De sju husen Kapitel 12 Balans
Kapitel 12
Balans
Resan över slätten tog tre veckor. Det var tre veckor där det inte hände någonting. Vi åt sov och älskade när vi fick chansen till det. Vi red emellanåt på drakarna, de hade vuxit snabbt och var nu närmre tolv meter långa.
Jag vande mig vid flygandet och kunde numera njuta av flygturerna på dem. Vi turades om att rida på Snö och Sot så att vi lärde oss deras personliga egenheter. De var syskon men olika på många vis
Vi var uppe med drakarna när vi kunde ana en kust komma närmre. Vi tittade på varandra och vi flög mot kusten. Ett par timmar senare så landade Sot på en strand, hans syster landade bredvid oss. Garanterna stod på stranden och väntade på oss
De andra lastade av sin packning från dem och vi går fram till dem
- Jaha då har vi nått kusten, Loka hur lång tid kommer det att ta över till andra sidan?
- Inte så lång tid, Ippon ön ligger bara ett par timmar bort över vattnet
- Så vi skall försöka stoppa ett krig där? Säger Worg
- Ja, profetian var väldigt tydlig med det, efter vad du berättat för oss om de där så är de väldigt stolta
- Ja det är nästan en förbannelse, de kan få för sig att starta ett krig för att en persons skugga fallit fel på dem. De är smått galna där, de begår rituellt självmord för struntsaker på grund av den där stoltheten. Vi får vara på tårna där och vara beredda på att strida hela tiden. När jag varit där så har jag nästan alltid varit i en annan hamn, just för att inte bli indragen i diverse dueller och skärmytslingar.
- Vi får ta hand om det som behövs tas om hand allteftersom problemen uppstår
- Gav profetian någon indikation på vem det är som slåss?
- Den sa att Tranornas herre och Björnarnas ledarinna hamnat på kant med varandra. Nu förenklar jag
- Det är de två största klanerna där. De är på trappsteget under kejsaren. Han är gudomlig förresten. Ingen får träffa honom mer än klanledarna. Han bor på ett slott och har nästan ingen kontakt med yttervärlden. Han har rådgivare som sköter hans kontakter med yttervärlden. Jag kan tänka mig att de två klanerna strider om vem som skall vara kejsarens öra och mun mot yttervärlden.
- Vi måste läsa profetian de har, och vi måste stoppa kriget mellan de klanerna. Lyckas vi inte med det så vinner andra sidan. Vi börjar i huvudstaden, vi har ungefär en vecka på oss att stoppa kriget. Orkar ni flyga? Frågar jag drakarna
- Jadå far
- Bra då tar vi oss över direkt, vi slår läger på andra sidan och sen beger vi oss till huvudstaden och har ett samtal med kejsaren. Vi får se om vi kan tala förstånd med honom
- Hörde du inte vad jag sa ingen får tala med honom, om man inte är klanledare
- Vi skal prata med honom, på ett eller annat vis så skall vi ha ett samtal med honom. Finns det något ställe som vi kan bo på i huvudstaden Worg?
- Nej som sagt jag har alltid varit i djur hamn där
- Då får vi lösa det på något vis när vi kommer dit. Vi hänger på packningen igen och tar oss över vattnet
Vi gör oss redo och vi hoppar upp på ryggarna av garanterna. Loka börjar springa och vi är snart ute på vattnet. Garanterna springer fort, fortare än vad drakarna kan flyga. Överfarten tar oss tre timmar. Loka och de andra garanterna stannar på en strand
Vi hoppar av och tar fram mat ur väskorna, letar efter drivved på stranden och när vi samlat ihop tillräckligt mycket för att göra upp en eld så går vi tillbaka till lägret. Vi gräver en grop i sanden och tänder på veden. Vi plockar fram mat och Melinda och Yasmine börjar laga mat åt oss
Vi tittar utöver vattnet tittar upp mot skyn för att se om vi ser drakarna.
- Nu kommer de
Kvick tittar på himlen
- Är du säker?
- Jadå, jag är säker
Jag tittar på honom, jag ser de stora ögonen glänsa. Han försvinner och när jag ser honom igen så sitter han på Yasmines axel, de har blivit vänner. Numera så sitter han med henne på Yasmines garant. Hon matar honom med en grönsak, han stoppar den i munnen och tuggar på den. Jag tittar på himlen och ser drakarna komma, de sjunker och snart så landar de på stranden
- Hej
- Hej
- Vi jagade lite så det är därför vi tog lite längre tid på oss
- Var jaktlyckan god?
- Haha, ja. Vi fångade ett stort djur, det var halvannan gång större än oss. Jag har aldrig sett en större fisk
- Var den blå? Frågar Worg
- Ja
- En val, då var det en ung val om den bara var en halvannan gång större än er
- Hur stora kan de bli?
- Ungefär trettio meter
- Jisses
- Spännande
Sot tittar längtande mot havet
- Vill du fånga något så stort? Du kommer aldrig kunna lyfta den
Han tittar på mig och fnyser
- Ska vi slå vad?
- Haha nej, jag önskar dig lycka till i din jakt
- Tack far
Melinda kallar på oss, maten är klar. Vi går bort till henne och de andra och sätter oss. Vi äter och tittar på elden som sprakar framför oss
- Hur mycket vet du om klanerna Worg?
- Som jag sa innan, de är galna. Det finns åtta klaner och en kejsare, varje klan är ståthållare för sin del av landet. Alla svarar inför kejsaren, han träffar ingen annan än ledarna för klanerna. Ja och sin fru och sina konkubiner
- Förlåt?
- Han har en fru, de gifter sig typ när de är två. De har en ceremoni då, sen så får de växa upp var för sig. När de blir femton då flyttar flickan till palatset, sen när den styrande kejsaren dör så tar de över. Denna gång så fick den nuvarande kejsaren ta över innan det skedde, hans dog när han försökte tillfredsställa alla sina konkubiner, han älskade sig till döds
Vi tittar på honom
- Det är sant, jag lovar. De är så uttråkade att de inte har mycket annat att göra. De lever innanför murarna i palatset. Kejsaren anses vara en gud som folket inte för se, han lever i sitt fängelse nästan hela livet. Det finns ett par tillfällen när han får lämna palatset, men de är inte många. Men i alla fall, han har en fru och en massa konkubiner. Ibland så älskar kejsaren en av sina konkubiner mer än sin fru. Då brukar det bli bråk, men konkubinernas barn får inte ärva tronen, det får bara den förstfödde sonen göra. Den förre kejsaren hade ett äkta barn och ett trettiotal oäktingar. Sen så finns det, de åtta klanerna och de strider jämt med varandra för minsta lilla skit sak. De är formidabla på strid, om vi kan så ska vi inte hamna i strid med dem
Jag tittar på honom, jag känner hur det lockar mig. jag tittar på Tisha och jag ser att hon känner likadant
- Så? Är de så skickliga?
- Ja, de är väldigt duktiga på det de gör
- Hur duktiga?
- De allra bästa?
- Ja, givetvis. Inga lekmän, de allra bästa?
- Hade de utmanat lönnmördarna i ditt land Joshua så hade de slaktat dem
- Så pass
Leira skrattar till
- Du hängde precis en utmaning framför ögonen på dem
- Fortsätt Worg
Han stirrar på oss, hans blick går från mig till Tisha. Han ryser till
- Om tranorna och Björnarna strider med varandra så kan vi räkna med att de andra klanerna är inblandade de med, det går inte att hålla reda på vem som är i allians med varandra, och det ändras hela tiden
- Vad heter huvudstaden?
- Kumi
- Loka hur lång tid?
- Knappt en dag
- Så nära?
- Ja
- Ippon är inte så stort men det bor en massa människor här
- Så vi tar oss till huvudstaden, vi försöker ta oss in i kejsarens palats och sen så läser vi profetian, stoppar kriget och sen reser vi vidare?
- Du får det att låta så enkelt
Jag tittar på honom och ler, Garanterna sluter sin ring runt oss. Drakarna lägger sig utanför ringen, vi tar fram våra filtar och lägger oss på sanden. Jag tittar in i elden, nej min gode Worg tänker jag. Det kommer inte bli så enkelt, men vi kan inte misströsta i heller. Jag känner Tishas huvud mot min arm, jag känner hur det blir tyngre. Hon somnar och jag lägger mig ner och lägger hennes huvud på mitt bröst. Jag sluter mina ögon och jag somnar jag med
Loka puffar på mig
- Är morgonen här?
- Ja, något är på gång
- Jaså?
- Ja, fråga mig inte vad men något är på gång
Jag väcker Tisha, hon tittar på mig. jag berättar vad Loka sagt. Jag ser att Kvick tittar mot den riktning vi ska åt, hans öron rör sig
- Vad ser du?
- Inget men jag hör, många två ben. Väldigt många två ben. De rör sig snabbt
- Snö, Sot
- Ja
- Speja
- Ja far
De reser sig och deras vingar rör sig och de stiger till väders, de andra vaknar av ljudet. De stiger snabbt och de är snart bara två prickar, jag fokuserar och tittar genom Snös ögon. Jag ser ett stort fält, två arméer står mittemot varandra
- Fan väser jag
- Vad är det?
- De står redo för slaget, vi måste stoppa det
- Hur?
- Har inte den blekaste aning. Kom tillbaka ropar jag i tanken åt drakarna
Jag tar fram min stav och mitt svärd, jag spänner det på mig. Tisha gör likadant, drakarna landar
- Packa era saker sätt er på Garanterna, vi rider på drakarna. Tar er dit och göm er kom inte fram förrän vi säger det
- Javisst
- Vad ska ni göra? Frågar Worg
- Se om vi kan stoppa spektaklet
- Hur fan ska ni göra det?
- Med dem
Jag tittar på drakarna, vi tar våra spjut och hoppar upp i sadlarna
- Leira
- Ja?
- Blir det strid så leder du tillsammans med Loka
- Ja, Joshua
Drakarna lämnar marken och vi stiger upp, vi kommer högt upp högre än vad vi varit tidigare. Ett kort anfall av svindel drabbar mig, jag stänger ögonen och fokuserar, jag öppnar dem och ser ner igen. Jag ser fältet, jag ser soldaterna stå på varsin sida om det. Jag ser tält på båda sidor om fältet, jag får en ide
- Snö
- Ja?
- Kan du gräva ett dike tvärsöver det fältet med ljudet?
- Ja lätt, hur brett?
- Så brett du kan, Sot
- Ja?
- Du fyller diket med eld
- Ja far
- Då kör vi
Drakarna dyker ljudlöst och när de är tio meter över marken så öppna Snö munnen och hennes ljud strömmar ut från henne, jag ser hur det gräver ett brett dike i marken. Sot dyker bakom henne och tänder eld på det, de stiger tillväders när fältet tar slut, Snö vänder i luften och gör om flygningen bredvid det andra diket och Sot fyller det också med eld. De stiger upp i luften och cirklar över de två sidorna, vi ser hur de därnere stirrar och pekar på oss. Vi ser soldater lyfta sina pilbågar och skjuta, ett regn av pilar skjuts upp i luften från båda sidor. Vi ser dem komma. Drakarna lyfter nonchalant och pilar faller ner i elden, de skjuter igen och igen. Med samma resultat
- Envisa rackare
- Haha, ja. De är inte särskilt intelligenta, Sot
- Ja mor
- Kan du sätta eld på tälten utan att bränna upp de som är inne i dem
- Haha, ja mot
- Bra
Han stiger med Tisha på ryggen och sen sjunker han snabbt och en eldstråle sprutar ut ur hans gap, han tänder eld på taken. Jag ser hur människorna därinne springer ut, han gör om samma manöver med de andra tälten. Jag ser hur de rusar ut. Jag ser två personer som är mer pråligt klädda än de andra
- Snö
- Ja
- Vi hämtar henne där
- Haha ja far
- Sot
- Ja
- Ta den andre pajasen
- Ja far
Snö dyker och hon lyfter upp kvinnan i klorna, jag hör hennes tjutande
- Flyg högt
- Haha ja
Snö stiger högt upp och jag hör kvinnan tjuta hela tiden
- Loka
- Ja?
- Hitta en bra plats där vi kan landa och få vara i fred
- Ja
Vi cirklar runt i luften, kvinnan har slutat skrika och jag hör bara ett lätt gnyende. Tisha och Sot flyger närmre oss
- Jaha hjärtat, vad gör nu?
- Vi låter Loka hitta en plats för oss att landa på sen så sätter vi oss ner med dem också får de lösa sina problem utan att slåss
- Far?
- Ja Loka?
- Vi har hittat en plats
- Bra, säg till drakarna
Vi känner hur drakarna flyger iväg, vi flyger utöver vattnet. Efter en stund så sjunker de, vi landar på en liten ö och drakarna släpper ner mannen och kvinnan på marken. De landar och vi kliver av dem, vi går fram till dem och de stirrar på oss, de är vita i ansiktet båda två
- Hej, Mitt namn är Joshua, jag överhuvud över Drakens hus i Tarabia. Detta är min trolovade Tisha, vi är profetians redskap. Vi ber om ursäkt för att vi fick vara lite bryska med er, men något säger oss att ni inte lyssnat om vi kommit ridandes. Så vad grundar sig det bråket på?
Mannen och kvinnan stirrar på oss, deras blickar söker sig till drakarna. Loka och de andra kommer fram till oss. De stirrar med ännu större ögon när de ser Garanterna, Loka öppnar sitt gap och visar sina tänder
- Nå, vad beror bråket på?
De vänder sina ansikten mot mig
- Va?
- Vad beror bråket på, Varför ska ni kriga med varandra?
De tittar på varandra och sen på oss igen, en högdragen blick börjar visa sig på dem
- Morra
Åtta Garanter och två drakar morrar, det låter som åskan som rullar. De stirrar på dem, jag ser hur de sväljer en extra gång
- Antingen så svarar ni eller så kommer drakarna att lyfta er igen och sen släppa er, när de är som högst upp
De stirrar med skräck i blicken, de öppnar munnen båda två. Jag höjer handen och de tystnar
- Damerna först
- Hans son, skymfade min dotter
- Din dotter skymfade min son
- Din son är så ful att han får grisarna att springa
- Din dotter så ful så att grisarna dör
Deras ögon blixtrar till och de börjar dra sina svärd och de hugger mot varandra, jag och Tisha, blockerar dem. Det sjunger i svärden när de träffar våra, de tittar på oss. De stirrar på våra svärd
- Ja de är gjorda av Rokkan, försök inte. Så era barn skymfade varandra, hur gick denna skymf till?
De stirrar på varandra, ingen säger något
- Snö, Sot är ni redo?
- Jadå
De stirrar på mig
- De skulle gifta sig, hans son fällde en kommentar om min dotter
- Hur löd den?
- Han kommenterade storleken på hennes fötter
Jag tittar vantroget på henne
- Han kommenterade storleken på dem
- Din dotter kommenterade storleken på min sons öron
- Vänta lite nu, ni är beredda att offra tusentals män för att två nervösa ungdomar som inte vet vad de ska säga till varandra när de ser varandra för första gången? När deras föräldrar tvingat dem att gifta sig med varandra utan prata med dem först?
- Hur visste du det?
- Man har berättat för mig om era seder och bruk, men helt ärligt. Är ni dumma i huvudet?
De stirrar på mig, jag ser att Worg blir vit i ansiktet, Melinda ler, likaså Liera
- Hur understår du dig?
- Vadå? Att kalla er idioter? Det är hur lätt som helst, ni är idioter om ni startar ett krig på dessa grunder. Har ni frågat de unga tu om de vill gifta sig? har någon pratat med dem överhuvudtaget?
- De är barn de vet inte vad de vill
- Jaså? Säger vem?
De tittar på mig
- Hade ni pratat med dem så hade ni inte haft ett krig på halsen, din dotter kanske har stora fötter, och din son har kanske stora öron. Var i ligger då skymfen? Hade någon försökt att tvinga mig att gifta mig med en kvinna jag inte kände så hade jag också sparkat bakut
- Jag med
Tisha tittar på dem
- Var befinner sig de unga tu?
- Hemma
- Och var är det?
De säger namnen på sina borgar, jag tittar på Loka
- Hämta dem, döda ingen. Men hämta dem
- Ja far
De flimrar till och försvinner
- Melinda lagar du frukost?
- Javisst Joshua
Hon och Yasmine börjar med maten, Kvick sätter sig på sin plats på Yasmines axel, djuret tittar på de två vuxna. Vi dukar fram våra tallrikar och sätter oss
- Vill ni ha?
De tittar på oss och säger ingenting
- Skyll er själv, ni kommer inte komma av den ön förrän ni kommit överens. Vill stanna här på tom mage så det era problem
De tittar på oss, kvinnan resignerar och sätter sig bredvid Leira. Hon ler mot henne och räcker henne en tallrik med mat
- Tack
- Varsågod
Hon tar en tugga och sen en till, mannen tittar på oss. Sen sätter han sig bredvid Worg, vi äter under tystnad. Jag ser blickarna de kastar mot varandra, där är inte bara hat i dem. Där är något annat med, nyfikenhet? Vi fortsätter äta under tystnad, när vi är klara så reser vi oss och diskar våra skålar. Vi torkar av dem och lägger dem i våra väskor, jag tittar på dem igen. Deras blickar möts hela tiden, snabba ögonkast där den ene blir generad av att den andre tittar på den andre och vice versa. Jag ler inombords och säger
- Ni kanske ska säkra er allians med ett bröllop mellan er i stället för att para ihop era barn.
De stirrar på mig och sen på varandra och de blir lika röda i ansiktet båda två.
- Jag menar ni har inte förolämpat varandra än med för stora fötter eller öron
Jag hör Melinda skratta till, jag tittar på henne och ler
- Ni skapade väl denna allians för att ni ville ha mer makt i hovet, och över kejsaren. Eller hur?
De stirrar på mig
- Ni är de två största klanerna på er ö, om ni går samman då finns det väl få som kan stå emot er? Kanske inte ens kejsaren, var det hans position ni är ute efter?
De stirrar ännu intensivare på mig
- Så det var målet, Varför? Han verkar inte ha så mycket att säga till om, sen så förstår jag inte varför ni jagar makten. Framförallt inte hans makt, den är verkligen tom. Han är störst inom sina murar, han kan inte påverka det som händer utanför dem. Inte utan att ni styr dels vad han får reda på och dels för att han är bunden till sitt palats, och till sin roll som gud. Aha ni planerade att plantera era barn där. Sen skulle ni styra hela kungadömet, drog ni upp de planerna när ni träffades i hemlighet? Var det före eller efter ni älskade med varandra, jag kan tänka mig er irritation när era ungdomar klantade till det
- Hur visste du, viskar kvinnan. Vem är dina spioner?
- Förlåt? Spioner, jag kom till ert land igår kväll. Vi har korsat två kontinenter för att ta oss hit, vi är här för att vi är profetians redskap. Vi har läst profetiorna i de flesta länder vi passerat, de har skickat oss vidare hela tiden till nästa rike, eller land som har en profetia. Om er och vad som höll på att hända här läste vi i om i de dödas stad Nekropolis, vi skulle stoppa kriget mellan er. Sen så ska vi göra något som är omöjligt tydligen, vi ska läsa er profetia som finns i kejsarens palats. Er två läste jag, jag kastade ur mig ett scenario på vad som kunde hänt, när jag såg de blickar som ni kastade mellan er. Jag misstog dem först för nyfikenhet, men det jag såg var åtrå. Men er heder är stark, annars hade ni inte dragit era svärd. Ni har nästan lika stark heder som jag har
- Vi
- Förlåt vi, jag och min fru. Men om ni vill att era barn ska gifta sig så får vi se till att det blir så, och de vill. Annars så får ni lösa er problem på annat vis. Kanske genom att visa er kärlek tillvarandra
Loka och de andra Garanterna stannar framför oss, jag ser på de två ungdomarna och de sitter som två statyer med stängda ögon på Garanternas ryggar, jag ler. Jag går fram till flickan och lägger min hand på hennes axel
- Du kan öppna ögonen nu
Hon öppnar dem försiktigt och hon stirrar på mig
- Herregud, viskar hon
Jag går fram till den unge mannen och gör likadant, han öppnar ögonen. Han är likblek och han stirrar på mig
- Ni kan hoppas av nu
De tittar på mig och sen så ser de sina föräldrar
- Mor
- Far
De stirrar på dem
- Vad gör ni här?
- Vi kidnappade dem med, vi var tvungna att stoppa kriget
- Förlåt, har ni sådan makt?
- Ja, det har vi
Drakarna landar och de tittar på ungdomarna
- Hans öron är inte så stora
- Nej inte hennes fötter i heller
De stirrar på drakarna, de blir vita i ansiktet igen. Jag tittar på dem och ler
- Så ska vi sätta oss och försöka reda ut detta?
Jag sätter mig på marken och de andra gör likadant
- Varför kommenterade du hennes fötter?
- Jo alltså
- Du var nervös och visste inte vad du skulle säga. För att du tycker att hon är vacker? Och du visste inte vad du skulle säga så du kommenterade hans öron, sen skämdes ni båda två över er tafatthet och sen så urartade allt till den soppa som vi fick stoppa där på det fältet?
De fyra inblandade tittar på mig och sen på varandra
- Jag lägger inga värderingar i det här, jag vill bara skapa en utgångspunkt för diskussionerna. Så kan vi vara överens om att båda era uttalanden var klumpiga?
De tittar på mig och nickar
- Kan vi vara överens om att ni två överdrev en hel del och lät era båda dras iväg i era egna känslor för varandra?
De två vuxna stirrar på mig och sen nickar de med
- Så då var vi en bit på väg, ni två ungdomar verkar faktiskt gilla varandra. Men ni känner inte varandra eller hur?
De skakar på sina huvuden
- Så om vi säger såhär, du bor hos henne en månad och sen så följer du med honom hem och bor honom en månad och sen så lär ni känna varandra. När de två månaderna gått så bestämmer ni er om hur ni ska göra? Fattar ni tycke för varandra så är allt frid och fröjd, gör ni det inte så får det bli som det blir. Men inga fler krig, är vi överens
Jag tittar på deras föräldrar, de tittar på mig
- Ja
- Bra, sen ni två. Sluta med ert trams, ni är för fan vuxna människor. Ingen av er är gifta, vem har med att göra om ni träffas och älskar med varandra
Ungdomarna stirrar på mig, sen på sina föräldrar
- Far
- Mor
De stirrar på sina barn
- Har ni med att göra?
De tittar på mig
- Precis, så är vi överens om att ni tar era arméer och drar er hemåt? Vi lämnar ungdomarna hemma hos dig, du tar ansvar för dem. När två månader gått så tar du ansvar för dem
- Ja
- Bra, då var vi klara. Ska vi ge oss till tillbaka till fältet?
- Ja
Vi hoppar upp på drakarna, de andra sätter sig på Garanterna. Vi flyger och de springer, vi kommer fram till fältet, arméerna står kvar på varsin sida om diket. Vi landar mellan dem och vi tittar på båda sidor. De andra är redan framme och vi hör hur de ropar order till soldaterna på båda sidor om diket. De andra kommer fram till oss
- Jaha då var det avklarat, huvudstaden nästa
- Javisst min bror
- Ni två flyg högt och håll er undan tills vi kallar på er
- Ja far
- Bra, Loka
- Ja
- Spring
- Ja far
Jag hoppar upp på henne och hon börjar springa. Efter ett par timmar så stannar hon, vi står på en kulle och tittar ner på staden, jag förundras över storleken på staden. De är enorm, alla byggnader är låga. Ingen är högre än två våningar. I mitten av staden så ser vi palatset, det är den enda höga byggnad här. Den är röd och svart, den ser ut att vara byggd i träd. Själva området är stort, det är fyrkantigt och det finns en mur runt hela området. Dit in ska vi på ett eller annat vis
- Göm er, var på alerten. När ni hittat ett gömställe så kalla på drakarna
- Ja far
- Håll er så nära som ni kan
- Ja far
- Bra
Vi tar våra väskor och jag hänger min på mig, jag tittar på de andra och vi börjar gå mot staden. Vi närmar oss en av ingångarna till staden, vi kommer fram till porten och två vakter tittar på oss. Vi går in i staden utan att de försöker stoppa oss
- Jaha Worg var är de finare delarna av staden?
- Kom
Han börjar gå och folk stirrar på oss när vi kommer gående, vi är längre än alla här. Vi har annorlunda kläder och vi går annorlunda, vi går igenom staden och kommer fram till en byggnad. Worg stannar och vi tittar på honom
- Detta är ett värdshus, det är lite annorlunda mot hemma
- Jaså?
- Man sover på golvet, dörrarna öppnas inte som hemma. Och en massa andra saker. Men det viktigaste av allt, ta av er skorna innan ni går. Sätt dem utanför, ni får inte under några som helst omständigheter ha skor på er inomhus
Vi tittar på honom och nickar
- En annan sak de hatar, och jag verkligen menar det. De hatar utlänningar, de kommer inte säga något rakt ut men de kommer att förakta oss. Vad ni än gör, så svara inte emot dem, oavsett hur provocerade ni blir
Vi tittar på honom
- Det är en av anledningarna till att jag alltid är i djur hamn här. Deras hat mot utomstående
- Vi håller oss på vår kant
- Bra
Vi går fram till dörren, vi tar av oss våra stövlar och vi sätter dem utanför dörren. Vi går in i lokalen, en man tittar på oss och vi går fram till honom
- Hej min gode herre, vi önskar rum
Jag talar på deras språk, och inte umgängesspråket. Han tittar på mig
- Javisst, hur många rum?
- Sex tack
Han tittar på mig och jag ser girigheten i hans ögon
- Det blir sextio silverdaler
- Vad blir det i Rokkan?
Han stirrar på mig, jag ser hans tunga slicka på hans läppar
- Tio Rokkan mynt
Jag tittar på honom och min blick blir svart, jag ser att han sväljer
- Du får åtta och inte ett öre mer
Jag ser honom förhandla med sig själv
- Ja ers nåd
Jag tar fram min pung och lägger åtta mynt på disken, han stirrar på dem. Han samlar ihop dem snabbt och jag ser att hans blick når mitt svärd
- Är ni här för turneringen?
- Vilken turnering?
- Svärdsturneringen, den går av stapeln i morgon
- Egentligen inte, men var anmäler man sig?
- Till mannen där borta
- Tack, våra nycklar?
- Förlåt?
- Nycklarna till rummen
- Oj det behövs inte
- Finns det bad här? Frågar Tisha
- Ja på baksidan så finns det en badinrättning
- Tack
- Nu ska jag visa er till era rum
Han går före oss uppför en trappa, vi går längs med en gång och vi går längst in i byggnaden. Han stannar framför våra rum, han öppnar dörrarna genom att föra den åt sidan. De är gjorda av ett tunt material, man kan se skuggorna av de som bor i rummen genom materialet. Han bugar sig och går iväg. Vi tittar in i rummet, det är litet. Vi tittar på det och vi ser två kuddar som ligger direkt på golvet, sen är där två lager av de mattor som täcker golvet i rummet. Vi sätter våra väskor på golvet, jag tittar på Tisha och hon på mig
- Jag tar damerna med mig till badet
- Gör så, jag ska anmäla mig till den där turneringen
- Haha, gör det hjärtat
Vi går ut ur rummet, damerna går iväg till badet och jag går nerför trapporna. Jag går in i matsalen, jag går fram mot det bord där mannen sitter som man anmäler sig hos. När jag närmar mig så reser sig tre män, de sätter sina händer på sina svärd. Jag skänker dem inte en blick, de tittar avvaktande på mig, jag stannar framför mannen. Jag bugar mig och säger
- Mitt namn är Joshua, jag skulle vilja anmäla mig till svärdsturneringen
Han tittar på mig och ger mig en överlägsen blick
- Haha, så det vill du
- Ja, vad är anmälningsavgiften?
- Haha, ditt liv om du inte aktar dig
- Jaså, Vem ska ta det, du?
Min röst är neutral, jag visar ingenting av det jag känner. Hans blick landar på männen, jag känner hur de spänner sig och gör sig redo
- Ska de vara med?
- Förlåt?
- Ska de vara med i turneringen?
- Ja
- Bra, då kommer det att vara tre motståndare mindre
Jag ser hur den ene mannen drar sitt svärd och han attackerar. Jag dansar undan och tar hans arm, jag bryter den och kastar honom mot en av de andra männen och han spetsas på hans svärd. Jag ser förvåningen i hans ögon innan han dör. Mannen som dödat sin vän stirrar på mig och den andra attackerar. Jag stoppar hans attack och bryter båda hans armar och slår svärdet ur hans händer och möter den siste mannens attack. Jag svingar svärdet och skär loss hans kläder, han står naken framför mig och jag ser på skärsåren som svärdet gjort på hans kropp. Jag sätter svärdet mot hans kön, jag tittar på honom och han stirrar på mig
- Vad var anmälningsavgiften?
- Hundra silverdaler stammar mannen vid bordet
Jag kastar en pung med silver dalerna i på bordet
- Räkna fram hundra
Mannen räknar snabbt, jag får en träskiva
- Visa den till mannen vid ingången
- Tack, när ska jag vara där?
- Vid första ljuset
- Tack
Jag höjer svärdet och sätter det i bordet, mannen som jag klätt av kissar på golvet. Jag tittar på honom och går iväg. Tystnaden i matsalen är tryckande, gästerna stirrar på mig. Jag går uppför trappan och in på vårt rum, jag tar nya kläder i väskan och går ner till badinrättningen. När jag kommer nerför trappan så tystnar alla samtal, jag går ut på baksidan och jag går till badtunnorna. Jag lägger mina kläder och klär av mig, jag står naken på marken och kliver i karet. Jag sänker mig ner i vattnet och blöter ner mig. Jag reser mig och tar tvål och tvättar av mig, jag sänker mig ner i vattnet igen. Jag reser mig och går ur karet, jag tar en handduk och torkar av mig. Jag klär på mig och går tillbaka till rummet, jag går in och Tisha står där. Jag går fram till henne och kramar om henne, hon kramar mig och vi kysser varandra. Vi lägger oss på golvet och hon lägger sitt huvud på mitt bröst
- Jag är anmäld
- Så bra
- Ja, jag fick vara bestämd med dem
- Så pass?
- Ja
- Bra
Vi ligger där en stund, mins ögon sluts och jag somnar. Hur länge jag sovit vet jag inte men jag hör en knackning på dörren
- Ja
- Mäster Worg frågar om vi ska äta
Det är Yasmines röst
- Vi kommer
Vi reser oss och går ut rummet, vi går ner i matsalen. När gästerna ser mig så tystnar de, de stirrar på mig och Tisha tittar på mig, jag ser ett leende på hennes läppar. Vi går fram till de andra och sätter oss på golvet, vi blir serverade mat och vi äter med god aptit
- Det är uppstigning tidigt i morgon
- Jaså?
- Jag ska vara med i svärdsturneringen
- Jaså? Där ser man
- Den börjar i första gryningsljuset, så det är tidig sängdags idag
De nickar, vi äter färdigt sen så går vi upp till vårt rum. Vi lägger oss igen och vi somnar.
Vi vaknar tidigt nästa morgon, vi går ner i matsalen och vi äter frukost. När vi är klara så hämtar jag mina svärd. Både det Rokkan smidda och mina träsvärd, vi går ut från värdshuset och tar på oss våra stövlar. Vi går längs med gatorna och kommer fram till den adress där vi ska vara. Jag visar min träbricka och mannen som tar emot den tittar på den, han tittar på mig och sen släpper han in mig. De andra sätter sig på en läktare, jag går in och de som är där tittar på mig. Jag tittar på dem och en man kommer fram till oss och han berättar om reglerna, när han är klar så ropar en annan man upp två namn. De går ut i fyrkanten, de väljer träsvärd båda två. Om en väljer riktigt svärd och den andre träd så avgörs det med lottning, de bugar sig och sen så sätter de igång. Kampen varar i en kvart, den ene av männen lyckas slå iväg den andres svärd och han utropas som vinnare. Matcherna avlöser varandra, sen så är det min tur. Jag knyter upp mitt hår, jag tar av min skjorta och mina stövlar och strumpor. Mannen jag ska möta stirrar på mina tatueringar, jag väljer riktigt svärd och han väljer trä. Domaren lottar och det blir riktiga, jag ställer mig i redo position och mannen stirrar på mig. Jag ser nervositeten i hans ögon, han attackerar. Jag tar steg åt sidan, jag sticker en gång och han sjunker ner på knä. Jag tittar på domaren och han tittar på en läktare. En man där virrar på huvudet, domaren utropar mig som vinnare. Jag tittar på mannen på läktaren och går iväg. När det blir min tur igen så väljer jag riktigt igen, min motståndare väljer trä. Denna gång så faller lotten på träsvärd, min motståndare tittar på mig, denna gång så väljer jag en annan redo position. Han ser konfunderad ut, han attackerar. Jag blockerar, jag kontrar och attackerar honom. Jag dansar runt honom och träffar hans knä revben och hans armbågar, han sjunker ner knä och skriker ut sin smärta. Jag ställer mig med svärdet på hans nacke och tittar på domaren, han tittar upp på läktaren igen. Samme man skakar på huvudet, jag lämnar fyrkanten. Matcherna avlöser varandra och dagen lider, till slut så är vi fyra stycken kvar. Respekten från de andra gentemot mig har vuxit under dagen, från hån till ett erkännande. Jag går in i fyrkanten och min motståndare väljer riktigt svärd, han tittar på mig med en självsäker blick. Jag har sett honom fäktas innan, han är duktig. Jag tar mitt svärd och tittar på honom, jag går in i fyrkanten och sätter tillbaka svärdet i mitt hjalt. Jag ställer mig med händerna längs med sidorna, mannen tittar på mig och nu syns osäkerheten i hans ögon. Han vet inte vad han ska förvänta sig, jag tittar på honom och domaren tittar på mig. Jag nickar lätt, jag är redo. Mannen greppar sitt svärd och han väntar på mig, jag rör mig inte. Han vill inte attackera, det är inte hans stridsteknik. Men eftersom jag inte dragit mitt svärd så kommer han inte ha något val, jag känner spänningen växa på läktaren
- Vad händer Tisha?
- Han väntar på den andres drag, han kommer döda honom efter tre rörelser. Jag kan inte se om han kommer använda sitt eget svärd eller motståndarens
- Men varför drar han inte sitt eget svärd?
- Taktik
- Förlåt?
- Den andre är en defensiv fäktare
- Ja?
- Han kommer tvinga honom att göra första attacken, det är han inte van vid så han kommer blotta sig. När han gör det så kommer Joshua döda honom, efter tre rörelser
- Är du säker?
- Ja
Worg tittar på Tisha, hon tittar på oss som står i fyrkanten
- Nu säger hon lugnt
Han attackerar, jag glider undan och sparkar undan hans svärd. Det flyger upp i luften, jag snurrar runt och slår på hans njurar. Jag full följer rörelsen och slår honom över hans hjärta och sen sträcker jag upp handen i luften och fångar hans svärd, jag svingar det och hugger huvudet av honom. Jag vänder mig mot domaren och räcker honom svärdet med utsträckta händer, jag bugar mig och han tar emot svärdet. Jag lämnar fyrkanten och sätter mig på min plats, tystnaden är total. Nästa par kommer in i cirkeln, båda väljer träsvärd. Denna duell vara i nästan en timme innan de kan utse en vinnare, han sätter sig och jag ser hur han kämpar med andningen. Vi sitter där och väntar, Domaren klappar i händerna och vi reser oss, vi går ut i fyrkanten, han väljer träsvärd. Jag tittar på honom och sen så drar jag mitt träsvärd, jag ser lättnaden i hans blick. Jag ställer mig i redo position, han drar sitt svärd och vi tittar på varandra. Domaren startar matchen, jag attackerar med fullstyrka, jag träffar hans svärd och det splittras, jag slår tre gånger varav det sista är dödande. Han sjunker ner på knä och faller framåt, jag sätter tillbaka mitt svärd och tittar på mannen som ligger på marken. Jag tittar på domaren, han stirrar på mig och sen på läktaren. Mannen som han tittar mot hela dagen reser sig och går nerför läktaren, människorna kastar sig på knä och böjer på sina huvuden. Han går ut i fyrkanten och närmar sig mig, jag ser förändringen i hans kropp. Han drar sitt svärd och attackerar mig, jag ler mot honom och hans blick visar förvåning. Jag drar mitt svärd och möter hans attack, våra svärd möts och klangen från svärden ekar mellan väggarna. Jag tittar på honom och mitt leende blir större
- Så du vill dansa, låt oss dansa då
Jag exploderar och jag virvlar runt honom och när jag är färdig så står han naken på gruset, utan svärd och med mitt på hans genitalier
- Ingår detta i tävlingen, eller det handlar om avundsjuka?
Tystnaden är total, alla förutom Tisha, Leira och Melinda stirrar på mig. Jag tittar på Tisha och blinkar, hon blinkar tillbaka och ler mot mig. En röst hörs, djup manlig röst som ropar
- Håll
Jag tittar på mannen som ropat, folket på läktaren kastar sig raklånga på marken nu. Mannen går ner på gruset och han går med händerna lyfta framför sig. Jag tittar på honom, den mannen jag har sittande framför mig har tömt sin blåsa, där är en blöt pöl på marken under honom
- Håll
- Javisst, så det är du som styr denna charad? Jag misstänkte nästan det
- Så?
- Ja, han här är en pajas uppfylld av sig själv
- Och jag är ingen pajas?
- Det får vi se, men han här är. Så är det nu du ska be mig skona honom för att han är en avlägsen släkting till din fru, och om jag dödar honom så får du skulden?
Han tittar på mig och sen så börjar han skratta
- Haha, nej faktiskt inte. Han attackerade dig, så han får stå sitt kast
Jag tittar på mannen, jag skär av hans genitalier och han börjar skrika. Hans skrikande skär igenom märg och ben, jag tittar på mannen som står framför mig. Vi tittar varandra i ögonen. Vi hör rosslandet från mannen på marken och när han tystnar så sätter jag tillbaka mitt svärd i hjaltet, jag räcker mannen på markens svärd till honom som står framför mig
- Varsågod
- Tack
- Så vad vinner man?
Mannen tittar på mig och sen så klappar han i händerna, män rusar in på grusplanen och tar bort de två döda männen. När det är klart så kommer domaren fram till oss, han räcker över ett pergament åt mannen. Han räcker det till mig, jag tar emot det och böjer på huvudet. De bär fram en kista och de öppnar den, den är tillbredden fylld av silverdaler. Jag tittar på den och säger
- Jag skänker pengarna till behövande, vill du se till att det blir så?
Han tittar på mig och böjer på huvudet. Tre män kommer fram till oss, en av dem bär på en låda. Den andre på en bok, och den tredje på ett pergament. De räcker över sakerna en efter till mannen, jag böjer på huvudet efter varje gåva. Jag öppnar lådan och tittar på svärden som ligger där. Det är magnifika arbeten, jag böjer på huvudet. Jag tar boken och tittar på den, det är en bok om stridstekniker. Pergamentet är det jag stridit för hela dagen, en personlig inbjudan till kejsaren. Jag läser det och bugar mig, jag reser mig och sen så bugar alla på läktarna för mig. Jag tittar på dem och bugar mig tillbaka, jag reser mig och de reser sig. De börjar lämna läktarna, spektaklet är över. Tisha och de andra kommer ner till mig, de tittar på mannen och sen på mig, jag nickar. De bugar sig och han bugar sig tillbaka
- Vem är du?
- Vi är profetians redskap, vi är överhuvud över Drakens hus i Tarabia på andra sidan havet
Han tittar skarpt på mig
- Igår så stoppade vi kriget mellan Tranorna och Björnarna
- Förlåt?
- Vi stoppade kriget mellan Tranorna och Björnarna, det var ett enda stort missförstånd
- Var det ni?
- Ja, det var det, nu ska vi gå och besöka er kejsare
- Får jag slå följe med er dit
- Javisst
Vi börjar gå och folk kastar sig på marken när vi går mot palatset och palatsområdet
- Blir inte detta jobbigt ers nåd?
Jag tittar på mannen och han tittar på mig och ler
- Hur länge har du vetat?
- Hela dagen, hur många av dem som jag ville döda är nära vänner till dig?
- Haha, allihop. De är ränksmidare, men lojala ränksmidare
- Och de jag dödade?
- Inte så lojala
- Som den siste pajasen?
- Haha, ja
Worg stirrar på mannen och sen på mig, vi fortsätter gå längsmed gatorna
- Men de vet inte att du är han? De tror att du är en högt uppsatt tjänsteman, general eller något sådant?
- Haha ja
- Hur länge har du brutit mot traditionerna?
- I hela mitt liv, jag är ju en gud. Så jag kan väl göra som jag vill
Jag hör den ironiska undertonen
- Har andra före dig, gjort likadant?
- Nej, ingen
- En traditions brytare till
- Förlåt?
- Jag bryter också mot traditionerna i mitt land, så ofta jag bara kan. Bl.a. att jag gift mig. Det är ett stort traditionsbrott
Han tittar på mig, vi kommer fram till palatset. Vakterna ställer sig i stram givakt, de öppnar portarna och vi går in. Vi kommer in på palatsområdet
- Välkomna till mitt hem
Den där ironiska undertonen igen, vi går efter honom genom en magnifik park. Vi går mot det stora palatset och vi går uppför en trappa, vakterna stramar upp sig och öppnar dörrarna intill palatset. En pojke på kanske tio år kommer springande och sträcker ut armarna
- Far
- Hej min son
Han lyfter upp pojken och kramar om honom, en kvinna kommer gående och hon tittar på oss. Mannen tittar på henne och hans leende är strålande
- Min fru, Niita
Vi hälsar på henne och bugar oss, hon bugar sig tillbaka och sen tittar hon på sin man
- Han är den nye svärdsmästaren
Hon tittar på mig, hon bugar sig och jag bugar mig tillbaka
- Hur högt blev skrikandet när en utlänning vann?
- Vi kan väl säga att tystnaden var rätt talande
Hon tittar på sin man och sen på oss och ler
- Välkomna till vårt hem
- Tack, vi är ärade
Vi går igenom korridorerna och kommer fram till en stor sal, vi går in och sätter oss på golvet. Mannen klappar i sina händer och tjänstefolket kommer in och dukar fram mat och dricka. Vi äter och pratar
- Så ni är profetians redskap?
- Ja, vi måste läsa den profetia som du har här någonstans
- Javisst
- Har du läst den?
- Nej, det har jag inte
- Varför?
- Hm, jag tror inte på att någon som läst stjärnor eller liknande är så tillitsfulla
- Vi kan säga dig att det som står i den är sant, vi har sett och varit med om saker som inte lämnar något tvivel. Sen så kommer inte profetian inte från stjärnorna, utan från ett träd och en bit av en stjärna som träffade jorden för ett par tusen år sedan. Trädet är modern till oss alla, stjärnan är motsatsen. Det finns en man som är andra sidans redskap, vi ska träffa honom och sen så får vi se hur det mötet går. Skulle han vinna så går vår planet ett mörkt öde tillmötes, skulle vi vinna. Då fortsätter saker och ting som de är nu, eller rättare sagt saker och ting kommer fortsätta utvecklas som trädet vill det
- Som att stoppa ett krig mellan Tranorna och Björnarna?
- Ja, hade vi inte gjort det så hade vinnaren i det slaget fått för stor makt. Sen så hade de en dag utmanat dig och ni hade fått en ny kejsare, en kejsare som inte velat utvecklas som du vill. En traditionsbrytare, som jag. Nu har vi sett till så att Björnarna och Tranorna genom inte bara ett bröllop utan två, inte kommer att utmana dig. För nu så har du möjlighet att stoppa dem, eller i alla fall möjlighet att skapa en allians med dem. Så att du kan fortsätta den utveckling du startat och som din son en dag kommer fortsätta, sen hans son osv. nu har du chansen att låta dem komma till dig med hatten i handen och be om dels skilsmässa från sina nuvarande respektive, samt att ge deras barn din välsignelse. I den förhandling så skall du se till att de får en lite högre position än de andra, då kommer de att skydda dig mot de andras integrerande, samtidigt som du kan fortsätta dina planer. Du ger dem makten att handskas med de andra klanerna, de får skiten av dem och du kan två dina händer. Efter ett tag så kommer de att inse, att det där att vara kejsare inte är så förbannat kul som man skulle kunna tro. Det är en massa gnäll förknippat med att leda, du kan ägna din tid åt sådant som du vill. Hjälpa folket och reformera landet
Han tittar på mig, sen på sin fru
- Hur vet du så mycket om oss?
- Jag gillar att läsa, sen så är jag en väldigt bra lyssnare. Vi talar ert språk flytande, en annan fördel med att vara profetians redskap. Vi talar alla kända språk på vår planet, en hel del okända med, jag ägnade hela dagen igår på att lyssna på människorna på det värdshus vi bor på, det mesta av natten med. De hade ett litet bibliotek där, vi läste det de hade och fick en bild av ert styre här. Du vill lämna det feodala och ge mer hur ska jag säga makt åt folket? Du vill låsa upp er isolation mot omvärlden, därför så tror jag att du blev rätt glad när jag vann idag. En utlänning som spöar det bästa ni har
- Haha ja, det var ett uppvaknande det. Er stridsteknik?
- Ja?
- Den är lite speciell
- Nja det vet jag inte, den annorlunda bara. Sen så är jag väldigt bra på anpassa mig, er stridsteknik är precis som allting annat här. Traditionsbunden, de kunde inte anpassa sig efter hur jag mötte dem, sen så tvekade de. Jag vann matcherna redan innan vi började strida för att jag inte visade mig rädd för dem, alla där visste vem de var. Så de visade respekt för dem, det gjorde inte jag vilket ställde dem rätt rejält.
- Har du förlorat?
- Inte sedan jag var tio år, i mitt land så finns det sex olika lönnmördar skolor. De är väldigt skickliga, för att bli mästare för en sådan skola så måste du döda din mästare. Jag är mästare i alla sexskolorna, jag uppnådde den statusen innan jag fyllt sexton. När jag var yngre så rymde jag hemifrån och studerade, jag studerade böcker och en massa annat. Men studerade även stridstekniker som anses utdöda, hela jag är ett levande vapen. Min fru är precis lika farlig som jag är
Han tittar på Tisha, sen på mig
- Jisses, varför?
- För den där profetian du inte tror på, skulle du kunna få den hämtad så att vi kan få reda på vart vi ska nu
- Javisst
Han klappar i händerna och ger sin order, mannen bugar sig och försvinner
- Om du inte hört talas om svärdskampen, hur hade ni då gjort?
- Då hade vi fått ta till andra metoder
- Som?
- Har inte en aning men vi hade fått lösa det
- Var ligger ert land
Det är kejsarens fru som frågar, jag tittar på henne och öppnar min skjorta. Jag mumlar och kartan visar sig, de tittar på mig med stora ögon. jag anpassar kartan och jag letar upp mitt land, jag visar dem. De stirrar på kartan och sen på oss
- Herregud
- Ja precis så stor är vår planet, vi har varit på resande fot länge
- Hur tar ni er fram?
- Hur är det med era nerver?
- Förlåt
- Hur är era nerver?
- Jodå de är väl ok
- Kom med
Vi går ut ur matsalen, de följer efter oss
- Säg till dina vakter att inte hetsa upp sig, för då kan det få trista konsekvenser
Kejsaren tittar på mig och sen så ropar han till vakterna att hålla. Jag tittar på honom sen så kalla jag på Loka och drakarna, vi står på gräsmattan. Efter ett par minuter så stannar Loka och de andra framför oss, Kvick sitter på Yasmines Garant och han tittar på kejsaren och hans familj. Vi märker hur gräsmattan mörknar, Sot och Snö landar hos oss. Kejsarfamiljen stirrar på oss, deras son går fram till mig
- Är det drakar?
- Ja, det är Sot och det är Snö
- Vad är det för djur?
Han pekar på Loka och de andra
- Det är Garanter, de snabbaste djuren som finns
- Och det lilla djuret?
- Det är Kvick, det nästsnabbaste djuret vi träffat
Kvicks öron rör sig, hans ögon rör sig hela tiden. Han försvinner, när vi ser honom nästa gång så sitter han på Yasmines axel. Hon klappar honom
- Vill du hälsa på honom?
Pojken går fram till henne och sträcker fram sin hand, han klappar Kvicks päls. Kejsaren och hans fru kommer fram till oss
- Har sagorna stigit ner mitt ibland oss?
- Haha, ja kanske det
- Vi kallar den åldern då drakarna levde för sagornas ålder
- Där ser man, vad kallar ni denna ålder?
- Detta är den femte för oss, den kallas för upplysningens ålder
Mannen som blev skickad att hämta profetian kommer ut på gräsmattan, han går försiktigt fram till kejsaren. Han tittar på djuren och sen på oss, han räcker över pergamentet och tittar på oss. Han går med snabba men värdiga steg in i palatset, Loka puffar till mig. Jag tittar på henne och ler
- Det här är Loka, det är hennes man Snabb. De andra är deras barn, de är Garanter
- Garanter viskar kejsaren, jag har alltid trott att de var en myt
- Nej, det är de inte
- Det lilla djuret?
- Vi vet faktiskt inte, han slog följe med oss när vi tog oss över en halv kontinent. Vi kallar honom för Kvick, det nästsnabbaste djuret vi träffat
- Vilket är det snabbaste?
- Garanterna, inget djur är lika snabba som dem
Loka tittar på mig och ler
- Inget är lika farligt i heller
Kejsarinnan tittar på mig och sen på Garanterna. Loka går fram till henne och luktar på henne
- Klia henne under hakan
Kejsarinnan tittar på mig, och sen så kliar hon Loka under hakan. Loka sträcker ut sin tunga och slickar henne i ansiktet, Kejsarinnan skrattar och kramar Loka, Kejsaren hälsar också på Loka och sen hälsar de på alla Garanterna, vi går till drakarna och de hälsar på Kejsaren och Kejsarinnan
- Får vi läsa den där?
- Va? Javisst
Han räcker över pergamentrullen, Loka och Snabb lägger sig ner och vi sätter oss på våra platser hos dem. Vi börjar läsa och vi läser igenom den ett flertal gånger, vi tittar på varandra och sen på drakarna. De tittar på oss, Worg ser på oss och säger
- Ska vi hålla i oss?
- Jag vet inte, vi måste tänka
Vi reser oss och går iväg, vi går igenom den fantastiska parken. Vi ser månljuset spela i ett vattendrag, vi går ut på en liten bro och ställer oss. Vi tittar på fiskarna som simmar i vattnet, de liknar inga andra fiskar som vi sett innan. De lyser i vattnet, det ser ut som om de fångar månljuset, vi står där tysta och säger inget. Vi känner vinddraget från drakarna som landar en bit ifrån oss
- Vad är det mor och far?
- Vi ska besöka drakarnas hemvist, eller det som var drakarnas hemvist en gång i tiden. Vi vet vad den platsen kan göra med er, vilken smärta det kommer innebära för er
- Var det inte värre än så?
- Förlåt?
- Vi trodde att vi skulle göra något hemskt
- Att någon skulle dö
- Nej mina barn, ingen kommer dö. Eller inte som vi vet i alla fall, vem som helst av oss kan dö närsomhelst. Men det stod inget sådant i profetian
- Vad stod det?
- Att våra barn ska se sitt arv, och de ska lära sig av historien, på den plats där benen av deras förfäder talar. Dödens fält
- Jaha då reser vi dit, vad stod det mer?
- Att ett val kommer göras, ni kommer att få göra ett val
- Som innebär?
- Att ni antingen väljer vår sida eller andra sidan, beroende på den kunskap som ni kommer få där
- Jaha då får det bli vad det blir, men berätta allt
- Det får vi inte, det är därför som vi står här
De tittar på oss, vi tittar på dem. Vi går fram till dem och jag lutar mig fram och pussar först Snö sedan Sot på deras nosar, vi går tillbaka till de andra
- Vi ska till drakarnas begravningsplats
Worg tittar på oss och sen på drakarna
- Ingen människa har någonsin varit där
- Någon gång ska tydligen vara den första
- Men ingen vet var den finns
- Jo de gör, de kommer dela med sig av den kunskapen till Loka
Loka tittar på oss och sen på drakarna, hon böjer på huvudet. De går fram till henne och sätter sina nosar på hennes panna och hon ryser till. Sen öppnar hon sina ögon och tittar på dem
- Ni behöver andra kläder, varma kläder
- Jaha, då får vi försöka köpa det
- Ja
- Skulle vi kunna få våra saker hit skickade?
Jag tittar på kejsaren, han klappar i händerna. En man kommer springande. Jag berättar för honom vad vårt värdshus heter och var våra saker finns. Han bugar sig och sen springer han iväg
- Finns det någon marknad här?
- Inte som är öppen nu, vad behöver ni?
- Vinterkläder tydligen
Han klappar i händerna igen, en kvinna kommer fram. Han berättar vad vi behöver, hon bugar sig och skrider iväg. De andra tittar på oss, vi tittar på dem. De ser våra blickar, de ser att något smärtar oss. Worg tittar på oss och sen på drakarna, han får en fundersam min i ansiktet. Vi väntar och de kommer med våra saker från värdshuset, vi går igenom dem och allt är där. Kejsaren tittar på våra stavar, nu vet vi varför vi fick dem. Profetian hade berättat för oss vad de heter, drakdödare. Vi skulle få använda dem mot drakarna, om de väljer den andra sidan. Vi spänner fast vår packning på Garanterna, kvinnan och en massa andra kvinnor kommer ut med vinterkläder åt oss. Vi packar ner dem i väskor som vi sätter på Garanterna, vi tittar på Kejsaren och Kejsarinnan
- Vi får se om vi kommer förbi när vi är klara med det som vi ska göra, vet att vårt hus alltid är öppet för er om ni bestämmer er för att resa en dag
- Tack, och detsamma
Vi klättrar upp Garanterna, vi tittar på Loka och jag viskar
- Spring
- Ja far
Världen runt mig suddas ut, jag känner tårarna rinna längs med mina kinder. Jag känner saltvattnet blandas med mina salta tårar när vi kommer ut på vattnet, vi är på väg
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Synd att du tappar inspiration på allt du skriver.
Hade jag vetat det så hade jag aldrig börjat läsa.
Hoppas att det lossnar i skrivandet. Har sträckläst med mycket stor behållning
Mvh Ulf
skulle hemskt gärna ha en fortsättning för det är 2 st bra serier som du skriver
PM. Sammet. Har läst allt från Bonden till de sju husen, Mycket spännande läsning. Vill gärna läsa fortsättningen.
Mycket bra och spännande, hoppas på fortsättning både på den där dagen och de sju husen. Mvh Kenan
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Att du inte får klart denna är nog bara lathet och tror dom du skriver på andra novellsidor ska vara bättre.
Så fel du har!