Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 13

Författare: sammet Datum: 2019-01-14 11:45:16

Kategori: Heterosex

Läst: 3 302 gånger

Betyg: 5 (8 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit



Kapitel 13
Vi sitter framför Paulus och tittar på honom, han ser på oss och vi säger ingenting. Vi har sagt det vi ville ha sagt, han slickar sig om läpparna och sen så suckar han
- Ni vet inte vad ni begär barn
- Jodå vi vet precis vad det är vi begär, vi vet precis varför du tvekar. Tro mig hade vi bytt plats så hade vi också tvekat. Men återigen, får vi inte läsa den boken som ni har inlåst i er mörkaste källare så kommer jorden gå under. För sjuttiofemte gången eller något sådant säger jag och ler, och det är bara i år. Det är vår rätt och vi hävdar vår rätt. Om du vill så kan vi gå in därinne och visa dem precis vad som händer om de käbblar lite till
- Det skulle inte förvåna mig, skulle ni gå in där så hade hälften svimmat och den andra hälften fått bikta sig resten av livet. När jag kom hem med hans kista och sa att det var ni som skänkt oss den så trodde jag att de skulle erbjuda er mitt arbete
- Så pass säger jag med ett leende, men oavsett farfar. Vi skall läsa den boken, vi kommer att läsa den boken oavsett käbblet därinne. Så bara följ med oss ner. Öppna dörren, eller få den öppnad. Lämna oss så kommer vi när vi kommer. Om du inte gör så kommer kyrkan att raseras
- Så jag har inget val?
- Inget som helst, ingen av er har något val. Förvisso så är vi lite gramse för att du inte berättat för oss att ni hade den här. Men vi förlåter er, hade vi läst den innan den andra boken så hade resultatet av valet varit ett annat och vi hade dödat dig. Nu har vi snart läst de två böckerna i rätt ordning och vi behöver inte döda dig. Men om vi inte får läsa den så kommer ni att dö allihop, inte bara er kyrka utan alla som tillhör er kyrka utan undantag
Han tittar på oss och till slut så reser han sig
- Kom
***
När vi öppnade den där förbannade boken för tvåveckor sedan och läste den, sen hade en massa saker hänt. Vi tillbringade tre dagar därnere i vårt sanktum och brottades med den där förbannade boken. Tills vi fick herraväldet över den och den visade oss de sanna orden som var skrivna där. Brottandet hade tagit nästan två dagar, sen ägnade vi en dag drygt till att läsa den. När vi var klara så hade vi fått reda på en hel del sanningar, vi hade fått information och vi insåg vad som hänt om valet blivit ett annat. Vad vi hade blivit då. Vi gjorde som det stod i boken och brände den.
Vi fick reda på var den andra boken fanns när vi brände den och vi fick reda på att vi var tvungna att läsa den. Vi använde en vecka att smälta och samla ihop det vi hade läst i boken. När vi var klara med det så hade vi satt oss ner med familjen och berättat om allt som vi läst, både i den boken, men även det vi fått reda på i de andra två böckerna. De var sammanlänkade precis som våra dagböcker och Jespers och Esmeraldas dagböcker. Alla dessa böcker var sammanlänkade med varandra. Precis som Livets böcker och Dödens böcker är sammanlänkade.
Symmetri som Simon skulle sagt, ren logik. Familjen berättade om hur de sorterat och delat upp det vi hittat hitintills. Gunther hade anställt folk till museet och när de såg det material de hade framför sig så hade kastat sig över det. Vissa saker höll vi fortfarande för oss själva. Vi hade inte bestämt hur vi skulle göra med dem. När vi berättade att vi skulle resa till Rom för att läsa nästa bok så hade familjen titta på oss och önskat oss lycka till
Nu gick vi bakom påven, ner i Vatikanens mörkaste rum. Vi kom fram till en dörr, han tog fram en nyckelknippa och hans hand darrade. Han tog ett djupt andetag och jag kramade hans axel. Hans hand snurrade på nyckeln och låste knäppte till
Han öppnade dörren och räckte oss nycklarna
- Jag vågar inte gå längre, överlev för allas vår skull
- Ja, vi kommer tillbaka. Hur långtid det kommer ta har jag inte en aning om men vi kommer tillbaka lita på oss
- Jag kommer be för er, jag kommer få alla här att be för er
- Tack farfar
- Tack farfar säger Rebecka vet att vi älskar dig
- Och jag er
Vi går vidare och öppnar ett antal dörrar till innan vi kommer fram till dit vi skall. Jag sätter nyckeln i låset och vrider om, vi går in och jag stänger dörren. Jag låser dörren och vi går fram till pulpeten där boken ligger
***
- Här är nycklarna säger jag och ger dem till honom
- Ni klarade er
- Ja, skulle vi kunna äta och dricka?
- Va? Ja självklart
- Tack säger jag och ler
- Tack gode gud
- Vadå?
- Du log
- Ja, vadå då?
- Men ni har läst den boken
- Ja?
- Den är ond
- Hm nej den är inte ond. Lite förvirrad kanske men inte ond. Den har en annan syn på jorden än vad vi har, men egentligen så har de där böckerna samma mål
- Och det är?
- En stabilare planet, de har bara olika vägar dit
- Det var ett spännande sätt att se det på
- Hm, hur skall jag förklara. Vår sidas böcker tycker att demokrati är fantastiskt. Den andra sidan tycker att diktatur är fantastiskt. Det är skillnaden, olika sätt att se på världen. Men slut målet är det samma. Vi kämpar för en bättre värld. Vår sida är ljus. Den andra mörk, beroende på hur man ser på saker och ting. Den mörka sidan uppfattar sig inte som mörk, lika lite som Hitler uppfattade sig själv som ond
Vi sätter oss vid bordet och vi blir serverade mat
- Rättfärdigar ni vad som står i den boken
- Nej, vi ger en förklaring på vad den är. Den är den andra sidan. Det vi har lärt oss är att vi representerar den ljusa sidan. Det blev så av valet som gjordes i en unken källare. Det kunde lika gärna blivit den andra sidan. Vi hade gjort samma saker som vi gjort nu, men på ett annat sätt. Brutalare, råare. Men vi hade gjort dem. Det vi lärt oss av att läsa de där två böckerna är att vi verkligen representerar den ljusa sidan. Men att vi måste förstå den mörka sidan. För utan den förståelsen så hade vi förlorat
- Så ni kommer att vinna?
- Det vet vi inte, men vad vi vet är att hade vi inte läst de där böckerna så hade utgången varit given. Vi hade förlorat, eftersom vi läst de där böckerna så har vi en fördel
- Jaså?
- De har inte den andra sidan, det är en del av avtalet, att när ena sidan läst böckerna så skall man bränna dem. Så man kan säga att vi leder på poäng, vi har skaffat oss ett visst försprång. De där sexhundra åren är snart bortsuddade mellan oss. Sen så fuskar vi
- Jaså? Är det tillåtet
- Ja, det är det. Vi skriver en egen bok, vi skriver vårt eget öde parallellt, med det andra. Vilket gör att vi till viss del kan påverka ödet för en del människor
- Herregud
- Nej, inte riktigt farfar, men faktiskt inte så långt ifrån. Men i alla fall, vi leder på poäng. Vi har bara en bok kvar att läsa, andra sidan har fem, och de finns inte längre. Ergo vi leder
- Var det inte farligt?
- Jodå, vi kunde dött därnere, precis som vi kunde gjort när vi läst de andra böckerna. Men vi vann igen, och vi skall göra vårt bästa för att vinna när vi läser den sista boken
- Vet ni var den är?
- Ja, vi kommer att åka dit när vi är klara här
- Då kommer vi att be fram till jag hör av er igen
- Gör så farfar, vi kan behöva det
Vi äter färdigt, sen så pratar vi i ett par timmar till med honom. När vi är klara så tar vi våra väskor och går ut ur Vatikanen. Vi går in en bil som väntar på oss och vi åker iväg. Vi går ombord på planet och vi lutar oss tillbaka och somnar
***
Vi tittar utöver dalen och den är lika vacker som förra gången vi såg den. Vi följer efter vakterna. De leder oss genom staden och fram till palatset. De visar oss in och vi går till tronsalen. Deras ledare sitter på sin stol och tittar på oss när vi kommer in. Vi går fram till honom och gör vår begäran och han tittar på oss. De andra som sitter där stirrar på oss med fasa.
Han reser sig och går före oss. Vi följer efter honom och vi går ner för en lång trappa och kommer ner till botten. Han går fram till en port och sätter en nyckel i låset. När han öppnat så ger han oss nycklarna och vi går vidare. Vi når vårt mål, jag sätter en nyckel i låset och vrider om det. Det knäpper i låset och jag öppnar dörren. Vi blir attackerade av boken direkt. Vi stoppar attacken och tiden som vi känner den försvinner.
Vi står där och brottas med boken i vad som känns som en evighet och när vi uppnått ett dödläge så hälsar de på varandra. Det ljusa och det mörka. De virvlar runt i rummet snor runt varandra, vi släpper på våra murar och de attackerar oss. En smärta olikt något jag någonsin tidigare känt sköljer över mig. Jag slår ut med armarna och jag skriker, men mitt skrikande döljs av det som attackerar mitt sinne
***
Jag vaknar och jag blinkar långsamt med ögonen och jag försöker fixera min blick. Jag känner Rebeckas hand på min arm. Jag fäster blicken och jag vänder på huvudet och inser att jag lever. Jag känner hur min bröstkorg rör sig, mina andetag är jämna och jag känner mitt hjärta slå. Jag känner Rebeckas hjärta som slår. Vi lever, tänker jag, herregud vi lever.
Jag försöker resa mig, jag tar mig upp till sittande och tittar mig runt i rummet. Minnena kommer tillbaka och jag tittar på sten pulpeten där boken låg. Den har smält och boken är borta, jag reser mig och går bort till där boken legat.
Av boken finns inget kvar. På marken ligger det två medaljonger, de är vita och svarta båda två. Jag känner mig öm i ryggslutet och inser att vi fått en ny tatuering, jag ser att Rebecka vaknar, jag går fram till henne och hjälper henne upp på fötter. Hon kramar om mig och viskar
- Vi lever
- Ja hjärtat vi lever
- Herregud
- Ja det kan man säga
- Valet?
- Ja
- Vad blev det?
- Samma som förra gången, men vi har fått båda färgerna, men det vita är dominant
- Tack gode gud eller något sådant
- Ja
Jag tittar på Rebecka och inser att hon är naken, jag tittar på mig själv och inser inte förrän nu att jag också är naken. Jag tar Rebecka i mina armar och kysser henne.
Vi står där nakna, vi lever och vi inser hur mycket vi älskar livet, allt liv. Jag lyfter upp henne i min famn, och hon slår sina ben runt min rygg och henne läppar delar på sig, och hon glider ner över mitt kön och börjar rida mig där i min famn.
Vi älskar som om det vore första gången. Mitt kön utforskar hennes och våra kroppar möts. Mina läppar finner hennes och jag sätter mina händer på hennes höfter och jag känner hur vi båda kommer närmre.
Vi börjar lysa och vi fyller grottan med ljus, vi badar i ljuset av vår kraft, vi badar i förvissning om att vi blivit valda av rätt sida. Rebecka slänger med sitt huvud och hennes hår piska mig i ansikten när ritten blir våldsammare och vi delar våra kroppsvätskor.
Jag känner hur min pung drar ihop sig hur ilningarna sprids i hela min kropp. Jag känner hur hennes orgasm sköljer över oss och vi känner min djuriska råhet träffar oss.
Min säd fyller henne och hennes kroppsvätskor flödar ur henne. Vi skriker gemensamt och våra skrik ekar mellan väggarna och vi kommer och rider på den tsunamivåg som våra orgasmer skapar.
Jag tömmer mig mer än jag någonsin gjort innan jag känner hur min säd rinner ur henne och ner på mina lår. Vi känner hur våra orgasmer ebbar ut. Vi tittar varandra i ögonen och våra läppar möts och vi kysser varandra
Vi delar på oss och jag sätter ner henne på golvet, vi tittar på den pöl som min säd lämnar på golvet och vi ler generat båda två. Vi tar varandra i händerna och går lysande genom rummet och fram till porten.
Jag öppnar den och vi går ut ur rummet. När vi gått en bit uppför trappan så rasar det ner sten framför porten. Vi går där hand i hand och låter medaljongerna röra vid varandra.
Vi går uppför trapporna och kommer till en dörr. Vi öppnar den och vakterna sjunker ner på knä. Vi går vidare längsmed en korridor och kommer in i tronsalen. De som sitter där stirrar på oss och sen gör de som vakterna
Vi tittar på dem och blir förlägna
- Snälla res er
De tittar på oss och vi på dem
- Om vi inte skall bli ännu mer generade någon av oss så visa var våra väskor är
En av vakterna kommer med dem och vi tar på oss kläder och när vi är klara så tittar jag på ledaren
- Hur länge?
- Åtta dagar
- Då vet vi det, vi hinner bara äta något snabbt sen måste vi lämna er
- Javisst, jag märker att valet om jag får säga det blev det rätta
- Ja, vi håller med, det blev det rätta
- Intressant tatuering
- Ja, förstår du vad den innebär?
- Ja, vi är de som vaktat, vi vet
- Bra
Vi sätter oss vid bordet och äter. När vi är klara så reser vi oss och bugar oss, sen går vi ut ur palatset
***
Vi står utanför dörren hemma, vi tittar på handtaget och vi trycker ner det och vi går in. Vi hör röster från matplatsen. Angenäma röster vi är hemma. Vi sätter våra väskor och går ut till dem
- MOR
- FAR
Barnen skriker och rusar fram till oss och hoppar upp i våra famnar och vi fångar dem, jag borrar in min näsa i deras hår och andas in. Hemma, jag känner hur tårarna sprutar ur mina ögon och jag känner mig levande. Mer levande än jag någonsin gjort innan. Vi står där och gråter med barnen i famnen och de gråter med oss. Jag känner hur tårarna rinner längs medmina kinder och jag känner hur vi börjar lysa.
Jag känner fler armar omsluta mig och till sist så står vi där alla syskon och kramar om varandra. Ytterdörren öppnas och min mor och far kommer in. Jag hör min mor viska
- Ni lever, gode gud ni lever
Jag tittar på henne genom mina tårfyllda ögon och smeker hennes kind. Vi lever, vi är hemma och vi lever. Vi går bort till bordet och sätter oss. Polar kommer fram och bugar sig mot oss. Vi bugar oss tillbaka och jag känner hennes sinne smeka mitt och Rebeckas. Hon tittar på oss och börjar yla, vi svarar hennes ylande och vi ylar så att de andra får sätta händerna för öronen
Vi slutar och vargen tittar på oss och ler
- Såsom sig bör
Hon går ut i trädgården
- Skall vi tolka det som att allt gick bra?
- Ja min älskade bror det skall ni, det gick väldigt, väldigt bra
- Var har ni varit frågar Ilse?
- Vi tar det när alla kommit
- Alla
- Ja alla, vi väntar på fyra personer de bör vara här snart
- Och vem är det?
- Familjen, detta berör familjen
- Vad har hänt härhemma? frågar Rebecka, vi har varit borta ett tag
- Inte mycket faktiskt säger Jesper
- Så kan man också se det säger Sean med ett leende
- Mm säger Esmeralda och ler
- Berätta säger Rebecka
- När ni läst boken och sen reste bort, vart ni nu reste så bestämde sig de där som förföljt oss att ge sig till känna. Vi var i den lokalen som alla de där skatterna som ni hittat och sorterade dem. Vi hade god hjälp av de som skall sköta museet. Men i alla fall. Vi var där allihop och hjälpte dem med katalogisera och sortera allt. Det är en hel del som vi hittat, helt plötsligt så hör jag hur Gwen ropar på oss. När vi kommer dit så ser vi hur hon håller ett tjugotal av den framför sig, vi drar våra Bokken och vi anföll. Tio minuter senare så ligger de på golvet och vrider sig i smärta. Vi förhörde en av dem och de kom från guds hämnd. De är rätt fanatiska de där, ett par av dem begick självmord innan vi hann ta deras knivar från dem. De skar halsen av sig, men i alla fall vi gav dem lite smäll på fingrarna och skickade hem dem. Vi hoppades att de skulle inse det dumma i att försöka något med oss
- Det gjorde de inte?
- Nej, de kommer tillbaka varenda dag, du var inte tydlig med elitvakterna Niklas, de stoppade dem inte första gången för att du inte sagt till dem att de skulle göra det
- Så de lät dem komma in?
- ja, vi får skylla oss själva lite med. Vi skickade iväg Medicivakterna när vi var där. De fick lunchrast kan vi väl säga. Men i alla fall, nu kommer de inte nära lokalen och de är ganska frustrerade över det. Våra vakter smäller dem på fingrarna, sen kastar de dem i sundet. Eller de kastade dem i sundet, tills där var en som inte kunde simma. Då fick de rädda honom, numera frågar de dem innan de kastar i dem. Kan ni simma?
- Haha underbart
- De avväpnar dem numera så att de inte skall bli kreativa
- Där ser man, vi får väl sätta bollen i rullning med avtalen, så att de försvinner. Jag har bett Gunther ta avtalet med sig när de kommer
- Så de kommer hit?
- Ja jag sa ju det att familjen skall vara här. De bör vara här strax, fortsätt Esmeralda
- Javisst, så när vi satt vakterna på att ta hand om de fanatikerna så fortsatte vi i lokalen. Då valde bröderna att skicka sina magiker, vargen hade rätt kul med dem. Hon är lite girig, hon delar inte med sig. men i alla fall, vakterna slogs med ett gäng utanför våra lokaler, Isabella ringde och sa – ni skall nog komma hem, vi har besök. Vi kastade oss in i bilarna och körde fort, väldigt fort. Så fort att polisen tyckte att vi nog körde lite väl fort. Så de följde efter oss. Vi var hemma snabbt och vi rusade ut ur bilarna och ett regelrätt slagsmål utbröt därute
Hon pekar mot trädgården
- Men i alla fall vargen hade dödat fem magiker, jagat upp tre i ett träd. Ett tiotal av deras slagskämpar stirrade på henne och de anföll och hon skyddade sig. Sen kastade vi oss in i leken och slog ner dem. Hon tittade på oss med högdragen blick och sa – jaha får man inte leka ifred. Polisen störtade in med dragna vapen och skrek och skränade. De var rätt skärrade och hanterade inte situationen såväl. Annika försökte tala förstånd med dem, James försökte med diplomati. Det fungerade inte så bra, Isabella kom ut och domderade, under tiden så kom nog varenda polis i hela staden hit. Det formligen myllrade med poliser här. De försökte ta sig in i huset, det skulle de inte gjort. En av dem tappade huvudet och sköt när Jesper sa nej ni kommer inte in. Då sköt han upp i luften. Det var inte så intelligent, vargen blev arg
- Vad gjorde hon?
- Hon ylade och visade tänderna, en av dem siktade på henne. Det skulle de inte gjort, er dotter blev kreativ
- Förlåt?
- Haha ja det var rätt kul att se en femåring fara på en polis med sitt Bokken och smälla till honom. Men på något vis fick det situationen att lugna ner sig. Hon smällde till polisen och det blev väldigt tyst därute och James kunde med diplomati få dem att lyssna. Ett befäl infann sig och de gick in i huset och fem minuter senare så kom de ut och poliserna fick reda på att packa sig härifrån
- Vad sa du till honom?
- Jag sa inget, jag ringde statsministern, sen pratade han
- Aha klokt
- Ja jag tyckte det
- Er dotter sårade den där polisens stolthet så Isabella och hon fick åka till sjukhuset och prata med honom. Tillsammans med familjens advokat, visst har vi diplomatiskimmunitet och de var på vårt område, men femåringar kan inte slå ner folk hur som helst
- Nej det passar sig inte säger jag och ler
- I alla fall, det blev förhör. Polisen insisterade på att de sociala myndigheterna skulle kopplas in. Inte ens när advokaten förklarade för honom att det inte skulle gå eftersom vi formellt tillhör ett annat land och att sådär en tusen vittnen sett honom hota en medlem av vår familj i vårt land så att säga så skulle han nog bara få en varning. Inte ens då så vek han ner sig
- Hur illa skadade du honom?
- Inte så farligt, han kommer nog att gå normalt, eller i alla fall med kryckor om sexmånader. Äta själv om tre månader
- Isabelle, hur mycket skadade du honom? Frågar Rebecka
- Hon bröt båda hans armar, sexrevben, båda benen, hans käke och näsa. Han fick nog en hjärnskakning med
- Ville ni att Polar skulle ätit upp honom? Ni andra stod som handfallna, han hotade henne och hon stod i begrepp att hugga honom i halsen. Jag attackerade, slog ner honom. Lugnet la sig och ingen annan kom till skada
- Vi var lite skeptiska till hennes förklaring, men Ilse backade hennes historia. Vargen hade gjort slarvsylta av honom om Isabelle inte gjort som hon gjorde. Så de sociala myndigheterna kom hit, de ringde på dörren. Isabella öppnade och när de presenterat sig så blev svärmor diplomatisk
- Mamma?
- Tja jag bad dem komma tillbaka med en formell begäran från Sveriges regering. De tittade på mig som om jag kom från en annan planet. När jag förklarade för dem att detta är vår ambassad och de gjorde intrång så blev jag diplomatisk. Jag kallade på ett par Medici vakter. De kom allihop, de är så söta de där pojkarna. Jag förklarade läget för dem. Trettiosekunder senare så hade burit ut dem från området och de fick gå hem. Deras bil ställde vi på gatan när de gått
- Vad hände sedan?
- Sedan så ringde jag till ett par vänner till oss och sen var situationen utagerad. Polisen fick klart för sig att det nog var dags att backa
Jag tittar på Ilse och Alex
- Nej vi är oskyldiga säger de, inte för att vi inte föreslog det, men vi fick vänligt sitta på händerna. Hans chef fick samtal från någon, jag vet inte vem. Men han åkte upp till sjukhuset och sen försvann alla planer på att Isabelle skulle bli omhändertagen
- Vem ringde du mor?
- Drottningen, hon blev lite upprörd och sa att hon skulle ta hand om det
- Ja vad hon än gjorde så tog hon hand om det
- Bra säger jag och ler, men något säger mig att det inte stannar där
- Nja säger Esmeralda. De där MC killarna som vi pratade med för ett tag sedan
- Ja?
- De är ute igen, ja inte alla med en del av dem, de blev lite kreativa vid restaurangen
- Vad hände? Frågar jag
- De körde förbi och sköt in med automatvapen
- Herregud! kom någon till skada?
- Nej mirakulöst inte. Jonathan ringde och var lätt uppjagad
- Nej hjärtat han var heligt förbannad, han frågade efter er men ni var inte hemma. När han berättade för Jesper vad som hänt så blev Jesper lite upprörd
- Lite säger Alex, vår käre bror väckte oss andra. Vi körde iväg, vi kan sammanfatta det med att de inte uppskattade vårt besök.
- Bra
- Ja vi förklarade det dumma i att göra som de gjorde
- Berätta om Aisha
- Förlåt?
Esmeralda tittar på mig och sen på de andra. Hennes blick säger tack för den
- Berätta
- Det blev en incident på Mattias skola
- Incident?
- Om vi säger såhär, Aisha markerade rätt tydligt vad som händer om man försöker något med Mattias. Till hennes försvar skall sägas hon lät Mattias ta hand om det först, han gjorde verkligen sitt bästa för att förklara för den där kvinnan att han var upptagen, att han är förlovad och att han inte är intresserad. Kvinnan tog det som en utmaning, hon gjorde misstaget att åka hem till dem, hon tog sig in i deras lägenhet och la sig naken i deras säng. Mattias blev lätt chockad när de kom hem och hittade henne där. Aisha blev kreativ
- Vad gjorde hon? Frågar jag med ett leende
- Hon markerade tydligt vem Mattias tillhör
- Vad gjorde hon?
- Hon buntade ihop kvinnan och la henne i deras bil. Mattias körde till universitet. Aisha la kvinnan över axeln. De gick in på skolan, där rakade hon av henne allt hennes hår på huvudet, hon smiskade henne rätt rejält, sen gick hon upp på taket och band kvinnan i fötterna och hivade henne över kanten. Mattias ringde efter polis och ambulans
- Hur märkte hon henne?
Esmeralda tittar på mig
- Hon ristade in ordet för kossa på hennes arm
- Bra
- Bra?
- Hon höll igen, enligt hennes seder så skulle hon skinnflått henne
- Där ser man säger Alex
- Så ja hon höll igen. Har det hänt något mer?
- Nej jag tror inte det, om det inte är någon som har hemligheter
- Bra säger jag då väntar vi på de andra sen så när vi berättat det vi skall berätta så skall vi ta hand om Guds hämnd, när vi gjort det så skall vi till Kanada för konferensen och prata med Sue och Jim, efter det så åker vi en runda till Japan och pratar med Yoshina och Yoshi. När vi gjort det så får vi se vad som händer
Ytterdörren öppnas och Berith och Bowels kommer in
- Hej
- Hej svarar de
- Kom in och sätt er
- Tack säger Berith, jag hade inte tänkt mig att stå i dörren
- Haha nej det kan jag tänka mig
De sätter sig, de tittar på oss
- Så ni lever?
- Ja min kära Berith det gör vi
- Varför pratar du så?
- Hur min kära Berith?
- Sådär, du låter nästan ödmjuk, vad hände med er?
- Vi väntar på de andra
- Vilka andra?
- Din dotter, svärson och Amanda
- Har ni lyckats få dem att lämna sitt kryp in
- Ja, det har vi. Vi bad dem ödmjukt att komma hit
- Förlåt? Ni bad dem
- Ja mormor, vi bad dem, precis som vi bad er
- Ja jag trodde att ni blivit sjuka
- Nej mormor tvärtom faktiskt, vi är väldigt friska
Ytterdörren öppnas och de andra kommer in, barnen rusar fram till Elisabeth och Gunther och kramar om dem. De kommer fram till bordet och sätter sig
- Vi tackar för att ni ville komma hit
- Det kändes som om att vi inte hade något val säger Elisabeth
- Jodå ni kunde stannat hemma, vi hade inte älskat er mindre för det
- Men vi är väldigt glada att ni är här säger Rebecka, vi är väldigt glada att ni alla är här
- Så nu när alla är här så skall vi berätta vad vi gjort den senaste tiden. Var skall jag börja? Jag börjar med en källare för ett antal år sedan när vi tillbringade en natt i vårt hus i Florens. När vi gift oss så fick vi reda på att vi skulle infinna oss i vårt hus där och tillbringa tjugofyratimmar inlåsta där. Vi utsattes för ett prov och något eller någon utsatte oss för ett val. Vi blev utvalda att företräda den ljusa sidan. En massa människor andades ut, sen satte vi igång och göra det vi gör bäst, smiska folk på rumpan om de inte gör som vi säger. Och vi har smiskat en hel del genom åren, men vi har även helat och visat våra goda sidor. I alla fall vi hittade livets böcker alla tre och vi läste dem och det som hände, hände. Vi brände dem och vi fick medaljongerna, de medaljonger som min käre svärfar har med sig hit. Det är därför han ser lite spänd ut. Men i alla fall de skapades och vi fortsatte med vårt. Tills i sommar då grevinnan försade sig, eller vad man nu skall säga. Men hon nämnde Michal och det satte en boll i rullning. Vi har rest runt och intervjuat en massa människor om honom och hans syster. Vi fick reda på deras roll i det här, att de är väktarna och allt vad det innebär. Samtidigt så fick vi nys om de där skatterna. Vi hörde talas om tavlan och vi blev eld och lågor. Vi ifrågasatte inte detta plötsliga intresse för konst, vi kastade oss med hull och hår över det och det ena efter det andra avslöjades och helt plötsligt så står vi vid dödens bok. Sedan den dagen i källaren så har vår resa lett till det slutgiltiga valet. Alla saker vi gjort sedan dess har lett fram till den där källaren i Belgien. Vi tog hand om boken och vi pratade med Gunther, han meddelade vi skulle läsa i den där boken. Vi tog hit den här, ni vet vad som hände då. Det ni inte vet är att vi åkte till farfar och övertalade honom att läsa den andra delen i dödens bok. Vi läste den och fick reda på var den sista boken var. Vi satte oss på planet och åkte till dalen. Vi gick ner i underjorden och därnere så fanns den sista boken.
Jag tystnar och tittar på Rebecka, hur skall vi förklara vad som hände där?
- Vi kom in i ett rum och vi blev attackerad av en kraft som inte liknande någonting vi råkat utför innan, den ljusa sidan är stark, men den attackerar oss inte. När vi läst livets böcker så har den delat med sig av sina kunskaper, den har guidat oss, lirkat med oss. Den mörka kraften attackerade oss hårt och brutalt, hade vi inte haft den ljusa kraften med oss in så hade vi slutat som en våt fläck på golvet. Det kändes som om tiden upphörde att existera och när vi släppte på murarna så översköljdes vi av en smärta som inte går att beskriva. Den kunskap som vi fått genom åren av den ljusa sidan, bankades in i oss på en sekund som kändes som tiotusen år. Jag minns att jag skrek, jag skrek längre än vad som skall vara mänskligt möjligt. Sen förlorade jag medvetandet. Smärtan blev för mycket, jag minns inte vad jag tänkte, om jag kunde tänka allt var bara smärta. En smärta som inte går att beskriva. Jag öppnade mina ögon och tittade mig omkring, det tog en sekund innan jag studsade rätt i mitt huvud och landade och kom ihåg vem jag är, och var jag var och vad som hänt. Jag reste mig upp och tittade mig omkring och jag landade i vad som hänt. Det kanske skall tilläggas att jag vaknade naken som när jag föddes. Vilket jag inte först insåg, förrän jag tittade på Rebecka och insåg att hon var naken. I alla fall vi gick upp till palatset och sen åkte vi hem
- Vad hände med er?
- Vi utsattes för det slutgiltiga valet, vi behöver aldrig mer bevisa vem vi är, Gunther kan kasta den där listan med saker som skall ske, vi har blivit utvalda, man kan säga att vi blivit De Utvalda och den ljusa sidan valde oss, den mörka sidan accepterar oss
- Förlåt? Är ni båda?
- Både ja och nej, vi är representanter, språkrör, påvar, ja osv. för den ljusa sidan. Vi är den ljusa sidan på jorden. Ingen från vår sida så att säga kan ifrågasätta oss. Ingen annan kan göra anspråk på att vara den ljusa sidans representanter. På gott och ont så är vi de vi är. Men i och med att den mörka sidan accepterat oss så har vi ett visst mandat på den mörka sidan, skillnaden är att vi kan bli ifrågasatta av krafter från den sidan. Men vi har den mörka sidan i oss också
- Balans säger Ilse
- Precis, vi har den ljusa sidans kunskap i oss men vi har även den mörka sidans kunskap, och vi har två medaljonger som bevis för det, och varsin ny tatuering givetvis
- Så ni är båda goda och onda?
- Nej, säger jag, vi är goda. Men vi kan göra onda saker, vilket vi egentligen alltid har gjort, de där metoderna vi använder ibland för få människor att prata tillexempel är inte så goda alltid, sen att det får goda konsekvenser är en annan sak, eller rättare sagt vi anser dem vara goda. Andra sidan anser att de är onda och att det de gör är det goda. Vi är balansen mellan det, ingen kan ifrågasätta att det vi gör, gör vi för den goda sidan, men vi kan bli ifrågasatta om det vi gör är ont
- Förlåt? Säger James
- Rörigt?
- Ja verkligen, jag har inte de fördelar de andra har, så lite långsammare tack
- Haha ja hänger inte med jag i heller säger Jesper
- Vi har fått samma kunskap av den mörka sidan som vi fått av den ljusa sidan. Vi har blivit boostade igen, eller rättare sagt vi har fått mer kunskap och för att kunna hantera den så har vi fått två nya medaljonger. Vi skall snart smälta samman de två med de två vi redan har
De stirrar på oss
- Skall ni däcka igen?
- Nej, nu vet vi hur vi skall hantera det som skall hända, vi har kunskapen om hur vi skall göra. Vi skall inte lära oss något, vi skall sammanföra den kunskap vi har till en hårddisk i stället för två. Så Gunther vill du ta fram askarna med våra två medaljonger?
Han tittar på oss och tar fram en väska, han öppnar den och räcker den till oss. Vi stoppar ner handen i väskan och tar fram askarna. Vi öppnar dem och tar varsin medaljong i vår hand. Vi tar fram våra nya medaljonger och tar dem i andra handen
- Nu behöver vi er hjälp våra kära syskon, lys släpp på alla spärrar ni har och lys som ni aldrig lyst förut. Ni andra blunda och öppna inte ögonen förrän vi säger till
Vargen kommer in och ställer sig bredvid mig, jag och Rebecka börjar lysa, de andra lyser de med, när alla lyser så för vi samman våra händer och köket exploderar i ljus.
Vargen lägger sina framtassar på våra händer och vi känner hur medaljongerna smälter samman. Våra syskon och barnen kastar bak med sina huvuden och de skriker rakt ut i luften.
Det känns som om luften vibrerar och när de skriker som högst så faller de ihop och ljuset slocknar. Vi tittar på varandra och på våra syskon och barnen. Vi öppnar händerna och de fyra medaljongerna har blivit två. Vi tittar på dem och ler, vi lägger ner dem i sina askar
- Ni kan öppna ögonen nu
- Vad hände?
- Något nödvändigt
- Vilket är? Frågar Berith
- De fick välja sida de med
Hon stirrar på oss och sen på barnen och syskonen
- Hur blev utfallet?
- De lever
- Förlåt?
- Hade de valt fel sida så hade vi dödat dem
Hon stirrar på oss och sen på våra syskon och barnen
- Ja mormor de med, vi vet hur de blivit om de valt fel. Vi hade dödat dem utan att tveka, och hade vi tvekat en sekund så hade vargen tagit hand om dem. Men nu behöver vi inte göra det, valet blev från vår sida sett rätt
- Herregud
- Så vårt sockersöta tal som vi har är inte bara sockersött mormor säger Rebecka, om vi var hårda innan så har vi blivit hårdare nu. Tänk på det nästa gång du glömmer dig
Hon stirrar på oss och vi tittar tillbaka på henne
- Hur länge kommer de sova? Frågar Isabella
- Tills i morgon
- Bra då störs inte våra planer
- Nej, hade de gjort det så hade vi ändrat på planerna
- Bara sådär?
- Ja bara sådär
Jag lägger ner medaljongerna i väskan och ger den till Gunther, han stirrar på den och tar emot den som den vore en kungskobra
- Inget kommer hända dig far säger Rebecka med ett leende
- Bra, vad innebär detta?
- Samma sak som innan, vi tankar och hämtar information från dem, det är bara det att vi tankar och hämtar all information. Inte bara ena sidan
- Spännande säger Isabella
- Ja, nej nu skall vi börja bära runt på dem så att de kommer i säng. Vill ni lägga barnen
- Javisst säger Isabella
- Tack
Jag och Rebecka börjar bära på våra syskon och lägger dem i sina sängar. När vi är klara så har Isabella börjat med att laga mat. Vi dukar fram tallrikar, glas och bestick. Vi sätter oss vid bordet när vi är klara. Jag känner Bowels blickar på oss
- Vi är de vi är Bowels, varken mer eller mindre, jag skall inte säga att vi inte är ovanligare än innan för det är vi. Men vi är fortfarande Rebecka och Niklas. Inget kan ändra på det. Vi är bara lite mer Rebecka och Niklas
- Och vem är det?
- Den ljusa sidans förkämpar säger jag och ler
Han tittar på mig och börjar skratta
- Berith får förklara vad det innebär, men vi är de vi är, det är bara det att nu är vi mer av det. Nå svärfar, hur gör vi med guds hämnd, vem skall komma med det stora avslöjandet?
- Ja det är väl frågan?
- Ja det är väl det, vi skulle kunna göra det men ingen vet vem vi är. Det måste vara någon som den judiska befolkningen litar på
- Någon av de som är på ön?
- Kanske, vem av dem?
- Inrikesministern kanske, vi hittar en lagom känd professor som stödjer det han säger, avtalet som är nedskrivet är ju inte så svårt att ifrågasätta. Det är skrivet på tyska. Det är värre med det som står på spjutet, vilket språk är det?
- Latin, så svårt är det inte
- Bra då löser vi det
- Sätt bollen i rullning
- Ja
Han reser sig och tar fram sin telefon och börjar ringa. Isabella kommer ut till oss sätter sig
- Maten sköter sig själv
- Bra, är ni redo för det som skall hända?
- Ja
- Bra, då sätter vi S.t Batz på kartan även diplomatiskt
- När åker vi?
- I morgon, de kommer vakna som vanligt i morgon bitti, med en ny tatuering de med, de packar och sen åker vi
- Det har kommit bud från Nikos
- Så bra
- Vad är det?
- Våra galakläder hjärtat
- Galakläder?
- Ja vi skall inviga vårt slott under pompa och ståt, då får vi har rätt klädsel eller hur?
- Ja säger jag med en suck
- Haha stackars liten
- Ja hjärtat stackars mig
Vi sitter där och pratar om allt möjligt, maten blir klar och vi börjar äta. När vi är klara så diskar jag och Rebecka, vi serverar de andra kaffe och te. När vi färdiga så går Berith och Bowels hem till Beriths hus. Vi sitter uppe en stund till och pratar med våra föräldrar och kusinen. Vargen kommer ut till oss i köket och jag släpper ut henne i trädgården. Jag tittar på kusinen och frågar
- Har du fått nys om fler tåg?
- Va? Förlåt, jo jag har ett par heta spår till
- Bra, var?
- Österut, en plats i Ukraina, en i Polen och en plats i Lettland
- Bra, vi släpper inte det, vi har fortfarande inte hittat tavlan som de stal från oss
- Nej precis, men jag letar vidare, men de tre spåren är heta så att säga
- Då fokuserar vi på dem när vi kommer hem, har våra syskon sagt något om när det är färdigt?
- Nej, men de som vi anställt för att organisera museet är väldigt upphetsade över fynden ni gjort. Värdet bara på konsten är astronomiskt. Säkerhetssystemet som vi kommer få installerat är väldigt avancerat, inget försäkringsbolag ville ta i det med tång. Så jag fick starta ett eget säger Amanda
- Där ser man, är vi de enda kunderna?
- Haha ja än så länge så är vi det, men jag tror att om vi vill så kan vi få fler kunder
- Kör, det är väl lika bra? så svärfar får tjäna mer pengar åt oss
- Haha skrattar Gunther
- Hur välmående är vår bank?
- Väldigt
- Bra, där skall vi vara de enda kunderna, jag vill inte ha en massa skattesmitande tomtar som utnyttjar vårt system
- Är du säker?
- Ja väldigt, vi kommer inte vika oss svärfar inte en millimeter, förstår du?
Han tittar på mig och jag kan se hur det kryper i honom, men han inser ganska snabbt att vi inte kommer vika oss
- Jag förstår
- Bra, vi skall inte bli anklagade för minsta lilla, den diplomatiska grund vi bygger nu får inte ifrågasättas förstår du? Oavsett vilka bakgrundskontroller vi gör så kan alltid en eller annan hal ål slinka genom nätet. Det är inte acceptabelt
- Jag förstår
- Bra säger jag och ler, men att du tjänar pengar åt familjen och Godaishu är helt okej
- Haha tack
Klockan blir rätt mycket innan vi reser oss och går och lägger oss. Vi går in i sovrummet och klär av oss. Vår nya tatuering skimrar i mörkret. Jag går fram och smeker över Rebeckas och det pirrar i mina fingrar när jag rör vi den. Hon darrar till när hon känner min beröring, jag tar henne i mina armar och tittar i hennes ögon. Månskenet glimrar till i hennes ögon och jag lutar mig fram och kysser henne.
Våra tungor smeker varandra, mina händer vandrar utmed hennes rygg och jag smeker hennes rumpa, jag tar tag om den och lyfter upp henne. Hon slår sina ben om min rygg och jag bär bort henne till sängen.
Jag lägger henne ner på rygg och jag tittar på henne, hon ligger där på rygg och jag slås av hur vacker hon är. Hela hon lyser och jag börjar lysa jag med. Jag lägger mig mellan hennes ben och börjar slicka hennes kön.
Min tunga går på upptäcktsfärd och jag slickar hennes kön med min tunga. Jag leker med hennes läppar, jag suger in dem i munnen, jag slickar hennes inre med min tunga.
Jag smakar hennes safter, jag njuter av smaken av henne. Hennes smaker berusar mig. Jag känner hennes händer på mitt huvud och hon styr mig till sin klitoris. Min tunga smeker den och hon andas in häftigt.
Jag slickar på den och jag suger in den i min mun. Jag för in ett finger i henne samtidigt som jag leker med tungan över hennes klitoris. Jag smeker hennes inre med mitt finger.
Hon trycker mitt ansikte hårdare mot sitt kön och jag ökar trycket i mitt slickande. Jag smeker henne intensivare och jag känner hur hennes rumpa lämnar sängen. Jag hör på hennes andning att hon närmar sig klimax.
Jag känner hennes njutning, den skickar signaler i min kropp. Jag känner darrningarna i hennes lår och hela henne kropp spänner sig när orgasmen sköljer över henne.
Hon skriker i mitt huvud jag känner hur hon kommer i en fontänorgasm. Hennes känslor blir mina känslor, jag skriker med henne i hennes orgasm som blir lika mycket min.
Vi känner båda hur den ebbar ut, hon drar upp mig och kysser mig aggressivt, hon rullar runt oss så att vi hamnar på rygg. Hon glider nerför mitt bröst och mage.
Hon tar mitt kön i sin mun och leker med tungan över det. Hon tar mig djupt, djupare än vad hon någonsin gjort innan och känslan är överväldigande. Hon slickar på mitt ollon med sin tunga och smeker mitt kön med sin hand samtidigt.
Jag njuter av hennes behandling och när jag inte kan vänta längre så drar jag upp henne och kysser henne djupt. Jag rullar runt oss, våra kön möts och de längtar efter varandra.
Jag tar mitt kön i handen och sätter det mot hennes och trycker mig in i henne och känslan när jag glider in i henne är magisk. Jag glider intill botten av henne och våra kön möts.
Jag rör mig inte vi bara njuter av känslan som våra kön signalerar i våra kroppar. Jag lutar mig fram och kysser henne. Jag börjar röra mig och våra kroppar är i perfekt synk, mina ögon finner hennes och vi älskar med varandra.
Jag ökar takten i mina rörelser och vi andas i takt med mina stötar. Vi stönar tillsammans nära våra kön möts, jag ökar takten ytterligare, jag ser hur Rebecka för ner sin hand och börjar smeka sig själv samtidigt som jag tar henne.
Synen får mig att öka takten ytterligare, vi känner båda hur våra orgasmer byggs upp. Jag känner ilningarna spridas i hela min kropp och jag känner hur mina testiklar gör sig redo för att ge henne min säd.
Jag känner hur hennes kropp gör sig redo för att komma. Jag ökar takten ytterligare, hennes fingrar smeker fortare och vi exploderar i våra orgasmer samtidigt.
Jag känner hur min säd fyller hennes inre, hennes kön drar sig samman i hennes orgasm och våra kroppsvätskor blandas med varandra. Jag sänker tempot i takt med att min orgasm ebbar ut.
När jag inte kommer mer så stannar jag och tittar på henne, våra kroppar lyser med ett matt sken. Jag lutar mig fram och kysser henne, jag lägger mig på henne och vi tittar på varandra och ler.
Det behövs inga ord, vi ligger där och njuter av varandras närhet. Jag drar mig ur henne och vi går in på toaletten och ställer oss i duschen och duschar av oss. När vi är klara så går vi in i sovrummet och lägger oss i sängen.
Rebecka lägger sig på sin vanliga plats och vi somnar med ett leende på läpparna båda två



Kommentarer

akashiro 16 Januari 2019, 19:01

Helt fantastiska vändningar och ideer, vissa är dessvärre kanske mer sanna än vad som sägs i världen.
Tråkigt för oss voyeurer att du har så mycket annat att göra i världen, vi vill girigt ha mer tack och tackar ödmjukt för det.
Längtar även efter de sju husens fortsättning.
PS: Tog ett namn som hyllning till dig och en annan internationell författare, (du vet vem)
"ja jag vet rent smicker och fjäsk, man måste ju få truga lite också"
Domo san

göran93 14 Januari 2019, 15:30

Jag älskar allt du skriver men jag saknar den tiden då du la upp fler kapitel på samma gång


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright