De sju husen Kapitel 10 Religion

---

---

Kapitel 10
Religion

Vi vaknar tidigt på morgonen, solen har ännu inte stigit upp. Vi reser oss ur sängen och tar på oss våra kläder. Vi tar våra väskor och går nerför trapporna. Vi går fram till en matsal och går in. Drottningen sitter vid bordet
Vi går fram och sätter oss, vi blir serverade mat och vi börjar äta. De andra kommer ner och sätter sig hos oss. Vi äter under tystnad och när vi är klara så reser vi oss. Vi tar våra väskor och går ut ur matsalen. Drottningen går med oss
Vi kommer ut på borggården, garanterna och drakarna väntar på oss
- Hej säger jag och går fram till Loka, jag kliar henne under hakan. Är allt väl?
- Jadå säger hon och ler
- Bra säger jag, då skall iväg igen säger jag
- Ja säger hon och ler, äntligen
- Haha spritter det i benen?
- Ja säger hon
- Vi får nog låta drakarna sitta på egna garanter, de börjar bli för stora för att rida tillsammans med oss
- Nja vi väntar ett tag till. De är fortfarande lite ovana med att rida, vi ger de ett par dagar till tillsammans med er
- Då gör vi så säger jag
Vi hänger på våra packningar på garanterna, vi sitter upp och vi väntar på Umbra som tar farväl av sin mor. De kramar om varandra och Umbra kliver upp på sin garant, jag tittar på drottningen och nickar. Hon nickar tillbaks
Jag säger namnet på den hamnstad som Worg pratade om. Loka tittar på mig och sen skäller hon till. De sätter fart och vi far iväg.
- Hur skall vi göra när ni är för stora för att kunna sitta på garanternas ryggar?
Snö som sitter framför mig vänder sitt huvud på mig och säger
- Vi får se helt enkelt, vi kan flyga snabbt om det behövs, inte såhär fort men vi kan flyga fort när vi är tillräckligt stora
- Har ni en aning om hur stora ni kommer att bli?
- Nej, men jag har en misstanke att vi kommer att bli så stora som det största drakarna som funnits
- Då delar vi samma misstanke säger jag, jag har en misstanke om att ni kommer att bli större än dem
- Ja säger Snö det tror jag med, har ni läst på hur man gör sadlar?
- Ja det finns ett helt kapitel i den boken som vi hittade i Druidernas hem om hur man gör sadlar
- Bra säger Snö, vi kommer att växa mycket den närmsta tiden
- Är du säker?
- Ja och vi kommer att äta en massa när vi stannar
- Vi får be garanterna hjälpa er med jagandet
- Ja säger Snö
- Vi hjälper till säger Loka i mitt huvud
- Tack syster säger Snö i mitt huvud
Resan fortsätter och när Loka och de andra garanterna stannar så har mörkret fallit. Vi plockar fram mat ur väskorna och gör upp en kokeld. Vi hjälper Melinda med maten, garanterna och drakarna ger sig ut på stäppen och jagar
När maten är klar så sätter vi oss och äter. Garanterna och drakarna kommer tillbaka och de lägger sig i en ring runt oss. Drakarna sitter innanför ringen med oss. När vi ätit färdigt så diskar vi av våra skålar och bestick.
Vi tar fram våra filtar och lägger oss vi garanterna. Drakarna rullar ihop sig och Vi lägger oss på våra platser. Vi tittar på stjärnorna ett tag innan sömnen tar oss
Vi vaknar tidigt på morgon och solen är precis på väg upp. Loka puffar till mig och jag öppnar ögonen. Jag väcker Tisha och vi reser oss upp, vi väcker de andra och vi packar upp mat ur väskorna. Vi äter en snabb frukost, sen hoppar vi på garanterna
De följande dagarna så utspelar sig samma sak, vi rider från soluppgång till solnedgång. Vi äter och sen somnar vi. När vi varit på väg i en vecka så meddelar Loka att vi kommer komma fram till kuststaden dagen efter
Jag meddelar de andra nyheten och de ler. Vi kommer att få sova i en riktigt säng en natt i alla fall. Vi äter när vi är färdiga så lägger vi oss och somnar.

- Ratta säger Worg
Jag tittar ner mot staden som ligger ut mot havet, där är en hel del båtar som ligger i hamnen. Där är en del större skepp och en massa mindre fartyg både fiskebåtar och mindre båtar som har varor på däck.
Själva staden är byggd i sektioner och högst upp så finns det en palatsliknande byggnad
- Överståthållarens hus säger Worg, en mer korrupt människa får man leta efter
- Så pass säger jag
- Ja han tar mutor av alla och alla måste betala tullavgifter åt honom. Han är en av de rikaste människorna på hela kontinenten
- Där ser man säger jag, Loka finns det någonstans där ni kan gömma er?
- Ja säger hon
- Bra säger jag, göm er och var på er vakt, vi håller kontakten med er
- Ja säger hon
Vi tar en väska var och går nerför kullen mot staden. Vi kommer fram till en väg och följer den mot en av portarna som leder in i staden. När vi kommer fram så stannar en vakt oss

- Jaha vad är ert ärende i stan säger vakten
Jag tittar på Worg och han går fram till vakten
- Vi är på väg till Yarrack vi vill bara utnyttja ett av era värdshus över natten
- Till Yarrack, då har ni en lång resa framför er
- Ja min syster här
Han tittar på Leira
- Skall gifta sig med en avlägsen släkting
- Där ser man, det blir en silverdaler per person, det är avgiften för att komma in i staden
Worg rotar i en av sina fickor och räcker fram sex silverdaler till mannen. Han tar dem och stoppa dem i fickan. Vi går in i staden och följer efter Worg. Han leder oss runt staden och vi kommer fram till ett välskött värdshus
Han öppnar dörren och vi går in
- Men se är det inte Worg, din gamle skurk. Det är en kraftig kvinna som säger detta
- Elsbeth säger Worg och ler, hur står det till?
- Jodå bara bra, hur är det själv?
- Det är bara bra
- Så du har sällskap? Har du hittat någon som står ut med ditt fula tryne
Hon ler när hon säger det och jag inser att det är spel mellan de två.
- Haha ja säger Worg, de är mina avlägsna släktingar de där två
Han pekar på mig och Tisha
- Ers nåd säger jag och bugar mig
- Ers nåd minsann, han är mer väluppfostrad än vad du är min gode Worg
- Ja olater från hans mors sida, de propsar på om uppfostran
- Min dam säger Tisha och niger
- Hon med säger Elsbeth?
- Ja samma där säger Worg med en suck, de andra är deras släktingar. Vi är på väg till Yarrack
- Affärer?
- Tja man blir inte rik av att sitta still
- Haha om man inte äger ett värdshus
- Förvisso säger Worg med ett leende, nå har du rum åt oss?
- Jadå, det är rätt lugnt i staden just nu, marknaden startar inte förrän nästa vecka
- Är det redan dags för den? säger Worg
- Ja hade ni kommit i nästa vecka så hade jag inte kunnat inhysa er
- Vilken tur att vi inte kom då säger Worg
De gör upp om priset och vi tar våra väskor och går upp till andra våningen. Vi kommer fram till våra rum och vi går in. Rummet är ganska litet, men det finns allt som behövs
En säng, en byrå att lägga kläder i, en koppaspegel, två stolar och ett bord. Vi öppnar en dörr och den leder in i ett litet badrum där man kan tvätta av sig
- Vi får fråga om det finns ett bad
- Ja säger jag
Jag tar av mig mina kläder och slår upp vatten i en skål. Jag tvättar av mig resdammet och tar fram nya kläder. Tisha tvättar också av sig och byter kläder. När vi är klara så går vi nerför trappan och fram till Elsbeth
- Ursäkta mig goda dam säger Tisha, finns det badmöjligheter här?
- Nej tyvärr, men vi har de allmänna badhusen. Där kan man bada och tvätta av sig. Mot en avgift givetvis. Allt i denna stad kostar och vår käre ståthållare ser till att få en bit av kakan
- Tack min goda dam säger Tisha
- Haha jag heter Elsbeth säger hon, ni är vänner till Worg så ni får kalla mig det
- Tack säger jag och bugar mig
- Inget sånt behövs i heller säger hon
Vi tackar för informationen och går in i skänkrummet. Vi sätter oss vid ett bord och väntar på de andra. De kommer nerför trappan och sätter sig hos oss. En skänk flicka kommer fram till oss och vi ber om mat
Hon nickar och går iväg
- Jaha så det är marknad här?
- Ja två gånger om året så är det en stor marknad här, det kommer människor överallt ifrån för att sälja och köpa. Jag brukar delta i den och sälja tyg och jaga information
- Får du bra betalt för tyget?
- Haha ja, väldigt bra betalt
- Så pass säger jag och ler, hur bra är informationen
- Väldigt, man får reda på det mesta som händer i denna delen av världen. Men även från andra delar som ligger långt härifrån. En gång om året så kommer det nomader från en väldigt avlägsen plats. De har väldigt fina riddjur som de säljer. De är väldigt efterfrågade, men i alla fall de har med sig information från länderna på andra sidan döda landet
- Döda landet? Frågar Leira
- Ja döda landet, det är en öken som är ett par hundra mil stor, man ger sig inte in i den frivilligt, nomadfolket har gömda vattenhål längs med den väg de följer. De klarar av resan, alla andra som ger sig in där dör av törst eller svält
- Du får visa oss på kartan sen säger Melinda, det låter som ett ställe vi skall hållas oss undan
- Ja om vi kan så skall vi nog göra det säger Worg, nomadfolken ser inte blitt på de som ger sig in där utan tillstånd
- Har du varit där?
- Ja ett par gånger, men jag har haft tillstånd varje gång. Jag har träffat ett par av deras ledare. De kallas för Jhans, de lever i stora tältstäder som de flyttar runt med sina hjordar. De lever i symbios med sina riddjur. De dominerar ett land som är lika stort som halva denna kontinent, där döda landet är en liten del
- Som sagt vi får titta på kartan sen
Skänk flickan kommer in med en vagn i trevåningar, tallrikar med olika maträtter är placerade där. Hon dukar fram till oss och vi börjar äta. Det är enbart fiskrätter vi blir serverade. Det finns fiskar på de tallrikarna jag aldrig sett förut
Allt smakar utmärkt, vi äter med god aptit allihop och när vi är klara så blir vi serverade kaffe, vi dricker den beska drycken med viss avsmak.
- Jisses vad jag saknar en god kopp Tee säger jag
- Ja jag med säger Tisha
- Gillar ni inte kaffe? Frågar Umbra
- Det är för beskt för min smak
- Ni kan alltid be om lite grädde att ha i. Många gör så
- Grädde?
- Ja det mildrar den beska smaken säger han
- Tack för tipset säger Tisha och ler mot honom
- Vad är Tee? frågar Umbra
- Det är ett speciellt blad som torkas, sen häller man hett vatten på dem, sen dricker man det. Det finns en massa olika smaker, man kan blanda bladen med olika bär eller växter
- Det kanske kan bli en exportvara det med säger jag och ler
- Haha skrattar Melinda, du är redan rikast i Tarabia, vill du bli rikast i världen?
- Tja jag måste se om mitt hus, det är roligt att tjäna pengar. Eller att göra affärer är roligt
- Är du bra på det kusin?
- Så jag klarar mig säger jag och ler
- Och vad innebär det?
- Att jag klarar mig, som du sa jag är rikast i Tarabia, och jag kommer bli ännu rikare nu när vi slipper betala tionde till prästerna. Jag kommer bli ännu rikare när jag inleder min export av Rokkan hit, och tyg. Vi får se hur vi gör med Tee, jag vill inte konkurrera för mycket med din mor
- Men med mig säger Worg?
- Det du tar med dig är en droppe i havet jämfört med det som jag kommer att ta hit till denna marknad
- Så du kommer bara sälja på marknaden? Frågar Worg
- Till att börja med i alla fall, när de sen fått smak på mina produkter så, kommer jag att utvidga mina territorier och köpa hus i de olika städerna här och sälja där. I de exklusiva delarna av städerna
- Hur skall du frakta över varorna?
- Tja, till att börja med, med drakarna och garanterna, när jag är etablerad så kommer jag att anställa skeppsbyggare, någon kan bygga skepp här. De kommer bygga skepp åt oss. När de gjort det så lastar vi på skeppen och fraktar över varorna
- Bara sådär?
- Ja bara sådär säger jag, vi kommer inte vara isolerade så länge till tror jag. Om vi lyckas med vårt uppdrag.
- Hur skall du administrera detta?
- Vi anställer folk i städerna, jag är god vän med kungen i Yarrack, han kan säkert rekommendera någon. Vi är goda vänner med drottningen hon kan säkert rekommendera någon
- Här på marknaden?
- Första gången så får nog jag och Tisha ta hand om det, sen så hittar vi någon som kan ta hand om den
- Det låter som du planerat detta ett tag säger Worg
- Tja något får man göra när man sitter på ryggen av Loka
- Haha
- Vad gör ni andra?
- Inget speciellt faktiskt, bara väntar på att vi skall stanna säger Leira. Ibland så tänker jag på vårt hus. Hur det går för de därhemma
- Har magikern hört av sig frågar jag Melinda?
- Nej inte på ett tag, vi har varit upptagna så jag har inte kontaktat honom
- Försök få kontakt med honom ikväll
- Ja säger Melinda
Vi reser oss och går ut ur skänkrummet. Jag tittar på de andra
- Någon som vill gå en runda i staden?
De andra tackar nej, de vill passa på att ligga i en riktig säng. Jag och Tisha går ut ur värdshuset och går ut på gatan. Det är liv och rörelse utanför värdshuset. Vi börjar gå och rör oss runt i staden
Vi följer vad som verkar vara en huvudgata, vi går längs med den och tittar på stånden som finns längs med gatan. Vi tittar in i affärer och ser på vad som säljs. Vi går i ungefär en timme innan gatan tar slut.
Det finns en stor järngrind i slutet av gatan, två vakter står utanför den och vaktar. De kontrollerar de som vill gå igenom och in på andra sidan. De som går in visar antingen upp ett papper som släpper igenom dem eller så får de betala
Jag tittar mig omkring och hittar ett värdshus, jag tittar på Tisha och vi går in. Det sitter välklädda personer därinne och de tittar upp när vi kommer in. De flestas ögon dras till våra svärd
Värdshusvärden tittar upp och granskar oss, hans ögon fastnar också på svärden. Men hans blick dras också till våra ringar. Han inser värdet på dem så han ler mot oss och säger


- Välkomna till den hoppande Barden
- Tack säger jag
- Vill ni ha rum?
- Nej tack min gode man, men gärna lite kaffe med grädde
- Givetvis min gode herre, om jag får vara så framfusig så ser det inte ut som om ni kommer härifrån våra trakter
- Nej det gör vi inte säger jag
När jag inte säger mer än så, så märker jag att han blir irriterad, men han döljer irritationen bakom ett leende
- Mugg eller kopp?
- Gärna mugg säger jag
- Givetvis säger han
Han slår upp två muggar med kaffe åt oss, han häller lite grädde i varje mugg. Han sätter dem framför oss och vi tackar
- Två daler tack
Jag rotar i min ficka och lägger två daler på bordet, han snappar åt sig mynten och stoppar ner dem i en ficka. De andra i rummet ser att vi kan betala för oss. De återgår till sina samtal och vi smakar på kaffet
Det smakar betydligt bättre med grädde i. Vi lyssnar på samtalen och de handlar mest om den stundande marknaden. En av männen nämner Worgs namn och att hoppas att Worg kommer till marknaden. Då han lovat en eller annan ädling tyg
Jag ler och tittar på Tisha, hon ler tillbaka. Jag råkar höra en man som nämner Krez. Jag tittar på Tisha och hon har hört det hon med. Mannen berättar för en annan man att det är oroligare än vanligt i Krez och att han precis klarade livhanken
- De är helt galna de där fanatikerna, jag reser med min fru och de höll på att döda oss för att vi inte fått reda på att kvinnor numera måste ha på sig en heltäckande dräkt. De skall inte bara täcka håret längre. Nu skall de ha en heltäckande dräkt, enligt den ena fraktionen där. Vi råkade gå in i deras del av staden och vi höll på att bli lynchade. Hade det inte varit för att jag haft ett brev från en av deras överstepräster så hade de dödat oss
- De är galna i Krez säger den andre mannen, vad bråkar de nu om?
- Vilket knä man skall sätta ner först innan man ber
- Herregud de är galna
- Ja säger mannen
Värdshusvärden kommer fram till oss
- Påtår?
- Nej tack säger jag, utmärkt kaffe förresten, varför finns det staket och grindar framför husen därute?
- Ah det är ståthållarens område. Det är bara de rika och belevade som har hus där
- Jaså? Säger jag där ser man, vet du om det finns något hus till salu där frågar jag
Han tittar skarpt på mig, sen på Tisha
- Det är väldigt dyrt att köpa hus där
- Jaha?
- Ja alltså väldigt dyrt
- Ja du sa det säger jag, om inte du vet. Vem skall man fråga då?
- Ja alltså, det bör väl vara skattmästaren
- Var finner vi honom?
- Innanför grindarna
- Och hur kommer man innanför grindarna?
- Antigen genom ett köpebrev, eller genom att muta vakterna och det är inte billigt
- Så pass säger jag, vi tackar för kaffet och informationen säger jag
Vi reser oss och går ut på gatan, något drar i mig innanför de grindarna
- Vi måste in Tisha, något drar i mig
- Ja i mig med säger hon
- Vi går bort en bit säger jag
Jag tar henne i handen och vi går in en gränd
- Vi förvandlar oss till fåglar, vi flyger över staketet och sen så förvandlar vi oss igen
- Ja säger Tisha och ler
Vi koncentrerar oss och förvandlar oss till två småfåglar. Vi lyfter och flyger över staketet. Vi landar och förvandlar oss. Vi går ut på en vackert stenlagd gång. Vi följer den och tittar på husen som ligger här. De är stora och andas välstånd
Vi ser en vakt och vi går emot honom
- God kväll säger jag, kan du visa oss i riktning mot skattmästaren frågar jag
Han tittar på oss och hans ögon fastnar på svärden
- Tänk inte tanken säger jag, du är inte tillräckligt bra, du kommer bara göra bort dig.
Han tittar skarpt på mig och jag möter hans blick. Han sväljer och säger
- Ursäkta ers nåd, jag skall visa er vägen
- Tack säger jag
Han börjar gå och vi följer efter honom
- Var beredd säger jag till Tisha
- Ja hjärtat

Han leder oss längre in bland de stora husen och bort mot en lång byggnad. När vi kommer fram så stannar han
- Vem kan jag hälsa ifrån
- Joshua Mästare över Drakenshus i Tarabia och hans trolovade hennes nåd Tisha av Drakenshus
Han stirrar på oss och sen bugar han sig. Han går in i byggnaden och vi står utanför och väntar. Vi väntar i tio minuter cirka. Sen så kommer mannen tillbaka. Han har en annan man med sig ut
De kommer fram till oss och mannen bugar sig för oss
- Tyvärr så är skattmästaren inte inne just nu
- Nehej vart är han då?
- Va?
- Om han inte är inne så är han någon annanstans, var är han?
- Han är hos ståthållaren
- Jaha visa oss dit
- Förlåt?
- Visa oss till honom
- Man kan inte bara komma hur som helst till honom
- Jaså? Om vi säger såhär. Om du inte visar oss till honom, så kommer han att gå miste om Rokkan. Jag kommer sprida ut i staden att du stoppade oss från att sälja Rokkan till ståthållaren. Hur länge tror du att ditt huvud sitter var på dina axlar då?
Jag skickar iväg min tanke till drakarna
- Var beredda på bekymmer
- Ja far säger Snö
Jag ser att mannen sväljer och sen så säger han
- Rokkan?
- Ja Rokkan säger jag
Jag tar fram en påse med Rokkan mynt och skakar den. Mannen hör klirrandet och slickar sig om läpparna
- Detta är bara ett smakprov säger jag
Han stirrar på mig och på påsen
- Följ med mig säger han
- Javisst säger jag
Han går in i huset och vi går efter honom, Vi går igenom det och ut i en trädgård. Vi går igenom den och kommer fram till en port. Han öppnar porten och vi kommer in i en annan trädgård. Vi går igenom den, vi närmar oss ett stort hus
Och mannen säger

- Vänta här
- Javisst säger jag
Han tittar på oss och går in i huset. Vi tittar oss omkring och tittar på trädgården och huset. Vi står där i ungefär en kvart. Sen kommer det ut ett tiotal vakter med dragna svärd
Vi tittar på dem och jag ler, jag drar mitt svärd och Tisha gör likadant. Vakterna ser våra svärd och de stannar till. Vi ställer oss i redoställning och de tvekar lite. Jag tittar på mannen som visat oss hit
- Är detta er form av gästfrihet?
- Anfall ryter han
Vakterna attacker oss, vi möter deras attack och dansar runt bland dem. De är inte speciellt duktiga. Fem minuter senare så ligger de på marken och stönar. Vi går mot mannen och jag sätter min svärdsspets på hans hjärta
- Nu skall du visa oss till skattmästaren och ståthållaren. Om du försöker något så kommer mitt svärd att dela ditt hjärta i två delar. Snö, Sot vakta dem därute
Vi ser hur de dyker ner och landar i trädgården. De tittar på männen som ligger på gräset. De öppnar sina käftar och visar sina tänder. Mannen blir vit i ansiktet och han stirrar på drakarna
- Drakar stammar han
- Ja drakar säger jag, jag sa ju att vi är mästare över drakenshus. Seså nu går vi
Han vänder sig om och går in i huset. Vi går efter honom och han leder oss genom huset. Han stannar framför en dörr. Det står två vakter där och de stirrar på oss och våra svärd
- Tisha
- Ja hjärtat
- Tar du hand om dem?
- Javisst säger hon
Hon attackerar dem och slår ner dem. Vi går fram till dörren och mannen öppnar den. Jag knuffar in honom genom dörren så att han flyger fram. Vi går in efter honom och två män stirrar på oss
- Så det är så ni välkomnar potentiella kunder?
Jag sätter svärdet på halsen på mannen som ligger på golvet
- Vad sa han om oss?
- Förlåt säger en av männen
- Vi presenterade oss för honom och jag visade att jag hade Rokkan mynt. Vi är intresserade av att köpa ett hus här. Vi fick reda på att vi skulle prata med skattmästaren om det. Vi kan betala för oss, så vad fick er att tro att era vakter skulle kunna plocka Rokkan av oss?
Jag ser hur den ene mannen sväljer
- Så det var du som kom på den ljusa idén att försöka ta våra Rokkan mynt?
- Erh
- Tur för dig säger jag till mannen på golvet, du får leva
Jag sparkar till honom hårt, han flyger iväg och träffar väggen. Hans huvud slår i väggen och han svimmar.
- Där jag kommer ifrån så är det belagt med dödsstraff att bära hand mot mig. du gav ordern så då får väl jag se det som att det är du som är ansvarig
- Vänta lite säger mannen som sitter bakom skrivbordet, ni kan inte bara storma in här och tro att ni bestämmer
- Säger vem?
- Va?
- Vem säger att vi inte kan göra det?
- Jag
- Jaha om vem är du?
- Ståthållaren säger han
- Jaså krämaren?
- Förlåt? Säger han indignerat
- Ja du är en krämare som skor sig på andra. Dina avgifter är om jag får säga det löjeväckande. Att ingen sätter sig emot dem
- De kan ju försöka säger han
- Ja gärna säger jag, jag kommer kanske att starta min egen marknad här. Där folk slipper betala avgifter, mer skall vi säga en standardavgift på sitt stånd eller tält. Sen så får de behålla alla vinster själv. Sen får vi se hur länge du överlever
Han stirrar på mig och sväljer
- Du skulle inte våga
- Jaså? Vill du testa mig?
Han stirrar på mig och jag stirrar tillbaka på honom. Efter en stund så viker han ner blicken
- Såja säger jag det var bättre, nå skall jag göra din skattmästare ett huvud kortare eller inte
Han stirrar på mig och sen på Tisha
- Vem är ni?
- Berättade inte din vakt det?
- Han yrade något om drakmästaren från Tarabia, rent nonsens
- Han fick det nästan rätt. Jag är Joshua, jag är mästaren över Drakenshus i Tarabia, detta är min trolovade Tisha, hon är dotter till kungen av Drakenshus i Tenebia. Jag har Rokkan och jag vill köpa ett hus här, om något är till salu


De stirrar på mig och sen på varandra
- Kan du bevisa att du är från Tarabia
- Hm tja jag har en påse med Rokkan mynt i fickan. Det finns inte Rokkan på någon annanstans på hela planeten så det borde vara bevis nog. Våra svärd är smidda av Rokkan säger jag. Vi har två drakar i er trädgård just nu
- Drakar stammar mannen
- Ja drakar säger jag, vill du träffa dem?
- Förlåt stammar mannen
- Vill du träffa våra drakar?
Han stirrar på mig
- Han ljuger säger skattmästaren
- Nej säger jag, faktum är att jag inte gör det. För det första så kan jag inte ljuga. Det handlar om en ritual när jag blev mästare. Vi kan inte ljuga, sen så hade jag ju fått stå där med skägget i brevlådan om han sagt, ja jag vill gärna träffa era drakar. Så vill du träffa dem? jag kan kalla hit dem, men de lär förstöra en del av huset om de skall ta sig in
- Nej stammar mannen
- Nej vadå? vill du inte träffa dem eller jag skall inte kalla in dem?
- Kalla inte in dem, men jag vill se era drakar
- Javisst säger jag, då går vi
Jag vänder mig om och går mot dörren. Jag ser hur mannen reser sig och går efter oss. Vi går igenom huset och ut i trädgården. Sot och Snö sitter på gräset och tittar på vakterna. Vissa av dem har rest sig och stirrar på drakarna
Mannen stannar och stirrar på drakarna
- Herregud säger han, drakar
- Ja jag sa ju det, så är ni övertygade nu?
- Va? Ja säger ståthållaren
- Kalla mig inte lögnare en gång till säger jag till skattmästaren, jag kommer inte uppskatta det, är det förstått
Han stirrar på mig, han är vit i ansiktet
- Hörde du mig, han där kan inte rädda dig om du gör det. Mitt Rokkan svärd kommer att klyva ditt hjärta om du gör det. Sen får jag säkert betala honom någon avgift för det. Men det kommer det att vara värt. Han kanske till och med får en skattmästare som inte stjäl av honom
Skattmästaren stirrar på mig
- Jag stjäl inte
- Jodå det gör du, vi lyssnade på en del samtal på värdshus idag, och de avgifter de får betala. Hade alla de pengarna gått till honom så hade hans hus varit pråligare. Så jo du stjäl av honom. Jag kan hälsa dig att handlarna börjar tröttna på alla avgifter. Du får snart ett upplopp på halsen om du inte tar kontroll över avgifterna säger jag till ståthållaren
Han stirrar på mig sen på skattmästaren
- Han ljuger
- Jag trodde att du lyssnade när jag berättade därinne vem jag är. du behöver inte tro på mig men fråga folket, de är väldigt trötta på alla avgifter de får betala. Det kommer sluta med ett upplopp, tro mig. Hade jag varit som du så hade jag letat igenom hans hus. Du lär nog både hitta en och annan skattkista och en annan kassabok än den han visar för dig.
Jag tittar på skattmästaren och han svettas ymnigt, hans blick irrar fram och tillbaka. Ståthållaren ser det också. Han ropar efter vakter. De kommer ut
- Leta igenom hans hus, grundligt från tak till källare, allt skall föras till mig
- Ja säger en av vakterna och slår sig för bröstet
- Vi kan få fram var han gömt det om du vill säger jag
- Jaså? Hur då
- Vi har vissa fördelar
- Visa säger ståthållaren
- Snö
- Ja säger hon
- Få honom att prata
- Javisst säger hon och visar sina tänder
Mannen skriker till och börjar tala, ståthållaren lyssnar, han tittar på vakterna och sen så går de iväg. Han säger till en annan vakt att ta skattmästaren i förvar
- Ett råd, sprid ut i staden att du arresterat honom för att han stulit och att det är hans fel att de fått betala de avgifterna. Anställ en annan skattmästare och visa honom vad som händer om han försöker lura dig
- Du menar…
- Ja använd honom som en sedelärande läxa. Låt folket få reda på vad du gjort. Men du måste agera fort
- Jag tackar er för hjälpen
- Ingen fara, nå finns det något ledigt hus här?
Han stirrar på mig och sen så börjar han skratta
- Ja hans
- Får vi titta på det?
- Va? Javisst säger han
- Då går vi säger jag, Snö och Sot
- Ja far
- Flyg till de andra
- Ja far säger de och lyfter
Ståthållaren ser på dem och sen på oss
- De andra?
- Ja vi är inte själv säger jag, nå skall vi?
- Javisst säger han
Vi går igenom trädgården och ner till skattmästarenshus. Vi går in i huset och tittar på det och vi gillar det båda två. När vi tittat färdigt så går vi ut ur huset och jag tittar på honom
- Vi gillar det, vad är priset?
- Vad är ni beredda att betala?
- Du får denna påse med Rokkan mynt, sen så kommer du att tjäna väldigt mycket när vi startar våra affärer här
Han stirrar på påsen och sen på mig
- Hur många mynt är där?
- Runt femtio tror jag
- Femtio Rokkan mynt säger han
Jag hör på hans röst att han låter tveksam
- Vill du se?
- Ja säger han, de måste jag nog
Jag ler och går bort till ett bord som står på en terrass. Jag öppnar påsen och häller ut mynten. Jag ser att han stirrar på dem, jag börjar stapla dem. Jag lägger fem i varje hög. När jag kommer till tio högar så stannar jag
- Där fanns fler än femtio men har jag sagt påsen så får det bli påsen. Nå är vi överens?
Jag ser hur han slickar sig om munnen och tittar girigt på påsen
- Ja vi är överens
- Så bra, ger du oss ett sådant där intyg så att vi kan komma in och ut, ge oss ett par stycken förresten
Han går in i huset och efter en stund så kommer han ut med en hög med intyg. Vi tar emot dem och sen så ber jag om nycklarna till huset. Han tittar på vakterna och säger åt dem att hämta dem
Vi väntar medan vakten springer iväg och när han kommer tillbaka så räcker han oss nycklarna. Vi tar dem och jag tittar på mannen
- Är de klara?
- Va? Jag vet inte
- Då får ni kvällen på er att tömma kistorna. Men inget annat än kistorna. Vi vet precis vad som finns därinne.
- Självklart säger han
- Bra säger jag, är något försvunnit så kommer jag att kalla på drakarna, och de andra. Ni vill inte träffa de andra säger jag och tittar på honom
Han sväljer och lovar att inget kommer att försvinna
- Bra säger jag och ler, då säger vi så. Nu skall vi gå tillbaka till våra vänner
Vi vänder ryggen mot honom och går ut ur huset. Vi går längs med gången och kommer fram till grinden. Vakten tittar på oss och vi visar våra papper. Han ställer sig i stram givakt. Vi går ut ur området och förbi värdshuset
Vi tar oss tillbaka till de andra, mörkret har fallit när vi kommer tillbaka. Vi går upp till vårt rum. Jag kallar på de andra. De kommer in på vårt rum. Jag berättar vad vi haft för oss. Worg stirrar på oss och sen så skakar han på huvudet
- Hur fan lyckades ni med det?
- Lyssnade du inte? vi avslöjade skattmästaren och sen så köpte vi hans hus
- Det är ju flera års väntetid på ett hus däruppe
- Vi hade inte flera år på oss, säger jag. Vi hade denna dagen på oss. Om jag förstår det rätt så ger det oss köpebrev till marknaden? Vi behöver inte köpa ett sådant?
- Va? Ja jo det innebär det
- Bra då var det värt varenda mynt, sen att det bara vara en kronas mynt. Jag köpte det huset däruppe för mindre än vad jag betalar för en månadsavgift hemma för en hyfsad spion
- Förlåt säger Worg
- Jag tog med en påse Rokkan mynt, små valörer. Han hörde bara Rokkan. Så för cirka 62 Rokkan mynt så köpte jag det huset. Vi kommer tjäna tusenfalt på den där marknaden när vi väl etablerar oss här
- Du lurade honom
- Nej jag sa att det var Rokkan mynt i påsen. Han frågade inte efter värdet på dem. jag erbjöd honom femtiomynt, där var 62 i påsen. Han fick dem alla. Vi blev av med skattmästaren, stoppade ett upplopp som jag tror inte varit bra för affärerna. Han står i tacksamhetsskuld åt oss. Vi fick ett köpebrev och en plats på marknaden. Och om det är skattmästarens plats så misstänker jag att den är väldigt bra. Har jag rätt Worg?
- Va? Ja den är väldigt bra
- Så bra säger jag och ler. Då var det en givande eftermiddag. Skall vi äta middag?
- Haha ja säger Leira och ler
- Bra då går vi ner
Vi går ut ur rummet och ner till skänkrummet. Vi blir serverade på samma sätt som innan under dagen. Vi äter med god aptit
- Förresten det är tydligen riktigt stökigt i Krez. En av de där religiösa grupperingarna kräver att kvinnor går med heltäckande dräkter. De får inte visa kroppen eller ansiktet. Gör de det så blir de som galna tydligen
- Hur fick ni reda på det?
- Av en köpman eller liknande på ett värdshus utanför grindarna
- Den hoppande Barden? Frågar Worg
- Ja säger jag så hette den
- Då stämmer uppgifterna säger Worg, det är trovärdiga köpmän där
- Han hade precis klarat sig därifrån säger jag. de hade gått in i fel del av staden. Var ligger det där templet som vi skall till?
- Vi kommer att behöva sådana dräkter säger Worg
- Förresten, hur kommer vi fortast fram till Krez, på landvägen eller över havet därute?
Worg tittar på mig och sen så kisar han med ögonen
- Vi får kolla kartan säger han
- Skall vi gå upp och titta på den? frågar jag
- Ja säger Worg
Vi reser oss och går upp på andra våningen. Vi går in på vårt rum och jag tar av mig skjortan. Jag börjar mumla och kartan uppenbara sig i luften framför oss
- Det är som jag mindes säger jag, det blir närmre att springa över vattnet
- Förlåt säger Umbra hur menar du?
- Garanterna springer så snabbt att de kan springa på vattnet. Fråga mig inte hur det fungerar men de klarar det. jag nöjer mig med det. Men om vi springer till den ön. Stannar där en natt, sen kan de springa därifrån rakt på Krez. Det ser närmre ut än att springa landvägen
- Ja säger Worg jag håller med
- Då pratar vi med Loka om det säger jag
- I morgon så måste vi till vårt hus och låsa det säger Tisha, sen så lämnar vi staden och ger oss härifrån säger hon
- Ja säger de andra
- Då ses vi i morgon säger Leira och reser sig
De andra reser sig också och går ut ur rummet. Vi tittar på varandra och vi klär av oss. Jag tar henne i min famn och kysser henne. Jag lyfter upp henne och bär bort henne till sängen och lägger henne på den. Jag slickar på hennes bröst
Jag känner hur hennes bröstvårtor stelnar av min behandling. Jag slickar mig nerför hennes mage och når hennes kön. Hon stönar högt när min tunga finner hennes kön. Jag slickar på hennes läppar och sticker in tungan i henne
Jag smakar på henne och som alltid så njuter jag av smaken. Jag slicker henne snabbt och min tunga virvlar runt hennes hål och läppar. Jag låter tungan dansa runt hennes klitoris och belöningen låter inte vänta på sig
Hon kommer i en rungande orgasm, hon stönar högt och hennes händer gräver dig in i mitt hår. Hon tar ett fast tag om mitt hår och drar upp mig och kysser mig. våra tungor dansar runt med varandra. Jag tar tag om mitt hårda kön
Jag sätter det mot hennes och trycker mig in. Jag tar henne hårt och snabbt direkt. Jag reser mig så att jag kan ta henne hårdare och snabbare. Vi andas snabbt båda två. Jag ser på henne att hon är nära. Hennes hand finner hennes klitoris
Jag ser hur hon börjar smeka den och jag ökar takten ytterligare. Jag tar henne hårt och snabbt nu, jag känner att jag inte kan hålla emot så länge till. Jag känner att hennes inre klämmer om mitt kön och jag drar ut mitt ur hennes
Jag tar mitt kön i handen och rör den snabbt och jag sprutar ut min säd på henne. det första sprutet träffar hennes ansikte, det andra hennes bröst och sen så lägger sig de andra på hennes mage och kön
Jag släpper mitt kön och lutar mig fram och kysser henne. Jag lägger mig bredvid henne och vi andas snabbt. Jag tar ett djupt andetag och lugnar ner mig. Jag känner hur Tisha reser sig och går snabbt in på badrummet
Jag hör hur hon plaskar med vatten därinne, efter en stund så kommer hon in till mig och lägger sig bredvid mig i sängen och vi tittar upp i taket båda två. Hon lägger sig tillrätta på mitt bröst och somnar
Jag pussar hennes huvud sen stänger jag med ögonen. Vi somnar med ett leende på läpparna båda två.

Vi vaknar tidigt dagen efter och reser oss ur sängen. Vi klär på oss och tar våra väskor och lämnar rummet. Vi går nerför trappan och vi går till skänkrummet. De andra sitter där och väntar på oss. Vi sätter oss och börjar äta.
När vi är klara så går vi till värdshusvärden. Vi tackar för besöket och går ut på gatan. Vi går före dem fram till grindarna och vi visar våra papper. De tittar på dem och bugar sig. de öppnar grindarna och vi går in
Vi följer gången fram till vårt hus. Tisha tar fram nycklarna och låser huset. Vi går tillbaka samma väg. Vi går genom staden och ut ur den. Vi tar oss till kullen där garanterna lämnade oss. Jag visslar och de kommer springande
De stannar framför oss och jag smeker dem allihop
- Har allt gått bra
- Jadå säger Loka
- Så bra säger jag, vi har en fråga. Vad skulle ni säga om att springa härifrån till ön som heter Scilla?
- Jodå det skulle gå alldeles utmärkt
- Så bra säger jag och ler, vi tror att det är närmre till Krez om vi tar det hållet
- Ja säger hon, jag håller med
- Bra då gör vi så
Vi lastar på våra saker och sen sitter vi upp. Drakarna sätter sig framför oss och sen så skäller Loka till. Garanterna sätter fart och snart så känner jag saltstänk på mitt ansikte. Resan till ön tar det mesta av dagen, Loka saktar ner och sen så stannar hon
Vi hoppar av garanterna och sträcker på oss. Drakarna fäller ut sina vingar och flaxar med dem. De rör upp lite damm och jag hostar till
- Kan vi jaga?
- Vi väntar tills det blir mörkt. Sen så kan ni jaga efter fisk. Jag tror att ni skall hålla er gömda så mycket det går
- Javisst säger Snö
De lägger sig ner och tittar på oss medan vi tar fram mat och börjar förbereda för vår måltid. Melinda sköter grytan och vi andra tittar på. När mörkret faller så tittar drakarna på oss och vi nickar. De lyfter och ger sig ut över vattnet
Vi sätter oss och tar emot skålarna med mat när Melinda räcker dem åt oss. Vi börjar äta och maten smakar bra
- Fick du tag på morbror igår?
- Nej tyvärr inte
- Fortsätt försöka säger jag
- Javisst Joshua säger hon
Vi hör hur det plaskar i havet när drakarna jagar. När vi är klara så sköljer vi av våra skålar och packar ner dem. Vi tar fram våra filtar och lägger oss tillrätta vid garanterna. Vi ligger där och tittar på stjärnorna
- Det var en ny erfarenhet säger Umbra
- Vilken frågar Tisha
- Att springa över vatten
- Haha ja man blir lite blöt säger hon och ler
- Ja första duschen överraskade mig säger Umbra
- Hur går era språklektioner frågar jag Leira?
- Framåt, jag kan en del av språket, och han har lärt sig en del
- Fortsätt plugga säger jag
- Ja Joshua säger hon
- Hur går det för dig Melinda?
- Jodå framåt härmed. Worg lär mig, jag kan nästan föra en konversation själv nu
- Bra säger jag, det kommer underlätta när ni kan språket
- Talar de annorlunda i Krez
- Nej säger Worg, det som talas här kallas umgängesspråket. Alla kan det förutom sitt eget språk. Men väldigt få använder sitt eget språk. De använder umgängesspråket i förstahand
- Bra det kommer underlätta säger jag
Drakarna landar och lägger sig bredvid oss. Vi kliar dem på magen och de spinner. Vi stänger ögonen och somnar

Vi vaknar av att Loka väcker oss, jag öppnar ögonen och märker att drakarna är borta. Jag tittar mot himmeln och jag ser dem sväva runt över vattnet
- De jagar, de äter nästan hela tiden säger Loka och ler
- Ja de sa att de skulle äta mer nu. De kommer tydligen att växa mycket nu, jag har fortfarande inte kommit på hur vi skall lösa springandet när de är för stora för att sitta på era ryggar Loka
- Vi får väl helt enkelt anpassa oss efter deras hastighet. Drakar flyger snabbt, framförallt om de inte har någon på ryggen
- Hur snabbt är snabbt?
- Svårt att förklara, men de är snabba, ju större de blir ju snabbare kommer de att bli. Svårt att tro kanske, men om det stämmer som de misstänker att de kommer bli över trettiometer långa så kommer deras vingar att bli stora. Så de kommer att kunna flyga snabbt. De kommer aldrig att bli så snabba som oss. Eller uthålliga men vi kommer att ta oss fram fort ändå. Många gånger snabbare än vad ni skulle göra med riddjur
- Bra säger jag, skall vi testa att sätta dem på egna garanter nu?
- Ja säger Loka, de börjar bli tunga så vi får göra det
Jag väcker de andra och vi äter frukost. Drakarna landar och jag berättar för de om att de skall sitta på egna garanter. Vi packar ner våra saker i väskorna och jag tittar på de andra
- Krez nästa, nu gäller det att vara på tårna, vi får se var vi kan köpa sådana där dräkter till er säger jag åt kvinnorna
- Ja det blir väl bäst säger Tisha, i värsta fall så får jag väl använda min dräkt
- Ingen dum ide säger jag
Vi hoppar upp garanterna och de sätter fart. De springer hela dagen och det mesta av natten. Vi kommer fram till land nästan precis när gryningen kommer. Vi hoppar av garanterna och tittar oss omkring
Loka har stannat vid en grotta och vi tar packar upp filtarna ur väskorna. Vi lägger oss tillrätta och somnar. Loka väcker mig ett par timmar senare, solen har gått upp och jag tittar på Loka
- Är det redan dags säger jag
- Ja säger hon, vi har en bit kvar till staden och jag vill hitta ett bra ställe för oss att gömma oss. Det är mest torr sand och sten i detta land vad det verkar
- Så illa?
- Ja, så jag vill ha tid på mig att leta efter en lämplig grotta vi kan gömma oss i
- Inte för långt från staden om vi behöver er. Är det en sådan krutdurk som vi hört om så kanske vi kommer att behöva hjälp
- Ja säger Loka och ler. Det var ett tag sedan nu som vi fick slåss lite
- Haha säger jag och kliar henne under hakan
Jag väcker de andra och de sträcker på sig. jag berättar om Lokas planer och de nickar åt mig. Vi äter en hastig frukost, sen så sätter vi oss på deras ryggar igen. Loka sätter fart och de andra följer med
Loka stannar utanför en grotta och hon tittar på oss
- Det är er bit fram till staden, det kommer att ta er en stund att ta er dit. Men detta var den bästa plats jag kunde hitta
- Ingen fara Loka vi har gått förr och vi kan gå igen säger jag, finns det möjlighet för er att jaga här. Både för er och drakarna?
- Ja inte mycket men det finns
- Vi skall skynda oss så mycket vi kan
Jag tar loss min väska från Loka, jag tar en ny påse med Rokkan mynt och stoppar den på mig. De andra tar sina väskor och vi börjar gå. Vi kommer ut till en väg som leder mot staden Krez
Vi går i ett par timmar innan vi ser staden, vi ansluter oss till en karavan som leder mot staden. Jag tittar på kvinnorna som går med i karavanen och de har alla sitt huvud täckt. Jag tittar på de andra och nickar mot sidan av vägen
Vi går ut ur karavanen och jag tittar på dem
- Har ni något i era väskor som ni kan täcka ert hår med? För jag tror inte att vi kommer in i staden annars
De tittar på mig, sen på karavanen. Tisha börjar rota i sin väska och skakar på huvudet. Leira och Melinda gör likadant.
- Jag har min magikerkåpa, den skulle kunna fungera. Worg vet de något om magiker här?
- Jag vet inte säger han
- Vi skall inte chansa säger jag
Jag ser en vagn komma rullande dragen av två stora djur med gigantiska horn. Jag tittar på vagnen och ser en massa varor. Jag går fram till vagnen och hoppar upp bredvid mannen som kör den
- God dag min gode herre säger jag
- God dag svarar han, vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag skulle vilja köpa tre stycken sådana huvudstycken som de kvinnorna bär. Vi kommer från ett annat land, där man inte behöver bära sådana. Men vi vill inte kränka någon
Han tittar på mig, sen så räcker han mig tömmarna
- Du styr
- Ja säger jag och tar tömmarna
Han hoppar av vagnen och går bak i vagnen, jag hör hur han rotar runt därbak. Efter en stund så kommer han fram till mig. Han räcker fram tre huvuddukar och tre dräkter
- Ni kommer behöva dem därinne
- Tack mäster säger jag, här
Jag ger honom ett Rokkan mynt, han stirrar på det och bugar sig. jag ler och reser mig
- Tack min gode man säger jag, må handelsguden lysa på dig
- Tack säger han och ler
Jag hoppar av vagnen och springer tillbaka till de andra. Jag ger kvinnorna kläderna och de tittar på dem

- Ni skall nog ta på er dräkterna direkt säger Worg. Inga kvinnor bär vapen i Krez. Med dräkterna på er så kan ni dölja dem
Leira och Tisha tittar på honom och nickar. De börjar klä på sig och när de är klara så är de helt täckta. Det enda vi ser av dem är deras ögon
- Jag kommer att ta varghamn här säger Worg, sist jag var här så fick jag rätt tydligt reda på att jag inte var välkommen igen
- Jaså säger jag vad hände?
- Det tar vi en annan gång säger han
Han flimrar till och en stor grå varg står bredvid oss.
- Släpper de in vargar i staden? Frågar jag Worg
- Ja det gör de
- Är du säker
- Ja lita på mig
- Då går vi säger jag
Vi går ut på vägen igen och går mot Krez. Vi kommer fram till portarna och vi går in. Vakterna tittade inte ens på oss när vi gick in. Vi följer efter Worg som leder oss in i staden. Den myllrar av liv, precis som i alla städer så bedrivs det handel
Jag tittar mig omkring och ser präster precis överallt, jag tittar på folket i staden och de uppvisar uppgivenhet de flesta av dem. Det står präster i olika kläder och predikar överallt. Det är en kakafoni av ljud. De rabblar textstycken ur någon bok
Folket ägnar dem inte speciellt mycket uppmärksamhet, de är så vana vid att höra dem. Att de inte hör dem längre, vi fortsätter längre in i staden och Worg leder oss genom trånga gator, där försäljarna försöker dra in mig i deras butiker
Mer än en gång så får jag värja mig handgripligen mot dem. Vi kommer längre in i staden och Worg tittar upp på en kulle. Jag följer hans blick och jag ser ett stort tempel, bredvid templet så är där en kyrka
Det är upp dit vi skall, Worg stannar utanför ett hus och jag knackar på. En man öppnar och han tittar på oss, han tittar på vargen och jag ser att han känner igen den
- Så du är tillbaka min vän
Vargen skäller till och sätter sig på bakbenen. Jag tittar på mannen och bugar mig
- Mitt namn är Joshua
- Mitt namn är Been välkomna till mitt hus
- Tack säger jag
Han tar ett steg åt sidan och släpper in oss i hans hus. Vi går in och han stänger dörren bakom oss. Vi följer efter Been, han leder oss in i huset. Vi går genom ett rum och kommer till ett kök. En kvinna rör i en gryta. Hon vänder sig mot oss när vi kommer in

- Välkomna till vårt hus säger hon
Hon har en mörk melodisk röst. Hon har en huvudduk på sitt huvud
- Tack min goda fru säger jag och bugar mig, mitt namn är Joshua
- Välkommen till mitt hus Joshua, mitt namn är Jeezeba
- Tack säger jag
- Varsågoda och sitt säger hon, ni kan ta av er de där säger hon till kvinnorna
- Tack säger Tisha
Kvinnorna tar av sig dräkterna och när de klätt av sig så presenterar de sig för Jeezeba. Hon tittar på dem och deras svärd. Hon tittar på Melindas stav och ryser till
- Du känner igen min stav? Frågar Melinda
- Nja jag har hört talas om sådana stavar, det är magikernas vapen eller hur?
- Nja egentligen inte, men ja magiker har sådana här stavar. Men de är egentligen inte nödvändiga
- Nej jag misstänkte det säger Jeezeba, men sätt er så skall ni få lite mat
- Tack säger jag
Vi sätter oss och Been och Jeezeba börjar duka fram på bordet
- Du kanske skall byta hamn säger jag till Worg
Han flimrar till och sätter sig med oss andra
- Jag vänjer mig inte vid det där säger Umbra
- Nej det är inte naturligt säger Jeezeba
- Inte för att vi skall hamna i en teologisk diskussion Jeezeba säger Worg, men det är precis lika naturligt som att tro på en eller flera gudar
- Ja säger Jeezeba det kan jag hålla med om. Om det funnits en gud eller flera så tror inte jag i alla fall att de velat att vi skulle rulla runt i gruset som prästerna här gör
- Jag vet vad du menar säger Tisha, prästerna i mitt land dödade min mor, fyra av mina syskon. Översteprästen kidnappade och våldtog två av mina systrar. Så ja hade det funnits gudar så hade de inte tillåtit sådana skändligheter
Jeezeba tittar på Tisha och går fram till henne och smeker hennes kind
- Ja präster är svin säger hon, de fick min familj stenad för något de inte gjort. Been räddade mitt liv, han var präst en gång i tiden. Han försökte rädda min familj men han hann inte fram i tid.
- Vad gör ni här Worg?
Worg tittar på mig och jag rycker på axlarna
- Vi skall till tempelkullen säger Worg
- Jag misstänkte det, du vet. Du kommer inte nära den
- Jag vet säger Worg
- Inte i varghamn i heller
- Nej som sagt jag vet
- Det är bara prästerna som får beträda den platsen, man kan inte bara strosa in där
- Är platsen bevakad? Frågar jag
- Ja av tempelvakter, de är skickliga och totalt fanatiska och hängivna
- Hur skickliga är de Worg?
- Hm de går att jämföra med fanatikerna i Tisha hemland. Skillnaden är att dessa är övertygade om att guds ljus lyser speciellt för dem. De tror att de är garanterade en plats i paradiset när de dör. Så de är inte rädda för att dö, de nästan längtar efter det
- Hur många är de?
- Ett par hundra, men alla är inte där samtidigt, antalet som är där varierar mellan femtio till hundra
- Där är fler nu, det har varit en del oroligheter den senaste tiden säger Been. Folket börjar tycka att det är nog nu. När de började tvinga kvinnor att ha heltäckande dräkter, så blev det en hel del skärmytslingar. Folket attackerade präster, då kallade ledarna för religionerna in tempelvakterna. De slaktade en hel del vanligt folk. Lugnet lade sig, men det pyr bland folket.
- Kan vi utnyttja det? frågar Tisha, som vi gjorde i mitt land?
- Hur menar du? Frågar Jeezeba
Tisha tittar på henne, sen berättar hon vad vi gjorde i Tishas hemland. När hon är klar så tittar båda två på oss
- Vem är ni? Frågar Been
Jag tittar på dem och sen reser jag mig upp och knyter upp min skjorta, de stirrar på min kropp och säger
- Herregud, är ni dem?
- Om du menar profetians verktyg, så ja. Det är vi
- Jag kommer inte ta av min skjorta säger Tisha men jag har samma tatueringar
- Hur mycket vet ni om oss? Kan folket profetian?
- Hm kanske, men prästerna vet om er. De fruktar er för att ni inte tillhör någon religion. De har ingen makt över er, skulle de få reda på att ni är här så skulle de säkert försöka döda er. Eftersom jag har varit präst så har jag fått lära mig en del om profetian. Vad jag kan se så har ni inte svans eller horn i pannan
- Haha nej säger Tisha det har vi inte
- Så vad skulle hända om vi gick upp där och presenterade oss som profetians verktyg
- De skulle låsa in er och kasta bort nyckeln
- Fast att de då skulle gå emot profetian
- Ja, som jag sa. De är livrädda för er. Ni är beviset för att det kanske inte finns någon gud eller gudar. De skulle förlora mycket av sin makt, och människor med makt som riskerar att förlora den är inte direkt rationella
- De är inte rationella någon av dem säger Worg
- Hm säger jag, var finns deras fångceller?
- Under templet i den kulle som de där står på
- Så om vi gick upp där och sa hej, vi är profetians verktyg så skulle de släppa in oss i templet?
- Om de inte dödar er först säger Jeezeba
- Du menar försöker döda oss säger jag och ler
- Jag tror inte att ni skulle komma förbi tempelvakterna
- Vi har vissa fördelar säger jag
- Magi?
- Ja bland annat men vi har annan träning med säger jag
- Så du menar att vi två skall gå upp där och smyga oss förbi vakterna och sen presentera oss för ledarna. Be om att få läsa profetian, om de nekar oss och försöker låsa in oss. Så skall vi låta dem göra det? sen så skall vi rymma och läsa profetian och sen ta oss därifrån?
- Ja precis så, låter de oss läsa den så är allt frid och fröjd, försöker de få oss inlåsta så får vi vidta mått och steg. Antingen så slår vi in skallen på dem eller så låser de in oss. Vi tar oss ut och läser profetian, sen så lämnar vi Krez
- Tror du att det kommer fungera? Frågar Leira
- Ja säger jag, det tror jag
- Då gör vi så säger Tisha
- Skall vi byta om?
- Javisst säger Tisha
Vi reser oss och går in i ett annat rum, vi tar fram våra dräkter och tar på oss dem. Vi sätter våra vapen på sina platser.
- Vi tar inte svärden med oss, vi riskerar att förlora våra vapen. De andra kan vi ersätta. Men inte dem
- Jag håller med säger Tisha
När vi är klara så går vi ut ur rummet och in i köket, de andra tittar på oss
- Ni är galna säger Worg
- Kanske det säger jag, har du en bättre ide?
- Nej säger Worg, det har jag inte. Inte utan att ni kallar på våra vänner som ställer till med ett blodbad.
- Precis, jag vill inte ställa till med ett blodbad, vi kanske tänder gnistan till något. För jag misstänker att det kommer sprida sig att vi är här
- Om ni vill säger Been
- Oja det vill jag säger jag, så fort som möjligt. Gärna direkt när vi lämnat er här
- Varför? frågar Melinda
- För att tända hopp kanske, får vanligt folk reda på att vi finns så kanske de inser att det finns något annat. Jag säger inget om deras tro. Men prästerskapet får sin makt genom fruktan. Kan vi bryta den så kanske det kan bli mer harmoni. Folk kanske får tro på det de vill eller inte tro kanske. Det måste också få vara tillåtet, att få tro på vad man vill. Jag har inget emot religion, men jag har något emot när folk försöker, eller inte bara försöker utan faktiskt utnyttjar sin ställning för att skrämma människor till lydnad så blir jag lite tvär
- Tvär? Säger Leira och ler
- Haha ja tvär min syster. Skulle det skita sig totalt så kallar vi på våra vänner. Skulle vi behöva det så lär ni märka det. kom ni då också och hjälp dem
- Ja säger Leira, tror du att det kommer behövas?
- Vi kan säga såhär, skulle vi bli fängslade så finns det en överhängande risk att de inte lyssnar på oss. Fast vi säger att det är en del av planen. De kanske inte lyssnar
- Vi kommer, säger Leira
- Bra, var inte i vägen för dem bara
- Nej säger hon och ler, jag nästan hoppas att de inte lyssnar
- Haha skrattar jag, kanske det. Nu går vi säger jag
Vi öppnar dörren och går ut i kvällen, vi klättrar upp på taket och börjar springa över hustaken. Vi tar oss nästan fram till kullen och templen den vägen. När vi inte kommer längre så sätter vi oss på huk och tittar upp mot vakterna
Vi följer dem och försöker få en känsla för hur de rör sig. Jag reser mig och tittar på Tisha, jag drar ner den del som täcker halva mitt ansikte. Jag lutar mig fram och kysser henne. Vi står där och kysser varandra. Jag drar bak mitt huvud och tittar på henne och ler
- Skall vi min sköna?
- Javisst min sköne
Vi drar upp masken och sen så koncentrerar vi oss och försvinner. Vi springer allt vad vi kan uppför kullen, vi vet att vi har två minuter på oss innan vi blir synliga igen. Vi smiter förbi ett par vakter, och fortsätter mot muren som finns runt templen
Vi kommer fram till muren och lägger oss på marken. Vi blir synliga och andas tyst. Vi tittar på vakterna som står drygt tio meter från oss. Vi fokuserar igen och börjar ta oss uppför muren. Vi kommer upp och tittar ner
Vi hoppar ut och landar, vi rullar runt och springer till en plats som ligger i mörker. Vi kommer fram och sätter oss på huk. Vi tittar oss omkring, vi är inne och nu gäller det bara att ta sig in i ett av templen
- Melinda
- Ja?
- Vi är inne nu
- Lycka till
Vi tittar oss omkring, det finns bara en dörr och där står det fyra vakter. Vi kan inte slå ner dem för då lär vakterna på muren märka oss. Jag tittar uppåt, väggen vi sitter vid är alldeles för jämn för att vi skall kunna klättra uppför den
- Hur gör vi nu?
- Jag vet inte, jag tänker säger jag, vi kommer inte uppför väggen här, vi kan inte ta oss förbi vakterna utan att de andra märker något
- Nej, vi kan inte sitta här i heller säger Tisha
- Nej, vi får hitta på något
Jag tittar mig omkring igen och jag ser ett hål i väggen vid dörren
- Där säger jag
- Okej säger Tisha
Vi koncentrerar oss, försvinner och tar oss bort till hålet, Vi kryper in i det och glider ner. Vi kasar ner i hålet och jag landar på ett stengolv. Jag tar ett steg åt sidan och Tisha kommer ner. Vi tittar åt båda hållen, jag nickar åt det ena hållet. Tisha nickar och vi går iväg
Vi följer sten vägen och det rinner vatten i mitten, Vi kommer fram till en korsväg, vi tittar på varandra
- Vilket håll hjärtat? frågar jag Tisha
- Vad säger du vänster?
- Ja varför inte
Vi går åt vänster och fortsätter följa vägen, vi går i tio minuter, sen kommer vi fram till en uppgång. Vi tittar på varandra och går uppför gången. Vi kommer fram till en dörr. Jag sätter örat mot dörren och lyssnar. Jag hör ingenting
Jag sätter handen mot handtaget och trycker ner det långsamt, jag öppnar dörren och tittar ut genom den. Det är en korridor, vad jag kan se så är den tom. Jag går ut och Tisha kommer efter mig.
Vi går längs med väggen, vi går försiktigt och använder vår hörsel lika mycket som ögonen. Jag hör ett skrapande, vi koncentrerar oss och försvinner. Vi ställer oss vid väggen och väntar. Två präster kommer gående
De går förbi oss åt andra hållet som vi kom ifrån. Vi låter dem gå en bit iväg och sen så följer vi efter dem. Vi håller oss en bit bakom dem, vi stannar när vi märker att vi blir synliga igen. Vi ser ljus längre fram och vi stannar en stund i korridoren
Vi ser prästerna gå in där ljuset kommer ifrån, vi hämtar andan och koncentrerar oss och börjar gå. Vi kommer fram till ljuset och går in genom öppningen. Vi kommer in i ett av templen. Där är rader med bänkar där det sitter präster och ber
Längst fram så är där ett utsmyckat altare. Framme vid altaret så står det en äldre man och mumlar böner. Prästerna som sitter på bänkarna mumlar med honom. Vi tittar oss omkring och jag nickar mot ett av hörnen Tisha nickar tillbaks
Vi går bort till hörnet och ställer oss, vi tittar på prästerna och sen så hör vi hur tystnaden sprider sig. mumlandet slutar och mannen som står där framme har tystnat. Han höjer huvudet och det vi ser är en fanatikers ögon
Han öppnar munnen och börjar tala om synd. Han arbetar sig upp till religiös fanatism. Vi ser hur saliven sprutar ur hans mun när han talar. Han talar hela tiden om den onde. Om man skall tro på honom så är det nästan en synd att vakna på morgonen


Jag tittar på Tisha och hon tittar på mig, vi skakar på våra huvuden
- Nå skall vi presentera oss?
- Ja varför inte säger jag och ler
Vi koncentrerar oss och försvinner, vi går fram till mannen som står där och skriker. När hans röst når toppen på skrikandet så kommer vi fram. Vi blir synliga och vi står på varsin sida om honom
- Jag tror att din gud blir rätt trött på ditt skrikande, jag vet att jag hade blivit det i alla fall säger jag
- Jag med säger Tisha
Mannen står med öppen mun och stirrar på oss
- Vi kanske skall presentera oss säger jag, jag heter Joshua, jag är mästare av Drakenshus i Tarabia, detta är min trolovade Tisha hon är prinsessa av Drakenshus i Tenebia. För er som inte vet var våra länder ligger så är det på andra sidan havet. Vi är profetians verktyg
Jag tar av mig på överkroppen och visar mina tatueringar
- Jag kommer inte be Tisha att ta av sin dräkt med respekt för er religion.
Jag tar på mig på dräkten igen och jag ser hur prästerna stirrar på oss
- Nå var är profetian?
- Hädelse säger mannen
- Vad? Säger jag
- Profetian, den är en hädelse
- Nja det tror jag inte att trädet skulle hålla med om. Modern till oss alla
- Hädelse skriker översteprästen
- Nej säger jag, jag tror inte på er gud, eller är det gudar?
- Gud säger mannen, han som i all sin allsmäktighet lyser på oss
- Varför är ni speciellt utvalda? Vad är det för gud som bara talar om synd?
Han stirrar på oss
- Jag tror att om det finns en gud eller gudar så tror jag i alla fall att de vill att vi skall njuta av livet. Hur många av era tillbedjare följer er av tro eller av skräck? Skräck för att ni fyller dem med domedagsprofetior, hotar med döda dem eller allt möjligt annat? Vill er verkligen er gud att ni skall lida?
Mannen stirrar på mig i vantro, han tittar på mig som om jag vore galen
- Men i alla fall vi är här för att hämta vår födslorätt, vi är här för profetian. Du kanske måste prata med de andra översteprästerna men vi kommer att på ett eller annat vis gå härifrån med den. Hur det slutar är upp till er
- Vakter skriker han
Vi hör hur det ekar i korridorerna
- Idiot säger jag och slår till honom
Han rasar ihop och prästerna stirrar på oss. En av dem reser sig och börjar springa mot utgången, en efter reser de sig. Vi tittar mot dörren och vakterna ta sig in samtidigt som prästerna försöker ta sig ut, det blir ett rejält stopp i dörren
Vi ler bakom våra masker när vi ser kaoset, vi går ner från altaret och ställer oss i redoställning med träsvärden framför oss. Vi väntar på att kaoset skall lägga sig. De första vakterna kommer rusande in i salen och vi möter dem
Vi dansar runt bland dem och slår ner dem, det kommer fler vakter och vi möter dem. Vi möter dem en efter en, och slår ner dem. Efter en stund så kommer det inte fler vakter.
Vi andas snabbt och tittar mot öppningen. På golvet ligger det ett trettiotal vakter utslagna. Vi går tillbaka till altaret och lyfter upp översteprästen, jag lyfter på hans ögonlock. Jag klappar på hans kind och försöker väcka honom
Jag tittar på Tisha och hon börjar mumla, jag ser att hans ögon fladdrar till och han öppnar ögonen.
- Så vart skall vi för att träffa de andra två överstepräster. Dina vakter kunde inte stoppa oss. Så vart skall vi
Han tittar på oss och han har svårt att fokusera. Han blinkar till ett par gånger och skakar på sitt huvud. Vi lyfter upp honom på hans fötter och vi drar iväg med honom. Vi går ut i korridoren, den är tom och vi tar honom under armarna
Vi går längs med korridoren och jag hör snabba steg komma emot oss. Jag slår till prästen och han tappar luften. Vi drar våra svärd, ett tiotal vakter kommer mot oss och vi möter dem. Vi slår ner dem och går tillbaka till prästen
Jag tar honom i armen och lyfter upp honom, Tisha tar hans andra arm och vi går vidare.
- Vart skall vi frågar jag?
- Gud kommer straffa er ni otrogna
- Det är möjligt säger jag, men vart skall vi?
- Ditåt säger han och nickar
- Tack säger jag
Vi tar honom under armen och går vidare. Vi kommer fram till en dörr. Jag knackar på dörren. En man på andra sidan öppnar. Han stirrar på oss och på prästen
- Hej, vi vill komma in säger jag
- Va?
Jag släpper prästens arm och drar i dörren och han flyger framåt. Dörren öppnas och vi går in i en korridor. Vi tar prästen under armen igen och går vidare. Vi går längs med korridoren utan att möta någon. Vi kommer fram till ytterligare en dörr


Jag knackar på dörren, och den öppnas, en man i munk kläder öppnar
- Hej min gode man, vi skulle vilja tala med din ledare
- Javisst säger han och öppnar dörren
Vi går förbi honom och han gör förbi oss och vi följer efter honom. Vi ser fler män i samma kläder som han har. Vi kommer fram till en dörr och han knackar på
- Kom in hör vi från andra sidan
Mannen öppnar dörren och vi går in. Vi sätter översteprästen i en stol. Mannen som sitter bakom ett skrivbord är gammal. Han har ett långt vitt skägg och djupa fåror i sitt ansikte. Vi tittar på honom och han på oss
- Vad kan jag hjälpa er med vid denna tid på dygnet?
- Hej mitt namn är Joshua, detta är min trolovade Tisha, för att göra en lång historia kort. Så är vi profetians redskap, vi har kommit hit för att få läsa den profetia ni har här. Oavsett vad ni gör så kommer vi att läsa den. Vi kan göra det oblodigt. Eller så blir det ett blodbad, som kommer att sluta med att vi får läsa profetian och er kyrka kommer att få genomgå förändringar
- Det var mycket information på en gång, du säger att ni är profetians verktyg
- Ja det kan han intyga säger jag och tittar på översteprästen.
- Så ni har visat honom?
- Ja vi har inte varit i er stad innan, så vi fick ta oss in bakvägen så att säga. Vi smög oss in och hamnade i hans predikan. Vi har redan haft en diskussion om vad vi tyckte om den. Han kallade på vakter och de kommer att vakna med huvudvärk i morgon. Vi bad honom följa med och visa vägen hit. Vi vill verkligen läsa profetian
- För min del får ni gärna läsa den, men vi måste vara överens alla tre. Jag tror att han som sitter där kommer att sätta sig på tvärs
- Då hoppas jag att han lyssnar på er andra två, om nästa överstepräst går med på att låta oss läsa den
- Vi kan ju alltid fråga honom, skall vi
- Javisst säger jag
Vi reser oss och mannen går ut genom en annan dörr än den vi gick in genom. Vi kommer ut i en korridor och han går före oss. Vi går bakom honom med den motsträvige översteprästen mellan oss. Vi kommer fram till en annan dörr och han öppnar den
Vi kommer in i en basilika och går efter mannen genom den. Vi kommer fram till en dörr. Han knackar på och vi hör en röst som säger
- Kom in
Han öppnar dörren och vi går in. En äldre man sitter bakom ett bord, han har en bok i sin hand. Han tittar upp ser på oss


- Jaså får jag gäster ikväll, vad trevligt
- Ja de två ungdomarna här säger att de är profetians verktyg, och att de vill läsa den. De hälsade på Linz först. De störde honom i hans predikan, du vet hur han blir då?
- Ja vid gud, var det den om synderna igen Linz?
Mannen som heter Linz blir röd i ansiktet och tittar på de andra
- Jag tolkar din tystnad som att det var så, jaha så ni säger att ni är profetians redskap
- Ja herr?
- Förlåt Breen
- Joshua är mitt namn, detta är Tisha min trolovade
- En kvinna där ser man, men som sagt min vän Jeen här säger att ni påstår er vara profetians verktyg
- Ja så är det vi har redan visat Linz våra märken så han kan verifiera det
- Jag skulle nog själv vilja se dem säger han
- Javisst säger jag
Jag knyter upp min skjorta. Jag visar mitt bröst och min rygg
- Räcker det eller jag skall dra ner byxorna också?
- Det räcker för mig säger Jeen
- Tisha har samma markeringar, jag vill inte besudla ert heliga med att be henne visa sina. De sitter på samma ställe som mina, jag tror att Linz skulle ha svårt att hantera kvinno hud?
- Ja det tror jag med säger Breen med ett leende
- Är du övertygad?
Han tittar på mig och sen på Tisha
- Ja säger det är jag
- Tack säger jag, får vi läsa profetian?
- För min del går det bra säger han
- Ja jag har redan sagt ja säger Jeen
- Är ni galna båda två säger Linz med ett fräsande
- Nej inte mer än vanligt, du vet lika bra som vi att de en dag skulle komma. Vi kan ha den teologiska debatten en annan dag. Men de är här och då får vi agera utifrån det
- Men folket…
- Har redan tröttnat på er och era metoder säger jag, det skulle det lilla upplopp ni hade på halsen för ett tag sedan är bara början. Vi stoppade ett begynnande upplopp i hamnstaden. Skattmästaren där hade fingrarna för djupt i skattkistan. Det är likadant här, ni driver människorna här till gränsen. En liten gnista är allt som behövs sen så kommer ni att ha ett problem, och vi kommer stå på folkets sida. Vi har slagit ner runt femtiovakter här ikväll. Vi har ett par ess till i rockärmen om det skulle behövas. Jag hotar er inte, för då hade vi inte frågat snällt om vi får läsa profetian. Då hade vi eldat på folket och tagit med essen vi har i rockärmen. Så förutom att låta oss läsa profetian, tänk efter på hur långt ni driver folket här
- Gud står på vår sida säger Linz
- Och trädet på vår, vill du låta de två slåss? Vi vet inte om er gud finns. Men trädet gör det. Hon har stått där sedan tidernas begynnelse. Vill du verkligen testa oss
Jag säger det sista med is i rösten
- På ett eller annat vis så kommer vi att läsa profetian, hur vi gör det avgör ni, men vill ni överleva natten så låter ni oss läsa den nu
Jag tittar på dem och jag spänner mina ögon i Linz, han ser min blick och sväljer
- Vilka är era ess i rockärmen? Frågar Breen
- Spelar det någon roll? Nekar ni oss så lär ni får träffa dem, nekar ni oss så slipper ni. Tro mig, ni vill inte träffa dem
Han tittar på mig och jag möter hans blick
- Nå Linz vill du att jag hämtar förstärkning? Eller vi skall göra det på det lätta sättet?
Han stirrar på mig och sen resignerar han
- Läs de smittade orden, gud kommer straffa er
- Det tror jag inte, alternativet är att planeten går under, så jag tror att er gud har överseende med att vi läser den. Skall vi?
De reser sig och går ut i basilikan, vi går bort till en trappa som leder neråt. Vi går ner och går i en kulvert som går under basilikan. Vi går i ungefär en kvart när vi kommer fram till ett rum. De tar fram varsin nyckel och öppnar varsitt lås
Det knäpper i låsen och de öppnar dörren, vi kommer in i ett rum där det finns ett flertal bokhyllor som är fyllda med böcker och pergament. De går framför oss fram till en av hyllorna. De stannar och pekar på en hylla.
Vi går fram till hyllan och plockar ner ett pergament. Vi börjar läsa, vi står där och läser i en halvtimme. Sen så lägger vi tillbaka pergamentet. Vi tittar på varandra och sen på dem
- Vi tackar för att vi fick läsa
- Inga problem, men vad stod det?
- Ni har inte läst den?
- Nej som vår vän här påpekat så går det emot vår religion att läsa den. Vi skall väl egentligen inte tro på er eller profetian
- Jag rekommenderar att ni läser den, den handlar till viss del om er, eller rättare sagt er kyrka, eller kyrkor? Men i alla fall, det står om er där. Att när vi kommer hit så kommer ni att stå vid ett vägskäl. Era val kommer att avgöra om er kyrka överlever. Hade ni nekat oss att läsa så hade era kyrkor gått under. Eftersom ni lät oss läsa så har ni en chans att överleva, ta den är mitt råd, ett annat är läs profetian. Den handlar om er också och er kyrka, som vi sa däruppe. Det jäser bland folket med alla restriktioner och allt annat fjant ni har för er. Inför förändringar annars så kommer det att rasera er kyrka. Vi raserade Tishas lands kyrka, de ägnade sig åt saker som prästerskapet inte skall ägna sig åt. De bl.a. våldtog hennes två systrar och dödade hennes mor och fyra av hennes syskon. Vi dödade deras överstepräst och hela rådet. Vi vill inte göra det här. Men vi kommer att ta strid mot er om ni inte förändrar och förändrar åt rätt håll så att säga
De stirrar på oss och vi tittar tillbaka
- Förresten vem är dödens folk?
- Förlåt?
- Vi skall resa till dödens folk för att läsa nästa profetia, kan ni ge oss något tips om vem det är?
- De är utdöda säger Breen
- Inte enligt profetian, var fanns de när de levde?
- Det vet ingen säkert
- Har ni en gissning?
- Det finns en skröna om ett folk som levde under jord. De var vita som spöken i hyn och deras ögon lös med violett färg. Det sägs att deras beröring var dödlig
- Men var fanns de? Har ni något namn på deras stad? En riktning, vad som helst?
De tittar på varandra
- Det enda jag vet är att deras stad hette Nekropolis
- Tack det räcker
- Men den raserades när riddjurens folk invaderade deras stad i underjorden
- Vi har ett namn så då vet vi var vi skall börja leta
Vi går ut ur rummet och går upptill basilikan igen. De följer oss ur den och vi går över borggården. Vakterna drar sina svärd och jag tittar på prästerna
- Om ni inte vill att de skall vakna med huvudvärk i morgon så ber ni dem att hålla. Annars så får ni ta konsekvenserna
- Håll säger Breen högt
Vakterna stannar men deras blickar är riktade mot oss. De har dragit sina svärd till hälften och vi tittar på dem och ler. Vi går fram till en dörr och en av vakterna öppnar den. Vi går ut genom den, innan de stänger dörren så vänder jag mig om
- Tänk på det som vi sagt, den av er som tar vårt råd kommer överleva, den eller de som inte gör det. Kommer att dö ut, vi kanske kommer förbi på hemvägen. Om vi lyckas med det som vi är på väg mot.
- Vi skall tänka på vad ni sagt
- Bra, det är en början i alla fall säger jag och ler
- Gå med gud säger Breen, något säger mig att ni kommer behöva det
- Tack säger vi och börjar gå
Vi går nerför kullen och går genom staden, vi kommer fram till Been och Jeezebas hus. Vi knackar på dörren och vi går in
- Ni klarade det säger Worg
- Ja men inte utan blodspillan, vi dödade inte någon men en del av vakterna kommer att vakna med huvudvärk i morgon. De var inte så duktiga som ni tror
- Fick ni läst profetian?
- Ja, det stod en del varningar åt dem i den. Förändrar de inte så kommer de kyrkor som inte gör det gå under. Två av dem var faktiskt ganska vettiga. Den tredje kommer inte lyssna och hans kyrka kommer gå under, det står i profetian som de har i sin källare. Jag kan förstå att de fått lära sig att inte läsa den. Man vill inte läsa om något som förebådar ens undergång
- Så ni menar att om inte de ändrar på sig så kommer de att gå under
- Ja precis det menar vi
- Det var som…
- Ja säger jag
- Fick ni reda på det ni behövde?
- Ja vi skall hitta ett utdött folkslag tydligen. Vi skall resa till dödens folk, är det något ni känner till?
- Nej säger Breen, eller det berättas sagor kan man väl kalla det att för länge sedan så fanns det ett folk som bodde under jord, i en stad som kallades för Nekropolis, de sas det kunde döda bara genom beröring. De som lever bortom dödens land, slaktade dem till sista person. De är utdöda, ja enligt sagorna då
- Worg?
- Jag har aldrig sett dem, men det finns en plats i dödens land som ingen besöker, inte ens de som lever där. Sen om det har med dödens folk att göra vet jag inte. Men om vi skall besöka dödens land så får vi först få tillåtelse av de som bor där. De ser inte blitt på inkräktare, de dödar dem. Om vi skall resa runt där så måste vi besöka deras khan först
- Var hittar vi dem?
- Just nu?
- Ja
- Troligen i deras sommarläger
- Bra då reser vi dit, kan vi stanna över natten?
- Ja säger Been
- Tack vi betalar för oss
Jag tar fram påsen med Rokkan mynt och lägger två mynt på bordet
- Som tack för hjälpen
Been gör stora ögon när han ser mynten
- Det är alldeles för mycket
- Nej säger jag, det är precis lagom. Nu tänker jag gå och lägga mig. Börja sprida ryktet om oss i morgon. Det lär sätta fart på folket, säg till dem att vi läst profetian. Berätta vad vi berättat om vad som stod i den
- Ja säger Been
- Tack säger jag

Vi tar fram våra filtar
- Var kan vi sova?
- Kom med mig säger Been
Han går före oss uppför en trappa, han öppnar en dörr intill ett rum. På golvet finns det två madrasser. Vi tar våra filtar och lägger oss på madrasserna. Tisha lägger sig bredvid mig. Hon lägger sig på sidan och jag lägger mig bakom henne
Vi stänger ögonen och somnar direkt.

Been väcker mig genom att skaka lätt i min axel. Jag slår upp ögonen och tittar på honom
- God morgon
- Detsamma säger han och ler, frukosten är serverad
- Vi kommer
Han reser sig och går ut ur rummet. Jag väcker Tisha och hon slår upp sina ögon. Hon ler mot mig och jag lutar mig fram och kysser henne. Vi reser oss upp och tar våra filtar. Vi går nerför trappan och bort till matplatsen
De andra är vakna och sitter och äter, vi sätter oss vid bordet med dem och Jeezeba serverar oss. Jag tackar henne och börjar äta. Maten smakar utmärkt och vi njuter av den. När vi är klara så tittar vi på de andra
Vi reser oss och tar våra packningar. Innan Worg skiftar hamn så kramar han om de två. Han flimrar till och sen så står vargen där på golvet. Vi kramar om dem med och går ut ur huset. Vi tar oss tillbaka till den port som vi gick in genom
Vi går ut på vägen och går en bit. När jag tycker att vi gått tillräckligt långt så går vi ett par hundra meter från vägen. Jag visslar, ett par minuter senare så kommer garanterna springande. Drakarna sitter på deras ryggar och vi hänger på våra väskor och sitter upp
- Vart skall vi Worg, vad heter platsen
- Gredas vad
- Hörde du Loka?
- Ja säger hon
Hon skäller till och de börjar springa. Loka och de andra garanterna springer hela dagen. Med två snabba stopp där vi tömmer blåsan och äter lite. När hon stannar för dagen så är vi vid en sjö
Vi hoppar av och drakarna tittar på oss, de lyfter och flyger utöver sjön. Vi plockar fram mat och Melinda börjar laga mat åt oss. Garanterna ger sig iväg för att jaga, vi sätter oss vid elden och väntar på att maten skall bli klar.


- Vad stod det mer i profetian förutom vart vi skall och varningen om deras kyrka? Frågar Melinda
- Inte så mycket mer faktiskt, det var det vanliga om mötet mellan oss och dem. Att vi skall följa i profetians spår osv. men en sak som börjar bli klar för mig är att. I vår jakt på profetiorna så händer det saker på vägen som vi måste ta hand om, för att världen inte skall falla samman. Så var uppmärksamma på allt som händer på denna resa. Vi får inte missa något för då tror jag att andra sidan får ett övertag.
- Jag tror att du har rätt Joshua säger Melinda, med tanke på vad som hänt hitintills på denna resa.
- Ja det blev klart för oss igår när vi pratade med dem i kyrkan, vi tänkte tillbaka på det som hänt hitintills. Så kom vi fram till att det måste vara så, och om vi har våra förberedelser så har andra sidan säkert sina att göra.
- Så vi skall släcka bränder lika mycket som att möta dem?
- Ja Worg precis så tror jag att det är, vi skall bringa någon form av ordning
- Då vet vi det
- Ja så det gäller att vi är uppmärksamma på allt som händer, litet som stort
Maten blir klar, vi tar för oss av maten och börjar äta, när vi ätit klart så har garanterna kommit tillbaka, drakarna landar och lägger sig vid garanterna. Jag och Tisha tar skålarna och går ner till sjön för att diska dem
Mörkret har fallit och månarna är framme, Vi sätter oss ner och börjar diska. När vi är klara så tar vi skålarna med oss tillbaka till de andra. Vi packar ner våra saker och tar fram våra filtar
- Hur lång tid kommer resan ta Loka?
- Runt tre dagar säger hon
- Bra då vet vi det, kommer vi att komma in i dödens land?
- Ja säger Loka, vi kommer att springa i en dag där
- Då vet vi det
Vi lägger oss vid garanterna och drar filtarna över oss. De andra plockar fram sina filtar och lägger sig de med. Vi tittar på stjärnorna, Tisha kryper närmre mig och borrar in sig i min famn. Jag lägger min arm om henne och vi somnar
Jag vaknar mitt i natten och reser mig upp försiktigt, jag går ner till sjön och tömmer min blåsa bakom en buske. När jag är klar så står jag och tittar utöver sjön. Jag märker att Tisha kommer ner till mig
- Det blev ensamt säger hon tyst
- Jag var tvungen att tömma min blåsa säger jag, sen så fastnade jag här. Det är vackert att se månarna spegla sig i vattnet
- Ja säger hon och lutar sitt huvud mot min axel
Jag lägger min arm runt hennes axel, vi står där och tittar utöver sjön. Tisha tittar på mig och jag tittar på henne. Jag lutar mig fram och kysser henne, hon kysser mig tillbaka. Jag drar i hennes snöre i skjortan och den öppnar sig
Jag smeker hennes bröst och hon stönar lågt i min mun, hon drar i snörena som håller ihop min skjorta. Den öppnar sig och hon smeker mitt bröst. Hennes beröring är varm. Vi lägger oss på gräset och jag tittar ner på Tisha som ligger på rygg
Hon ler mot mig och jag ler tillbaka, jag lutar mig fram och kysser henne, våra tungor smeker varandra. Jag slutar kyssa henne och tar hennes ena bröst i min mun. Jag slickar på hennes bröstvårta och jag känner hur den stelnar
Jag känner hur Tisha smeker av mig min skjorta, jag byter bröst och slickar på det andra. Min tunga spelar över hennes bröstvårta och jag hör hur Tisha stönar. Jag slickar mig nerför hennes mage och jag låter tungan spela över henne
Jag drar i snörena som sitter i byxorna, när knuten är lös så tar jag tag i byxlinningen. Hon lyfter sina höfter och jag drar ner hennes byxor. Jag drar dem av henne, jag tar tag i linningen på hennes underbyxor och drar dem av henne
Jag slickar på insidan av hennes lår och särar på hennes ben. Jag lägger mig tillrätta mellan dem och börjar slicka hennes kön. Min tunga slickar på hennes läppar och jag suger in dem i min mun. Jag särar på dem med tungan
Jag sticker in min tunga i henne och slickar henne djupt med min tunga. Jag hör hur Tisha stönar av min behandling av henne. Jag finner hennes klitoris och börjar slicka på den. Tisha andas in häftigt när min tunga kommer i beröring med klitorisen
Jag för in ett finger i henne och smeker hennes innersta samtidigt som jag slickar henne, hon biter sig i läppen för att hennes stönande inte skall väcka de andra. Jag ökar intensiteten i mitt slickande av klitorisen, jag finner hennes punkt med mitt finger och Tisha kommer hårt. Hennes ända lyfter från marken
Jag följer med i rörelsen och slickar henne genom orgasmen, hon klappar mig på huvudet och jag slutar slicka henne. Jag fortsätter mitt smekande med fingret och hon blundar och stönar med stängd mun
Hennes ända sjunker ner och hon öppnar ögonen och hon ler mot mig. Jag lutar mig fram och kysser henne, jag drar ut mitt finger ur henne. Hon sätter sig upp och drar i snörena till mina byxor. Jag lägger mig ner på rygg och hon drar av dem.
Hon tar tag om underbyxorna och drar dem av mig, hon tittar på mig och ler. Hon lutar sig över mig och slickar på mina bröstvårtor, jag känner hur de stelnar. Hennes tunga slickar nerför mitt bröst, nerför min mage och nertill mitt kön
Hon tar den i sin hand och börjar smeka mig, jag känner hur jag hårdnar av hennes smekande. Hon lutar sig fram och sträcker ut sin tunga. Hon drar bak min förhud och börjar slickar på mitt ollon. Jag känner hur hennes tunga slickar runt kanten av det
Jag ser hur hon tittar mig i ögonen och ler, hennes tunga börjar slicka på undersidan av ollonet och hon leker med strängen. Jag andas in häftigt och stönar tyst. Hon sänker sitt huvud över könet och tar det i sin mun
Hon använder sin hand samtidigt som hon suger mig. Hon rör huvudet långsamt upp och ner. Hennes saliv gör mitt kön blött och hennes hand glider över mitt kön. Hon ökar hastigheten i sugandet av mig och jag stönar igen
Jag tittar på henne och drar mig ur hennes mun, jag reser mig och ställer mig på knä bakom henne, jag tar mitt kön i handen och sätter det mot hennes kön. Jag delar på hennes läppar med mitt huvud, jag trycker till och jag glider in i henne
Jag sätter mina händer på hennes höfter och glider ner till botten av henne. Hon vrider på sitt huvud och tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och börjar röra mig. Jag rör mig långsamt och njuter av hennes inre, hur hennes kön smeker mitt
Jag ser hur hennes fingrar knyter sig och gräver sig ner i gräset, jag ökar takten och jag känner hur mitt bäcken rör hennes ända i varje stöt jag gör. Jag ökar takten ytterligare och vi båda stönar tyst nu
Jag lutar mig övar henne och sätter in hand mot hennes klitoris, jag smeker henne samtidigt som jag tar henne. Hennes stönande ökar, hon lutar huvudet framåt. Jag hör på hennes andning att hon böjar närma sig. Jag smeker henne snabbare
- Lite till viskar hon andfått
Jag tar hennes så fort jag kan och jag smeker hennes snabbt med mina fingrar. Jag känner hur hennes inre sluter sig om mitt kön, jag kan inte röra mig när hennes orgasm kommer. Hennes inre låser fast mig. Jag smeker hennes klitoris intensivt
Hon stönar sammanbitet och kastar med huvudet. Hon lutar sig framåt så att hennes panna rör vid gräset. Jag känner hur hennes inre slappnar av och jag kan röra mig igen. Jag reser mig upp och sätter mina händer på hennes höfter igen
Jag tar hennes snabbt och hårt nu. Tisha reser på sitt huvud och lutar det bakåt. Jag tar tag om hennes hår och drar bak hennes huvud. Hon stönar när jag gör det. jag ökar takten ytterligare och jag känner ilningarna komma
- Jag vill ha dig i munnen säger hon
- Ja säger jag, snart
- Ja ge mig din säd säger hon hest
Jag tar henne snabbare och hårdare, jag känner att jag inte kan hålla tillbaka så länge till
- Vänd dig stönar jag
Hon rör sig framåt och mitt kön glider ur henne, jag lägger mig snabbt på rygg och hon tar mitt kön i sin mun. Hennes tunga spelar över mitt ollon och hennes hand rör sig snabbt upp och ner över mitt kön
Jag känner hur min utlösning lämnar min kropp, det känns som ett vulkanutbrott. Min säd skjuts ur mig och in i hennes mun, jag känner hur hon sväljer och hur det kommer mer säd, hon drar bort sitt huvud och hennes hand mjölkar ur min säd
Det pumpar ur den och min mun är öppen i ett tyst skrik av njutning. Jag känner hur orgasmen ebbar ut och mina ända sjunker ner igen. Hennes hand sänker farten i smekandet och till slut så stannar hon. Hon lutar sig fram och slickar mig ren
När jag är ren så lutar hon sig fram och kysser mig, jag känner smaken av mig själv, men jag bryr mig inte. När kyssen är slut så går Tisha ner till sjön och går ut en bit och tvättar av sig. jag följer efter henne och jag tvättar också av mig
När vi är klara så använder vi våra skjortor för att torka av oss. Vinden kyler ner våra bara överkroppar. Jag ser hur hennes hud knottrar sig och hur hennes bröstvårtor stelnar
Jag lägger min arm om henne och vi går tillbaka till lägret, vi tar fram nya skjortor och lägger oss under våra filtar. Hon lägger sitt huvud på min axel. Vi stänger ögonen och somnar

Loka puffar på mig och jag slår upp ögonen, jag väcker Tisha och hon slår upp sina ögon. Jag pussar henne
- God morgon säger jag
- God morgon är det redan dags att vakna
- Ja Loka tycker det säger jag och ler
Vi reser oss upp och går iväg och sköter våra morgonbestyr. Vi går tillbaka till lägret och vi väcker de andra. Vi går bort till våra väskor och packar ner våra filtar. Vi tar fram mat och börjar äta, vi sätter oss ner på gräset och njuter av morgonen
De andra kommer tillbaka och plockar fram mat ur sina väskor. De sätter sig hos oss och börjar äta. När vi är klara så reser vi oss och garanterna är redo. Drakarna flyger över sjön och jagar fisk.
När de är klara så sätter vi oss på ryggarna av garanterna. Loka skäller till och de sätter fart. Loka stannar och jag ser att solen är på väg ner. Jag tittar mig omkring, vi befinner oss i en oas. Här finns en liten vattensamling
Runt vattnet så finns det träd och lite gräs. Drakarna tittar sig omkring
- Finns det något att jaga här?
- Jag vet inte säger jag, jag misstänker att det kan finnas ödlor, ormar osv. men inga större byten
- Jo säger Worg, här finns vilda Kronter, nomaderna använder dem som packdjur. När de tämjt dem så är de ofarliga. Men vilda är aggressiva, det börjar finnas några i närheten efter som här finna vatten. De kan klara sig i veckor utan vatten. Men om det finns vatten i närheten så håller de sig gärna nära
- Hur farliga är de?
- Tillräckligt för att man skall hålla sig borta från dem. Men vi har åtta hungriga garanter och två drakar så jag känner mig inte så orolig säger han med ett leende
Loka ler mot honom, drakarna ler de med
- Äter de människor
- Det har hänt om de gått utan mat tillräckligt länge
- Hur stora är de?
- Hm de är lika långa som garanterna men högre
- Då är de stora säger Melinda
- Ja säger Worg
- Vi ser om vi hittar några säger Snö
Drakarna lyfter och flyger upp i luften, de försvinner högt upp i luften och vi ser hur de kretsar högt uppe i luften. Vi står där och tittar på dem, jag ser hur sot fäller ihop sina vingar och dyker mot marken
Vi hör ett skri från flera djur och vi hör hur Sot ryter, Snö dyker efter honom och jag ser hur hon spänner ut sitt bröst. Hon öppnar munnen och släpper loss sin kraft. Vi hör dödsskri från andra sidan sanddynen
- Loka ni kanske skall kolla vad som händer säger Tisha
- Javisst ler Loka
Garanterna springer iväg och vi hör fler dödsskri och jag tittar mot sanddynen och ser ett stort djur komma springande. Efter det kommer en av garanterna, det är lång hinner jag se. Han kastar sig över djuret och biter det i halsen.
Vi ser hur blodet sprutar och Lång drar med sig djuret tillbaka bakom sanddynen. Vi tittar på varandra. Vi går fram till vattensamlingen och tvättar av oss. Efter en stund så kommer garanterna tillbaka
- De jagar bra säger Loka och ler
- Är ni mätta?
- Ja säger hon, drakarna är det inte, de jagar vidare en stund till
- Bara de inte flyger för långt
- Nej då säger Loka, de vet att de skall hålla sig i närheten
Vi samlar ihop ved och gräver en grop och gör upp eld i den. Vi plockar fram mat och börjar laga till vår middag. När maten är klar så sätter vi oss och äter. Vi pratar om alldagliga saker under måltiden.
När vi är klara så går vi bort till vattnet och diskar av våra skålar. Drakarna kommer tillbaka och landar
- Hittade ni mer byte?
- Bara lite ödlor och ormar, det finns människor i närheten, vi såg eldar ett par kilometer bort
- Hur många frågar jag?
- Ett tiotal
- Så pass säger jag
- Det är säkert nomadfolk säger Worg
- Vi får hålla vakt
- Ja säger Leira
- Sov ni säger Loka, vi håller vakt, vi väcker er om det behövs
- Tack vännen säger jag och kliar henne under hakan
Hon slickar mig i ansiktet och jag ler. Vi packar fram våra filtar och lägger oss innanför ringen som garanterna bildat. Vi stänger ögonen och somnar

Loka väcker oss tidigt och vi plockar fram mat och äter snabbt. Vi packar ner våra saker i väskorna och sätter oss på ryggarna av garanterna. Loka sätter fart och de andra följer efter.
De springer hela dagen utan att stanna. När Loka saktar in så har mörkret fallit. Vi är ute ur dödensland. Vi befinner oss på en grässlätt. Överallt där min blick når så är det bara gräs. Marken är platt och det finns inga höjder så långt ögat når
Loka har stannat vid en flod, den är så bred att vi nästan inte ser över till andra sidan. Vi går ner från ryggarna på garanterna och Leira säger
- Kommer strax
Hon går snabbt iväg och försvinner bakom ett träd. Jag tittar efter henne och jag går bort en bit och utför mina behov. När jag är klar så går jag tillbaka till de andra. Jag samlar ihop den ved jag kan hitta på marken. Jag startar en eld
De andra packar fram mat och vi börjar laga den. När den är färdig så äter vi. Drakarna flyger över floden och dyker ner mot ytan med jämna mellanrum och nappar åt sig fisk.
Garanterna ger sig ut och jagar de med. Vi sitter vid elden och väntar på att maten skall bli klar. När den är färdig så äter vi. När vi är klara så gör vi oss redo för natten. Garanterna har kommit tillbaka, vi packar ner våra saker och tar fram våra filtar
Vi lägger oss hos garanterna
- Kommer vi fram i morgon?
- Ja säger Loka vi kommer att vara vid vadet i morgon
- Bra säger jag, vi döljer oss inte
- Bra säger Loka och ler
- Hur går det för de garanter som bär drakarna?
- Vi får nog snart låta dem flyga själv, de växer snabbt, vi kommer att kunna bära dem i morgon med. Sen så får de flyga själv
- Då kommer det att gå långsammare
- Ja till att börja med, men som jag sa när vi diskuterade detta sist så kommer de att bli snabba. Om en vecka eller två så kommer det att gå fortare. Ni kanske skall köpa material till sadlar säger Loka
- Ja, nomadfolket har säkert läder som vi kan köpa
- Ja säger Loka
De andra har somnat, jag stänger mina ögon och somnar jag med

Loka väcker oss och vi stiger upp, jag går ner till vattnet och tvättar av mig. jag längtar efter ett bad. Jag saknar badtunnan där hemma. Jag ler när jag tänker på hur skönt det hade varit att få ligga i den och flyta runt. Tisha kommer ner till vattenbrynet
- Vad jag inte skulle ge för ett ordentligt bad säger hon
- Haha jag tänkte precis på badtunnan därhemma, och hur skönt det hade varit att flyta runt i den
- Mm säger Tisha och stänger sina ögon, och det som brukade utspela sig innan
- Mm säger jag och ler
Vi tvättar av oss och går till lägret, vi tar fram mat och äter. När vi är klara så hoppar vi upp på garanterna
- Vi kommer att nå vadet idag säger jag, vi kommer inte dölja vårt sällskap säger jag. Något säger mig att de respekterar makt
- Ja säger Worg, kommer vi inridande med åtta garanter och två drakar så lär de lyssna på oss i alla fall
- Tänkte det, Loka stanna en bit från vadet så att Snö och Sot kan flyga in. Ni två stiger högt och håller koll. När jag kallar så kommer ni. Inga distraktioner och vad ni än gör. Döda inga djur från deras hjordar
- Nej far säger Snö och ler
Jag ler tillbaka och Loka sätter fart. De springer över floden och upp på andra sidan. Vi rider i ett par timmar sen saktar Loka ner. Vi står på en ås och slätten breder ut sig under oss. Jag kan ana ett stort läger längre ut på slätten
Sot och Snö hoppar av garanterna, de stiger upp i luften tills de bara är två prickar. Loka börjar röra på sig. De tar sig ner från åskammen och sätter fart mot lägret framför oss
- Hur stort är det Snö?
- Det sträcker sig minst en mil längs med en flodbank, vattnet är grundare där ett stort tält står
- Det bör vara Khanens säger jag, ta sikte på det. Loka kommer sätta fart nu, kom dit så fort ni kan. Men håll avståndet tills jag säger till. När jag ber er komma så gör en lagom dramatisk entré
- Ja far säger hon
Jag känner hur hon ler
- Nu Loka sätter vi fart
Hon skäller till och börjar springa. Tio minuter senare stannar hon framför det stora tältet. Folk skriker till och jag ser hur bågar spänns runt omkring oss. Jag tittar på bågskyttarna och sen på det stora tältet
- Vi kommer i fred säger jag, jag ber om audiens med khanen
Jag ser en rörelse bakom tältfliken och den öppnas. En man kommer ut och han tittar på oss och sen på garanterna. Han ser spänd ut
- Vem är du som inkräktar på våra marker?
Hans röst är mörk och djup. Jag tittar på honom och jag känner hur makten strålar ut från honom
- Jag är Joshua, mästare över Drakenshus vi kommer från andra sidan havet. Mitt land heter Tarabia. Vi kommer i fred och vi handla och utbyta information
- Så Drakenshus, detta är inga drakar
- Nej säger jag, men detta är
- Snö, Sot nu är det är er tur
Vi hör rytande ovanför våra huvuden, Sot sprutar ut eld när de störtdyker mot marken. De stannar ungefär tio meter över våra huvuden. De öppnar sina käftar och ryter igen. Jag ser på vakterna att de sväljer hårt
Den store mannen stirrar på dem och sen på mig, de sänker sig långsamt ner och landar sidan om mig. De tittar på mannen och öppnar sina käftar. De ryter igen och mannen sväljer
- Nå store khan, skall vi dela salt och prata affärer?
Han tittar på mig och bugar sig
- Mitt tält är ditt
- Tack säger jag, jag skulle rekommendera dina vakter att sänka sina bågar
- Va? Javisst säger han
Han gör en rörelse med handen och de sänker sina bågar, folk börjar komma ut från sina tält för att titta på uppståndelsen. De stirrar på garanterna och drakarna. Vi stiger av garanterna och ställer oss på marken.
Mannen tittar på oss och vänder sig och går in i tältet
- Var på er vakt säger jag till drakarna och garanterna, jag litar inte på dem
- Ja far säger de i kör
Vi tar våra stavar och går efter mannen in i tältet. Tältet är stort och det finns alla bekvämligheter här, en ring av sten finns i mitten av tältet där det brinner en eld, khanen sätter sig på en hög med kuddar och visar med sin hand att vi skall sätta oss
Vi sätter oss på kuddar framför honom och han klappar i händerna. Två kvinnor kommer in i tältet och börjar duka fram dricka åt oss. När de är klara så tar han skålen i sin hand och räcker den åt mig. Jag tar emot den och bugar mig
Jag sätter skålen till mina läppar och väter läpparna. Jag snurrar skålen och räcker tillbaka den till honom. Han tittar på mig och tar emot den och upprepar min rörelse. När han smakat så ler han
- Du är väl förfaren i våra seder främling
- Jag försöker alltid lära mig sederna dit jag skall säger jag
- Alla är inte lika kloka som du
- Nej och jag misstänker att de får betala ett pris för det
- Ja säger han och ler
De andra smakar på drycken och Leira hostar till, drycken är stark i smaken. Hon ler förläget och khanen ler tillbaka
- Vår dryck kan reta halsen första gången man smakar den säger han
- Ja säger Leira med beslöjad röst
Khanen tittar på henne och jag kan se åtrån i hans ögon. Jag ler inombords och tittar på Tisha jag ser en antydan till ett leende på hennes läppar med
- Du ville prata affärer säger khanen
- Ja vi skulle vilja köpa läder av dig och information
- Läder och information säger khanen, hur mycket läder?
- Sexhudar säger jag
- Det kommer kosta dig 6 silverdaler
- Och informationen?
- Det beror på vad informationen handlar om?
- Vi letar efter de dödas folk och Nekropolis. Vi vill ha ditt tillstånd att fara i ert land
- Ni letar efter spöken
- Det är möjligt men vi vill gärna undersöka det själv. Så har du någon information om de dödas folk?
Han tittar på mig och tar en klunk av drycken. Han dricker och sväljer
- De dödas folk är en legend som det talas om bland vårt folk. För flera khaner sedan fanns det en khan som invaderade deras land under marken, eller land. De hade en stad som de kallade Nekropolis. Khanen ledde en arme på tusen man ner där. När han kom upp så var det bara han och tio vakter kvar. Legenden säger att de raserade staden och stängde nedgången till staden. Ingen vet längre var den finns. Det har naturen sett till. Ni har mitt tillstånd att resa i mitt land. För lädret, tillståndet och informationen så vill jag ha 30 silverdaler.
Jag tittar på honom och ler
- För trettio silverdaler så vill jag ha verktyg för att kunna bearbeta lädret
- Vilken sorts verktyg
Jag berättar vad jag vill ha. Han tittar på mig och nickar
- För trettiosilverdaler så får du vad du begärt
- Skall vi säga sex Rokkan mynt i stället?
Han tittar skarpt på mig och säger
- Har du Rokkan?
- Ja säger jag, så vill du ja trettiosilverdaler eller sex Rokkan mynt?
Han sväljer och säger
- Rokkan mynt
Jag tar fram påsen med mynt och räknar fram sex mynt. Jag lägger dem framför honom. Jag ser hans giriga blick på min påse
- Det kommer bara bli pinsamt om du försöker, ditt folk skulle bli utan Khan
- Det är inte vist att hota khanen i hans eget tält
- Och det är inte vist att försöka stjäla Drakens mynt svarar jag
Han tittar på mig och sen börjar han skratta
- Du vet du är den förste på väldigt lång tid som inte kissar på sig i min närvaro
- Och du är den förste på väldigt länge som inte gör det i min svarar jag
Han kastar bak sitt huvud och börjar skratta
- Vi måste fira denna vänskap säger han och tittar på mig. Ni skall dela salt och kött med oss i kväll
Han klappar i händerna och kvinnorna kommer in igen
- Visa dem till gäst tältet
- Ja vår khan säger kvinnorna
Vi reser oss och tar våra saker, vi går efter kvinnor ut ur tältet. Jag vänder mig i öppningen
- Kan du se till så att lädret och verktygen kommer till vårt tält?
- Javisst svarar khanen
- Tack säger jag
Jag år ut ur tältet och följer efter kvinnorna, garanterna och drakarna följer efter oss. Kvinnorna leder oss till ett stort tält och de drar isär tältflikarna och de bugar sig och visar med handen att vi skall gå in. Jag bugar mig tillbaka och vi går in i tältet
I tältet finns det en eld grop i mitten precis som i khanens tält. Det finns ett antal låga sängar och kuddar att sitta på. Garanterna och drakarna lägger sig utanför tältet. De bildar en ring runt tältet precis som de gör när vi sätter läger för kvällarna. Sot och Snö sticker in sina huvuden genom tältflikarna och frågar om de får jaga.
- Håll er till fisk från floden säger jag
- Jadå svarar de och ler
De drar sig tillbaka och vi sätter oss ner
- Nå vad säger vi om khanen då?
- Han har makt säger Melinda
- Han är en kåt bock säger Leira, du hade kunnat sluppit betala för de där varorna och informationen Joshua
- Haha ja vi märkte det, men du slipper göra sådant för betalning min syster
- Tack säger hon med ett leende, men jag hade nog kunnat plocka honom på det ena och det andra om vi velat
- Kanske det säger jag, men det vi ville ha av honom. Fick vi billigt, det är fasen vad folk på denna sida är lätt påverkade när det kommer till Rokkan. De sex slantarna han fick är inte i närheten av att vara lika mycket värda som trettio silverdaler
- En dag så kommer någon att ifrågasätta ditt lilla trick
- Ja det är jag säker på, då får jag betala mer. Men hitintills så har det fungerat
Vi hör en harkling utanför tältet, jag reser mig och öppnar tältfliken, utanför står en ung kvinna
- Ursäkta, jag skall lämna sexhudar läder åt er, med verktyg
- Tack säger jag, Worg, Umbra. Kom och hjälp mig är ni snälla
De kommer fram till mig och hjälper mig att lasta av lädret från kärran som hon dragit fram till tältet. Jag tar verktygen med mig in i tältet, jag ger kvinnan en silverdaler som tack för hjälpen. Hon bugar sig och tackar
- Förresten har ni får hudar?
- Ja
- Med ullen kvar?
- Ja ers nåd
- Vad skulle fyra stycken kosta?
- Jag vet inte ers nåd, det får jag fråga skinnmästaren
- Du får tre silverdaler av mig, det bör räcka. Men om du får dem billigare så får du behålla det som blir över
- Tack ers nåd säger hon
- Vad heter du?
- Yasmine
- Kom tillbaka med skinnen
- Ja ers nåd säger hon
Hon tar sin vagn och rullar iväg, jag går in i tältet och går bort till min väska. Jag plockar fram drakboken och slår upp kapitlet om sadlar. Jag läser igenom det snabbt. Jag tittar på Tisha och vi börjar med hennes sadel
Vi följer instruktionerna i boken och arbetar snabbt, Yasmine kommer tillbaka med får hudarna och lämnar dem till Worg
- Får jag se på frågar hon?
- Javisst säger Tisha
- Tack säger Yasmine
Hon sätter sig på knä på golvet och tittar på oss när vi arbetar. Vi skär ut alla delar som vi skall, vi börjar sy fast olika delar på hudarna
- Kan jag hjälpa till frågar Yasmine
- Kan du sy i läder?
- Ja ers nåd
- Bra börjar sy fast de delarna med varandra säger jag och pekar
Hon tar den grova nålen och lädersnörena som vi skall använda. Hon tittar koncentrerat på mig när jag visar henne hur hon skall sy Jag fortsätter hjälpa Tisha och Yasmine börjar sy Vi arbetar vidare, drakarna kommer tillbaka från sin jakt
Vi arbetar koncentrerat fram till att en av de kvinnor som visat oss till tältet kommer och kallar på oss. Vi har kommit en bra bit på väg med Tishas sadel.
- Jag kan fortsätta sy säger Yasmine
- Skall inte du vara med på festen?
- Nej ers nåd, jag är slavinna, vi deltar inte i festligheter
- Förlåt säger Tisha du är vad?
- Jag är khanens egendom, när mina föräldrar dog så blev jag khanens egendom. Jag arbetar för honom, hans ord är min lag
- Men du måste äta säger jag
- Nej ers nåd jag klarar mig
Jag tittar på henne och går fram till min väska, jag tar fram mat åt henne och räcker över den.
- Ät först så kan du fortsätta sy sen om du vill, sy fast de två får hudarna, på under och ovansidan på de två läderstyckena
- Ja ers nåd säger hon
Hon tittar utsvultet på maten
- Ät först Yasmine
- Ja ers nåd
Vi reser oss och följer efter kvinnan genom lägret. Vi kommer fram till en öppen plats där maten skall serveras. Vi kommer fram och khanen reser sig. vi bugar oss och han visar oss till en plats bredvid honom
Vi sätter oss och middagen fortsätter. Vi blir serverade kött som tillagats över öppna elda. Stora djur snurrar över eldarna på stora spett, vi får mosade rotfrukter serverade till köttet. Det går runt kvinnor med stora amforor med dricka
De fyller på till männen och kvinnorna som sitter runt eldarna. Vissa av männen tar sig friheter med kvinnorna. Jag tittar på det som utspelar sig framför oss. Jag tittar på de andra i sällskapet, ingen visar något om vad de egentligen känner
Men jag känner stämningarna i luften
- Var ert läder till belåtenhet?
- Ja säger jag, vi tackar för utmärkt läder
- Bra säger khanen och ler
- Era verktyg är också utmärkta säger jag
- Vi har även haft utmärkt hjälp av en av ert folk säger Tisha
- Jaså? Säger han vem då?
- En flicka som heter Yasmine, hon sa att hon var din egendom
- En av de föräldralösa, säger khanen. Hennes föräldrar har dött, när de dör så blir hon min egendom
- Och det innebär min gode khan? frågar Tisha
- Att hon tillhör mig, hon arbetar för sin plats i lägret
- Hon är en väldigt bra arbetare säger Tisha
- Det glädjer mig säger khanen, hon närmar sig giftasålder. Jag skall snart välja ut en av mina krigare till henne
- Vi skulle behöva henne på våra resor, vad skulle det kosta mig att få köpa henne av dig?
Khanen tittar på Tisha, sen på mig. Jag tittar tillbaka med en neutralblick, en av kvinnorna som sitter bredvid khanen tittar på Tisha. Hennes blick ser tacksam ut. En annan av kvinnorna som sitter med khanen stirrar fientligt på Leira
Khanen tar ett köttstycke, han biter till om det, fettet rinner längs med hakan på honom. Han börjar tugga och torkar sig om hakan med ärmen på sin jacka. En av kvinnorna bakom honom slår upp dricka åt honom
Tisha tittar på honom, hennes blick lämnar inte hans. Khanen ger ifrån sig en ljudlig rap och tar en klunk av drickan
- Så du vill köpa flickan?
- Ja vi behöver henne, drakarna växer och vi kan behöva en drakskötare
- Hm, jag har lovat henne åt en av mina män. Ni kommer att få kompensera honom med
- Vi kan väl inte kompensera någon som inte är med i ekvationen. Hade de varit trolovade så ja, men om det bara är en tanke, eller ett halvt löfte. Det kan inte vi ta ansvar för säger Tisha
Khanen tittar på henne, han kliar sig på magen och sen säger han
- Ett löfte är ett löfte, om jag skall sälja henne så vill jag ha kompensation för henne
- Det förstår jag, vi kompenserar dig, inte halva lägret säger Tisha
- Jag vill ha tio Rokkan mynt för henne säger khanen
Tisha tittar på honom, hon tar lite av rotfruktsmoset. Hon sväljer och sen så tittar hon på khanen och säger
- Du får åtta Rokkan mynt för henne
Khanen tittar tillbaka och sen så säger han
- Hm jag hade kunnat acceptera åtta om jag inte lovat bort henne, som sagt jag måste kompensera mannen. Men jag kan gå med på nio, men då får du kämpa mot den mannen
- Med vad?
- Förlåt?
- Ja hur skall vi kämpa, med eller utan vapen?
Khanen tittar skarpt på henne
- Med säger han
- Då säger vi det säger Tisha, men om jag vinner så får du åtta mynt, vinner han så får du nio. Avgjort?
Khanen tittar på henne, sen börjar han skratta. Hans stora mage hoppar och han tittar på Tisha
- Avgjort säger han
Tisha spottar sig i handen och räcker fram den. Khanen tittar på handen och spottar sig i sin och tar den. Tisha reser sig och går tillbaka till vårt tält. Vi säger ingenting utan vi äter av vår mat.
Jag räknar fram åtta mynt som jag lägger på marken framför mig. Jag ser khanens giriga blick dras mot högen. Tisha kommer tillbaka och hon har staven i sin hand. Khanens ögon dras till vapnet och jag ser hans blick
Tisha tar fram ett läderband och knyter upp sitt hår i en svans. Hon tittar på khanen och säger
- Skall vi, jag är hungrig och vill gärna äta färdigt innan min mat kallnar
- Javisst säger khanen med ett leende
Han öppnar munnen och ropar på en man
- Kraan vrålar han
En stor man reser sig, han går in i mitten och ställer sig framför khanen
- Ja min khan säger han
- Du skall kämpa mot kvinnan här, de vill köpa den kvinna som är lovad till dig
- Över min döda kropp säger han
- Det är ditt val säger Tisha lugnt, om han skulle dö så är det inte en del av avtalet khan. Dör han så får du kompensera det själv
Khanen stirrar på Tisha och mulnar till
- Ja säger han, jag kompenserar inte din död väser han
- Det är ingen fara säger jag lugnt
Flera huvuden vänds mot mig. Jag tittar lugnt på khanen
- Jag respekterar avtalet
- Börja säger khanen
Tisha backar ett par meter, hon står med sin stav i handen med ena änden i gruset. Den store mannen backar han med. Han drar ett stort brett svärd som är format som en halvmåne. Han tar svärdet i båda händerna
Tisha titta lugnt på honom och ler mot honom. Han stirrar på henne, sen anfaller han. Han svingar sitt stora svärd och Tisha glider undan, mannen svingar ingen och ingen. Tisha dansar undan och mannen blir som galen
Han svingar svärdet fortare och fortare, Tisha fortsätter dansa undan. Mannen börjar andas tungt och hans bröst häver sig av ansträngningen. Tisha greppar staven och möter mannens nästa attack med staven
Mannen stirrar på henne när hon inte rör sig en millimeter när hans hugg möter staven
- Mycket muskler säger Tisha och ler, men ingen uthållighet, nu är det min tur säger hon
Hon blixtrar till i en attack och mannens svärd flyger iväg. Hon snurrar staven och träffar mannen på utsidan av hans knä. Vi hör hur det krasar när staven bryter hans ben. Hon fortsätter sin rörelse och slår till över hans revben på ryggen
Det krasar igen, mannen sjunker ner och Tisha snurrar staven så fort att den bara är ett svart streck. Bladet längst fram blixtrar till och hon skär av honom ena örat. Hon snurrar runt och när mannen slår i marken så sätter hon bladet mot mannens nacke
- Det var till döden va?
Det är en chockad tystnad runt lägret, khanen stirrar på Tisha och sväljer
- Det var hans val inte mitt säger Tisha
- Till döden säger en stämma
- Till döden säger en annan röst
Khanen stirrar på Tisha och öppnar munnen. Tisha säger
- Jag har hans liv i min hand
Hon svänger staven och slår till mannen i nacken med en stöt av den trubbiga sidan av staven. Mannen tystnar och tuppar av
- Han skall leva med att veta att jag kommer tillbaka en dag och kräver det
Det är tyst runt om oss, en man slår sig på bröstet, fler män upprepar rörelsen. Snart sitter alla män runt eldarna och slår sig på bröstet. Tisha tittar på khanen och han slår sig på bröstet
Tisha går tillbaka till sin plats, hon sätter sig och tar en sked av röran
- Kall säger hon
En kvinna kommer fram till henne med en ny skål med rotfrukts röra åt henne. jag anar ett leende på hennes läppar. Tisha tar skålen och bugar sig
- Tack säger hon, det var åtta vi var överens om vad?
- Ja säger khanen
Hon samlar upp mynten och räcker dem åt khanen och han tar emot dem. Han stoppar dem innanför sin jacka
- Trevligt att göra affärer med dig säger Tisha och tar en ny sked med mat. Vad är det för rotfrukter i denna röra frågar hon khanen
- Va? Säger han, erh jag vet inte
- Vem vet frågar Tisha
- Kokerskorna säger khanen
- Är någon av dem i närheten?
- Nej säger khanen
- Vad synd säger Tisha, jag vill gärna veta vad den innehåller
En av kvinnorna bredvid khanen öppnar munnen, hon ropar efter en av kokerskorna. En äldre dam kommer gående och stannar framför kvinnan som ropat
- Min dam säger den äldre kvinnan
- Vår gäst berömmer din mat
- Tack min dam säger hon till Tisha och bugar sig
- Det är jag som skall tacka säger Tisha, vad innehåller den, vilka rotfrukter använder ni?
Damen tittar på khanen, han nickar och damen berättar för Tisha
- Lyssnade du Melinda
- Jadå Tisha säger hon med ett leende
- Bra för vi kommer att laga den
- Ja Tisha säger Melinda
Damen bugar sig och går iväg. Någon börjar spela på ett instrument och ett flertal av männen börjar klappa. Ett par av dem hoppar upp och börjar skutta runt elden i en dans. De utmanar varandra att göra svårare och svårare rörelser
Männen tjuter och klappar och hetsar männen att göra svårare och svårare konster. De dansar tills mannen slutar spela, när de är klara så tjoar männen och klappar högt i händerna. Mannen börjar spela igen, men nu så är det en mjuk ballad
En av männen börjar sjunga med djup röst och männen lugnar ner sig och sätter sig ner. Balladen handlar om det hårda livet på slätten. Om kalvningen av riddjuren, den ständiga strävan att finna mat åt klanen
Vi lyssnar på mannens sång och när han är färdig så är det ingen som applåderar. De slår sig en gång på bröstet. Mannen sätter sig och tar upp sin skål med dricka. Khanen skålar med mannen. Han besvarar skålen
Vi hör hur det sprakar i elden och vi sitter där och tittar på männen och kvinnorna runt elden. Kvällen lider och jag tittar på de andra, det är dags att dra sig tillbaka. Vi reser oss
- Vi tackar för maten och sällskapet, vi lämnar er i morgon. Vi tackar för gästfriheten
- Det är vi som tackar för uppvisningen säger khanen och bugar sig
Vi bugar oss tillbaka och går mot vårt tält. Vi går in och Yasmine sitter på golvet och syr fast fårskinnet. Hon tittar upp när vi kommer in och reser sig
- Nu Yasmine, skall du gå och hämta dina tillhörigheter, du flyttar in till oss i natt. Sen i morgon när vi ger oss av så reser du med oss
Hon stirrar på Tisha och sen på oss andra
- Förlåt ers nåd?
- Nej jag heter Tisha, du tillhör vårt sällskap nu. Du följer med oss
- Är du säker ers nåd? Vad säger khanen om det?
- Han är införstådd med vad som skall hända, vi har köpt dig av honom. Du kommer att resa med oss. Om du vill givetvis
Hon stirrar på oss och sen så bugar hon sig
- Tack ers nåd, jag hämtar mina saker direkt
- Jag följer med dig säger Leira, jag litar inte riktigt på khanen
- Klokt säger Yasmine
De går ut ur tältet och jag tittar på hennes arbete. Hon har gjort det väldigt bra, jag sätter mig på en kudde och tittar på Tishas sadel. Den är nästan färdig, jag packar undan lädret och går bort till en av sängarna
Jag tar av mina stövlar och lägger mig på rygg på sängen. Tältfliken rör på sig och Leira och Yasmine kommer in i tältet
- Gick det bra? Frågar Tisha
- Jadå säger Leira, ingen vågade säga eller göra något när jag var med
Yasmine sätter en liten packning på golvet och tittar på oss
- Varför köpte ni mig från khanen frågar hon
Jag tittar på henne sen så säger jag
- Vi behöver en bra läderarbetare och någon som hjälper oss med sadlarna.
- Så det var inte för att ni tycker synd om mig?
- Nej Yasmine säger jag, vi behövde en arbetare, du gjorde ett bra arbete med lädret och du fanns till hands
- Bra för jag behöver inte att andra tycker synd om mig
Tisha tittar på henne
- Du kommer få arbeta lika mycket som vi andra säger hon
- Bra säger Yasmine och tack ers nåd
- Nej jag heter Tisha, du tillhör oss nu. Då heter jag Tisha, inte ers nåd
- Jag heter Joshua säger jag
De andra presenterar sig, hon lägger deras namn på minnet. De andra lägger sig i sina sängar och vi pratar lågt om kvällen. Sömnen infinner sig och det blir tyst i tältet
- Fara hör jag i mitt huvud
Jag reser mig upp i sängen och säger till de andra
- Vakna något är på gång
De andra reser sig och vi spänner på oss våra vapen. jag tittar på Yasmine
- Du stannar här säger jag, Loka
- Ja?
- Sätt en av garanterna att vakta Yasmine
- Ja far säger hon, Fnys vakta tältet
Vi går ut ur tältet
- Lyft säger jag åt drakarna
- Ja säger de och lyfter
- Var är faran?
- Det kommer många män ute på slätten säger Loka, Gräs såg dem när han jagade
- Hur många är de Gräs?
- Mindre än de som är här men många, de har vapen och de rider fort
- Vi kanske skall varna khanen?
- Han har vakter säger Worg, de kommer larma i tid
- Brukar det vara strider?
- Inte vad jag vet säger Worg
- Frågan är om vi skall bli inblandade säger Leira
- Vi är i khanens läger, vi är inblandade säger Worg
- Förvisso säger Leira, men vi skulle kunna lasta på garanterna och vara härifrån på tio minuter
- Har vi tio minuter Gräs
Han tittar på mig och säger
- Kanske
En signal hörs, sen en till och sen så låter det runt hela lägret
- Snö hur många är de?
- Runt tusen säger hon
- Det var en del
En soldat kommer springande och stannar hos oss
- Den store khanen låter hälsa att ni inte skall bli rädda, vi kommer att ta hand om avfällingarna
- Meddela khanen att vi inte rädda och att vi gärna bistår honom om han vill
- Ja ers nåd
Han springer iväg och jag tittar på de andra
- Loka vad säger du? Vill ni leka lite?
Hon ler och visar tänderna
- Snö och Sot ni håller koll från skyn, meddela Loka om de hittar på något
- Javisst säger hon, skall vi hjälpa till?
- Nej ni håller bara uppsikt säger jag
Loka skäller till och garanterna pilar iväg, mannen som kommit till oss innan kommer tillbaka. Han tittar efter garanterna
- Khanen säger att han tackar för erbjudandet, men han säger att vi har full kontroll på läget.
- Våra vänner litar inte riktigt på era färdigheter, de gör allt för att skydda oss. De kommer att tunna ut leden därute
Mannen stirrar på mig och sen så sväljer han
- Du kanske skall meddela khanen att han väntar lite innan han attackerar så att våra vänner inte tar fel på de därute och er
Mannen tittar på mig sen springer han iväg
- Nu sätter Loka och de andra igång säger Sot lugnt
Vi hör rop av smärta och skrik av fasa på avstånd. Trumpeter ljuder och det låter som om det är kalabalik ute på slätten. Jag ler och de andra drar på smilbanden. Khanen kommer gående raskt mot oss och han öppnar munnen
- Kalla tillbaka dem
- Varför?
- Vi kan ta hand om dem själv
- Det kan ni säkert men våra vänner därute litar inte på er
- Va!!
- De litar inte på att ni kan ta hand om dem. De lever för att skydda oss, de tillåter inte att något händer oss.
- De skenar därute, Loka och de andra har skrämt dem rejält. De är på väg mot lägret de stannar inte
- De är på väg säger jag till khanen, de skenar rakt mot lägret minst hundra stycken. Du kanske skall skicka dit soldater för att möta dem
Han tittar skarpt på mig
- Loka vänd och försök stoppa de som skenar
- Ja far säger hon
- Rör på dig säger jag till khanen, våra vänner kommer försöka stoppa dem, skulle de inte lyckas så måste ni vara beredda
- Loka och de andra kommer inte kunna stoppa alla säger Snö. Skall jag se vad jag kan göra?
- Nej du kan träffa garanterna
- Nej far, jag har kontroll, vi ryter lite och förhoppningsvis så stoppar det riddjuren. De är livrädda
- Okej försök säger jag
Drakarna dyker och vi hör deras rytande, riddjurens tjutande hörs och garanternas attacker blandas med alla andra ljud
- Kommer khanen frågar Snö, hans män behöver hjälp
- Dina män behöver hjälp säger jag till khanen, där borta säger jag och pekar
Han drar fram ett horn och blåser i det, ett muller hörs och det vi ser riddjur komma ridande genom lägret. Jag hör drakarnas rytande och jag söker kontakt med Snö. Hon öppnar sitt sinne och jag ser genom hennes ögon
Det är kaos på slätten, det ligger hundratals kroppar på gräset, garanterna far runt därute. Genom Snös ögon kan jag se dem strida. Jag undrar hur de hinner med, men jag släpper den tanken.
- Den är rena slakten därute säger jag, Loka och de andra har dödat hundratals
- Herregud säger Leira, är de oskadda?
- Jadå säger jag, de är om jag får säga det magnifika
Tisha ser på mig och hon ser mina ögon. Hon fokuserar och söker kontakt med Sot. Hon tittar mot ljudet och hon säger
- Herregud
- Vad händer säger khanen
- Våra vänner vinner slaget åt dig därute
- Kalla tillbaka dem säger khanen, desperat
- Varför?
- Därför att min son är ledaren för dem
- Förlåt? Din son
- Ja han har samlat krigare som inte är nöjda med mitt styre och han vill utmana mig. Det är tradition
- Galningar säger jag
Jag fokuserar och söker kontakt med Loka
- Det är färdig lekt vännen
- Ja far säger hon
Jag uppfattar henne som att hon skrattar. Jag ler och ser genom drakarnas ögon att de avbryter sina attacker och springer till lägret. Drakarna lyfter och vi följer med dem. De flyger upp i luften och vi ser hur anfallarna irrar runt på slätten
En ung man skriker och blåser i ett horn
- Snö
- Ja far?
- Kan du fånga honom och bära honom hit?
- Haha ja det kan jag
- Bra gör det
- Ja far
Jag känner hur hon vänder runt i luften och dyker tyst genom luften. Jag ser hur marken och mannen närmar sig. Hon fäller ut vingarna och fångar mannen i sina klor och lyfter upp honom. Hon lyfter igen och mannen skriker
Drakarna flyger in över lägret och flyger mot oss. De stannar i luften över oss. Snö släpper ner mannen framför oss och han stirrar på garanterna, sen vänder han blicken mot drakarna och sen på sin far
- Är du lierad med den mörke far? Frågar den unge mannen
- Va nej, men jag har speciella gäster säger khanen
- Du anföll vid fel tidpunkt, hade du anfallit i morgon så hade du kanske suttit på din tron nu säger jag. Ni två kanske skall gå till din fars tält och lösa era problem. Ni får gärna hacka varandra i bitar. Det bryr jag mig inte om. Men så länge vi är här och ni hotar lägret, så kommer vi att skydda oss. Så vill du inte förlora fler män så avblåser du attacken. Förstår vi varandra
Loka öppnar sin mun och visar tänderna, de andra garanterna gör likadant och drakarna ryter till. Mannen stirrar på dem och sväljer, han sätter hornet mot läpparna och blåser
- Klokt säger jag
- Då kanske vi kan gå och lägga oss igen
Vi går in i tältet och sätter oss på våra sängar, vi tittar på varandra och ler. Vi lägger oss och stänger ögonen och somnar

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
De sju husen Kapitel 12 Balans	Heterosex	4.3	27/3-19
De sju husen Kapitel 11 De döda	Heterosex	5.0	21/3-19
De sju husen Kapitel 10 Religion	Heterosex	4.3	1/3-19
De sju husen Kapitel 9 Överfart	Heterosex	5.0	22/2-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.5	19/2-19
De sju husen Kapitel 8 Hemkomst	Heterosex	5.0	18/2-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.5	21/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.6	14/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	2/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	2/1-19
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.4	26/12-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.4	10/12-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	24/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	11/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	5/11-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	4.6	26/10-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	13/10-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	9/10-18
De sju husen Kapitel 7 Muren	Heterosex	5.0	8/10-18
Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och ...	Heterosex	5.0	8/10-18

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.