Den där dagen Bok 9 Fyra bröllop och en begravning kapitel 12

Författare: sammet Datum: 2019-01-02 11:16:10

Kategori: Heterosex

Läst: 6 314 gånger

Betyg: 5 (5 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit



Kapitel 12
Vi går ut ur bilen som stannat vid ett vitt hus i tre våningar. Vi går fram till dörren och ringer på en dörrklocka. En kvinna kommer fram till dörren och öppnar den
- Ja?
- Hej vi är för att träffa kommendanten
- Ah besökarna från Sverige, kom in
- Tack säger jag och vi går in
Hon går före oss genom en korridor, vi kommer fram till en trappa och hon går före oss uppför den. Hon tar till vänster när vi kommer upp på nästa våning, hon stannar framför en dörr och knackar lätt på den
- Kom in säger en röst
Hon trycker ned handtaget och öppnar dörren
- Besökarna är här
- Tack Mari säger mannen med ett leende
Vi går in i rummet och kvinnan går ut. Hon stänger dörren efter sig. Mannen tittar skarpt på oss och vi möter hans blick. Han flyttar blicken och sätter sig i en fåtölj och han pekar med handen på en soffa
- Slå er ner
- Tack
Vi sätter oss i soffan och han tittar på oss
- Jag fick besked om att två personer från Sverige ville träffa mig och att det gällde en av mina soldater, och inte vilken soldat som helst utan Michal Romanoff, jag bad personen att fara åt helvete. Men han gav sig inte utan han var väldigt påstridig. Så efter övertalning så gick jag med på att prata med er. Så vad vill ni?
- Vi vill veta allt du vet om Michal, han befinner sig en väldig fara och det är bara vi som kan hjälpa honom
- Så Michal befinner sig i fara, ni vet vem han är?
- Ja sir, vi vet precis vem han är, vi vet en hel del om den gode Michal och hans syster Ana. För att vi skall kunna rädda honom så behöver vi veta allt som vi kan om honom
Jag börjar lysa och kommendanten stirrar på mig, jag sträcker fram mina händer och jag tittar i hans inre. Jag helar vad jag kan och lägger en blockad på honom. När jag slocknar och släpper honom så stirrar han på mig


- Vad gjorde du?
- Jag helade vad jag kunde och la en blockad på dig, den kommer att förhindra dig från att prata med Michal innan det är dags, han får inte få reda på att vi räddar livet på dem. Så Michals historia
Han tittar på mig och jag ser på honom att han väger och mäter oss, han tittar på oss och vi möter hans blick
- Första gången jag hörde talas om Michal var på hans grundträning, en av officerarna var väldigt imponerad av honom. Hans förmåga att utföra de uppdrag som de gav honom, imponerade på dem alla. Han klarade av sista gallringen och satte nytt rekord. Han valde mitt regemente, fallskärmsjägarna och där valde han den tuffaste utmaningen. Prickskytt. Innan han åkte ifrån ön där sista gallringen var så bankade han skiten ur en av de bästa vi hade på närstridsträning. Han lekte med honom och lärde honom en läxa eller två, när han kom tillbaka så sattes han i en bataljon och de skickades till Syrien. De var där i sex månader och de kom tillbaka, han tränade och byggde sitt legendariska gevär. Han gjorde sin egen ammunition, han slog rekord på rekord med det där geväret. Hans bataljon skickades till Sydamerika och där fick vi information om att de fem största knarkbaronerna skulle träffas, min officer på plats kontaktade mig och vi diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra. Jag tänkte på hans rekord från ön och sa till officeren att skicka Michal själv. Han protesterade och sa att det skulle vara ett självmordsuppdrag. Jag bad honom att lita mig, något i min mage sa mig att han skulle klara av det. Han skickades iväg och utförde uppdraget, han tog sig tillbaka och inställde sig. Officeren blev häpen och sen så åkte de därifrån direkt. De kom tillbaka och han fick medaljer och en befordran, han gav sig av på permission och jag blev uppringd av en far till hans erövringar, jag skällde på honom för det när han kom tillbaka. Han tog till sig av kritiken, samtidigt som han poängterade att han inte kunde ta ansvar för var andra gjorde. Sen begick jag mitt livs största misstag
- Tchad
- Tchad säger kommendanten, helvetet på jorden. Jag skickade iväg mitt bästa kompani, nio av tio dog och deras andar hemsöker mig för resten av mitt liv. Jag har fått rapporter och Michals berättelse om vad de upplevde där, den gången så litade jag inte på min magkänsla förrän det var försent, de stannade där i två år innan jag skickade dit en observatör, Michal bad på sina bara knän att de skulle få hem dem. Vi löste det så fort vi kunde och sen hände det som hände med helikoptern och hans marsch genom ödemarken där. När han kom tillbaka så blev det mer medaljer och ytterligare en befordran. Han stannade kvar här och utbildade andra. Jag fick vissa förfrågningar och påtryckningar från dels amerikanerna och sedan franska regering om att de ville låna Michal, de sa som instruktör, men det blev något helt annat. Han räddade livet på ett trettiotal amerikaner från något läger som ryssarna hade tillsammans med nordvietnameserna. Han träffade Jessika, en fantastisk kvinna förresten, gud tog henne för tidigt. Han återvände gjorde färdigt sitt kontrakt. Han lämnade oss och såg aldrig tillbaka. De lämnade Korsika, jag trodde aldrig att jag skulle få träffa honom igen. Men en dag så ringde han och bad mig om en tjänst. Jag kunde inte säga nej, jag gick med på vad han sa och jag fick uppleva hans skytte en gång till. Detta är min historia om Michal Romanoff.
- Vi tackar för den, vi är dig djupt tacksamma för det du berättat, det kommer hjälpa oss att rädda deras liv, och hela planeten
- Jag tackar för vad du än gjorde för mig, såhär pigg har jag inte känt mig på flera år
- Jag gjorde inte så mycket, nu skall vi gå. Vi tackar för samtalet och din historia
- Hälsa Michal när träffar honom, säg att jag är ledsen för allt
- Det skall vi göra
Vi reser oss och går ut ur mannens rum, jag tittar mig över axeln när vi går ut och jag ser att han tittar ut genom fönstret och jag ser skuld och skam i hans blick. Vi går ut ur byggnaden och fram till bilen. Vi sätter oss i den och den kör iväg
Vi kommer fram till huset som vi bor i. Vi går in genom dörren, familjen sitter på gården och äter lunch. Vi går fram till dem och vi sätter oss. Vi lägger upp mat och berättar vad kommendanten berättat för oss.
Vi äter upp och dukar av. Vi hjälps åt med disken och när vi är klara så tar vi vår packning och lastar in dem i bilen. Vi åker till flygplatsen och går ombord på planet.
Det lyfter och flyger oss till Israel, planet landar och vi går av planet. Vi hoppar in i de väntande bilarna och de kör oss till hotellet. Vi lastar av bilarna och går in på hotellet, vi går fram till receptionen och vi får våra nycklar.
Vi åker upp till våra rum och vi går in. Vi sätter våra och barnens väskor på golvet. Vi går in och sätter oss i en soffa, vi slappnar av. Vi sätter där och gör ingenting mer än att smälta samtalet med kommendanten och förbereder oss inför mötet med de vi skall träffa om ett par timmar.
Det knackar på dörren och jag reser mig och öppnar, utanför står en medelålders man med solglasögon och bakom honom står tre livvakter. De är också utrustade med solglasögon, jag ser hur det buktar ut av deras vapen
- Jaha
- Hej säger mannen skulle jag kunna få samtal med er
- Hur högt upp på stegen är du i Mossad?
- Förlåt?
- Javisst för vad?
- Va?
- Niklas sluta lek säger Rebecka
- Ja, kom in
Mannen går in i rummet, hans livvakter försöker följa med honom
- Ni kan vänta där
En av männen försöker tränga sig in i rummet
- Jag sa att ni kan vänta där
- Vem skall stoppa mig, du?
- Om det behövs så ja
Han attackerar och jag blockerar hans attack, jag kontrar och slår till en gång, han sätter händerna på sin hals och kippar efter andan, han sjunker ner på knä och ser panikslagen ut.
De andra tre stirrar på sin vän och sen försöker de dra sina pistoler. Jag attackerar så snabbt att de inte hinner röra sig, snart så sitter alla fyra likadant. Jag tittar på dem, den förste svimmar och faller ner på sidan.
Jag trycker på ett nervknippe och han börjar andas igen. De tre andra svimmar också och jag trycker till på samma ställe på dem. Jesper öppnar dörren till deras rum och tittar ut
- Problem?
- Inte för oss
Jag tittar på de fyra som ligger på golvet
- Men för dem…
- De lyssnade inte?
- Nej det måste vara solglasögonen, eller vattnet
- Som vanligt
- Ja
- Skall vi göra något åt dem?
- Nej deras chef är på vårt rum, jag undrar om det är samma tomte som Alex åt upp sist de var här. Vänta, vilket rum är deras?
- Bredvid vårt
Jag går fram till Ilses och Alex dörr, jag knackar på och Alex kommer till dörren
- Ja?
- Kom med mig
- Javisst
Vi går bort till vårt rum, han tittar på de som ligger på golvet
- Solglasögonen?
- Ja, följ med in på rummet
- Javisst
Vi går in på rummet mannen sitter i en av fåtöljerna, Rebecka tittar på honom och han tittar på oss när vi kommer in i rummet
- Nä men hej säger Alex, lärde du dig inget sist vi var här?
- Du!
- Ja jag, detta är min bror, han som kan dra himlen över er. Det blir värre än guds straff mot egyptierna säger Alex. Vad gör du här?
- Jag skall prata med din bror
- Angående?
- Mötet i morgon
- Hur rör det Mossad?
- Naziguld det rör Mossad
- Jaså? Varför
- Därför att vi har en hel avdelning på Mossad som jagar sådana svin
- Jaha och vad har det med oss att göra? Vi är här för att se till så att det stulna kommer tillbaka till sina rättmätiga ägare
- Och var får ni era informationer av?
- Böcker
- Förlåt?
- Vi läser böcker
- Vilka?
- Det är över din lönegrad
- Inget är över min lönegrad
- Skall vi slå vad säger jag och ler
Han tittar på mig och jag tittar tillbaka på honom
- Ett ögonblick
Jag tar fram min telefon
- Hej, stoppa försäljningen av jaktflyg till Israel med omedelbar verkan, kontakta berörda ministrar och vår vän i Vita huset. En mossad överste försöker spänna musklerna här
- Att de aldrig lär sig, vad heter han
- Vad heter du frågar jag mannen
Han stirrar på mig, Alex säger hans namn
- Hörde du?
- Ja säger Gunther, jag tar tag i det direkt
- Bra ring dem direkt, börja med Israeliterna
- Ja
- Fråga dem hur de vill ha tillbaka honom som sitter här, hel och ren, eller det andra alternativet
- Oj har han retat er så mycket
- Tja vi kan ju alltid erbjuda Palestinierna vår hjälp
- Haha ja det skulle vara något
- Om han inte ber om ursäkt så…
- Jag hör dig, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och tittar på mannen
- Frågan är hur de vill ha tillbaka dig?
Mannen stirrar på oss och sväljer, svetten pärlar sig på hans panna
- Vad händer frågar Esmeralda som kommer in på rummet
- Mossad bråkar med Niklas och Rebecka
- Nu igen? Lärde ni er ingenting sist?
- Tydligen inte säger Jesper
Ilse kommer in i rummet, hon tittar på mannen som sitter i soffan
- Du igen? Jisses att ni inte lär er
- Hej vad händer frågar Sean
- Mossad har retat Rebecka och Niklas
- Varför?
- Det kan man undra?
- För att han tror att vi gömmer en nazist eller tio i vår bakficka
- Förlåt?
- Vår skattjakt, de tror att vi har en nazist som hjälper oss
- Vet de inte att vi dödat fler nazister än dem?
- Nej det är inte allmänt känt
- Förvisso men det är ändå Mossad
Mannen tittar på oss, han förstår inte ett ord av vad vi säger
- Så de tror på fullaste allvar att vi skulle gömma nazister?
- Tydligen
- Jisses
- Det kan man säga
Min telefon ringer
- Hej
- Meddelandet är framfört, de hör nog snart av sig.
- Tack, hur var deras reaktion?
- Spännande
- Så pass
- Ja
- Bra, vi hörs
- Ja
Jag lägger på och stoppar ner telefonen, jag tittar på mannen. Hans telefon börjar ringa och jag tittar på honom
- Du skall nog svara, jag tror att den som ringer är ganska arg på dig
Han tittar på mig och svarar, jag hör rösten på andra sidan och den är ganska så bestämd. Han räcker telefonen åt mig
- Hej
- Hej detta är inrikesministern
- Hej, vad gäller det?
- Det har uppstått ett missförstånd
- Jaså? Vilket? Att Mossad anklagar oss för att gömma nazister? Eller att de försökte överfalla oss, eller att ni trodde att ni kunde skicka er jakthund mot oss så att vi skulle avslöja familjehemligheter. Tro mig, vi gillar inte nazister, vi gillar inte översittare och vi gillar inte att bli hotade. Fråga saudierna vad som hände när de hotade oss
- Vi ligger inte bakom detta
- Så du menar att han agerar på egen hand?
- Nja han agerar på Mossads order
- Och de styrs av?
- Mitt ministerium
- Så det är ditt fel?
- Nej det är en annan mans fel, skulle ni vilja komma hit så att vi kan diskutera saken?
- Javisst. Vad är adressen?
- Fråga mannen
- Det skall jag göra, vi kommer lämna våra barn och föräldrar kvar på hotellet. Bli inte kreativa, vi har kärnvapen
- Inget kommer hända dem
- Det hoppas jag för vår varg blir arg då
- Förlåt
- Vi ses om en stund
Jag lägger på och kastar telefonen till mannen
- Gör er klara, vi åker om fem minuter, barn kom med mig
- Ja far säger de och tar mig i handen

Jag går ut ur rummet och bort till James och Isabellas rum. Jag knackar på dörren och de öppnar
- Vi skall iväg, barnen stannar här
- Ja
- Jag kommer ringa Medici de bör vara här om två timmar fram till dess så låser ni dörren och släpper inte in någon. Vi har hamnat i en ormgrop vad det verkar
- Vi är diplomater säger James
- Det skiter de i, som sagt öppna inte förrän Medici är här
- Nej säger min mor
- Bra, Polar
Vargen kommer fram till mig
- Ingen kommer in som min mor inte godkänner
- Nej
- Bra, vi hör av oss så fort vi kan
- Ja säger min mor
De går in och stänger dörren, jag tar fram telefonen
- Nödläge, Tel Aviv, hotell Star
- Vi kommer
- Min mor är i rum 313 med arvtagarna
- Ja
- Bra verkställ
Jag lägger på och går in på vårt rum, jag spänner på mig handledsknivarna, jag tar Medici batongerna och mitt svärd, Rebecka tittar på mig och sätter på sig sina vapen. Hon tar sina svärd och sätter dem i facken på sitt lår
Mossad mannen stirrar på oss och vi tar honom i armen och reser honom
- Då går vi
Vi går ut ur rummet och bort till hissen, de andra kommer ut från sina rum. De kommer fram till oss och mannen tittar på dem. Hissdörrarna öppnas
- Alex, Ilse, Sean och Annika ni åker ner först, stoppa alla hot
- Ja Niklas
De går in i hissen och åker ner. Jag trycker på knappen igen och sen drar jag mannen med mig till trapphuset. Vi går in i det och vi går upp på taket. Jag tittar på mannen
- Vad väger du?
- Va?
- Vad väger du?
- Runt sjuttiofem kilo, varför
- Ingen anledning
Jag slår till honom och han däckar, Jesper tittar på mig och jag lägger upp mannen på min axel. Vi börjar springa och vi hoppar, vi springer över taken och jag ser de andra fyra springa nere på marken under oss
Vi springer i tjugo minuter sen så stannar jag
- Sean
- Ja?
- Var beredd på att fånga mannen
- Javisst
Jag går fram till kanten och släpper ner honom. Sean tar emot honom. Jag tittar på de andra och hoppar ner på gatan. De hoppar efter mig och vi går fram till adressen som vi skall till.
Vi klättrar över muren och går över en gräsmatta. Tre vakthundar kommer springande och Ilse tittar på dem. Hundarna stannar och kommer fram till oss. de sätter sig och Ilse kliar dem bakom nacken.
Vi fortsätter gå och hundarna går med oss, tre vakter kommer mot oss med automatvapen. Hundarna attackerar dem och vakterna blir tagna på sängen. Alex och Ilse attackerar dem och slår ner dem. Hundarna tittar på henne och hon klappar dem
Vi kommer fram till huset och jag öppnar dörren, vi går in och tre män sitter där
- Hej, ni ville att vi skulle komma
- Herregud säger en av männen
- Nej inte riktigt
Sean sätter ner mannen i en stol och trycker till, mannen vaknar och tittar sig omkring
- Förlåt för det men hade du varit vaken så hade du varit i vägen
- Ingen fara, vad gjorde du?
- Ett litet trick vi har säger jag och ler, yrkeshemligheter. Nå du bjöd in oss säger jag till inrikesministern, men samtidigt så ser du förvånad ut över att vi är här
- Va? Ja, jo det gjorde jag men jag trodde att ni skulle komma genom ytterdörren som normala människor
- Då hade de försökt döda oss. Vad är det de inte vill att vi skall hitta på de där tågen?
- Va?
- Någon har gått väldigt långt för att få oss att sluta leta efter tågen. De lurar Mossad, de lurar er och de försöker få oss dödade eller inlåsta. Så nu undrar vi vem som försöker stoppa oss och varför
De tre männen tittar oförstående på mig, mannen vi haft med oss tittar skarpt på mig
- Vem gav dig ordern om att vi skulle förhöras och omhändertas? Frågar jag honom
- Ordern kom från inrikesministeriet
- Från vem? Frågar jag
- Min chef
- Som är?
Det blir tyst i rummet
- Ilse
En av hundarna öppnar käften och går långsamt fram mot mannen. En åttio kilos Rottweiler kan se rätt skrämmande ut. Den stannar framför mannen. Han stirrar på hunden. Hunden sätter sina tassa på fåtöljen och lutar sig fram mot mannen
- Chefen för inrikesfrågor
- Är han här?
- Nej säger mannen
- Vad exakt sa han till dig mer än att vi skulle tas omhand, vilken ursäkt använde, vilket skäl?
- Han sa att ni var konspiratörer mot staten Israel, att ni bistår de olika terrororganisationerna här, och att ni har nazistiska anknytningar
- Vart skulle vi föras?
- Till vårt huvudkvarter
- Dina vakter, var det dina vanliga vakter?
- Ja
Jag drar mitt svärd, väsandet när det lämnar skidan är skrämmande, männen stirrar på det och jag går fram till en av männen
- Guds hämnd, organisationen, den som Mossad säger inte finns för att kunna förneka det den gruppen håller på med. De har ett speciellt märke på kroppen eller hur?
- Ja säger Mossad mannen. Två änglavingar på bröstet
- Knäpp upp din skjorta säger jag till mannen
Han tittar på mig, sen på hunden
- Morra säger jag åt hunden
Den visar sina tänder och morrar, mannen sväljer och stirrar på den. Han börjar knäppa upp sin skjorta. Han öppnar den och visar sitt bröst. Han har inget märke. Jag vänder mig mot de tre männen. De tittar på mig och sen på hundarna
Inrikesministern tar av sin kavaj och knäpper upp sin skjorta och visar sitt bröst, en av männen stirrar på mig och han försöker dra ett vapen. Jag hugger till och hugger av honom handen. Han stirrar på mig och sen på sin hand
Jag börjar lysa och helar honom, den andre mannen stirrar på mig när jag lysande går fram till honom och han sliter upp sin skjorta. Han har inget märke på bröstet. Jag tittar på mannen som försökt dra sitt vapen
Jag svingar med svärdet och skär av honom hans kavaj och skjorta. På hans bröst finns vingarna. Jag sätter svärdet på hans hals. Han stirrar fanatiskt på mig. Han drar bak läpparna så att tänderna syns, han spottar på golvet framför mig
Jag trycker till lätt med svärdet och det skär in i huden, det börjar rinna blod längs med eggen. Han vänder sitt ansikte mot mig och stirrar på mig, han börjar svära på hebreiska. Jag tittar på inrikesministern och han ser äcklat på mannen
- Din satans son av en hora
- Nu börjar du bli personlig tro mig du vill inte fortsätta på den vägen, att du kallar mig saker bryr jag mig faktiskt inte om men när du blandar in min mor i det här så kommer jag att ta det väldigt personligt. Tro mig du vill inte att jag skall bli det
Han stirrar på mig och något i min blick får honom att svälja
- Bättre, jag har egentligen bara en fråga, vad får er att tro att vi är nazister? Vi är så långt ifrån att vara nazister som det bara går. Vi har stoppat en hel del nazister. Vi har sett till att den största nazistiska organisationen efter kriget försvann. Vi dödade grundaren till nazismen, vi dödade Himmlers dotter och vi dödade Heydrich dotter. Hur får ni ihop att vi skulle vara nazister?
Inrikesministern stirrar på mig, mannen från Mossad sväljer och tittar på oss. Den andre mannen som jag inte vet vem det är stirrar på mig och sväljer
- Vi har hittat ett av de där tågen som nazisterna fyllde med stöldgods, vi kommer att skänka en sådär tusen guldtackor till olika förintelseorganisationer, vi kommer att se till så att världen kommer få att se vad nazisterna gjorde. Vi kommer att se till om det går, att de sakerna vi hittar kommer tillbaka till sina rättmätiga ägare. Så att vi skulle vara nazister känns som ganska långsökt. Jag misstänker att ni är rädda för att vi skall hitta något som ni inte vill att vi skall hitta. Något som skrämmer er så pass mycket att ni tomtar försöker få oss, arresterade, torterade och till slut om inget annat funkat. Mördade, vad är det ni är så rädda att vi skall hitta
- Dödade ni Heydrich far? Frågar inrikesministern
- Ja, det gjorde vi. Eller rättare sagt vi tog ifrån honom de krafter han hade och vi förlät honom, för hans synder. Det gjorde honom galnare än vad han redan var och han dog
- Förlät ni honom?
- Ja det gjorde honom som sagt galnare än vad han var. Eller galning är väl inte rätt benämning. Han lekte med krafter som man inte skall leka med och det gjorde honom empatilös. Han förstod rent teoretiskt vad han gjort men han kunde inte känna. Han drog sig tillbaka när han insåg vad han skapat, hans son vet vad han gjorde. Han såg till så att förintelsen tog oanade proportioner, men när han insåg att hans dotterdotter var den som dödade hans son så insåg han sina fel och brister. Han var, kan man väl säga ytterst ansvarig för femtiomiljoner människors död och en massa andra människors lidande. Men det som skrämde honom mest var hans dotterdotters agerande. Hon var den som gav sin far blodförgiftningen, hon såg till att gömma sin fars berömda kartotek, hon höll SS och ytterst Himmler i ett järngrepp, i den brådmogna åldern av åtta
De stirrar på mig och sväljer
- Jag betvivlar inte det du säger, men hur vet ni allt detta?
- Vi är de vi är, vi är de som ni förnekar av rädsla för att ni skulle få erkänna att ni dödade en av de utvalda. Ni ruckade på de utvaldas cykel och det mina vänner gjorde naturen väldigt upprörd. Ni judar kallar oss för de onämnbara
- Herregud säger Mossad mannen
- Visste ni inte det? Jag trodde att er underrättelsetjänst var bra
Jag tittar lite överraskat på dem
- Vi har inte varit direkt diskreta den senaste tiden med vem vi är, jag hoppas att ni hört talas om våra insatser med de äldste? Ni har fått info om Godaishu?
- Herregud säger Mossad mannen
- Är ni dem? viskar inrikesministern
Den tredje mannen svimmar
- Den var ny säger Alex och ler
- Ja, är ni så rädda för att sanningen skall komma fram. Är det därför du försökte stoppa oss? det handlar inte bara om tågen, det handlar om vem vi är säger jag till mannen på golvet. Ni är rädda för att sanningen skall komma fram. Att ni inte kan gömma er bakom romarna längre, att ni villigt gav upp ert land i utbyte mot att Jesus skulle dö på korset. Att er rädsla för de onämnbara var så stor att ni offrade Israel för att han skulle dö. Ni vet att ni skrev om historien där, och naturen gillar inte när man ändrar i livets bok
Inrikesministern stirrar på mig och viskar
- Livets bok, existerar den?
- Ja eller den är ingen bok längre, men ja alla tre existerade
- Har ni läst dem?
- Ja, det har vi
- Herregud
- Du vet vad det innebär?
- Ja viskar han, eller inte allt men lite grann och det lilla jag vet, skrämmer mig
- Så farligt är det inte, ni bara kastade världen ut i kaos och ni höll på att orsaka planetens undergång. Men han överlevde och resten är som man säger historia. En väldigt lång historia men dock historia. Så förutom att ni fanatiker tror att vi är den ondes utsända, vad är det på de tågen som ni är rädda för att vi skall hitta?
Mannen på golvet stirrar på mig och sen spottar han på mig
- Oj säger Annika, det var inte så genomtänkt
- Nej säger Ilse, nu gjorde han far arg
Jag sätter tillbaka mitt svärd och lyfter upp honom på fötter, jag tittar på honom och han ser min blick. Han inser att han gått för långt, jag ler elakt och jag hör Rebecka säga
- Har ni några sista ord ni vill säga åt er vän?
Jag slår till och mannen flyger genom rummet och träffar en vägg, han skriker högt när smärtan slår till. Jag går fram till honom och tittar på honom
- Nu skall du och jag ha ett samtal, hur ont det kommer göra på dig avgör du själv.
Jag slår till och han rasar ihop på golvet.
- Nå nu frågar jag igen, vad är ni rädda för att vi skall hitta
- Far åt helvete
- Du först säger jag med ett leende och slår till
Han skriker igen och jag trycker honom på halsen
- Detta är bara en smekning jämfört med vad som komma skall, tro mig jag kommer leka med dig tills du har avslöjat alla dina hemligheter du har. Du kommer bekänna alla dina synder och jag kommer att se till så att du får gratis semester på vår semesterort, och inget kan förhindra det.
Jag slår till igen och han rullar ihop till en boll, jag går och hämtar en stol och jag sätter honom på den. Jag tittar på honom
- Nå vad är ni rädda att vi skall hitta?
- Far åt helvete viskar mannen
Jag slår till och han skriker, han kastas av stolen och jag trycker honom på halsen och viskar,
- Detta min vän är bara början, jag kan leka med dig precis hur länge jag vill. Inget på denna planet kan stoppa mig. Jag hoppas att du kämpar mot länge
Jag slår till igen och han gnäller, jag lyfter upp honom och tittar på honom
- Nå är du nöjd eller vi skall leka mer?
Han stirrar på mig, han har svårt att fästa blicken
- Nå vad är ni rädda för att vi skall hitta? Är det den där boken som kommer avslöja er inblandning i förintelsen, det avtal er lilla grupp gjorde med Heydrich. Om att om ni avslöjade vem som var judar så skulle ni klara er? Offra de andra för att ni skulle överleva? Är det, det avtalet ni fruktar att vi skall hitta? Vet du, vi har redan det avtalet. Vi vet vad ni gjorde, vi vet att ni villigt ingick det avtalet. Det var därför ni blev fullständigt galna när Mossad inte dödade Eichmann, för han riskerade att avslöja avtalet, det var han som inledde samarbetet. Er Rabbin lärde honom Jiddisch och hebreiska eller hur? Ni offrade åtta eller nio miljoner människors liv för att ni anser att ni är mer värda än andra. Ni ansåg att alla andra blivit dekadenta och lämnat den sanna vägen som ni kallar det. Visst var det så? Men det är inte bara avtalet som ni är rädda för att vi skall finna eller hur?
Jag slår till och han skriker högre än innan, jag trycker honom på halsen
- Nu vill jag att du verkligen funderar på vad det är som ni är så rädda för att vi skall finna, om en minut är du död, du har en minut att fatta ett beslut. Berätta eller dö
Han stirrar på mig genom smärtorna och jag slår till, jag sätter honom på stolen och han andas tungt, tårarna rinner
- Inte mer sluddrar han
- Det bestämmer du, du bestämmer själv hur du skall ha det. Berätta eller inte berätta. Vad är det mer än det avtalet som ni fruktar att vi skall hitta?
Jag tystnar och sen tittar jag skarpt på honom
- Så de kom över det avtalet?
Han stirrar på mig när han inser att jag kommit fram till
- Vilket avtal pratar du om? frågar inrikesministern
- Det avtal jag pratade om innan, det de gjorde med romarna för att få Jesus dödad, det är det avtalet jag pratar om. Det avtalet som beseglade ert öde, de där fanatikerna offrade er plats i historien kan man säga, det grundmurade hatet mot er judar grundar sig till stor del i att allmänheten anser att ni mördade Jesus, nya testamentet är en väldigt bra berättelse om det. Det är det nya testamentet handlar om, att smutskasta er judar. Kan ni döda den utvalde av ert eget folk, hur långt kan ni inte då gå för att få världsherravälde. Hans organisation är skulden till ert lidande genom tvåtusen år. Det är det avtalet de försöker hindra oss från att hitta. Jag lovar dig, vi kommer göra allt som står i vår makt att finna det avtalet. Och när vi gör det så kommer vi att se till så att hela världen får reda på vad ni gjorde
Jag skär mig i handen och slickar i mig blodet, jag ritar ett kors i pannan och sen tittar jag på honom
- Jag svär på det med mitt blod som den utvalde, du vet vad denna eden innebär eller hur
Han stirrar på mig, de andra gör likadant som jag gjort
- Vi kommer inte vila förrän vi hittat avtalet, ni har retat oss, ni har hotat oss och nu kommer ni se precis hur förbannat korkat det var. Avtalet finns på ödets spjut eller hur? Det finns ingraverat på bladet av det eller hur, romarna tvingade er till det. Ni såg till så att spjutet försvann, ni såg till att sprida ut att det var den ondes redskap, att det besatt onda krafter. Vi kommer finna det och vi kommer avslöja er, vi kommer visa världen precis vilka förbannade svin ni är. Vilka förbannade galningar ni är. Vi kommer att ställa ut båda på vårt museum så att hela världen får se precis vad ni gjort, naturen kommer få sin hämnd genom oss
Jag tystnar och han stirrar på mig med en galen blick
- Vi kommer döda er
- Nej min vän det kommer ni inte, ni har inte en chans. Oavsett vad ni försöker med, vad ni än kommer med så kommer ni inte ha en endaste chans. Vi kommer att pulverisera er, det kommer inte finnas någonstans på hela planeten som ni kommer att kunna gömma er på. Ni kommer att få stå där och stå till svars för era handlingar, för era förfäders handlingar. Vissa av er som gjorde det avtalet med nazisterna lever fortfarande och ni kommer att få stå till svars för det ni gjorde. Ni har en massa människors liv på era händer och samveten. De kommer att döma er
Jag tar fram telefonen och ringer
- Är ni på plats?
- Ja
- Bra, vi har en upphämtning på denna adress
- Vi kommer
- Bra

Jag lägger på och tittar på mannen
- Du skall få leva, vi kommer se till så att du lever fram till den rättegång som kommer att komma. Du kommer att få en gratis resa till helvetet, men vi kommer att se till så att du överlever. De flesta som hamnar på vår ö önskar att de fick dö, medellivslängden är två veckor, sen dör de av galenskap. Men vi skall se till så att du överlever, ingen kommer kröka ett hår på dig
Jag attackerar hans hjärna och gör honom döv, stum och blind. Jag spottar honom i ansiktet och vänder mig om. De andra männen i rummet stirrar på mig. Jag går fram till Rebecka och vi börjar lysa
Hon delar med sig av sin kärlek till mig, de andra kommer fram och kramar om mig de med. Vi står där tills det knackar på dörren. Vi slutar lysa och jag går fram till dörren och öppnar den, jag släpper in de två männen
Jag pekar på mannen och ger dem sina förhållningsregler, de tittar på mig och bugar sig
- Vi lever för att tjäna
- Vi är ärade av era tjänster
De tar mannen under armarna och går ut ur rummet, jag vänder mig om och tittar på männen
- Det ni har hört här ikväll är sanningen och vi kommer avslöja dem, inget ni säger eller försöker förhandla om kommer fungera. Att ni nu vet sanning försätter er och era familjer i fara, vi erbjuder er vårt beskydd. Vi kan skydda er och om ni väljer att acceptera det beskyddet så måste ni göra som vi säger. De kommer att döda er och era familjer om ni inte accepterar vårt beskydd. Men vi kan inte tvinga er, ni måste acceptera det av egen fri vilja
- Vem är ni? Frågar Mossad mannen
- Vi? Vi är de utvalda, ja alla historier om oss är sanna, eller kanske inte alla, vi äter inte små barn och vi är inte den som ni kallar den ondes utsända, tvärtom faktiskt. Men i alla fall, vi är de utvalda, satta på planeten för att kämpa mot sådana som han och de han representerar. Vi har stoppat en hel del sådana organisationer redan, när du träffade våra syskon här senast så var de på väg till ett möte som de äldste hade. De räddade deras liv där, jag föreslår att ni bestämmer ett möte med dem och lyssnar på vad de har att säga om oss. Nu kommer vi att dra oss tillbaka till vårt hotell och förbereda oss inför mötet i morgon. Vi kommer göra det jag sa, vi kommer att se till att de saker vi hittar återlämnas till de rätta ägarna, vi kommer skänka det guld vi hittar till de organisationerna, vi vill inte ha det. Om de inte vill ta emot det så kommer vi att skänka det till andra hjälp organisationer. Ett tips, börja undersöka folks bröst efter det märket
Vi går ut ur rummet och går ut ur huset, hundarna följer efter oss och Ilse skickar tillbaka dem. Vi går tillbaka till hotellet och vi går in. Vi ser Medici vakterna, de böjer på huvudet och vi hälsar tillbaka
Vi åker upp till våra rum och jag går bort till min mors och James rum. Jag knackar på dörren och James öppnar, vi går in i rummet och sätter oss i en av sofforna
- Barnen sover, säger Isabella, de kan sova här i natt, nå vad handlade detta om?
Jag tittar på henne, sen berättar jag. De tittar på mig när jag är klar
- Du kanske skall tvätta dig på pannan
- Nej, de skall se det märket i morgon, de vet vad det innebär
- Så ni skall skrämmas?
- Oja mor det skall vi, om där är någon från deras organisation där i morgon så kommer de att kissa på sig. De kommer inse att vi svurit eden och det min kära mor kommer att skrämma skiten ur dem. De kommer bli desperata, och desperata människor begår misstag. De har styrt så länge att de är självsäkra på sin makt. Vi kommer att plocka ur dem från den villfarelsen. De kommer inse att bråka med oss var en väldigt dum ide. Vi kommer att sätta dem så grundligt på plats att de inte kommer finnas någon plats på jorden som de kan gömma sig på
Det knackar på dörren och jag reser mig och går och öppnar
- Här är en man som vill prata med dig säger en av vakterna
- Tack släpp in honom
Inrikesministern kommer in i rummet, jag ser att hans fru står utanför
- Kom in säger jag med ett leende
- Tack
De kommer in i rummet och de sätter sig i soffan, min mor och James hälsar på dem
- Menade du allvar med beskyddet?
- Ja, det gjorde vi
- Kan ni beskydda oss?
- Ja men inte här, ni kommer bli tvungna att lämna Israel tills de är bakom lås och bom
- Hur lång tid kommer det att ta?
- Vet inte, det beror på hur långtid det kommer ta för oss att hitta avtalet. Det ena har vi redan, men vi måste hitta spjutet. De är övertygade om att det finns i någon av de vagnarna. Vi har hittat åtta av dem, men vi har inte letat igenom dem än. Vi vet var fler är och när vi klara här så kommer vi att åka dit och leta
- Våra barn är vuxna, de bor med sina familjer i USA
- Vi kan skydda dem med, men ni får bo i vårt land ett tag
- Ert land?
- Ja S.t Batz, de kommer inte våga ta en striden mot oss. Vi är ett litet men väldigt mäktigt land, vi har kontakter som andra bara drömmer om. Ni kommer vara säkra där. Det är en ö i Karibiska havet, min mor och Rebeckas mor är drottningar där. Vi kan skydda er, men det kommer innebära att ni får lämna allt bakom er ett tag. Ni kommer att kunna återvända, det lovar jag. Men vi kan tyvärr inte säga när. Alternativet är att ni stannar här, de kommer att försöka döda er. De kanske lyckas, de kanske misslyckas men de kommer försöka, de kommer att försöka döda er familj, om inget annat så för att såra er. De är fanatiker och de är värst. Galningar är bara galningar och de är förutsägbara, fanatiker är värre. De gör det de gör av övertygelse, de är övertygade om att det de gjorde var rätt. De är övertygade om att det offer de förhandlade fram var rätt, att flertalet dog för att några skulle överleva
De tittar på varandra och inrikesministerns fru tittar på sin man
- För barnen säger hon och barnbarnen
- Ja säger han för dem, vi godtar ert erbjudande
- Bra säger jag med ett leende, ring er familj och förvarna dem, våra vakter kommer att hämta dem om tre timmar. Då skall de ha packat och vara klara, säg åt dem att bara packa det nödvändigaste. Ni kommer åka direkt härifrån till flygplatsen. Ni kommer stiga på ett av våra plan som tar er till vår ö
Ytterligare en knackning hörs på dörren, jag öppnar och Mossad chefen står utanför, han har en kvinna och två tonårs barn med sig
- Kom in
De kommer in och vi presenterar oss, de hälsar på Isabella och James. De sätter sig och han tittar på oss
- Var allt det du sa innan ikväll sant
- Ja vi kan inte ljuga, en förbannelse ibland säger jag med ett leende, men så är det. Vi kan inte ljuga, allt vi sa är sant
Han tittar på oss och sen på sin familj
- Då ber vi om ert beskydd
- Bra, ni kommer som jag sa till inrikesministern
- Aaron
- Aaron att ni kommer att gå på ett av våra flygplan och åka till vårt land. Ni kommer att få stanna där tills denna soppa är utredd, vi vet inte hur långtid det kommer att ta men vi kommer att ta hand om dem, det kan ni lita på
- Vart ligger ert land frågar en av ungdomarna
- I Karibiska havet, det är en Ö och den heter S.t Batz
- Vem är ni frågar Aarons fru
- Har du inte berättat?
Han tittar på mig och rodnar
- Vi är de utvalda, vissa grupperingar hos er kallar oss för de onämnbara
De stirrar på oss
- Nej vi äter inte bebisar, inte mycket av det som ni får höra om oss stämmer. Jag misstänker att ni två kontaktade de äldste? Och de sa ungefär såhär. Har de utvalda sagt något så gör som de säger?
- Haha ja ungefär så säger Mossad chefen
- Bra lyd deras råd, lyssna och lita på oss, er andre kamrat, tror ni att han kommer?
- Nej säger inrikesministern det tror jag inte, han är mer rädd för er än vad han är för dem
- Då vet vi det, då ser vi till att ni kommer till flygplatsen och kommer härifrån
Jag öppnar dörren och pratar med vakterna, de böjer på huvudet och de går iväg med de två familjerna. Jag tar fram telefonen och ringer Gunther, jag uppdaterar honom och berättar om vad som hänt.
- Bra då vet jag det, jag tar över härifrån
- Tack, vi vill ha allt som du kan gräva upp om dem Gunther och vi vill ha det snabbt. Vi kommer att åka hem med familjen i morgon efter mötet med dem, sen kommer vi att åka till Tyskland och leta där Amanda hittat fler vagnar. Vi kommer att sätta någon från familjen på att börja leta igenom de vagnar som vi har, det kanske redan finns hos oss
- Ja jag meddelar Amanda
- Bra, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och tittar på de andra, vi går in på vårt rum, vi lägger oss på sängen och somnar. Vi vaknar och i reser oss ur sängen. Vi går fram till våra väskor och tar på oss våra dräkter. Vi klär på oss och öppnar fönstret
Vi klättrar upp på taket och börjar springa, vi kastar oss ut och jag skrattar. Vi springer längs med hustaken och kommer fram till vårt mål. Vi sjunker ner och studerar omgivningen, lyssnar och känner av den.
Vi reser oss och hoppar ner från taket. Vi landar i en trädgård och vi smyger oss fram. Vi kommer fram till en dörr. Den är olåst och vi smyger in i huset. Vi lyssnar och Rebecka tittar på mig.

Vi springer uppför trappan och slår ner två vakter. Vi öppnar dörren och vi ser fyra män i rummet. De står med knivar höjda och är beredda på att hugga mannen och kvinnan som ligger i sängen.
Vi attackerar dem och slår ner dem, Vi tittar på dem och sen väcker jag mannen. Jag sätter min hand för hans mun och säger
- Vakna
Han spärrar upp munnen och sen stirrar han på mig
- Skrik inte, det kan vara fler här
Jag visar honom männen på golvet
- Vi skojade inte när vi sa att de kommer att försöka döda dig och din familj, är det bara ni två i huset?
Mannen nickar
- Bra, vi kommer väcka din fru också, sen så får ni följa med oss. Har du förstått?
Han nickar
- Bra
Rebecka väcker kvinnan och hon stirrar på henne, Rebecka sätter ett finger för munnen och kvinnan nickar. De reser sig och vi går före dem ut ur rummet. Jag anar en rörelse till höger och reagerar instinktivt.
Mitt Bokken träffar mannen och han rasar ihop. Vi fortsätter gå och kommer fram till trappan, Rebecka hoppar ner och attackerar två stycken därnere. När hon är klar så visar jag paret att de skall gå ner.
De håller om varandra och de ser livrädda ut. Vi kommer ner och jag tittar på Rebecka. Hon nickar och går före oss. Vi går igenom huset och ut i ett garage. Det står två bilar där, jag lägger mig ner på golvet och tittar under bilarna.
Det sitter bomber under dem. Jag reser mig och skakar på huvudet, vi går ut ur garaget och går över uppfarten och kommer ut på gatan. Vi tittar oss omkring och jag ser en bil.
Jag går fram till den och slår in rutan, jag öppnar dörren och sätter mig i sättet och jag tjuvkopplar den. Den startar och Rebecka kommer med mannen och kvinnan. Hon sätter dem i baksätet och vi kör iväg

När vi kör ut ur kvarteret så exploderar det, två kraftiga explosioner som skakar om oss i bilen. Jag kör fort från platsen och kör igenom staden fram till vårt hotell. Jag kör ner i garaget och parkerar bilen. Vi går ut ur den och paret i baksätet stirrar på oss
- Kom nu
De går ut ur bilen och vi går fram till hissen, jag trycker på knappen och den kommer ner. Vi går in i den och jag trycker på knappen. Hissen börjar röra sig och vi åker upp. Hissen stannar och vi går ut ur den. Vi går bort till vårt rum och vi släpper in dem i rummet. De går in och vi stänger dörren, de stirrar på oss och sen på varandra. De sätter sig i soffan
- Har ni barn? frågar jag
- Ja svarar kvinnan
- Var är de?
- I sina hem
- Ring dem och säg till dem att komma hit omedelbart, de skall ta taxi inte köra själv. Ring och var väldigt övertygande. Deras liv hänger på hur övertygande du är
Jag räcker henne telefonen och hon ringer, vi går in på toaletten och byter om. När vi är klara så går vi ut i rummet. De tittar på oss när vi kommer ut
- Kommer de?
- Ja svarar kvinnan
- Bra, när de kommer så kommer ni att åka härifrån till flygplatsen. Där kommer ni att flyga till en säker plats
- Tack, men varför gör ni det här
- Därför att när du fick höra vad du fick höra innan ikväll så blev du och din familj märkta. Det var vårt fel att du fick höra det, du valde inte själv. Därför hjälper vi er. Vi tar hand om våra skulder, din vän Aaron trodde att du var mer rädd för oss än för dem. I sak har du rätt, vi är mycket farligare än dem. Men vi skulle inte döda dig som de gör om de får tag på dig eller din familj.
- Tack säger kvinnan, men vem är ni?
- De utvalda, eller som ni kallar oss de onämnbara
Hon stirrar på oss
- Nej historierna stämmer inte, vi är inte utsända av den onde. Det är historier som de sprider om oss, för att skrämma er. De är väldigt rädda för oss, för de vet att vi är deras undergång. Det var en av de bärande anledningarna till att de dödade Jesus, eller försökte döda honom. Han överlevde, deras mål i livet, är att döda oss. De kommer bli varse om hur urbota korkat det är
- Herregud, jag tackar er från djupet av mitt hjärta
- Ingen fara, tyvärr så hann ni inte få något mer. Men dit ni skall så kommer det att finnas kläder åt er
- Vart skall vi?
- Till vårt land S.t Batz, en ö i Karibiska havet, ni kommer att stå under vårt beskydd. Ni får stanna där med er familj tills detta är över. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta men vi kommer att göra vårt bästa för att det inte tar för lång tid
Det knackar på dörren och jag öppnar den, utanför står fyra vuxna och tre barn. Två tonåringar och en flicka som ser ut till att vara åtta år gammal
- Välkomna säger jag och släpper in dem
De går in och de tittar på oss och sen på sina föräldrar
- Vad är det som händer mor?
- Sätter er
Deras far börjar berätta och jag tar fram telefonen
- Vi behöver transport igen, den siste mannen och hans familj
- Jag löser det
- Bra, när är planet på plats?
- Snart
- Bra, vi får ta Godaishus plan hem, skickar du det?
- Ja
- Tack, vi hörs
- Det gör vi
Vi sätter oss på sängen och lyssnar på mannen när han berättar, när han är klar så stirrar de på oss
- Nej vi äter inte bebisar säger jag med ett leende
Vi sitter där tysta, den minsta flickan har somnat i sin mammas famn
- Du kan lägga henne på sängen om du vill
Kvinnan reser sig och går fram till sängen och lägger flickan, hon går tillbaka till soffan och sätter sig. Vi sitter där tysta och väntar. Det knackar på dörren och jag öppnar. En av vakterna meddelar mig att planet är framme. Jag tittar på familjen och säger åt dem att följa med vakterna, de reser sig och går ut ur rummet. När vi stängt dörren så lägger vi oss på sängen och stänger ögonen. Vi somnar direkt
***
Vi vaknar och reser oss upp, vi byter kläder och packar våra väskor, vi tar dem på våra axlar och går ut ur rummet. Vi åker ner till restaurangen och går in. De andra sitter där och väntar på oss. Vi sätter oss och börjar äta. När vi är klara så reser vi oss. Vi går ut ur hotellet och fram till de väntande bilarna. Vi packar in våra saker i bilarna och de kör iväg. Vi åker genom staden och kommer fram till ett stort hus i utkanten av staden. Vi går ut ur bilarna och går fram till huset
En dörr öppnas och två kvinnor och tre män möter oss. Vi presenterar oss och de gör det samma. De visar oss in i huset och vi går igenom det och ut på baksidan. Det sitter fler män och kvinnor där
Vi sätter oss och de tittar på oss
- Vi blev kontaktade av er kusin som berättade om vad ni funnit och vad ni ville göra med det som ni funnit. Vi är tacksamma för ert erbjudande, men vi måste få veta varför
- Varför?
- Ja varför ni skänker det åt våra organisationer
- Det är inte vårt, vi vill inte ha de blodspengarna, det guldet är skapat av ert folk. Då tycker vi att det skall gå tillbaka till ert folk, samma med allt annat som vi hittat och kommer att hitta. Vi kommer finna sanningen och vi kommer att exponera den
- Vad menar du? Frågar en av männen
- Igår så utsattes vi för en attack, Mossad gjorde ett besök hos oss med syftet att fängsla oss och förhöra oss. En organisation som kallar sig guds hämnd vill inte att vi finner sanningen bakom deras historia. Deras historia är mörk och gammal. Så jag säger det igen, vi svor en ed igår, vilket korsen på våra pannor visar. Vi träffade en av dem igår och han bekräftade vår historia och vad de är rädda för att vi skall finna, jag kan ju säga att vi har det ena avtalet och vi kommer att finna det andra
De flesta stirrar oförstående på mig, ett par av dem tittar på mig med hat i blicken
- Vill ni försöka säger jag lugnt till dem
Blickar går från mig till de som jag tittar på, det är tre män och en kvinna
- Jag ser att ni är så rädda att ni håller på att kissa på er, vill ni att jag berättar er historia. Vad ni är skyldiga till, hur många judars liv ni har på era händer. Allt blod som ni har på ert samvete. Barn, kvinnor och män, alla de åttamiljonerna som ni har på ert samvete
- Vad talar du om? frågar en äldre kvinna
Jag ser hennes tatuering på armen
- Det märket du har på armen kan du tacka deras organisation för. De gav sitt bifall till det märket. De offrade villigt åttamiljoner människors liv för sin egen överlevnad
Alla stirrar på mig och sen på de fyra som sitter där, jag ser paniken växa hos dem
- Vi räddade livet på Inrikesministern, Mossadchefen och er Justitieminister igår, och deras familjer. Vi stoppade ett mordförsök på justitieministern i natt. Deras hantlangare stoppades och deras bomber dödade ingen
- Herregud säger den gamla damen, hur vet vi att ni talar sanning
- Ett ögonblick
Jag tar fram min telefon och slår ett nummer. En trött röst svarar
- Aaron
- Hej detta är en av de onämnbara, vi sitter i ett möte i en trädgård med de organisationer som vi berättade om igår. De behöver få bekräftelse på att det vi säger är sant
- Javisst
Jag räcker över telefonen till kvinnan och hon lyssnar på Aaron. Hennes blick vandrar från mig till de fyra, jag ser hur svetten bryter ut på deras pannor
- Var vakna säger jag i de andras huvuden
Kvinnan säger hej då till Aaron och räcker mig telefonen. Hennes hand darrar och jag anar tårar i hennes ögon. Jag tar emot telefonen och tittar på henne
- Bekräftade han vad jag sagt?
- Ja säger kvinnan med darr på rösten
- Bra
- Ni säger kvinnan till de fyra, ni vem är ni?
- Mer värdiga än dig kärring säger en av männen
Smack, Ilse ger mannen en örfil så att hans huvud kastas åt sidan. Kvinnan reser sig och drar en kniv. Hon gör ett utfall mot Ilse, hon slår undan kniven och slår till kvinnan, en av männen gör ett utfall mot den äldre kvinnan och Sean slår till honom.
Han flyger flera meter bakåt och landar tungt på marken. Han rör sig inte, den siste mannen stirrar på oss, han försöker dra en pistol men Jesper greppar hans hand och klämmer till.
Vi hör hur benen ryts och mannen skriker. Jesper trycker honom på halsen och skriket tystnar. Jesper slår till en gång och mannen segnar ihop. De andra som sitter där stirrar på vad som händer. Vi sätter oss och vi tittar på damen
- Så du tror på oss?
- Ni är de onämnbara
- Ja frun, det är vi
- Men…
- Nej vi är inte era fiender, vi är deras däremot. Deras organisation är svart, så svart som natten. De ligger bakom så mycket lidande för ert folk, vi kommer att stoppa dem och exponera dem, världen kommer att få reda på sanningen om dem. Jag lovar att vi kommer göra det, och det finns inget som kommer hindra oss. Inte de, inte er regering. Ingen kommer att kunna stoppa oss. För alla de som lidit för vad de gjort så kommer vi att exponera dem, för alla som delar ditt märke, både levande och döda så kommer vi att göra det. De är monster och vår uppgift är att ta hand om monster
Kvinnan tittar på mig och på de andra, hon sträcker fram sin hand och smeker min kind
- Tack viskar hon, jag var den ende som överlevde, för min familj. Avslöja dem
- Ja frun. Kommer ni att acceptera våra gåvor?
De tittar på oss och en av männen säger
- Ja det kommer vi
- Bra, då vet vi det. Vi måste vidare, vår kontaktperson kommer höra av sig om leveransen av tusen guldtackor
De stirrar på mig och sen på varandra
- Förlåt vad sa du?
- I en av de tågvagnar vi hittade så finns det tusen guldtackor, vi kommer att leverera dem åt er snart
- Herregud
- Vi kommer behöva hjälp av er att se till så att de andra sakerna finner sina rättmätiga ägare, har ni kartotek över det som saknas så att säga
- Vi har, säger en av männen, vi har samlat på oss information om vad som människor meddelat oss
- Kan vi få tillgång till det?
- Ja jag skickar det till er
- Tack
Vi reser oss
- Gör vad ni vill med dem, de är onda. Väldigt onda
- Vi kommer att vidta mått och steg säger damen
Vi tackar för oss och går ut ur huset. Vi sätter oss i bilarna och åker till flygplatsen, vi går ombord på planet och det lyfter. Vi kommer hem och vi går in i huset, Vi tar våra väskor och går ner med dem i källaren. Vi packar upp dem och när vi är klara så går vi upp till de andra. Vi sätter oss vid matplatsen
- Vi behöver handla säger Isabella, vem följer med?
- Jag kan hänga med säger Annika
- Ingen annan?
- Jag kan också följa med säger Sean
De reser sig och går iväg, vi andra sitter kvar och tittar på varandra
- Jaha säger Jesper en uppgift till
- Ja säger jag en uppgift till
- Så förutom de galna bröderna, Michal och Ana, konferensen, samtalen, det de fyra håller på med, så skall vi ge oss på en urgammal judisk organisation som har om jag tolkar det rätt förgreningar runt hela jorden. Som toppen på detta så skall vi på skattjakt
- Ja?
- Jaja bara så att jag är på det klara med vad som händer
- Hur skall vi hinna med säger Alex
- Vi får fördela arbetsuppgifterna, ni som går i skolan får sköta det som händer här hemma. Gå igenom vagnarna och leta efter spjutet, vi andra som inte går i skolan får ta hand om det andra
- Så vi skall vara två lag?
- Så kan man säga, Annika, Sean, Ilse, Alex, Simon och Gwen ni sköter om det härhemma. Jag, Rebecka, Esmeralda och Jesper får ta hand om det som ligger utanför landet. Isabella och James sköter om huset och barnen som vanligt. Vi åker till konferensen allihop och gör vad vi skall där. Amanda sköter om de fyra. Vi kommer att prata med Sue och hennes familj på konferensen. När vi gjort det så kommer vi att åka till Japan och har ett samtal med mor. Vi kommer parallellt med det leta skatter och kämpa mot guds hämnd
- När skall vi börja med vagnarna? frågar Alex
- Precis när ni vill
- Bra då vet vi det
- Vi kommer att åka till Tyskland ikväll och leta efter de vagnarna där. Vi har en aning om vart vi skall. Vi kommer att åka dit och hitta dem. Sen får vi lita på att Amanda har ordnat med transporten
Ytterdörren öppnas och de som handlat kommer hem. Vi hjälper dem in med matkassarna. Vi sätter in i kylen och när vi är klara så börjar jag med maten. De andra dukar fram, när jag är klar så sätter jag maten på bordet och vi börjar äta
När vi är klara så dukar vi av från bordet, vi diskar och när vi är klara så dricker vi kaffe. Vi berättar om våra planer för de som varit iväg. De lyssnar och nickar. Vi reser oss och går ner i källaren och packar våra väskor. När vi är klara så går vi upp
Vi går till barnen och kramar om dem. Vi går ut ur huset och sätter oss i bilen. Vi kör iväg och kommer fram till planet. Vi går ombord och vi lyfter, jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen
Det känns som om jag knappt stängt ögonen när Rebecka väcker mig. Jag tittar på henne och hon ler mot mig
- Är vi framme?
- Ja säger Rebecka
Vi går av planet och en bil står och väntar på oss, vi sätter oss i den och den kör iväg. Vi åker i ca två timmar innan han svänger av vägen. Han kör på en liten väg och vi kommer fram till ett område med gruvor
Bilen stannar och vi går ut ur bilen, chauffören stiger också ut
- Det var hit jag fick besked att köra er
- Tack, var är vi?
- Under kriget så fanns här järnmalmsgruvor. När ryssarna var på väg så sprängde tyskarna gruvorna för att de inte skulle falla i deras händer. Efter kriget så brydde man sig inte om att öppna dem igen. Enligt de lokala sägnerna så är grottorna här hemsökta
- Jaså? Varför skulle de vara det
- Därför att enligt lokalbefolkning så samlade de ett par tusen judar därinne innan de sprängde. De stängde dem inne där och sen raserade de ingången och lämnade dem därinne
- Herregud säger Esmeralda
- Det begicks många hemskheter under kriget, det var en av många. Jag har fått besked på att lämna er här, här är mitt nummer om det är något
- Tack
Mannen hoppar in i bilen och han kör iväg. Vi tittar efter bilen och tar våra väskor och börjar gå. Vi följer en stig och går upp för en kulle, vi följer stigen och går nerför kullen. Vi går längs med botten av dal.
Vi går upp för en annan kulle och vi stannar när vi kommer upp toppen. Jag tittar mig omkring och hittar ett stenröse. Vi går fram emot det och när vi kommer fram så stannar vi.
Vi börjar flytta på stenarna, när vi fått bort dem så ser vi en öppning ner i marken. Jag börjar lysa och tittar ner i hålet. Jag tittar på den andra och klättrar ner i hålet, jag kommer in i en grotta.
Jag klättrar längs med taket och kommer fram till en vägg. Jag klättrar nerför den och kommer nertill botten av grottan, jag tittar upp och ser att de andra är på väg ner de med.
De kommer nertill mig och vi tittar på varandra. Vi börjar gå och följer en gång som leder oss längre in i gruvan. Vi följer ett spår som går längs med marken. Vi går i ca en timme innan vi kommer in ett stort rum.
Här inne står det en massa vagnar som de använt för att transportera malmen i. Vi tittar oss omkring och vi ser en massa skelett på marken, vi går mot en stor tunnel och här är spåren bredare.
Vi följer spåren som går längs med marken och det ligger skelett överallt. Vi kommer in ett stort rum och härinne står det åtta tågvagnar. Vi går fram till dem och tittar på dem, vi känner på handtaget på en av vagnarna.
Vi öppnar vagnen och skjuter den åt sidan. Inuti så står det stora trälådor. På lådorna så är den tyska örnen inbränd, vi går fram till en av lådorna. Jag tar fram en mindre kofot ur väskan.
Jag sätter den mot lådan och trycker till. Locket öppnas och inuti så finns tyger, silke av vad vi kan känna. Vi öppnar en annan låda och där är mer tyger. Vi sätter tillbaka locken och hoppar ut.
Vi går fram till nästa vagn och öppnar den, vi klättrar in i den och vi öppnar en av lådorna. Den är full av flaskor, jag lyfter upp en av dem och det är vin, vi öppnar en till och den är full av champagneflaskor
Vi letar igenom alla vagnarna, vi hittar tavlor, marmorbyster, guld, juveler och i en av vagnarna så är där en hel altartavla. Vi lämnar vagnarna, vi följer spåren och kommer fram där öppning skulle varit. Vi tittar på varandra och sen på raset
Vi går tillbaka samma väg som vi kom in, när vi kommer ut så har mörkret fallit. Vi tittar oss omkring och vi tar ut riktning och går dit där öppningen skulle varit. Vi tittar på varandra och jag tar fram telefonen
- Hej kusin
- Hej
- Vi har hittat dem
- Så bra
- Men det blir nog svårt att få ut sakerna, raset som är utanför är ogenomträngligt
- Lämna det åt mig
- Javisst kusin
- Inuti?
- Inga problem, det är bara ett ras, sen är det öppet fram till vagnarna. Lastbilarna kan köra ända fram till vagnarna och lasta på dem
- Perfekt, jag sätter igång direkt
- Bra, vi kommer att åka intill byn som ligger i närheten och sova en stund. När förväntar du dig att de som kan hjälpa oss är här?
- Hm om fem – sex timmar
- Då hinner vi äta och vila en stund innan de är här
- Ja
- Det finns en bra väg fram till gruvan så det behövs inga extra maskiner denna gång
- Perfekt
- Hör av dig när fått tag på de som kan hjälpa oss
- Jadå
Jag lägger på och ringer chauffören, han kommer och hämtar oss. Han kör oss till byn och stannar utanför ett litet hotell. Vi går in och vi får två rum, vi går in i restauranten och sätter oss. Värden serverar oss mat och vi äter med god aptit
När vi är klara så går vi upp på våra rum, vi tar av oss skorna och jackorna. Vi lägger oss på sängen och somnar. Jag vaknar av att min telefon ringer. Jag svarar och kusinen säger
- Hej
- Hej kusin
- De kommer om en timme
- Bra då vet vi det
- När de är klara så kommer det att komma lastbilar som sakerna kommer att lastas på
- Det kommer krävas en hel del lastbilar
- Inga problem, de kommer köra direkt till det blivande museet
- Bra då vet vi det
- Jag har en ny plats åt er
- Jaså, vart?
- Tro det eller ej, ett par kilometer från ert slott i Frankrike
- Förlåt?
- En underjordisk bas som tyskarna byggde i hemlighet där
- Där ser man, då tar vi den på vägen
- Det tycker jag
- Hur långtid kommer det att ta för lastbilarna att ta sig hem när de är lastade?
- Minst två dagar skulle jag tro, de kommer kära direkt till färjorna och sen ta sig över Östersjön
- Då vet vi det, skickar du kartor och fil över nästa mål till Chambord?
- Ja
- Tack, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på, vi klär på oss och går till Jesper och Esmeralda och knackar på dörren. Jesper öppnar dörren och tittar på oss
- Det är dags, vi äter sen åker vi
- Vi kommer
Vi går nerför trappan och in i matsalen, vi tar frukost och sätter oss och äter. Jesper och Esmeralda kommer ner, de tar frukost och sätter sig. Vi börjar äta och vi äter snabbt, när vi är klara så betalar vi för oss och går ut från hotellet
Bilen väntar på oss utanför och vi sätter oss i den och den kör iväg. Vi kommer fram till gruvan och vi går ut ur bilen. Vi hör en helikopter närma sig och vi tittar upp mot himlen och vi ser hur den närmar sig
Bilen kör iväg och efter en stund så landar helikoptern, samma män som hjälpte oss i Sverige hoppar ut ur den. De går fram mot oss, de stannar när de kommer fram
- Jaha då var det dags igen
- Ja, det är det
- Var är det?
- Kom
Vi går fram till raset och de tittar på oss och sen på varandra
- Vi kommer behöva mer sprängmedel
- Hur snabbt kan ni ha det här?
- En timme, max två
- Men ni kan spränga bort det?
- Jadå, men vi får nog spränga mer än en gång, minst två kanske tre
- Kör
Han plockar fram en telefon och börjar prata direkt, han lägger på och tittar på mig
- De är här om timme
- Bra
- Vi börjar sätta ut det vi har så får vi se hur långt det räcker
- Gör ni
Vi går bort en bit och sätter oss, jag berättar för de andra om nästa plats vi skall till
- Så bara ett par kilometer från Chambord?
- Ja
- Där ser man, tror du att de byggde det för närheten till slottet
- Det är inte omöjligt
- Vilka lirare de där
- Haha ja de verkar lite speciella
- Ja verkligen säger Esmeralda
- Som jag sa hemma, det händer en hel del just nu
- Ja, det är rätt mycket på gång men det känns som om att det är hanterbart
- Förvisso men det är ändå en hel del som händer
- Ja verkligen, men hela Michal historien lär inte bli klar förrän i slutet på nästa sommar. Konferensen är det inte vi som håller i, vi skall vara med på invigningen av slottet. Sen så tar James och Isabella över och sköter resten, vi kommer vara statister där. Vi kommer att ha samtalet med Sue och Jim när de andra har konferensen, det är vårt mål med den vistelsen där
- Och det vi satte igång i Israel
- Det är förknippat med detta, vi möter hoten som de kommer, men att hitta skattgömmorna är det viktiga, för hittar vi det vi är ute efter så kan vi sätta dit dem. När vi hittat det så kommer vi att släppa bomben och de får en hel del att svara på
- Det kommer att skaka grundvalarna där
- Ja men sanningen kommer fram och en hel del av judarna kommer att få upprättelse
- Kommer inte detta att kunna vändas till fördel för nazisterna
- Nej, eller där är säkert en liten del som kommer att komma med kommentarer, men det är ingen som kommer att ta dem på allvar. Det kan till och med ge dem ännu sämre anseende att de beblandade sig med judarna
- Förvisso säger Jesper
Männen kommer fram till oss
- Vi är klara att spränga
- Kör
Vi går iväg en bra bit från raset, en av männen trycker på en knapp och en hög explosion hörs. Det regnar ner jord och sten från himlen. Efter ett tag så börjar männen gå mot gruvan, vi kommer fram och de tittar och undersöker sprängningen
En stor del av raset är borta och de samlas och pratar med varandra och gestikulerar. Vi hör en lastbil som närmar sig och stannar. Männen går fram till lastbilen och börjar lasta av sprängmedlet
Vi går tillbaka till den platsen vi satt vid innan, vi sätter oss ner igen.
- Hur gör vi med Gwens femtonårsdag säger Esmeralda
- Katja pratade med mig om det på ön, jag bad henne prata med Isabella
- Klokt säger Jesper
- Hon blev lite ställd över att Gwen inte hade några kompisar hon ville bjuda, vet ni om hon umgås med någon i skolan?
- Nej säger Rebecka
- Har inte en aning säger Esmeralda
- Titta inte på mig säger Jesper
- Det var därför jag bad henne prata med Isabella, det känns som om hon har bättre koll än vad vi har
- Och det andra?
- Vi tar Simon och kvinnorna tar Gwen, sen pratar vi med dem och sen får vi se vad som händer
- Det är ganska självklart vad som kommer hända
- Jo men vi får prata med dem, precis som vi pratade med er, och med Ilse och Alex. Jag är rätt glad att vi inte fick ha det samtalet med Annika och Sean. Eller i alla fall där handlade det mer om sidoeffekterna, inte det andra
- Haha ja syrran har ett speciellt humör
- Jo men det har blivit bättre
- Ja säger Jesper det har det
- Hur gör vi med julen?
- Slottet som vanligt, vi bjuder in sen får de som vill komma, komma
Männen kommer fram till oss och tittar på oss
- Jaha då var det dags igen
- Då går vi
Vi går iväg och stannar på samma ställe som sist. En av männen trycker på en fjärrkontroll och explosionen är kraftigare denna gång. Vi väntar lite längre denna gång och går fram till gruvan. Vi stannar och tittar på hålet. Raset är borta
- Det räckte med två gånger säger mannen, vi är klara nu
- Bra
Mannen tar fram en telefon och ringer, han lägger på och de går iväg en bit. Jag tar fram min telefon och ringer till kusinen
- De är klara
- Perfekt då sätter vi igång
- Gör så, när är de här?
- Om max en timme
- Bra
Jag lägger på och ringer hem
- Hej
- Hej
- Hur går det?
- Jodå bara bra säger Isabella
- Har de börjat?
- Ja de har gått igenom en av vagnarna och de hittade ingenting, de har börjat med nästa vagn
- Bra, hälsa dem att inom två dagar så kommer det att komma lastbilar som de måste ta emot. De kommer att lasta av dem i lokalen, de får hitta på något för att ta hand om sakerna. Be Annika ringa Amanda, så får de hitta på något
- Ja säger Isabella, kommer ni inte hem
- Nej vi skall till Frankrike, hon har hittat ett ställe till i närheten av Chambord
- Där ser man, men då vet vi det. Jag hälsar de andra
- Bra, krama barnen från oss
- Ja det skall jag göra
- Hej
- Hej
Jag lägger på, helikoptern närmar sig och den landar. Männen hoppar på och den lyfter direkt. Vi ställer oss vid öppningen och vi väntar. Efter en halvtimme så kommer den första lastbilen rullande. Den stannar framför oss
Chauffören hoppar av
- Hej vi skulle lasta
- Ja följ med min bror så visar han var du skall
- Javisst
Han hoppar in i lastbilen och Jesper går före och lastbilen följer efter honom. Lastbilarna kommer i strid ström och vi får organisera ett kö system. Jesper och Esmeralda övervakar lastningen, och vi organiserar kösystemet.
Vi stannar vid gruvan i tio timmar innan de är färdiga. När sista lastbilen kör iväg så kommer Jesper och Esmeralda upp till oss. Jag tar fram telefonen och ringer till mannen i byn.
Vi går ut på vägen och väntar på honom. Han kommer och vi sätter oss i bilen. Han kör oss till flygplatsen, vi går ombord på planet och sätter oss. Jag somnar innan planet lättat.
***
Jag står vid fönstret i vårt sovrum och tittar utöver våra marker, Rebecka kommer upp bakom mig och kramar om mig, jag känner hennes nakna kropp tryckas mot mig. Jag smeker hennes armar och hon kysser mig i nacken
Jag stänger ögonen och njuter av närheten, hennes hand smeker mig över magen. Hennes hand finner mitt kön och hon börjar smeka den. Vi känner båda två hur jag reagerar på hennes beröring, den växer och står snart hård och redo
Jag vänder mig och kysser henne, jag tar henne i min famn och bär bort henne till sängen, jag lägger henne på rygg och lutar mig fram över henne. Jag slickar på hennes bröst och slickar på hennes bröstvårtor
Jag känner hur de stelnar, min hand smeker sig nerför hennes mage och nertill hennes kön, jag smeker hennes klitoris och jag smeker neröver hennes blygdläppar. Jag slickar vidare på hennes bröst och jag hör hur hon andas tyngre
Jag för in ett av mina fingrar i henne och smeker hennes inre, jag känner hennes väta och jag hör henne stöna. Jag ökar takten i rörelserna som mitt finger gör, jag för in ett finger till och Rebecka reagerar direkt
Jag ökar intensiteten i mitt slickande av hennes bröst och smekandet av hennes kön. Mina fingrar finner hennes G – punkt och jag tar henne över kanten till orgasmen. Hon skriker ut sin orgasm och det ekar i väggarna i rummet
Hennes ända lyfter från madrassen och hon griper tag om mitt hår och drar upp mig och kysser mig hungrigt. Jag drar ur mina fingrar ur henne och sätter mig mellan hennes ben och sätter mitt kön mot hennes
Jag trycker till och jag glider in i henne, hon kommer direkt när jag fyller henne och hon skriker till igen. Hennes inre kramar om mig och jag kan inte röra mig. Jag rör mina höfter med smårörelser och förlänger hennes orgasm
När den ebbar ut så tar jag henne hårt och bestämt, mina höfter rör sig och fram och tillbaka med bestämda tag jag håller om hennes höfter och ökar takten, hon lyfter på rumpan och tar emot mig
Jag lyfter hennes ena och lägger det upp mot min axel så att jag kommer ännu djupare i henne, hon stönar ännu högre. Vår andhämtning blir snabbare, jag känner svetten rinna längs med ryggen
Jag tittar Rebecka djupt i ögonen, jag känner ilningarna komma, jag ökar takten ännu mer, jag tar henne snabbt och hårt nu, det är på gränsen till brutalt. Jag känner hur min säd kommer. Jag drar mig ur henne sprutar min säd över henne
Jag ser den flyga ur mig och landa på hennes kropp, på hakan, brösten och magen. Jag ser att hon smeker sin klitoris och kommer samtidigt som jag gör. Jag känner hur orgasmen ebbar ut och hennes hand lämnar hennes klitoris
Jag lägger mig bredvid henne, vi andas tungt och jag känner hur hjärtat bankar i mitt bröst, jag stänger ögonen och håller andan och andas ut, jag känner hur pulsen sjunker och vi finner vår andning
- Så skönt hjärtat
- Ja säger jag och ler
- Snabbisar har sin charm
- Mm verkligen
Rebecka reser sig och går in på toaletten och ställer sig i duschen, jag hör hur vattnet börjar strila, jag reser mig och går in i duschen med henne. Vi duschar av oss och när vi är klara så torkar vi oss och går in sovrummet
Vi lägger oss i sängen och Rebecka lägger sig på mitt bröst, vi stänger ögonen och somnar
***
Vi vaknar på morgonen och klär på oss, vi går nerför trapporna och går in i matsalen. Vi tar mat och sätter oss vid bordet. Jesper och Esmeralda kommer in i matsalen och de tar mat och sätter sig
Vi äter under tystnad och när vi är klara så reser vi oss. vi tar på oss våra ytterkläder, vi hänger på oss väskorna och går ut från slottet. Vi tar ut riktningen och börjar gå.
Vi går i rask takt och efter en halvtimme så är vi framme där kusinen sagt att den underjordiska basen skall vara. Vi letar och det är Esmeralda som hittar portarna. Vi tittar på dem och sen på varandra.
Enligt kusinen så skall de vara försåtminerade, men efter vad hennes undersökningar säger så skall det finnas en bakdörr. Den är väl dold och svår att hitta. Vi letar igenom området, vi hittar inget och vi letar en gång till och vi hittar fortfarande ingenting. Vi samlas och tittar på varandra
- Jesper du som är arkitekten, var skulle den logiska platsen för den där bakdörren vara? Om det står skurkar vid porten och bankar på och man vi komma ut utan att någon ser dig?
Han tittar sig omkring och sen tittar han på mig
- Om jag vore som dem så skulle jag göra som vi gjort
- Hur menar du? frågar Rebecka
- Jag skulle byggt tunnlar mellan här och slottet
Jag tittar på honom
- Det skulle vara en förbannat lång tunnel
- Jo men den behöver inte vara så vacker så att säga, vi är bara ett par kilometer från slottet eller hur? Med tanke på den tid de hade på sig så skulle det inte ta mer än ett par månader för dem. Mindre med tanke den arbetsstyrka som de hade till sitt förfogande. Tvåmeter djup och typ en meter bred. Du frågade hur jag gjort, så hade jag gjort
Jag tittar på honom och sen på de andra
- Vi hittar inget här, vi går tillbaka
Vi går tillbaka till slottet, när vi kommer in så går vi ner i källaren, den är gigantisk. Vi tar ut ungefärlig riktning och börjar leta igenom där det troligast att dörren kan finnas. Vi letar i tre timmar utan att hitta något. Vi avbryter och går upp och äter
Vi äter under tystnad och när vi är klara så reser vi oss och går ner i källaren igen. Vi finkammar källaren, vi letar runt därnere i fyratimmar, jag känner hur frustrationen vaknar när jag hör Esmeralda kalla på oss
Jag går snabbt dit hon är
- Har du hittat den?
- Om det är den vet jag inte men, jag har hittat en ingång i alla fall
- Då går vi
Ingången är dold bakom väggen, vi puttar den åt sidan och vi går ett par trappsteg ner. Väggarna är av cement så det är nybyggt. De är inte målade och de finns vatten på botten av gången.
Vi börjar gå och hade vi inte kunnat lysa så hade vi inte sett ett dugg, vi går i en halvtimme ca innan vi kommer fram till en ny dörr. Vi stannar och jag tar tag om handtaget och samlar kraften. Jag trycker ner stången och den rör sig
Metall skrapar mot metall, det gnisslar när dörren glider upp, vi tittar på varandra och går in genom dörren. Vi kommer till en ny gång, vi går ungefär tjugo meter och stannar vid en ny dörr. Jag tar tag om handtaget och trycker ner det
Dörren öppnas och vi kommer in i ett litet rum, det står ett bord och en stol här. En telefon står på bordet tillsammans med en lampa. Vi går genom det lilla rummet och kommer in i ett större rum
På varje sida om rummet är där tre dörrar, vi öppnar dem i rummen så är där två våningssängar. Manskapets sovutrymme, vi går fram till en annan dörr och öppnar den.
Vi kommer in i ett liknande rum och här finns toaletter, med en dusch. Det står ett långt bord i mitten av rummet och tallrikar, glas och bestick finns kvar på bordet, en tom gryta ligger på golvet. Vi går vidare och ser ett litet kök på ena sidan
Här finns ett rum med en sambandscentral, Jesper går in i rummet och hittar ett reglage som styr elen. Han slår till strömmen och ljuset tänds i bunkern, vi hör hur ett ventilationssystem går igång. Vi tittar på varandra och går vidare
Vi kommer fram till ytterligare en dörr, jag tar tag om handtaget och trycker ner det. Dörren öppnas och vi kommer ut i en stor grotta. Strålkastare lyser upp grottan.
Härinne så ser vi ett antal V2 raketer ståendes på ett spår, vi går fram till dem och tittar på dem. Vi följer spåren längre in i grottan och vi ser fyra vagnar som står bakom raketerna.
Vi går fram till dem och tittar på dem, vi öppnar den första vagnen och hoppar in i den. Här står en massa arkivskåp och vi öppnar dem och de innehåller olika ritningar på stridsvagnar och andra militära vapen.
Vi hoppar av vagnen och går fram till nästa vagn och öppnar den, härinne finns det trälådor liknande de vi hittar innan, jag tar fram kofoten och öppnar en av lådorna.
Jag stirrar ner i den och vänder mig till de andra, de kommer fram och tittar ner i lådan och sen på mig. Den är full av diamanter, vi öppnar ytterligare en låda och den är också fyllda av diamanter.
Vi sätter på locken och går in i nästa vagn. Den är fylld av mattor, från golv till tak. Vi går fram till sista vagnen som är annorlunda jämfört med de andra. Denna vagn är gjord i pansarplåt, vi tittar på varandra.
Vi går fram till den och tittar på låset, det är annorlunda jämfört med de andra. Vi låter vagnen vara och går tillbaka till raketerna och går fram till de stora dörrarna som leder ut ur grottan. Vi undersöker dörrarna och vi ser hur de apterat dem
Vi går ut ur grottan och genom manskapets kvarter, vi tar oss genom tunneln till slottet, vi går upp ur källaren och jag tar fram telefonen
- Hej kusin
- Hej
- Vi har hittat ingången, den går från slottet och ner till grottan. Där är fyra vagnar där. Varav en är gjord av pansarplåt, har du en aning om vad de fraktade i sådana?
- Nej, det har jag inte, jag undersöker det
- Bra vi behöver en bombtekniker, eller i egentligen flera för där står ett antal V2 raketer där
- Förlåt?
- Där står ett antal V2 raketer i grottan framför vagnarna, dörrarna ut är apterade som du sa, så vi behöver bombtekniker för att kunna öppna dörrarna
- Jag löser det, men vad fan skall vi göra med raketerna?
- Har inte en aning, men de kan inte stå kvar där om vi skall få ut sakerna ur vagnarna. En av de vagnarna är fylld med diamanter kusin, om de är äkta så skulle vi kunna skapa obalans på ädelstensmarknaden
- Jag pratar med far om det
- Tack, frågan är om de kommer från Holland
- Inte helt omöjligt, vi får titta på det sen
- Men undersök vad de där pansarplåtsvagnarna användes till
- Ja, jag letar reda på ett par bombtekniker med
- Tack, de första lastbilarna bör komma fram idag
- Nja tveksamt, tidigast i morgon bitti
- Då vet vi det, har du fler gömmor på gång?
- Nej inte än
- Om inget oförutsett händer så åker vi hem när vi är klara här
- Ja
- Hej
- Hej
Vi går in i matsalen och sätter oss. Jag tittar på de andra och de tittar på mig
- Vi väntar på bombtekniker och på information om den där vagnen, hon visste inte i heller vad de användes till
- Hur skall vi lösa V2 raketerna?
- Har inte en aning, jag tror inte att vi får frakta dem hem i alla fall
- Nej det känns som ganska osannolikt
- Ja säger Jesper
Vi tystnar och tittar på varandra, min telefon ringer
- Hej
- Hej det är Annika
- Hej syrran har det hänt något?
- Nej inte direkt, vi går igenom lådorna och det är inte lite saker som finns i dem, det är därför jag ringer. Var skall vi göra av alla sakerna, när vi packat upp dem? Vi kan inte låta all den konsten stå ute, vi har satt tillbaka dem i lådorna igen. Men byggarna säger att vi måste flytta på vagnarna snart för de skall börja med ta bort spåren och sen börja bygga på marken
- Du får prata med Jesper
- Javisst
Jag räcker över luren till honom, jag ser att han lyssnar och när Annika är klar så säger han
- Har de kommit så långt?
- Tydligen, jag kan inget om det här, men det är en massa byggare här och de arbetar som jag uppfattar det väldigt snabbt, enligt vakterna så är här folk dygnet runt och arbetar
- Förlåt?
- De arbetar dygnet runt enligt vakterna
- Jag hörde dig, jag blev bara överraskad, hur fan har Peter lyckats få facket att gå med på det?
- Har inte en aning, det får fråga honom om
- Men då förstår jag att de kommit så långt, jag ringer Amanda, vi får flytta vagnarna på något sätt
- Det kommer bli svårare för oss att vara diskreta om vi skall gå igenom de sakerna utomhus
- Ja
Han ser fundersam ut
- Har de börjat med de andra lokalerna?
- Ja, det är ett jävla kaos här, det är en två – trehundra byggare här dygnet runt. Vakterna är smått förbannade för de har svårt att hålla koll, men eftersom vagnarna står inomhus så är det lättare för dem att hålla koll på dem. Blir vi tvungna att ha dem utomhus så blir det svårare enligt vakterna
- Det kommer bli ännu mer spännande när det i morgon kommer 16 lastbilar och ställer sina trailers där
- Oh herregud
- Stanna vid telefonen, jag återkommer
- Ja
Han lägger på och tittar på mig
- Hur mycket pengar få jag slösa?
- Förlåt?
- Jag kan kanske lösa våra problem, men det kan bli dyrt
- Hur dyrt?
- Det beror på hur bra jag är på att förhandla, men ett par hundra miljoner kanske, eller jag vet inte. på området där finns det en gigantisk lokal, där de byggde ihop skeppen, den är väl en två – tre hundra meter lång, en trettio – fyrtio meter hög byggnad
- Ja jag vet vilken det är, torrdockan tror jag att den kallades eller något sådant. Så du vill köpa den och förvara sakerna där så länge?
- Ja
- Vad fan skall vi göra med den sen?
- Jag vet inte men något kan vi nog använda den till, men saken är den att vi måste köpa skiten av kommunen, och vi har inte tid att förhandla med dem. Vad kan den vara värd?
- Har inte en aning, ring Gunther
- Ja
Han tar telefonen och ringer till Gunther, han förklarar och Gunther lyssnar.
- Jag ringer om tio minuter
- Bra
Han lägger på och efter tio minuter så ringer Gunther
- Säg att du köper den för trettiomiljoner
- Räcker det?
- Ja lita på mig, den kostar kommunen en massa pengar, de vill bara bli av med den
- Jaha, förresten Gunther ta reda på vad de skall ha för hela området där
- Vad tänker du på?
- Att vi skall bygga en ny stadsdel så småningom
- Där?
- Ja lita på mig, ta reda på vad de skall ha för det
- Javisst
- Bra, men trettiomiljoner?
- Ja
- Tack
- Hej
- Hej
Han lägger på, han blundar sen slår han ett nummer
- Hej detta är Jesper
Han inleder en konversation med någon på andra sidan och det är intressant konversation som utspelar sig, en halvtimme senare så har han lyckats få hyra lokalen i tre månader medan han väntar på att vi skall få köpa den
Beslutet måste förhandlas mellan de olika partierna, men att hyra den går att lösa direkt
- Perfekt, skicka papperna till vårt hus, så skriver James på dem, ja min far. Vi hyr lokalen genom ett av våra företag, perfekt och tack för hjälpen. Förresten hur mycket vill ni ha för hela området? Ja hela västra hamnen hela området där? ta upp det i diskussionen med. Bra hej
Han lägger på och ringer Amanda
- Hej kusin, omdirigera alla lastbilarna till denna adress i stället, ordna med så att tågvagnarna kommer dit de med
- Ja
- Bra, lös det snabbt är du snäll, Peter har tagit oss på sängen, han har lyckats att få facket att gå med på något som jag trodde var omöjligt
- Så pass
- Ja, de arbetar dygnet runt, allt går mycket snabbare än vad jag trodde. Det handlar om timmar kusin inte dagar
- Jag löser det
- Bra, tack
- Hej
- Hej
Han lägger på och ringer Annika
- Hej syrran lyssna nu
Han berättar vad som kommer hända och hon svarar
- Bra säg till vakterna att de följer med, kusinen kommer ringa dig när loket kommer och hämtar vagnarna, du eller någon annan i familjen måste åka till kommunhuset och se till så att de öppnar lokalen
- Ja, vi löser det
- Perfekt, någon av er måste åka till den lokalen tidigt i morgon bitti för då börjar lastbilarna komma dit
- Vi löser det, hur går det för er?
- Jodå vi har hittat ett antal V2 raketer och fyra vagnar till
- Jisses jaja vi löser det härhemma
- Bra, hälsa alla
- Ja, hej
- Hej
Han lägger på och jag tar telefonen
- Så vi skall bygga en ny stadsdel?
- Ja varför inte?
- Nej varför inte säger jag och ler
- Jag har lite insiderinformation
- Om?
- Att det kommer att byggas en bro och tunnel över sundet
- Är du säker?
- Ja, de har redan satt igång
- Hur fan har vi missat det?
- Det har vi inte, jag har hållit koll och jag har sett till så att vi är inblandade. Men i alla fall, det kommer att byggas en tunnel under staden med. Från det område som Peter är så sugen på, vi är med på det projektet med. Även hans drömmar, men i alla fall det området som vi köper kommer att blomstra. Vi köper skiten och bygger där, en helt ny stadsdel. Vi ser till så att högskolan flyttas dit. Sen så skall det byggas hör och häpna en skyskrapa där
- Skojar du?
- Nej, det finns långt gångna planer på det, jag har fingrarna i den syltburken med. Den kommer att byggas på det området, eller jag kommer se till att den byggs där
- Perfekt brorsan, men hur fan vet du detta?
- Det är inte bara vampyrerna som kan smyga
- Haha har du gjort inbrott på stadskontoret?
- Nja kanske, men Peter känner en massa inom byggsvängen och det pratas, jag blev nyfiken och jag och Esmeralda gjorde en utflykt och vi kommer över en del papper som var intressanta. Kommunen har ett skriande behov av pengar, vi kan göra ett rejält klipp på den marken. Vi köper den för säg tvåhundramiljoner, på tio år så har vi tiodubblat den. Plus att vi kan sälja för de andra som kommer att vilja bygga där, eller arrendera ut marken så att de kan bygga. Innan vi säljer så måste de gå med på att vi godkänner byggnaderna
Jag tittar på honom och känner en stolthet som gör att jag nästan brister ut i tårar
- Kör, jag klirar utgifterna med Gunther, vi skapar en stiftelse eller något liknande för det här, ni två står som ansvariga för hela skiten
- Tack säger Jesper och ler
- Men som vanligt, vi har sista ordet, inget kan tyvärr ändra på det. Men vi brukar inte säga nej
- Haha nej det brukar ni inte, vi kommer rita om kartan för vår hemstad Niklas
- Perfekt, det kan den behöva
Min telefon ringer
- Ja?
- Det kommer bombtekniker om en timme
- Perfekt, och raketerna?
- Jag fick utnyttja lite tjänster, det kommer soldater dit och tar hand om dem
- Perfekt
- De blev lite ställda när jag hörde av mig och sa att vi hittat dem på vår mark och undrade vad vi skulle göra med dem
- Det kan jag tänka mig, men de kommer och tar hand om dem?
- Ja
- Bra, de logistiska problemen hemma löste sig
- Ja jag hörde det, jag har meddelat chaufförerna om förändringen
- Bra
- Och det kommer komma ett lok som tar vagnarna
- Perfekt, sen får vi lösa återtransporten senare
- Ja
- Det börjar bli dags att hitta någon som kan driva museet
- Ja han du hade i tankarna var inte intresserad, han är fortfarande rätt förbannad för det som hände
- Där ser man, jaja se vad ni kan skaka fram i stället
- Ja vi löser det
- Perfekt, får jag prata med din far?
- Javisst, vi hörs
- Det gör vi
Jag hör hur hon lämnar över telefonen till Gunther
- Hej
- Hej säger jag, vi har en plan
- Hur mycket kommer den kosta
- Haha, en del. Vi hade tänkt såhär
Jag berättar om Jesper och Esmeraldas ide och vår plan på hur vi skall gå vidare
- Jag sätter igång direkt
- Perfekt, hörde du om diamanterna?
- Ja, jag skall kontakta en man jag känner som får titta på dem och säga vad han tror
- Perfekt, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och stoppar undan telefonen, en från personalen kommer in i matsalen och meddelar att bombteknikerna kommit. Vi reser oss och går ut och möter dem. Vi hälsar på varandra. Vi går ner i källaren och går till bunkern
Vi visar dem dörren och de tittar på den, sen på oss och sen på raketerna
- Är de aktiva?
- Har inte en aning
- Får vi titta på dem?
- Javisst
- För de brukade inte aptera dem innan de använde dem
- Jaså?
De går fram och undersöker dem och när de är klara så kommer de fram till oss
- De är inte apterade, vilket är tur för er, för hade de varit de så hade vi fått göra dem obrukbara innan vi sätter igång med dörren
- Hur lång tid kommer det att ta?
- Har inte en aning, men de var väldigt luriga och uppfinningsrika säger mannen och ler. Det är inte varje dag man får en sådan här utmaningen
- Utmaning?
- Haha ja, för det mesta så sysslar vi med rörbomber osv. detta är så mycket mer sofistikerat, det är sådant vi bara läst och hört talas om. Men vi sätter igång
- Det låter bra säger jag och ler
Vi går iväg och går in i bostadsdelen, vi letar noggrannare denna gång. Vi hittar en del böcker och andra saker där. Bl.a. en karta där fler sådana här bunkrar är utmärkta. Jag tar kartan och tittar på den, jag memorerar var de ligger, jag rullar ihop den och vi tar den med oss. Vi går upp till slottet och jag ringer Amanda
- Hej
- Hej igen kusin, vi har hittat en karta där fler sådana här bunkrar är utmärkta
- Var?
- I bunkern
- Jo det förstod jag, men var är de andra bunkrarna
Jag berättar och jag hör hur hon antecknar namnen på platserna
- Hm säger hon, vissa av dem visste jag om. De kan vi avskriva, de var rena raketbunkrar, den som är mest intressant är den i Belgien, den har jag inte hört talas om innan
- Så pass
- Mm
- Kan vi köpa marken?
- Jag undersöker det
- Bra meddela när du har svar
- Ja
- Jag skickar kartan till dig
- Tack
- Vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och vi hör bilar komma körande in på slottsgården, vi går fram till dörren och öppnar den. Två bilar stannar framför dörren och det hoppar ut fyra män från varje bil. de är uniformsklädda. De kommer fram till oss och stannar
- Niklas
- Thibaut
De andra presenterar sig och när vi klara så tittar Thibaut på mig
- Ni skall ha raketer från kriget på er mark?
- Ja, vi hittade en ingång till en bunker i vår källare, vi följde den och hamnade där. I en grotta där så står det ett antal V2 raketer
- Är du säker på att det är V2 raketer?
- Ja, jag är historiker, med andra världskriget som en av mina specialiteter
- En av?
- Ja antiken och romarriket är en annan, upplysningen en annan osv.
- Får vi se dem?
- Javisst, men där är ett par bombtekniker därnere just nu som försöker att ta bort de fällor som tyskarna apterat på huvudingången
- Då skall vi nog vänta tills de är klara
- Det låter som en god ide, skall vi gå in?
- Javisst
Vi går in i slottet och de följer efter oss till en av salongerna. Vi sätter oss och han tittar på oss
- Ursäkta en framfusig fråga
- Javisst säger jag och ler
- Hur kommer man i besittning av ett sådant här slott
- När man är så unga som vi är och utlänningar? Säger jag med ett leende
- Haha ja
- Man vet om fransmännen största svaghet
- Som är?
- Fåfänga och att vissa har svårt att vara monogama
Han tittar skarpt på mig och hans leende försvinner
- Du frågade
- Hur menar du?
- Jag vet inte om jag får berätta för dig exakt hur det gick till, men vi kan säga såhär, er första dam älskar vårt klädmärke, hon ville ha vissa fördelar av oss. Vi ger inte bort något gratis, vi har själv en massa titlar så sådana imponerar inte på oss. Så för att hon skulle få som hon ville så utpressade hon sin man att gå med på våra krav. Han gjorde det och detta blev vårt
- Förlåt, klädmärke
- Ja vi äger det största klädmärket på marknaden just nu, hon gillar våra kläder och hon ville ha dem först. Er president har svårt att hålla sin manlighet i byxan, hon vet om det och hotade med att göra en offentlig skandal om han inte gick med på våra krav. Att det blev detta slott kan vi tacka våra vänner för. Vi frågade vilket slott de valt om de fått välja. De sa Chambord, då sa vi Chambord och på den vägen är det. man kan säga att på ett sätt så har det gått tillbaka till familjen, vi är ättlingar till Da Vinci, han är arkitekten bakom detta slott
- Förlåt? Ättlingar till vem sa ni?
- Da Vinci
- Så det är er som Mona – Lisa gått tillbaka till?
- Ja min fru är ättlingar till Medici, precis som Mona – Lisa var, Medici alltså
- Det var som fan
- Det kan man säga säger jag och ler, vi fick acceptera en titel med
- Vilken?
- Vi är ärkehertig och ärkehertiginna
Han stirrar förvånat på oss
- Jisses säger han, då skall vi egentligen göra honnör för er
- Ja, men ni slipper, jag har aldrig gjort militärtjänst, men med titeln så följer det en rang, antingen General eller Amiral, vi valde det senare
- Ni?
- Ja min fru är också Amiral
- Det var som fan
- Det kan man säga, men vi använder oss inte av dem, vi har samma titlar i tre länder till, England, Spanien och Japan, fast där är vi landsherrar, eller som det kallades förr Shogun
Männen stirrar på oss
- Sen så är vi prins och prinsessa av Kanada med så du förstår, när hon viftade med sin titel så blev vi inte överdrivet imponerade och krälade inte i gruset framför henne
Han stirrar på mig och sen börjar han skratta
- Som sagt den franska fåfängan, du var beredd att avfärda oss som unga och förvirrade som inte hade förstånd på vad vi hittat. Vi vet precis vad som står därnere i den där bunkern, vi vet inte vad vi skall göra med dem så vi kontaktade ert befäl som sen satte er på uppgiften, min gode major? Och greve?
Han tittar på mig och säger
- Ja på båda, men hur visste du det?
- Sättet du för dig på, din ålder och till viss del din arrogans. Den är precis lagom för en major. Bara för att jag inte gjort militärtjänst så innebär det inte att jag kan placera er i hackordningen. Vår far var yrkesmilitär, så vi har lärt oss att mäta arrogansen hos er soldater och officerare. Angående titeln så visste du vad som krävdes för att få tillgång till ett sådant här slott, det retade dig att vi måste ha högre rang än dig, när vi är så unga eller hur? Men vi har gjort oss förtjänta av den rangen oavsett hur otrogen er president är, eller hur fåfäng hans fru är. Du har säkert hört talas om de där kvinnorna och barnen som räddades
- Ja
- Det var vi som utförde de uppdragen, vi belönades med tingeltangel för det, men det är inget vi skyltar med. Hade du varit uppmärksam så hade du sett plaketten som hänger utanför dörren och förstått vad den innebar. Men din arrogans hindrade dig från att vara uppmärksam. När du går ut senare så kan du titta på den
Han tittar på oss och jag ser hur han kämpar med sig själv
- Hur lyckades ni med de uppdragen?
- Vi har vissa fördelar säger jag och ler, vi kan saker som ingen annan kan
- Som?
- Yrkeshemligheter, du förstår säkert
- Jag har träffat en man en gång som också hade vissa fördelar
- Jaså, där ser man, i Tchad?
Han rycker till och tittar på mig, sen på de andra
- Hur vet ni om Tchad?
- Vår far var stationerad där när han var med i SAS, han har berättat om en man som kallades svarta skuggan. Han var i främlingslegionen, det är den enda man som vi vet som kan lite av det vi kan och som en fransksoldat skulle ha råkat utför
Han stirrar på oss
- Var er far med i SAS, är ni engelsmän?
- Nej, vi är svenskar, och en massa annat men vi är födda i Sverige. Han är inte vår biologiska far, han var också militär, vi valde marinen om inget annat så för att reta honom. Men i alla fall vår styvfar har varit med i SAS och han berättade om svarta skuggan
- Ni sa lite?
- Ja lite, han är skicklig, men inte lika skicklig som oss. Det är inget skryt. Det är fakta. Det han möjligtvis skulle vara bättre än oss på är väl gevärsskytte. Men det är bara för att jag aldrig testat. Var du en av de som han räddade från helikoptern?
Han stirrar på mig och slickar sig om läpparna
- Hur vet ni om det?
- Som sagt vi har vissa fördelar där information är en av dem, men du var med på helikoptern, tillsammans med honom, Sergej och ett par till
Han studsar till när jag säger Sergej namn
- Ni tog er igenom helvetet och han räddade livet på er
- Ja
- Där ser man, jaja men då vet du vad han kan?
- Ja
- För att svara på din fråga hur vi lyckades med det vi gjorde, vi är bättre än honom helt enkelt. Då kanske du förstår
- Ja säger han hest
- Bra säger jag och ler, då behöver inte prata mer om det. Om du inte gärna vill prata om vad ni gjorde i Tchad
Han stirrar på mig och skakar på huvudet
- Bra då behöver vi inte gå närmare in på vad vi kan eller inte kan säger jag med ett leende
- Nej säger han och sväljer
- Så när vi säger att det finns V2 raketer därnere så litar du på oss?
- Ja säger han hest
- Så bra. Skall vi gå ner och se hur långt de kommit?
- Javisst
Vi reser oss och går ner i källaren, vi går igenom korridoren och kommer fram till bo delen. Vi går igenom den, männen tittar sig nyfiket omkring, vi kommer ut i gruvan och går bort till männen som arbetar vid dörren
De tittar upp när vi kommer och de kommer fram till oss
- De var några listiga fanskap säger han med beundran i rösten
- Där ser man, fast att de var hunner?
- Haha ja säger mannen, fast att de var hunner. Det var Rommel som började med det här, eller någon i hans stab, men han fick erkännandet.
- Jo så är det väl, manskapet står för kreativiteten och officerarna får berömmet
- Haha ja precis så är det
- Har ni mycket kvar?
- Nej vi är snart klara, en halvtimme till kanske
- Bra säger jag och ler, då kommer vi tillbaka om en halvtimme
- Vad kommer hända med sprängmedlet?
- Kan ni ta det mer er?
- Nej så mycket kan vi inte ta med oss
- Mycket?
- Tja där är nog, femhundrakilo sprängmedel här
- Där ser man, major rapporterar du det?
- Ja
- Bra vi går upp, så kan du ringa och meddela
- Ja
Vi går tillbaka till salongen, majoren ringer och rapporterar, han får svar och han kommer tillbaka
- De är här om mindre än en timme
- Så bra
Han tittar på mig och jag tittar tillbaka
- Plaketten gör sitt till säger jag och ler
Han ler och reser sig och går ut ur salongen och han kommer tillbaka efter en stund. Han sätter sig och tittar på oss
- Vem är ni? Den där plaketten delar man inte ut hur som helst
- Nej vi vet, det är väl bara typ De Gaulle som fått en sådan i modern tid skulle jag tro
- Ja säger mannen, det är bara De Gaulle
- Som sagt vi har gjort Frankrike lite tjänster genom åren, då får man en sådan
- Ni kan i princip ge presidenten order
- Inte i princip, vi kan ge honom order. Men varför skulle vi? Han har inget som vi vill ha
En dörr öppnas och de två männen kommer in i salongen
- Så då var vi klara, dörrarna är öppna
- Tack så hemskt, er betalning kommer så fort banken har gjort överföringen
- Tack, vi vill också passa på att tacka för chansen med det därnere
- Inget att tacka för
De går ut ur salongen
- Skall vi? säger jag till männen
Vi reser oss och går ner. Vi kommer fram till raketerna. De tittar på dem och sen börjar en diskussion hur de skall göra, medan de diskuterar så kommer det en militärlastbil. En officer hoppar ur lastbilen och kommer fram till oss
- Hej vi skulle hämta sprängämne
- Ja, den ligger där
Han tittar på högen med sprängämne och minor som ligger där, han delar ut order och åtta soldater hoppar ur lastbilen och börjar lasta på den. De arbetar snabbt och effektivt, officeren tittar på raketerna och han går in i grottan
- Vad skall ni göra med dessa?
- Fråga honom säger jag och pekar på majoren
- Vem är det?
- Han är major, fallskärmsjägare, f.d. legionär, var han tillhör nu har jag inte en aning om
- Då tar vi reda på det säger mannen
Han går fram till majoren och knackar honom på axeln
- Jaha vad skall ni göra med dem?
- Helt ärligt så har vi inte en aning
- Är de apterade?
- Inte enligt bombteknikerna
- Bra för de var väldigt instabila, är de tankade?
- Har inte en aning
- Då kontrollerar vi det
Han går fram till raketerna och undersöker dem, han kommer tillbaka
- De är tomma, synd egentligen
- Jaså?
- Ja de är förinställda på London, det hade varit förbannat kul att skicka iväg en och skrämma våra kusiner på andra sidan kanalen
- Mormor hade vetat att det var vi och sen hade vi fått bannor
- Mormor?
- Ja drottningen av England
Han stirrar på mig och de andra hajar till
- Hon har ett jäkla humör och inget sinne för humor, hon hade kanske svarat med egna raketer
Mannen stirrar på mig och sen brister han ut i ett gapskratt
- Ja frågan är vad som hänt
- Mm, hade det blivit krig så hade jag fått gå i exil eftersom jag är amiral i båda länderna
Han sväljer sitt skratt och stirrar på mig, jag ser lagom eländig ut och han börjar skratta igen
- Vänta lite säger han så löser vi raketerna
Han tar fram en telefon och ringer, han befaller och när han är klar så tittar han på oss
- Så de är borta om ett par timmar min bäste amiral
- Tack major säger jag och gör honnör
Han besvarar den och går fram till lastbilen och hoppar in. De kör iväg och vi tittar efter dem
- Jaha säger jag då väntar vi på de han ringde efter, skall vi gå tillbaka och äta?
- Javisst säger majoren
Vi går tillbaka till slottet och går in i matsalen, där är framdukat en buffé och vi sätter oss och börjar äta. När vi ätit klart och druckit kaffe så går vi tillbaka till bunkern och sätter oss och väntar. Vi hör lastbilar närma sig och vi går ut
En massa militärfordon stannar utanför bunkern och en officer kommer fram och gör honnör, jag låter majoren för talan och han berättar vad de skall göra. Officeren börjar dela ut order och soldaterna sätter igång och börjar demontera raketerna.
Efter två timmar så är de klara och kör iväg. Vi stänger portarna och går tillbaka till slottet. Majoren och hans kamrater hoppar in i bilarna och de tittar på plaketten innan de kör iväg. När de kört så plockar jag fram telefonen och ringer till kusinen
- Så nu är de klara, vd har du fått reda på om den där speciella vagnen?
- Att det kan vara en guldgruva, eller bara en officersvagn
- Jaha och hur vet vi om skillnaden?
- Var där fönster?
- Nej
- Säkert?
- Ja jag såg inga fönster på den
- De kunde dra för fönsterna om de ville
- Det var en hel vagn så att säga, där fanns inga fönster
- Då är det ingen officersvagn i alla fall
- Nehej vad transporterade i där pansarbeklädda vagnarna då?
- Har inte en aning säger Amanda, det finns ingen information om det, antingen så är det något farligt eller något väldigt värdefullt eller ingenting alls
- Det finns bara ett sätt att ta reda på det säger jag, vi får öppna den
- Ta det försiktigt
- Ja då
- Vi hörs om en stund
- Det gör vi
Jag lägger på och tittar på de andra, vi går ner till bunkern och går fram till vagnen. Vi undersöker den och vad vi kan se så är den inte minerad. Vi går fram till låset på vagnen och jag tittar på det och stänger ögonen
Jag fokuserar och öppnar låset, vi hör hur det knäpper till. Jag tar tag i handtaget och drar dörren åt sidan, vi hör hur den rullar i skenorna. Vi tittar in i vagnen och sen tittar vi på varandra. Vi klättrar in i vagnen och tittar på de som finns där
Jag går ut ur grottan och tar fram min telefon
- Hej, det är Niklas
- Hej säger påven
- Hur snabbt kan du vara i Chambord
- Varför?
- Det får du se när du kommer och du vill verkligen se detta. Eller rättare sagt du måste de detta
- Vad gäller det Niklas?
- Om vi har rätt så hela grunden till din kyrka
- Förlåt?
- Lita på mig, hur snabbt kan du vara här?
- Om tre timmar
- Bra då förväntar vi oss att du är här om tre timmar min vän. Du kommer att få en present av oss som kommer göra att du har din plats bland helgonen klar
- Förlåt?
- Bara kom hit, bara du inte ditt vanliga följe, dina livvakter kan följa med, men dit vi skall är det bara du som får följa med. Men sluta prata nu och åk hit direkt
- Ja
- Tack
Jag lägger på och ringer Amanda
- Hej
- Hej kusin, vi lever och är hela och rena
- Så bra, vad fanns där
Jag berättar och hon säger ingenting
- Herregud, viskar hon
- Ja det kan man säga
- Är ni säkra?
- Säker kan man väl inte vara men det namnet står på kistan
- Herregud, fanns det mer?
- Ja säger jag, det fanns mer
- Spjutet?
- Nej men med tanke på vad vi mer fann i den vagnen så är jag övertygad om att de hade det. Det finns i någon av de där lådorna, i någon av de där vagnarna
- Vad fann ni mer?
- En kungakrona, en bibel, en skrud med ett hål i sidan, en hel del juveler och rullar
- Rullar?
- Ja rullar min kära kusin
- Herregud
- Ja kusin, herregud
- Där fanns även en trälåda som vi inte kommer öppna. Inte här i alla fall
- Varför?
- Därför att vi inte kan vara säkra på vad som händer om vi gör det. Det som jag misstänker ligger i den lådan är ungefär lika sägenomspunnet som spjutet
- Du menar?
- Ja kusin, precis det menar jag. Påven kommer hit om tre timmar, han kommer att få se sakerna. Han vet kanske något om hur de hamnat i deras händer
- Smart
- Ibland så blixtrar jag till, vänta med lastbilarna, vi skall inte skicka iväg detta med vanliga lastbilar. Vi kör dem hem till oss, eller i alla fall till vårt flyg
- Ja
- Så fixa fram en lastbil som de levererar till slottet och låter nycklarna sitta i
- Ja
- Tack, vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och går intill de andra, de tittar på mig och jag tittar på dem. Vi tittar på sakerna som ligger där. Jag tittar på glaspulpeten som boken ligger i. jag läser på sidan och det är ett av evangelierna.
Orden är skrivna med spretig handstil, där är en del stavfel. Jag tittar på skruden som hänger på en träställning, jag sträcker ut handen men drar tillbaka den. Min blick dras till en bok och jag lägger min hand på den och det känns som om jag får en stöt.
Jag tar upp den och öppnar den. Jag börjar läsa och jag häpnar av det jag läser
- Du milde himmel och pannkaka
De andra tittar på mig
- Vad är det Niklas
- Det är deras dagbok
- Vems frågar Jesper
- Vem tillhör den skruden
- Skojar du?
- Nej, det gör jag inte, det jag håller i min hand kan förinta hela den katolska kyrkan
- För helvete
- Farfar får inte se denna, inte förrän vi bestämmer det
- Hur fan har de hittat detta, hans kropp den där skruden, bibeln, kronan osv.
- Har inte en aning men jag hoppas att farfar har svar
- Vad handlar den om?
- Deras liv förmodar jag
- Har du inte läst den?
- Nej inte än
- Då gör vi det säger Rebecka
Vi börjar läsa och vi läser snabbt, vi läser ut hela boken på under en halvtimme. När vi är klara så räcker jag boken till Jesper, han tar emot den och han och Esmeralda börjar läsa
Vi tittar på varandra jag och Rebecka och vi ler mot varandra. Vi letar vidare i vagnen och vi hittar en kista som ligger under en matta. När vi lyfter på den så ser vi kistan. Vi tittar på den och det är en enkel träkista och vi öppnar den
Vi tittar på varandra och sen ner i kistan igen, Rebecka tar upp tyget som ligger där. Det är blått och när vecklar ut den så ser vi att det är en klänning, vi ser ytterligare en bok ligga där, vi tar upp den och börjar läsa den
När vi är klara så räcker vi den till Esmeralda, hon tar emot den och tittar på oss. Vi nickar och hon ler. Det ligger ett gulddiadem där, Rebecka tar upp det och tittar på det. Där ligger även två uppsättningar barnkläder och vi tittar på varandra
Vi letar vidare i vagnen, men vi finner inte mer. Vi sätter oss i dörröppningen och svänger med benen. Jesper ger oss den första boken och de börjar läsa den andra boken. Jag tittar på glaskistan och jag reser mig. Jag sätter mig på knä
Jag drar med fingret längs med sockeln och trycker till. Det klickar till och en lucka öppnas. Jag andas in och öppnar luckan och drar ut en bräda. Där ligger två skelett, på deras pannor så är där två gulddiadem
Jag tittar på Rebecka och hon på mig, vi ler och vi tittar på de små skeletten. Jesper och Esmeralda tittar på oss och sen ner på det vi tittar på
- Herregud säger Jesper
- Det kan man säga
- Hur fan gör vi med detta?
- Har inte en aning, men att det är Jesus andrahand är det ingen tvekan om. Om inget annat så bekräftar den boken det säger jag och pekar på bibeln. Deras böcker bekräftar det också, skruden, hennes klänning, kronan, diademet och det andra bekräftar vår tes om vad han var. Eller vad de båda var. Även utan deras böcker så är det bekräftat, vi vet att det var gudshämnds agenter som stoppade deras väktare från att göra sin plikt, och att de sa till sina beskyddare att inte lägga sig i. Det var deras plan att han skulle dö på det där korset. I den där asken ligger de berömda spikarna. Men att han var homosexuell som det antyds i hennes bok
- Ja, det var en dödssynd på den tiden, men de två sket i det. Han var en nära vän och deras beskyddare, han och en annan av lärjungarna
- Vem av dem?
- Har inte en aning
- Var är deras skelett? Om de där två är de vi misstänker att de är
- Har inte en aning, frågan är om vi kommer hitta dem. Men nu har vi fått svar på varför de inte tog över. De dog, om det var sjukdom, vilket jag betvivlar, eller mord vilket jag tror så dog de som väldigt små. De där skeletten är inte äldre än tre eller fyra år. Böckerna berättar inte om hur det gick till
Min telefon ringer
- Ja?
- Jag är framme var är ni?
- Jag kommer
Jag lägger på och tittar på de andra
- Göm dessa
- Ja
- Bra, vi får se hur mycket han är redo att ta in
- Ja
Jag hoppar ner från vagnen och springer tillbaka till slottet. Jag kommer upp till en av salongerna, påven sitter i en stol och väntar
- Nicklas
- Farfar
- Vad är det som händer?
- Kom, ha ett väldigt öppet sinne
- Ja, han tittar på mig
Vi går ner i källaren och genom korridoren och han tittar på mig när vi kommer in i bunkern. Jag går vidare och vi kommer fram till vagnen. Han stannar och gör korstecknet när han ser kistan. Han tittar på oss, sen tittar han in i vagnen och färgen lämnar hans ansikte, vi ser hur hans blick flackar runt bland föremålen i vagnen och jag går fram till honom och tar honom lätt i armen
- Andas farfar
- Ja, heliga madonna
- Vet du hur de fick tag på detta?
- Nej viskar han, den där försvann när Rom invaderades av goterna, resten har jag inte en aning om
- Så de stal inte dem från er?
- Nej, de försökte men de lyckades inte
- Hur mycket klarar ditt hjärta av?
- Det vet väl ni som helar mig titt som tätt säger han med ett leende
- Förvisso säger jag och ler, men det finns mer och om det skulle komma ut så skulle det skaka grundvalarna i hela den kristna tron. Man hade avslutat våra liv som de gjorde med honom. I den lådan där farfar ligger de spik som satt på hans kors
Han stirrar på mig och sen på den enkla trälådan
- Under den där kistan finns det en hemlighet som kyrkan absolut inte skulle vilja kom ut, sanningen om honom som ligger i den kistan finns i två böcker vi hittade här. Sanningen om dem alla farfar. Vi fyra vet om den, vi kommer aldrig att avslöja den. Böckerna kommer vi att låsa in i vårt slott i Schweiz, ingen förutom familjen kommer åt dem där. De kommer inte att se dagens ljus så att säga. Det vi erbjuder dig, om du vill, här är sanningen
Han stirrar på mig och sen på de andra tre, han sväljer och han rör vid sitt kors som han har om halsen. Vi tittar på honom och han slickar sig om munnen
- Heliga madonna
- Hur skall jag tolka det?
- Berätta viskar han
- Är du säker?
- Ja viskar han
Jag börjar lysa och sätter mina händer på hans huvud och jag sätter en blockad på honom och han tittar på mig
- Vad gjorde du?
- Två saker, båda för din egen säkerhet, jag kollade ditt hjärta och jag la en blockad på dig som gör att du aldrig förrän jag tar bort den kommer att kunna prata om det som jag berättar här. Skulle du göra det så är du död inom en timme. Du kommer att bli jagad för resten av ditt liv och det kommer inte finnas någonstans som du kan gömma dig på. Du kommer inte kunna skriva ner det vi berättar om i heller. Allt är för din egen säkerhet
- Så pass
- Ja så pass, du vet att vi inte kan ljuga
- Ja
- Bra, nå historien om dem
Jag börjar berätta vad vi läst i de två böcker vi hittat. Jag talar oavbrutet i två timmar. När jag är klar så tittar han på mig och sen på de andra. Han tar ett djupt andetag och sen så gör han korstecknet.
Jag går fram till kistan och öppnar luckan på sidan. Jag visar honom skeletten, vi tar fram Marias diadem, vi visar honom kronan. När vi är klara så tittar han på oss och sen på sakerna i vagnen
- Vill kyrkan ha kistan?
- Förlåt?
- Vill ni ha kistan?
- Skänker ni den till oss?
- Givetvis, bibeln med, om du kan garantera att ingen kan läsa vad som står på de sidorna
- Det kan jag inte garantera
- Synd, för jag misstänker att den är hans dagbok, jag har läst den sida som ligger uppslagen, och det evangeliet finns inte i bibeln
- Berätta
Jag reciterar det jag läst, han tittar på mig och sen sväljer han
- Jag misstänker att de rullarna som ligger där är en del av apokryferna, de som valdes bort när det bestämdes vad som skulle vara med i bibeln, de kommer vi att ställa ut på vårt museum, de kan de få läsa. De är säkert inte mer kontroversiella än de som redan finns. Vi kommer läsa dem, skulle det vara alltför speciellt så hamnar de på samma plats som böckerna, hur vi gör med hans spikar och skruden får vi se. Risken är att det kommer bli ett förbannat liv om dem.
- Haha ja det var veckans underdrift, kommer jag hem med den och berättar vem som gett mig den så är helgon det minsta ni fyra kommer bli
- Om det stärker din position farfar så må det vara hänt
- Menar du allvar
- Ja farfar det gör jag, det är dags för honom att komma hem
- Jag kan inte tacka er nog
- Det behövs inte, kan du ordna med transport?
- Ja, det kan jag
- Hur snabbt?
- Om jag ringer och berättar vad ni hittat så kommer de att ordna den snabbt
- Bra för vi vill gärna få bort det andra vi har här. Vi kommer att flytta på de andra sakerna i vagnen, hur gör du med bibeln?
- Vi tar med den, jag belägger de som kan läsa den med tystnadsplikt eller så gömmer vi den i källaren
- Bra och de två under kistan?
- Låt dem ligga kvar, denna kommer att ställas innanför en glaskupa och ingen kommer att få gå nära den. Men ni väljer att hålla tyst om detta?
- Ja, vem skulle tjäna på att vi berättar? Som sagt kyrkan gör väldigt mycket gott för många människor, vi har inget intresse av att avslöja detta. Vi har hela tiden arbetet kan man säga utifrån den tesen som vi fått styrkt nu. Men som sagt, vad människor tror på lägger vi oss inte i, ja så länge de inte använder sin tro i ondo. Men nej vi har inget intresse av att dela med oss av det vi funnit här. Det är en av anledningar till att vi plockar bort vissa saker härifrån, att vi tar de böckerna med oss och gömmer dem i Schweiz, ingen tjänar på att vi avslöjar vad som står i dessa böcker. Vi vet och det räcker, vi kommer att berätta för familjen. De har en rätt att veta, det är en del av deras arv med
Han tittar på oss och sen kramar han om oss
- Om fler varit som ni så hade vår jord var mycket trevligare, vi kyrkan tackar för er diskretion. Jag tackar för er kärlek, och att valde att lita på mig
- Alltid farfar säger Rebecka
- Vi kommer att börja bära upp det vi skall ha med oss till slottet, gå du ut och ring så de kan komma hit och hämta de saker du skall ha med dig
- Ja
- Vi följer med dig säger Rebecka, så får herrarna bära
Vi tar de saker vi skall ha med oss, påven, Rebecka och Esmeralda går ut ur bunkern. Vi får gå ett par gånger fram och tillbaka innan vi är klara. Kistan och Bibeln är det enda som är kvar i vagnen, vi väntar på att de skall komma och hämta dem
Påvens telefon ringer och han svarar, han ger dem en beskrivning på vart vi är. Vi hör en lastbil närma sig. Det hoppar ur sex män ur den. Vi visar dem vart de skall och de går fram till vagnen. De faller ner på knä och gör korstecknet
De reser sig och går upp i vagnen. De lyfter den försiktigt och bär ut den till lastbilen. De kommer tillbaka och de bär ut bibeln. När de lastat klart så kör de iväg. Jag tar fram telefonen och ringer till kusinen och ber henne skicka lastbilarna
Jag och Rebecka går tillbaka med påven till slottet, vi går in och hans vakter väntar på oss. Vi går ut och han sätter sig i sin bil. Vi vinkar när han kör iväg. Det står en lastbil och väntar på oss.
Vi går in och jag kallar på ett par från personalen och de hjälper mig att bära ut sakerna i lastbilen. När vi är klara så går vi till bunkern och överser när de lastar på lastbilarna där. När de är klara så stänger vi dörrarna på vagnarna och portarna.
Vi går tillbaka till slottet och vi tittar på klockan. Vi går upp och hämtar våra saker och går ut till lastbilen och vi hoppar in i den. Vi kör iväg och kommer fram till flygplanet. Vi hjälps åt att lasta av sakerna från lastbilen in i planet
När vi är klara så lättar planet
***
När vi landar i Schweiz så står det en lastbil och väntar på oss. Vi lastar av och när vi är klara så kör den till vårt slott. Vi hoppar in i en annan bil, vi kommer fram till slottet och vi börjar lasta av lastbilen.
Jag ger de andra tillstånd att komma in på slottet vi bär ner sakerna i vårt sanktum, när vi är klara så går vi upp till de andra. Jag tittar på Amanda och hon ler mot mig
- Har du kul kusin?
- Haha ja det har jag, de fynden ni gjort är historia kusin
- Ja, det är de
- Hur tog påven det?
- Bra, överraskande bra faktiskt, kistan är på väg eller på plats i Vatikanen, han fick med sig hans bibel med. Resten finns här i vår källare, där är två böcker därnere som hade skakat om hela den kristna historien om vi avslöjat den. Vi har lovat Paulus att inte göra det. I alla fall inte så länge han är påve, hur vi gör sen beror på
- På vad?
- På hur nästa påve är, men som vi sa till honom, ingen tjänar på att vi avslöjar det vi vet, och det hade blivit ett förbannat käbbel. En hel del av de som hjälper oss är kristna så de hade kanske blivit lite kitsliga om vi bråkat för mycket
- Ja säger Gunther
- Men resten av de sakerna vi lämnat här, ja förutom rullorna då är ofarliga saker. Dragplåster absolut men ofarliga, vi funderar på att ställa ut skruden och spikarna. Men resten får vi se
- Klokt, och klokt att lämna dem här
- Ja, får vissa reda på att vi har dem så kan de få långa fingrar, eller frestas försöka plocka dem ifrån oss. Jaha kusin har du filen och platsen till nästa ställe?
- Ja, här
- Tack, jag tar emot filen
Jag öppnar den och läser igenom den, jag tittar upp och ser på henne, sen fortsätter jag läsa. Jag lämnar den vidare till Jesper och Esmeralda. Vi säger hej till dem och vi går ut ur slottet och in i bilen. Vi sätter oss och åker iväg
***
Vi står utanför det hotell som kusinen bokat in oss på, vi går in och får våra nycklar. Vi går upp på våra rum och vi släpper ner våra väskor på golvet och tittar på sängarna och vi lägger oss och somnar direkt
Vi vaknar och stiger upp, vi går ut ur rummet och joggar nerför trapporna. Vi går ut ur hotellet och börjar springa. Vi springer runt staden och kommer ut utanför den. Vi springer längs med en landsväg och vi svänger av vägen
Vi kommer in i en skog och följer en väg som leder oss till ett stort slott. Vi springer vidare och vi springer runt det. Vi kommer fram dit där kusinen sagt att nästa plats skall vara. Vi kommer fram till byggnaden och vi stannar
Den är stor och cirkelformad, vi går runt den och vi kommer fram till en dörr. Vi tittar på den och vi fortsätter runt byggnaden. Vi kommer fram till två stora dörrar och vi tittar på dem med men vi rör dem inte. Vi tittar på väggen och där finns inga fönster på byggnaden
Vi tittar på varandra och börjar springa igen, vi springer tillbaka till hotellet och går upp på vårt rum, vi tar av oss kläderna och går in i duschen, vi sätter på vattnet och ställer oss under strålarna
Jag smeker Rebeckas bröst och böjer mig fram och tar dem i munnen, jag känner hur hennes bröstvårtor stelnar, mina fingrar smeker hennes kön och hon stönar i min mun. Hennes hand tar tag om mitt kön och hon börjar smeka det
Jag känner hur jag hårdnar och jag ökar intensiteten i mitt smekande av hennes kön. Min tunga virvlar runt hennes bröstvårta och jag känner hur hon stelnar till när hennes orgasm kommer
- Oja herregud vad skönt
Jag smeker henne genom orgasmen, hon drar upp mitt huvud och vi kysser varandra. Hon vänder sig om och sätter sina händer mot kaklet, hon svankar och jag tar tag om mitt kön och sätter det mot hennes
Jag stöter mig in i henne och för mitt kön till botten av henne, hon vänder sitt ansikte mot mig och ler. Jag tar tag om hennes höfter och tar henne. Jag tar henne snabbt och hårt.
Vi stönar högt båda två av känslan av mitt kön som penetrerar henne. Jag känner hennes hand smeka hennes klitoris och hon kommer igen. Jag ökar takten ytterligare och jag känner ilningarna komma och jag stöter mig djupt i henne.
Jag tömmer min säd i henne och jag vrålar ut min orgasm. Jag lutar mig fram och kramar om henne och kysser henne i nacken. Jag känner hur våra kön pulserar i takt med varandra
Hon rör sig framåt och vänder sig om mot mig och vi kysser varandra. Hennes händer smeker min rygg och jag smeker henne. Vi tittar på varandra och vi ler. Vi tvättar av oss och torkar oss. Vi går in i rummet och tar på oss kläder
Vi går nerför trappan och går in i en matsal, vi tar för oss av maten och sätter oss vid ett bord. Vi börjar äta och efter en stund så kommer Jesper och Esmeralda nerför trappan och kommer in i matsalen
De tar mat och sätter sig
- Jaha? ftågar Jesper
- Vi var där i morse, vi kommer att få klättra, trettiometer rakt upp på en slät vägg
- Det är aldrig lätt
- Nej tyvärr inte säger jag med ett leende
- Så skall vi göra det på dagen eller i natt?
- Jag väntar på ett samtal från kusinen som säger att vi köpt stället. När det är klart så sticker vi dit och gör som vi vill. Vi kan inte gå in i slottet, hela stället är tydligen minerat. Det har stått tomt sedan tyskarna drog
- Så pass?
- Ja, det skall vara så mycket fällor därinne att de allierade kastade en blick på stället och sa – vi bryr oss inte. Tydligen så sa de samma sak om den där byggnaden. De försökte inte ens klättra uppför väggen för att titta in genom fönsterna däruppe
- Där ser man, så när kusinen ringer så beger vi oss dit?
- Ja, vi tar väskorna på ryggen och snörar på oss kängorna och joggar dit
- Bra då vet vi det, jag tänkte ringa lite samtal och se hur vi skall lägga upp köpet av marken. Jag kommer trycka hårt på att vi kommer skapa arbetstillfällen. Sådant älskar politiker att höra
- Perfekt
- Jag tänkte höra av mig till hotellet säger Esmeralda
- Bra gör så, jag ringer Annika och frågar hur det går därhemma om de organiserade flytten av sakerna igår
- Gör så säger Jesper
Vi äter upp, vi reser oss och går ut ur matsalen, vi går upp på våra rum och jag tar fram telefonen. Jag ringer Annika
- Hej
- Tjena, syrran allt väl?
- Jadå, vi är lite trötta bara
- Hur gick flytten?
- Bara bra, det är en gigantiskbyggnad
- Bra, har lastbilarna börjat komma?
- Ja de första kom tidigt i morse, Ilse är där just nu, de andra är i skolan. Jag fuskar idag. Jag skall snart köra ner till byggnaden och avlösa Ilse
- Bra, det kommer att komma fler lastbilar från Frankrike, hör med kusinen när de väntas komma
- Så det redde ut sig?
- Ja efter lite trixande så gjorde det, det
- Så bra
- Ja, vi berättar mer när vi kommer hem
- När blir det?
- Vi är i Belgien just nu, vi skall klättra lite så vi får se
- Så det blir inte idag?
- Nej troligtvis inte
- Bra då vet vi det
- Händer det något?
- Nej, eller nej jag tror inte det. Men vi har alla en känsla av att vi är förföljda hela tiden men vi hittar inget. Vampyrerna är väldigt sugna på att ge sig ut och jaga. Men det är inte direkt lämpligt just nu, med tanke på vad vi håller på med. Vi vill inte lämna de därhemma obevakade mer än vad som behövs
- Vi skulle kunna skicka hem Jesper och Esmeralda, så får jag och Rebecka lösa detta. De kan vara hemma på ett par timmar
- Vi avvaktar tills i morgon, så får vi se var det landar
- Då säger vi så, men var försiktiga
- Alltid brorsan
- Vi hörs
- Det gör vi
Jag lägger på och tittar på Rebecka, hon pratar med Isabella och jag funderar på det som Annika sagt, är det de galna bröderna eller någon annan av de andra. Som Jesper sa vi har många bollar i luften. Men om de inte kan se dem så är de skickliga. Vem är så pass skickliga? Har vi skadat dem så mycket att de redan får plocka fram sina bästa soldater? Det skulle innebära att vi ligger före i tidtabellen
Rebecka lägger på och tittar på mig, jag knackar på min panna och jag känner hennes smekning när hon läser mig. När hon är färdig så tittar hon på mig och sen så säger hon
- Vad tror du?
- Min gissning är lika bra som din
- Bröderna?
- Ja eller guds hämnd som skickat spioner för att se om vi hittat det de fruktar
- Är de så skickliga?
- De har haft ett par tusen år på sig att förfina sina talanger
- Förvisso, tror du att de hittar på något?
- Nej jag tror inte att de vågar sig på en konfrontation förrän de är säkra på att vi hittat det, och då så kommer de att använda smygande. Inte våld, de är medvetna om att vi kommer smälla dem på fingrarna då. De känner till reglerna precis som alla andra. Vi skrämde dem en hel del i Israel, det är inte ofta som de förlorar soldater sådär som de gjorde. Det gör dem försiktiga
- Hur löser vi det?
- Ja antingen så skickar vi hem Jesper och Esmeralda, eller så skickar vi dit ett tiotal av elitstyrkan som håller koll på dem. Eller så bryr vi oss inte
- Så du menar att vi skall dra runt dem i näsan och lura dem?
- Tja, de bevakar oss, vi bevakar dem sen ser vi vad som händer
- Det är ju ett val, ett ganska roligt val faktiskt
- Haha ja
- Då gör vi så
- Mm
Jag tar fram telefonen och ringer, jag förklarar för Sensein vad jag vill ha och han svarar att han kommer skicka tio stycken hem till oss. Jag lägger på och ler mot Rebecka, låt leken börja. Vi reser oss och går ut ur rummet, vi går nerför trappan och går ut ur hotellet, vi går ut i staden och tittar på den. Vi går runt ett par timmar och tittar på sedvärdheter. När vi kommer tillbaka till hotellet så går vi in i matsalen och sätter oss. Vi beställer in och äter med god aptit. När vi är klara så går vi upp till vårt rum. Vi går in och lägger oss på sängen och somnar
Jag vaknar av att min telefon ringer, jag svarar
- Hej
- Hej kusin, nu är det klart
- Tack, då sätter vi igång, förresten hälsa din far att vi har oönskade gäster hemma och att jag skickat dit tio från elitstyrkan. Säg till honom att vi vill veta vem det är
- Ja, jag säger till honom
- Bra, när vi är klara här kusin så kommer vi att åka hem, har du kontaktat de där bombteknikerna?
- Ja de är på väg, de bör vara framme om en timme eller så
- Bra tack
- Ingen fara, hej
- Hej
Jag lägger på och vi reser oss och tar på oss våra kläder. Vi tar väskorna och går ut rummet. Vi går bort till Jesper och Esmeraldas rum och knackar på, vi hör steg från insidan och Esmeralda öppnar
- Vi ses därnere om en kvart säger Rebecka
Hon tittar på sin syster
- Eller ni behöver längre tid på er?
- Haha nej, vi är precis färdiga, vi kommer om en kvart
- Bra säger Rebecka och ler tillbaka
Vi går ner för trappan och jag betalar för oss. Jesper och Esmeralda kommer nerför trappan och vi går ut ur hotellet. Vi hänger på oss väskorna och börjar gå i rask takt. Vi tar oss ut ur staden och börjar springa
Vi kommer fram till slottet och går fram till byggnaden. Jesper och Esmeralda tittar på den och går runt den. De kommer tillbaka till oss
- Vad är detta för något?
- Har inte en aning
- Skall vi?
- Om en stund, vi väntar på bombteknikerna, vi låter dem sätta igång med slottet. När de är upptagna med det så klättrar vi upp
- När kommer de?
- Strax, jag trodde att de redan skulle vara här
- Då väntar vi
Vi går tillbaka till slottet och ställer oss framför det, tjugominuter senare så kommer en bil körande och stannar framför slottet. De två männen kommer fram till oss. Vi hälsar på dem och de tittar på oss
- Här har ni fått något att bita i, hela slottet skall tydligen vara minerat, de allierade tog en titt på det och körde iväg igen. Det har stått såhär sedan dess, ingen har gjort sig besväret att försöka ta sig an det. Vad säger ni om utmaningen?
- Haha den är frestande
- Bra, varsågod, det är bara att sätta igång
- Haha tack
De går bort till bilen och börjar byta om.
Vi går till den andra byggnaden, vi sätter ner våra väskor på marken och öppnar dem. Vi sätter på oss våra hjälpmedel och börjar klättra. Vi tar oss upp till balkongen som går runt hela byggnaden.
Vi försöker titta in genom fönstren men de är så skitiga att vi inte ser något. Vi går fram till en dörr och jag tittar på den andra. Jag trycker ner handtaget och dörren öppnas.
Vi tittar in och ser ett tiotal lastbilar stå därnere. Innanför dörren så är där en trappa som leder neråt. Vi börjar gå nerför den och vi kommer nertill botten. Marken är täckt av sand och vi går försiktigt fram till lastbilarna och lyfter på baksidan och där är en massa trälådor.
Vi tittar på dem och undersöker dem. Där är inga försåt mineringar vad vi kan se. Vi undersöker alla lastbilarna och det ser likadant ut på dem allihop. En massa lådor i olika storlekar, och inga försåtmineringar.
Vi tittar på varandra och går bort till dörrarna. Vi undersöker dem och vad vi kan se så är där inga sprängmedel. Vi tittar på varandra och jag och Jesper tar bort reglerna från dörrarna och öppnar dem.
Solljuset skiner in och lyser upp lokalen. Vi tittar på varandra
- De minerar hela slottet, men inte här?
- Mm precis, då undrar jag, vad finns därinne som är så viktigt och vad finns det på de där?
- Ja det kan man undra säger Jesper, vapen?
- Har inte en aning, vi får kolla
- Ja
- Vad tror ni att detta är för byggnad?
- Jag tror att man tränat hästar här, med tanke på utformningen och underlaget
De andra tittar på mig och nickar
- Så måste det vara säger Esmeralda
- Skall vi?
- Ja
Vi går fram till lastbilarna och jag hoppar upp på en av dem. Jag tar tag i en låda, jag orkar knappt rubba den. Jag tittar på Jesper och han hoppar upp bredvid mig, vi tar tag i lådan och försöker rubba den men vi lyckas inte.
Jag hoppar ner och går fram till min väska och tar fram kofoten. Jag klättrar upp igen och sätter den mot kanten av lådan. Jag bräcker upp locket och vi tittar ner i den. Jag tittar på Jesper och han tittar på mig och vi undrar vad det är vi tittar på.
- Vad är det? frågar Rebecka
- Har inte en aning
- Vad är det gjort av?
- Någon metall, vilken har jag inte en aning om
- Där ser man
- Vi ringer kusinen hon får ordna med transport till lådorna så får vi titta på det hemma
Jag hoppar ner på marken och tar fram telefonen
- Hej kusin, vi har hittat ett tiotal lastbilar här. Vad som finns i lådorna har vi inte en aning om. Vill de se till så att de kommer hem så att vi kan titta på det hemma
- Javisst, lastbilarna kommer snart
- Bra vi är i andra byggnaden så de får köra dit
- Javisst
- Se till att de har truckar med sig så att de kan lasta på med dem, lådorna väger en hel del
- Jag löser det, de bör vara hos er inom en timme
- Bra då går vi och ser hur det går för de andra
- Gör så
- Hej
- Hej
Vi går ut lokalen och går tillbaka till slottet, vi går runt till framsidan och dörren står öppen. Vi går fram till den och tittar in. Vi ser de två männen stå och prata med varandra
- Hej, ni kom in?
- Ja det var rätt enkelt, men denna dörr är lite av en utmaning
- Jaha?
- Mineringen är antingen en fälla, eller så är den klumpigt utförd, vi kan inte bestämma oss för vilket
- Kan jag komma in?
- Javisst det är inga problem, vi har rensat fram hit. Det var inga problem
Vi går in och ställer oss bredvid dem, vi tittar på dörren och ser hur de minerat den. Jag följer linorna som går som ett spindelnät över dörren. Jag titta på dörren och mineringen och jag går fram och pekar på en av linorna
- Klipp av den
Mannen tittar på mig
- Lita på mig, klipp av den
Han går fram till mig och ger mig en tång. Jag tar emot den och jag klipper av tråden. Resten av trådarna lossnar och när de landat på golvet så är där bara en tråd kvar
- Fantastiskt, hur såg du det?
- Jag är bra på att urskilja mönster säger jag och ler
- Där ser man, ni kanske skall gå ut så tar vi hand om detta
- Javisst
Vi går ut rummet och går ut på framsidan av slottet. Vi väntar och efter en stund så kommer en av männen ut
- Ni kan komma in nu
Vi går efter honom in i rummet, dörren är fortfarande stängd, vi ställer oss bredvid dem
- Frågan nu är om de minerat på andra sidan med
- Dörrarna går mot oss, jag kan öppna försiktigt, så kan ni kika in
- Javisst
Jag tar tag om handtaget och trycker ner det försiktigt, vi håller andan. Det går så långt ner det går utan att något händer. Jag tittar på dem och öppnar dörren på glänt. De kikar in
- Du kan öppna dörren
- Javisst, ni skall nog akta er
Jag flyttar mig med dörren när jag öppnar den. Inget händer och vi tittar in i rummet, det är fullt möblerat. Vi ser annan dörr och samma mönster av trådar syns på dörren
Jag går fram till dörren och tittar på trådarna, jag följer dem och hittar den tråd de skall klippa, jag pekar och mannen går fram och klipper, samma effekt som på andra dörren sker
Vi går ut rummet och de gör vad de skall, vi öppnar dörren och kommer ut i en hall, den går från ytterdörrarna till andrasidan där det är en dörr som leder uti trädgården. Vi tittar oss omkring, här är en trappa som leder uppåt och fyra dörrar
Det finns inga trådar på dem, jag går fram till en av dörrarna och sätter handen mot den, jag gör samma sak på alla de andra dörrarna och kommer fram till den siste. Jag stannar med handen på dörren och pekar på den
- Denna, kontrollera den
- Javisst
Han tar fram en apparat och drar den längs med dörren. Han stannar och pekar, den andre markerar med en penna. Samma procedur upprepar sig tre gånger till, de tittar på mig sen så tar de fram en borr och gör ett hål i dörren.
De tar fram en sladd där det sitter en kamera längst ut. De sätter den i hålet och undersöker dörren. De drar tillbaka sladden och tittar på varandra. De tittar på oss och harklar sig
- Det sitter fyra sprängladdningar på dörren
- Ja, där är inga trådar denna gång utan vi tror att om man öppnar dörren så sluts det kretsar eller något. Men om man öppnar dörren sprängs de
- Hur löser ni det?
- Vi vet inte
- Kan man ta bort dem?
- Ja det tror vi
- Tror?
- Vi är så säkra som vi kan vara på att man kan göra det ja
- Så om jag trollar bort de fyra bomberna så kan vi öppna dörren?
- Ja
- Då tar vi bort dem
Jag går till min väska och hämtar mitt svärd, de tittar på mig när jag kommer tillbaka. Jag tittar på markeringarna
- Hur breda är de?
Mannen med pennan ritar fyra rutor på dörren. Jag fokuserar och sticker svärdet genom dörren och skär loss den första laddningen. Sen upprepar jag det tre gånger till. De tittar på mig och sen på bomberna
- Den var ny
- Ja verkligen
- Så nu kan vi öppna dörren frågar jag?
- Ja vi tror det i alla fall
- Då testar vi
Vi hör lastbilar som närmar sig, Jesper lämnar oss och går ut. Männen tittar på oss
- De skall hämta lite saker, då öppnar jag
Jag hör hur männen drar efter andan och håller den. Jag öppnar dörren och inget händer. Vi tittar nerför en trappa, jag sträcker mig efter kontakten
- Vänta, den kan vara kopplad till fler sprängladdningar
- Då väntar jag
Männen tar fram varsin ficklampa, de undersöker kontakten. När de är nöjda så tänder de. Lamporna tänds och vi ser trappan som leder ner i källaren. En lampa har tänts därnere.
Jag går först ner och vi kommer ner i ett stort rum och där finns tre dörrar. Samma rutmönster finns vid dessa dörrar och jag tittar på dem och jag tar en tång av männen och går fram till första dörren och klipper
Jag går till nästa och klipper, sen nästa och jag kommer fram till sista dörren och tittar på den. Mönstret är annorlunda här, jag följer trådarna med blicken. Rebecka kommer fram till mig och hon följer också trådarna med blicken
Vi står där och hon tar min hand som jag har tången i och vi lyfter den och klipper en av trådarna och hälften av dem trillar ner på golvet och vi tittar på dem och vi höjer handen igen och klipper till. Resten av trådarna trillar ner på golvet
Vi tittar på männen och de går fram till dörrarna och vi går upp
- Jag tittar till Jesper säger jag och går ut
Jag går till den andra lokalen och där står en lastbil och blir lastad. Två truckar kör fram och tillbaka mellan lastbilarna. Tre av dem är tömda, och de håller på med den fjärde
- Hur går det?
- Jodå bara bra, de är väldigt effektiva, två lastbilar är lastade och är på väg. Denna är snart färdig
- Bra
- Hur går det därinne?
- Framåt säger jag och ler
- De är imponerade av det du gör
- Du kan också göra det
- Jo men det var du som gjorde det
- De hade ändrat mönstret på en av dörrarna därnere
- Vad betyder det?
- Har inte en aning, det kan vara en fälla, eller det var det, de räknade väl med att de som löst de andra skulle tro att alla var likadana, men de lurade inte oss
- Vad tror du finns här?
- Din gissning är lika god som min. Men det bör ju vara något viktigt, eller så är allt det därinne bara en bluff, för att gömma detta fullt synligt. Vad nu detta är
- Något vapen av något slag?
- Kanske, det ligger väl rätt nära tillhands
- Det känns väl så
- Jag går in igen och ser om de fått bort sprängladdningarna
- Gör så
Jag går tillbaka till huset och går ner i källaren. Männen står där och tittar på dörrarna
- Jaha, skall vi
Jag går fram till den ena dörren och öppnar den. I rummet så står det en tryckpress. Vi går in och fram till den, männen kommer in i rummet och de tittar på den sen på oss. jag går fram till maskinen och tar ett ark som ligger där
Det är dollarsedlar, förfalskade dollar sedlar. Jag visar de andra och de tittar på arken. Vi går ut ur rummet och jag öppnar en av de andra dörrarna. Hela rummet är fullt av staplar av ark med tryckta sedlar. En maskin för att dela på sedlarna står i rummet
Jag går ut ur rummet, männen går in i det och den ene säger
- Herre jävlar
- Det kan man säga, jag ringer vår vän
- Gör så
Jag går bort till den tredjedörren och öppnar den. Här står det fat efter fat med vad jag gissar är trycksvärta. Jag går ut rummet och tittar på den sista dörren
- Söv dem Esmeralda, något säger mig att de inte skall se vad som finns bakom denna dörr. Dörren känns fel
- Ja
Hon går fram till männen som står med ryggen mot henne och tittar in i rummet med trycksvärta. Hon trycker till och de rasar ihop, vi bär upp dem och lutar dem mot en vägg. Vi går ner igen, Rebecka kommer tillbaka och nickar
- Vi väntar på Jesper, vad sa presidenten?
- Han blev lite tagen på sängen men han skulle kontakta de som sköter sådant här
- Bra
Jag tittar på dörren och försöker identifiera vad det är jag känner, Rebecka kommer fram till mig och ställer sig bredvid mig, vi tittar på dörren och vi står där och känner
Vi hör hur Jesper kommer nerför trappan
- Ni kallade
- Ja vi skall nog vara här allihop, något känns fel, konstigt, underligt med denna dörr. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men något märkligt är det.
Jesper tittar in i de andra rummen och säger
- Spännande
- Mm, jag trodde att de bara sysslade med sådant i Sachsen Hausen, men tydligen inte, de tvingade judar att hitta en felfri metod att göra falska sedlar. Det finns en massa av dem i omlopp, framförallt i pund. Det är en välförborgad hemlighet. De var så bra att de nästan var bättre än originalet. Den engelska ekonomin hade kollapsat om det kom ut. Så de höll munnen stängd. Hur går det däruppe?
- Jodå de har tre lastbilar kvar att tömma, men ni kallade
- Ja, om de snor de sakerna så får de väl göra det. Det är vad som finns bakom den dörren som är det viktiga, allt annat här är oviktigt
De tittar på oss och jag går fram till dörren och sätter handen på handtaget och håller det där. Det känns varmt. Något ont har hänt här, jag sluter ögonen och andas. Jag tar in kraften och börjar lysa, Rebecka kommer fram och börjar lysa med mig. Vi trycker ned handtaget. Vi står där och väntar, vi låter kraften löpa fritt. Vi trycker dörren inåt och vi tar ett steg in i rummet våra fötter rör vid marmorgolvet och vi tittar in.
Vi stannar och tittar oss omkring därinne. Det är ett stort som en balsal. Vi tittar ner på golvet, det är färgat i rött, vitt och svart våra blickar följer färgerna och ser att de bildar den nazistiska flaggan med svastikan i mitten.
Vi tittar på väggarna, det hänger tavlor av Hitler och Himmler på väggarna, mellan tavlorna så hänger det flaggor. Vi ser ett altare vid ena väggen, där ligger en uppslagen bok på altaret.
En isande känsla fyller mig när jag tittar på den, jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig. Vi har gåshud båda två, vi vänder blicken från altaret och värmen kommer tillbaka.
Vi låter blicken söka av rummet, i andra änden så är där ett altare till, vi tittar på det och börjar gå fram mot det, vi stannar och tittar på det som ligger där. Jag sträcker fram handen och låter min hand omsluta skaftet på spjutet.
Rebecka sträcker fram sin hand och lägger sin hand på det, vi lyfter det från altaret och vänder oss om, jag ser att Jesper går mot det andra altaret
- Gå inte fram till den om du inte vill bli galen
- Då stannar jag, vad är det för bok?
- Andra sidans motsvarighet till livets bok
Han stirrar på mig och sen på boken och backar ifrån den
- Hur fan gör vi nu?
- Vi slår ihop den, hittar en trälåda och lägger den i den. Spikar igen den och sen så ringer vi Gunther. Jag tyckte mig se lådor i ett av rummen
- Hur skall ni slå ihop den?
- Med detta
- Jag hämtar en låda
- Bra, sen går ni ut och stänger dörren. Ni öppnar den inte igen förrän vi gör det, har ni förstått
- Ja
Jesper går ut ur rummet och kommer tillbaka med en trälåda och han sätter den på golvet och sparkar den mot oss. Jag stoppar den med min fot och vi går mot altaret. Jag sparkar lådan framför mig och den ger ifrån sig ett skrapande ljud när den glider över marmorgolvet. Jag ser Esmeralda stänga dörren och det enda ljuset som finns i rummet nu är det som kommer från oss.
Det ser ut som om mörkret och ljuset som strålar från oss kämpar om herraväldet. Vi kommer fram till altaret och vi lyfter spjutet och lägger bladet under den ena pärmen. Vi tittar på varandra och börjar vi slå ihop boken.
Vi känner hur den kämpar emot men vi trycker på och boken slår ihop. Det känns som om mörkret drar sig tillbaka. Vårt ljus fyller rummet och vi tittar på varandra igen och jag kysser henne
Jag böjer mig ner och sätter locket på plats. Rebecka öppnar dörren och tittar ut
- Såg du några spik därute?
- Nej, men jag kan kolla en gång till
- Är det klart frågar Esmeralda
- Snart, vi har stängt den i alla fall
- Bra, den gav mig rysningar
- Oss med
Jesper kommer tillbaka med en näve med spikar, han räcker dem till Rebecka, hon tar emot dem och tar kofoten från min väska. Hon går fram till mig och räcker mig spiken och jag slår in dem in locket
När jag är klar så reser jag mig upp, jag går in i andra rummet och tittar på faten där. Jag slår på dem och hittar ett som låter tomt. Jag öppnar locket och tittar ner i det. Det är tomt, det ser till och med rentvättat ut. Jag reflekterar inte så mycket över det konstiga i det. Jag tittar på Jesper och vi bär in det i rummet och jag tar tag i lådan och släpper ner det i fatet.
Jag tar locket och sätter det på plats och när jag är klar så tittar jag på de andra och så ler jag och jag tittar på Jesper och vi bär upp fatet och sätter det utanför slottet. Vi går in igen och ner i källaren igen. Vi går in i salen och jag går bort till ena väggen och går uppför en ramp. Jag känner trä mot mina fingrar. Jag undersöker dörrarna och hittar inga konstigheter. Jag drar ifrån en regel och trycker upp dörrarna och ljus strömmar ner i hålet och fyller rummet med ljus
Jag går ner igen
- Jesper gå bort och kolla lastningen är du snäll säger jag, Esmeralda väck dem igen
- Javisst svarar båda två
När ljuset strömmar in så ser vi på väggarna och golvet, vi tittar på tavlorna och vi letar runt i rummet. Jag hittar en förhöjning i väggen. Jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig. Vi skall trycka på den knappen senare
Esmeralda kommer ner med männen och de går fram till rummet och tittar in. De spärrar upp ögonen när de ser vad som finns därinne
- Herregud, vad är detta för något?
- Himmler hade en massa ockult skit för sig, detta är ett sådant ställe. De hade en hel del skumma ritualer där de hedrade hedna gudar osv. en massa mysticism och sådant larv. Detta var tydligen en av de platser de utförde sådana saker på
- Jisses
- Ja det kan man säga, skall vi gå upp och fortsätta?
- Javisst
Vi går upp ur källaren. De närmsta timmarna ägnar vi åt att ta bort resterande mineringar. När vi är klara så har mörkret fallit utanför. Vi tackar dem för hjälpen och de kör iväg. De sista lastbilarna har kört iväg. Vi tittar på varandra och går ner i källaren igen och går in i rummet. Jag går fram till förhöjningen i väggen och trycker till. De klickar en bit ifrån där jag står och en springa öppnar sig.
Vi öppnar den och tittar in i en tunnel. Vi går ner i den och kommer ut i en ny mindre sal. Den liknar den däruppe, Vi lyser och jag hittar en strömbrytare och vrider på den.
Här är möblerat, det finns soffor och fåtöljer här, en öppenspis. På väggarna är det samma sorts tavlor som däruppe, skillnaden är att de är nakna på dessa bilder. Där deras kroppar är muskulösa och deras könsorgan är på gränsen till groteskt stora. Vi tittar på varandra och vi ler, det finns bokhyllor med böcker i. Det mesta är nationalromantisk smörja som ingen normal människa skulle läsa. Här finns en hel del böcker om olika mystiska samfund. Men även en hel del klassiker. En hel del första utgåvor och en del äldre biblar. Jag går upp därifrån och går ut utanför slottet och tar fram telefonen
- Hej det är jag
- Hej, hur är det?
- Jodå bara bra, vi har hittat det, nu skall vi bara hitta på ett bra sätt att dra fram dem ur skuggorna.
- Ni har hittat det? viskar hon
- Ja, skulle du kunna skicka hit en lastbil, med kartonger, vi har en del fynd här som vi vill ta hand om
- Javisst den kommer snart
- Bra, vi får se vad vi gör med det
- Javisst
- Får jag prata med din far
- Javisst
- Hej säger Gunther
- Hej, lyssna nu, och lyssna noga
- Ja säger han spänt
- Vi har hittat en av andra sidans böcker
Det blir tyst i andra änden av telefonen
- Har ni dödens bok?
- Ja, vi hittade den här tillsammans med spjutet. Vi har lagt den i en trälåda som vi spikat igen, sen la den i ett oljefat och satte locket på den. Nu är frågan. Vad gör vi med den nu? Min käre krönikör
- Jag har inte en aning, detta har aldrig hänt förut
- Där ser man, kan du ta reda på vad vi skall göra med den. Vi kan inte lämna den här
- Nej det kan ni inte. Jag får läsa på mig. Jag återkommer så fort jag kan. Ni rörde den inte?
- Vi kan verka tokiga ibland men vi är inte galna svärfar
- Haha nej ni är ju inte det, jag hör av mig så fort jag kan. Men det förklarar en hel del om nazisterna hade en av de där böckerna
- Ja det gör det, vi har en del att lasta på här. Så vi kommer att stanna ett tag till här innan vi åker hem igen. Så du har tid på dig att läsa, hör av dig så fort du kan med vad vi skall göra med den där boken. Jag kan säga att den pockar på vår uppmärksamhet
- Jag skyndar mig
- Tack
Jag lägger på och går ner i källaren och vi börjar bära upp tavlorna och böckerna, lastbilen kommer och vi sätter sakerna i den. Vi lägger ner böckerna i kartonger och bär upp dem till lastbilen.
Vi tar möblerna och bär upp dem med, när vi tömt rummen så går vi in igen och tar ett sista varv i huset innan vi stänger dörrarna. Vi säger till chauffören att köra. Vi sätter oss på trappan och väntar. Jag har spjutet liggande över mina knän. Min telefon ringer, precis när solen börjar visa sina första strålar. Jag svarar
- Ja
- Hej det är jag
- Ja
- Ni kommer inte gilla vad jag kommer berätta
- Vi måste läsa skiten?
- Ja det måste ni
- Och ingen vet hur det kommer sluta, himlen kan falla ner och en massa andra saker
- Ja
- Får vi läsa den var vi vill?
- Ja det får ni
- Vad kommer hända om vi inte läser den?
- Allt det du sa precis kommer definitivt att hända
- Som vanligt då
- Ja
- Bra då åker vi hem och läser den. Vi ses på andra sidan, fixar du transport till planet åt oss
- Det har jag redan gjort, de bör vara framme snart
- Tack, vad skall vi göra när vi läst den?
- Då ringer ni mig
- Om vi fortfarande lever?
- Ja precis
- Då vet vi det, vi hörs
- Hej då, Niklas
- Hej
Jag lägger på och tittar på de andra tre
***
Vi sitter i vårt sanktum därhemma och tittar på varandra. Trälådan står mellan oss och vi känner hur den försöker tala till oss. Hur den försöker bryta ner vårt motstånd
Vi fick hem fatet, när skåpbilen rullade in framför huset så hörde vi vargen yla, vi lastade av tunnan och rullade ut den trädgården. Vi såg Polar som nu vuxit ännu mer stå och resa ragg vid glasdörren ut mot trädgården
Jag tittade på henne och hon vände och gick, jag kände samma känslor som hon gjorde när vi stod där vid fatet. Vi öppnade den och plockade upp trälådan. Vi tog ner i källaren och vi öppnade lådan och tittade på boken som låg där
Vi hade handskar på oss när vi lyfte upp den och sen så la vi ner den på bordet och Polar ylade ännu högre. Vi satte oss ner vid bordet och tittade på varandra. Vi tog in kraften och mumlandet tystnade. Det kändes som om de två hälsade på varandra, vår kraft med kraften i boken som låg på bordet. Vi fick en föraning om vad som kunnat bli om valet blivit annorlunda. Vi tittade på varandra och öppnade boken. Vi fäste våra blickar på texten och vi började läsa



Kommentarer

snusse 10 Januari 2019, 09:09

Hej
När kommer nästa? Hoppas snart.....


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright