De sju husen Kapitel 7 Muren

Författare: sammet Datum: 2018-10-08 16:47:20

Kategori: Heterosex

Läst: 2 807 gånger

Betyg: 5 (3 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit



Kapitel 7
Muren
Vi vaknade samtidigt, vi steg upp ur sängen. Vi gick igenom den vanliga morgonrutinen. Vi kontrollerade vår packning en sista gång. Vi gick nerför trapporna och in i matsalen.
Vi satte oss vid bordet och blev serverade vår frukost. Efterhand så kom de andra och satte sig. De hade packat de med och skulle bege sig hem efter att de ätit frukost.
Jolli och Girli skulle bege sig till senaten, Gryda skulle åka hem och informera sin morfar om vad vi kommit överens om. Shia och Reijo skulle resa hem och förkunna sitt kommande bröllop.
När vi ätit och deras bagage var lastat på deras vagnar så vinkade vi farväl när de åkte iväg. Vi gick in och vi samlades i blå salongen
- Vi reser om en timme, är ni klara?
- Ja svarar min syster
- Jadå säger Melinda
- Bra, vi kommer att ta med alla garanterna. Vi kan behöva dem. De är inte bara snabba. De är bra i strid med, med åtta garanter och våra färdigheter så lär vi klara oss. Vi har brått så vi kommer att rida snabbt och länge. Det blir nog inte så mycket sovande på halvägshus. Resan till Tishas hem kommer att ta ungefär fyra dagar. Även med garanterna
- Är du säker? frågar Tisha. För oss tog det tre veckor
- Vi kommer inte ta samma väg som du gjorde på vägen hit
- Finns det en annan väg?
- Ja den är lite spektakulär
- Hur menar du? Frågar min syster
- Muren går inte hela vägen ner till havet, längst ner söderut finns det klippor som vi kommer att klättra uppför, eller rättare sagt garanterna kommer att klättra uppför dem
- Går inte muren hela vägen?
- Nej, men utan garanterna så tar du dig inte uppför dem
- Hur hittade du dit?
- Det gjorde jag inte, det gjorde de. Fråga mig inte hur men de hittade den vägen. Det är så det funkar med garanterna, jag säger vart jag vill, sen springer de den närmsta vägen. Eller lättaste eller den väg de vill. Jag ifrågasätter inte. Jag bara rider och hoppas på det bästa
Jag säger det sista med ett leende och de tittar på mig.
- Det är så det fungerar, det var så de tog mig runt hela vår del av världen. Jag läste om platser i böcker och pergamentrullar. Jag viskade vart jag ville till Loka och hon sprang. De andra hängde på och vi kom fram. Så om jag säger din fars slott så kommer de att springa dit. Skulle vi separeras, så viska bara hem till dem så tar de er hem. De kan springa direkt hit, jag har aldrig varit med om att de har blivit trötta. När vi vilar så är det inte för deras skull utan för vår. Jag tror att de skulle kunna springa hur länge som helst. Det är rätt intressant att sitta på ryggen av dem när de springer och jagar samtidigt, och äter. Det blir blodigt men det går. Enda gången de behöver stanna är när de måste dricka
- Har du suttit på ryggen när de jagat?
- Haha ja, jag behövde lämna ett ställe väldigt hastigt och var tvungen att vara ifrån den delen av landet innan solen gick ner. Det var en intressant dag. Men vi hann, de hade inte ätit på ett tag, helt plötsligt så översköljdes jag av blod från något djur. Loka bestämde sig för att jaga och äta samtidigt
- Skojar du?
- Nej, jag ville bara förvarna er om att det kan hända. Som sagt det kan hända när de strider med. Blir det strid och ni sitter på deras ryggar så gör ingenting, de sköter resten. Vi kommer att ha speciella sadlar på denna resan. Eftersom vi skall resa så långt. Man spänner fast sig i dem och man kan sova utan att riskera att falla av. Vi behöver dem när vi skall uppför klipporna med så att vi inte faller av
- Har du till oss alla?
- Ja jag lät göra en sadel till varje garant, de är olika i kroppsform så vi fick göra individuella sadlar, som passade varje garant. Jag rider på Loka, Tisha på Snabb hennes make, Leira du reser på Fräs, Melinda du reser på Hicka. De andra heter, Gräs, Fnys, Puls och Lång. Jok
- Ja?
- Du och magikern håller ställningarna här. Slut de avtal som du vill, ta hand om mitt hus
- Ja mästare
- Bra, har du utsett vem som skall ge order när du inte är här Leira?
- Jadå, jag har meddelat Jok
- Bra, är ni klara?
- Ja
- Bra då hämtar vi våra packningar och går till garanterna
Vi reser oss, vi går upp på ovanvåningen och hämtar våra packningar. Vi bär ner dem och vi kramar om magikern och Jok. Vi går ut ur huset och går ner till garanternas hem
När vi kommer dit så visslar jag, de kommer springande allihop och stannar framför mig. Jag tittar på dem och kliar Loka under halsen. Hon ger ifrån sig ett belåtet läte
- Nu skall vi resa tillsammans igen vännen, de blir med sadlar denna gång
Hon ler och böjer på huvudet, hon ger ett ljud ifrån sig och de andra ställer sig i bredd. Jag hämtar Lokas sadel och spänner på den. När hon är klar så gör jag likadant med de andra. När jag är klar så hänger jag på min packning.
De andra ser hur jag gör och hänger på sin packning. När vi är klara så sitter vi upp. Jag kontrollerar de andras sadlar och spänner fast dem. Jag hoppar upp på Loka och spänner fast mig själv
- Ta oss till Tisha hem, Drakborgen
Loka tittar på mig och ler. Sen sätter hon fart. Jag hör ett tjut bakom mig och sen så förvinner vi. Jag ser inte så mycket av världen omkring mig, jag sitter där i mina egna tankar och anar bara hur landsbygden flimrar till bredvid mig
När vi varit på väg i tolv timmar och mörkret fallit för länge sedan så ber jag Loka att stanna. Hon sänker farten och stannar. Vi är söderut, vi har passerat mitt hus gränser för länge sedan.
Vi är förbi ingenmansland och befinner och ute på en grässtäpp. Garanterna bildar en cirkel och vi hoppar av inne i cirkeln. Jag sträcker på mig och försöker få stelheten ur min kropp
Jag går fram till en av mina väskor och tar fram färdkost. Jag häktar av en vattenlägel och sätter mig mitt i cirkeln och de andra gör likadant. Jag börjar äta och tar en klunk av vattnet
- Var är vi? Frågar Leira
- Vi är nästan så långt söderut som det går att komma i Tarabia, vi är i vildmarkerna. Det bor inga människor här, men en massa vilda djur. Garanterna skyddar oss innanför ringen. Men ingen går utanför, det finns djur därute som skulle äta upp er snabbt om ni lämnar ringen. Det finns även ormar, spindlar och andra giftiga djur där utanför. Så vi stannar innanför ringen. Behöver ni tömma blåsan eller annat så gör vi det innanför ringen. Packa fram filtar för det blir kallt här på nätterna. Lägg er hos er garant så kommer ni att ligga tryggt. Bli inte rädda om de får för sig att jaga djur.
- Kallt?
- Ja om en timme eller så, så kommer marken vara täckt av frost. På dagarna är det varmt, väldigt varmt. Men när solen försvinner så blir det kallt
- Hur långt har vi kommit idag?
- Har inte en aning, men långt är det. Vi kommer nå klipporna i morgon, vi måste passera dem under dagtid. I värsta fall så får vi spendera en natt i sadlarna sovande. Men jag litar på att Loka har koll på läget. Hade hon inte velat stanna nu så hade hon inte gjort det, om hon inte var säker på att vi skulle hinna i morgon. Vad som än händer i morgon så bli inte rädda, ni kommer inte falla av. Sadlarna och garanterna ser till det
- Det låter som att det kommer bli obehagligt säger Melinda
- Nja spännande säger jag med ett leende
- Spännande?
- Jag kan inte förklara men vad som än händer så få inte panik. Blir det för jobbigt så blunda
Jag går bort till Loka och klappar henne på huvudet och smeker hennes hals. Jag packar ner maten och tar fram min filt. Jag tittar på henne och hon gör plats bredvid henne. Jag lägger mig på marken och lägger huvudet på hennes tass
De andra packar fram sina filtar och gör som jag gjorde. De lägger sig hos sina garanter och jag tittar upp på himlen, det är magiskt att se alla stjärnor. Jag hör ett morrande från något djur. Loka svarar djuret och det låter nästan föraktfullt
Morrande kommer igen och Loka gör ett ljud, en av garanterna pilar iväg. Vi hör ett ljud av smärta skära igenom tystnaden. Garanten kommer tillbaka och lägger sig. den slickar sig runt munnen. Tystnaden lägger sig.
Det enda som hörs är insekter som spelar för oss. Jag tittar på Tisha som ligger bredvid mig, hennes blick når min. Jag ser ett leende på hennes läppar. Jag ler tillbaka. Jag reser mig och går fram till henne
Jag sätter mig bredvid henne och hon lutar sitt huvud på min axel. Vi tittar på stjärnorna tillsammans. Hon vänder huvudet mot mig och vi kysser varandra. Hon lägger sig tillrätta på Snabbs framtass, han tittar på mig och jag tittar tillbaka och nickar
Han kommer skydda henne med sitt liv, Loka makar sig närmre oss, jag lägger mig på min plats hos henne och drar filten över mig. De andra två ligger hos sina garanter och jag hör hur de andas tungt, de har somnat. Jag stänger ögonen och somnar jag med
Loka puffar till mig, solen har inte gått upp än
- Är det dags vännen?
Hon nickar och tittar på de andra. Jag väcker dem, vi äter en hastig frukost och sen hoppar vi upp sadlarna. Jag kontrollerar de andras sadlar, sen hoppar jag upp i min och spänner fast mig
- Så Loka
Hon sätter iväg och vi flyger fram över marken. Djuren springer i cirka fyra timmar sen så känner jag hur jag nästan kastas bakåt. Vi är framme vid klipporna. I sex timmar så springer de runt bland dem innan vi är nere på fast mark igen
Garanterna fortsätter framöver gräsmarkerna, vi är i Tishas land nu. Vi är i Tenebia. Jag låter dem springa i cirka två timmar till innan jag ber Loka att stanna. Hon sänker farten och stannar. Garanterna lägger sig i en cirkel igen
Jag stiger av Loka och sträcker på mig, jag tar fram mat och vatten. Jag går iväg en liten bit och tömmer min blåsa. Jag vänder mig och ser att kvinnorna också uträttar sina behov
Jag vänder mig om igen och tittar utöver gräsmarkerna. Mörkret är kompakt och jag ser inte så långt. Jag går fram till Fnys och kliar henne under hakan. Hon spinner nöjt. Garanten bredvid mig puffar på mig och jag kliar den också under hakan
Jag går varvet runt och kliar dem alla, jag kommer tillbaka till Loka och pussar henne på nosen. Hon slickar mig i ansiktet och jag ler.
- Är ni hungriga?
Hon tittar på mig och ler
- Behöver ni jaga?
Hon ler igen och gör ett läte, fyra av garanterna springer iväg. De andra gör ringen mindre. Jag sätter mig på gräset och tar fram min mat. Jag börjar äta, de andra kommer fram till mig och sätter sig
- Ja spännande är ett ord för det vi gjorde idag säger Leira
- Jag höll på att kräkas ett par gånger, men det hjälpte att blunda säger Melinda
- Jag fick kramp i händerna så hårt höll jag i tyglarna, jag svär på att Snabb skrattade hela tiden säger Tisha
- Måste vi ta samma väg tillbaka?
- Ja säger jag, eller Loka bestämmer. Jag tror att de gillar att klättra. Loka skrattar också, eller vad man skall kalla det
- Hur långt har vi kommit idag?
- Har inte en aning, känner du igen dig Tisha?
- Nej det är för mörkt, men att vi är i mitt land känner jag i benen
- Jodå vi är i ditt land säger jag, om det är det inget tvivel
De andra garanterna kommer tillbaka, Loka tittar på mig sen så springer de andra fyra iväg. Ringen sluts om oss igen
- Jag tror att vi är i obebodda trakter, ungefär som de vi var i igår. Vi kan nog vänta oss samma djur här så vi skall inte lämna cirkeln i natt i heller
- Det hade jag inga planer på säger Leira
Vi sitter där och äter vår mat, när vi är klara så väntar vi på att Loka och de andra skall komma tillbaka. Vi säger ingenting, de andra är spända på vad som skall hända här. För två av dem så är det okända trakter. Tisha oroar sig för sin far
Loka och de andra kommer tillbaka, vi lägger ner vår mat och vattnet i packningarna. Vi tar fram våra filtar och lägger oss. Tisha kryper ner bredvid mig och jag slår mina armar om henne
Vi ligger där och jag känner hur sömnen tar mig
Jag vaknar av att Loka puffar på mig, jag tittar på henne och hon nickar. Det är dags. Jag väcker de andra och vi packar ner våra filtar
- Vi får sova i sadlarna, jag kommer be Loka att vi skall springa hela vägen till Tishas far
- Tack säger Tisha
- Så vi skall sitta upp och sova säger Melinda
- Om du vill
- Förlåt
- Jag skall visa er
Jag går fram till Loka och visar, framänden på sadeln kan vikas framåt så att man kan lägga sig framåt längs med garantens rygg
- Spänn fast armarna i tyglarna så faller ni inte av
- Smart
- Tack
Vi hoppar upp på ryggarna, vi spänner fast oss och när vi är klara så viskar jag till Loka
- Hela vägen hjärtat
Hon tittar på mig och ler. Sen sätter hon fart. Jag ser hur det blir ljusare och garanterna springer snabbt över planmark. Jag ser hur mörkret faller och jag lägger mig tillrätta på ryggen av Loka
Jag vaknar av att Loka puffar till mig, vi står stilla och jag tittar mig omkring. Vi är i en skog och jag tittar på Loka. Hennes huvud pekar ut riktningen. Jag ler och tar mig loss från sadeln. Jag går ut en bit i skogen och tömmer min blåsa
Jag går tillbaka till de andra och väcker dem
- Vi är framme säger jag
- Redan säger Melinda
- Ja de har sprungit fort
- Jag känner igen mig säger Tisha, vi är ungefär en kilometer från mitt hem
- Ta bara med det viktigaste, låt resten stanna på garanterna, sadlarna med
De andra nickar och går till sina packningar. Jag spänner på mig mitt svärd, jag tar min båge och en ryggsäck där jag har det viktigaste. Jag snörar på mig mitt koger på benet och runt magen. Jag sätter svärdet på ryggen och håller bågen i handen
Tisha gör likadant, Leira spänner på sig sitt svärd och hänger en ryggsäck på ryggen. Melinda tar sin ryggsäck och en lång stav. När vi är klara så viskar jag till Loka
- Göm er, jaga och drick och var beredda på att vi måste lämna snabbt hjärtat
Hon slickar mig i ansiktet, jag ler mot henne. Jag ser att de andra klappar sina garanter och vi börjar gå. Vi går genom skogen och kommer fram till en stig. Vi går längs med stigen i ungefär en kvart. Sen kommer vi ut ur skogen
Vi ser Tishas hem framför oss, där är arbetare ute på fälten. Vi går mot huset och när vi närmar oss så tittar arbetarna upp. En av dem kommer springande mot oss
- Håll, vem är ni?
- Det är jag Hurin, Tisha
- Tisha? Lever du? Vi trodde att du var död
- Nej Hurin inte än, detta är mina vänner
- Gosse säger jag, detta är min syster Leira och vår Kusin Melinda
- Välkomna ers nåd
- Är min far hemma? Frågar Tisha med spänd röst
- Va? Jo han är i huset
- Tack gode gud, vi måste till honom direkt
- Va? Ja självklart, tack gode gud att du lever, prästen meddelade din far för en vecka sedan att du dött vid muren
- Så det gjorde han säger Tisha hårt
Hurin studsar till
- Då får vi visa far att jag lever, prästen med säger Tisha
Jag tittar på henne och hennes ansikte är rött av ilska
- Andas säger jag till henne
- Ja hjärtat säger hon
Vi börjar gå och vi kommer fram till en port. Två vakter står vid ingången i muren som går runt huset. De stirrar på Tisha när vi kommer fram
- Ers nåd
- Imber
- Välkommen hem
- Tack, var är min far?
- I matsalen skulle jag tro. Det är frukostdags
- Tack Imber, sprid ut att jag är hemma
- Ja ers nåd
- Tack
Hon går före oss och vi går över en stenlagd gård. Vi kommer fram till en stor port som leder in i huset. Tisha smeker den och mumlar en bön. Hon trycker ner handtaget och dörrarna öppnar sig
Vi går in och svänger till höger och vi går efter henne. Huset har inte förändrats sedan jag var här sist. Melinda och Leira tittar sig omkring. Vi går efter Tisha, en kammarjungfru kommer gående och hon skriker till när hon ser Tisha
- Men sluta Josie, jag är ingen ande. Jag lever och vi vill ha frukost. Se till att det kommer fram mat till oss
- Ers nåd stammar hon
- Nu Josie, säg till Harold att jag har tre gäster med mig och att det skall beredas rum åt dem. Bredvid mina
- Ja ers nåd
- Tack Josie, sitter min far i matsalen?
- Ja ers nåd, prästen är där
- Så det är han spinner Tisha
Hon går iväg, hennes hand når svärdet och hon drar det från ryggen. Väsandet när det lämnar skidan förebådar död. Jag tittar på de andra och skakar på huvudet. Leira tittar skeptiskt på mig, jag tittar tillbaka och skakar på huvudet igen
Vi kommer fram till en dubbeldörr, Tisha samlar sin kraft och sparkar upp den. Dörrarna flyger upp och hon går in i matsalen. Två män sitter där och de är på väg att resa sig. båda stannar i sina rörelser när de ser Tisha
- Herregud säger den ene
- Min dotter utropar en andre
- Ja det är jag säger Tisha med en farligt låg röst. Så du far med lögner präst. Jag trodde inte att ni fick ljuga
Hon går med svärdet redo genom rummet och fram till prästen
- Jag har för mig att det är dödsstraff för präster att ljuga
- Herregud stammar prästen
- Nej säger hon och höjer svärdet, han kommer inte hjälpa dig
Hon svingar svärdet och det svarta stålet är som ett streck när det flyger genom luften. Han skriker högt och blundar. Tisha stannar med svärdet på hans hals, ett rött streck bildas där eggen skurit in i huden
Det rinner en tunn rännil blod längs med hans hals och det fångas upp av hans svarta skrud. Han öppnar ögonen och stirrar på Tisha
- Ditt liv ligger i mina händer gris, från och med nu så sover du med grisarna, du äter med grisarna och du lever med grisarna. Jag se till så att dina sängkläder lämnas där. Med dina personliga tillbehör. Din bibel och ditt böneband. Allt annat är vårt präst
- Du kan inte göra så
- Säger vem?
- Visa mig var det står skrivit att jag inte får göra så? Visa mig var i er bibel det står att jag inte får göra så, visa mig den lag som säger att jag inte får göra så? VISA MIG skriker hon
Prästen hoppar till och stirrar på henne, Leira har dragit sitt svärd och jag har spänt min båge. Melinda tittar på prästen och ler. Hon går fram till honom och drar med handen framför hans ögon
De färgas vita, och han börjar skrika
- Häxkraft
- Ja viskar Melinda, du skall vara tacksam att jag bara gjort dig blind. Seså lukta dig fram till svinstiorna. Försvinn innan jag blir riktigt elak
Han försöker ta sig ut ur rummet men han lyckas inte så bra. När han krockat med väggen för tredje gången så tar jag honom i armen och leder honom ut ur matsalen. Jag ser en vakt komma gående
Han stirrar på mig och jag säger åt honom
- Hennes nåd har bestämt att prästen skall bo med grisarna. Skulle du vilja leda honom dit. Han blev plötsligt blind
Jag tänker efter och mumlar, jag gör honom stum. Han öppnar munnen men inte ett ljud kommer över hans läppar
- Han kan inte prata i heller, men som sagt han förargade hennes nåd. Så till grisarna med honom. Innan hon bestämmer sig för att vi alla skall bo med grisarna
- Jag hörde det där säger Tisha i mitt huvud
- Jag vet hjärtat, jag leker med vakten bara
- Snälla skynda dig, hon är på ett förfärligt humör

Han tittar på mig och sen på dörren som är insparkad
- Det var hon som gjorde det, nästa gång så kanske det är din bak hon sparkar på om du inte gör som jag ber dig
- Joshua!
- Genast ers nåd säger vakten och sväljer
Han tar ett hårt tag om prästens arm och går iväg med honom. Jag går tillbaka till matsalen. Tisha kramar om sin far och Leira har satt tillbaka sitt svärd. Melinda håller lättare i staven
Jag går fram till dem och bugar mig
- Ers nåd
- Herr Gosse?
- Nja inte riktigt men vi kan berätta till maten, vi är rätt hungriga
- Va? Javisst sätt er
- Dessa fagra damer är min syster, Leira och min kusin Melinda
- Mina damer
- Ers nåd
- Nej jag heter Bran
- Melinda kan du laga dörrarna?
- Javisst säger hon
Hon går fram till dörrarna och mumlar. De lagas framför ögonen på oss och Bran sväljer och tittar på oss
- Vi har vissa fördelar Bran säger jag och ler, skall vi sätta oss?
- Va? Javisst
Vi sätter oss vid bordet, jag sätter min båge bredvid mig. kammarjungfrun som vi träffade i korridoren kommer in i rummet tillsammans med tre andra kvinnor. De dukar fram tallrikar och glas åt oss
De dukar fram mat och när de är klara så niger de och ställer sig vid ena väggen. Jag tittar på dem och sen på Tisha. Hon tittar på kvinnorna
- Vi klarar oss själv, ni kan gå
- Ja ers nåd säger de
De niger och går ut ur rummet
- Kolla om det finns någon gömd kusin
- Javisst
Hennes blick blir fjärrskådande och jag tittar på henne. vi hör ett skrik och ljud från ena väggen. En dörr öppnas i ett angränsande rum och snabba steg hörs i korridoren
- Så kusin
- Tack säger jag med ett leende
- Han kommer inte rapportera något, han kommer springa tills han svimmar av utmattning säger hon med ett leende
- Herregud säger Bran
- Nej far magi
- Nå vad hände? Efter att du lämnade oss med den där prästen?
- Det far är en lång historia, men så mycket kan jag säga att profetian är sann, jag är ett av verktygen och Joshua är det andra
- Joshua?
- Ja det är mitt riktiga namn, Gosse äventyraren är ett av de namn jag använder när jag reser. Jag är herre över Drakens hus på andra sidan muren. Jag är som din dotter säger, den andre av profetians redskap. När jag var här sist så hamnade jag här av misstag kan man säga. Fast jag undrar hur mycket misstag det var. Det var tur att Tisha inte var hemma när jag var här sist. Vi har genomgått eldprovet. Det var intressant, i alla fall vi har fått markeringarna som visar vem vi är
- Herregud
- Du kanske skall berätta hela historien Tisha, så fyller vi i när det behövs
- Ja det är nog lika bra säger hon
Hon tar en klunk vatten ur en mugg sen tittar hon på sin far. Hon börjar berätta och vi sitter där vid bordet i flera timmar. När Tisha närmar sig slutet på historien så slås dörren upp och en man kommer in i rummet
- Vad menar ni med att ha dragit in den onde i huset
- Förlåt säger jag, mycket har jag kallats men aldrig den onde. Vem är du?
Han stirrar på mig och på mina vapen, han tittar på Leira och sen på Melinda
- Vem är ni?
- Vi? Vi är på genomresa genom ert land, mitt namn är Gosse och äventyrare är mitt yrke
- Va?
- Jag sa att mitt namn är Gosse och att mitt yrke är äventyrare, detta är min syster och det är vår kusin. Vem är du som rusar in i folks hem som om du ägde det
- Jag behöver inte svara sig tölp
- Tölp? Var det en degradering från den onde?
- Va? Han tittar förvirrat på mig
- Du stormar in som om kriget stod för dörren eller att någon stängt din favoritbordell. Sen så kallar du mig den onde, sen så är jag en tölp. Jag har nog aldrig blivit så förolämpad förr i alla fall inte så fort. Om jag inte var gäst i huset så skulle jag utmanat dig och delat kroppen från ditt huvud
Han stirrar på mig och sen tittar han på Bran och hans blick når Tisha
- Du?
- Ja svinpäls jag, ville du något
- Vad kallade du mig?
- Svinpäls, som alla andra av ditt skrå
- Skrå? Jag är överstepräst slinka
- Ta tillbaka det säger jag, nu är min röst annorlunda
Jag reser mig från stolen och tittar på mannen, jag ställer mig framför Tisha och lyfter min hand mot svärdet
- Ta tillbaka det eller betala priset för din dumhet
- Tror du att du har en chans, fjant
- Tror du?
Jag börjar mumla och ett mörker sluter sig runt mig, på marken så uppenbarar sig ett märke i eld. Trollkarlarnas märke, jag fortsätter mumlar och elden stiger runt mig
Han stirrar på mig och han blir lika vit i ansiktet som hans skrud är
- Nå fjant, skall vi leka?
- Trollkarl viskar han
- Ja så dina knep funkar inte mot mig, inte dina talismaner i heller
Jag ser att Melinda tittar på mig, hon förstår.
- Nå får jag se hur starkt du är?
Han slickar sig om läpparna och ropar
- Hjälp
Tio stycken präster med vapen kommer in i rummet, de drar sina svärd och stirrar på mig. jag drar mitt och jag doppar det i elden som finns runt mig. Svärdet fattar eld. Jag ställer mig i färdigställning och tittar på dem
- Nå vem är först?
De stirrar på översteprästen och sen på mig. Leira reser sig och drar sitt svärd. Hon går och ställer sig bredvid mig. Melinda reser sig också och går bort till Bran och Tisha. Tisha har rest sig och står sidan om sin far. Hon har dragit sitt svärd
Jag tar in Goishan och jag får en aura av vit ljus runt mig. Leira doppar sitt svärd i min eld och hennes klinga börjar också brinna
- Nå? Vem är först
- Döda dem skriker prästen
Innan de hinner röra sig så attackerar jag, jag stöter mitt svärd i bröstet på en av männen. Han börjar brinna och faller gurglande ner på marken. De andra stirrar på honom. Sen så attackerar jag, jag känner Leira vid min sida och vi dödar dem en efter en
- Så präst väser jag, några sista ord?
- Vem är ni?
- De som kommit för att göra upp räkningen med er. Era satans svin
Jag svingar mitt svärd och hugger huvud det av honom. Det fräser när hans blod kommer i kontakt med min eld på svärdet. Jag tittar på kroppen när den faller framåt och slår i golvet. Jag viftar med handen och ljuset kommer tillbaka
Elden släcks och märket på golvet försvinner. Jag tittar på de döda och sen på Tisha och hennes far
- Han irriterade mig, och ingen säger så om Tisha
- Tack hjärtat säger hon och ler
- Varsågod hjärtat
- Sen så är det dags att vi tar hand om dem. De har skapat tillräckligt med terror
- Hur visste du om talismanerna kusin?
- Logik, den svagaste magikern skulle kunna döda dem lätt, men de lyckas med konstycket att döda magiker. Då finns det bara talismaner kvar
- De måste vara starka för att kunna stå emot magi
- Ja vi kan ju undersöka dem. De har sådana på sig
Jag går fram till magikern och letar igenom hans kropp. Jag hittar en liten figurin, den känns kall i min hand. Jag kastar den till Melinda. Hon fångar den och tittar på den. Hennes ansikte blir koncentrerat och hon sluter handen om den
Det hörs ett knak och hon öppnar handen och resterna av den regnar ner på golvet. Hon borstar av händerna
- Lekmanssaker, nu vet jag hur jag skall möta dem
- Bra, jag använder trollkraft här, det kommer skrämma skiten ur dem. Tisha
- Ja?
- Hur är dina trollkrafter?
- Inte som dina men jag kan en del
- Bra, vi får träna upp dem, Leira?
- Ja?
- Hur är din magi?
- Jag kan grunderna
- Bra, nå Bran, vill du kalla på någon som rensar undan liken?
- Va? Javisst
Han reser sig och går till dörren, han öppnar den och delar ut en order. Han kommer tillbaka och tittar på oss
- Är ni beredda på konsekvenserna av detta?
- Ja far säger Tisha, du måste härifrån direkt. Alla som finns i slottet måste ta sig till magikernas gömställe nu. Ge ordern om att utrymma slottet
- Men...
- Nej far inga men, vi kan ta hand om oss själv. Packa lätt far och bered dig på ett äventyr. För mors och mina syskons skull gör som jag säger
Han tittar på henne och sen så kallar han på en man. Mannen kommer in i rummet och Bran berättar för honom vad han skall göra. Han tittar på Bran och bugar sig. han går iväg
- Far packa nu, vi har inte så lång tid på oss
- Ja Tisha
Han går iväg, vi samlar ihop våra saker och går ut ur matsalen och ställer oss på gården. Det är livlig aktivitet runt omkring oss. Kvinnor och barn lastar kärror med saker. Män som bär saker och sätter vid vagnarna
Vi tittar på dem och jag kan se blickarna vi får av folket. Det var detta jag var rädd för. De är trygga i sin miljö oavsett vad de får genomlida. Jag tittar på Tisha och hon ser det också. Men hon har en beslutsam min. Hennes far kommer ut på gården och han kommer fram till oss
De första vagnarna lämnar gården och efterhand så töms gården på både vagnar och människor. Till slut så är det bara vi kvar. Vi går ut från huset och går mot skogen. Vi kommer fram till skogsbrynet och vi går in i skogen
Vi lämnar stigen och går en bit in bland träden. När vi gått tillräckligt långt så visslar jag. Loka och hennes familj kommer fram till oss. Bran stirrar på djuren
- Loka vi måste skicka iväg Tishas far hem, han får rida på Gräs, vem skall mer följa med?
Loka tittar på mig sen tittar hon på Lång
- Tack Loka, Bran kom hit
Han kommer fram till mig och jag låter Gräs lukta på honom, han slickar honom i ansiktet. När ritualen är klar, så jag hjälper honom upp i sadeln. Jag visar honom hur han skall vika sadeln
- De kommer springa direkt hem, i början så kommer det att vara obehagligt men du vänjer dig. Du får äta och sova i sadeln. När du kommer hem så kommer en man vid namn Jok att ta hand om dig. Tillsammans med min magiker
- Hur lång tid kommer det att ta?
- Vet inte men minst två dygn
- Herregud
- Det kommer gå fort, Gräs, Lång
De tittar på mig
- Kom tillbaka direkt, hitta oss
Gräs ler samma leende som sin mor
- Skydda honom
Gräs nickar
- Iväg med er
De börjar springa och försvinner direkt
- Loka, vi kommer att få besök, är ni sugna på att jaga
Hon ler mot mig och visar sina tänder. Jag ler tillbaka och vi hoppar upp på garanterna. De springer tillbaka till huset. Vi stannar på gården. Jag stänger portarna och tittar på Loka
- Vakta vännen
Loka och garanterna försvinner. Vi går in i huset, vi går till köket och jag tittar på grytor och ugnar. Vi plockar fram mat och börjar laga en enkel stuvning, det finns bröd som jag delar i bitar. Vi sätter oss i köket och börjar äta
När vi är klara så går vi upp till första våningen och sätter oss i en salong. Jag tittar på Tisha
- Hur långtid?
- Det finns ett kloster rätt nära, ryktet om det som hänt kommer sprida sig fort. En del av de som gav sig iväg kommer att bege sig dit. Så någon gång i natt
- Perfekt, Garanternas jakttid. Hur många tror du?
- Allt mellan femtio och hundra beroende på hur många som är på plats i klostret
- Loka och hennes familj kommer att göra köttfärs av dem. Vi kan sitta på taket och titta på, är de inte fler så lär de inte komma innanför porten
- Är du säker?
- Ja det är jag, om de inte är fler som kommer. Så kommer garanterna att ta hand om dem
Mörkret faller utanför, vi klättrar upp på taket och vi gör oss redo om någon av dem skulle ta sig förbi Garanterna. Vi sätter oss ner och tittar ut. Månarna lyser upp natten och ger oss ljus.
Ingen av oss säger något, det känns som om tiden kryper fram.
- De kommer nu, viskar Melinda
- Var?
- Från alla håll, de är duktiga
Jag fokuserar min blick och jag ser dem, de är klädda i svarta dräkter. De sitter i skogsbrynet och tittar på huset. Jag hör ett skrikande komma bakifrån. Fler skrik hörs och männen börjar röra sig. Vi hör röster kalla på hjälp.
Dödsskrik hörs i skogen och förvirring uppstår, de lämnar skogen och börjar springa mot huset. Fler av dem dör, garanterna är som suddiga streck när de springer runt därute. Vissa av dem närmar sig huset.
Ett tiotal är nästan framme vid slottet. De är trettio meter från porten när de bara försvinner. Tumult utbryter och de andra vänder om och springer mot skogen. Två män sitter på riddjur och försöker få dem att vända mot huset
De hotar med gudsstraff och död. Männen bryr sig inte, de rusar in i skogen mot vad de tror är säkerheten. Jag tar min båge och lägger an en pil. Jag siktar mot en av männen som sitter på ett av riddjuren
Precis när jag skall släppa så ser jag dem försvinna, jag sänker bågen och tittar mot platsen där de satt. Den är tom, skriken fortsätter i tio minuter till sen så blir det tyst. Jag tittar på de andra och vi går ner från taket
Vi går ut på gården, jag går fram till porten och öppnar den. Sex garanter kommer springande in på gården och stannar. Jag går fram till Loka och tittar på henne. Jag bugar mig och kramar om henne. Hon ler mot mig
Jag kramar de andra garanterna, de andra gör likadant. De tittar på oss och ler
- Tack säger jag
Loka skäller till och slickar mig i ansiktet
- Hade ni kul?
Hon visar tänderna
- Överlevde någon
Hon ger mig en förebrående blick och jag skrattar till
- Vakta huset i natt Loka, vi ger oss av i morgon
Hon skäller till igen och de försvinner ut genom porten. Vi går in i huset och Tisha visar oss till sovrummen. Hon visar Melinda och Leira till varsitt rum, vi säger god natt och de går in på sina rum. Tisha tar mig i handen och leder mig till sitt rum
Hon öppnar dörren och vi går in. Rummet är stort och innehåller en stor säng, ett par skåp för kläder, en stor spegel i koppar och ett skrivbord. Hon leder mig till ett badrum. Jag tar av mig mina vapen och lägger dem på golvet
Tisha tar av sina, vi klär av oss nakna och går bort till en stor tvätt ho. Hon pumpar efter vatten och fyller ho med det. Vi tvättar av oss och när vi är klara så räcker hon mig en handduk så att jag kan torka av mig
Hon tar mig i handen och leder mig in i rummet, hon går bort till sin säng och lägger sig på rygg. Jag lägger mig på henne och börjar kyssa henne. Min tunga går på upptäcktsfärd utmed hennes kropp och jag slickar på hennes bröst
Jag biter till försiktigt på hennes bröstvårtor och hon stönar till. De stelnar av min behandling. Jag slickar mig ner över hennes mage och nertill hennes kön. Min tunga finner hennes klitoris och jag börjar slicka den
Hennes stönanden ökar i takt med min lek med henne, jag slickar hennes kön och känner hennes smaker. Jag särar på hennes blygdläppar med min tunga och för in den i henne och slickar hennes inre
Hennes händer kramar täcket och hennes höfter och bål rör sig när jag slickar henne. mina händer smeker hennes bröst samtidigt som min tunga ger henne njutning. Hon stönar högre och jag trycker till med tungan på hennes klitoris
Hennes ända lämnar madrassen och hon skriker ut sin orgasm i natten. Jag slickar i mig hennes safter när orgasmen träffar henne. När orgasmen ebbar ut så drar hon upp mig. Vi kysser varandra, hennes händer letar efter mitt kön som står hårt och redo
Hon finner det hon söker och sätter mitt kön mot hennes. Jag trycker till och jag glider in i henne. Jag tar henne med långa tag, mitt kön träffar botten av henne för varje stöt jag gör och gensvaret är ett stön varje gång mitt kön penetrerar henne
Vi kysser varandra, hon biter tag i min läpp och jag stönar till. Jag ökar takten och hon släpper min läpp, jag lyfter upp hennes ena ben så jag kan ta henne djupare, hennes hand letar sig ner mellan hennes ben och hon börjar smeka sin klitoris
Jag tar henne hårdare och vi närmar oss orgasm båda två, jag känner hur min pung drar sig samman. Jag ser i hennes ögon att hon är nära. Jag ökar takten ytterligare. Hennes fingrar fladdrar på hennes klitoris
Min orgasm kommer, jag känner hur min säd sprutar ur mig och in i henne, precis när jag kommer så kommer hon. Hennes inre kramar mig och vi är synkade i vår orgasm. Jag skriker och hon skriker
Det känns som om min orgasm varar för evigt. Jag tömmer mig fullständigt och när jag känner att jag inte har mer att tömma så saktar jag ner takten för att till slut stanna. Jag andas häftigt, jag känner svetten rinna längs med ryggen på mig
Tisha andas lika häftigt som jag och vi tittar varandra i ögonen. Jag ler mot henne och hon ler tillbaka. Jag lutar mig fram och vi kysser varandra. Vi lägger oss på sidan. Hon lägger sitt ena ben på mig. Vi tittar varandra i ögonen
Inga ord behövs, vi är lyckliga. Hon pussar mig och jag henne. Vi ligger där och just nu så finns det inga bekymmer i världen. Hur länge vi ligger där vet jag inte. men vi känner båda att jag är på väg att slakna
Jag drar mig ur henne motvilligt, hon reser sig ur sängen och går ut i tvättrummet. Jag går efter henne och vi tvättar av oss båda två. När vi är klara så går vi in i hennes rum igen. Vi går fram till sängen och lägger oss
Hon kurar in sig hos mig, jag lägger min arm om henne och vi somnar med ett leende på våra läppar.
Vi vaknar av att det knackar på dörren, jag reser mig upp och drar på mig underbyxor och byxor. Jag går fram till dörren och öppnar den
- God morgon säger Melinda
- Godmorgon kusin, har det hänt något?
- Nej vi bara undrade om ni tänkt vakna idag, solen är uppe sedan länge
- Oj hur mycket är klockan?
- Runt elva
- Så länge har jag inte sovit på flera år
Tisha reser sig ur sängen och kommer fram till oss
- God morgon Melinda
- Tisha säger hon
- Vi ska bara klä på oss sen kommer vi ner
- Då ses vi därnere
- Hur känns dina krafter kusin?
- Va? Jo bara bra, tankade energi i ditt hus
- Bra för jag vet inte om du kommer få så många tillfällen här
- I nödfall så kan jag göra det med mig själv, det är inte lika bra som att göra det med någon annan men det funkar
- Bra
- Men som sagt jag tankade energi i ditt hus. Jag klarar mig
- Kan du kontakta morbror och meddela honom att Bran är på väg?
- Det gjorde jag i natt, jag störde honom säger hon med ett leende
- Haha skrattar jag till, jag tänka mig att han inte uppskattade det
- Inte direkt men hur skulle jag veta? Men vi ses därnere
- Är Leira uppe?
- Jadå hon är därnere
- Bra vi kommer så fort vi klätt på oss
Hon går ut ur rummet, vi går in i tvättrummet och tvättar av oss. Vi klär på oss och går ner till de andra två. De har lagat frukost, vi sätter oss vid bordet och börjar äta
- Vad händer nu? Frågar Leira
- Nu så skall vi ta oss till klostret som de kom från de som var här i natt och se om det finns någon kvar där. Gör det, det så kommer vi att se till att de också försvinner
- Garanterna?
- Det beror på hur många de är, vi kan inte använda dem hela tiden, får de för mycket smak på blod så vet jag inte om de vänder sig mot oss. De är rovdjur i grund och botten. Oavsett hur mycket jag tämjt dem så är de ändå bara djur. Intelligenta sådana men deras drifter är kanske starkare än kärleken till mig och er
- Så de kan vända sig mot oss?
- Om vi inte är försiktiga, ja
- Bra att veta säger Melinda. Vad är planen?
- Att få folket att inse att prästerna inte är så mäktiga som de tror. Få dem att våga resa sig mot dem. Vi får attackera och döda så många som det behövs innan de förstår
- Det kan ta tid
- Ja, har du något annat för dig, eller en bättre plan?
- Om vi attackerar deras ledare?
- I basilikan? Säger Tisha
- Ja
- De har nog en två – tre hundra elit präster där, minst. Plus soldater
- Jag tänkte mer att vi skulle smyga oss in och döda ledarna, hur många är de?
- Tribunatet är tio stycken, sen är det allfadern som är högste ledaren. Guds ställföreträdare på planeten
- Spännande säger Leira, är det möjligt?

Jag tittar på Tisha, hon tittar på mig och vi nickar
- För oss två är det, ni kan inte följa med. Vi har vissa fördelar som Melinda har råkat utför
- När vi sövde mig och min vän?
- Ja, vi skulle kunna ta oss in i basilikan osedda och döda dem
- Skulle inte det skapa det kaos som ni pratade om?
- Jo säger Tisha
- Då gör vi det. vi reser dit och dödar dem allihop och ser vad som händer
- Hur långt är det dit?
- Med garanterna, en dag ungefär
- Skall vi?
Jag tittar på dem och sen nickar jag
- Vi reser direkt
Vi dukar undan och går upp på våra rum och tar våra packningar. Vi går ut på gården och jag öppnar porten. Jag visslar och garanterna kommer springande. Vi klättrar upp på dem och jag viskar vart vi skall. Loka tittar på mig och ler
De börjar springa och världen far förbi som suddiga streck. När de sprungit i tio timmar så drar jag lätt i tyglarna och Loka tittar på mig, hon springer vidare och stannar inte förrän efter en timme. Vi befinner oss i en dunge
- Bra val Loka
Hon ler och vi går av dem. De går bort till en liten sjö och dricker. Vi sträcker på oss och skakar loss stelheten. Garanterna kommer tillbaka och vi tar vår mat och dricka. Vi sätter oss innanför ringen och börjar äta och dricka
När vi är klara så plockar vi fram våra filtar och stoppar undan maten och drickan. Vi lägger oss tillrätta på marken och vi stänger våra ögon och somnar. Loka väcker mig. Det är fortfarande natt
- Fara?
Hon tittar bort mot kanten av dungen. Jag reser mig och gör mig osynlig, jag smyger fram till kanten och klättrar upp i ett träd. Utanför dungen så är det ett litet läger. Jag räknar till trettio riddjur och lika många män
Jag hoppar ner ljudlöst på marken och smyger mig tillbaka. Jag väcker de andra och viskar vad som finns utanför dungen. Jag tittar på Loka och hon ler
- Ni börjar inte få smak på det?
Hon tittar på mig som om jag vore svagsint
- Jag vill inte förlora dig vännen
Hon puffar till mig och ler. Jag ler tillbaka och smeker henne på nosen.
- Skall vi låta dem vara, eller vi skall låta garanterna leka? Loka försäkrar mig om att de inte börjar få smak på att döda
- Är det präster?
- Inte bara, där är vanliga soldater med bland dem. Jag har inte en aning om vilket hus
- Vi låter dem vara säger Tisha, de attackerar inte oss, de vet inte att vi är här
- Jag håller med säger Melinda
- Bra då låter vi dem vara, kommer de in här och ser oss så får vi ta det då
- Jag tar första vakten säger Leira
- Det behövs inte, garanterna vaktar. De väcker oss om det behövs
Vi lägger oss ner igen och jag somnar. Loka puffar till mig och jag öppnar ögonen, solen strilar ner mellan träden och vi ser ut till att få en fin dag. Jag reser mig och går bort en bit. Jag tömmer min blåsa och när jag är klar så går jag tillbaka till de andra
- Tisha
- Ja
- Det är dags att vakna
Hon reser sig och sträcker på sig, hon tittar på mig och ler. Jag böjer mig fram och ger henne en puss. Hon reser sig och går iväg en bit. Jag väcker de andra två och de går åt samma håll som Tisha
Jag plockar fram mat från mina väskor och sätter mig. De andra kommer tillbaka och gör likadant. Vi börjar äta och vi säger inte så mycket. Leira frågar
- Är de kvar?
- Nej de är borta
- Bra
Vi äter upp och packar ner maten, Vi kliver upp på garanterna och spänner fast oss i sadlarna. Loka tittar på mig och jag nickar. Hon sätter fart och vi är på väg igen.
De springer i åtta timmar, jag känner hur hon sänker farten och stannar. Vi befinner oss på en kulle. Jag tittar ner på staden som ligger nedanför oss. Det finns ingen skog här. Vilket gör att garanterna inte kan gömma sig
- Finns det någonstans där ni kan gömma er?
Loka tittar på mig och tittar åt vänster
- Kan ni gömma er där?
Hon nickar
- Visa mig
Hon börjar springa igen, efter ett par minuter så stannar hon framför en grotta. Jag tittar på den och vi går in. Den är stor och de kan med lätthet få plats där. Jag nickar gillande mot henne

- Loka och Snabb lämnar oss på den kullen som vi var på innan, ni stannar här. De kommer tillbaka och väntar här med er. När vi är klara så kommer vi hit och sen så rider vi vidare. Jag skulle vilja träffa de där magikerna innan vi reser hem
- Hur långtid behöver ni på er? Frågar Leira
- En eller två dagar säger Tisha, det beror på om vi hinner dit innan solnedgången och portarna stängs. Hinner vi inte innan så får vi tillbringa natten utanför murarna, på ett värdshus där. Det är inget jag rekommenderar, men för en natt så kan det gå
- Då får vi skynda oss så att vi hinner in innan mörkret faller
Vi packar upp det vi behöver från våra väskor. Vi spänner på oss våra svärd, när vi är färdiga så säger vi hej till Leira och Melinda. Vi hoppar upp på garanterna och de börjar springa. Ett par minuter senare så är vi tillbaka på kullen
Vi hoppar av, vi tar farväl av Loka och Snabb, de försvinner och vi börjar gå nerför kullen och bort mot en av ingångarna. Det kommer fortfarande vagnar och människor på riddjur och till fots mot staden.
Vi går i ungefär en halvtimme och kommer fram till en av vägarna som leder in i staden. Vi går in mellan två vagnar och följer efter dem. Vi kommer fram till porten och vi ser vakter som släpper in vagnar och riddjur.
- Var kommer ni ifrån frågar en av vakterna oss, och vad är ert ärende?
- Vi kommer från söder, vi skall besöka min mormor i staden säger Tisha undergivet
- Var bor din mormor?
- I blomster delen, på Syrengatan, hon heter Ursa
- Hur länge stannar ni?
- En eller två dagar säger Tisha
- Rapportera till ansvarig i den stadsdelen
- Ja kapten säger Tisha
- Haha nej sergeant säger han
Han tappar intresset för oss och vi går in i staden. Jag går bredvid Tisha som leder oss längre in i staden. I mitten av staden så ligger Basilikan, den syns hela tiden vart man än går. Den är stor och skuggar en del av staden
När vi gått i ungefär en halvtimme så stannar Tisha utanför ett hus. Det är litet och vitt. Det är i två våningar, en äldre kvinna påtar i en trädgård. Tisha öppnar grinden. Den gnisslar till och kvinnan tittar upp
- Vem där?
- Det är jag Ursa säger Tisha
Är det verkligen hennes mormor hinner jag tänka. Kvinnan kisar och ett leende syns på hennes läppar
- Tisha min kära flicka, vad för dig hit
- Hej mormor säger hon och ler mot kvinnan. Vi ville bara se hur du mår. Fick du inte vårt meddelande
Kvinnan tittar skarpt på Tisha och finner sig
- Nej kära barn, det måste ha försvunnit, det är oroliga tider. Prästerna är uppjagade, likaså de äldres råd.
- Varför?
- Jag vet inte men de är ilsknare än bålgetingar
- Jaja nu är vi här i alla fall
- Vill ni ha Tee?
- Ja tack mormor säger Tisha
Vi går in i huset och kvinnan stänger dörren bakom oss. Hon går före ut i ett litet kök och vi sätter ner våra väskor och följer efter henne. Hon stänger ett fönster som är öppet, hon visar att vi skall sätta oss. Hon dukar fram muggar och slår upp Tee till oss
- Tack säger jag
- Varsågod unge man, vad heter du?
- Joshua frun säger jag
- Ursa
Jag böjer på huvudet, jag tar en sipp på Teet och ler mot henne. Tisha tar en sipp hon med. Kvinnan sätter fram ett fat med småkakor och jag tar en. Jag biter i den och äter. Kvinnan ler och sätter sig. hon tar en sipp på Teet
- Jaha så nu är jag din mormor?
- Vi fick ge vakterna en anledning för att komma in Ursa, du var den första jag kom att tänka på. Vi måste rapportera till någon vakt i kvarteret med
- Det behövs inte, Heck är en fyllbult så han har inte en aning om vem som kommer och går här. Han tillbringar all sin tid på värdshuset, från det han vaknar tills han somnar på en bänk där
- Så bra säger Tisha, jag hoppas att det var okej att jag sa att du är min mormor
- Jadå flicka säger hon med ett leende
- Ursa var min första nanna, hon tog hand om mig och mina syskon när vi var små.
- Hur är det med alla?
- De är döda nanna, prästerna mördade dem, alla mina syskon och min mor. Min far befinner sig i landsflykt och vårt hus är övergivet.
- Herregud barn hur gick det till?
- Avslöjar vi det min goda fru så kommer du att befinna dig i stor fara, ju mindre du vet desto bättre är det säger jag. Men att gud skulle vara inblandad betvivlar jag
Hon tittar på mig och nickar
- Du kommer inte härifrån
- Nej frun det gör jag inte, var jag kommer ifrån kan också innebära fara för dig
- Vad skall ni göra här?
- Jag har alltid velat besöka Basilikan säger jag med ett leende
- Så ni är här för att besöka Basilikan?
- Bl.a. säger jag
Hon tittar allvarligt på mig och sen på Tisha
- Barn jag känner igen den minen, du hade den när du bestämt dig för något när du var yngre. Den minen bådar inte gott
- Nej mormor, det gör den inte
- Kasta inte bort ditt liv barn, du kommer inte komma dem nära
- Min kära fru, vi kommer att komma dem väldigt nära. Tro mig inget de har som skydd kan skydda dem mot oss
Hon tittar skarpt på mig och sen på Tisha
- Magi viskar hon
- Nej faktiskt inte säger jag, det är alldeles för många talismaner där för att man skall kunna använda magi. Men vi behöver inte magi. Vi har andra fördelar, det är bra att vakten är en fyllbult för annars så hade du varit i fara
- Hur menar du?
- Tja de kommer att leta efter främlingar och den sergeanten vid porten såg väldigt noggrann ut. jag misstänker att han kommer att rapportera till någon ansvarig om de som kommit in i staden som han inte känner igen. De flesta av de som kommer in är nog rätt kända. Sist jag var här så reste jag ensam och tog mig in en annan väg i staden. Våra svärd fångade hans uppmärksamhet, likaså våra kläder. Han kommer att rapportera oss
- Du är en klok man, du sa en annan väg?
- Ja det finns en annan väg in i staden. Jag rekommenderar den inte men den finns.
- Var?
- Under staden, det finns gångar där under som man kan använda om man vet vad man gör
- Och det gör du?
- Ja frun, jag kallas även för Gosse äventyraren, då är det meningen att jag skall känna till sådant. Jag har dock läst det till mig i en bok om ert land. Innan denna staden fanns här så fanns det en äldre stad. De byggde denna ovanpå den. Man kan ta sig in och ut genom den. Det är ingen behaglig väg men det går
- Förlåt? En stad under staden?
- Ja från en lyckligare tid innan gud fanns
- Hur menar du?
- Er gud har inte funnits så länge min goda fru, er gud såsom ni känner honom är bara drygt tvåtusen år gammal. Innan muren byggdes och länderna var delade så var hela vår del av världen ett land Ursa. Sen kom delningen och ni fick en gud. Här fanns en stad som erövrarna förstörde och sen så byggde de den byggnaden därute och sen så byggdes resten av staden,
- Herregud, de böckerna har jag aldrig hört talas om
- Nej prästerna och de äldre vill bara att ni skall veta det som de vill att ni skall veta. Min kära fru, Tisha vill förändra det.
- Är det möjligt?
- Vi vet inte men vi måste pröva, vi skall skapa lite kaos, sen får vi se hur det artar sig. Deras skändligheter måste få ett slut Ursa, på ett eller annat sätt så måste de få ett slut
- Vad behöver ni?
- Att få stanna här tills mörkret faller, sen så kommer vi att ge oss av.
- Och göra vad?
- Det Ursa lär du få reda på, vi skulle vilja ha våra saker här och hämta dem när vi är klara. Jag misstänker att gatans skvallertanter såg oss gå in. Så vi bör vara här i morgon bitti så att de ser oss ge oss iväg
- Ja säger Ursa
- Får vi stanna?
- Självklart barn, jag älskade dina syskon och din mor jag med flicka. Hade jag kunnat så hade jag utkrävt hämnd
- Lyssnar skvallertanterna på rykten?
- Oja de lever för dem
- Då kanske du skall sprida sådär i förbigående att du hört ett rykte om deras skändligheter mot Tishas familj
Hon tittar på mig och ler
- Jag vet precis vem jag skall prata med, men om jag gör det och det kan spåras tillbaka till mig så kommer mitt liv vara i fara
Jag tittar på henne
- Har du något som binder dig här?
- Nej min man är död sedan länge, vi fick aldrig några barn
- Skulle du kunna tänka dig att följa med oss?
- Vart?
- Till mitt hus
- Och vart finns det?
- I Tarabia
Hon tittar skarpt på mig, jag tittar lugnt tillbaka på henne
- Nej vi äter inte barn, nej vi är inte inavlade allihop. Tvärtom faktiskt, vi har en del traditioner som kan tyckas konstiga för människor utanför. Men vi lever inte under samma ok av prästerskapet som ni gör. Innan vi åkte så stoppade jag faktiskt prästerskapet från att få för stor makt, tillsammans med fem av de andra husen. Du kanske skulle kunna tänka dig att bli nanna till vårt/våra framtida barn
- Era barn?
- Ja vi är trolovade, det är hemligt men så är det. Tishas far kommer också att vara där
- I Tarabia?
- Ja han är framme när som helst
Hon tittar på mig och jag tittar tillbaka och hon tittar på Tisha
- Snälla nanna följ med oss, här finns bara smärta, jag har varit i Tarabia, de har en del konstiga seder men de dödar inte barn i alla fall
- Jag skall tänka på det barn
- Tack
- Jag skall ge mig ut och sprida ryktet, när jag kommer tillbaka så äter vi
Hon reser sig och går ut. Jag tittar efter henne och sen så tittar jag på Tisha
- Vi får övertala henne att följa med
- Ja säger jag, vi utsätter henne för fara
- Ja jag avskyr det men jag kom inte på något bättre vid porten
- Det var en bra ide, vi kom in. Jag trodde dock inte att det fanns någon mormor
- Haha det gör det ju tekniskt sätt inte men, när hon lämnade oss så visste jag att hon flyttade hit
- Varför lämnade hon er?
- Därför att prästen inte gillade henne, hon ifrågasatte vår utbildning. Det höll på att kosta henne livet. Far fick avskeda henne mot sin vilja. Men han köpte detta huset till henne och betalar henne lön fortfarande
- Där ser man
- Hon hatar hur det är här, men det är hennes hem
- Vi får övertala henne på något sätt säger jag. Är du redo för det vi skall göra?
- Ja säger hon sammanbitet
- Bra för det kommer att bli obehagligt
- Jag vet, men för min familj så kommer jag att kunna göra det
Jag tittar på henne och tar hennes hand. Hon kramar om min och vi sitter där och tittar på varandra. Ursa kommer tillbaka och tittar på oss och ler.
- Så då har jag skvallrat lite, nu får vi se hur lång tid det tar innan ryktena börjar florera. Nu skall jag börja med maten
- Vill du ha hjälp? frågar jag
Hon tittar på mig och ler. Hon sätter mig på att skölja och hacka grönsaker. Tisha dukar och Ursa lagar en köttgryta åt oss. När den är färdig så sätter hon grytan på bordet
Vi äter grytan med god aptit och äter bröd till. Vi äter och pratar om gamla minnen från Tishas uppväxt, där nanna berättar om bus och upptåg som Tisha och hennes syskon hade för sig. Mörkret faller utanför och Ursa tittar på oss
- Nu skall jag gå och lägga mig, ni kan lägga er i allrummet, det finns en soffa där som ni kan dela på
- Tack Ursa säger jag, vi kommer inte sova så mycket, har du funderat på vårt erbjudande?
- Ja vi får se, god natt
- Detsamma, sov gott. Vi ses i morgon
- Det hoppas jag
Hon går uppför trappan, vi hör hur det knakar i taket när hon går runt däruppe. Vi sätter oss i soffan och jag tar fram mitt svärd. Jag tittar på det och känner på eggen. Jag lägger det åt sidan och tar fram kastvapnen och lägger dem på bordet
Jag tar fram mina trästavar och lägger dem bredvid de andra vapnen. Jag packar upp min dräkt från väskan. Jag klär av mig mina kläder och tar på mig dräkten. Jag sätter vapnen på plats. Jag tittar på Tisha och hon packar upp sina saker
Hon klär på sig dräkten och sätter vapnen på plats. När hon är klar så hör vi att knarrandet tystnat. Vi tittar på varandra och går iväg. Vi går genom köket och ut genom dörren som leder till baksidan av huset
Vi kommer ut i trädgården och tittar på varandra. Vi går ut ur trädgården och jag går först. Vi håller oss i skuggorna och stannar när vi hör när någon närmar sig. Vi går genom staden och närmar oss basilikan. Jag leder Tisha fram till ett uthus
Jag öppnar dörren och smiter in
- Vad gör vi här frågar Tisha mig
- Vi skall ta oss in i basilikan genom de gångar jag pratade om innan
- Hur?
- Kom
Jag går före henne och vi går längst in i rummet. Jag flyttar på en tunna och öppnar en lucka i golvet. Jag låter Tisha gå först, hon klättrar nerför trappstegen. Jag klättrar ner en bit och stänger luckan efter oss
Vi kommer ner till botten och Tisha tittar på mig, vi står väldigt nära varandra. Jag sträcker ut handen och hittar det jag söker. En fackla, jag plockar fram flinta och fnöske och tänder den. Jag tittar på Tisha och ler
Jag börjar gå och hon går efter mig. Vi går längs med gångarna i en halvtimme ca innan jag stannar.
- Här skall vi upp
- Var kommer vi att komma ut?
- I ett annat uthus inne i basilikan
- Hur vet du om detta?
- Jag har varit här innan som jag sa, det är ingen behaglig väg att ta, men bra. Man slipper nyfikna ögon. När vi kommer upp så måste vi vara tysta. Vi är inne men det finns vakter därute. Vi skall helst inte bli upptäckta
Hon nickar och jag hänger facklan på väggen och börjar klättra uppför stegen. Jag når luckan och öppnar den försiktigt, jag tittar igenom glipan. Där är ingen i rummet. Jag klättrar upp och Tisha kommer efter mig
Jag stänger luckan, jag drar upp kåpan och sätter nederdelen på plats. Vi går fram till dörren, jag öppnar den på glänt och tittar ut, där är facklor tända så att de lyser upp borggården. jag ser vakter patrullera på borggården, och på muren som går runt basilikan

Jag vänder mig och tittar på Tisha
- Där är vakter därute, vi får göra oss osynliga, vi har två minuter på oss att ta oss till andra sidan. Följ mig
- Ja
Vi koncentrerar oss och försvinner, jag öppnar dörren och Tisha kliver ut. Jag stänger dörren och vi börjar springa. Vi tar oss över den stenlagda gården och fram till hörn. Jag sätter mig på huk i skuggorna. Tisha kommer fram till mig
Vi blir synliga igen och vi sitter där och tittar på vakterna. Vi hämtar andan efter sprintandet. Jag tittar på Tisha och säger
- Vi skall upp här, till tredje gluggen
- Visa vägen
- Ja
Jag koncentrerar mig igen och försvinner. Jag börjar klättra uppför väggen. Jag använder stenar som sticker ut ur väggen. Jag stannar och tittar ner, Tisha är precis bakom mig. Efter två minuter så blir jag synlig igen
Vi är så pass högt upp att jag inte är orolig för att vakterna skall se oss. Facklornas sken lyser inte här uppe. Jag fortsätter mitt klättrande och kommer fram till gluggen.
Jag häver mig upp och klättrar in. Jag vänder mig om och tar emot Tisha när hon kommer fram. Jag hjälper henne in och vi sätter oss ner och andas. När vi återhämtat oss så går jag fram till dörren
Jag öppnar den på glänt och tittar ut. Vi befinner oss inne i basilikan och jag tittar mig omkring. Inga vakter, vi går ut i en korridor och rör oss i skuggorna. Vi kommer fram till en trappa och jag börjar gå upp
Vi kommer upp på nästa våning och jag ser två vakter komman gående. Jag koncentrerar mig och försvinner, jag smyger mig fram till dem. Jag drar mina trästavar och slår till
Båda två dråsar i golvet och jag tittar mig omkring. Ingen har hört mig. jag drar in dem i skuggan och gömmer dem. Tisha kommer fram till mig och vi går vidare. Vi tar oss upp tre våningar till utan att möta någon
Vi kommer högst upp och stannar, vi hör röster och vi går emot dem, vi håller oss i skuggorna då det finns fler än två vakter här. Vi stannar och väntar. Två vakter kommer gående och vi låter dem passera oss
När vakterna försvunnit runt ett hörn så rör vi oss igen. Vi smyger närmare ljuden från rösterna. Vi stannar i skuggorna, när vi är ungefär tio meter från rummet där vi hör rösterna så stannar vi. Det står två vakter utanför dörren
Dörren står på glänt, det är därför vi hört rösterna. Vi hör irriterade röster som livligt diskuterar om vad de skall göra med Tishas far och hans hus. En av rösterna föreslår att de skall skicka elitpräster och låta dem slakta alla
En annan tycker att de skall sprida ut att Tishas far Bran är lierad med den onde, så att de kan bränna honom på bål. Men inte förrän de har torterat honom länge. Jag känner hur Tisha stelnar till bredvid mig
Jag tittar på henne och vi koncentrerar oss och försvinner. Vi smyger oss fram till vakterna och slår ner dem ljudlöst. Vi sätter dem utanför dörren och smiter in genom dörren
Vi kommer in i ett stort rum. Rummet är klart upplyst av ljus från kandelabrar och två stora ljuskronor i taket. I mitten av rummet så finns det ett avlångt bord med elva stolar. Fem på varje sida och en stol vid ena kortändan
Den ensamma stolen är större än de andra och den är lite upphöjd. Det är den enda stolen som är tom. På väggarna så finns det gobelänger och tavlor med olika religiösa motiv. Vi går ljudlöst in i rummet
På bordet står det glas och muggar, ett flertal tomma vinläglar ligger på bordet. Det finns rester av en måltid utspridd över bordet. Vi går fram till bordet och vi blir synliga.
- God kväll mina herrar säger jag muntert. Hur står det till
De stirrar på mig och sen på Tisha
- Du säger en av männen och pekar med ett ostadigt finger på Tisha
- Ja jag säger hon sammanbitet
Jag kan känna hennes ilska bubbla under ytan, jag lägger min hand på hennes arm och klämmer till lite
- Fokus, de kommer få.
- Ja säger hon i mitt huvud
- Jaha här sitter er kyrkas finaste och super som om ni vore på en sjaskig vägkrog och lägger planer på att lura folket. Jag undrar vad er gud säger om det
Jag tittar på dem och de stirrar på mig
- Det enda som saknas är lite villiga och sjaskiga horor, då hade scenen varit perfekt. Vi kunde inte undgå att höra om era planer på att döda Tishas far. Det var inga trevliga planer. Framförallt inte när de kommer från präster som skall vara fromma.
- Du lever säger en av prästerna till Tisha
- Som du ser säger hon
- Hur är det möjligt?
- Er präst var inte så skicklig som ni trodde, han dog en rätt obehaglig död
- Du dödade en präst säger en av männen förbluffat
- Haha ja, vad trodde ni? Han skulle döda mig så jag försvarade mig
- Men…
- Är ni så imbecilla att ni trodde att jag skulle bara låta mig dödas? Har ni glömt vem jag är? Profetians redskap?
De stirrar på henne och deras vantrogna blickar får mig att le
- Vem är du? Frågar en av de nyktrare prästerna mig
- Jag? jag är en äventyrare som hörde den fagra damens berättelse och bestämde mig för att följa med henne hit och bestraffa er
- Va?
Jag går fram till bordet och tar en bit ost och tar en tugga på den. Jag tuggar lugnt och sväljer. Jag tittar på männen runt bordet och sen så tittar jag på Tisha. Hon nickar och vi drar våra svärd
- Nu så är det dags för bestraffning säger jag
De stirrar på mig, en av dem reser sig och skall precis skrika på hjälp. Jag tar en av mina treuddar och kastar den. Den sätter sig i mannens strupe och det enda som hörs är ett gurgel. De andra prästerna stirrar på mannen och sen på mig
Jag kastar iväg tre till som når sina mål, Tisha svingar sitt svärd och dödar en annan präst. Jag svingar mitt och dödar nästa. Vi rör oss blixtsnabbt och innan någon hunnit reagera så är de döda
Vi tittar på kropparna som ligger på golvet och går mot dörren. Jag ser handtaget röra sig och dörren öppnas. Jag rör mig mot dörren och tar tag i en arm. Den är för liten för att vara en mans arm. Jag drar in personen i rummet och jag hör ett häpet uttryck
Tisha stänger dörren snabbt bakom kvinnan, jag sätter min hand över hennes mun. Jag hör ett dovt mumlande ljud under min hand
- Lugn, skrik inte så händer det inget, är vi överens
Hennes blick når min och sen tittar hon sig runt i rummet. Hon ser de döda kropparna. Blodet som bildar pölar på golvet. Jag anar att hon skall skrika så jag trycker till lite hårdare. Skriket blir ett tyst
- Umpff
- Vem är du? En tjänsteflicka?
Hon nickar desperat mot mig
- Vet du var översteprästen är?
Hon stirrar på mig och nickar igen
- Bra då visar du oss till honom, eller hur?
Hon nickar desperat igen
- Tack, om jag tar bort handen lovar du att inte skrika då? För om du gör det så kommer samma sak att hända med dig, och det vill du inte va?
Hennes blick är fylld av skräck, hon skakar på huvudet och jag ler
- Bra säger jag, då tar jag bort handen
Jag släpper handen från hennes mun. Min andra hand håller fortfarande i hennes arm. Jag har ett fast grepp men jag håller inte så hårt så att det gör ont. Men tillräckligt hårt för att markera att hon inte kan slita sig
- Vad heter du? frågar Tisha
Flickan tittar på Tisha och säger
- Rosa
- Jag heter Tisha, jag är dotter i drakens hus
Flicka tittar på henne och niger
- Ers nåd
- Vet du var översteprästen är?
- Ja
- Kan du visa oss dit?
- Skall ni döda honom?
Tisha tittar på henne och nickar
- Tack gode gud viskar flickan, jag skall visa er
- Tack Rosa säger Tisha
- Är du här mot din vilja? Frågar jag
- De tog mig från min familj, min far protesterade. De dödade honom. De tog mig hit och gjorde saker med mig som ingen präst skall göra.
- Finns det fler som du?
- Ja ers nåd
- Var finns de andra?
- Överallt i basilikan, när vi inte är i tjänst så blir vi inlåsta i källaren
- Hur många?
- Ett trettiotal
- Översteprästen först säger jag
- Ja säger Tisha, visa vägen Rosa
- Kom säger hon
Jag tar mina treuddar från de döda prästerna, jag stoppar tillbaka dem på sina platser på min dräkt. Jag nickar åt Rosa
Hon går igenom rummet och fram till en gobeläng som hänger på väggen. Hon flyttar den åt sidan och bakom den finns en dörr. Hon öppnar den och en trappa finns där bakom
Hon går genom dörren och uppför trappan. Vi går efter henne och hon går före oss. Vi kommer fram till en annan dörr och hon stannar
- Han har vakter här, elitpräster aldrig mindre än fyra stycken
- Vet du hur många här är i natt?
- Nej, men jag kan se efter
- Väntar han dig?
- Nej
- Då tar vi hand om det, vänta här. Vad finns bakom dörren?
- En korridor som leder till en annan dörr. Bakom den dörren finns hans privata kvarter. Det är flera rum, det är ett torn, på första våningen så har han sitt kontor, på andra våningen finns hans sängkammare och en salong. Högst upp så finns hans, som han kallar det lekstuga. Det är där han tar emot oss
- Du menar…
- Ja han gillar de unga flickorna bäst
- Stanna här, vi kommer tillbaka säger Tisha
- Ja ers nåd säger hon
- Nej liten, jag heter Tisha
Jag sätter handen på handtaget. Jag trycker ner det sakta och öppnar dörren. Jag tittar genom springan och ser fem elitpräster stå i korridoren. Jag visar fem fingrar för Tisha. Hon nickar, vi koncentrerar oss och försvinner
Jag hör en häftig inandning från Rosa, vi slinker in i korridoren. Jag stänger dörren bakom oss. Jag tar fram två treuddar, en i varje hand. Tisha gör likadant. Vi kastar dem. De når sina mål. Fyra av vakterna faller omkull.
Den siste vakten stirrar på sina kamrater, försent tittar han mot oss. Tisha kör sitt svärd genom hans hjärta. Han stirrar på oss med en vantrogen blick. Jag kör mitt svärd genom hans hals så att han inte kan ge något ljud ifrån sig
Jag går tillbaka till dörren och öppnar den. Jag tar Rosa i handen. Jag drar in henne i korridoren. Jag låser dörren och tittar på henne
- Stanna här, vi kommer snart
- Ja ers nåd
Jag går tillbaka till Tisha, hon drar loss våra treuddar och räcker mig mina. Jag sätter dem på sina platser och ler mot henne. Vi går fram till dörren och jag öppnar den. Vi går in genom dörren och kommer in i ett rum
Där ett stort skrivbord, med en stol. Det står två stolar framför skrivbordet. Vi går in och genom rummet, vi kommer fram till en annan dörr. Vi öppnar den och går upp för en liten trappa
Det hänger ett förhänge i valvet. Jag för det åt sidan och vi kommer in i ett sovrum. Här står en stor säng, en stor spegel i koppar sitter på väggen. Ett antal klädskåp och byråer. Vi tittar oss omkring. Han är inte här. Vi går vidare och kommer till en dörr
Jag öppnar dörren och en svängd trappa leder uppåt, vi börjar gå uppför trappan, när vi kommit halvvägs så hör vi ett desperat skrik från en flicka. Jag tittar på Tisha och hon på mig. Vi kommer fram till en dörr och jag trycker ner handtaget
Vi öppnar dörren och det som vi ser är groteskt. I rummet finns olika tortyrredskap. Det finns även en stor säng i rummet. Jag ser tre elitpräster stå nakna med sina kön i händerna
Översteprästen är naken förutom en grotesk mask som täcker hans ansikte. Vad den föreställer har jag ingen aning om. I sängen står en ung flicka naken på knä. Hon är bunden i armarna och benen med en speciell konstruktion
Översteprästen penetrerar henne brutalt i hennes anal, flickan skriker för varje drag han gör. I ena änden av rummet så är där två burar på golvet, den ena är tom och i den andra så ligger det en annan flicka avsvimmad
Hon är också naken som flickan i sängen
- Tirsa, Rissla viskar Tisha
- Va?
- Det är mina systrar säger Tisha
Jag ser hur hon drar sitt svärd och börjar röra sig, jag drar fram treuddar och kastar dem mot elitprästerna. Jag drar mitt svärd och springer mot den tredje. Treuddarna når sina mål och två präster faller ihop
Den tredje tittar på dem och sen så kommer jag fram och stöter mitt svärd genom hans hjärta. Han faller ihop med en rossling. Tisha når fram till översteprästen, hennes svärd susar genom luften
Bladet når sitt mål och svärdet skär av hans kön. Hon fortsätter sin rörelse och stöter iväg honom. Han flyger in i väggen och det hörs ett krasande när hans kropp träffar väggen. Tisha stannar och tittar på flickan i sängen
Hon skriker fortfarande. Tisha tar bort den delen av översteprästens kön som fortfarande sitter kvar i flickan. Hon kastar den mot översteprästen och den träffar honom i ansiktet. Han sitter med händerna mellan sina ben
Han skriker av smärtan samtidigt som blodet rinner ur honom. Jag går fram till honom och slår till. Skriken tystnar och det enda som hörs är flickans snyftningar. Jag tittar på Tisha och hon lossar på remmarna som håller flickan på plats
- Tirsa, det är jag Tisha. Jag är här nu
Flickan stirrar på Tisha och hon ser nästan galen ut. Jag går fram till buren och öppnar den. Jag sätter mig ner och tar ut den andra flickan från den. Hon rycker till när hon känner mina händer. Hennes kropp är täckt av blåmärken
Jag lyfter ut henne försiktigt. Jag börjar mumla och helar henne, hon slappnar av lite grann och slår upp sina ögon. Hon ser drogad ut och ögonen sluts igen. Jag tittar runt i rummet efter kläder men jag hittar inga
Jag lyfter upp henne och går bort till sängen och lägger henne på den. Tisha tittar på mig med tårar i ögonen. Jag börjar mumla igen och helar den andra flickan. Hon stirrar på mig med halvt galna ögon. Jag trycker henne på halsen
Hennes ögon faller ihop och hon somnar. Tisha reser sig ur sängen och går fram till översteprästen. Han andas tungt, huvudet ligger på sned och hans händer är kvar mellan hans ben. Blodet rinner inte lika snabbt längre
Tisha sätter sig på huk framför honom och tar bort masken. Han tittar på henne och hon tittar på honom
- Jag vill att du skall se vem det var som dödade dig. Jag hoppas att den onde tar emot dig med öppna armar, ditt satans svin. Döden är egentligen ett för lågt pris för dig att betala. Men det är bättre än inget
Hon sätter spetsen på sitt svärd mot hans hjärta. Hon trycker det långsamt in i honom och han skriker svagt när han känner hur svärdet penetrerar hans hud. Han känner hur eggen skär sönder musklerna och sen så överväldigas han av smärta
Tisha kör svärdet genom hans hjärta och hon ser på när livet lämnar honom. Hon drar ut svärdet och spottar på honom. Hon reser sig och går fram till sängen. Hon lyfter upp sin lillasyster och tittar på mig
Jag tar hennes andra syster och vi lämnar rummet. Vi går nerför trapporna och går ut ur tornet. Vi kommer nertill korridoren där tjänsteflickan väntar på oss. Vi går fram till henne och stannar
- Kan du visa oss en väg ner till källaren?
- Ja säger hon
- Tack, Rosa
Hon öppnar dörren till trappan och går före oss. Hon leder oss nerför trappor och genom korridorer. Vi går efter henne och hon leder oss nertill källaren utan att vi träffar på någon.
- Innanför dörrarna här så finns det vakter som vaktar oss
- Hur många? Frågar jag
- Ett tiotal
- Vänta här
Jag sätter Tishas syster mot väggen och drar mitt svärd
- Jag kommer strax
- Var försiktig
- Jadå säger jag och ler
Jag öppnar dörren och smiter in.
- Så det är fritt fram nu säger jag när jag kommer tillbaka
Jag lyfter upp Tishas syster och går in genom dörren. Jag räcker fram nycklar till Rosa och säger åt henne att öppna cellerna. Hon nickar åt mig och börjar öppna cellerna. Ett trettiotal barn, flickor och kvinnor samlas runt oss
- Då skall vi lämna detta förbannade ställe säger jag, följ efter mig. Stanna inte utan bara följ efter. Bli inte rädda inget kommer skada er



De stirrar på mig, en del av barnen måste bäras. En del av de äldre kvinnorna lyfter upp de mindre och tittar på mig. Jag börjar gå genom källaren och kommer fram till en vägg. Jag trycker till en av stenarna och en vägg öppnas
Vi går nerför en stentrappa, när alla är nere så sätter jag Tishas syster mot väggen och går tillbaka uppför trappan och knuffar tillbaka väggen. Jag går ner igen. Mörkret är kompakt, jag hör snyftningar från barnen.
Jag hittar en fackla och tar fram flinta och fnöske. Jag tänder facklan och räcker den till en av de äldre kvinnorna. Hon tar emot den och ler. Jag letar en stund och hittar två facklor till. Jag tänder dem på den första facklan och delar dem vidare
- Ni två går först tillsammans med mig, du går sist och ser till så att ingen hamnar på efterkälken
- Ja ers nåd svarar kvinnorna
- Är alla redo?
De tittar på mig och nickar, jag börjar gå och de följer efter mig. Vi går runt därnere i katakomberna i två timmar innan jag stannar. Jag sätter ner Tishas syster och säger
- Vi vilar våra fötter en stund
Jag sätter mig och lutar mig mot väggen, jag blundar och fokuserar
- Melinda?
- Joshua?
- Ja kusin det är jag
- Var är ni?
- Under staden, vi behöver hjälp
- Var?
- Be Loka spåra mig, vi kommer att komma ut ur staden om en liten stund. Vi har ett trettiotal barn, flickor och kvinnor med oss. De jävla svinen har utnyttjat dem som slavar
- Herregud så många?
- Ja vi kunde inte barra lämna dem. Ta med alla garanter så får vi se hur vi löser det. Säg till Leira att stanna i grottan
- Varför?
- Därför att någon måste ta emot dem när de kommer, vi får inte plats med alla på en gång på garanterna
- Jag förstår, jag säger till henne
- Vi har två av Tishas syskon med oss. De har blivit utsatta för brutala våldtäkter och tortyr
- Vid alla gudar
- Ja säger jag, men han fick en passande död. Men vi får prata mer sen, säg åt Loka att finna mig
- Ja vi ses på en stund
- Det gör vi
Jag bryter kontakten med henne och öppnar ögonen. Jag reser mig och lyfter upp Tishas syster
- Då går vi igen, vi kommer snart att komma ut, bli inte rädda när ni kommer ut. De är vänner de som väntar på oss därute
De tittar på mig och vi börjar gå, tio minuter senare så kommer vi fram till en öppning, den är täckt av grenar. Jag sätter ner Tishas syster och drar mitt svärd. Jag hugger en öppning och lyfter upp henne igen
Jag går först och när vi kommer ut så väntar garanterna och Melinda på oss. Jag hör häpna utrop bakom mig och jag samlar ihop dem
- Så nu hoppar ni upp så många som möjligt på varje garant. De kommer att ta er härifrån
Vi hjälper dem att komma upp på ryggarna på garanterna. När det inte får plats fler så börjar de springa. Vi andra sätter oss ner och väntar. Efter tio minuter så kommer de tillbaka igen. Vi hjälper de andra och de springer iväg igen
Jag räknar, de kommer att klara sig med en runda till. Jag går fram till Tisha
- Du följer med nästa runda och tar hand om dem där borta
- Vad skall du göra?
- Hämta Ursa och våra saker
- Själv?
- Ja, jag tar Loka med mig ner, hon tar mig till uppgången, jag hämtar Ursa och sen kommer jag tillbaka
- Är du säker?
- Ja säger jag med ett leende
Garanterna kommer tillbaka, de sista hoppar på dem och jag går fram till Loka
- Kom hit igen vännen vi har ett uppdrag till
Hon ler mot mig och börjar springa. Jag är ensam kvar, jag gör öppningen större så att Loka skall komma in. Medan jag hugger så kommer hon tillbaka. Jag tittar på henne och sen mot öppningen
Vi går nerför rampen, när vi kommit ner så viskar jag vart jag vill. Hon tittar på mig och börjar springa. Världen flimrar till. Tjugo minuter senare så stannar hon.
- Stanna här jag kommer snart vännen
Hon tittar på mig och nickar. Jag går uppför trappan och lyfter på luckan, jag går upp och fram till dörren till uthuset. Jag öppnar dörren och tittar ut. Solen är på väg upp. Jag måste skynda mig. jag börjar springa
Tio minuter senare så kommer jag fram till Ursas hus. Jag stannar och tittar mig omkring. Jag ser skuggor närma sig hennes hus. Jag rör mig mot huset och kommer fram före skuggorna
Jag koncentrerar mig och försvinner. Jag tar mig in i huset och smyger mig upp på andra våningen. Jag går fram till Ursas rum och öppnar dörren ljudlöst. Jag går in och lägger min hand på hennes mun
- Vakna, de är på väg, klä på dig och packa det nödvändigaste, du har två minuter på dig
Hon tittar yrvaket på mig, men hon nickar och jag flyttar handen från hennes mun, jag går ut ur rummet. Jag går ner och tar våra packningar. Jag packar ner våra kläder och sätter väskorna på golvet
Jag hör hur det knarrar i trappan, Ursa kommer in i rummet och tittar på mig. jag lyssnar. Fan de är här. Jag tittar på Ursa sen så tittar jag på taket. De är på taket, fem stycken. Ursa går ut i köket och jag går efter henne.
Hon stannar och lyfter på en lucka i golvet, en matkällare. Hon går ner och jag räcker henne våra väskor. Jag stänger luckan och drar mitt svärd. Jag koncentrerar mig och försvinner
Jag hör hur det knarrar på andra våningen, jag går bort till trappan och väntar. Två stycken är på väg ner. Jag gör mig redo. Jag attackerar och dödar den förste med ett stick i hjärtat. Jag drar ut svärdet och möter den andre
Jag blockerar hans attack och kör mitt svärd genom hans hals. Han dör med en rossling. Jag går uppför trappan och bort till Ursas sovrum. Dörren är öppen, jag viskar
- Det är klart
En man kommer ut ur rummet. Jag stöter till med svärdet, han dör med en rossling. Jag går fram till fönstret och försvinner. Jag klättrar ut på taket och ser de andra två. Jag smyger fram till dem och attackerar
De dör snabbt båda två. Jag klättrar in i rummet igen, jag går ner i köket och öppnar luckan. Ursa klättrar upp och räcker mig packningarna. Vi går ut ur huset och tar oss till uthuset. Precis när vi går in så hörs en klocka slå. Sen slår fler klockor
- Det är alarmsignalen säger Ursa
Jag öppnar luckan och visar henne att hon skall gå ner. Jag klättrar efter henne och stänger luckan. Vi kommer ner till Loka och Ursa stirrar på henne
- Loka, Ursa, Ursa, Loka min garant
- En garant säger hon
- Ja kom
Jag lyfter upp henne på Lokas rygg, jag sätter mig bakom henne och säger till Loka att ta oss till grottan. Hon börjar springa. Ursa tjuter framför mig och jag ler. Vi kommer fram till grottan efter en halvtimme. Vi går in i grottan och jag tittar på dem som är där

- Joshua säger Leira
- Hej syster säger jag med ett leende, hur är det med dem?
- Jodå, vissa är rädda andra är inte så rädda. De är hungriga, törstiga och trötta
- Finns det vatten i närheten
- Ja längre in i grottan
- Bra, jag skickar Loka att jaga åt oss
- Bra hur länge skall vi stanna här?
- Jag vet inte, men jag tror det är bäst att vi väntar på de andra två garanterna innan vi gör något
- Ja vi lär behöva dem
- Joshua säger Tisha
- Hej jag har Ursa med mig, där kom fem elitpräster på besök
- Fem?
- Ja, hennes skvaller måste ha gjort någon intresserad. Alarm klockarna började ljuda när vi försvann därifrån
- Då kommer det snart att krylla av soldater och präster härute säger Leira
- Ja
- Hur löser vi det?
- Jag jobbar på det
- Vad? Frågar Melinda
- Hur vi skall lösa detta, jag har en ide, jag vet inte vad ni kommer att tycka om den men det är en plan i alla fall
- Låt höra säger Melinda
- Magikerna skulle kunna ta emot dem. Om du följer med dem så kan du om inget annat skrämma dem till lydnad. Vi sätter dig och så många som får plats på tre garanter. Ni åker iväg, du pratar med dem och sen så skickar du tillbaka garanterna. Kommer de tillbaka tomma så vet vi att det är ok att skicka nästa omgång
- Hur långt är det dit?
- Runt två dagars ritt med vanligt riddjur, säger Tisha
- Ca en halvdag för garanterna då säger jag
- Med last?
- Ja
- Jag säger inte att det är en bra plan, men jag har ingen annan så vi testar, säger Melinda
- Då säger vi det, jag pratar med Loka och ni andra pratar med kvinnorna. Välj ut de svagaste först, och de minsta. Magikerna kanske bråkar mindre om det är barn med
- Smart säger Melinda och ler
- Bra då sätter vi igång, förresten vad heter platsen där magikerna är?
- Glittergrottorna
- Bra då säger jag det till Loka
Jag går bort till Loka och berättar för henne vad jag vill ha hjälp med. Hon tittar på mig och skäller till. Fräs, Hicka och Puls kommer fram till oss. Hon gör ljud och de lyssnar. De nickar och jag kliar dem under hakan. De ler mot mig
Jag går längre in i grottan och Melinda kommer med ett tiotal barn och flickor efter sig. De stannar framför mig
- Gick de med på det?
- Jadå, är de redo?
- Ja
- Bra då reser ni direkt
Vi går fram till garanterna och lyfter upp barnen på ryggarna av dem. Melinda sitter på sin garant med tre små flickor framför sig
- Lycka till kusin
- Tack kusin, jag meddelar hur det går
- Gör så
Hon viskar till sin garant och han börjar springa. De försvinner och jag går in igen
- Loka
Hon tittar på mig
- Vi behöver mat, skulle ni kunna jaga åt oss?
Hon ler och tittar på mig
- Tack vännen, djur. Inte människor säger jag med ett leende
Hon ler och visar tänderna, hon skäller till och Snabb kommer fram. De försvinner. Jag går in i grottan och bort till Tisha och Ursa. De sitter med Tishas syskon och torkar bort smuts och blod
- Vi skall nog låta dem sova ett tag till
- Ja säger Tisha och torkar den yngste av systrarna, detta är min syster Tirsa, hon är precis femton år fyllda. Min andra syster är ett år äldre och hon heter Rissla
- Det satans svinet säger Ursa, Tisha berättade om översteprästen
- Jag kan tänka mig att en hel del av de där kvinnorna och barnen kan berätta liknande historier. Kanske inte lika extrema som dina systrar men jag tror att de blivit utnyttjade allihopa
- Ja säger Tisha det tror jag med
- Vilka jävla svin väser Ursa. Att de var hemska visste jag men att de gjorde sådant kunde jag inte ens i mina vildaste fantasier tro
- Vad var det för mask han hade på sig?
- Det var en avbild av den onde säger Tisha
- Förlåt säger Ursa
- Han hade en mask för ansiktet när han förgrep sig på Tirsa, säger Tisha.
- Herregud, översteprästen
- Ja säger Tisha
- Han har alltid den på sig säger Rosa som kommer fram till oss. Varje gång han ger sig på någon av oss så har han den på sig
- Aldrig mer säger jag, han kommer inte att röra någon igen. Han är död, han dog av Tisha svärd som delade hans hjärta på mitten
- Tack ers nåd säger Rosa, och tack för att ni tog oss med er
- Självklart säger Tisha
- Inte för alla
- Hur gammal är du?
- Sjutton, jag har varit i det helvetet i tre år. Andra har varit där längre
Loka och Snabb kommer tillbaka, de släpper ner två hjortar i grottan. Jag går bort och klappar dem på nosen
- Tack
De ler och slickar mig i ansiktet
- Åt ni också?
Loka ler
- Soldater eller djur?
Hon ler ett större leende. Jag skrattar till och ler mot henne. jag tar en av hjortarna och drar den med mig in i grottan. Jag tar fram en Rokkan kniv ur min väska och börjar flå djuret. När jag är klar så skär jag loss köttstycken från den.
Jag räcker köttet till Ursa som tar emot det. Hon och några av de andra kvinnorna börjar arbeta med köttet och börjar göra en gryta. Jag tar den andra hjorten och flår den med. När jag är klar så tar jag inälvorna och benen och huvudena
Jag går bort med det till garanterna. Jag matar dem och de mumsar i sig med belåtenhet. När det inte finns mer kvar så slickar de mig i ansiktet. Ursa kommer bort till mig
- Maten är klar, kom
- Tack
Vi går in grottan och sätter oss, vi äter med god aptit, när vi är klara så lägger sig de flesta av kvinnorna och flickorna ner och somnar. Jag sätter mig bredvid Tisha och hon lutar sitt huvud mot min axel
Jag känner hur hennes andning blir tyngre. Hon somnar och jag lägger hennes huvud på mina lår. Leira kommer med en filt som hon lägger över henne. jag ler tacksamt mot min syster och hon ler tillbaka
- Tack Leira
- Ingen fara, tack själv Joshua, för dem. Du är en ovanlig mästare
- Tack säger jag med ett leende, jag kunde inte bara lämna dem där
- Det hade nog andra mästare gjort, din far hade gjort det
- Ja det hade han, men jag är inte min far Leira
- Nej jag vet Joshua, och jag är inte som vår mor
- Nej jag vet, jag vill även tacka dig för att du pratat med de därhemma angående Tisha
- Ingen fara min bror. Jag gillar henne och jag ser gärna att vissa traditioner försvinner från huset
- Jag med, men jag får ta det lugnt, förändrar jag för snabbt så blir det väl revolution
- Haha nej det tror jag inte, visst det finns en del ruttna äpplen där, men de flesta är väldigt glada för de förändringar du infört. De blev väldigt nöjda med att du skickade iväg den kvinnan. Hon var en riktig intrigmakerska
- Hon var väldigt hungrig med, och då menar jag inte på mat
- Jag vet, hon försökte med mig ett par gånger men hon föll mig inte i smaken. Hon var alldeles för glad i det
- Har du någon speciell?
- Nej, jag har inte funnit min kärlek. Jag delar säng med en av dem. Men det är inte mer än så
- Jag hoppas att du får uppleva kärlek Leira oavsett om det är med en man eller kvinna
- Är du kär?
- Ja jag är väldigt kär i Tisha
- Hur känns det?
- Fantastiskt, det går inte att beskriva Leira. Det måste upplevas
- Kommer du att gifta dig med henne?
- Om hon vill ha mig säger jag med ett leende
- Det vill jag, säger Tisha och ler
- Och jag vill ha dig säger jag
- Var det ett formellt frieri frågar Leira med ett leende
- Var det, det? frågar jag Tisha
- Ja det var det nog säger hon och ler
- Jag kanske skall be din far om din hand
- Det kanske du skall göra
- Då gör jag det när vi kommer hem
- Så bra hjärtat säger Tisha och ler
Hon reser sig upp och pussar mig, jag pussar henne tillbaka och hon sätter sig bredvid mig och lutar sitt huvud mot min axel
- Skall du inte sova mer?
- Vi får se, när jag stänger mina ögon så ser jag det han gjorde mot min syster framför mig
- Joshua?
- Ja Melinda
- Vi är framme nu, de släppte in oss. Jag har skickat tillbaka garanterna. De är väldigt imponerade av mig. Jag fick övertyga dem om att jag är magiker
- Där ser man, trodde de på dig?
- Oja kusin det gjorde de
- Perfekt, jag skickar med Leira med nästa omgång
- Gör så, har de andra garanterna kommit fram till er?
- Nej men de bör vara här i natt eller ikväll
- Bra då kan du skicka fler i nästa omgång
- Ja, hör av dig om det behövs
- Jadå, vi får hjälp här. De är rädda. Jag meddelade dem om prästernas död.
- Bra, det kanske kan få dem att börja tro på sig själv
- Kanske det, vi hörs
- Det gör vi kusin
Jag tittar på Leira och Tisha
- De är framme, de tog emot dem. Vår kusin fick visa sig på styva linan för att överbevisa dem. Hon har skickat hit garanterna
- Bra säger Leira
- Du åker med nästa runda Leira
- Ja det blir väl bäst
- Ja Melinda kanske behöver hjälp när den första chocken lagt sig
- Ja
Loka skäller till och jag reser mig och går bort till henne
- Vad är det?
Hon tittar ut genom grott mynningen. Två minuter senare kommer två garanter i grottan. Det är Lång och Gräs. Jag går fram till dem och kliar dem under hakan
- Hej mina vänner, gick resan bra?
De ler mot mig och slickar mig i ansiktet
- Så bra, Loka när de andra tre kommer tillbaka så skall de fem springa till Melinda. De är på väg tillbaka nu
Loka ler
- Leira kommer att följa med dem. Vi får se hur många som får plats, vi kanske kan åka allihop
Loka tittar på mig och ler. Jag klappar henne och går in i grottan. Jag sätter mig vid Tisha igen.
- Gräs och Lång är tillbaka. Med alla åtta här så kanske vi kan åka allihop nästa gång
- Det hade varit skönt
- Jag tänkte sova en stund
- Gör så säger Tisha, lägg ditt huvud i mitt knä
Jag lägger mig ner och stänger ögonen.
Jag vaknar av att Tisha skakar min axel
- Har det hänt något?
- Leira säger att det är en massa soldater som rider runt därute
- Vi tittar efter
Vi reser oss och går bort till Leira som står med garanterna. Hon tittar ut genom grott öppningen.


- Är det många därute?
- En hel del, de rider mest runt planlöst
- Garanterna skyddar oss. De kommer inte att komma in här
- Nej kanske inte det, men det är nog bäst att vi gör oss redo för konfrontation. De andra garanterna kommer nog inte på ett par timmar
- Ja vi får spänna på oss våra svärd. Loka
Hon tittar på mig
- Ingen kommer in hit
Hon visar tänderna och jag ler. Vi går bort till våra packningar och spänner på oss våra svärd. Jag tar mitt koger och sätter det på plats. Jag tar bågen i min hand och vi går bort till grott öppningen
Vi sätter oss hos garanterna och tittar ut genom grott öppningen. Timmarna går och de tre garanterna kommer inspringande i grottan. Vi reser oss och samlar ihop kvinnorna och flickorna.
Vi samlar ihop våra saker och börjar sätta dem på ryggarna av garanterna. Jag Ursa och Rissla sitter på Lokas rygg. Vi har två mindre flickor sittande framför oss. Jag tittar på de andra och vi är klara
- Till glittergrottorna säger jag till Loka
Hon sätter iväg och Ursa tjuter till igen. Resan till glittergrottorna tar ca tolv timmar. Loka saktar in och stannar. Jag hoppar av och Melinda kommer ut ur en grott öppning
- Hej kusin, välkomna hit
- Tack vi fick plats allihop
- Så bra
- Det svärmade rätt rejält utanför grottan men de hittade oss inte
- Synd, ni kunde dödat ett antal av dem
- Förvisso men det hade kunnat sluta illa med alla civilisterna
- Sant, men kom in
De andra hoppar av sina garanter. Vi går mot öppningen och går in. Loka och de andra garanterna stannar vid öppningen och hon tittar på mig
- God jakt säger jag med ett leende
Hon ler mot mig och sen försvinner de. Vi går in och vi går efter Melinda. Hon leder oss fram längs med en korridor. De andra går efter oss, jag och Tisha bär hennes systrar
- Hur är det med dem?
- Vi låter dem sova, jag tror att vi skall låta dem sova tills vi kommer hem. Jag hade inte tänkt stanna här så länge. Max ett par timmar
- Hem?
- Ja hem, vi har startat det vi ville starta här, sen så måste vi lämna av Ursa och Tishas systrar. Det kanske är någon mer som vill följa med. Vi får se om någon vill stanna här. De är rätt rädda för magiker
Vi går vidare och kommer fram till en stor grotta. Melinda leder oss över golvet och fram till en grupp män och kvinnor som står och pratar
- Detta är min kusin, Joshua mästaren över drakens hus i Tarabia
- Hej säger jag och ler. Tack för att ni tar emot oss, och kvinnorna, flickorna och barnen. Jag hoppas att de får stanna. Jag kommer att betala för mig. Ni kommer att få en leverans av Rokkan och tyg
- Tack säger en av kvinnorna, vi är tacksamma för dina gåvor
- Det minsta jag kan göra. Får de stanna?
- Ja om de vill, din kusin har berättat om vad de råkat utför. Prästerna är svin
- Det kan vi vara överens om, oavsett sida av muren, men våra präster är i alla fall inte hängivna åt mord och våldtäkter
- Nej men de är korrupta
- Oja sannerligen, men fem av husen har gjort vårt bästa för att bota den. De kommer att ha en tuff tid framför sig. De kommer att få arbeta för uppehållet i fortsättningen
- Kan ni göra det så?
- Oja det kan vi, det är politik. Men det går om man vet hur man skall göra, och det vet jag. Jag har en fråga åt er sen så skall vi lämna er, ja de som inte vill stanna. Vi måste hem till mitt hus, de som vill stanna får stanna. De som vill följa med får göra det
- Vad är din fråga?
- Vad behöver ni för att röra runt i grytan därute?
- Vad menar du?
- Ja ni kan inte gömma er här i grottorna för evigt. För eller senare så kommer de att komma på ett sätt för att ta sig in. Vad behöver ni för att kunna slå tillbaka?
- Ett sätt att kunna möta dem. De är immuna mot våra krafter
- De har talismaner. Melinda förstörde en av dem
- Vi vet, elitprästerna är täckta av sådana. De får dem tatuerade över sina kroppar
- Melinda
- Ja?
- Kan man bryta dem när de är tatuerade
- Oja, det gäller bara att vara tillräckligt stark och skaffa sig tid
- Hur gör man det?
- Det finns en del besvärjelser som kan sakta ner dem
- Kan du lära ut dem?
- Ja
- Och hur man bryter talismanerna?
- Ja
- Tar det lång tid?
- Nja jag kan lära ett par stycken av dem så får de lära resten
- Vill ni lära er?
Gruppen tittar på mig och sen på Melinda
- Ja säger kvinnan som fört talan
- Bra sätt igång, säger jag. förresten, vi kommer att använda er hemliga gång som ni har för att ta oss till Tarabia. Det kommer innebära att mina garanter kommer att komma in i grottorna. Få inte panik när de kommer. De kommer inte göra er något
- Vi skall hålla oss i skinnet
- Bra, sätt igång Melinda. Jag går och hämtar Loka och de andra. Ursa
- Ja?
- Vill du samla ihop de som kom med oss hit
- Javisst säger hon
- Tack
Jag och Tisha går mot grott öppningen. Jag visslar och Loka kommer springande med de andra garanterna i släptåg. De stannar framför mig. Jag tittar på dem och säger
- Nu skall vi gå in i grottan, Melinda skall göra en sak, när det är klart så skall vi bege oss hem. Vi kommer att ta vägen genom berget. När vi kommer ut till Tarabia så beger vi oss hemåt
Loka ler och de andra ler med henne. Vi går tillbaka till de andra och jag ser att Ursa samlat dem. Vi går fram till dem och jag säger
- De har gått med på att den som vill får stanna här, vill man bege sig hem till sina familjer så gör man det. Vill man följa med oss till mitt hus så är man välkommen att göra det
De tittar på oss och jag ser att de inte riktigt vet vad de vill göra.
- När Melinda är klar så kommer vi att bege oss. De som vill följa med oss gör det. de som inte vill stannar här.
Jag går bort till garanterna och sätter mig. Tisha och Ursa kommer bort till mig och sätter sig
- Jag har inget val? Säger Ursa
- Vill du stanna här så är det upp till dig. Men du kan inte återvända hem. Skvallertanterna skvallrade till prästerna. De skickade elitprästerna på dig
- Så jag får stanna här?
- Jag tvingar ingen att följa med oss
- Tack, jag kommer att följa med er men jag gillar inte att bli tvingad till saker
- Det gör väl ingen egentligen, men jag är glad att du följer med oss. Jag tror att Tishas syskon kommer att behöva dig. Även hennes far, det kommer att ta tid för dem att läka, och då så kommer de att behöva dig
- Du är klok för att vara man säger hon med ett leende
- Tack Ursa säger jag med ett leende


Timmarna går och till slut så kommer Melinda bort till oss
- Nu är jag klar
- Bra då gör vi oss redo
Jag lyfter upp Rissla på Loka och Tisha lyfter upp sin andra syster på Snabb. De andra går fram till sina garanter. Av de som vi räddat så är det bara Rosa som kommer fram till oss
- De andra stannar här, de kommer att försöka hitta sina familjer. Jag har ingen kvar så jag följer med er
- Bra då vet jag det, du är välkommen. Du kan rida på Lång, kom så hälsar vi på honom
Vi går fram till Lång och hon smeker honom och hälsar på honom. Hon sitter upp och vi andra gör likadant
- Jag skickar Rokkan och tyget så fort jag kommer hem. Försvara er nu
- Vi tackar för hjälpen
- Ingen fara
Jag lutar mig fram över Loka och viskar
- Hem



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright