Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 38

Författare: sammet Datum: 2018-07-11 16:16:21

Kategori: Heterosex

Läst: 2 664 gånger

Betyg: 4.3 (8 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit



Kapitel 38
Vi vaknar på morgonen och går bort till Isabellas och James rum. Vi knackar på och de öppnar dörren. Barnen är påklädda och redo. Vi går fram till dem och vi sätter oss i sängen med dem
- Morfar tackade för hälsningen säger jag till min mor
- Tack säger hon
- Ingen fara mor
James tittar på mig och nickar, jag nickar tillbaka
- Vad händer nu?
- Nu tänkte vi att vi skall ha lite semester. Vi tänkte föreslå att vi åker till huset på Kos och tillbringar tiden fram till nästa torsdag där. Sen åker vi till vår ö och slår våra vänner med häpnad. Sen så är det snart dags för ert bröllop
- Inga äventyr emellan
- Haha det vet man aldrig säger jag och ler
- Haha vad har ni nu planerat?
- Ingenting faktiskt men äventyren brukar söka upp oss eller hur?
- Jo förvisso
- När kommer de att vara färdiga med huset i Sverige frågar James
- Jag vet faktiskt inte, det varit ett par hektiska veckor så jag får fråga Jesper
- Saknar du Sverige James frågar Rebecka
- Jag saknar huset säger han med ett leende
- Det gör vi med säger jag
- Frukost?
- Frukost säger de andra
Vi tar barnen och åker ner till restaurangen. De andra sitter redan vid ett bord och vi sätter oss med dem
- God morgon
- God morgon
- Allt väl?
- Jadå säger jag, vi hälsade på morfar i natt
- Ok säger Jesper, hur gick det då?
- Jo bara bra, Robert är skyldig oss ännu fler tjänster säger jag med ett leende
- Ok?
- Morfar hade kidnappat hans fru och barn och vi räddade dem
- Så pass
- Ja så pass
- Jaha vad händer nu?
- Vi tänkte föreslå att vi skall åka till huset på Kos och semestra fram till nästa torsdag. På torsdag så åker vi till S.t Batz och förbereder sammankomsten nästa fredag
- Ok säger Jesper, efter det?
- Tja vi skall snart ha bröllop jag tror att damerna vill sätta tänderna i det
- Det har vi redan gjort säger Rebecka och ler
- Där ser man säger jag och ler
- Är alla på? frågar Rebecka
- Ja svarade de andra
- Perfekt säger Rebecka, vi har ju mer än ett bröllop att planera säger Rebecka och ler
- Kan vi mellanlanda i Österrike frågar Sean
- Javisst säger jag, varför?
- Jag måste hämta en sak i vårt bankfack
- Ok ja visst det löser vi säger jag
- Ni antydde något om att Solens söner hade med mitt arv att göra
- Ja det har det säger jag
- Men ni säger nu att det är en underrättelseorganisation som är skapad av era reinkarnationer
- Ja säger jag och ler
- Så det finns två Solens Söner?
- Nej egentligen inte men samtidigt så ja det finns det
- Jag är så trött på dessa gåtor säger Ilse
- Haha ja du det är vi med ibland. Men så här är det, våra kära förebilder Mona och Leonardo var ju de, de var. De visste att deras motståndare i alla fall de som visste något om historia aldrig skulle leta efter kvinnor i den organisationen eller hur?
- Jo det är väl logiskt säger Alex
- Mm så de snodde helt enkelt namnet för att gömma sig själv, solens söner var utrotade vid denna tiden för 600 år sedan, så de skapade myten om att de aldrig försvunnit utan bara slickade såren efter din anfaders attacker på dem. Vilka för den tiden var betydande. Han utrotade dem till sista präst. Det sägs att man talade om hans härjningar i årtusenden och hos vissa historiker i Egypten så ryser man fortfarande när man talar om honom. Den svarta mamban, han kunde inte kalla sig för kobran för den var Solens Söners symbol så han fick använda en annan orm. Men i alla fall när han lärt sig det han behövde så gjorde han det han gjorde och utrotade dem fullständigt. Hans fantasi överträffar våra kära galningar. Men när Mona och Leonardo startade sin organisation och använde den riktiga så att säga som täckmantel så spred sig ryktet till Egypten och några förvirrade själar därnere startade upp de gamla ritualerna igen och nu sexhundra år senare så är de en betydande makt faktor i norra Afrika. De låg bakom sexdagars kriget bland annat. Men i alla fall de finns och det är din uppgift att se till att de inte spårar ur fullständigt. Skulle de göra det så får du vidta mått och steg
- Ok själv?
- Det väljer du
- Ok säger han
- Har vi alla sådana här uppgifter? Frågar Annika
- Ja säger jag, ni är alla precis som vi reinkarnationer av de första som stred mot orättvisor och som uppnådde de krafter som ni har, du från vikingarna, Alex från Egyptierna osv.
- Jesper har redan fått markera säger Simon
- Ja säger Jesper, jag markerade rejält
- Va? Säger Sean
- Jag använde honom som hund mat på vår hämndresa för Gwen. Han jag matade till hundarna. Han tillhörde ett sällskap som var Inka och som precis som i Alex fall utnyttjade folket. Naturaleza som vi besitter kommer från Sydamerika
- Så jag skall stå upp för indianerna i Nordamerika frågar Ilse
- Ja säger jag
- Ok
- Men jag har Tau, Tau säger Gwen, jag är inte direkt asiatisk
- Det är inte vi i heller säger jag med ett leende
- Nej men ni är ni vad ni är, vad det är, är det ingen som vet säger hon
- Haha nej kanske inte säger jag
- Ni vet? Frågar Esmeralda
- Ja vi förklarade det för mor en natt på Kos. Vi är de första av alla myter. Vår historia går mer än femtusen år tillbaka i tiden. När jorden stod på randen till kaos. Ja så som jorden var skapt då så föddes det två människor. En kvinna och en man. Ingen vet något om deras ursprung mer än att de föddes på en ö i Asien. Kineserna säger Taiwan, Japanerna säger Honshu osv. Alla länderna där gör anspråk på dem. Sen så tog folken i det som idag är Israel dem till sig och skapade Adam och Eva. I alla världsdelar i de olika religionerna så är vi om man nu får säga så de förstfödda. Nej vi har inte storhetsvansinne jag berättar bara myten om oss. I grekiska mytologin tillexempel så är vi Zeus och Hera. Ja osv. Varje större folkslag har sin myt och de är alltid två. En man och en kvinna. Sen beroende på tid och kynne så har vi varit de vi varit. Men i alla fall vi är inte som ni knutna till ett folkslag så att säga. Utan vi är knutna till alla folkslag. Det är därför vi åker runt jorden och gör det vi gör. Men för att vi skall klara av det vi skall göra så skapades det andra myter om andra hjältar eller vad man nu skall kalla det. Som behövdes när folket behövde dem. Det är där krönikerna kommer in. Det är de som skapade oss så att säga, eller rättare sagt och nu är det tur att Elisabeth inte är här. Men något någonstans valde att sätta dessa tankar i huvudet på den förste krönikören och sen så är det som man säger. Resten är historia
- Så vi kommer att få våra uppdrag med? Frågar Annika
- Ja och ni har dem redan, det är bara det att de skall visa sig. Men ja ni har era uppdrag förutom de andra, med att beskydda, söka, dräpa osv. Denna sommar så har vi jag och Rebecka försökt förbereda er på att vi inte alltid kommer vara med och hålla er i handen. Ni kommer att antingen i grupp eller själv i par att få ge er iväg på olika vad skall vi kalla dem ”uppdrag” hur uppdelningen blir beror på situationen. Men vi kommer i möjligaste mån skicka ut er i era par. För vi vet vad separationer gör med oss eftersom vi är de vi är
- När får vi göra egna uppdrag frågade Gwen
- Inte förrän ni gjort era resor och de lär ni inte få göra än
- Ok
- Men ert primära uppdrag är att skydda de två och ta hand om sillmjölken. Men där tror jag att ni kommer märka en förändring nu när hans fru är borta
- Ok säger Gwen, det var på tiden. Jag är rätt mätt på att hålla honom i handen
- Haha skrattar jag
Rebecka tittar allvarligt på henne
- Hur mår du Gwen?
- Vad? Jag mår utmärkt
- Inga tankar på det du gjorde i källaren
Hon tittar på Rebecka och det rycker lite i hennes ögon
- Jo säger hon tyst, men det är hanterbart
- Bra men glöm inte prata med oss andra vi känner likadant allihop. Vi har alla gråtit efter det vi gjort
- Ok säger Gwen
- Oja säger Esmeralda, jag grät som ett litet barn första gången och jag kan fortfarande gråta emellanåt när vi gör det vi gör
- Jag med säger Annika
- Jag med säger Sean
- Tack säger Gwen och ler
- Jaha Kos? Frågar Jesper
- Ja säger jag Kos för den som vill
- Det låter som en alldeles utmärkt ide säger Alex
- Bra då packar vi och åker
Vi gick upp vårt rum och packade ihop våra saker. Vi åkte ner och vi tog oss ut till flygplatsen. Vi satte oss och planet lättade. Jag hade ringt Nikos och förberett honom på att vi var på väg
Vi landade på Kos och det stod bilar och väntade på oss. Vi åkte iväg och kom fram till vårt hus. Vi delade upp oss i vanlig ordning och vi bytte om och gick ut på uteplatsen och satte oss
De andra kom och satte sig de med och vi inledde vår semester



Kapitel (Katja)
Hon var så innerligt trött på att ha ett helt koppel av livvakter efter sig alltid. Alla hennes kamrater, eller de som skulle kunna vara hennes kamrater höll sig på behörigt avstånd
Hon öppnade dörren till porten och gick in trapphuset. Bara detta att bo i ett helt hyreshus visade att hon var någon speciell. Hon var innerligt trött på att inte kunna ha kompisar och att inte kunna få vara ungdom
Hon ställde sig i hissen och sex livvakter följde efter. Hon hade lurat dem idag igen och hon skulle få skäll. Idag igen, men hon brydde sig inte. Mamma och pappa skulle skälla igen och hon skulle sluta lyssna efter en sekund och gå in på sitt rum. Eller rättare sagt hennes lägenhet
Hissen stannade och hon gick ut ur den och öppnade dörren. Hon hörde musik från köket och hon gick mot ljudet. Hon stannade i dörren och tittade på sina föräldrar de dansade
Ibland så kändes det som om att hon tillhörde en vanlig familj och inte Rysslands maffia familj nummer ett. Även om mamma och pappa berättat att de var lagliga nu så trodde Katja inte på det
- Min älskade dotter säger Sergej, dansa med oss som du gjorde när du var liten.
- Pappa säger Katja
- Kom nu min älskade lilla duva dansa med oss
Hon ler mot dem och ställer sig med dem och de dansar till musiken. De rör sig i takt alla tre och de dansar tills musiken tar slut och när den tystnar så stannar de. Katja förbereder sig för att höra förmaningstal från sina föräldrar
Sedan hon blev kidnappad så har de varit väldigt överbeskyddande, vilket är förståeligt men hon känner sig innestängd. Hela hennes tonårskropp skriker efter frihet
Förmaningarna kommer inte och hon tittar på sina föräldrar och hon tycker att de ser, lyckliga ut? Hon undrar vad som hänt och Sergej tittar på henne
- Du förväntar dig kanske att vi skall skälla på dig?
Katja nickar och tänker. Skall de försöka med omvänd psykologi nu?
- Inte idag min duva säger hennes mamma milt. Idag så firar vi
- Jaha säger Katja vad firar vi?
- Att vi äntligen och verkligen är fria
Katja tittar på sin far för att tolka det han sagt
- Hur menar du far?
- Vi kommer åka till vårt nya land i nästa vecka och vi kommer att bli fria
- Vad menar du far?
- Det min lilla duva kommer bli en överraskning
- Ok säger Katja och ser frågande på sina föräldrar
- Vi har idag fått en inbjudan som innebär att våra älskade vänner Niklas och Rebecka
Som vanligt när hennes far pratar om Niklas och Rebecka så får han en i det närmaste pastoral röst som när en totalt hängiven präst talar om Gud och himmelriket
Katja tittar på sin far och ler
- Jaha far vad har nu de galningarna hittat på?
- Hut min lilla duva inte tala illa om dem
- Haha nej far för då får jag väl utegångsförbud
Sergej blir allvarlig, all munterhet försvinner från hans ansikte, så även från hennes mor. Katja blir osäker
- Sätt dig mitt barn så skall jag berätta om dem och vem de verkligen är. Du kommer att få höra en osannolik historia om de där två och vad de betytt för vår familj. Vi är skyldiga dem allt min duva. Inte bara ditt liv utan alla människor som bor här. Deras liv har de också räddat min duva. Du får aldrig nedvärdera dem
Katja sätter sig mittemot sin far och tittar på honom. Så här har hon aldrig sett honom. Nästan undergiven? Hon tittar på sin mor och hon ser likadan ut. Hennes mamma som inte viker sig för någon
- Nu min lilla duva. Detta är vad vi vet om Rebecka och Niklas. Det vi säger här får du aldrig berätta för någon
- Ok far säger hon
Hon använder ordet far när hon vet att det är allvar
- Så deras historia såhär långt säger Sergej och börjar tala
Katja lyssnar och tillskillnad från hur hon brukar göra så lyssnar hon intensivt på sin pappas berättelse om Rebecka och Niklas.




Kapitel (Samantha)
Hon går igenom korridorerna på sitt college och kommer fram till sitt rum. Hon öppnar dörren och de två männen ställer sig utanför den. Hon kastar böckerna på sängen i ren frustration
Hon hade inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att hennes liv skulle bli såhär. Att alltid vara övervakad, att inte ens som hon kände det kunna gå på toaletten i fred.
De var alltid med henne. Det som hände för ett par veckor sedan när hon helt plötsligt bara rycktes ut från en lektion och kastades in i en bil tillsammans med en annan kvinna för att köras i ilfart hem till kvinnans mamma. Där hennes föräldrar också befann sig
Och där fanns en ung man och kvinna som bestämde. Till och med över hennes far. Den som många ansåg vara den mäktigaste mannen på jorden. De två unga människorna i det närmsta gav hennes far order
Det mest chockerande av allt är att han lyssnade. Hennes uppfattning var att trots att hennes far såg vänlig och trevlig ut så hade han en vilja av järn. Den enda som kunde mäta sig med honom var hennes mor
Och här var dessa två unga människor som gav dem order och de lydde. Om hon inte trott att det var omöjligt så skulle hon blivit fascinerad. En diskret knackning hörs på hennes dörr och hon tittar på den
Den öppnas inte vilket vakterna alltid annars gör när någon mot all förmodan vågar sig till att drista sig till att knacka på hennes dörr så öppnar de alltid
- Kom in ropar hon
Dörren öppnas och där står hennes mor
- Mamma hej vad gör du här?
- Jag ville bara hälsa på dig säger hon och ler
- Bara sådär? Kan du göra det utan att rucka på ditt schema?
En viss bitterhet lyser igenom det hon säger. Hon saknar den närhet hon hade med sina föräldrar innan hennes far blev president
- Ja det kunde jag, säger hennes mor. Jag kan inte en föreställa mig hur det är för dig. Men tro mig när jag säger att med facit i hand så önskar jag emellanåt att din far förlorat valet. Samtidigt som jag känner att landet behövde honom
- Förlåt för min snäsiga ton säger Samantha, men det är en sådan dag i dag
- Vakterna?
- Ja och följderna av att vara Amerikas ansikte utåt så att säga. Att inte få leva det studentliv som ni berättade om när jag var yngre. Innan allt detta, visst jag är på college för att lära mig saker och jag älskar kurserna osv. men jag kan inte bada naken i pool as toppad och vakna bakis dagen efter och må som en skit och känna ångest av vad fan gjorde jag igår
- Haha, det är klart överskattat tro mig säger hennes mamma. Men jag förstår dig, du vill inte bara höra om det, du vill uppleva det med
- Ja jag vill kunna dra hit en kille, ha fummel och fylle sex och sen ångra mig dagen efter. Jag vill uppleva allt det som mina kursare upplever och tisslar om
- Som sagt överskattat säger hennes mamma. Men jag hör dig
När hennes mor säger så, så vet Samantha att hon gör precis det. Hör henne och att hon känner med henne.
- Men inte för att jag är glad att du är här och hälsar på mig, varför är du här?
- För att berätta om att du i nästa vecka skall följa med på en semester till en karibisk ö. Och att säga nej är inget alternativ
- Ok så vi skall på familjesemester? Med hundra sådana där
Hon nickar mot dörren
- Haha nej faktiskt inte. De kommer vara med på planet men de får inte sätta sin fot utanför flygplatsen
- Förlåt säger Samantha. Gäller det de ungdomarna som var hos vad hette hon? Lorentina och FBI chefen
- F.d. FBI chefen men ja det gäller dem
Hon skulle väl egentligen inte blivit förvånad hon visste om sin dotters förmåga att känna av sin omgivning. Men ändå hon var imponerad
- Vem är de? Jag har aldrig sett varken dig eller pappa stryka på foten för någon men de två ungdomarna som inte ser ut till att vara mycket äldre än mig. Fick er att lyssna och lyda. Hur är det möjligt?
- Haha ja du jag har ärligt talat inte en aning. Första gången jag hörde talas om dem så trodde jag inte mina ögon. När din far bjöd in dem till oss så sa de tack men nej tack
- Det var en ny upplevelse för honom. Han tjurade och spände musklerna. Då fick de påven att ringa och ta din pappa i örat. Jag var inne på hans kontor när det samtalet kom. Det var intressant. Sen fick jag träffa dem och de imponerade på mig
- På dig mor?
- Ja på mig. Jag kan inte berätta om vad som hände den där första gången jag träffade dem men som sagt det lämnade djupa spår hos mig. Precis som du så reagerade jag på deras ålder och där tror jag att alla gör sitt första misstag när de ser dem. De är så unga. Två sekunder senare så har de snurrat till huvudet på dig så att du inte vet vad som är fram eller bak. Jag lärde mig av mitt misstag. Vad du än gör så underskatta dem inte
- Ok säger Samantha
- Så anledning till att jag kommit hit eller en av anledningarna är att förvarna dig om att behandla dem som särfall. Ja hela deras familj som särfall
- Deras familj?
- Ja de har ett ganska säreget familjeförhållande det går in i den andra anledningen till att jag är här. De har bett mig att berätta deras historia för dig
- Och den tredje anledningen
- Att be dig tacka ja till det erbjudande de kommer att komma med till dig
- Erbjudande? Vad menar du?
- De kommer att be dig att ingå i deras familj på ena eller andra viset, och för din skull så ber jag dig att tacka ja
- Ok säger hon
- Gör du det så kommer du slippa dem därute bland annat. Du kommer ha vakter runt dig men du kommer aldrig märka av dem. De kommer låta dig att bada naken i pooler och liga runt så mycket du vill. De bryr sig inte så mycket om att du är presidentens dotter. De kommer bara bry sig om att du tillhör familjen och de kommer att respektera din privata sfär. Prata med Lorentinas dotter. Hon har de som vakter, prata med henne angående vilken frihet hon har nu sedan hennes mamma valde att bli upptagen i deras familj
- Är de maffia
- Haha nej precis tvärtom faktiskt. De har legaliserat de största maffiaorganisationerna i världen. De har gjort dem till ett hundra procent lagliga och de gjorde det på en eftermiddag typ
- Skojar du säger Samantha häpet
- Nej säger hennes mor allvarligt. Jag skojar inte, de har erbjudit oss också att ingå i familjen när din far inte är president längre och jag gör allt för att övertala honom att acceptera det. För om vi väljer det så kan vi äntligen leva som en familj igen
- Herregud vem är de?
- Det är det jag skall berätta för dig. Det jag säger här stannar här du får aldrig yppa ett ord om detta för någon. Det är för din säkerhet och vår
- Skulle de döda oss?
- Inte de men de som strider mot dem. För det skall du veta mitt barn. Det pågår ett krig därute som är värre än alla andra krig som vi läser om i tidningarna. Detta krig har pågått så länge människan har funnits och de två i synnerhet men hela deras familj är skölden som möter den
- Det märks att du studerade litteratur på college mor skrattar Samantha
- Ja säger hennes mor med ett leende som inte når hennes ögon. Men det är sant min dotter. De har räddat på oss alla fler gånger än vad vi vet och de gör det med ett leende. De räddade trehundra kvinnor och barn förra året från en organisation som hade det som levebröd och de hade varit aktiva i många år så hur många barn och kvinnor som sålts vidare till kåta rika män med speciell aptit får vi aldrig veta. De har stoppat knarkbaroner, stoppat galna nazister och en massa annat som vi aldrig får höra talas om. och de gör det frivilligt fast att de har barn
- Ok säger Samantha
- Så Rebecka och Niklas historia såhär långt
Samantha och hennes mor satte sig, hon i sängen och hennes mor på en stol. Hon började berätta och Samantha lyssnade fascinerat på berättelsen



Kommentarer

antonw
13 Juli 2018, 08:03

hoppas du har många fler delar ....


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright