Den där dagen Bok 7 Hämnden Kapitel 9

Författare: sammet Datum: 2018-04-09 22:59:16

Kategori: Heterosex

Läst: 1 874 gånger

Betyg: 4 (8 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Kapitel 9
Vi vaknade av att barnen kom in på vårt rum och hoppade upp i sängen till oss, vi låg under täcket en stund och mös med barnen. Vi steg upp och klädde på oss och gick ner i köket och åt frukost.
De andra kom ner efterhand och satte sig med oss och vi åt och pratade. Efter frukosten så gick vi upp och packade. När vi var klara så tog vi ner våra väskor och satte dem vid dörren.
De andra kom ner de med och vi lastade in våra saker i bilarna. Vi åkte till flygplatsen och gick ombord och vi flög hem. Vi landade och körde hem. Berith väntade på oss hemma med Ulla och de tog hand om de två flickorna.
Vi gick in i huset och visade Mountbatten runt. Han blev imponerad av våra lösningar.
Andra dagen efter att vi kommit hem så ringde Gunther och vi fick reda på vart slottet låg. Vi satte oss och började planera för hur vi skulle gå till väga för att få ut kvinnorna och barnen från slottet.
Isabella blev engagerad i planeringen för vi skulle behöva låna personal från slottet i England. Vi utnyttjade kontakter överallt ifrån för att få transporter från slottet till närmsta flygplats.
Vi chartrade två flygplan som skulle ta oss till Frankrike. Vi bokade bussar som skulle ta oss från flygplatsen till slottet. Jag kontaktade Tomas för att höra om de fyrtio var redo för ett uppdrag. Han meddelade att det var de.
Vi gjorde en uppdelning där två av oss fick tio av dem var att leda under attacken mot slottet. Vi planerade i ungefär en vecka sen kände vi oss redo. Vi bestämde datum för attacken och vi höll det inom familjen.
Under denna vecka så tränade vi så fort vi fick möjlighet till det och vi var samtrimmade. Dagen för raiden närmade sig och vi gjorde oss redo för avresa. Vi packade våra väskor och sa hej till de som skulle stanna hemma och sen sammanstråla med oss i Frankrike.
Vi förberedde Berith och Ulla på att det kunde komma fler föräldralösa barn som de skulle få ta hand om. Vi informerade Cirkeln och Godaishu om vad som var på gång och att de skulle vara redo på allt.
Vi tog våra väskor och gick ut till bilarna och körde iväg. Vi kom fram till flygplatsen och gick ombord. Planet lyfte och vi flög iväg. Fem timmar senare var vi framme vid vår destination Aswan.
Vi landade och två bilar väntade på oss och tog oss till vårt hotell. Vi checkade in och fick våra nycklar, vi åkte upp på rummet och la oss på sängen. Vi somnade och sov ett par timmar. När vi vaknade så bytte vi om och åkte ner till poolen. Det var ett lugnt hotell med inte så många gäster. Det var inte så många människor runt poolen.
Vi pratade om allt möjligt och badade och tog det allmänt lugnt. Kvällen kom och vi åt middag. När i var klara så gick vi upp till våra rum och tog våra väskor.
Vi hängde dem på oss och klättrade ner längs husväggen och tog oss till en mötesplats. Det stod fem minibussar och väntade på oss.
Vi hoppade in och körde iväg. Vi körde rakt ut från staden och ut mot öknen. Vi körde i ungefär tre timmar innan vi stannade. Vi hoppade ur minibussarna och vi bytte om.
Vi gjorde vår uppdelning av de tio och sen gav vi oss iväg. Vi sprang i ungefär en halvtimme sen stannade vi, jag tog fram en satellittelefon och ringde Gunther
- Kör
- Ok sa han, lycka till
- Vi skall göra vårt bästa sa jag sen la jag på
Vi tittade på varandra och började röra oss. Vi kom över en sanddyn och där låg det. Vi tittade på det och Alex såg fundersam ut
- Känner du igen det sa jag
- Ja sa han på något konstigt vis så gör jag det
- Det är ditt arv sa jag, den förste kommer härifrån
- Ok sa han det förklarar det
- Ja sa jag, ok alla redo
- Ja svarade de
- Bra då kör vi
Vi tog oss ner från sanddynen och sprang fram till muren. Vi klättrade upp och när vi stod där så tittade vi ner på borggården. Där var en hel del vakter som stod i grupper och pratade lågt med varandra.
Vi hoppade ner och delade upp oss. Vi attackerade vakterna och dödade alla, vi tog oss in i slottet och började vår attack på allvar.
- Klart sa Jesper i mitt huvud
- Klart sa Annika
- Klart sa Ilse
- Ok sa jag samling sen så tar vi hand om de sista, vi är vid källaren
- Ok vi kommer
De kom i smågrupper, alla var intakta och vi tittade på varandra och gick ner för en bredstentrappa. Vi kom fram till en dubbeldörr och jag öppnade en.
Vi kom in i en stor matsal och tittade oss omkring. Den var tom, vi fortsatte genom den och öppnade en annan dörr och kom in i en gigantisk sovsal. Här var fanns det sängar överallt.
Här låg det kvinnor och barn överallt. Vi tittade oss omkring och fortsatte genom sovsalen ljudlöst. Vi öppnade en annan dörr och fortsatte längre in i källardelen.
Här fanns det en lång korridor med dörrar på båda sidor och i varje cell fanns det minst en kvinna som var drogad eller bunden. Vi fortsatte framåt och jag stannade och lyssnade.
- Här sa jag, nu ser vi till att döda dem alla, där är runt hundra stycken. Lys som aldrig för och hämnas
- Ja sa de andra
Vi rusade in i rummet och attackerade dem. Det blev en intensiv strid där vi förlorade två av de fyrtio männen. Allt var över på en kvart. Vi tittade oss omkring och drog ner våra masker
- Ta hand om de fallna sa jag
- Genast sa en av männen
- Ni tar hand om kvinnorna sa jag till Rebecka och vi letar däruppe
- Det finns fler där sa Alex vi hittade ett tiotal
- Ok sa jag, då kör vi
Vi sprang upp och han visade oss var de var. Vi väckte dem och lugnade dem om fick ner dem på borggården och snart var alla där.
Vi hörde motorbuller som närmade sig och ett trettiotal lastbilar och bussar stannade utanför. Vi fick ut kvinnorna och barnen och lastade in dem på lastbilarna och i bussarna. Alex tittade på slottet och sen på mig
- Kan du köpa detta?
- Javisst sa jag
- Bra sa han gör det för min skull
- Ok brorsan sa jag och log
- Tack sa han
- Ingen fara sa jag och log
Vi hoppade upp på ett lastbils flak och de började köra iväg. Resan till flygplatsen tog femtimmar. När vi kom fram så delade vi upp oss på planen och de lyfte.
Jag ringde Gunther
- Klara
- Bra sa han
- Köp slottet sa jag
- Ok sa han
- Förvarna de andra om att vi är framme om sex eller sju timmar
- Ok
- Meddela berörda regeringar och personer
- Ja sa han, hur många var det?
- Trehundrasjuttioåtta
- Herregud
- Ja sa jag, närmare hundra barn
- Herregud
- Ja sa jag, vi vill ha deras huvuden på ett fat, alla resurser skall nu läggas på att ringa in ledarna
- Ja sa han
- Två förluster tyvärr, ingen av familjen men två av våra soldater
- Ok jag tar hand om det sa Gunther
- Tack sa jag, informera Egyptens parlament om det som hänt
- Ja sa han
- Bra tack sa jag, vi hörs när vi är framme
- Det gör vi
Jag la på och satte mig på golvet, det fanns ingen annan plats. Jag lutade huvudet mot en vägg och stängde ögonen. Rebecka satte sig hos mig och vi somnade. Jesper skakade mig i axeln
- Vi landar snart
- Ok sa jag, då gör vi oss redo sa jag
- Ja sa han
Vi tittade på kvinnorna och barnen och planet gick inför landning. Det landade och det andra planet landade ett par minuter efter vårt. Vi fick in alla i de väntande bussarna och de körde iväg.
Resan till slottet tog ungefär två timmar. När vi kom fram så stannade de på borggården och de steg av bussarna. Medicinskpersonal och Isabella tog emot dem tillsammans med personalen på slottet.
Jag såg Bowels och Berith hjälpa till att få in dem på slottet. Vi samlades vi åtta och vi kramade om varandra. Jag vinkade till mig de trettioåtta soldaterna och tittade på dem och bugade mig, de andra gjorde likadant.
De bugade tillbaka och hoppade på en av bussarna som körde iväg med dem. Vi gick in i slottet som var som en myrstack. Vi gick till en av salongerna och satte oss.
Vi tittade på varandra och log. Barnen kom springande och hoppade upp i knäet på oss.
- Jaha sa jag, nu startar cirkusen
- Haha ja sa Rebecka, jag undrar vad de kommer att vifta med framför oss nu sa hon
- Vi måste ta reda på var alla kommer ifrån sa jag
- Det har vi redan börjat med sa Isabella som kom in i rummet och tittade på oss. Ni klarade det barn sa hon med ett leende
- Ja sa jag det gjorde vi
- Blev det blodigt?
- Ja sa jag, vi förlorade två, de förlorade tio gånger mer
- Ok sa hon
- Hur mår de?
- Oj jag vet inte än de är fortfarande rätt chockade allihop och har inte riktigt fattat än att de där fria
- En av mina klasskamrater som vi trodde flyttat är en av de där ute sa Alex
- Va? Sa jag skojar du?
- Nej sa han, hon kommer veta vem jag är, hon såg mig innan
- Ok sa jag, vi får prata med henne
- Ja sa Isabella jag löser det jag tar hit henne här
- Jag följer med sa Alex och drog upp masken
De gick ut och vi tittade på varandra. De kom tillbaka efter fem minuter. Hon såg skräckslagen ut
- Sätt dig sa jag vänligt
Hon satte sig och jag drog ner masken
- Hej jag heter Niklas och är Alex storebror, du är befriad nu, inget ont kommer hända dig inte här. Vi har dock ett önskemål och det är att du inte berättar för någon om att du känner Alex kan du göra det?
- Ja sa hon jag lovar
- Bra sa jag och började lysa
- Hur länge har du varit där?
- Jag vet inte men jag blev tagen i fjol
- Ok sa jag, har du varit där hela tiden?
- Nej jag blev såld till en man i Spanien för ett halvår sedan, men de hämtade mig efter en vecka
- Ok varför?
- Han kunde inte betala, de dödade mannen och tog mig
- Ok sa jag, var blev du kidnappad?
- På en semester i Grekland, vi var på Kos
- Kos?
- Ja sa hon
- Ok sa jag och tittade på de andra
- Men som sagt sa Rebecka vi skulle uppskatta om du inte visade eller sa att du känner Alex
- Jag lovar sa hon. Vi är alla så tacksamma för att vara fria så att vi kommer inte säga något
- Bra sa jag och log
Hon reste sig och gick fram till Alex och kramade om honom sen gav hon oss alla en kram. Hon gick ut ur rummet
- Hon kommer inte kunna säga något jag satte en blockad på henne
- Ja sa Ilse jag märkte det, smart
- Jaha skall vi ta av oss arbetskläderna sa Rebecka och hjälpa de andra?
- Ja sa jag
Vi reste oss och gick till våra rum och bytte om sen gick vi ner och hjälpte till att organisera rumsfördelning och allt annat som behövdes.
Efter ett par timmar så var allt klart. Vi satte oss i en av salongerna och jag tittade på de andra
- Berith klarar stiftelsen att ta hand om de barn som inte har några föräldrar, det är ett femtiotal?
- Nej inte alla sa hon
- Ok då ringer jag drottningen och ber om hjälp
- Ok sa hon, hur många kan ni hjälpa
- Trettio
- Ok sa jag då är det ungefär lika många kvar, deras fysiska status Elisabeth
- Den är god, ingen som behöver akut vård, lite undernäring på vissa och ett visst överbruk av sömntabletter men inget allvarligt
- Ok bra sa jag
- Men de flesta kommer behöva terapi
- Ok sa jag då vet jag det. Vi kan förvänta oss en mindre invasion av föräldrar och anhöriga de närmsta dagarna, hanterar vi det Isabella?
- Jadå sa hon, vi organiserar det sa hon och tittade på Bowels
- Jadå sa han inga problem
- Bra då behöver vi inte tänka på det, hur ser det ut med livsmedel?
- Vi har så att vi klarar en sexmånaders belägring sa Isabell
- Haha ok sa jag och log, då väntar vi bara på att de skall komma då
- Ja sa de andra
- Vi går och lägger oss så att vi är redo när de kommer, vi kör vakt sa jag, två och två, jag och Rebecka tar första sen efter oss så är det Jesper och Esmeralda. Isabella är chef för allt organisatoriskt, hennes ord är lag oavsett vem som kommer
- Ja sa de andra
- Bra sa jag, god natt
- Kom nu busungar sa Elisabeth och reste sig
De andra gick också iväg och vi satt kvar, Isabella satt också kvar och hon tittade på oss
- Som jag sa innan detta ni gjort här, påven kommer helgon förklara er minst
- Haha ja det skulle inte förvåna mig sa jag
- De kommer att bråka om att prisa er sa Isabella
- De kan försöka sa jag
- Bråka inte för mycket sa Isabella
- Nej mor sa jag och log, men lite bara för att
- Haha ja det skulle väl vara bara för att
- Nå svärmor sa Rebecka hur går det för dig och Mountbatten
- Försiktigt sa hon men framåt
- Du har vår välsignelse sa jag, du vet att vi måste ge den så nu har du den
- Tack sa hon böjde på huvudet och log
- Var är han nu?
- Hemma och informerar drottningen om er räd, han kommer att komma hit i morgon
- Ok sa jag då kommer väl hon med
- Det skulle inte förvåna mig
- Nej inte mig i heller sa Rebecka, de kommer väl att komma allihopa
- Ja sa jag, det blir ett G8 möte eller nåt
- Haha ja ungefär sa Isabella, håll er lugna bara
- Nej sa jag och log, de som inte vet deras plats kommer att få lära sig ungefär som presidenten för ett par veckor sedan
- Skräm dem inte för mycket bara
- Nej då mor sa jag och log
- Nej nu får vi ta vår runda sa Rebecka
- Ja sa jag, sov nu mor
- Ja sa hon
Vi reste oss och gick hämtade våra svärd och gav oss ut utanför slottet och sökte av området. Det var lugnt och stilla.
Vi gick tillbaka till slottet och tittade oss omkring där. Personalen arbete på och vissa kände vi igen från England och de log när de såg oss
- Slottet består
- Ja sa jag och log
Deras franska kollegor tittade på oss och på dem och vi log. Vi gick vidare och kom fram till barn avdelningen och vi hörde barn som grät.
Vi gick in och satte oss, vi tog det barn som gråtit och satte oss, snart kom fler fram och ville sitta hos oss. Vi kramade om så många vi kunde.
- Kom till barnavdelningen sa jag till de andra
- Ok sa de
Vi satt där och de andra kom och vi tröstade så mycket vi kunde. Vi satt där hela natten och personalen kom in och tittade till oss med jämna mellanrum.
Solen steg upp och det började bli ljust i rummet och barnen sov. Vi reste oss och gick in slottet och jag var arg.
- De skall få betala sa Jesper
- Ja sa jag, jag har bett Gunther hitta ledarna, vi skall ta hand om dem oavsett vem de är
- Bra sa Esmeralda
- Ja sa Annika
- Har ni sovit alls i natt frågade Isabella
- Nej vi har suttit med barnen och de som gjort detta kommer att få betala sa jag
- Bra sa hon, men sov ett par timmar klockan är inte mer än fem, vi tar hand om det som behövs tas om hand
- Ok väck oss vid nio
- Ja sa hon iväg med er nu
- Ja mor sa vi och log
Vi gick till vårt rum och la oss på sängen och somnade



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright