Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 17
Kapitel 17
Telefonen ringde och jag vaknade. Jag svarade och det var receptionen som ringde
- Ni hade beställt väckning
- Tack sa jag
- Frukosten kommer om 15min
- Tack sa jag
- Hej
- Hej
Rebecka tittade på mig och jag lutade mig fram och kysste henne
- God morgon hjärtat
- God morgon sa hon och log
Jag reste mig ur sängen och tog fram diskreta och intetsägande kläder ur väskan. Jag klädde mig och gick ut till vardagsrummet, och öppnade dörren när det knackade på den och frukosten kom in, jag tackade honom och gav honom dricks.
- Rebecka frukosten är klar
- Jag kommer hjärtat
Jag började äta och hällde upp kaffe. Jag satte mig i soffan och lutade mig tillbaka, Rebecka kom ut till mig och jag hällde upp kaffe åt henne. Jag tittade på henne och hon var strålande vacker. Jag häpnade alltid över hennes skönhet
- Då får vi se vad de har åt oss sa Rebecka
- Tja det är det vanliga sa jag
- Mm jag ser det sa hon och log
- Jaha hur gör vi idag?
- Du menar hur skall vi äta upp den där fjanten?
- Mm precis sa jag
- Ja du varför inte bara spela dumma eller som turister som kommer från landet
- Tja det låter kul
- Men annars så gör vi som vanligt. Vi spelar spelet och ser var det tar oss
- Ja det brukar bli bäst
- Mm sa Rebecka och log
Vi fortsatte att äta och vi pratade om det som hänt dagen innan. Vi kom fram till att det var den tyngsta delen av deras liv som vi fått reda på. De hade haft en rejäl prövning i Rom och Vatikanen hade varit det stora irritations objektet. Vilket nästan gjort så att de hade gått skilda vägar. Och dit skulle vi idag, vi fick inte glömma det
- Jag är sugen på att ge tillbaka för deras lidande
- Absolut hjärtat får vi chansen så tar vi den
- Bra sa hon och log
- Trodde du att vi skulle ha en diskussion om det?
- Nja inte direkt kanske
- Bra hjärtat. Jag är inte så nöjd med dem jag i heller, de behandlade Da Vinci och Mona – Lisa som skit. Det gör mig lika förbannad som dig hjärtat, det värsta är att de behandlade Mona som skit
- Jag älskar dig hjärtat mitt sa hon med vått glitter i ögonen
- Jag älskar dig med hjärtat
Det knackade diskret på dörren och jag tittade på Rebecka
- Då var det dags hjärtat
- Ja hjärtat sa hon och log, då kör vi
Jag gick bort till dörren och öppnade den
- Hej mitt namn är Claudio och jag är från Vatikanen
- Hej mitt namn är Niklas jag hälsar dig välkommen detta är min fru Rebecka sa jag till honom på Italienska
- Ni talar italienska?
- Ja sa jag
- Då lämnar jag engelskan
- Gör du så
- Skulle ni vilja komma med mig. Jag har en bil som väntar utanför
- Javisst sa jag och log
Vi gick ut ur rummet och fram till hissen. Prästen tryckte på knappen och hissdörren öppnades och vi steg in och åkte ner. Vi lämnade in nyckeln i receptionen och gick med prästen ut i morgonen.
Solskenet lös oss i ögonen och vi kisade lite. Vi hoppade in i bilen och den körde iväg. Vi lutade oss tillbaka i sätet och tittade på varandra sen tittade vi på prästen.
Han tittade på oss och jag anade en viss nervositet hos honom, jag undrade vad de sagt om oss till honom. Bilen for igenom trafiken och andra bilar flyttade sig. Vi kom fram till Vatikanen och bilen körde runt en mur och in genom en sidoport, vi åkte ner i ett garage.
Bilen körde in i en parkeringsficka och stannade. Chauffören öppnade dörren åt oss och vi gick ut efter prästen
- Var god och följ med mig sa han och sträckte ut handen
- Javisst sa vi
Rebecka knöt en sjal om huvudet och prästen tittade på henne och log
- Kom med här sa han och vi gick in i en hiss
Vi gick in i hissen och han tryckte på en knapp och vi åkte nedåt. Hissen gick fort och vi hade ingen aning om hur långt ner vi åkte. Dörrarna öppnades och vi gick ut i en korridor, den hade vita väggar och rött golv.
Prästen gick före oss och visade vägen i tystnad. Vi kom fram till en dörr han knappade in en kod och öppnade dörren. Han stod kvar i dörröppningen och vi gick in, vi kom in i ett bibliotek och han stängde dörren bakom oss
- Om ni väntar här så kommer den man ni vill tala med snart. Gör det bekvämt för er
- Tack sa vi och log
Prästen gick iväg längs med bokhyllorna och försvann. Min nyfikenhet drog i mig och jag tittade längs med böckerna och drog ut en och öppnade den och började läsa, jag läste fort och Rebecka kom fram och tog en annan bok och började läsa.
- Ursäkta sa en röst bakom oss, mitt namn är Kardinal Vittorio
- Hej sa jag mitt namn är Niklas och detta är min Rebecka
- Välkomna till Vatikanen
- Tack sa vi, trevligt ställe
Han tittade skarpt på oss
- Ni befinner er i kristendomens vagga
- Nja det är väl inte riktigt sant eller hur?
- Va?
- De första kristna gömde sig i katakomberna under Rom, Om jag inte minns fel så var Jesus arab?
- Jo förvisso
- Och om kristendomen föddes med Jesus så är ju inte detta kristendomens vagga här utan i Israel? Detta är ju egentligen mer en anpassning utifrån omständigheterna? Eller man kanske till och med skulle kunna kalla det för en bakgård?
- Du försöker reta mig
- Absolut inte. Jag försöker bara vara historiskt korrekt, ni vet att jag är utbildad i historia. Så när människor kommer med historiska felaktigheter så blir det som ett rött skynke för mig, så om jag förnärmat dig ber jag om ursäkt. Ni kan kalla det för kristendomens hus eller något annat. Men inte vagga, då blir det historiskt inkorrekt och jag tar gärna en debatt om det med precis vem du vill. Men jag vill varna dig att jag suttit framför fyra professorer och knäckt dem avslutade jag med ett leende
- Har du en professur i historia? Sa han förbluffat
- Nej jag har bara en kandidatexamen. Men de tvivlade på att jag skaffat den på ett ärligt sätt så jag fick försvara mig, vilket jag gjorde om man skall tro på omgivningen med bravur. Jag skulle kunna skaffa mig en professur om jag ville, men jag ser inte poängen med det. Jag blir inte klokare för att jag får en titel eller hur, du blev inte automatiskt intelligentare för att du blev Kardinal eller hur?
- Nej sa han med ett leende
- Precis. Det är alldeles för många som tror att titlar gör människor smartare, inte jag tvärtom faktiskt
Han stirrade på mig och han visste inte riktigt hur han skulle tolka det sista
- Nå välkomna till kristendomens hus då
- Tack sa vi, vi tackar för inbjudan. Den skänkte ni inte våra anfäder
- Nej det är en fläck på kristendomens karta
- Mm sa Rebecka och log
- Men det var andra tider
- Ja det var ju det sa Rebecka ironiskt. Om jag får vara så framfusig så hade Vatikanen bara pengar och makt för ögonen då. De hetsade människor till religiösfanatism för att kontrollera och suga ut vanliga människor
- Är ni här för att håna kyrkan?
- Nej absolut inte. Den har betytt räddning för miljarder av människor och det gör de fortfarande, men eftersom vi inte är troende. Utan agnostiker så kan vi tillåta oss att se på allt med neutrala ögon. Vi behöver inte svara för någon när vi gör det. Om vi har hånat er så ber vi om ursäkt det var absolut inte vår mening, vi har alldeles för stor respekt för det arbete och ämbete du står för. Men vi berättar alltid hur vi ser på saken och det är så vi ser på saken. Våra anfäder hade ett helvete här i Rom på grund av Vatikanen, de blev laglösa på grund av Vatikanen. De anklagades för att ha startat Illuminati, när det var ni som gjorde det. Ja inte du personligen men det ursäkta ordvalet organisation som du representerar, och efter som vi är reinkarnationer av dem så tar vi det personligt. Precis som du gör när vi nu attackerar de som varit före dig i Vatikanen. Du säger att du beklagar det som våra förfäder utsattes för. Då måste du veta vad de utsattes för. Vilket innebär att antingen så har Vatikanen anteckningar om dessa planer eller så har du läst böcker som de skrivet
Han stirrade på Rebecka och han blev lite vild i blicken och den flackade från Rebecka till mig
- Och om det är så att du läst böcker av dem eller läst anteckningar som Vatikanen har om dessa skändligheter. Så hoppas jag att du förstår varför vår respekt för denna organisation är naggat i kanten. Vi respekterar allt arbete de flesta av era präster gör. Det finns en hel del konstigheter som vi inte förstår, men det är inte vår sak att kommentera, men när det blir personligt som det blir i fallet med våra anfäder. Så tar vi det personligt, vi är de vi är sa jag och började lysa. Jag såg att Rebecka lös hon med. Ni har saker här i Vatikanen som är vårt arv, vi kommer inte kräva tillbaka de men vi förväntar oss att ni öppnar de dörrar som behövs öppnas för att vi skall få tillgång till det vi vill. Och skulle vi inte få det så får vi vidta vissa mått och steg, nej vänta lite sa jag när han öppnade munnen. Han var inte van vid att bli tystad, nej vi skulle inte bruka våld, vi är inte dumma i huvudet vilket jag hoppas framgått. Men det finns andra vägar, till och med lagliga vägar. Man har kommit rätt långt med DNA idag, och försök inte förstöra något som är deras för vi vet precis vad ni har. Fråga mig inte hur vi vet det, ni har era informationsvägar och vi har våra.
Vi är här för att få tillgång till de sakerna på ena eller andra viset, men vi kommer att få tillgång till dem. Gör det lätt för er och öppna de dörrar som behövs, du kom in i detta rum för att avvisa oss. Vi märkte det direkt, men vi låter oss inte avvisas, och gör du inte som vi säger så har vi medel att få en ögonblicklig audiens med påven
- Ni har vad?
- Vi har medel för att få en audiens med påven oavsett vad han gör. Tro mig vi kan alla era traditioner fram och tillbaka, så hur skall du ha det sa jag? Skall vi gå lysande genom era korridorer?
- Ni skulle inte våga
- Men det är precis det vi skulle sa Rebecka, som Niklas sa så har vi medel för att kunna gå genom korridorerna utan att någon kan stoppa oss
- Men hur understår ni röt han
- Ok sa jag det var droppen, kom Rebecka nu går vi
- Ja hjärtat
Vi gick fram till dörren och slog in koden och gick ut genom dörren. Vi gick längs den vita och röda korridoren, vi gick med bestämda steg och tittade oss omkring. Vi hade memorerat den karta som vi fått av Iluminati. Vi fortsatte gå och kom fram till en hiss.
Vi tryckte på knappen och dörrarna öppnades. Vi gick in och tryckte på en knapp och dörrarna stängdes och Kardinalen fick dörren i ansiktet. Vi åkte upp till rätt våning och steg ur hissen och gick åt vänster, jag slog i sönder knapparna så att dörrarna inte stängdes.
Vi gick vidare. Två vakter stirrade på oss och såg villrådiga ut, jag drog upp en medaljong från fickan och deras ögon stirrade på den och de ställde sig i givakt.
- Vill ni säga till hans nåd att vi är här sa jag vänligt
- Javisst sa den ene och öppnade dörren
Vi stod kvar utanför dörren, och log mot den andra vakten som stirrade på oss. Den förste vakten kom ut och visade oss in i rummet. Där satt en äldre man i en vit klädnad och tittade på oss och log
- Hej sa han
- Ers höghet sa vi och jag bugade och Rebecka neg
- Jaha är ni här för att lära mig att dansa jigg?
- Tja om du inte lyssnar bättre än Kardinalen så får vi ta dig i örat och göra det sa Rebecka och log
- Haha drottningen har varnat mig för er. Välkomna hit sätt er och berätta vad det handlar om
- Javisst sa jag
- Skulle ni vilja sluta lysa? Folk kan få för sig att jag fått besök av änglar eller nåt
- Javisst ers höghet
- Paulus
- Ok Paulus sa jag och log
- Ok sa Rebecka och log
- Nå vad kan jag hjälpa er med?
Rebecka berättade samma sak för honom som vi berättat för Kardinalen, vi såg att hans ögon vidgades under hennes berättelse och när Rebecka var klar så stirrade han på oss
- Det var som. Hur vet ni allt detta?
- Vi är de vi är sa jag och tittade på honom, snälla Paulus säg nu inte att du inte kan hjälpa oss. Vi har kommit i fred och vi vill inte behöva få det som är vårt på annat vis. Vi vill inte ha sakerna med oss härifrån men vi vill se vårt arv och läsa det som behövs läsas. Oavsett vad du tror eller inte tror så är vi reinkarnationer av dem. Deras blod flyter i vårt ådror, de lyckades på något vis manipulera naturen så att vi skulle födas när vi gjorde. Vi har rätt till vårt arv som vi vet att du förvarar i den dolda dörren där borta sa jag och pekade på en vägg.
- Hur kan du veta det sa han och log?
- Vill du veta?
- Ja gärna sa han och log
- Som Rebecka sa innan så skapade ni eller inte du men organisationen som du företräder Iluminati. Sen kastade ni den organisationen i halsen på Da Vinci som inte ville ha den. Men när ni nu gjorde det så gjorde han om den så att den passade hans syften. Det är den mest hemliga spion organisationen i världen, de vet allt om alla, nu är den vår sa jag med ett leende
- Det var som. Självklart skall ni få läsa, men varför stoppade Kardinal Vittorio er?
- Vill du verkligen veta sa jag allvarligt?
- Ja sa han och tittade allvarligt tillbaka på mig
- För han är Sällskapets man inom Vatikanen, han är nummer två i den organisationen. Han skulle försöka döda oss därnere på ett eller annat sätt. Han trodde nog inte på oss eller så är han inte medveten om vad vi kan
- Han skulle vad?
- Han skulle döda oss sa Rebecka lugnt
- Jesus Kristus är han från vettet?
- Nej men maktgalen
Dörren slogs upp och Kardinalen rusade in med ett koppel av vakter efter sig som såg villrådiga ut när vi satt med påven och pratade
- Arrestera dem skrek Kardinalen
- Varför det sa påven?
- För att de har attackerat den kristna kyrkans överhuvud
- Inte vår kyrka sa Rebecka. Vi är protestanter om vi nu skall tillhöra någon kyrka, du har hört talas om Martin Luther va?
- Det måste vara något missförstånd sa påven. De har begärt audiens med Petrus medaljongen, sa inte vakterna det?
- Va? Sa Kardinalen och stirrade på påven
- Det är vattnet sa jag, det måste det vara
- Förlåt?
- Hitintills när vi sagt något till folk här i Italien så säger alla va? Först trodde vi att det berodde på det ryska vattnet. Men när fler och fler sa va så har vi fått konstatera att det är det italienska vattnet det beror på. Det verkar sätta sig på hörseln jag tycker att ni skall undersöka det
- Det låter allvarligt sa påven med en allvarlig min
- Ja sa jag
- Men vem ger er rätt att storma in på mitt kontor?
- Jag trodde att ni var i fara sa kardinalen. De lyser de måste vara i maskopi med djävulen
- Förlåt sa påven men lyser, är du full?
- Va?
- Som sagt sa Rebecka vattnet
- Håll truten din sköka skrek Kardinalen
- Det var en sa jag med låg röst
- En vadå?
- Varning, låt det inte bli tre¨
- Vad skulle hända då?
- Att Sällskapet förlorade sin nummer två
Han stelnade till och blev likblek i ansiktet. Han stirrade på mig och sen på Rebecka och till slut på påven. Påven tittade på honom och sedan på vakterna
- Ta honom i husarrest. Ingen får besöka honom, han får inte ha kontakt med någon. Från och med nu skall han leva i tysthet tills jag finner det för gott att tala med honom. Ingen annan än jag får kommunicera med honom. Ta honom till ett av rummen i östra flygeln de utan fönster
- Ja ers höghet bugade en av vakterna och tog mannen i armen, - du följer med oss
Kardinalen stirrade på påven och kastade sig fram mot honom. Vakten missade men inte Rebecka som ställt sig upp i en smidig rörelse och slog bort kniven från hans hand.
Hon tog tag om hans handled och snurrade runt så att hans arm kom i en konstig vinkel och han skrek till, hans andra arm flög fram och han hade kniv i den handen med och Rebecka fångade upp den med.
Han kastade sig fram mot Rebecka och stod lugnt kvar och mötte honom med en skalle på hans näsa. Den träffade perfekt, Kardinalen segnade ner på golvet och Rebecka släppte hans armar och dråsade ihop på golvet. Vakterna stirrade på Rebecka sedan på Kardinalen och sedan på påven
- Det var rådigt sa han och log
- Det var inget. En desperat mans agerande, om ni kunde hålla hemligt att det var vi som stoppade honom så skulle vi vara tacksamma sa Rebecka
- Javisst sa påven och tittade på vakterna, ni hörde damen
- Ja ers höghet sa en av dem
- Bra, tack för att du räddade livet på mig sa han allvarligt till Rebecka
- Det var inget sa hon och log, men du är skyldig mig en
- Haha ja jag är väl det
- Så du och drottningen har pratat om oss?
- Ja hon anser att ni är en frisk fläkt, farlig men frisk
- Vi är inte farliga sa jag
- Jo det är ni försök inte lura mig
- Skulle vi? Sa jag oskyldigt
- Mm det skulle ni
- Nej Paulus, vi luras aldrig. Inte de som vi uppskattar i alla fall sa Rebecka allvarligt
- Ok min sköna jag tror dig. Nå skall vi gå in i det där rummet som ingen annan än jag visste om trodde jag i alla fall sa han med ett leende
Han reste sig och gick bort till väggen och tog fram en nyckel. Han flyttade undan en panel och stoppade in nyckeln och vred om. Dörren öppnades och vi steg in. Härinne fanns ett otal av Da Vincis saker, det fanns även en massa saker som hade varit Mona – Lisas.
Vi tittade på sakerna och en rysning for genom oss. Jag tittade på henne och log. Vi gick genom rummet och rörde sakerna andäktigt, jag stannade framför en av hyllorna och stirrade. Här stod sex dagböcker i rad, jag plockade ner dem och visade dem för Rebecka, hon sprack upp i ett leende och visade ytterligare fem böcker.
Vi letade vidare och tittade på alla saker som fanns här. Jag tog upp dagböckerna på min sida och gick bort till Rebecka och vi tittade på de elva böckerna
- Kan ni läsa i dem?
- Ja sa jag och log
- Vi har haft folk som försökt tyda dem i 600år utan att lyckas
- De är skrivna på kod som är gömda i vårt DNA
- Ursäkta?
- Det är svårt att förklara men vi kan läsa dem
- Ok jag litar på vad ni säger. Ni vet att jag måste stanna här medan ni läser
- Nej men nu vet vi det. Får vi ta ut dem i andra rummet frågade Rebecka?
- Ja men inte längre
- Bra då kan vi sitta medan vi läser och så slipper du stå, vad har du gjort med benet?
- Va hur visste du det? Jag trillade igår
- Ok vill du slippa smärtan
- Ja det vill jag sa han
Rebecka började lysa och la handen på hans ben och sen helade hon honom, hon sökte genom hans kropp och helade en del annat med. Påven stirrade på henne
- Vad gjorde du?
- Jag helade dig. du skall sluta med cigaretterna de går hårt åt dina lungor
- Tack sa han med darrande röst
- Ingen fara sa Rebecka och klappade honom på kinden. - du måste kunna dansa jigg eller hur
- Haha just det sa han och skrattade hjärtligt
Vi gick ut i rummet och satte oss i varsin stol och började läsa. Vi läste snabbt och vi slukade de elva böckerna. När vi var färdiga så tittade vi fascinerat på varandra och log, tårarna rann nedför våra kinder och vi skrattade till
- Är ni redan färdiga sa påven
- Ja sa jag med skrovlig röst, jag harklade mig – vi har fått vissa egenskaper för att kunna göra det vi skall ha fotografiskt minne underlättar och vi kan snabbläsa.
- Ok det underlättar ju
- Ja verkligen
- Varför blev ni så rörda?
- Därför att de talar till oss i sina böcker. Vi får läsa om deras umbäranden och uppoffringar, vad de offrade för alla på hela planeten för att det skulle finnas en balans, det rent ut sagt helvete som de gick igenom. Men även deras lyckliga stunder och de var många. Just dessa böcker fokuserar på deras barn
- Barn?
- Ja barn, de var gifta och fick tre barn varav ett togs ifrån dem
- Jisses
- Mm men i alla fall dessa handlade mycket om deras barn men även om andra saker, b.la. varför det blev just vi som blev utvalda
- Jaså?
- Ja det är svårt att förklara men de valde ut oss för 600år sedan
- Kunde se in i framtiden?
- Nej skrattade jag till inte vad vi vet i alla fall
- Ok kan ni förklara?
- Nej tyvärr inte. Det är så otroligt att vi måste smälta det först men en dag så kanske vi kan det
- Ok?
- Det handlar inte om att vi betvivlar på din intelligens. Men vi med vår intelligens förstår inte riktigt själv så tro mig då kommer du inte i heller förstå
- Hur intelligenta är ni?
- Utan att skryta så lär du aldrig träffa någon som intelligentare
- Ok
- Da Vinci var intelligent eller hur och Mona – Lisa med, vi är mycket mer intelligentare än vad de var
- Ok sa han och tittade på oss
- Ytterligare en del av det där arvet sa jag och log
- Ok log han tillbaka
- Vi sätter tillbaka böckerna nu sa Rebecka och gick in i rummet och hon kom tillbaka och satte sig framför honom. Om du pratar med drottningen innan vi skall träffa henne så kan du ju hälsa henne att vi inte så farliga som alla tror
- Ja mitt barn sa han, jag skall hälsa henne att ni är farligare än vad alla tror sa han med ett leende
- Haha det är rätt sa Rebecka
- Nå kan jag hjälpa er med något mer?
- Nej ers höghet sa Rebecka och log inte idag. Vi tackar för ert tillmötesgående och vi hoppas att vi kommer att träffas fler gånger
- Jag med mitt barn, det har varit uppfriskande sa han
- Vi tackar för er hjälp sa jag och log. Nu skall vi ta oss tillbaka till hotellet sedan skall vi åka hem till våra barn och mysa med dem
- Ni har min välsignelse mina barn
- Och du har vår sa Rebecka och log
- Haha tack sa han och log
Vi reste oss och bugade mot honom och vi gick ut ur rummet. Vakterna sträckte upp sig och vi gick förbi dem och gick fram till hissen. Vi tryckte på knappen och hissen kom upp, vi gick in och åkte ner till bottenvåningen.
Vi gick en stor hall och fram till en dörr och gick ut i solskenet. Vi genom en park och ut på en gata och vinkade till oss en taxi. Den stannade och vi hoppade in. Vi sa adressen till hotellet och taxin körde iväg.
Vi kom fram till hotellet och åkte upp till vårt rum och tog vår packning och åkte ner, jag gick fram till receptionen och lämnade in nyckeln och betalade notan. Vi gick ut på gatan och tog en ny taxi och bad den köra oss till flygplatsen.
När vi kom fram så gick vi ombord på planet och satte oss inom fem minuter så lyfte vi. Vi tittade på varandra och vi log fortfarande, vi hade fått svar på frågan varför vi.
Flygresan hem gick smärtfritt, vi landade och vi gick ut till vår bil och lastade in våra väskor och körde hem. Vi svängde in på grusvägen framför huset och parkerade bilen i garaget, och öppnade bagaget och tog våra väskor. Vi gick in i huset
- Hej ropade vi
- Hej sa Mary från köket
Vi gick ut i köket och kramade om henne. Hon stod och lagade the, jag satte på en kanna kaffe och sen gick vi in i barnkammaren. De låg och sov fridfullt i sina sängar.
Vi stod och tittade på dem när de sov. Mary kom in i rummet och sa till oss att kaffet var färdigt, vi följde med henne ut till matplatsen. Hon hade dukat fram muggar och kakor, jag hällde upp kaffe till oss och jag serverade Mary hennes The.
- Nå var det en bra resa?
- Ja det får vi säga sa Rebecka, vi hann med mycket
Hon berättade vad som hänt och att det mesta hade gått vår väg för att inte säga allt
- Ok så ni fick träffa Påven?
- Ja han var trevlig sa jag och log
- Trevlig?
- Ja han var precis som vem som helst faktiskt. Han var väldigt jordnära. Han har en härlig humor tycker i alla fall jag
- Mm han var rolig sa Rebecka och log
- Nu har ni fått läsa ännu fler av deras dagböcker med
- Ja vi har sex med oss hem och de hade elva i Vatikanen så nu har vi fått ännu mer kött på benen, det är en makalös historia
- Just det jag måste ringa Gunther sa jag, jag kommer strax
Jag reste mig och gick bort till telefonen
- Hej det är Niklas
- Hej, hur är det?
- Jodå det är faktiskt riktigt bra sa jag. Du kan stryka Sällskapets nummer två från listan, han klantade till det i Vatikanen. Han försökte mörda påven men Rebecka räddade livet på honom, och vi fick bort honom utan att det kan spåras tillbaka till oss. Så två från deras innersta ring är borta, anledning till att jag ringde är att jag vill att du köper hela kvarteret runt denna adressen i Rom. Ett av husen är vårt och i det finns det konst för en ansenlig summa pengar, jag vill att du har hand om den och förvarar den i slottet i Schweiz. Sen renoverar vi alla husen. Alla som bor där, bor gratis från och med köpet
- Ok får jag fråga varför?
- Jadå det är Da Vincis. Det är Iluminati som bor där, vi har fått vår egen spionorganisation till skänks. Jag vill att du är sambandsorganisatören du blir spindeln i nätet. De har en tillgång till information som vi inte varit nära innan och med de informationer som du kan skaffa fram så lovar jag att CIA och alla andra spionorganisationer i världen kommer att komma till oss för information
- Skojar du?
- Nej min vän sa jag med ett skratt det gör jag inte
- Herregud sa han
- Ja det kan man lugnt säga
- Vi kommer att bli orörliga
- Något åt det hållet ja. Men jag vill att du är den hemliga spindeln i nätet, jag meddelar dem att de rapporterar till dig. Vi satte dem på prov i Vatikanen och de gav oss information som inte gick av för hackor,
- Något mer?
- Ja massor men det kan vi inte ta över telefon. Då får jag stå här en hel vecka men resan till Italien har verkligen varit givande. Jag vet inte om Sällskapet lurade dig eller om han agerade på eget bevåg men någonstans så brast det i kommunikationen
- Ok jag undersöker det
- Bra, för han lurade oss. Men vi hade fått förvarning om det av våra spioner
- Skojar du?
- Nej de skakade fram den informationen på under sex timmar plus en fullständig karta över Vatikanen. Då menar jag fullständig med koder till alla dörrar och hemliga rum osv.
- Herregud
- Ja så effektiva är de. Jag betvivlar inte på dina informationer men deras är galet bra
- Det får jag säga och ni vill att jag skall bli chef över dem?
- Ja min vän
- Jag tackar för förtroendet
- Det är du värd. Jag kommer att ringa dem och meddela dem vad som gäller i framtiden, deras nummer är
Jag gav honom ett telefonnummer
- Jag vill att du tar kontakt med dem så fort jag pratat med dem. Vilket jag kommer göra så fort vi lagt på, första uppdraget blir att ta reda på allt de kan om drottningen innan vi åker dit. Från koder till finanser jag menar rubbet
- Ok
- Har det hänt något annat?
- Nej jag samlar fortfarande på mig information om de i Sällskapet men jag kommer komplettera den med informationen som vi kommer att få av våra spioner sa han med ett skratt
- Bra sa jag, sätt dem i arbete. Du kan ringa dem om tio minuter och organisera upp det med dem
- Ok bra
- Vi hörs
- Det gör vi
Jag la på och ringde till våra nya spioner i Rom och berättade om de nya direktiven
- Så då var jag klar sa jag när jag kom tillbaka till bordet
- Du får slå upp nytt kaffe sa Rebecka det är nog kallt nu
- Ja sa jag och log
- Ni verkar väldigt glada
- Ja vi fick reda på mycket från de dagböckerna i Rom. Vi kan inte återberätta det just nu men det var mycket positiv information om man säger så. Sen är vi glada över att vara hemma sa jag. Vi har saknat er, dig och barnen
- Vi har saknat er med sa hon och log
- Nästa resa blir hem till England
- Påminn mig inte, jag blir rädd bara av att tänka på det
- Du kommer att sova jag lovar
- Mm det är tur det
- Finns det mat hemma?
- Jadå jag fick hjälp av era mammor att handla igår. De tog med mig till affären och visade mig vad ni brukar handla
- Va bra sa Rebecka och log
- Ja det var tur jag kommer aldrig att lära mig att köra bil i detta landet. Sen är det rätt svårt att handla ensam med båda barnen
- Jo det är det jag har försökt
- Hur länge har de sovit?
- De somnade nästan precis innan ni kom hem
- Ok sa Rebecka. För jag behöver verkligen amma, jag glömde pumpa i morse, jag får nog göra det nu det känns som om brösten skall explodera
Hon reste sig och gick ut i köket och hämtade en bröstpump, hon kom ut till oss igen och satte sig och pumpade
- När skall vi åka till England? Frågade Mary
- Vi vet inte vi har inte fått någon inbjudan
- Ok
- Men den kommer nog snart sa jag och log
- Det skall bli skönt att besöka slottet igen
- Saknar du det?
- Både och jag har det riktigt bra här. Men det har varit mitt hem så länge att det kommer att ta tid och vänja sig. Hur länge stannar vi där?
- Jag vet inte ett par dagar. När vi varit där så kommer vi att åka till Schweiz, då får du vänta på planet medan vi åker och ger barnen tillträde till vårat kryp in
- Kan ni söva mig så länge?
- Jadå vi kommer inte att stanna så länge tyvärr. Det är underbart där men det begränsar oss när det bara är vi som kan vara där
- Ok hur funkar det?
- Jag har inte en aning faktiskt
- Finns det något ni inte vet?
- Haha jadå en massa saker faktiskt
- Vad händer sedan?
- Vi vet inte vi skulle gärna åka iväg till huset på Kos. Vi hann inte stanna där så länge sist, men vi skall träffa de tyska familjerna med så vi får se
- Efter allt ni gjort så förtjänar ni lite semester
- Ja det hade varit skönt. Men vi hade en del dötid i Italien och jag höll på att bli galen, så jag vet inte om semester är det rätta för mig sa jag med ett leende
- Haha men då väntade du på att något skulle hända på en semester så är meningen att inget skall hända
- Förvisso vi får se. Det kan vara bra för mig att träna på mitt tålamod
- Jag läste klart de dagböcker ni har härhemma och jag har en bättre förståelse nu, men jag förstår på er att ni fått reda på mer
- Oja mycket mer sa jag och log
- Så då var jag klar, det var skönt sa Rebecka och log, ni pratade om semester, frågan är om vi hinner sa hon
- Mm sa jag det är frågan
- Mary. Vi kommer att förklara för våra vänner och släktingar den fulla vidden om vi är och vad vi kan för dem. Vi har spelat lågt härhemma och vi har insett att det var ett misstag, eller inte misstag. Men det har lett till att vi när vi markerar hamnar vi i dispyter. Vilket vi inte vill. Det kan bli så att vi bara har dig kvar när vi är färdiga, vi kan inte ha det så att vi blir behandlade som små barn längre. Vi anklagade mer eller min mormor för att arbeta för Sällskapet innan vi åkte för att hon inte riktigt förstår eller vet om den fulla vidden av vad vi är, och vem vi är. Det kommer kanske att sätta saker och ting på sin spets och det kan bli ett jäkla liv. Vi kommer att bjuda in alla berörda och göra klart för dem vad som gäller
- Ok det var på tiden
- Ok hur menar du?
- Ja ni förminskar er själva härhemma. Jag känner inte igen er från hur ni är på slottet tillexempel, där har ni en helt annan auktoritet. Här så nästan förminskar ni er själv, det är inte de ni är, och kan inte de acceptera det så får det vara upp till dem. Ni har Jesper och Lotta på er sida, de vet vem ni är och de har insett det och upplevt det
- Det är precis så vi känner det med. Det får vara slut på det, vi behåller gärna cirkeln men vi kan inte fortsätta så här.
- Nej det kan ni inte och kan de inte acceptera det så får de vara sura tills de kan acceptera det
- Ja sa jag men det kommer göra ont. De är vår familj och våra bästa vänner
- Det spelar ingen roll ni är de ni är och de måste ni vara här också, de får acceptera det eller låta bli
- Ja sa Rebecka så är det, du är för mjuk ibland hjärtat
- Så är det säkert sa jag och log
- Jaha och när är det tänkt att ni skall ha denna sammankomst
- Vi tänkte bjuda in dem idag faktiskt det är lika bra att få det gjort
- Bra
- Jag ringer runt sa Rebecka och får hit dem idag om det går
- Bra hjärtat
Hon reste sig och gick bort till telefonen och lyfte på luren och började ringa
- Gör det dig illa till mods?
- Ja sa jag, jag kommer kanske att såra människor som räddat livet på mig och det känns inte kul
- Du måste vara hård, ni får inte vackla
- Jag vet men jag behöver inte gilla det
- Nej men du måste acceptera det. Precis som de måste acceptera det
- Ja sa jag och log
- Har ni ätit?
- Nej inte sedan kl6 i morse
- Oj då måste ni ha lite att äta, jag lagar något
- Tack sa jag och log
Hon reste sig och gick ut i köket och började laga mat. Jag satt och tittade ut i trädgården och såg regnet strila ner. Vi hade kommit från 40gradig värme hem till regn.
Vädret speglade inte mitt humör. Vi hade fått en massa information i de nya dagböckerna och det hade varit en berg och dalbana att läsa, det hade varit smärta, lycka och kärlek.
En massa kärlek, de älskade verkligen varandra de där två. Vi kände igen oss båda två i det vi läste för vi kände likadant. Vi kunde relatera till de känslorna de kände. Vissa av de böckerna vi läst var erotiska berättelser som om de hade publicerats på den tiden censurerats kraftigt eller förbjudits helt.
Vi jagade fortfarande fler dagböcker och vi hade fått reda på hur många som fanns i de dagböcker vi läst. Vi skulle leta efter ytterligare 50stycken, det fascinerade och gjorde mig nyfiken. Mary kom ut till matplatsen och drog mig tillbaka till verkligheten
- Kan du hjälpa mig med dukningen
- Javisst sa jag och reste mig hastigt
Jag gick ut i köket och plockade fram tallrikar och bestick. Jag dukade och sen hämtade jag glas och dricka. När jag var klar så kom Mary ut med maten, Rebecka pratade fortfarande i telefon, hon pratade just nu med Ilse och nickade mot mig att hon skulle komma. Jag nickade tillbaka och började lägga upp mat på tallrikarna, jag började äta och maten smakade gott. Mary tittade på mig och sen frågade hon
- Du var långt borta i dina tankar
- Ja jag satt och tänkte på det som vi läste i de böcker vi fick tillgång till i Vatikanen. De var nog de mest informativa vi hitintills läst, vi fick bekräftat hur mycket hur skall man säga vi har av de i oss plus lite extra eller rättare sagt väldigt mycket extra. De var så förutseende att de insåg att vi skulle behöva det med tanke på den tid vi lever i. Vi hittade även en medaljong i ett hus i Rom som är vårt genom arv. Denna medaljong ger oss en oinskränkt makt att få tillträde till vem som helst av världens alla ledare när vi vill. Denna medaljong fick de som ursäkt av en påve som insåg hur illa Vatikanen behandlat dem. Det fantastiska är att den funkar fortfarande, när vi visade den för Påvens personliga vakter så höll de på att kissa på sig
- Ok men det mesta av detta visste ni redan
- Jo förvisso men vi fick bekräftat en massa saker som vi inte fått bekräftat fullt ut innan, det fick vi nu
- Ok, ni är rätt kryptiska med information om de senaste böckerna
- Det är för att vi har fått så mycket information och vi har inte hunnit sortera den, vi vet att vi skall hitta 50 böcker till tillexempel
- 50?
- Ja de var väldigt specifika i den bok som nämnde antalet
- Ok
- Och när de är specifika så är de väldigt specifika
- Jo det har jag förstått
- Så nu är alla meddelade och de kommer vid 18tiden
- Bra sa jag, då hinner jag förbereda mig
- God mat sa Rebecka och log
- Tack sa Mary, Niklas berättade om böckerna för mig och han var mer kryptisk än vanligt
- Ja och vi kommer nog vara det ett bra tag. Det kommer ta tid att sortera all information vi fått
- Tja när det gäller er så kommer det att ta en timme när ni väl bestämmer er
- Haha kanske det sa jag men jag tror inte det denna gång
- Ok då måste det vara speciell information ni fått
- Tja det kan man säga
- Nå hur kommer ni göra idag med de andra?
- Vi samlar dem där nere. Vi berättar hur landet ligger och sen får vi se hur de tar det och vi får ta det därifrån
- Det kommer gå bra sa Mary
Telefonen ringde och jag reste mig och gick bort till telefonen och lyfte på den
- Hej det är Niklas
En röst på engelska frågade om den kommit rätt, jag slog över till engelska och svarade att ja det är Sir Niklas.
- Detta är drottningens sekreterare
- Hej sa jag, vad kan jag hjälpa dig med?
- Drottningen skulle vilja träffa er om två dagar
- Det skall gå bra sa jag, var?
- Hon vill gärna att ni kommer till slottet här i London
- Ok Buckingham Palace?
- Ja
- Javisst vilken tid?
- Till lunch
- Någon speciell klädsel?
- Nej
- Ok då vet vi det, vad kommer att hända?
- Ni kommer att få er titel, era tjänare kommer att få sin. Ni får medaljen och papperna angående skattebefrielsen och kläderna kommer att skrivas under sen äter ni en stillsam lunch och samtalar
- Ok då vet vi det. Då kommer vi vid lunch om två dagar och hälsar på
- Ni är välkomna
- Tack hälsa henne att Rebecka har tränat på jigg och att Paulus hälsar
Det blev tyst på andra sidan
- Är ni kvar?
- Ja jag skall framföra ert meddelande
- Tack sa jag hej
- Hej
Jag gick tillbaka till de andra och satte mig
- Vi får packa igen och göra oss redo för att åka till England i morgon sa jag
- Ok sa Rebecka då är det dags alltså?
- Ja jag förvarnade sekreteraren om att du tränat på att dansa jigg
- Haha jisses hjärtat
- Hon blev rätt tyst sa jag med ett leende
- Skäm inte ut mig sa Mary. Ni förstår inte vad hon betyder för oss engelsmän
- Jodå Mary sa jag. Det är bara det att vi inte kan tillåta oss att bli imponerade. Vi måste agera som om inget imponerar på oss, vi satt och skämtade med Påven på hans kontor mitt inne i det allra heligaste i Vatikanen. Tro mig vi var imponerade men vi kan inte visa att vi blir imponerade, vi måste visa oss som jämlikar minst. Gärna att vi är lite mer än dem för annars så äter de upp oss med hull och hår. De kanske ser snälla ut men de är lika glada för den makt de har som alla andra som har makt, och de vill inte för något släppa den och vi måste hela tiden visa att vi inte är imponerade. Så den lilla markeringen med jiggen är faktiskt det som håller de där människorna på mattan, det och den medaljong vi hittade. Utan de två sakerna så hade vi inte haft en chans mot dem
- Ok sa hon eftertänksamt, så ni måste spela ett spel med dem?
- Oja och vi spelar det spelet bättre än någon annan på jorden. Det är möjligtvis vissa kineser som skulle kunna ge oss en match men de har inte en chans när vi väl sätter igång men vi måste först markera att vi inte blir imponerade, sen kan vi sätta igång
- Ok sa hon och log, bara ge dem
- Ja Mary vi skall ge dem och de kommer inte veta vad som träffat dem förrän de sitter där och funderar på hur det gick till att de gått med på det vi sagt
Barnen vaknade och vi gick in till deras rum och lyfte upp dem och gosade med dem. Rebecka satte sig i en stol och började amma Isabelle, jag satte mig i en annan stol med Leonardo i famnen och lekte med honom.
Jag kände hur han tryckte på mitt sinne och jag öppnade upp och släppte in honom, jag tog honom i handen och guidade honom runt bland tankarna därinne, han log och tittade mig rakt in i ögonen och vi började lysa.
Rebecka tittade på mig och jag tittade tillbaka och log mot henne. Vi bytte barn och jag stängde kontakten med Leonardo, jag upprepade proceduren med Isabelle och hon reagerade likadant.
Vi satt kvar i rummet en bra stund och vi lekte med barnen. Rebecka tittade på klockan, den visade 17, barnen somnade och vi la ner dem i sängen och gick ut från sovrummet,
jag gick bort till telefonen och ringde Gunther och sa att planet skulle hämta oss dagen efter. Jag la på och gick ut i köket och lagade mat, jag dukade fram och vi satte oss och åt.
Kl. blev 18 och de andra började komma, vi hälsade dem välkomna och snart satt vi allihop och pratade om allt möjligt. När alla kommit så tittade jag på Rebecka och vi sa till dem att vi skulle gå ner. Vi gick in i Sanktumet och de satte sig och tittade på oss
- Nå Niklas vad gäller det sa Agnetha
- Som vanligt rakt på sak sa jag och log. Vi har precis kommit hem från Italien där vi har haft en massa framgångar, vi har undanröjt två av den innersta kretsen i Sällskapet, vi har träffat Påven och fått läsa de böcker vi ville läsa, vi har fått en spionorganisation i present, vi har lyckats med så mycket att det nästan känns som otroligt. Men att vi lyckats med det beror på att vi är de vi är, och nu skall vi berätta precis vad det innebär. Innan vi åkte så hade vi ett ”bråk” med Berit där jag mer eller mindre anklagade henne för att vara spion för Sällskapet, alla stirrade på mig och sedan på Berit. Jag hade fel men vi hamnade i den situationen för att ni inte tillfullo vet eller förstår vad vi är och vad vi måste göra ibland för att vi skall uppnå det som vi måste uppnå och om man ser det så Berit så måste vi ibland ägna oss åt vad var det du kallade det mord. Hon ryckte till. Det kan till och med bli så att vi kommer att vada i blod sa jag hårt och tittade på henne. Skall vi uppnå det vill uppnå så får ni finna er i det, kan ni inte det så måste vi tyvärr be er lämna cirkeln.
Här tystnade jag och tittade på de andra, de stirrade på mig och sen på Rebecka hon såg lika hård ut som jag gjorde. Hon tog vid
- Vi har här spelat en roll som rimmar illa med vem vi är, det har fått vissa av er att tro att ni kan styra oss och komma med råd och tips för att styra oss. Vi har tillåtet det på grund av att dels vi inte vill såra er och för att vi klamrat oss fast vid att hemma så är vi inte de vi är ute i övriga världen. Hade ni sett oss därute så hade nog en del av förfasats. Vi kan inte spela det spelet längre, vi är inte de personerna längre vi har egentligen aldrig varit de personerna. Så från och med nu kommer vi att vara de vi är även hemma, det kommer innebära förändringar i båda attityd och hur vi agerar. Och som Niklas sa mormor så behöver hugga av ett par huvuden för att nå målet så kommer vi att göra det och klarar du inte av att höra om det så är dörren där. Ifrågasätt aldrig mer det vi gör mormor som du gjorde den dagen. Du har inte den makten att ifrågasätta vad vi gör, vi är dina överhuvuden oavsett vad du tycker om det och om du vill ta matchen med oss så lycka till, men vi kommer inte hålla igen mormor
- Rebecka
Det var Elisabeth som höjde rösten, Rebecka höjde handen och tittade på henne och hon tystnade, de andra stirrade på henne
- Nu är det jag som talar sa hon hårt, detsamma gäller alla andra här, antingen accepterar ni vår auktoritet eller så är dörren där, vi kommer inte se ner på den som väljer att resa sig och gå, det kan vara svårt att inse att man inte har makt längre och en sak skall ni ha väldigt klart för er, ni har inte makt över oss. Vi kommer att lyssna på er när ni kommer med råd men vi kommer inte längre acceptera att ni försöker styra oss. Nå vad hade du på hjärtat mor sa hon
Elisabeth stirrade på henne och sen på Berit och tillbaka på Rebecka
- Jag tycker att du skall ta det lugnt med din mormor
- Det gör jag sa Rebecka, jag kunde gjort som jag gjort innan och utmanat henne på duell, jag har dödat, jag har lemlästat och jag har torterat
Elisabeth ryckte till och de andra stirrade på Rebecka
- Vad tror ni att vi gör på våra resor för att bringa balans? Bjuder in dem på The? Om vi inte gör det vi gör det vi gör så kommer de andra familjerna att äta upp oss. Niklas har halshuggit mer en person, till och med i vår egen trädgård, han har lemlästat och torterat och dödat alltför att vi de vi är. Vi har spelat spelet och vi har fått personer omhändertagna. Detta har vi gjort med de som egentligen skall vara våra allierade, vi blev tvungna att döda tre stycken i Spanien för ett par veckor sedan för att de trodde att de kunde döda oss, varav av en som vi egentligen inte ville döda då han blivit lurad till det, Niklas fick sticka sitt svärd i hans hjärta för att vi inte skall ses som svaga i både våra allierades och fienders ögon och tro mig mer blod kommer att flyta och tro oss vi kommer att låta blodet flyta. Så mor jag är vänligheten själv just nu när jag inte utmanar henne på duell. Ni måste, hon betonade måste inse att vi är de vi är och med allt som kommer med det. Ifrågasätt aldrig mer vad vi gör är det förstått?! Frågor på det sa hon och tittade på dem
- Men vad är ni då? Frågade Ilse lågt
- Vi är de som skall bringa balans i en halvt galen värld, vi har fått verktyg av våra anfäder att lösa det hinder som uppstår där bland annat vår stridskonst är en, Shuken en annan, vår intelligens en tredje, våra pengar osv. osv. Allt detta serverade och planerade de för 600år sedan, och tro mig de vadade inte i blod, de badade i det för att ni skall kunna sitta här och vara representanter för de familjer ni representerar, utan dem så hade det inte funnits familjer, så nej ni kan inte sitta på höga hästar och spela moral predikanter för ni har lika mycket blod på era händer som de och vi har
- Inte jag sa Ilse
- Nej du är faktiskt undantaget som bekräftar regeln och det är därför du sitter här du är unik och vi älskar dig för det sa hon med ett leende, men de andra som sitter här och stirrar på mig nu de har flera spannar med blod på sina händer. Så för att svara på din fråga, vi är det yttersta skyddet mot att galenskapen inte skall ta över världen så kan man sammanfatta det
- Ok och det försvaret innefattar ett eller annat ”mord”
- Ja sa Rebecka
- Ok jaja vad gnäller folk om då?
- Fråga dem sa Rebecka, hon pekade på de andra som stirrade på henne och Ilse
- Ni pratar om mord sa Berit
- Nej sa Ilse vi pratar om krig och då är det inte mord, jag tror att du är rädd för att förlora din makt och kontroll som du trodde att du hade över Rebecka och din familj. Du insåg helt plötsligt att du inte längre var behövd och du gömmer du dig bakom mord kortet, vilket det rent tekniskt inte är, i krig så är det inte mord utan försvar av det egna landet eller i detta fallet faktiskt jorden
- Hur vågar du?
- Vågar vadå säga sanningen? Det har jag aldrig haft problem med
- Men krig?
- Ja krig sa Ilse, vad trodde ni att det skulle räcka att de lyser lite så kastar alla sig på marken och tillber dem. Har ni inte fattat? Jisses jag trodde att ni var intelligenta
- Jag fattar inte så mycket av det här sa Ante, jag har inte varit med så länge men om ni måste göra det ni måste göra så har ni mitt stöd
- Mitt med sa Jörgen, men upprepar det jag sagt till dig Niklas glöm inte var ni kommer ifrån
- Nej det gör vi inte Jörgen, men det är inte där du tror vi kommer ifrån, jag kommer aldrig glömma vad ni gjort för mig men vi måste göra det som måste göras
- Ni har mitt stöd sa Agnetha, oavkortat, jag har hela tiden väntat på att ni skall vakna och vara de ni är, det var ta mig fan på tiden
- Haha tack sa jag och log
- Ni har mitt stöd sa min mor, men om ni behöver prata så gör det håll det inte inom er för det kommer att förtära er
- Tack sa Rebecka och log och tack för erbjudandet om att lyssna
- Tack till er också Jörgen och Ante
- Det är lugnt, försök inte spela Allan bara
- Nej det har jag inget behov av sa jag, det överlåter jag åt dig
- Haha jaja
- Ni har mitt stöd sa Elisabeth, jag har sett vad ni kan göra och vad ni gör, jag förstår att ni måste fatta tuffa beslut ibland, men som din mor sa bär det inte inom er för då kommer ni att explodera
- Nej då vi lovar sa jag allvarligt, vi har vår egen lilla psykolog i Mary
- Jag köper inte pratet om krig sa Berit, i mina ögon så mördar ni
- Nej mormor och det är det du inte förstår, vi mördar inte, vi njuter inte av det vi gör, vi gör det som är nödvändigt för att ingen annan kan, skulle vi låtit min far gå? Skulle vi låtit Igor komma undan med att försöka döda våra barn? Skulle vi låtit alla de andra som försökt döda oss eller er få komma undan med det? Som Ilse sa vi försvarar oss mot de attacker som vi utsätts för, vi har aldrig attackerat först, vi har faktiskt bara försvarat oss och dig vid ett otal tillfällen, så nej mormor det är inte mord, det är faktiskt bara självförsvar. Jag håller med Ilse i det hon säger, du har levt med din makt för länge, du trodde till och med att du kunde behålla din makt över mig fastän du visste att du en dag skulle tappa den, och du tappade den för tre år sedan slutgiltigt. Du var bara ett verktyg av många som våra anfäder placerat ut på vägen för oss, och du kom på det och blev harmsen över att ha blivit spelad av två döda personer 600år senare och då försökte du spela spelet med oss och vi har tillåtet dig din lilla lek, men nu är det slut. Jag älskar dig mormor mer än du tror, men jag kommer inte vika mig för ditt snyftande, du har fortfarande ett val stanna kvar och acceptera de vi är eller så går du ut genom dörren där. Du kommer fortfarande att vara min mormor och jag kommer fortfarande att älska dig men du kommer aldrig mer få reda på någonting om vad vi gör eller vad som händer. Du kommer att förlora den lilla makt du har för du kommer inte tillhöra familjen längre, vi kan plocka den makten från dig och det kommer vi att göra, du kommer att klara dig ekonomiskt, men du kommer inte ha något att säga till om. Du kan se det som en fredlig pensionering, du kan slå dig till ro med Bowels var du vill, våra dörrar är alltid öppna för dig. Men om du inte accepterar att vi är de vi är och det vi gör så är det slut. Du kommer bara få detta erbjudandet så tänk efter innan du väljer
Berit stirrade på Rebecka en lång stund sen tittade hon på de andra och sen på mig, jag höll mig neutral och tittade tillbaka på henne. Jag såg kampen inom henne.
Hon var avklädd vi hade synat alla hennes kort och hon hade förlorat, jag kände sympati med henne, hon hade haft makten så länge att den hade blivit en del av henne. Kanske hela hon
- Jag har inte uttalat mig sa min moster plötsligt, ni har redan läxat upp mig en gång och jag har tänkt mycket på det samtalet sedan dess, jag kände precis som Berit men av andra orsaker för jag ville inte att du skulle bli som din far Niklas. Men jag har insett att det kommer du aldrig att bli. Jag insåg att ni är de ni är och när ni gjort vad ni skall så kommer ni att sätta er på en veranda och dricka kaffe och njuta av livet. Ni gör inte detta för att ni vill utan för att ni måste. Så jag står med er på gott eller ont så står jag med er, bara jag får komma och hälsa på er på er veranda en dag
- Tack sa jag och log, du är välkommen
- Tack sa hon och log tillbaka
Rebecka stirrade fortfarande på sin mormor och hon stirrade tillbaka, man kunde ta på spänningen mellan dem och ingen av dem gav vika, minuterna gick och alla tittade på dem. Det pågick ett krig mellan dem och Berit skulle förlora, frågan var bara hur hon skulle ta förlusten
- Ni gör det inte lätt för en sa Berit lågt
- Nej sa Rebecka men livet är inte lätt, välkommen till vår vardag, det är dags för dig att hoppa av dina moraliska höga hästar så enkelt är det, och inse att du har blod på dina händer du med, mer än du tror
- Jag har aldrig mördat någon bet hon av
- Nej då men du har låtit andra mörda för dig eller hur?
- Hur vet ni det?
- Vi är de vi är mormor, jag förstår att du var tvungen att göra det du gjorde för att rädda familjen men kom inte till mig och säg att du inte har blod på händerna och kalla mig mördare, jag försvarar mig själv i alla fall, du spelade spelet i bakgrunden och gav ordern eller hur? Men oavsett om du höll i vapnet själv eller inte så var det på din order
- Ni vet sa hon tyst
- Oja vi vet allt så som jag sa kliv av dina moraliska höga hästar, ditt prat om mord och mördare skorrar falskt när det kommer från dig. Som jag sa jag förstår och är tacksam för det du gjort, men du skall inte säga att du inte har blod på händerna du med. Nå hur skall du ha det, tiden går.
- Jag stannar sa hon lågt
- Vad pratar du om Rebecka?
- Det är inte min sak att avslöja det får hon göra själv, tack mormor men om du stannar så är det för att du accepterar de vi är och det vi gör
- Jag accepterar sa hon lågt
- Bra då var det ur världen, vi tackar er alla sa hon med ett leende för att ni förstår och accepterar, som Agnetha sa det var på tiden
- Ja verkligen sa hon och log, det skall bli kul att följa er framfart, jag kommer också till den där verandan och dricker kaffe
- Det låter bra sa jag, det som står näst på agendan är att vi skall till England i morgon och bli adlade i övermorgon
- Adlade sa Ilse?
- Ja vi spelade lite med överklassen i England och fick som vi ville, sen skall vi dra en viss mamma i örat för att hon skickar lönnmördare efter folk
- Va? Sa Elisabeth
- Delilas mamma skickade en lönnmördare efter Igor när vi jagade honom och vi fick ta hand om honom, och skickade honom tillbaka till Yoshina så att hon får dra honom i örat, hon hade även skickat samma lönnmördare att döda John, men där han en full lastbilschaufför emellan. Sen kommer vi hem efter att vi varit i Schweiz och gett barnen tillträde till vårt slott där. Sen har vi inte bestämt om vi skall ta en veckas semester på Kos eller om vi skall ta Tyskarna i örat vi får se
- Jag tycker att ni förtjänar vila sa min mor
- Jo men det är så tråkigt sa jag med ett leende
- Rastlös?
- Ja jag blir det sa jag, Leonardo var likadan tydligen till Mona – Lisas förtret och Rebecka känner av samma förtret när jag tappar tålamodet sa jag och log
- Mm han blir som en jakthund som inte har något att jaga och en miljard loppor i pälsen
- Det var en bra sammanfattning av min tålamodsbrist
- Vad skall ni andra göra sa Rebecka?
- Va?
- Vad skall ni göra? ni har fått reda på vad vi skall göra
- Jobba sa Jörgen, sommarlov sa Ante, de andra svarade med ungefär samma svar
- Jaha vardagliga saker, vi skall lära drottningen att dansa jigg
- Inte vi hjärtat, du
- Ok jag sa hon och log
- De säger det så där avslappnat sa Elisabeth, jag hade kissat på mig om jag skulle träffa henne
- Nja vi tillåter oss inte att bli imponerade av sådant sa jag, de är inte mer än människor de heller, fast att jag skulle inte vilja byta med henne, ständigt att vara påpassad av journalister och en massa annat hela tiden. Nej fy fasen jag är nöjd med att vi kan flyga under radarn
- Mm sa Rebecka
- Var det något mer sa Ilse?
- Nej vännen sa Rebecka och log
- Bra då går jag hem till Lina och ja gör det vi gör
- Ha så trevligt sa jag
- Oja det har vi alltid, vi kanske tar en runda till restaurangen senare sa hon någon annan som är på?
- Kanske det sa Rebecka, vi måste packa först dock
- Då kanske vi ses, vi tänkte äta där
- Ok sa Rebecka vi får se vad vi orkar, men det är inte omöjligt
- Vi kommer nog förbi sa Ante
- Ok sa Ilse, då ses vi
- Hej då
- Hej, hej sa hon och gick
- Vi ses sa Jörgen, Anna väntar på mig, vi skall se film ikväll
- Ha så trevligt sa jag vi hörs när vi kommer hem
- Det gör vi
- Jag hänger på sa Ante hej då
- Hej, hej
- Jag går upp sa jag och tittar till barnen, vi följer med sa min mamma, moster och Elisabeth
- Ok
Vi gick upp och jag gick intill barnens rum och tittade till barnen, de sov med ett leende på sina läppar, jag gick tillbaka till matplatsen och Mary tittade på mig
- Hur gick det?
- Det gick sa jag och log
- Bra sa hon och log
- Har du packat?
- Jadå sa hon, jag vet dock inte vad jag skall ha på mig
- Prata med Rebecka sa jag
- Jag kan klä mig själv
- Det betvivlar jag inte. Men om du inte vet vad du skall ha på dig så kan hon hjälpa dig
- Jo förvisso, men frågan är om vi har samma smak
- Fråga henne sa jag och log
- Ja jag får väl göra det sa hon
- Vi tänkte gå nu sa Elisabeth till mig
- Ok sa jag och log tack för att ni kom
- Ingen fara, jag tror att det var bra ni rensade luften framförallt med min mamma, hon har svårt att släppa saker och detta har tärt på henne
- Ja det kan jag tänka mig, det var nog nyttigt för henne att inse att hon inte bestämmer längre, det har hon inte gjort på ett tag men idag så ställdes det på sin spets och vi backade inte och vi kommer aldrig backa, vi hade kastat ut henne och tagit den lilla sista makt hon har kvar ifrån henne sa jag allvarligt. Vi måste vara konsekventa det spelar ingen roll om det är familjen eller inte vi backar inte för någon.
- Nej vi vet och det visste vi redan innan, men min mor var tvungen att höra det, hon trodde att vi andra skulle backa upp henne men det gjorde vi inte och hon fick stå där själva och hon inget val
- Nej det hade hon inte
- Ha det gott så hörs vi när ni kommer hem
- Det gör vi
De gick och jag stängde dörren efter dem, jag gick in i biblioteket och tittade på böckerna, jag drog med en hand över ryggarna på dem. Jag gick bort till ett av fönsterna och tittade ut, jag vände mig om och gick bort till biljardbordet och rullade en av kulorna över duken.
Jag gick in i vårt sovrum och öppnade en av garderoberna och tittade på kostymerna som hängde där, jag plockade fram ett par av dem och tittade på dem.
De var sydda av vårt klädmärke, de var stilrena och jag gillade dem. Jag packade ner dem i en väska. Jag öppnade en annan väska och plockade fram ett par skjortor och la ner dem i samma väska. Jag tittade på mina skor och plockade fram tre par och la ner dem i väskan.
Jag tog fram min duffelväska och la ner min dräkt i den, jag gick ner i källaren och packade ner mina vapen i den, jag tog Rebeckas med. Jag gick upp igen och satte väskan i vårt rum.
Jag plockade ihop andra kläder att ha med. Jag gick ut igen och in till barnen, jag satte mig i en stol och lyssnade på deras andhämtning och tittade ut genom fönstret, jag tänkte egentligen inte på något mer än att jag funderade på allt möjligt.
Det var rofyllt att sitta här och titta ut, jag stängde ögonen och sjönk ner i ett meditativt tillstånd, jag lyssnade bara på deras andning.
- Här sitter du sa Rebecka och pussade mig
- Ja hjärtat det är så rofullt att bara höra deras andhämtning
- Mm det kan jag tänka mig
- Är ni klara?
- Ja det blev ett bra samtal, hon vet vad som gäller nu, jag berättade för henne om resan. Hon kommer att stanna här. Hon vill ha lite egen tid som hon sa
- Ok där ser man jag trodde att hon ville se sin pojkvän bli adlad
- Tydligen inte, de har väl varit tillsammans för länge
- Så är det kanske, jag har packat ner din dräkt och dina vapen
- Tack
- Mary behöver hjälp att välja kläder till mötet med drottningen
- Ok sa hon och log
- Våra mödrar och min moster hälsade innan de gick, de gav oss rätt i att vi saker på sin spets mot din mormor
- Bra, inte för att det spelat någon roll vi hade gjort likadant ändå
- Ja sa jag
- Skall vi gå ut ikväll?
- Jag vet inte sa jag, jag är rätt sugen på att stanna hemma faktiskt
- Mm jag med, med tanke på att vi har varit ute på resa precis
- Mm jag håller med, titta på någon film och gå och lägga sig i tid
- Ja sa jag det låter bra, klockan är rätt mycket ändå så det lär inte bli någon längre film
- Nej precis, jag skall packa ner resten av mina saker, vi får packa till barnen med
- Ja det har jag gjort redan, jag gjorde det innan jag satte mig hos dem, deras väskor står i hörnet där
- Aha ok tack hjärtat
- Ingen fara sa jag och log
- Jag går och packar sa hon och pussade mig igen
- Gör du så jag sitter här så länge
- Ok sa hon och log
Hon gick ut ur rummet och jag slöt ögonen igen och började lyssna på deras andning. Jag vet inte hur länge jag satt här denna stund men jag hörde ett av barnen vakna, det var Isabelle.
Jag gick fram till hennes säng och lyfte upp henne och satte mig i stolen och tittade på henne, hon gäspade och tittade på mig och log, hon stängde ögonen igen och somnade om. Jag slöt mina ögon igen och lyssnade på dem. Rebecka kom in och jag tittade på henne och hon pussade mig
- Nu är jag klar kommer du in i tv- rummet?
- Javisst sa jag
Jag reste mig upp och gick med henne in i tv – rummet, vi satte oss i soffan och Rebecka satte på filmen, vi tittade en stund sen vaknade Isabelle och jag lämnade över henne till Rebecka.
Jag gick in till Leonardo och såg att han var vaken, jag tog upp honom och gick in med honom till Rebecka, Isabelle åt så jag satte mig med sonen i soffan, Mary kom in i rummet och satte sig hon med
- Tack för hjälpen med kläderna sa hon till Rebecka
- Ingen fara sa hon och log
- Nu har jag packat färdigt, ni lovar att söva mig i morgon?
- Jadå sa jag och log
- Bra sa hon och log
- Vad tittar ni på?
- Gudfadern
- Jaså jaha den har jag inte sett
- Ok den är bra sa Rebecka
- Ok sa hon hur mycket har jag missat?
- Bara början sa jag det har varit ett bröllop
- Ok sa hon och drog upp benen under sig i fåtöljen
- Vi byter sa Rebecka
- Ok sa jag
Vi bytte barn och jag fick Isabelle i min famn, hon log nöjt och jag fick henne att rapa, jag la henne på min mage och lutade mig bakåt och hon somnade om och jag njöt av att hon låg där.
Rebecka satte sig som mig med Leonardo och han somnade han med. Vi såg färdigt på filmen och vi reste oss upp och gick in i deras rum och la dem i sängen. Vi gick intill Mary och väckte henne, hon hade somnat under filmen
- Det är dags att sova sa jag
- Ok vi ses i morgon, god natt
- God natt sa vi
Vi gick in på toaletten och gjorde oss klara för natten, vi gick in i sovrummet och la oss i sängen, Rebecka la sig på sin vanliga plats på mitt bröst och vi somnade
Fler noveller av samma författare
