Den Där dagen...Bok 4 England Kapitel 10

Författare: sammet Datum: 2018-02-11 13:07:51

Kategori: Heterosex

Läst: 2 691 gånger

Betyg: 5 (5 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Kapitel 10

Jag vaknade före Rebecka. Jag steg upp och gick ner i källaren och satte mig på tatamimattorna. Jag plockade fram mitt svärd och tittade på det. Det var gjort med ett enda syfte från början.


Att ta liv, därför var dess namn i kontrast med sitt syfte. För liv heter det. Ett redskap som är gjort för att ta liv. Men som allting annat i Japan så hade det ett dubbelt budskap och min tolkning var att det liv som det var för, var mitt och min familjs.


Jag la svärdet över mina knän och mediterade. Jag tömde mig på alla tankar och red på meditationens vågor. Jag slog upp ögonen, någon tittade på mig och jag visste vem det var


- Du är inte ensam hjärtat
- Jag vet sa jag och log, jag ville inte väcka dig bara du behöver din sömn
- Det behöver du med
- Ja men jag kunde ändå inte sova
- Du är inte ensam stäng mig inte ute
- Aldrig hjärtat du är mitt liv
- Och du är mitt, dansa för mig
- Ja hjärtat


Jag reste mig upp och gick igenom mönstren i sakta mak, det var som qi gong med svärd. Jag gick verkligen in i mig själv. Jag avslutade rörelserna och bugade för henne


- Du är så vacker sa hon
- Tack hjärtat, men du är vackrare


Jag gick fram till henne och kysste henne, vi la oss på golvet, jag la mig på henne och jag knäppte upp hennes morgonrock. Hon var naken under den, jag smekte hennes kropp och hon stönade lätt när mina händer vandrade längs med hennes kropp.


Hon tog tag i min tröja och drog den över mitt huvud. Hon smekte min rygg och kramade om min rumpa. Jag letade mig ner över hennes bröst och mage tills jag nådde mitt mål.


Jag öppnade min mun och slickade hennes kön, jag lät min tunga spela över hennes fitta. Jag slickade henne varligt och försiktigt men tunga smekte hennes innersta.


Hon stönade högre och vi fann varandra i tanken och jag fokuserade mig ännu mer på att ge henne njutning. Hon som är mitt liv, denna kvinna jag älskar mer än själva livet.


Min tunga började nu spela över hennes klitoris och hon närmade sig orgasm och den sköljde över oss, hon lyfte rumpan från golvet och skrek ut sin orgasm. Jag flyttade min tunga från hennes kön och slickade hennes fitta genom orgasmen och jag kände hur hon slappande av när orgasmen la sig.


Hon satte sig upp och knuffade ner mig på rygg och smekte mitt bröst hon lutade sig fram och slickade på mina bröstvårtor. Hennes hand smög sig ner och hon tog min kuk i sin hand, hon började runka den och den växte i hennes hand.


Hon slutade sitt slickande av mina bröst vårtor och slickade och pussade sig ner över mitt bröst och mage. Hennes mun omslöt mitt kön och hon började suga mig med långa tag,


Hon lekte med sin tunga över min kuk. Hon reste sig upp och grenslade mig. Hon satte kuken mot sin fitta och jag gled in i henne och jag kände hennes värme omsluta min kuk. Hon började rida mig och jag satte mina händer på hennes höfter och hjälpte henne med takten.


Jag kände att hon närmade sig och tog över juckandet. Jag tryckte mig djupt in i henne och knullade henne fort och hårt. Hennes hand letade sig ner till hennes klitoris och hon smekte sig själv.


Vi kände när hon exploderade i sin orgasm den rann över oss som ett varmt vattenfall och dränkte oss i känslan. Jag vände på henne så att jag kom överst. Jag satte mina händer bredvid henne och började knulla henne hårt och bestämt.


Jag ökade takten, jag kände hur ilningarna spred sig genom hela min kropp och hur orgasmen byggdes upp över tid och jag exploderade i en galen orgasm. Jag kände hur sperman pumpades ur mig och in i hennes kropp. Det kändes som om att orgasmen aldrig skulle sluta. Jag slutade andas och jag började se stjärnor


- Andas viskade du i mitt inre


Jag tog ett djupt andetag och andades ut. Jag la mig ner på henne. Hon smekte min rygg och nacke



- Jag älskar dig viskade jag
- Jag älskar dig med hjärtat


Vi låg så en stund och bara var. Vi reste oss upp och gick in i duschrummet och duschade av oss. Rebecka plockade upp sin morgonrock och vi gick upp. Vi gick in i sovrummet och bytte om.


Vi gick ut i köket och började göra frukost och dukade fram. När vi var färdiga så satte vi oss och började äta, det knackade på dörren ut till trädgården och jag reste mig och öppnade.


- God morgon sa jag har ni sovit gott?
- Jadå väldigt bra sa Delila och log
- Va bra kom in frukosten är klar
- Tack


Vi gick och satte oss, de tog av frukosten och vi åt.


- Vad händer idag? Frågade Delila
- Vi har en överraskning på gång
- Ok va kul
- Ja det hoppas vi
- Jag skall bara ringa ett par telefonsamtal sen så sticker vi iväg
- Ok
- Vad vet ni om Akio? Frågade Rebecka
-

Båda två stelnade till och tittade på henne


- Hm inte mycket mer än att Jeffrey har haft honom vid sin sida i kanske tre – fyra år, han skickade ut Akio på en mördar räd som till och med skrämde galenpannan rejält. Det var efter den som vi enades om den senaste alliansen mellan familjerna. Det går olika rykten om hur många han dräpte innan han var färdig och sådana legender har ofta en tendens att växa, men i vår familj så dödade han 10 stycken, på bestialiska sätt

- Hur sa jag
- Han dödade hur skall jag säga utdraget, det var som att njöt av att plåga sina offer
- Ok sa jag, kan du ge ett exempel?
- Andrew sa Delila
- Mm sa John, Andrew var en god medarbetare, han betydde mycket för oss, Akio fick tag på honom och vi vet än idag inte hur han fick tillgång till honom. Han hade de modernaste säkerhets anordningarna som finns och de utlöstes inte. Han plågade Andrew i flera timmar efter vad vi förstått, han hade tecken inskurna på kroppen

- Kommer du ihåg dem sa jag skarpt?
- Hm ja speciellt ett
- Kan du rita det?
- Ja det tror jag
- Ok vänta


Jag hämtade papper och penna och gav honom. John ritade och jag tittade stirrande på det han ritade. Det var tecknet för en ninja Ryu, det var även tecknet för förrädare, eller en avfälling


- Hade denne Andrew jobbat för Tudor?
- Nej inte vad jag vet sa John, varför?
- Hm det är tecknet för förrädare eller en avfälling, det är en av bestraffningarna för förrädare inom den slutna krets som kallas för ninjas, lönnmördare. Det är även tecknet för en av de onda ninja Ryu som finns
- Herregud sa Delila, menar du att Andrew var förrädare?
- Jag tror att han var anställd av Tudors för att spionera på er men ångrade sig, så Jeffrey skickade Akio för att statuera ett exempel
- Herregud sa Delila igen
- John stirrade på mig, hur vet du om detta?
- Det ingick i min och Rebeckas träning
- Är ni ninjas?
- Nej ljög jag men vi har lärt oss hur man skall skydda sig mot ninjas, och den ninja skola han tillhör är den ondaste som finns, de är experter på tortyr med Shuriken och gifter, han höll säkert liv i Andrew längre än vad som behövdes sa jag
- Herregud hjärtat
- Mm sa jag i tanken, nu vet jag varför Yoshina vill se honom död
- Mm jag med
- Gunther har missat detta sa jag
- Inte konstigt egentligen
- Nej sa jag, men vi måste stoppa honom, fejden mellan våra skolor är uråldrig
- Ja sa Rebecka, jag kan också historien
- Mm
- Jag kommer inte få lov att bestraffa honom, de kommer att kräva att jag dödar honom
- Mm men han är ond hjärtat
- Jag vet
- Ibland så måste det onda försvinna
- Ja sa jag det måste det


Högt sa jag


- Ni kanske har fler spioner i er närhet sa jag
- Herregud
- Ja så är det Jeffrey är en hal jäkel
- Ja det är han sa John, han är intelligent
- Mm tror han sa jag
- Va?
- Ja han tror att han är intelligent, han har inte träffat oss än
- Ok sa Delila och tittade på mig
- Hjärtat skräm inte våra gäster
- Va?
- Dina ögon
- Va?
- De är svarta
- Oj förlåt jag blev bara arg över Akios metoder, förlåt det är inte er jag är arg på
- Ingen fara sa Delila och log
- Nå jag skall ringa ett par samtal innan vi sticker iväg, ni kanske skall ta med en jacka på äventyret sa jag
- Ok sa de vi går in och packar ihop lite kläder
- Gör så


Jag gick ner i källaren och ringde, jag höll sinnet öppet så att Rebecka skulle höra när jag pratade med Gunther. Jag lyfte på luren och ringde till honom


- Hej det är Niklas
- Hej
- Det finns en stor lucka i materialet om Tudors, framförallt om Akio
- Ok förlåt
- Inte ditt fel sa jag detta är något som du inte kunnat ta reda på, men nu när jag vet så kan jag visa dig vägen
- Ok
- Han är ninja, han har studerat Kuji kiri och det kan du bara göra på ett endaste ställe på hela planeten, kiri skolan, försök ta reda på så mycket som möjligt
- Javisst
- Förbered mitt testamente


Jag kände hur Rebecka drog efter andan i mitt huvud


- Förlåt?
- Jag måste möta honom på duell och den kan sluta precis hur som helst, så jag vill att du förbered mitt testamente. Rebecka ärver allt
- Ok jag skall göra som du säger
- Tack
- Jag har fått napp på ett slott jag lägger bud idag
- Bra
- Vi kommer bli fyra som åker till England
- Ok
- Fem sa Rebecka
- Fem menar jag
- Ok
- Vi reser på fredag och på lördag så kommer du få besked på om du skall aktivera mitt testamente eller inte
- Ok
- Det var inget mer just nu
- Ok hej
- Hej


Jag la på luren och ringde Yoshina


- Hej sa jag när hon svarade
- Hej
- Akio är kiri ninja, visste du det?
- Nej men jag misstänkte att den var den vägen han skulle vandra
- Vi tar kontraktet, han kommer dö du behöver inte prata med rådet, priset för min själ är evig trohet från Tokugawa familjen
- Den har du redan
- Tack men det är mitt pris och att ni skyddar min familj om jag skulle misslyckas
- Det kommer du inte göra min son
- Tack min mor
- Vi ses på fredag
- Ja det gör vi


Jag la på och ringde snickaren


- Hej du skulle ringa igår med ett bud
- Förlåt vem är det
- Ursäkta det är Niklas
- Aha ja förlåt att jag inte ringde, det tog lite längre tid än jag trodde, jag har fått ritningen av din bror, han har talang.
- Mm jag vet, vad blir priset?
- 2 500 000kr
- Ok taget
- Ok jag skickar över ett kontrakt
- Bra vill du ha kontant betalning eller på konto?
- Erh vad passar dig bäst?
- Spelar ingen roll
- Vi ser tiden an och löser det sen
- Ok när börjar ni?
- Så fort som möjligt
- Och det innebär?
- På måndag
- Ok bra då ses vi då, hej
- Hej


Jag la på och gick upp till Rebecka


- Hjärtat
- Mm jag vet, men jag måste förbereda mig
- Jag vet men du skrämmer mig, tvivla inte på dig själv
- Det gör jag inte hjärtat men jag måste förbereda mig mentalt, jag kan inte tveka när jag står inför honom
- Nej jag vet men det blev så verkligt när du pratade om testamente
- Mm för mig med, vem är den femte förresten?
- Berit, jag kommer behöva henne där om det inte går som vi vill
- Ok jag förstår
- Från och med måndag är det hård träning som gäller sa jag
- Mm
- Jesper och Lotta får komma hit och hjälpa oss, de skall ändå med så är det lika bra att informera dem direkt
- Ja vi kanske ska bjuda hit dem i morgon efter att John och Delila åkt hem
- Ja det är lika bra


Det knackade på dörren John och Delila kom in


- Då är vi redo för äventyr
- Bra sa jag och log, då åker vi


Vi gick ut i garaget och jag körde ut Bond bilen, John log med hela ansiktet och vi körde iväg. Jag körde ner till hamnen och vår Yacht. Johns min när han såg den var obetalbar


- Är det den?
- Den ena av dem, de använde två tydligen
- Aha ok men det är den?
- Ja sa jag och log



Vi gick ombord och kaptenen hälsade oss välkomna, vi satte oss i aktern där de dukat upp lunch åt oss, vi kastade loss och styrde ut från hamnen och ut på öppet vatten. Vi åt och pratade


- Jag förstår på min man att detta är en speciell båt?
- Yacht sa Rebecka, det är tydligen väldigt viktigt för kaptenen
- Aha sa hon och log
- Ja den har varit med i en Bond film denna med
- Aha därav Johns betagenhet
- Mm sa han, hur fick du tag på denna?
- Helt ärligt så vet jag inte, vi fick själv reda på att vi hade den för ett litet tag sedan
- Aha


Kaptenen kom och kallade på mig


- Vad är det?
- Du har samtal som väntar
- Aha ok jag kommer, ett ögonblick sa jag till de andra
- Javisst


Jag gick efter kaptenen och han räckte mig ett headset


- Hej sa jag
- Hej det är Gunther
- Hej har det hänt något?
- Nej jag glömde att säga innan att deras barn är hämtade och piloten räknar med att de är framme vid 19 tiden på flygplatsen
- Aha tack så hemskt mycket
- Ingen fara sa han, förresten jag har lagt budet på slottet
- Ok vad bra
- De lovade att återkomma så fort som möjligt men jag räknar med att få det till det pris jag lagt
- Bra jag litar på dig, och jag litar på att du tar hand om Rebecka efter fredag med


Det blev tyst på linjen


- Ja sa han självklart
- Tack
- Vi hörs när jag har besked om slottet
- Gör så hej
- Hej


Jag hängde av mig headsetet och gick ner till de andra. Rebecka tittade på mig och log, jag smälte inombords när jag såg det


- Så då kan jag meddela att era barn är hämtade och att vi skall vara på flygplatsen kl. 19 för att hämta dem
- Tack sa Delila. För allt men framför allt för att jag inte behöver oroa mig för det längre
- Ja verkligen tack sa John
- Ingen fara, vi skall ju enligt Rebecka bli familj sa jag
- Haha ja så är det ju
- Vart är vi på väg frågade? John
- Jag vet faktiskt inte jag gav kaptenen fria händer att åka vart han vill
- Aha trevligt
- Mm verkligen sa jag och log


Kaptenen la till vid en Ö som finns i havet utanför vår stad. Vi gick runt på den och tittade på en känd astronoms hus. Vi hyrde cyklar och cyklade en runda på ön. Sen steg vi på båten igen och åkte till ett annat land, och gick iland i en mindre stad och besökte slottet som Hamlet utspelar sig i.


Tiden rann iväg och jag fick kaptenen stå på så att vi skulle hinna hem och byta bil och köra till flygplatsen. Det gick fortare hem för att kaptenen drog på. Vi gick i land och jag sa till kaptenen att han kunde åka hem till Barcelona med båten och att vi skulle höra av oss när vi behövde den igen. Vi körde hem och parkerade bilen i garaget. Något kändes fel


- Jag kommer strax sa jag, vi tar Audin och BMWn sa jag till Rebecka jag skall bara gå på toaletten
- Ok sa hon och tittade på mig


Jag gick in, något kändes inte riktigt rätt, jag kunde inte sätta fingret på det. Jag gick ner i källaren och in i träningsrummet, jag la handen på mitt Bokken svärd men jag ändrade mig och tog ut mitt svärd ur lådan.


- Vad är det hjärtat
- Jag vet inte det känns fel på något vis, jag kommer nu


Jag gick upp igen och ut till garaget och vi körde iväg. Vi körde ut till flygplatsen och jag var själv i bilen. Vad var det som var fel? Jag gick igenom allt igen i huvudet och igen och igen.


Inga livvakter det slog ner som blixt i huvudet på mig. Akio, han var här. Vi kom fram till flygplatsen och där stod vårt plan, vi gick ut till det och dörren öppnades och barnflickan kom ut med barnen.


Hon bar det ena barnet, det såg ut som det sov det andra barnet gick bredvid henne men sprang fram till sin mamma när de kom ner på plattan. De lastade in barn och bagage i våra bilar. John och barnflickan fick åka i min bil


- John när vi kommer hem så låser du och din familj in er i vårt garage
- Va?
- Ni låser in er i mitt garage när vi kommer hem, ni öppnar bara för mig och Rebecka ingen annan
- Vad är det?
- Akio var allt jag sa
- Herregud
- Mm
- Vem är han ute efter?
- Mig
- Dig?
- Ja jag retade upp Jeffrey eller skrämde honom. Han är ute efter mig, och jag kan inte möta honom om ni är där, ni kommer vara i vägen. Lås in er ok?
- Ja sa han hårt
- Tack


Vi körde under tystnad, jag gick in mig själv och började min mentala uppladdning. Vi körde genom stan och in genom grinden och in i garaget


- Akio sa jag till Rebecka, stanna här och skydda dem
- Aldrig i livet
- Hjärtat snälla stanna här


Hon tittade på mig och log


- Ge mig hans huvud
- Som du befaller sa jag


Jag gick ut ur garaget och sneddade över grusvägen, jag anade två Shuriken komma flygande. De missade mig precis, jag gick in i Tau, Tau, jag började trumma på kokoro och trädgården blev ljus som på dagen.


Där var han, han stod vid ett träd och tittade på mig. Han kastade två Shuriken till och anföll. Jag stod stilla, de Shuriken han kastat fastnade i luften, min Tau, Tau sköld stannade dem. Han blev häpen och tappade koncentrationen. Jag anföll, våra svärd brakade samman, det sjöng i trädgården.


- Nu skall du dö väste han
- Det är inte avgjort svarade jag


Vi anföll och blockerade, striden rasade fram och tillbaka i vad som kändes som en evighet. Han hade räknat med en lätt strid och började se smått desperat ut när han insåg att han inte skulle vinna lätt.


Jag såg hur han rörde på munnen och han rabblade ramsor som om jag inte varit skyddad av Tau, Tau skulle förlamat mig. Han hånlog när han trodde att striden var över, han anföll nonchalant och blev häpen när mitt svärd skar av hans svärdsarm.


Jag snurrade ett halvt varv och skar av andra armen, jag snurrade igen och skar av hans ena ben och fullföljde cirkeln med att hugga av honom huvudet


- För mina bröder, för eden som bröts och för min klan och mitt liv


Jag såg som i ultrarapid hur huvudet seglade genom luften och landade i rabatten, jag avslutade rörelsen med att skära av hans sista ben. Jag hade gjort femhandshugget och stannade. Jag reste mig upp och sjönk genast ner på knä och bad en bön för honom


- Jag lever
- Herregud hjärtat, herregud jag kommer
- Ja men bara du barnen skall inte se detta
- Ok


Jag satt kvar på knä och tittade på vad jag gjort. Tårarna rann längs mina kinder, jag hade tagit ett liv. Rebecka kom gående och tittade på kroppen och gick fram till mig och satte sig bredvid mig och kramade om mig


- Du lever
- Ja sa jag med gråt i rösten jag lever
- Herregud så rädd jag var
- Mm han var skicklig, men jag var skickligare
- Herregud det var John
- Låt inte barnen se detta sa jag
- Nej sa han behöver ni hjälp
- Ja tack om du klarar det?
- Jadå inga problem
- Han skulle döda oss alla. Han har dödat eller gjort något annat med våra livvakter, vi måste hitta dem med
- Ok skulle han döda oss alla?
- Ja sa jag
- Herregud
- Ja
- Tack sa han från djupet av mitt hjärta tack



Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag visste att det hade varit nödvändigt att döda honom, jag hade inte kunnat tala honom till rätta. Han var hög på droger och Kuji Kiri.


Han var helt borta. Jag samlade mig och reste mig upp, jag hjälpte John att samla ihop kroppsdelarna, jag hämtade en sopsäck där vi la ner dem. Kroppen drog jag ut i Rabatten så länge, huvudet la vi i flera sopsäckar.


Det skulle med till England. Jag tog sopsäckarna och hämtade en spade och började gräva. Jag la ner armar och ben i rabatten. Jag grävde ett nytt hål på ett annat ställe i trädgården och la kroppen där.


Vi skulle behöva flytta på det sen. Jag tog påsen med huvudet och gick ner i källaren och öppnade frysen och la in det där. Jag gick upp igen och ut i trädgården. Jag hittade vad jag sökte efter, hans svärd. Jag tog det med mig in


- Så nu kan du ta in din familj sa jag till John
- Ok
- Rebecka ring Yoshina och säg att det är utfört, om hon vill ha bevis så får hon komma hit
- Ok hjärtat, vad skall du göra?
- Duscha
- Ok jag ringer, jag ringer Gunther med och ber honom riva testamentet
- Gör så sa jag med ett leende


Jag gick in i badrummet, jag hörde hur de kom in och när jag hörde barnens skrattande började jag gråta. Jag satte mig mot väggen i duschen och grät ohöljt.


Hur länge jag satt där vet jag inte men jag slutade gråta och reste mig upp. Jag duschade av mig och gick ut ur duschen. Jag klädde på mig nya kläder och gick ut till de andra. Rebecka tittade på mig och log


- Tack Niklas sa Delila, John har berättat. Jag är ledsen för att du fick ta ett liv men för mina barns skull så tack
- För dina barn både de som finns här och det du har i magen och mina egna barn, det var för dem jag stred, så att de kan få leva i harmoni
- Är du poet också sa hon och hon log och tårarna rann längs hennes kinder
- Nej inte vad jag vet i alla fall sa jag
- Haha kom så får du hälsa på mina barn
- Javisst sa jag


Vi gick bort till de andra och Rebecka la armen om mig och kramade mig


- Det är ok hjärtat sa jag
- Säkert?
- Som sagt det var han eller vi och då väljer jag oss fast att jag fick ta hans liv, jag fick kontakt med hans förvridna sinne genom Tau, Tau jag såg vad han planerat, det var inte vackert
- Ok du fick kontakt?
- Mm
- Det var nytt?
- Mm vi får undersöka det sen
- Javisst
- Så sa Delila nu skall du få träffa mina barn
- Ok sa jag
- Oj du var lång sa pojken
- Mm det är jag, det kanske du också blir en dag sa jag
- Det är Sam
- Hej Sam jag heter Niklas
- Hej Niklas
- Hur gammal är du?
- Jag är 6 år
- Hm jag är 20år
- Oj då är du gammal ju
- Mm sa jag
- Sam! utbrast Delila
- Och detta är Gwen
- Hej sa jag Niklas heter jag
- Gwen sa hon tyst
- Hur gammal är du frågade jag försiktigt
- 10år
- Ok storasyster?
- Mm
- Småsyskon är jobbiga sa jag
- Mm sa hon och log
- Jag vet, jag har tre stycken och de är pest
- Mm ibland sa hon och log
- Någon som vill ha glass sa Rebecka?
- Ja skrek Sam
- Ja tack sa Gwen tystare
- Kom med mig då sa Rebecka
- Öppna inte andra frysen sa jag till Rebecka Akios huvud ligger där
- Aha ok sa hon då skall jag tänka på det, förresten Yoshina kommer i morgon, hon flyger troligtvis nu
- Ok sa jag
- Hon lät lättad när jag berättade vad som hänt
- Det kan jag tänka mig med tanke på vad han gjort


Jag såg hans förvånade ansikte framför mig, jag skakade på huvudet och bilden försvann


- Andas hjärtat sa Rebecka
- Mm
- Nå vad händer nu? Sa John
- Vi kommer på fredag, jag har en gås oplockad med Jeffrey
- Han kommer aldrig anta en utmaning från dig
- Han kommer inte ha ett val. Vi kan rösta fram en duell, vi är två mot en om jag har ert stöd
- Självklart sa de båda två, han ville mörda oss
- Inte bara mörda er, han skulle våldta er alla fyra
- Han skulle vad sa John högt
- Åh fy fan sa Delila, barnen med
- Ja när ni tittade på
- Vilket monster
- Monstret är Jeffrey, det var hans order, det perversa kräket. Han har gjort mig arg, och det är inte bra sa jag
- Var det Jeffreys order? frågade Delila lågt
- Mm och han skulle filma det
- Vad?
- Mm jag misstänker att det var Phyllis ide
- Hon är min ekade Rebecka i mitt huvud
- De är bortom all räddning är jag rädd, deras bestraffning kommer inte bli vacker sa jag, jag vill bara varna er
- Ok sa de
- Så vill ni backa så kommer jag inte förebrå er
- Inte en millimeter sa Delila


Hon hade inte sett det som hänt i trädgården det hade John


- Värre än det därute?
- Oja de kommer att överleva, han hann inte känna något, om han kände något så var det förvåning inget annat, det gick så snabbt och svärdet är så skarpt att han inte kände något
- Ok sa John och såg skeptisk ut
- Ser du det trädet där sa jag och pekade på ett ganska tjockt träd
- Mm
- Jag kan dela det med svärdet utan att det händer något med det
- Oh herre jävlar
- Mm sa jag, jag lovar han kände inget
- Ok jag tror dig, men jag backar inte i heller, men hur vet du om vad han skulle göra?
- Han skröt om det när vi slogs, han försökte få mig ur balans genom att få mig att tappa koncentrationen, genom att göra mig arg
- Ok och det lyckades inte
- Nej
- Jag hade blivit skogstokig sa John
- Mm och det var det han ville, han berättade en del om vad han skulle göra med Rebecka med
- Hur kunde du hålla dig lugn?
- Träning
- Ok vad är det för träning?
- Att hålla lugnet i sådana situationer. Att ha fokus på kampen att ingenting får störa dig och dina rörelser, där tror jag att min far det ärkesvinet tränat mig längre än vad min andra träning kunnat göra. Ni förstår han misshandlade mig systematiskt under flera år, till slut lär man sig hantera det eller så går man under. Jag gjorde det första, vilket innebär att när jag fokuserar så kan inget störa mig. När jag går in i min bubbla så finns det inget annat än uppgiften, jag gjorde det där ute som om jag sparrade med Rebecka. Jag dansade runt i våra rörelser och tillslut vann jag
- Det du gjorde?
- Var en del av en rörelse som heter femhandshugget. ingen har lyckats utföra det sedan en viss svärdsmästare som heter Miyamoto Musashi gjorde det som hämnd mot en Samuraj som inte fullgjorde sina uppgifter. Han tog sig friheter med kvinnorna i den by som han var satt att sköta. Musashi fick höra talas om det och blev ditskickad av kejsaren att tala honom till rätta. Han var dock inte riktigt klar i huvudet så han förolämpade Musashi. Då uppfann han femhandshugget, i en rörelse skär du av armar, ben och huvud på din motståndare. Han tog med sig delarna tillbaka till kejsaren, som lät kremera dem och använde den stympade kroppen som avskräckande exempel mot andra besvärliga samurajer. Gör som jag säger eller så går det så. Musashi stred i 10 000 svärdskamper och blev bara besegrad en gång, när han var tio år och utmanade en bonde, han dräpte sin första motståndare när han var elva. Innan han dog sa han att såg den mannens ansikte varje kväll innan han skulle sova
- Och du klarade det ikväll
- Ja sa jag det gjorde jag och jag misstänker att jag kommer se hans ansikte varje kväll innan jag somnar för resten av mitt liv
- Oh herregud sa Delila svagt
- Det är priset för att jag tog ett liv, oavsett hur rätt det var, jag vet att det var rätt, men det är mitt straff för att jag tog ett liv
- Jag är dig evigt tacksam sa Delila, jag är ledsen för din skull, men för mina barn är jag tacksam
- Jag vet, sa jag och log. Om det är priset jag får betala för att våra barn skall leva så var det ett billigt pris, jag insåg det när jag satt i duschen och grät. Men när jag hörde Sam och Gwen skratta så insåg jag att det var rätt. Så jag tackar era och våra barn för att jag inte blev galen
- Tack hjärtat sa Rebecka i mitt huvud
- Tack själv hjärtat för att du är du och att du är min. Utan dig och våra barn så hade jag blivit galen
- Jag älskar dig
- Och jag dig
- Vi kommer nu
- Ok


Vi hörde Sam prata när han kom upp ur källaren och Rebecka svarade honom hela tiden, han hade tusen frågor om allt. Gwen höll sig i bakgrunden och var mest blyg.


Jag tog in Tau, Tau och kände av henne. Hela hon lös av kraft, hon var den starkaste jag känt av förutom mig och Rebecka, om vi lös som solen så lös hon som månen. Jag log och gick efter dem ut i köket och jag kände av Sam med, han hade kraften men han var som en gatlampa jämfört med sin syster


- Rebecka tittade på mig och log, du kände det också?
- Mm jisses vad stark hon är
- Mm det är nästan så jag undrar om hon har Tau, Tau i sig
- Oh kan vi kolla det?
- Mm men då måste jag ha tillåtelse av John och Delila, och det kan leda till frågor som vi kanske inte orkar svara på idag
- Ok vi tar det i morgon
- Mm sa jag
- Då skall vi se sa Rebecka vem ville ha glass?
- Jag, jag sa Sam
- Ok Rebecka slevade upp glass åt honom och gav honom tallriken
- Tack så mycket tant Rebecka sa han allvarligt
- Varsågod Mr. sa hon allvarligt
- Nå Gwen vill du ha glass
- Ja tack tant Rebecka
- Då skall vi se sa hon mjukt och slevade upp till henne
- Tack det räcker sa hon


Hon tog mig i handen och gick ut med mig i matsalen, jag satte mig på en stol och hon satte sig i mitt knä. John och Delila stirrade på henne


- Vet du vad? sa hon
- Nej sa jag
- Du är snäll
- Tack sa jag, det är du med
- Tack för att du stoppade den onde mannen
- Ingen fara Gwen det är det jag gör bäst, stoppar onda män
- Vad bra kan du stoppa de onda männen hemma
- Har du onda män hemma? Frågade jag
- Ja de vill mamma och pappa ont
- Ok ja sa jag, jag skall göra mitt bästa för att stoppa de onda männen
- Bra sa hon, jag visste att jag kunde lita på dig. Det kommer en man därute sa hon
- Jag vet sa jag


Det knackade på rutan, det var den unge mannen, jag reste på mig och satte Gwen på stolen och gick och öppnade dörren


- Hur många?
- Tre en är helt borta
- Visa mig
- Kom


Vi gick en bit från huset och ut på gatan där stod en van, dörren öppnades och där låg en man med stirrande blick, hans ögon var helt svarta. Kuji Kiri, jag gick in i Tau, Tau och vidgade mitt sinne och tog bort hypnosen, mannen vaknade och skrek till


- Så sa jag du är säker
- Tack
- Skulle jag kunna be er om en tjänst
- Befall oss sa den unge mannen
- Det kan jag inte utan jag ber. Hans kropp ligger nedgrävd i min rabatt skulle ni kunna ta hand om den?
- Självklart sa han
- Tack verkligen tack
- Tack för honom, det är min bror
- Jag beklagar för era vänner
- Tack
- Vi betalar deras begravningar, säg det till stormästaren och vi accepterar inte ett nej
- Som du befaller sa han och böjde på huvudet
- Efter i morgon kan ni åka hem och sörja, vi kommer att behöva er i England nästa helg
- Vi kommer att vara där
- Tack
- Vi åker hem i morgon, tack för att du hämnades våra fallna bröder
- Det är som det skall vara sa jag, hade någon av dem barn?
- Nej
- Bra, som sagt jag beklagar sorgen
- Tack
- Niklas, Gwen gråter och frågar efter dig
- Jag kommer
- Jag måste gå
- Tack igen
- Hej
- Hej


Jag gick tillbaka till huset och Gwen stod i dörren och grät, jag lyfte upp henne och tröstade henne. Hon lugnade ner sig och jag gick tillbaka till bordet. Hon satt i min famn och efter ett tag så lugnade hon ner sig och till slut somnade hon


- Vad händer med vår dotter? Frågade Delila med darr på rösten
- Hur öppna sinnen har ni?
- Vad menar du? sa John
- Er dotter tillhör en unik skara människor, vad vi vet finns det bara två till va hennes sort
- Va? Sort
- Hm jag vet inte hur jag skall förklara sa jag, kan vi prata om det när Sam somnat? Eller i morgon?
- Nej jag vill ha svar nu sa Delila
- Kan vi i alla fall vänta tills Sam somnat?
- Javisst sa John
- Tack, men jag kan berätta att Gwen är stark i kraften, starkare än någon jag stött på innan, förutom mig och Rebecka
- Va? Är du säker sa Delila
- Oja sa Rebecka, hon lyser som, vad var du det sa hjärtat månen?
- Ja kanske ingen bra liknelse eftersom månen inte lyser egentligen. Men om vi säger såhär, jag och Rebecka lyser som solen, så lyser Gwen som månen, ni två är kanske som hm en strålkastare på en idrottsplan, Sam är än så länge som en glödlampa, det kan ändra sig
- Har Sam kraften?
- Jadå det har han sa jag och log
- Så underbart vi vara rädda att han skulle vara utan
- Nej då den finns där hur stark den blir är svårt att säga killar mognar senare än tjejer. Men som sagt Gwen är många gånger starkare än er, hon har gjort saker som ni inte kunnat förklara eller hur? Jag misstänker att hon fick något att brinna eller att någon blev skadad helt plötsligt?
- Hur visste du det viskade Delila
- Ditt missfall sa Rebecka lågt
- Ja sa John
- Ok jag beklagar sa jag verkligen, men hon kunde inte hjälpa det, hon är inte bara stark i kraften hon har även en annan kraft, hon har Tau, Tau i sig
- Och det är om detta vi vill prata med er om, men inte idag eller i alla fall inte så länge Sam är vaken sa Rebecka
- Ok sa John, kan ni förklara det som hände så skulle det hjälpa oss med henne, vi anklagar inte henne, hon anklagar sig själv, hon var ett livligt glatt barn fram till olyckan
- Ok sa jag, som sagt vi berättar gärna men han bör inte höra sa jag lågt och tittade på Sam som lekte lite med Nanny
- Liza vill du lägga Sam?
- Javisst, kom Sam nu är det dags att gå och lägga sig
- Men Gwen? Sa han med gnällig röst
- Hon sover redan viskade jag kommer med henne sen ok
- Ok då var jag vaken längre än henne sa han med ett leende
- Mm det var du sa jag
- Kom nu sa Liza
- God natt mamma och pappa, god natt tant Rebecka och Farbror Niklas
- God natt sov gott så ses vi i morgon
- Får jag bada i poolen då?
- Det bestämmer dina föräldrar sa jag
- Vi får se i morgon hjärtat sa Delila


De gick iväg och John och Delila tittade på oss


- Nå var skall jag börja?
- Från början hjärtat sa Rebecka


Jag berättade om Messulteterna i Asien och om deras förmågor, jag berättade om ritualerna och om myterna om dem. Jag berättade om Leonardo och Mona – Lisa och sen berättade jag om Rebecka och mig.


Jag berättade om hur Tau, Tau fungerar och vad det innebär. När jag talat färdigt så hade det gått ungefär två timmar och de stirrade på mig


- Är vår dotter en trollkvinna?
- Nej sa jag, hon är unik med en förmåga att kontrollera vad skall man säga? Naturen, hon ser saker som ingen annan ser och hon kan med träning påverka sin omgivning på olika vis
- Kan ni det?
- Ja sa jag
- Ok hur då?
- Hm Rebecka ta skeden där och ställ dig där borta


Hon reste sig och flyttade sig en bit bort, jag gick in i Tau, Tau och satte upp en barriär


- Kasta skeden
- Va vänta sa Delila
- Men Rebecka kastade och den studsade tillbaka och fastnade i väggen bakom Rebecka


Jag tittade på henne och log


- Nog har hon kraften alltid
- Vad menar du sa John
- Min barriär jag satte upp var rätt svag den skulle bara stoppa skeden, Gwen ”hjälpte” mig att göra barriären tjockare därför studsade den och satte sig i väggen. Får jag bli personlig?
- Javisst sa Delila
- Ni får stoppa mig om det blir för svårt
- Ok
- Du och John hade bråkat den kvällen du råkade utför din olycka? När du skulle gå ifrån honom så grät du och missbedömde trappsteget och du trillade nerför trappan och därav så fick du ditt missfall, bråket handlade om något som ni inte trodde barnen hörde eller vad som helst, men Gwen blev arg på dig
- Hon var inte där sa Delila lågt, hon var på sitt rum
- Hade hon varit sjuk eller underlig under dagen?
- Ja hon hade haft feber sa John, vi bråkade om vi skulle åka med henne till doktorn, jag tyckte att vi skulle åka, Delila ville inte, vi bråkade om det. Jag sa ett par saker jag inte skulle sagt.
- Hade hon varit konstig ett par dagar innan sa Rebecka lågt
- Delila stirrade på henne, ja hon ville prompt hålla mig i handen när jag skulle gå ner för trappan
- Hade hon vaknat på natten innan med en mardröm sa jag
- Ja herregud sa Delila
- Hur visste ni det sa John?
- Därför att Gwen drömde att du skulle trilla nerför trappan och att det skulle leda till ditt missfall, hon anklagar sig själv för att hon inte sa något, hon har säkert drömt annat med, anställda hos er som inte alls funkat med henne eller att hon inte velat åka bil vid ett speciellt tillfälle eller andra liknande saker. Men hon anklagar sig själv för att hon blev arg på dig när du skällde på John och inte förvarnade dig. Hon visste att det skulle hända, inte när men att det skulle hända
- Men det var ju inte hennes fel
- Nej sa jag det var det inte men hon är ett barn som inte riktigt vet vad som händer och hon förstår inte varför andra inte ser det hon ser. Ni har säkert varit oroliga för att något skall vara fel på henne?
- Ja herregud sa Delila som grät
- Tvärtom min kära Delila ert barn är unikt, ni anar inte hur unik hon är
- Men sa John menar du att hon är frisk?
- Friskare än du sa Rebecka och log
- Hon visste att vår livvakt skulle komma innan ni kunde se honom, jag visste det också, för att jag precis som hon kan känna av vår omgivning, hon visste direkt att hon funnit en annan som hon när hon såg mig och Rebecka
- Men herregud så hon anklagar sig själv för det som hände?
- Ja varje dag, det är därför hon är så tillbakadragen, hon är rädd för vad som kan hända, jag tror att hon har hittat en metod för att inte drömma, fråga mig inte hur
- Ni kommer inte hitta en bättre vakt mot spioner, de hon inte gillar skickar ni iväg fortare än snabbt, de är inte att lita på. Försök inte ljuga för henne hon kommer att veta när ni ljuger. Men hon måste lära sig att hantera sina förmågor
- Hur? Sa John
- Mig veterligen så finns det bara två personer som kan hjälpa henne
- Vem?
- Det trodde jag var självklart sa Rebecka och log, vi
- Ni?
- Ja som jag sa vad vi vet så är vi de enda som kan nyttja Tau, Tau ja förutom Gwen då
- Men hur skall det gå till?
- Med er tillåtelse så börjar vi i morgon, hon kommer att få lite enkla övningar att göra. Hon måste lära sig kontroll och framförallt acceptera sin gåva, det kommer övningarna att hjälpa henne med
- Men vem har hjälpt er om ni är unika?
- Leonardo och Mona – Lisa
- Va?
- De skrev dagböcker som beskrev precis hur vi skulle göra
- Ok, men ni kan hjälpa Gwen?
- Ja om hon vill och om ni vill
- Vad händer om vi eller hon säger nej
- Kanske ingenting men risken är att hon skadar sig själv eller någon annan
- Ok
- Mamma och pappa jag vill ha hjälp sa Gwen
- Jag undrade just när du skulle visa att du inte sov
- Det funkar med alla andra sa hon och log
- Mm men inte med mig och Rebecka sa jag och log
- Sov du inte?
- Nej sa Gwen så jag vann över Sam sa hon med ett leende
- Haha skrattade jag till, ja det gjorde du
- Men mamma och pappa jag vill verkligen lära mig, jag vill kunna drömma igen, och jag är ledsen mamma att jag inte stoppade dig och jag blev arg på dig för att skällde på pappa
- Mitt kära älskade barn sa Delila och grät, det var inte ditt fel jag lovar det var inte ditt fel, det var en olycka man kan inte stoppa alla olyckor
- Jag kunde varnat dig sa hon allvarligt
- Mm hjärtat men det var en olycka och sådana händer, sen vet vi inte om jag lyssnat om du varnat mig eller hur? Då visste jag inte om detta Tau, Tau
- Ok sa Gwen och grät hon med


Jag kände hur hon blev lättad och kunde förlåta sig själv


- Men i fortsättningen sa John så lovar vi att lyssna
- Kan ni då försöka vara lite tystare när ni försöker skaffa ett syskon till oss
- Hahaha skrattade jag till


Både John och Delila blev rödare än tomater i ansiktet


- Ja sa Delila vi lovar och log
- Bra sa hon
- Förresten så skall du bli stora syster igen
- Är det sant sa hon och log
- Ja det är alldeles sant sa Delila
- Då kanske det blir tystare sa hon tyst så att bara jag och Rebecka hörde det, vi hade svårt att hålla oss
- Men som jag sa jag vill lära mig
- Då skall du få det sa John, bara vi får vår glada dotter tillbaka
- Mm jag lovar pappa sa hon med en blick som smälte alla pappa hjärtan
- När börjar vi sa hon till Rebecka?
- I morgon
- Ok sa hon med en bestämd min
- Nu är det dags för dig att sova på riktigt sa Delila
- Ok sa hon med en suck
- Det är det för oss också sa Rebecka, det har varit en lång dag
- Ja verkligen sa jag
- Får jag också bada i morgon?
- Om det är väder till det sa Delila så visst
- Tack, god natt Niklas och Rebecka vi ses i morgon eller senare idag
- Mm det gör vi sov gott
- Detsamma sa hon och reste sig från mitt knä och tog sin mamma och pappa i handen och gick
- Du berättade inte allt sa Rebecka
- Nej vi får ta det i omgångar, de hade svårt att tro på det lilla vi berättade nu
- Ja sa Rebecka, men det är tur att vi får träna på henne, för våra barn kommer att ha samma egenskaper som vi
- Mm jag vet, jag har också känt det
- De kommer att jaga livet ur oss sa hon med ett leende
- Mm sa jag
- Hur mår du nu?
- Jag är slut mentalt, jag vill bara sova
- Mm jag med, jag har nog aldrig varit så rädd som jag var när jag väntade där i garaget, jag ville inte söka kontakt med dig och riskera att störa dig
- Du stör aldrig hjärtat sa jag och log
- Kom vi går in i sängen och kramas
- Mm det låter som en bra ide sa jag


Vi gick in i sovrummet och klädde av oss. Rebecka la sig på sin vanliga plats, vi svepte in oss i våra drömmar och det ansikte jag såg när jag stängde ögonen var Rebeckas ansikte



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright