Hur det kunde ha börjat
Författare: melancholius Datum: 2023-06-25 15:32:34
Kategori: Första gången och Heterosex
Läst:
9 909 gånger
Betyg: 3 (3 röster)
Några av detaljerna har bleknat lite i konturerna över åren, det är naturligt. Intrycken är dock fortfarande kristallklara. Troligen, eller ska jag säga förhoppningsvis, är det enbart tjejen i fråga och jag som vet hur det hände. Att det hände.
Seklet var inne på sitt nittioförsta år. Själv var jag sexton fyllda.
- - -
Det var en lördagkväll i andra halvan av april och jag satt i baksätet i familjens bil på väg ut från stan, till en vårfest hos en av min mors studiekamrater från högskoletiden. Väninnan bodde i en mycket rymlig sekelskiftesvilla av typen ”tinnar-torn-och-snickarglädje” i ett tämligen fashionabelt område ett stycke norr om Stockholm, då relativt nyskild.
Denna vuxenfest stod verkligen inte högt på min önskelista för aftonen. Det var självskrivet. Men det fanns i praktiken inget att sätta emot, vilket jag var fullt medveten om. Bara att resignera och följa med dit. Jag trivdes heller inte särskilt bra i finbyxor och skjorta utan kände mig tillgjord och fånig, bör också tilläggas.
Ute föll ett svalt vårregn och det började skymma så smått. När vi anlände fanns ingen plats kvar invid huset att parkera på, så vi fick ställa oss längs med den höga cypresshäck som omgärdade den rymliga tomten. Jag satt symboliskt kvar i bilen en kort stund, men fann mig strax motvilligt släntrande efter mina föräldrar upp emot huvudentrén.
Värdinnan hälsade oss välkomna på trappen i en ärtgrön glansig klänning och med sitt omisskännligt pillemariska och lite sneda leende. Smärt och parant. Man kunde undra vad hon egentligen tänkte på, bakom sitt borgerliga och kontrollerade yttre.
- - -
Gående buffé var upplägget för kvällen och det var mat uppdukad lite överallt; i köket, matsalen, korridorer och i smattar. Sött och salt om vartannat. Det var förvisso lite mer avslappnat än jag räknat med och under alla omständigheter klart bättre än strikt bordsplacering och långa timmar av traditionell middagssittning.
Fullt av folk.
Där fanns några småbarn samt en bebis men inga i min ålder, dock med lysande undantag av en tjej som såg ganska stel och dryg ut. Dottern till en av värdinnans grannar förmodade jag, baserat på klädsel, hållning och sättet att föra sig, vilket snart också skulle visa sig vara helt korrekt.
Naturligtvis blev jag inom kort introducerad för henne och man, dvs föräldragenerationen, ansåg uppenbarligen att vi skulle umgås med varandra. Konversera. Jag anpassade mig och försökte så gott jag kunde.
Hon var dock etter värre än första intrycket givit vid handen. En utpräglad hästtjej, med egen häst. Två ämnen gick därmed att avhandla med framgång, nämligen ridning (dressyr närmare bestämt) och skolan. En hästbiten plugghäst, kort sagt. Jag hade gärna diskuterat TV-spel, Metallica, valfri Arnold-rulle eller andra verkligt intressanta spörsmål, men fann det för bäst att avstå. För allt jag visste var detta ändå en förlorad kväll.
På sig hade hon en gräddvit blus med sparsam spets, matchande strumpbyxor i lite grövre stickning, dock mycket eleganta. En plisserad mörkgrön, relativt kort plädmönstrad kjol samt svarta låga lackskor med slejf. Dessutom en väst eller möjligen pullover i vinrött. Självfallet också en för tiden typiskt tygklädd hårskena. Det kunde lustigt nog ha varit en outfit hämtad direkt från 50-talet, slår det mig nu.
Ingen kan med gott samvete hävda att hon hade ett ointressant eller oattraktivt yttre. Mörkbrunt axellångt hår i mjuka vågor, pigga glittriga ögon och påtagliga smilgropar. Sammetshy. Mycket rena drag. Inledningsvis kunde jag dock inte se bortom den stela och prudentliga utstrålningen.
- - -
Men tonåringar har en säregen förmåga att finna varandra, trots uppenbara skillnader. ”Vi mot resten” räcker ganska långt, så att säga, och hon lättade upp en aning under kvällens gång. Som nämnt var festupplägget mycket avspänt och hela huset var öppet att röra sig i, även på övervåningen. Således drog vi runt och bänkade oss lite här och var, utan att egentligen prata särskilt mycket med varandra. Det mesta var redan sagt under kvällens första timme.
Vid strax före elva hade vi avverkat de flesta av husets utrymmen och på tonåringars vis ville vi dra oss undan. Vissa föräldrar och andra vuxna började dessutom uppnå salongsberusning, vilket inte brukar vara en särskilt vacker syn. Vi beslöt därför att gå ut i friska luften. Tjejen och jag hade inte lyckats dricka någon anmärkningsvärd mängd alkohol, något glas eller två av vuxenbålen på sin höjd.
På baksidan av huset fanns en stor gräsmatta, med några få gamla äppelträd. Marken översållad av lätt sluten, regnvåt Scilla och Vårlök. Regnet hade nästan upphört helt, men det var rejält kyligt och våra respektive andedräkter syntes tydligt i nattluften.
- - -
Jag hade vid denna tid onanerat i flera år. Vanligtvis flera gånger per dag, ja oftast flera gånger i rad. Titt som tätt kommer studier om hur stor del av tiden som tonårskillar tänker på sex. Meningen med sådana är väl att man ska häpna över hur kopiös och hämningslös denna tankeverksamhet är hos unga eller blivande män, men jag skulle nog säga att det trots allt ofta räknats i underkant. I alla fall vad mig anbelangar.
Tankar på den faktiska sexdebuten fanns med hela tiden givetvis, men det kändes ändå avlägset. Mycket spänning, men en viss oro självfallet. En specifik och relativt vanligt förekommande farhåga skulle dock inte komma att bli ett problem under mitt livs allra första gång. Vi återkommer till det lite längre ned.
- - -
Det var för kallt och rått att vistas utomhus, hur mycket vi än ville. När som jag precis var på väg att vända in igen och kanske höra med päronen om det var dags att åka hem så föreslog tjejen plötsligt något oväntat. På nästa tomt, vid parallellgatan avtecknade sig konturerna av ett liknande och dito enormt hus. Vi går dit, tyckte hon. Innan jag hann invända förklarade hon att där bor den äldre damen med halsbandet. Och jo, visst hade jag hälsat på den gamla vänliga damen inne på festen, med det stora bärnstenshalsbandet.
Denna äldre kvinna stack ut lite på festen i och med sin ålder, dessutom helt uppenbart av hög börd. Tjejen förklarade vidare att damen var en änka utan egna barn, som blivit något av en extramormor. Älskad av kvarterets alla ungar. Hon lämnar ibland huset olåst fick jag veta och innan jag hunnit tänka närmare på saken så var vi på väg dit, genom ganska så täta snår och buskar. Mycket riktigt var den tunga entrédörren inte låst.
Invändigt var huset ytterst välordnat och välstädat, men samtidigt med en påtaglig dammig och liksom gammal doft. Såväl luft som tid tycktes mig ha stagnerat därinne. Stora porträtt och andra oljemålningar på väggarna, lampetter, speglar, vaser och bronsstatyetter som man kunde förvänta sig i en dylikt bostad. Vi gick runt i tystnad och insöp den exotiska och aningen kusliga miljön i halvdunklet. Rätt så nära intill varandra. Det kändes förbjudet.
Så ledde tjejen vägen upp för den långa trappan, till övervåningen, där vi ganska snabbt hamnade i den gamla damens sovrum. Ett master bedroom, nästintill lika stort som hela min blivande första lägenhet. En mörkt mossgrön heltäckningsmatta på golvet och en än mer påtaglig dammig doft i luften. Hintar av malkulor. Ett massivt överkast i brunt, över sängen.
Den lilla skärmlampan på nattduksbordet var tänd och det rödaktiga ljuset gjorde att tjejens kinder såg rosiga ut. Hon satte sig på golvet med ryggen lutad mot sängen, precis vid rummets enda fönster. Jag slog mig ned bredvid henne och hamnade lite närmare än jag egentligen hade tänkt mig. Höft mot höft.
Först i detta ögonblick blev det uppenbart att en kraftig erotisk spänning byggts upp mellan oss under hela kvällen, även om åtminstone jag dittills inte hade förstått det.
Initiativet blev hennes att ta.
Hon grep min hand som jag stödde mig mot golvet med och vi flätade instinktivt samman fingrarna. Först nu kände jag också på allvar hennes doft - mjukt pudrig och sött feminin. Tafatt men energiskt började vi ta på varandra. Utanpå kläderna först, utan att säga något. Smeka, krama och klämma. Rösten hade förmodligen inte burit ändå, om jag försökt.
- - -
Mina ostadiga fingrar ville bara och enkom in under kjolfållen, ned bak strumpbyxornas linning, in i trosorna och vidare in, in, in. Men, nu hade viss information ändå fått fäste i mitt omogna medvetande - nämligen att tjejer uppskattar att det får ta lite tid. Det kändes också så att en ung dam från detta samhällsskikt, något ovan mitt eget dito, faktiskt var noga på den punkten.
Inga kyssar, bara händer och kroppar som ville ha varandra. Jag minns hårda bröst och idel mjuka kurvor, genom lager av stickning.
Mitt i hettan blixtrade den obekväma tanken till att tanten kunde dyka upp när som helst. Timmen var sen och husets invånare gammal. Tjejen tänkte samma tanke som jag vad det verkade, för hon reste sig alldeles strax upp. Först på knä sedan till upprätt stående. ”Nej, detta får inte sluta!” var nog det enda min dödskåta tonårshjärna förmådde att tänka. Dock var detta inte alls tjejens tanke. Istället tog hon min hand och ledde mig rakt in i garderoben.
En relativt djup, men smal walk in closet. Anno 1905 eller så. Långa rader av klänningar, blusar och kjolar som måste ha varit senaste skriket på 20-, 30- och 40-talen. Malkulorna utgjorde härinne avsevärt mer än en hint i atmosfären. Till det även inpyrd tantparfym. Kväljande och kvävande.
Jag hamnade raklång på golvet, efter att vi dragit igen dörren efter oss. Ett knappt märkbart ljus från sänglampan därute kunde anas genom springan. Nu var det dessutom omöjligt att höra om någon var på väg upp för trappan.
På golvet skor. Mängder av skor, merparten förmodligen högklackade. De hårda skaften, kanske också några klackar och spännen stack in i min rygg. Lite smått plågsamt först, med min egen kroppsvikt och nästintill olidligt när hon strax satte sig grensle över mig. Hennes andedräkt strömmade varm och fuktig mot mitt ansikte.
Kuken hade blivit extremt styv och öm under det kysslösa och påklädda förspelet. Hon rörde nu i skydd av garderobens mörker intensivt vid den utanpå byxtyget och jag var livrädd att spruta direkt; den nämnda och välkända farhågan. Men, den svårartade tortyr min arma rygg utsattes för utgjorde en form av välsignad spärr. Smärtan satt tvärt i vägen för en snabb utlösning.
Jag lirkade in handen under hennes kjol, vilket vid det här laget kändes fullständigt fritt fram. Hon hjälpte till genom att dra upp kjolen över magen och att dra ned strumbyxor och trosor, så långt det gick i grensleställning.
Fittsaft pratade grabbarna om på skolgården vilket antyder en ganska flyktig vätska, men denna var segt slemmig och hal mellan fingrarna, inte alls som jag föreställt mig. Hålet också avsevärt längre bak än jag räknat med. Jag nådde eller hittade inte riktigt in i det med fingertoppen.
Med förenade ansträngningar hjälptes vi åt att knäppa upp och dra ned mina finbyxor, vilket kändes som en evighet. Men till slut kunde mitt sprängande uppspända ollon äntligen få möta vad det är ämnat för. Huruvida hon var sexuellt oerfaren eller inte har jag ingen aning om, men att glida in i henne gick rätt lätt när hon väl anpassat vinkeln, även om jag nog inte lyckades komma in så djupt.
Så satt hon där och red mig, långsamt, metodiskt och högintensivt under vad som också kändes som en lång, lång stund. Med tystlåtna och inte på minsta sätt tillgjorda små stönande ljud. Underbart ljuvligt ilande i kuken och fruktansvärda smärtor i ryggen. En typ av köttslig terrorbalans.
I samma ögonblick som min sperma till sist ändå började forsa ut inuti henne så infann sig en känsla av skam. På bibliskt manér. Oro för smittor, graviditet och påföljder av alla de slag dessutom. Hon stannade av i rörelsen strax därpå och för ett kort ögonblick så stod inte bara luften, utan även tiden, faktiskt fullkomligt stilla. Där, i den mörka, dammiga och av gamla exklusiva paltor överfulla garderoben hade jag plötsligt knullat. Så oerhört besynnerligt.
Hon reste lite på sig så att min halvhårda kuk gled ut, med ett dovt sörplande ljud. Jag sträckte instinktivt ut handen för att ånyo känna på hennes fitta, vilken var alldeles full av ljummen och oljig sädesvätska både inuti och utanpå. Likaså den lilla busken av könshår. Vi sade ingenting, men andades tungt tillsammans. Hon förde hastigt och bestämt bort min hand från sitt tilltygade underliv, säkerligen fylld av liknande skuldkänslor som mina.
- - -
Först när jag reste mig för att kunna få i ordning kläderna blev det uppenbart hur illa det var ställt med ryggen. Det kändes som om det satt kvar skor, inborrade i den. Kåthetens temporära bedövningseffekt hade börjat släppa. Jag jämrade mig ljudligt och vinglade ut genom garderobsdörren.
Luften utanför i sovrummet kändes frisk som en tidig morgon ute vid havet, jämfört med det instängda utrymme vi precis hade haft sex i. Ljuset från sänglampan var svagt men stack ändå i mina mörkertillvänjda ögon.
När jag återfått normal syn igen vände jag mig om och stirrade tillbaka in i garderobsdunklet. Där stod tjejen och försökte dra på sig ihopkorvade trosor och strumpbyxor, alldeles blöta och kladdiga av min tonårssperma. Just denna minnesbild är den allra tydligaste från hela denna afton. Den lämnar mig nog aldrig. Om inte oket av skam tyngt mig så fruktansvärt hade detta synintryck helt säkert gjort mig diaboliskt kåt igen.
Tittade snabbt på mina mörkblå byxor för att se om där var några fläckar, men de tycktes mirakulöst nog ha klarat sig bra. Förmodar att hon gjorde samma sak med sin kjol. Efter någon ytterst pinsam och ansträngd minut lämnade vi sovrummet och huset i sällskap, under total och fortsatt tystnad. Lukten av samlag satt stadigt i näsan och blev paradoxalt nog ännu tydligare när vi kom utomhus igen.
- - -
På trappan till min mors väninnas hus gav hon mig en hastig blick innan vi gick in, med en blandning av självförebråelse, klander och uppgivenhet. Så tolkade jag den i alla fall. Tror fortfarande att det var rätt nära sanningen.
I huset var festen definitivt på upphällningen. Ingen tycktes heller ta notis om att vi varit borta. Tjejen och hennes föräldrar gick kort därefter. Vi sneglade mot varandra och jag bad en stilla bön inombords att hennes föräldrar inte skulle kontakta mina, den närmsta tiden.
I bilen hem satt jag tyst och försökte tänka på ingenting, vilket gick sådär. Mina föräldrar frågade om kvällen, vilket jag gav otydliga mumlande svar på. Ståndet hade ännu inte lagt sig helt i byxorna, det värmde och kliade en aning. En ilande påminnelse. Efter detta skulle det dröja hela två år innan det var dags igen, men då under helt andra och tack och lov något bättre förhållanden.
- - -
Först nu känns det möjligt att skriva om händelsen och finna skambefriad upphetsning i den. Den mentala preskriptionstiden var dryga 30 år, vad det verkar. Att skriva är att återuppleva.
//m
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
En gullig berättelse om ungdomen. Synd att du inte fick fylla henne med sperma, men kanske bäst att det inte hände.
En underbar och ganska dråplig historia. Men så är det ofta i ungdomen. Välskriven och skön läsning.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Skamsen bikt till följare som inte dömmer utan njuter…/S