Det allra Senaste
Författare: melancholius Datum: 2015-06-03 18:05:08
Kategori: Age play och Heterosex
Läst:
41 215 gånger
Betyg: 4.2 (12 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
Det allra senaste
Det står nu utom allt rimligt tvivel, dessa Konung Bores deprimerande bakslag göre sig inte längre något besvär. Den envetna frosten slutgiltigt betvingad!
Jag ligger på min säng, ovanpå blå-, vit- och grönrandiga lakan av exklusiv egyptisk bomull. Naken. Söndag morgon. Njuter i fulla drag av den nytvättade känslan som subtilt svalkar mot huden därunder, Maj månad låter sin gäckande andedräkt svepa över min blottlagda kropp genom ett sovrumsfönster på glänt. Regnvåt asfalt och den spädaste av grönskor kittlar med förenade ansträngningar mina nyfikna doftorgan genom den invirvlande ljumma brisen. "Det susar och brusar ur tusen rosensnår", som Ernst Rolf sjöng på 20-talet och saken kunde väl knappast formulerats bättre.
Morgonståndet är obevekligt, praktfullt och mycket lovande. Hårdare än ett valben. Som om den innevarande årstidens sprudlande sprängkraft hämtats direkt ur min mandom. Eller kanske tvärtom, snarare. Men jag har ju ingenstans att göra av densamma, annat än handflatan då. Det skulle kännas som ett meningslöst slöseri med både en prima erektion tillika sädesuttömning. Vårstyva lemmar av denna kaliber kräver sin mjuka och djupt kramande antites, att få vätas och vältra sig i. Tömma sig uti.
Jag kommer dessvärre inte riktigt ihåg hur man gör på de traditionella raggningsarenorna, hur man snärjer fruntimmer i nattens vimmel. Denna så viktiga och värdefulla manskunskap har fullständigt försummats. Precis som med alla dylika förluster kan inget specifikt datum anges, men det var nog vid de trettio någon gång efter ett abrupt uppbrutet sammanboende som den forma talangen började glida mig ur händerna. Mitt enda längre förhållande. Den fåfängt inbillade livskärleken. Innan dess hade de ofta, tja, i alla fall ibland följt med hem till ungkarlslyan på Kungsholmen vid stängningsdags. Miniettan med fullstor Kungsbalkong, en arkitektonisk slagsida av nordiska gudars höga nåde. Jag älskade den! Och det gjorde kjorteltygen också. Efter ett nattligt slarvknull på fyllan kunde ordningen återupprättas framåt morgonkvisten.
De brukade gå upp före mig och ställa sig på balkongen i gryningsdiset, njuta av Kronobergsparkens grönska där nedanför med en cigg lojt i näven, lutandes mot det konstfullt smidda och blanksvarta järnräcket. Kanske med en kopp egenhändigt bryggt kaffe bredvid sig också, om de var försigkomna och erfarna vid så kallade bortamatcher. Baken putandes inbjudande nedanför det röda, blonda eller mörka hårsvallet, ja, jag ville ju endast ha damerna med långt hår. Det var i sanning också en Kunglig känsla att få glida in i dem igen, i ett hålrum som inte hunnit finna ro att åter sluta sig helt. Som inte förmått att hälla ur sig alla mina efterlämnade safter ännu. Hela staden kunde se oss och jag stötte glatt och högljutt vidare in och ut ur dem, utan några som helst tankar på eventuella konsekvenser.
Nu tittar de bara lite konstigt på mig, de främmande kvinnorna, och jag likadant på dem i diverse krogars och barers förlåtande halvdunkel. Projektet är liksom dömt att misslyckas redan innan jag klivit in i lokalen en gång.
Amanda hade jag förvisso tills för två år sedan, min ständiga backup. Den rödhåriga och pigga Amanda, med sin smala midja. Inte min typ egentligen, men hon var oftast tillgänglig när det tryckte på. Fittan ständigt fuktig i de tajta svarta manchesterbyxorna. Men nu hade hon valt stadgan i livet till slut, med en viss Mathias och en gallskrikande liten son. Den senare ett typiskt kolikbarn, om jag förstått saken rätt. Allt detta förpackat i en stereotyp radhusidyll. Hon tog chansen innan det sista tåget gick och vem kan väl klandra henne för detta, jag hade ändå aldrig kunnat erbjuda henne något mer än våta förströelser samt en och annan skaldjursmiddag. Nu en bittert saknad förmåga den där Amanda, när man tänker efter.
- - - -
Stockholm ligger ofta i framkant vad gäller nya trender och moderiktiga tilltag av alla de arter och slag. Det ligger väl i storstadens natur får man förmoda och den allra senaste av dem är, för en individ som undertecknad, i lika delar förvånande och tilltalande. Första kontakten med detta märkliga spännings- eller kanske bekräftelsesökeri gjorde jag på Hantverkargatan för ett par månader sedan och fattade inte då att detta var, eller skulle komma att bli en fluga. Precis som jag på min lilla promenad, också en söndag om inte minnet sviker alldeles, passerade den stora gymnasieskolan så fångades min uppmärksamhet av två flickor i yngre tonåren. De satt ovanpå den meterhöga muren som löper parallellt med vägen.
"Se här då, farbror" pep den ena nervöst där hon balanserade på murens kant, medan den andra förtjust hejade på. Hon drog sedan raskt ned sina svarta mjukisbyxor och visade sitt renrakade och lätt bulliga venusberg. Blygdläpparna och skåran däremellan kunde anas där de blottades i höjd med mitt ansikte. Några sekunder senare drogs byxorna upp igen, lika rappt.
Sedan skulle hon prompt ha betalt för sin lilla föreställning. En hundring jämnt. I chocken som följde detta visuella angrepp fiskade jag utan vidare eftertanke upp en hundrakronorssedel och räckte med darrande hand över den åt henne. Den rycktes våldsamt ur mitt grepp samtidigt som de två ungdomarna fnittrade okontrollerat. "Bra för dej, gubbe" sade hon tillsist med en antydan om munter hotfullhet i rösten. Jag blev stelt stående kvar på samma fläck en stund utan att kunna röra mig, såg hur den unga blotterskan med sin söta kumpan rusade upp för den stora trappan och försvann bakom den imposanta skolbyggnaden. Styvnaden mellan mina ben, ett direkt resultat av händelsen, hade uppenbarligen kommit för att stanna tills jag aktivt gjorde något åt den. Det sistnämnda fick bli vid Kungsholms kyrka under en hängpil, några kvarter längre fram.
När jag några minuter senare stod på ostadiga ben, med min säd utgjuten över pilträdets stam, så trodde jag att upplevelsen som välsignat min eftermiddag var något unikt. Men, nu senare under våren är det klarlagt att så inte alls var fallet. Det händer titt som tätt och är en snackis vid fikabord, på sociala medier såväl som i dagspressen. En tillämpad form av feminism, menar flera skribenter och proffstyckare. En spontan och kvinnoinitierad striptease där männen inte har något att säga till om, kvinnan väljer helt själv när och hur det skall ske. Och har rätt till omedelbar ekonomisk ersättning. Utebliven betalning straffas på olika sätt hårt där uthängning på webben, med namn och (på plats tagen) bild är den vanligaste och kanske mest effektiva formen.
Jag betalar alltid frikostigt och ytterst diskret. Ofta kan man även söka denna lilla tjänst på offentliga platser. Man träffar en mycket tydlig men flyktig överenskommelse. En blick åt tjejen mitt emot på tunnelbanan. Åtföljs av en undrande blick tillbaka. En kort och omärklig nick till bekräftelse. Hon ser sig snabbt omkring och konstaterar att kusten är klar, sätter upp ena foten på sätet och vinklar ut benet. Drar trosgrenen åt sidan och låter sin unga kvinnliga fägring lysa mig rakt i ansiktet. Leker nonchalant med sina sammetslena fittläppar, pullar sig själv ett par gånger i den glittrande öppningen. 500 riksdaler byter ägare. Inte ett ord har yppats. Affären avklarad.
Gränserna för denna något tveksamma aktivitet skulle naturligtvis komma att flyttas fram. Det var, som med det mesta, bara en tidsfråga.
- - - - - -
Solen skiner och står högt i det blå, dags att ge sig ut på stan för att finna en lösning på morgonens lilla problem. Ett knull kort sagt, hur det nu ska gå till? Temperaturen är synnerligen behaglig, man kunde tro att det var slutet av juli fast kalendern visar på 20:e Maj. Det lovar gott för lite uppvisning i vilket fall. Senast jag fick se något var i Vasaparken och rör mig därför i den riktningen. Men det ska inte behövas visar det sig. Redan vid Kronobergsparken, ett stenkast ifrån min bostad, fångar ett par gälla röster min uppmärksamhet. Tre magra tonårstjejer, helt klädda i svart, sitter på en bänk och småtjafsar med varandra. Saktar in och styr stegen åt deras håll, hjärtat klappar igång på allvar.
Låtsas få ett SMS och stannar bara några meter framför dem med mobiltelefonen i handen. Tjattret tystnar och jag hör tydligt hur de iakttar mig. När jag låtsats skicka ett svar lyfter jag sedan blicken mot dem. Ansiktsuttrycken och kroppsspråket från dessa tre gestalter signalerar tydligt att här kommer snart att hända grejer, om jag är med på noterna vill säga.
Tjejen i mitten reser sig med kavat min och ställer sig på knä på bänken. Ryggen vänd mot mig.
Dessa tre flickor ser ut att komma från ett högre samhällsskikt. Varför går inte riktigt att sätta fingret på. Förmodligen är det hur de för sig, blickar, kläder och accessoarer sammantaget. Det syns tack och lov inte till några andra flanörer i parken för tillfället och jag väntar nervöst på vad som ska ske. Deras utseenden är mycket lika, nästan som syskon och de påminner lite om en ung Harriet Bosse, fast med något stramare drag och smalare kinder.
De två andra tjejerna ställer sig också upp på varsin sida om det knäböjande sexobjektet. Med varsamma och långsamma händer smeker de över den utputande stjärten och de fasta låren. Svarta strumpbyxor dras ned i samma lugna takt, de fyra händerna smeker snart naken hud under den nedhängande kjolen. Allt tycks följa en given regi. Detta har de planerat, ja, kanske till och med övat inför!
Mitt stånd är om möjligt hårdare än imorse.
När svarta minimala stringtrosor snart faller ned till de späda knävecken och de unga väninnornas fingrar når det heligaste därunder blir det för mycket för mig. Springer okontrollerat fram till dem varvid de tre flickorna ställer sig upp, den mittersta fortfarande med bart underliv, där under kjolen. Griper henne om axlarna och drar henne bryskt till mig.
"Sååå, du vill ha lite stålar, då... för det här" väser jag darrigt men kraftfullt i hennes söta lilla öra. Hon nickar oroligt och de andra två står som förstenade och bara ser på. "Jaaa, självklart söta fröken, ska du få betalt ... frågan är bara vilken summa?" Ser hennes puls slå hårt och snabbt på halsen, avvaktar en reaktion. Hon står krampaktigt och ser på mig med rädsla i blicken och röda kinder, inser att hon är ute på mycket djupt vatten nu.
När jag inte får något svar så fortsätter jag, i ett tämligen misslyckat försök att låta vänlig:
"Jo, för unga fröken förstår att det finns en hel del kosing i kavajfickan här.. och om hon sköter sina kort rätt, så kan det bli en väldigt lukrativ affär för henne." Förstår inte själv vad jag håller på med, och varför i hela fridens namn ska jag använda ord hon säkert inte förstår vad de betyder?
Så öppnar hon den kyssvänliga lilla munnen sakta, fortfarande i mitt grepp. Andas in, som för att säga något. Men, hindrar sig. Proceduren upprepas ett par gånger, men till slut kvider hon stammande fram "v-va-va-vad vill d-du hitta p-p-på då?"
Med iskallt lugn förklarar jag tyst mina önskemål, dock i oförblommerat klarspråk: "Jag vill knulla dig, hårt och snabbt bakom parkleken där!"
Mitt beteende är inte tveksamt, det är nu direkt kriminellt. Men det har gått för långt nu, finns ingen väg tillbaka.
"7 000 får du, kontant"
För att stärka mitt utspel på det retoriska planet släpper jag sakta greppet om den nu darrande kroppen. Ger henne samtidigt en djupsvart blick, för att visa mitt allvar. Halar sakta upp plånboken och sen de rödaktiga sedlarna i den. I hennes ögon dyker något upp, när hon väl ser pengarna. En vacklande tvekan. I hennes bruna ögon återspeglas en inre kamp, om hur fel och farligt detta är. Och hur jävla(!) kul man kan ha för sju tusen spänn. Hon ger sina fastfrusna kompisar ett par trevande blickar. Tillslut tittar hon hastigt och uppgivet på mig, slår sedan ned huvudet och i denna stund vet jag att hon är övervunnen.
- - - -
Räcker henne resolut hälften av pengarna som ett förskott, tar hennes lilla varma darrande hand och leder henne bort mot den låga och avlånga grönmålade byggnaden. Den blivande brottsplatsen! Vi försvinner in bakom huset och står plötsligt i skydd av relativt tät grönska. De två vännerna håller vakt vid varsin kortända.
Det doftar jord och lite svagt av mögel vid den flagnade husväggen. Vårsolen spelar mellan trädkronorna ovanför oss, småfåglarna kvittrar intensivt, som om de ville varna andra smådjur för ett annalkande rovdjur. Symboliken är svår att missa. Tjejen framför mig står med apatisk uppsyn och väntar, med grund och häftig andning. Hals och kinder flammiga av ojämnt distribuerat blodflöde.
Långsamt och varsamt lyfter jag undan hennes axellånga hår och blottlägger halsen. Lutar mig fram och insuper doften av solvarm ung kvinna. Kysser begärligt hennes hals, precis nedanför ett oemotståndligt sött litet öra. Omfamnar den späda men kurviga kroppen som stelnar till i mina armar.
"Vad heter du, då, vännen?" frågar jag ansträngt. "Anna,.." svarar den ljuva varelsen, efter viss tvekan. Kanske är det hennes riktiga namn, kanske inte. Till min stora förvåning och förfäran triggar hennes nervositet och osäkerhet min rekordintensiva kåthet. Fortsätter sålunda att leverera hungriga kyssar över hals, nacke och axlar. En svagt sötaktig doft och smak har den sammetslena hyn. Svaga kvävda suckar hörs från den av stress snörpta strupen.
Från lekplatsen, på andra sidan huset hörs nu stoj och skrik. Barnfamiljerna har börjat strömma till. Anna vrider sig, för att komma ur mitt lystna grepp, men jag drar henne bryskt till mig och trycker henne mot väggen.
"Rädd för att bli upptäckt?" frågar jag syrligt. Får en hastig nick till svar. "Jaa, men ser du... lilla gumman, det spelar noll roll. Du tog mina stålar... We've got a deal!"
Utan tillstymmelse till självkontroll sträcker jag in handen under kjolfållen. Spänstiga och bulliga små blygdläppar möter mina fingertoppar. Tanken om att vara lite varsam spricker helt. Trycker hårt upp ett finger i springan. Flickstackaren är kalasvåt, en väta som är rätt seg och tjock.
Det blir för mycket.
Med våldsamma knyck rycker jag upp mitt bälte och byxornas knappar. Kuken får nämligen inte plats längre och sprätter ut, med försatsen skvättande åt alla håll. Från att hon varit 100% passiv händer plötsligt något. Innan jag vet ordet av har hon min uppspända kuk i näven. Hon vet uppenbart inte riktigt vad hon ska göra med den, drar och klämmer tafatt. Oavsett hur taffligt hon hanterar mitt stånd, så känner jag att det är svårt att hålla emot.
Anfall är bästa försvar! Ställer mig på knä i jorden, känner hur markens fukt tränger igenom byxtyget. "Vänd dig om!" beordrar jag Anna. Hon lyder snällt, utan att klaga. Så, för första gången under vår korta bekantskap får jag se hennes fylliga blygd med egna ögon. Lyfter upp kjolen och särar på hennes skinkor. Perfektion. Mjuka rundade former och trånga skrevor. De sötsyrliga dofterna från hennes våta öppning blandas med naturens omkring oss.
Jag låter tungan vandra sakta in mellan blygdläpparna, över den tajta fittöppningen och det ännu tajtare stjärthålet. Ljudliga stön hörs från den unga slynan. Besinningen släpper greppet igen, av smakerna och känslan, och slickningarna blir glupska och hätska. Får in tungspetsen i henne, en liten bit.
"Har du blivit knullad av en riktig man, någon gång? Eller bara småpojkar, i din ålder?"
Får inget svar, men tolkar det tydligt som ett nej.
"Det är en väldig skillnad, ska du se!"
Med full råstyrka trycker jag upp Anna mot väggen, redo att tränga in i henne bakifrån. För ett ögonblick blixtrar en osammanhängande idé om skyddsåtgärder genom hjärnvindlingarna, men det finns inget vett eller sans kvar för att slutföra denna tankegång.
I den stund mitt sprängfyllda ollon passerat hennes trånga fittmynning, efter lite kämpande mot ett retsamt och envist motstånd, så hugger det till i kroppen av kåthetens fulla raseri. Min manslem är aningen för stor för henne, och jag förstår att det stramar och spänner i hennes underliv. För mig är det skönt bortom rim och reson. Och hon jämrar sig stötvis och kort för varje juck, det låter nästan som en blandning av gråt och hicka.
Åsynen av min ådriga jättekuk som trögt glider ut och in mellan hennes perfekt rundade, fasta och bleka skinkor lockar omedelbart fram odjuret i mig. Besten!
Sliter tag i hennes hår och drar hänsynslöst hennes huvud mot mig med ett ryck, samtidigt som mina stötar blir våldsamma och stenhårda. Ljudliga smällar bildas när mina höfter ursinnigt slår emot hennes bak. Nu låter det faktiskt som att hon snyftar på riktigt.
"Du ska få ett par tusen till... för att du... är en sådan lydig liten... smutsig.... ... Slyna!" får jag fram med stor möda, rakt in i hennes öra, håret fortfarande i mitt kraftfulla grepp.
"... och jag ska,... söla ned dig inuti också.,..."
I en Gudomlig kramp forsar min sperma rakt upp i henne, i våg efter våg efter våg. Anna kvider högt och hennes ben skälver häftigt av anspänningen. Håller henne kvar pressad emot mig, så länge jag orkar fysiskt och mentalt, känner min fortfarande maximalt erigerade kuk pulserar i henne.
I samma ögonblick som jag släpper greppet rasar hon ned på knä, med ansiktet mot marken. Tjocka strängar av sädesvätska och spermier hänger från hennes blygdläppar och ned mot det jordiga underlaget. Som hon ligger i denna förnedrande position dyker den ena kompisen upp runt husknuten, utan minsta förvarning. Innan vakthållerskan hunnit öppna munnen en gång så förvrids hennes ansikte i drag av renaste förfäran, ett direkt resultat av det ocensurerat sviniga synintryck som möter henne. Hon försvinner illa kvickt, igen.
Jag känner ännu ingen skam, men en svag och gryende känsla av oro. Denna typ av handlande är nog för att hamna bak lås och bom, ... I åratal! Och för att ådraga sig samhällets fördömande för alltid. Köp av sexuell tjänst från minderårig. Våldtäkt?! Reflexmässigt slänger jag den återstående delen av vårt överenskomna arvode på marken, bredvid henne, tillsammans med 3 000 kronor ytterligare. Det minsta jag kan göra här är att stå vid mitt ord.
Efter en stunds plågsam tystnad hjälper jag flickstackarn på benen igen, det väser och puttrar blött från hennes fitta när luft och mer sperma pressas ur henne. Överräcker en pappnäsduk, som hon tar och slarvigt torkar av sig med mellan sina darrande ben. Ögonen hennes lyser av ångest och vild panik. "Nu - är - det - kört" tänker jag stilla inombords, men...
... som om en osynlig kraft utövat sin mirakulösa verkan på oss möts vi istället i en gemensam omfamning. En öm, varm och kärleksfull kram. Nästan som mellan en far och dotter. Det känns fantastiskt förlösande och med ens springer tårar fram i mina ögon också. Sköna befriande tårar. Så står vi så i flera minuter, tätt sammanpressade. Kysser hennes kinder och rufsar sakta om i hennes hår. Vi ger varandra ömsesidig tröst för våra blottlagda svagheter och brister.
- - - - -
På väg hem lovar jag mig själv Dyrt och Heligt att aldrig göra något liknande igen.
Det ska inte ta en vecka en gång, innan vi ses igen.
Den unga Anna och Jag.
//melancholius
Fler noveller av samma författare
Se där ja! Vad skönt det var. Skönt för herrn. För unga fröken. Och för mig! Ja, just det. Skönt att läsa en novell vars språk står lite för sig själv i detta tempel av syndig frossa. Tycker stilen står i skön kontrast till innehållet. Stil möter kättja. Gammalt möter nytt. Sen är det väl så, att vi väl ha oss ett knull de flesta av oss. Varför ska det vara så krångligt för? Nej, det behöver det inte vara, så klart. Inte här åtminstone ;)