Summer in the city
Författare: melancholius Datum: 2014-09-01 21:51:17
Läst:
13 372 gånger
Betyg: 3 (3 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Summer in the city
Den tredje augusti 2014, sista semesterdagen. Den definitiva avslutningen på en lång och fullkomligt meningslös ledighet som man lika gärna kunnat vara utan. Alla bekanta är bortresta eller på sina landställen och inga andra krav är ställda, kalendern helt ren. Hela stan känns ödslig. När arbetsveckornas rutiner och regelbundenhet upphör vrids dygnet som vanligt och allt blir upp och ned. Frukost kl.15 och sängdags kl.9 på morgonen, det senare efter flera timmar av M*A*S*H-repriser från -76.
Och värmen, den olidliga ständigt plågande värmen gör det omöjligt att sova gott. Man kan inte tänka klart, aptiten försvinner. Allting är kvalmigt och klibbigt, en söt och kväljande doft av röta överallt. Dekadens.
Något driver mig ut ur lägenheten. Inte för att jag vill gå ut egentligen, för det vill jag verkligen inte, men innan jag förstår vad som hänt står jag mitt på den tomma Hornsgatan. Kläderna redan genomsura av svett. Förmodligen har förståndet börjat överge mig, någon annan förklaring är inte trovärdig. Värmen har övergått i hetta, helvetisk hetta. Den värmer och bränner inte, den hamrar och slår ilsket som en stånghammare på hjässan. Växtligheten brun och uttorkad. Asfalten har mjuknat och luktar tjära.
Jag driver överhettad omkring i staden utan mål och mening, som en Raskolnikovsk travesti. I desperation söker jag fruktlöst svalka i olika butiker och andra näringsverksamheter. Helt uppenbart är man inte välkommen att hänga där någon längre stund, om inte några slantar skall spenderas.
Kommunala färdmedel blir min nästa utväg, bryr mig inte om vart de går bara det fläktar lite. Det visar sig vara om möjligt ännu värre än utomhus, men drömmen om en svalkande offentligt finansierad AC är stark. Buss, T-bana och spårvagn betas av i nämnd ordning. Vid Alvik ger jag slutligen upp och kastar mig huvudstupa ut ur de växthusliknande förhållandena i tvärbanevagnen.
Det lilla torget är fullkomligt översvämmat av starkt solljus och det sticker till i ögonen när jag tillfälligt förblindas. Med vinglande steg och knapp ledsyn irrar jag iväg med hopp om att finna skugga.
--- --- ---
Jag vaknar plötsligt med hjärtklappning. Munnen är snustorr, tungan har klistrat fast i gommen och ena benet har somnat. Beckmörker. Luften fortfarande olycksbådande varm. Mobiltelefonens klocka visar 01:30. Det tar en stund innan jag kommer till sans och begriper var jag befinner mig. Betongtrappan till den stora tennishallen är inte något optimalt ställe att somna på, det är alldeles uppenbart. Benet börjar piggna till och går inte att stödja på. Ryggen är stel och öm. Jag känner mig dammig och ynklig.
Så hörs annalkande steg i närheten och jag är med ens klarvaken. Det går till en början inte att urskilja varifrån de kommer och jag vrider mig nervöst men försiktigt omkring. Är på helspänn och vill inte röja min närvaro. Så dyker en gestalt upp borta vid spårvagnsspåren, en kvinna helt uppenbart men åldern är till en början svår att gissa. Jag slappnar av lite och tittar nyfiket på hennes framfart. Det går långsamt och en aningen vingligt, alkoholen slår hårt i denna tropiska värme.
Något som skärper min uppmärksamhet ytterligare är att hon nu hastigt tittar sig omkring i alla riktningar och sedan börjar knäppa upp sina shorts. Förmodligen är blåsan full av cider eller liknande sommardryck. Hon har tydligen inte lagt märke till min närvaro men av gammal vana vrider jag artigt huvudet åt ett annat håll. I samma ögonblick märker jag att något annat händer; en svag antydan till blodfyllnad mellan mina svettiga ben.
Jag har inte uppburit en riktig stabil erektion på månader. Faktum är att min sexualitet mestadels har legat i dvala under flera år. Jag har inte lyckats få några napp trots ihärdiga försök på krogen, konferenser, kurser (you name it) och orkar nu inte anstränga mig för att spela spelet längre. Lite porr och något enstaka strippklubbsbesök är allt, men dessa utsvävningar har inte heller alstrat någon egentlig kåthet att tala om. Engångsliggen från förr har också lämnat en fadd eftersmak, inget man vill återuppleva. Ointressanta och oftast rätt fula damer som kunnat sära på sina ben för mig enbart med berusningens hjälp. Alltid med ett kvardröjande inslag av ångest, troligtvis en ömsesidig sådan.
Jag sneglar bort mot spåren där kvinnan, förmodligen i tjugoårsåldern av kläderna att döma, nu satt sig på huk med benen brett isär. Jag ser henne snett framifrån och kan ana den ena rejäla skinkan. Så släpper hon efter för trycket och ett ljudligt plaskande ekar mellan närliggande byggnader. Det går tydligt att urskilja den grova strålen då den fångas av ljuset från närmaste gatlykta. Den gnistrar och glimmar, till synes färglös.
Jag blir ögonblickligen stenhård!
Det strilar och duschar över asfalten medan den unga kvinnan fokuserat häller ur sig ofattbara mängder vätska. Det känns som om det aldrig ska ta slut. Med en skamsen rodnad knäpper jag upp mina egna byxor och greppar tag om ståndet nere i kalsongerna. Gnider och drar. Så är den nattliga kisserskan klar till slut. Hon gungar lite med baken, fortfarande på huk, för att skicka ned de sista dropparna mot marken. När hon reser sig anar jag en tunn hårsträng på en i övrigt blankrakad blygd. Hon drar upp trosorna utan att torka sig. Jag sprutar häftigt i kalsongerna och det blir oerhört kladdigt. Lycka!
Jag sitter kvar på samma plats i nästan en timme och njuter av vad jag nyss fått ynnesten att uppleva. Sköna pirrande efterdyningar från orgasmen ilar fram och åter i ollonet, ja i hela mellangärdet.
Jag är under kommande veckor mentalt och kroppsligt uppfylld av denna undersköna scen och kan inte släppa tanken på att se något liknande igen. Kuken är i högform som aldrig förr och jag måste tillfredsställa mig flera gånger per dag, även på kontoret. Föreställer mig mina kvinnliga kollegor på toaletten bredvid, hur de skvalar i porslinsskålen och torkar sig slarvigt. Några droppar hamnar i trosorna och lämnar små gula fläckar på vitt bomullstyg. Jag kommer efter några sekunders intensivt suggererande. Dessvärre är ljudisoleringen mellan damernas och herrarnas extremt god och det går inte att höra någonting av deras uträttande av naturbehoven.
--- --- ---
Slutet av sommaren skall visa sig bringa en ny typ av välsignelse, förutom en märkbart svalare temperatur; allehanda festivaler i och utanför staden. Jag har aldrig gillat festivalen som företeelse. En primitiv tillställning där allting känns provisoriskt och sunkigt. Trängsel, fylla och äcklig mat, well, i bästa fall något vettigt band att lyssna på från ett betryggande avstånd.
Nu ser jag dock, efter lite skamsen research på webben och en dos sunt förnuft, att detta skulle kunna utgöra ett suverän källa för att tillfredsställa min nyfunna fetisch. Fulla människor i mängder med nydrucken öl att hälla ur sig, bara för att få plats med ny. Alltför långa köer till de hopplöst underdimensionerade bajamaja-bestånd som festivalarrangören pliktskyldigast skaffat fram.
Ett veritabelt kissorama!
En tvådagars popfestival söder om stan blir mitt första "gig", fredag-lördag. Valet av klädsel är svår eftersom det gäller att smälta in så gott det bara går, inte väcka någon onödig uppmärksamhet. Snittåldern på festivalen visar sig dessutom vara ännu lägre än jag räknat med och jag känner mig lite uttittad av alla ungdomar på vägen in på festivalområdet.
Tack och lov innebär den sena augustimånaden att mörkret börjar falla redan vid 20-tiden och ett inköp av festivalens egen hoodie ger ytterligare chanser till anonymitet. Musiken är så urbota dålig att jag nästan börjar ge upp enkom av den anledningen. Men, lite uppkåtningsdisciplin håller mig kvar och vid kl.22 har den allmänna berusningsgraden nått en påtagligt hög nivå. Det skriks, flamsas och tramsas. En del bråk också.
Försöker hitta en strategisk position för att kunna avgöra hur folk rör sig. Killarna, som jag inte är det minsta intresserad av, ställer sig ogenerat med brallorna på halvstång precis vid folksamlingen. Tjejerna däremot tycks inte vara så lätta att få koll på. Hela området omgärdas av skog och att på chansning ställa sig på pass någonstans i en dunge vore nog inte lönt.
Så får jag syn på två tjejer i sena tonåren som bälgar i sig billig öl. Högst sannolikt lokala förortsbrudar. Här kommer något att hända snart, mitt sjätte sinne går på högvarv. Försöker att diskret hålla ett öga på dem samtidigt som jag låtsas fippla med mobilen. Och mycket riktigt, efter ett par minuter börjar de hastigt röra sig mot ett skogsparti snett framför scenen.
Att följa efter dem går inte av flera skäl. Vägen de valt är delvis upplyst av de kraftiga strålkastarna från scenen och det skulle vara lite väl uppenbart att hänga på dem "hack i häl". Genar istället panikartat mellan ett par skräpmatsbodar och försöker genskjuta dem från sidan, längs med fältets utkant. När jag ser dem igen sitter de redan ned och det höga gräset i kombination med mörkret gör att jag inte ser så mycket. Två vita bakar som reser sig och alltför snabbt skyls av åter pådragna byxor. Fail.
Men jag väljer ändå att gambla med positionen och hänger kvar på samma plats, kom det två kan det komma flera. Blir nästan direkt överrumplad av tre tjejer till som kommer bakifrån, inifrån skogen. De är naturligtvis redan klara med sina respektive bestyr. De skrålar något åt mig, men musiken från den genomusla hip-hopgruppen på scenen omöjliggör ett korrekt uttydande av budskapet. Särdeles vänligt var det i vilket fall inte.
Detta gör mig i vilket fall lite hoppfull om att vara i närheten av en "hotspot" och när jag tittar närmare så är där faktiskt flera spår i gräset av gångtrafik. Ytterligare lite längre in skymtar det höga gallerstaket som avgränsar området.
Kuken är halvstyvnad av det relativt bleka bevittnande jag redan gjort och maximal erektion uppnås snart när jag nära staketet ser vita fläckar utströdda över hela marken. Kisspapper i mängder!! Den fräna doften som slår upp i näsan är omisskännlig och detta är ett smultronställe där jag vill slå läger. Hinner dock inte filosofera över möjligheterna särskilt länge.
Röster... kommer åt mitt håll... Hjärtat slår saltomortaler i bröstet. Ollonet yvs av en bultande svullnad. Ett par låga buskar precis invid den urinimpregnerade markytan blir utan vidare eftertanke min övervakningscentral.
Så stannar hjärtpumpen nästan. Det är en kille och en tjej, högst sannolikt en kille och hans tjej. Alkoholpåverkad Upplandsdialekt. Ett avslöjande innebär sannolikt trubbel och tråkigheter. Det förefaller som om hjärtats nu frenetiska hamrande överröstar beatsen från festivalens monstruösa ljudanläggning.
Jag ser tydligt konturen av killen som håller vakt vänd mot folkhavet därborta och tjejen som sätter sig ned med baken rakt åt mitt håll. Kanske tre meter framför. Svindlande nära.
Den unga kvinnan är förmodligen inte mer än 15-16 år gammal och tämligen mager. Det är direkt motljus vilket gör att skarpa konturer framträder. Ett vackert nattligt skådespel med en enda lyrisk åskådare på parketten. Jag sänker mig med kvävd andning ned mot marken för att få bästa tänkbara betraktningsvinkel.
Skinkornas rundning upp emot skåran och nedhängande fladdriga blygdläppar. Mellan dem en strid ihärdig stråle av rykande hett kiss. Jag håller i min utbuktande kuk genom det tunna byxtyget och kämpar för att inte undslippa mig några stön, spruta på sekunden eller okontrollerat rusa fram till den urinerande huvudrollsinnehaverskan.
När det rikliga flödet till slut sinar torkar hon slarvigt av kisshålet och övriga fittan med fingrarna. Jag är så störtkåt att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Sperman håller på att spränga fördämningarna. När hon rest sig och de är på någorlunda säkert avstånd hoppar jag fram till nedslagsplatsen. Vätskan som nyss rusade fram här har nästan helt sjunkit ned i jorden, men efterlämnat en liten ångande och skummig krater i myllan. Jag sänker mitt skälvande ansikte ned i fördjupningen och väter ned min nästipp.
Det ska bli ännu bättre, ... eller etter värre.
Det unga paret rör sig, inte mot scenen, utan längs skogsbrynet bortåt från allt spektakel. De går tätt intill varandra och så kan de inte hålla sig längre, ett vilt hångel utbryter. Händer trevar hetsigt under jackor och tröjor. Tjejen har rosa mjukisbyxor med någon löjlig text över baken, i sann white-trash-anda. Killen gräver med stor beslutsamhet och lätthet ned handen mot hennes nykissade skrev. Smeker och pullar. Ett uppkåtat gnyende hörs.
Oändligt sakta avancerar jag framåt. Ett stort mörkt stenblock blir deras tillfälliga möbel. Hon drar återigen ned mjukisar och stringtrosor till anklarna och den unge älskaren glider ledigt in i henne bakifrån.
Den unga paret gungar i takt till ett enfaldigt unts-unts. Fullbordat samlag uppnås inom kort. Jag är nu farligt nära dem och tackar den övertäckande ljudkulissen för hjälpen att få komma så tätt inpå. Låren på hannen börjar rista och juckandet avstannar i en utdragen kramp.
Och så kommer den i särklass mest uppkåtande syn jag någonsin sett i mitt 37-åriga liv. En syn som permanent skall fastna på näthinnan; Den pinfärskt knullade tjejen sätter sig på huk, lutad mot den stora stenen och krystar fokuserat. I långa sega trådar börjar manlig säd att långsamt streta ned mellan låren och ut i det daggvåta gräset. Hon rotar med långfingret i slidkanalen för att få ut det sista av den skamliga soppan, och, avslutar med att slicka av sitt saggiga finger. Nu måste jag komma, men...
"Ameh,.. Vafan!! Jävla pervo!! Döda han Micke!"
Flykt i total panik. Snabba steg bakom mig. Skammens rodnad blossar över hela kroppen och den utlösning som nyss var på vippen kommer nu okontrollerat farande av friktionen mot kalsongtyget. Det blir för mycket för koordination och balans. Snubblar till. Sen är det klippt...
--- --- ---
Sjukhussängen är extremt obekväm hur man än ligger, det molar och hugger. Förmodligen ett kännbart faktum för alla som drabbats av både brutna och spruckna revben. Men detta saknar för min depraverade person helt betydelse. Nästa sädesavgång till ljuva minnesbilder är allt jag har i tankarna, den sjunde för dagen.
En sann Voyeur är född.
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Denna novell är riktigt bra skriven och jag hoppas att de som läser den kan se förbi "kissandet" och uppskatta texten. Blir dock lite störd på mig själv att jag gillade din beskrivning av kissande kvinnor. Fan är jag störd eller. :)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tackar allra hjärtligast Hr. bullrun, för dessa värmande ord. Meningen var förvisso inte att man ska se förbi kisseriet i denna text utan att snarare bejaka fascinationen inför detsamma. Detta intresse, vilket hos undertecknad dock är rätt så ringa, är ingalunda någon ny företeelse heller som de flesta säkert vet. Rembrandts etsning från 1631, föreställande en urinerande kvinna, utgör förmodligen ett tydligt exempel på detta. Faktum är att just den nämnda etsningen utgjorde en primär inspirationskälla vid författandet. Ni torde alltså i ett dylikt hänseende kunna betraktas som tämligen normal :)
//Melancholius