Domän
Författare: melancholius Datum: 2015-01-28 09:36:52
Kategori: Heterosex och Lesbiskt
Läst:
12 464 gånger
Betyg: 3.7 (11 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Domän
- - - - -
- Ursäkta, du, är det okej om jag lånar den här?
Kvinnan på bänken bredvid mig frågar förvisso vänligt, men har ju redan börjat sträcka sig efter tidningens kultursidor som jag inhandlade för en timme sedan. Normalt sett säger jag vresigt och demonstrativt nej i sådana situationer, men kvinnan är mycket vacker och dessutom begåvad med den lokala dialekten som är så underbart sjungande och subtilt mjuk. Jag har en alldeles särskild faiblesse för just denna uppländska dialekt, och i yttersta synnerhet när den trakteras av fagra älvor som min bänkgranne.
- För all del, unga fröken. För all del.
Gävle station är denna eftermiddag ovanligt full av folk. Större delen av dem ska, av bagaget att döma norrut till Sälen, Åre och andra passande orter så här i vårvintertider. En fantastisk tid på året tycker jag för övrigt, snö och kallt men det börjar bli märkbart ljusare. Doftar friskt av snö och is i försiktig avsmältning. Man känner sig som en äkta nordbo, rätt igenom. Resten av resenärerna i den stojiga vänthallen ska till huvudstaden, får man väl förmoda. Precis som jag.
Den ljushåriga kvinnan tackar med ett soligt leende.
- Javisst, men ha inte för stora förväntningar bara. Fick man tro den där blaskan så hade kulturskymningen redan övergått i midnatt. Det kanske den också har, förresten.
Jag lägger pannan i djupa bekymrade veck och tittar tomt framför mig, lite osäker på om hon hört vad jag sade. För bara några år sedan var det fortfarande viktigt för mig att göra ett gott intryck på det täcka könet i alla situationer. Men det var då det. Nu är jag oftast mig själv istället och förställer mig ogärna.
- - - - -
Tåget gnisslar sig in vid plattformen och jag börjar sakta att röra mig mot min vagn. Packning har jag ingen, eftersom det idag enbart rört sig om en liten dagsutflykt.
Tonåringar skockas och trängs vildsint framför mig på perrongen och jag fasar inför risken att hamna i en "fritidsgårdskupé". I alla tider har det klagats på ungdomen, och det har man förmodligen i alla tider också gjort rätt i. Nu har jag dock en smula tur och endast ett förälskat par ur ungdomsskaran hamnar snett mitt emot mig, knappt tjugo fyllda vad det verkar. Det är fullsatt, så när som på platsen bredvid min, men i övrigt består medresenärerna synbarligen av civiliserade och lugna individer.
Det ser ut att kunna bli en behaglig färd när vi rullar igång söderut. Mörkret har fallit tungt och man kan knappt urskilja konturerna av det omgivande landskapet utanför tågfönstret. Egentligen hade jag bespetsat mig på att nu få försjunka i modernistisk 20-talslyrik av Södergran, men synintrycken av de unga älskande på andra sidan mittgången tränger sig envetet på i ögonvrån och försvårar den koncentration som dylika alster kräver för att göras full rättvisa.
Den unge mannen slingrar sig likt en utsvulten bläckfisk runt sin partner, ja, det ser verkligen ut som om han hade fler armar än två. Ett engagerat kyssande övergår snart i grovt hångel och tungornas blöta brottningsmatch sker ömsom inuti och ömsom utanför de två munnarna. Det är inte utan att denna juvenila kärleksglöd värmer, ända till mitt säte, och det dröjer inte heller länge förrän den börjar påverka mitt kön. Blodet värms upp och börjar susande att strömma ned emot skrevet.
Hans händer rör sig i allt snävare cirklar över de välsvarvade låren och baken, närmar sig hennes lustfyllda mittpunkt. Iver är bara förnamnet. Rätt vad det är hejdar de sig och slår upp ögonen, plirar vaksamt ikring sig för att se om någon iakttar dem. Mitt sjätte sinne förutspår tack och lov detta millisekunderna före och vips sitter jag till synes djupt försjunken i den pretentiösa poesin; "Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda krona, ..." Meningen säger mig ingenting, jag läser, men ser den så att säga inte. Hela mitt medvetande är riktat mot de två par ögon som misstänksamt granskar mig ett par meter bort, känner hur den oönskade uppmärksamheten bränner i sidan.
Ett stort mått viljestyrka uppbådas och jag lyckas undvika att släppa iväg blicken åt deras håll. I synfältets periferi följer jag intresserat hur de långsamt byter ställning, hon lutar sig med ryggen mot sin älskare och drar upp jackan över sina knän. Någon typ av aktivitet tar sedan vid under det dunfyllda syntetiska tyget. Uppknäppning av byxknapp och neddragning av gylf, tycks det. Mitt hjärta slår volter under kavajen och lemmen sträcker trögt och styvt ut sig i sin fulla längd i boxershortsen.
Precis ovanför bokens överkant bevittnar jag så en diskret pettingsession av intensivaste karaktär. Med armen krampaktigt böjd inunder det skyddande överdraget bearbetar han målmedvetet vad jag får förmoda är hennes våta springa. Den unga mjuka kvinnokroppen pressar sig mot hans hårda och ansiktet skiftar i njutning och plåga, omvartannat. Besinningen far all världens väg och jag börjar omärkligt långsamt att lösgöra livremmen för att komma åt min egen ...
- Nej, men hej igen!
Föreställningen avbröts hastigt men inte särskilt lustigt av en bekant älvolik stämma, tillika lekamen.
- Gud vad de skränar därborta i min vagn. Jag stod bara inte ut alltså. Tror du att jag kan få hoppa in bredvid dig här? Det här är det enda lediga sätet jag hittat.
Kvinnan från vänthallen. Det unga paret blev tydligen också störda av den vackra Gävlebons uppdykande och sätter sig tillrätta med rosiga kinder och glansiga blickar. Ur askan i elden för min del, kanske. Känner mig avslöjad och utlämnad, men är ändå tämligen säker på att hon inte uppfattat vad som nyss pågick här.
- Naturligtvis, självfallet. Hopp in bara.
Lägger mig utan vilje till med ett onaturligt käckt tonläge, detta i ett fåfängt och halvt undermedvetet försök att dölja den av kåthet darriga rösten. Jag vrider knäna utåt gången, så gott det går och släpper förbi henne. Passar också på att granska hennes kropp ordentligt nu när hon passerar precis framför mig. Figuren är mycket spänstig och slank, håret är ljusblont, långt och utsläppt. En doft av barrskog anas. Kläderna utgörs av en tätt stickad klänning, lite påminnande om en lusekofta i struktur och mönster, under den har hon mörka och tunna ullstrumpbyxor. Kroppstypen påminner om en dansares, bortsett från brösten som är rejält tilltagna. Det ser nästan lite onaturligt ut. Är de verkligen av äkta vara? Anletsdragen talar dock emot ett boob-job, om man får vara lite fördomsfull, då dessa är så ljuva och väna.
- - - - -
- Vi beklagar, men det blir förmodligen ett längre uppehåll här. En växel har drabbats av tekniska problem. Återkommer med information när jag vet mer.
Tågföraren låter mycket trött när han annonserar detta genom högtalarna, strax norr om Tierp. Vi sitter fast på spåret mitt i skogen och till råga på allt har en snöstorm börjat härja. Tjocka snöflingor rusar förbi i kaotiska virvlar utanför rutan och bakom dem är det becksvart, det ser ut som myrornas krig på en Tv-skärm. Som en symbolisk gest delas så småningom kaffe, thé och ostfrallor ut till alla passagerare som vill ha. Jag nöjer mig med en kopp svart java medan mitt nya ressällskap avstår helt och hon verkar inte alls vara tillfreds med den uppkomna situationen.
Efter en liten stunds konversation förstår jag att hon ska vidare med ett anslutande tåg söderut från Stockholm för att arbeta med ett forskningsprojekt i Skåne. Dessa planer får nog redan vid det här laget anses grusade. Hon heter Kersti och bor i närheten av Gävle, den stad där hon också växt upp. Arbetar gör hon i Uppsala, på universitetet närmare bestämt. För egen del njuter jag av den improviserade samvaron, intim och spontan på samma gång. Det finns ju inte heller någonstans att ta vägen och hennes utsatthet tilltalar faktiskt också. Lemmen har slaknat en liten aning men ligger fortfarande spänt på lur i byxorna. Takbelysningen släcks och endast ett par individuella läslampor hindrar mörkret från att ta över helt.
Kersti har, förutom sitt fantastiska sätt att tala också en blick som griper tag om en. Man sugs hjälplöst in i hennes fulla närvaro, blir bunden av den. Känns det inte förresten som om vi träffats förut? Efter ytterligare en stund får dock uppmärksamheten konkurrens av det yngre paret som troligtvis påbörjat sina syndiga aktiviteter igen. Eftersom jag nu sitter vänd mot Kersti och fönstret på vår sida gången kan jag inte se något av vad som försiggår, men hennes blick fladdrar till åt deras håll hela tiden. Och plötsligt rodnar hon och slår ned ansiktet, bara för att direkt titta upp igen och följa det fortsatta händelseförloppet bakom mig med illa dold nyfikenhet.
Indirekt kan jag nu följa alltsammans genom hennes ögon och ansiktsuttryck, som en mänsklig spegel. Det är underbart! Bättre än att titta på dem själv. Att hon blir upphetsad av att se detta råder inga som helst tvivel om. Andningen blir successivt hastigare, halsen allt mer rödflammig och rösten påverkas av samma instabilitet som jag själv drabbades av bara för en timme sedan. Händerna darrar också en aning, hon blir mera fysisk och närgången, tar i min överarm för att bekräfta mina utläggningar och svar trots att hon sannolikt inte hör på vad jag säger. Kersti korsar benen stup i kvarten, än åt ena och än åt andra hållet. Varm och söt andedräkt strömmar mot mig.
- - - - -
- Då kan jag meddela att vi nu kan fortsätta vår färd mot Stockholms central. Vi kan dessvärre inte köra med full hastighet och beräknad ankomsttid är 23:40.
Meddelandet rycker upp den vackra Kersti ur sin kåta trans och magin är med ens bruten. Verkligheten återvänder till henne och tågkupén igen. Fler anslutningar till Skåne finns inte denna sena tid på dygnet och att ta ett tåg tillbaka till Gävle går sannolikt inte heller. Hotell i Stockholm kan man kanske hitta, men det lär bli kostsamt.
Grep jag inte denna så lyckosamt framsprungna chans i svansen så vore jag korkad. Korkad på en rent kriminell nivå. Skickar omedelbart ett SMS till min fru om att en nybliven bekant hamnat i trångomål och behöver en sovplats för natten. Avslutar textmeddelandet med följande;
"Obs! Tänkbart prospekt. Guldnivå, om inte bättre... Det var ett tag sen. Ska vi köra?!"
Svaret från min bättre hälft surrar till i telefonen innan en minut hunnit förlöpa, där står endast en emoticon i form av tummen upp. Leendet på mina läppar kan inte hejdas.
- Jo, jag förstår att detta är en besvärlig situation för dig och min fru och jag vore glada om vi kunde få erbjuda vårt gästrum för natten. Eller så länge du behöver det för den delen.
- Åh, är det verkligen säkert? Det vore fantastiskt! Men jag vill absolut inte ställa till med något besvär.
- Inga som helst problem för vår del. Nöjet är helt på vår sida, det kan jag försäkra. Sådana situationer kan vem som helst hamna i och därför känns det bra att kunna bistå med lite hjälp.
Det kraftigt försenade Stockholmståget anlände centralstationen kl.23:30 och efter en 15 minuters taxiresa var vi äntligen hemma hos oss, mitt på Södermalm. Min kära och något speedade fru öppnade dörren innan jag hunnit gräva fram nycklarna ur fickan och hon hade den safirblå sammetsklänningen på sig, min absoluta favorit. Ytterst diskret make-up och håret elegant uppsatt, nästan på gammeldags flygvärdinnemanér. Har gjort sig fin.
- Hej, och välkommen hit. Louise heter jag. Förfärligt besvärligt för dig det här, förstår jag. Och ni måste vara hungriga efter den långa väntan på tåget, jag har satt fram lite kvällsmat i köket. Det är bara att ta för sig. Om du vill ta en dusch först så finns handdukar och en badrock framlagda i badrummet. Säg bara till om du behöver något annat.
- - - - -
När Kersti en stund senare kom in till oss vid bordet i köket, efter en välbehövlig dusch, så lade jag diskret en hand på min frus innerlår och smekte det mjuka sammetstyget intensivt fram och åter. Nattgästen var nu renare, gladare och enbart iklädd vår tjocka nötbruna frottébadrock som har en tendens att glipa både här och där. Vilken syn. Biljett till Malmö hade hon precis fått tag i på webben till ett rimligt pris, men avresa först om två dagar. Vi åt den lätta måltiden tillsammans under trevligt samspråk och vid tvåtiden bad hon att få rekommendera sig.
Louise och jag behövde däremot inte prata mycket mer med varandra denna natt, våra blickar sinsemellan sade det mesta. Både hon och jag var vid detta lag sprängkåta och väl i sängen så kastade jag mig över den längtande kvinnokroppen. Hjärnan och resten av kroppen glödde av upphetsning efter det nästan åtta timmar långa mentala förspelet jag utstått. I korthuggna fraser delgav jag henne mina upplevelser och tankarna som kom därav. Rev henne lätt med naglarna över ryggen och baken, kysste varenda kvadratcentimeter och lät mitt försatsslemmiga ollon glida upp mellan skinkorna. Tankarna på den lyckligt ovetande uppländskan på andra sidan väggen drev oss till vansinne. Min livspartner väste aggressivt i mitt öra;
- Knulla mig då, din jävel! precis så som du vill knulla henne!!
Kuken sögs våldsamt in i den fitta jag älskar mest; den köttiga, kraftfulla, mörkröda och ständigt våta härskarfittan. Att ligga helt still med lemmen begravd djupt inne i min fru är ofta skönast eftersom hon då kan utföra sin speciella massage enbart med hjälp av vaginans muskler. Så är det relativt tyst också, det blir inget knarr eller andra ljud från säng eller madrass. Känslan är nästan som ett professionellt utfört handjobb, men avsevärt häftigare. Uthålligheten är dock sällan bra när hon ger denna behandling och mycket riktigt, efter bara någon minut släppte fördämningarna. Säden forsade okontrollerat in i min frus muskulösa inre och fittväggarna fortsatte knåda mitt orgasmömma ollon både under och efter uttömningen.
- Ja, nu har du solkat ned mig riktigt ordentligt. Det får du se till att åtgärda, för jag är fortfarande kåt. Men först ska vi väl gå på lite "fågelskådning", eller hur?
Kunde man annat än instämma?
Lägenheten och stadsdelen utanför är ovanligt tysta när vi tätt efter varandra smyger ut i hallkorridoren, spritt språngande. Snöandet har inte riktigt givit med sig ännu och hela staden är inpackad i ett metertjockt gnistrande ljust täcke, lägger en effektiv sordin på trafik och alla andra ljudkällor. Parkettgolvet knarrar oroväckande till på några ställen längs vår framfart och våra hjärtan slår trumvirvlar när jag oerhört sakta trycker upp dörren till gästrummet.
Gästrummet är förvånansvärt ljust på grund av rådande väderlek och att få se det vi vill se är inte alls ansträngande. Kersti ligger där på rygg ovanpå täcket, enbart iklädd ett tunt linne och trosor. Sanslöst vacker är hon, sover djupt som en Snövit. Magen tittar fram och ena benet är ledigt vikt åt sidan. I mitt öra kittlar den jagade utandningsluften från min älskade som trängs med mig i dörröppningen.
Andlöst avancerar vi smygande mot sängen. Svaga droppande ljud hörs snart under oss när min sperma börjar sippra ut ur den nyligen knullade fittan och ned på golvet. Vår nattgäst visar inga tecken på att vakna och snart står vi precis ovanför henne. Nu ser man tydligt alla detaljer; den söta skålformade naveln, de spetsigt krusade bröstvårtorna som petar upp tyget i linnet och den djupa skåran i trosornas gren mellan fylliga blygdläppar.
Jag smyger in fingrarna mellan skinkorna på min voyeurkompanjon bakifrån och för in dem i den av upplöst sädesvätska hala öppningen, långfingret tillsammans med pekfingret. Så knullar jag henne sakta med handen en lång stund medan vi båda låter blickarna glida över lustobjektet framför oss. Andra handen tar snart smekande hand om vulvan och klitoris framifrån, slippriga av den rikliga mängden sädesvätska.
Det blir snart för mycket för att Louise ska klara av att hålla tyst och avslutningen får istället ske på badrumsgolvet med hjälp av min tunga. Det smakar först beskt och alkaliskt av spermaresterna men blir mer och mer syrligt allteftersom de kvinnliga safterna ökar i mängd. Hon kan inte hålla tillbaka ett högljutt gnällande när det slutligen går för henne i ett ristande klimax, rakt över hela mitt ansikte.
- - - - -
På morgonen vaknar jag av ett envetet stånd och en lätt nervositet i maggropen. En liten risk finns alltid att vi blivit upptäckta under nattens äventyr. Vid den sena frukosten känns det dock lite lugnare igen och Kersti tycks utvilad och oberörd, för allt vad vi kan se.
- Har du sovit gott?
- Ja, tack. Som en riktig prinsessa.
Prinsessa var ordet, tänker jag. Återigen den där dialektala njutningen som skickar varma ilningar längs med ryggraden. Håret lätt rufsigt och rosor på de mjuka kinderna. Eftersom det var söndag skulle hon nu passa på att gå på museum och kanske handla något, passa på att njuta av huvudstaden. Själv tänkte jag stanna hemma och skriva på lite egna texter, frun skulle på spa-besök i skärgården med ett par väninnor. Vi enades om gemensam middag kl.19 på en populär fransk krog ett par kvarter bort från vår bostad.
Att skriva något vettigt var naturligtvis ren lögn, men jag hade förvisso inte räknat med några litterära framgångar heller. Det var bara ett så kallat svepskäl för att inte behöva gå ut. När ytterdörren gått igen andra gången för dagen och alla steg i trapphuset tystnat så kunde uppladdningen påbörjas. Satte mig ändå vid skrivbordet, men med skissblock och ett kolstift för att ur minnet försöka fånga Kerstis delikata kurvor på papper. Det gick förvånansvärt snabbt och bra, vilket i sin tur ledde till ett nytt uppvaknande nere i skrevet.
Fortsatte med att försöka gestalta samma motiv men nu utan kläder, vilket också gick hyggligt. Ett kreativt sätt att smeka henne i fantasin. Underbart att känna kåtheten stiga ytterligare. Och avslutningsvis ett improviserat porträtt av min bättre hälfts halvslutna underliv, med tjocka såsiga strängar av sperma hängande från sig. Ett tema jag fördjupat mig i tusentals gånger tidigare och även om jag tror mig kunna varenda skrymsle, utbuktning och flik av detta praktfulla kön så upphör det aldrig att fascinera och reta.
Nästa föremål för min uppmärksamhet blev givetvis gästrummet. Lakanen var fortfarande lite varma mot handflatan när jag prövande strök över dem, eller åtminstone inbillade jag mig det. Jag öppnade den lilla svarta resväskan och fann till min stora glädje sovlinnet och nattens par trosor högst upp. Trots att jag bevisligen är ensam kvar i lägenheten så tittar jag mig oroligt över axeln.
Tog av mig allt utom mina boxers och lade mig tillrätta där madrassen såg mest nyligen pålegad ut. Lade linnet över ansiktet och drog in alla dofter som fanns att känna. Efter första inandningen var jag nästan förälskad, ljuvt och lite ettrigt vilt doftade hon. Smekte försiktigt den hårda kuken utanpå kalsongtyget och bytte sakta ut linnet mot trosorna. Vände dem först ut och in för att komma åt grenen. Den sistnämnda var impregnerad av allehanda utsöndringar och hormonella lukter och precis i höjd med själva slidmynningen hade en tunn hinna bildats.
Med enorm lust sniffade jag, slickade och sög på det indränkta tyget och fick lägga band på mig för att inte komma direkt. Och den saken blev inte precis lättare när ett SMS anlände från spa-anläggningen i skärgården;
"Vi har det mysigt här, verkligen mysigt. Har precis fått en härlig massage och nu hjälper Helena mig att få upp temperaturen ytterligare i en avskild jucuzzi."
Ögonblicket senare kom ett MMS föreställande min frus forna studiekamrat och nuvarande kollega Helena, girigt sugandes på de så välbekanta brösten. Ett lika välbekant sting av svartsjuka blossade upp i mitt bröst, det som kanske gör mig allra kåtast. Faktum är att jag ordagrant minns vad Louise med stort allvar i rösten nämnde för mig redan efter ett par dagar av sammanboende, när vi precis legat med varandra;
- Du får inte ta det här på fel sätt nu, jag älskar män i allmänhet och jag älskar dig i synnerhet Jan, men det är något... något med kvinnor, ja, och med kvinnokroppar som bara, ... gör mig galen, på ett helt annat sätt. När man connectar... det är liksom större, på något vis.
Just då trodde jag att det bara var ett sätt att få igång mig igen, vilket fungerade utmärkt, för jag var faktiskt tvungen att ta henne på direkten. Men efter över ett decennium av delat liv med denna komplexa person så vet jag nu att det stämmer, kvinnor gör något med henne som jag inte kan. Det skrämmer och eggar i lika delar. Måste få vara så.
- - - - -
Under middagen på den franska krogen beslöt vi att slå på stort och bjuda vår gäst på allt; ostron, champagne, hummer, vin, ost, skurna frukter, mer champagne. Eller, tja, i ärlighetens namn var väl detta planerat sedan dagen innan, åtminstone. Vi möttes först av milda protester men hon gav snart upp och lät sig snart väl smaka.
Två kvinnor, så olika varandra till utseende, ålder, temperament och stil. Nu närmade de sig varandra både mentalt och fysiskt, i takt med att de dyra dryckerna rann ned i deras strupar. Min älskade hustru skötte sig alldeles utmärkt denna afton, frågade om dagens museibesök, forskningsprojektet, andra intressen och lyssnade uppmärksamt, bekräftade, fick Kersti att känna sig speciell. Tog i henne, viskade saker i hennes öra så att jag inte kunde höra, fnittrade och höll om.
På vägen hem tog vi en liten omväg genom Vitabergsparken. Damerna i armkrok och jag lite på efterkälken. Temperaturen hade tydligen beslutat sig för att hålla våren ordentligt stången ett bra tag till och hade nu ånyo fallit under -10. Himlen helt stjärnklar. Plötsligt stannar de till och nu förstod jag att sanningens ögonblick var inne. De två vänder blickarna upp emot det mörkblå valvet och håller varandra om ryggen, pekar på stjärnbilder och samtalar tyst.
Och, sedan - kyssen.
Louise vänder sig sakta mot Kersti och fångar beslutsamt hennes blick. Lägger båda armarna om henne och möter sakta hennes läppar i ärlig åtrå. Den bekyssta stelnar till och tappar armarna längs med sidorna, jag vågar inte titta utan vänder mig hastigt bort. När jag försiktigt ser efter igen så hånglar de på allvar, tätt sammanslingrade. Är det något hon verkligen kan, min fru, så är det förförelse av oskyldiga töser. En sann virtuos.
- - - - -
Mörkt brunt och ljust blont hår ligger sammanblandat och utspritt över soffkuddarna i vårt vardagsrum. Kropparna som hårsvallen tillhör är tätt tryckta mot varandra. Svinkallt utomhus, olidligt hett härinne. Säkert ett tiotal gånger försöker den ljusare av dem att lösgöra sig, oroligt sneglande åt mig, men den mörkare lägger kinden till och säger lugnande;
- hysch, det blir bra, det går bra. Åh, du är så härlig. Kom... kom hit.
Den äldre och mörkare särar varsamt på den yngre och ljusares knän. Litet grand spjärnar hon fortfarande emot, den yngre, men nu bara med sådan måtta att det kan tolkas som lekfullt. Smekande händer dansar piggt över vinterbleka lår och naglar nyper och rispar retsamt i hullet, fingrar kramar ömt men bestämt om de av naturen väl tilltagna brösten. Själv sitter jag på behörigt avstånd i en bekväm fåtölj och kämpar desperat emot för att inte skjuta ut hela härligheten rakt i byxorna. De visuella intrycken är våldsamma och nästintill övermäktiga.
Min älskade fru avancerar och har snart nått in under trosornas skira spetsar, övergjuter Kerstis hals med hungriga kyssar. Gåshud knoppas och de nu blottlagda bröstvårtorna krusar ihop sig till små rödvioletta russin, varav min käresta snart har ett i sin mun. Suger, nafsar och smackar.
Skulle uppmärksamma ögon här ta sig för att börja granska vardagsrummet i fråga under dessa övningar så skulle de snart se ett par intressanta saker. Den höga soffan är mycket rymlig och upplyst av flera riktade ljuskällor, nästan som en scen. Fåtöljen är lägre och står ovanligt solitärt i rummets mörkaste hörn. Och, så är det något med golvet. Ekparkett i snillrika genomgående mönster, jo men, något är annorlunda just runt platsen där jag nu sitter; mörkare betsade parkettstavar bildar en tunn linje. En gräns. Gränsen är helig och överträdelser från min sida straffas hårt, kan inte tolereras. Allt annat utanför denna skiljelinje är min frus domän, när hon har dambesök att kela med. Titta får jag, det är allt. Se men inte röra, inte ens mig själv förrän klartecken gives.
Upphetsningen är så effektiv att den plågar. Erektionen dunkar och bultar, det spänner i pungen. Prostatan duschar fram en strid ström av slemmiga utsöndringar över penishuvudet. En salongsberusad och nu rejält pilsk Kersti ser ut att ha släppt sina eventuella hämningar helt och ligger villigt med baken i vädret när boningens härskarinna låter tungspetsen beträda tabubelagda zoner. Nattgästen utstöter små rytmiska gnyenden i takt med att Louise fingerknullar hennes vackra och spänstiga fittöppning, håller isär könsläpparna för min skull så att jag ska få en fullständig insyn. Tusan om inte till och med hennes ordlösa läten bär tydliga spår av den gudomlig dialekten.
När min bättre hälft vigt har avlägsnat sina egna underbyxor, utan att avbryta sitt skickliga givande av oralsex, så närmar det sig dags för ombytta roller. Kersti vågar egentligen inte, det lyser av skräckblandad förtjusning i hennes uppspärrade ögon. Mest skräck. Men den genomgående och professionella behandling hon fått förpliktigar och att avstå en gentjänst är inte aktuellt. Långsamt närmar hon sig den väntande och uppsvällda vulvan, högst sannolikt hennes allra första. Petar lite trevande och pussar tafatt ikring dess kanter. Alla är vi barn i början och Kerstis nervösa vispande och pillande är kanske inte mycket att skryta med, men frugan njuter i fullaste drag. Hon fullkomligt älskar att omvända tjejsexoskulder och låta dem göra sitt bästa.
Ögonen svider av synintrycken som bombarderar dem. Kersti sittandes på knä på golvet med klänningen ihopkorvad runt midjan. De svullna blygdläpparna tittar oblygt fram mellan skinkorna. Hennes allt ivrigare tunga vänjer sig mer och mer och börjar ta för sig på allvar av skinnflikar, öppningar, safter och utbuktningar. Louise kommer med en ansträngd suck och pressar cunnilingusnovisens ansikte mot sitt vibrerande sköte.
Nu vet jag att min stund snart kan komma. "Kan komma", ja, för det är inte alltid jag släpps in i domänen alls. Eller ut ur min fängelsezon kanske snarare. Senaste gången vi gjorde något dylikt var flera år sedan, men minnet är kristallklart. En servitris på vårt lokala café där vi äter frukost på helgerna. En rödhårig lite knubbig tjej, på tok för ung egentligen. Kanske 17 år. Jag blev inte utsläppt ur avgränsningen förrän morgonen efter utan fick snällt sitta kvar hela natten och se de två damerna gå in till vårt sovrum för att fortsätta lekarna bak lyckta dörrar. Jag var stormkåt, grät av svartsjuka och njöt av undergivenheten, allt på en gång.
Lycka! Handen höjs i en ceremoniell gest. Jag ska sitta kvar, men kommer att få mitt lystmäte. På given signal drar jag ned byxorna med mina skälvande händer. Kuken sprätter upp ur sitt gömställe. Min hustru, som jag älskar mer än något annat, kommer fram till mig. Smeker sig själv mellan fittläpparna som är alldeles geggiga av sin egen utlösning nyss. Hon kliver upp med ryggen mot mig och låter lemmen sakta glida i sig. Kersti stirrar som förhäxad på skådespelet från soffan, det är nog första gången hon bevittnar ett samlag live också, kan inte låta bli att smeka och pulla sig själv.
De båda kvinnorna har tät ögonkontakt, jag ser det inte men känner det. Tydligt. Dessa ejakulationer är alltid de allra bästa. Det bränner i sädesgångarna av nervaktiviteten och förlösningen samt bränner i själen av avund och svartsjuka. Sensationerna förstärker varandra. Bara sekunderna senare är min fru åter fullsprutad av tjock och klibbig säd. Jag anar hur Kersti med fascination stirrar på slidöppningen där sperman börjar välla fram och det är tydligen också vad som får henne att tippa över orgasmens rand. Hon kurar ihop sig och kvider, med handen krampaktigt pressad upp mellan sina ben. Vi sitter sedan stilla alla tre under kompakt tystnad och bara andas, omöjligt att säga hur länge.
- - - - -
När vi vaknar vid 11-tiden nästkommande förmiddag så har hon försvunnit. Inga lappar eller andra meddelanden står att finna. Skammen tog förmodligen ut sin rätt, det är inte första gången i så fall. Men för oss var hon en av de bästa någonsin, ett sant och delat minne för livet. Vi svär en gemensam ed att det inte skall dröja till nästa gång.
//melancholius
Fler noveller av samma författare
Min herre!
Till följd av er egen rekommendation har jag just läst er novell "Domän"; det implicita självberömmet var sannerligen inte malplacerat. En ypperlig prestation som förljuvande morgonståndet för mig.
Kort sagt: "otyglat snusk med litterär finess".
Chapeau!