Allt har ett pris
Författare: melancholius Datum: 2014-05-17 22:26:34
Kategori: Fetish och Heterosex
Läst:
22 548 gånger
Betyg: 3.5 (7 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Nötta stilettklackar klapprar frenetiskt på de grå trottoarplattorna, kursen apatiskt utstakad. Det innersta av innerstaden, trånga fält och hagar av asfalt, betong, stål. Den mest utpräglat urbana miljö som står att finna i vårt avlånga land. Benen för den utmattade och sargade kroppen framåt med outgrundlig energi, den borde egentligen varit permanent avstängd sedan länge.
Bortglömd. Begraven.
En medicinsk paradox; det gift som under årens lopp brutit ned celler, membran och sinne har samtidigt en kraftfullt konserverande verkan, utgör nu motorn, kärlet för själen. Är viljan själv.
Förmågan att ens reflektera över ovanstående är sedan länge förlorad.
Kontorskomplexen, Riksbanken, de fem Hötorgsskraporna representerar alla otillgängliga miljöer där välpressade kostymer sterilt förhåller sig till varandra. I klimatiserade konferensrum och välstädade korridorer. Dessa ointagliga borgar utgör fonden till hennes vardag och hela tillvaro.
Kostymerna känner hon mer än väl, de bistår nationens finanser såväl som hennes egna. De smyger anonymt ned i stadens myllrande undervegetation och stillar sina skändliga lustar, där gatans tjänstvilliga lakejer alltid möter upp.
Alla tankar är smärta, bäst är att inte tänka alls. Krampaktigt försöka hålla distansen tills den giftiga nektarn åter kan hällas in - en efterlängtad liten oas av neutral existens.
Den lilla vindslägenheten på Regeringsgatan kan hon vid det här laget utan och innan. Hon känner sig aldrig hemma och det är väl avsikten. Ingen bor ju egentligen där, ett köp han gjort utanför den äkta hälftens vetskap. Möblemanget ett koncept hämtat direkt ur inredningskatalogen. En investering kan lyan betraktas som kanske, ja, men framförallt ett hemligt näste för att bedriva hor.
"Jamen så spärra upp rövhålet då, ditt satans tjackluder". Smällen tar långt bak på käken, nästan på halsen. En blixtrande domnad hänger kvar ett tag innan smärtan avlöser. En femhundring extra "för besväret" är det dock värt, alla dagar i veckan. Han är en av de generösa, men tappar lätt besinningen.
Stirriga händer trevar längs hennes magra lår. River, nyper, smeker. Hans händer är egentligen mycket vackra med breda handryggar, markerade knogar och välvårdade blanka naglar. En häpnadsväckande styrka i greppet, de skulle kunna förgöra henne utan minsta ansträngning. Hon ryser, känner sig liten.
Hon vill inte, spjärnar desperat emot men det går inte - njutningens signaler åker hjälplöst skytteltrafik mellan hy och hjärna. Som vanligt med denna eleganta kund. Manliga fingrar omsluter helt de blottlagda brösten och tvingar fram den första glatta vätan.
Han har laddat flera veckor för detta tillfälle, byggt upp sin frustration till ett maximum. Han har läst texter, sett både rörliga och stilla bilder, låtit fantasin löpa fritt i det tillåtna och förbjudna. Envetet retat sin lem tills det att fördämningarna nästan brustit. Sedan upprepat hela processen igen och igen. Säden spränger och vallar i hans mellangärde.
Höger tumme är först med att nå sitt slutmål, en skrynklig rosa ridå av lent kvinnoskinn. Estraden öppen och redo. Nu får vätskan inte ens plats i honom längre. Det rinner över och kladdar under förhuden. Han måste slå och knulla henne, hårt.
Lustan ett ursinne, kättjan ett raseri, som Tégner kanske uttryckt saken.
Han rycker tag i midjan och kastar över henne på magen. Cattis kallas hon, egentligen Catrin, uppvuxen i Västerås, men det kommer han aldrig att få reda på. Han sliter isär hennes skinkor och stirrar blint på områdets eggande topografi. Skrevets höjdskillnader, rundningar och springor, syner som hetsa till vansinne.
En oljig känsla när penishuvudet drivs fram och åter, över en mynning och så den andra. En våldsam smäll på skinkan överraskar, bedövar till och med öronen för ett ögonblick. Hon njuter motvilligt, kommer aldrig att erkänna det.
Han vet att det förlösande ögonblicket inte kan hållas tillbaka särskilt länge. Det ilar och värker, kommer att bli intensivt. När han förmått sig att hålla igen på detta vis, nästan en månad, kommer inte en gång att räcka för fullständig uttömning. Den äkta hälften kommer att få ta hand om återstoden redan ikväll, utan någon sanering först. Den underbara förnedringen - bestryka sin frus pryda skötes inre skrymslen med ett luders smutsiga safter.
Rövknull är bara angenämt i teorin. Efter en liten stund känns ingen större skillnad mot fittan. Den initiala strama kramande känslan blir vag, den tabubelagda öppningens tjusning falnar. Han vill dessutom känna kraften av maskulina befruktarceller, slungas in i fertila kanaler. Trycker istället in tummen i anus och håller still medans han pumpar, känner sin egen styva stolthet genom heta tunna hinnor.
Hon har sedan år tillbaka slutat bry sig om kondomer och andra skyddsåtgärder. Mensen slutade abrupt i sena tonåren efter en målmedveten anorexi. Inget smittsamt tycks ha fått fäste ännu och man kan ju ledigt ta minst dubbelt upp i betalning. Nackdelen är rinnandet efteråt, när man nästan lyckats förtränga nattens kundbesök så börjar det sippra ut i trosgrenen. Blir slemmigt och kallt, luktar unket, nästan som en form av inkontinens.
Hon gnyr med ansiktet pressat ned i den exklusiva och trista sidenkudden, hoppas innerligt att han inte hör. Hon når tack och lov inte klimax, men blir förmodligen tvungen att tillfredsställa sig i trappen på vägen ut.
Han vrålar och brölar dovt, låter som ett kreatur. Släpper efter och låter den sega sädesvätskan välla ut i tunga strålar. Drar sig ur och bevittnar hur de sista dropparna faller över hennes svullna blygd, där tusentals män gjort detsamma innan honom.
Kläder dras hastigt åter på, skor knyts slarvigt. En alltför låg summa byter ägare. Inget sägs, blickar i golvet, var och en sin egen artspecifika skam.
Han tar efter en tjugo minuter lång promenad Saltsjöbanan mot slutstationens burgna reservat och hon går ett par kvarter norrut, till nästa kundmöte.
Storstaden, en anletslös organism är deras enda vittne.
//Melancholius
Fler noveller av samma författare
Jo, apatiskt var ordet. Och det gäller inte bara den kvinnliga karaktären. F.ö. ser jag nu ett par små skrivfel som smugit sig in. Mycket irriterande. Tegnér hette gubben och inget annat.