Björn och Karin, en cuckolding-novell del 25
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:08:59
Läst:
4 050 gånger
Betyg: 4.6 (8 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 25
Karin drog jackan tätare omkring sig. Vinden var rå och kall och bet i hennes kinder. Men det var skönt att komma ut och röra på sig och ta en promenad. Hon kände sig som ett barn på julafton, med ett nervöst men förväntansfullt pirr inom sig. I kväll skulle det ske.
Hon vek av från stigen och hörde den fortfarande frostitna marken krasa under hennes fötter när hon gick in i skogen. Här blåste det lite mindre och hon fick upp värmen när hon snabbade på sina steg uppför backen. Det var fortfarande tidig förmiddag och solen stod lågt och hade svårt att kämpa sig igenom träden högt ovanför henne. Skogen var inbäddad i ett svagt halvljus och här inne hade vinden helt lagt sig, vilket fick omvärlden att kännas ännu mer avlägsen.
Karin hittade fram till bäcken, som vid den här tiden på året bara såg ut som ett lerigt dike, och följde den nedför sluttningen så gott det gick. Hon fick ta sig fram sakta och försiktigt, eftersom det var lerigt och halt på sina ställen. Men det var bra. Det tvingade henne att fokusera på själva vandringen och på att inte konstant tänka på den annalkande kvällen och vad som skulle hända då.
Efter några kilometers promenad hittade hon fram till gläntan med den gamla rastplatsen. Hon såg sig om. Skogen låg helt stilla runt henne. På vintern och våren fick man nästan garanterat vara själv här ute, men det var ändå något speciellt med att plötsligt inse att det inte fanns några distraktioner. Hon borstade bort lite is och gamla barr från en av bänkarna och satte sig för att vila. Med frusna fingrar lyckades hon skala apelsinen hon hade med sig och satt där och försökte värma sig av de solstrålar som letade sig ned. Det var kallt och helt tyst.
Hon tänkte en stund på Sara, och sa till sig själv att hon verkligen måste se till att de träffades i veckan. För Karin kom det som en blixt från klar himmel när Sara plötsligt hade hört av sig och berättat att hon flyttat hem till sin mamma. Karin hade en gnagande känsla av att ha väckt något i sin väninna när de pratade om sina respektive snedsteg. Karin hade hoppats på att det skulle lugna Sara, visa att det är ok om sådant händer, att det faktiskt finns en väg framåt. Bara man kommer ihåg att den vägen inte bygger på att gå bakom ryggen och smussla med vad man gör. Men det verkade som om det fått helt motsatt effekt och istället fått Sara att dra sig undan sin kille ännu mer. Karin ryckte lite på axlarna åt sig själv där hon satt. Vad visste hon; Sara kunde ha lämnat Stefan ändå, av tusen andra skäl och förr eller senare. Deras samtal hade kanske ingenting med det att göra.
Hon trodde inte det om Sara, men kunde ändå inte låta bli att tänka tanken att deras terrorbalans nu var skiftad. Hon hade kunnat berätta om Peter för att Sara hade berättat om sitt snedsteg. Inte för att någon av dem skulle skvallra, men det hade ändå inneburit en viss trygghet, som en försäkring man tror att man inte behöver men ändå vill ha där. Men nu… Det fanns egentligen inget som hindrade Sara från att berätta för alla hon kände om vad Karin gjort. Och fortfarande gjorde. Hon visste förstås inte om hela historien, men tillräckligt för att det skulle bli svårt att låtsas som ingenting.
Karin visste med sig att det kunde ha gått åt helsike för henne och Björn ändå, och att det var han som var den som sett till att de fortfarande var tillsammans. Men i ljuset av det som ändå hänt tyckte hon nu att hon hade valt rätt väg. Alldeles uppenbarligen hade de fått det att fungera i över ett halvår, och de gjorde fortfarande framsteg. Samtidigt som hennes väninnor och bekanta gjorde slut och skiljde sig, den ena efter den andra. Karin tänkte inte vara så självgod att hon hävdade att hon och Björn var tillsammans bara tack vare deras … Ja, tänkte hon, kalla det för vad det är. Tack vare deras cuckold-förhållande. Det var kanske inte bara därför, men uppenbarligen gjorde de i alla fall någonting rätt.
Hon funderade för tusende gången på om hon kanske skulle höra av sig till Caroline. Hennes gamla kollega skulle nog bli rätt förvånad om hon hörde av sig, men även om de aldrig kommit varandra så särskilt nära fanns det ju inget skäl att tro att hon skulle bli avvisad. Det kanske vore bra att prata med någon likasinnad, som i alla fall befann sig i ungefär samma situation. Men samtidigt tog det emot lite. Hennes förhållande med Peter hade redan så stor del i hennes och Björns liv. Om det nu också skulle börja prägla vilka de umgicks med… Nej. Karin skakade på huvudet. Något andrum kan vi ändå behöva.
Andrum, ja. Skulle det behövas efter ikväll? Hon funderade på hur Björn skulle reagera. De var så förberedda de kunde vara. Hon visste med nästan fullständig säkerhet att han skulle kunna hantera det han skulle få se. Men man känner aldrig säkert en annan människa. Och även om han skulle vara ok, skulle upplevelsen kanske vara så stark att de skulle behöva dra ned på takten, lugna ned sig, andrum… Karin suckade. Det hade krävt mer tålamod och planering att nå hit än vad hon trodde att hon hade i sig, och när de nu var så nära ville hon bara få skörda frukterna. Inget mer förberedande och fixande och trixande. Nog för att hon älskade spelet hon spelade med Björn - som de spelade med varandra - men ibland ville hon bara kunna ringa dit Peter och få kuk utan vidare krångel.
Tids nog, tänkte hon. Snart så. Hon såg sig runt i skogen och suckade nöjt. Hon hade försökt få med sig Björn ut på promenad, men var innerst inne ganska nöjd med att ha fått några timmar helt för sig själv. Även om gudarna skulle veta att han verkligen hade behövt det, så rastlös och nervös han verkade vara. Hon kunde inte gärna hålla det emot honom. Hon kunde inte ens föreställa sig att själv vara i samma situation, och det var verkligen inte konstigt att han var nervös. Hon skrattade till för sig själv. Han borde vara nervös, om inte annat.
Hon tittade på sin klocka och reste sig upp. Det var ingen brådska inför kvällen, men det började ändå bli dags att ta sig hemåt. Hon ville duscha i lugn och ro, förbereda sig. Det fanns så mycket att förbereda. Hon log för sig själv. Äntligen händer det.
*
Stolen var redan, efter bara några minuter, obekväm att sitta i. Alldeles för hård och kantig och det fanns inte något bra sätt för honom att sitta. Björn tänkte att de borde kollat det innan, men sen slog det honom att hon mycket väl kan ha varit medveten om det och valt stolen just därför. Det fanns hur som helst inte mycket annat att göra än att vänta.
”Jag kommer alldeles strax tillbaka” hade hon sagt och kysst honom lätt. ”Vänta på mig här”
Björn såg sig runt i rummet och försökte ta in vad som snart skulle hända här. Hans hjärta bultade hårt och det kändes som om hans mellangärde var ett svart hål av svartsjuka, oro och kåthet. De hade tänt några ljus tillsammans och han hade tidigare under dagen bäddat med fräscha lakan. Deras sovrum. Han var så van vid att det var deras, men snart skulle han uppleva något helt otänkbart här inne. Han svalde tungt.
Det hördes dova röster inifrån vardagsrummet. De satt där och pratade, planerade kanske. Björn visste inte men önskade så att han kunde höra vad de sa. Han hade bara suttit där några minuter, men kände sig redan rastlös och hade svårt att sitta still. Så hörde han steg närma sig och hann känna en lätt våg av nervöst illamående innan Karin öppnade dörren. Själv. Hon log mot honom och drog igen dörren bakom sig. Hon såg sig runt och nickade gillande samtidigt som hon satte upp sitt långa hår i en tofs.
”Det är nog dags för dig att klä av dig, vännen” sa hon. Björn reste sig på darriga ben och drog av sig tröjan och byxorna. När han tvekade inför sina kalsonger nickade hon åt honom och han drog av dem också. Hans kuk hängde där, tung och svullen bakom kukburens spjälor. Någon del av honom var definitivt redo.
Karin kom fram till honom och visade med en mild knuff att han skulle sätta sig igen. Han kände det hårda träet under sig samtidigt som hon böjde sig fram och kysste honom igen. Efter en lång kyss drog hon sig undan och log sitt strålande leende mot honom. Varsamt men bestämt började hon knyta fast först hans högra och sedan hans vänstra hand i armstöden på stolen. Han lät det hända. Han hade förklarat för henne att det inte var nödvändigt; hon hade förklarat att hon tänkte göra det för att hon ville. Och därmed var det slutdiskuterat. Nu kände han hur hon knöt sidenbanden hårt runt hans armar. Han skulle bli sittande där tills någon släppte loss honom. Ändå kände han en våg av tacksamhet när hon låste upp det lilla hänglåset och drog undan buren. De såg båda två på när hans kuk växte och liksom kände på sin nyvunna frihet. Karin hjälpte den till rätta med sin hand och han var strax stenhård under hennes fingrar. Då släppte hon honom.
”Hur känns det?” frågade hon honom med mild röst.
”Jag är nervös, och lite rädd”
”Jag är också lite nervös” sa hon och skrattade till. ”Men du behöver inte vara rädd älskling”
Han nickade åt henne som svar. Han hade inte något mer att säga om det. Hon lät det bero där och reste på sig samtidigt som hon kärleksfullt rufsade honom i håret. Hon tog några steg bort från honom och drog av sig sina kläder. Björn kunde inte hålla tillbaka ett lågt stönande av frustration och åtrå när hon strax stod naken framför honom. Hon log mot honom över axeln. Hon visste vad han kände.
Han hade trott att hon skulle ta på sig något annat, men hon verkade ha andra planer. När hon fått undan sina sista kläder såg hon på honom, log och nickade lite, nästan åt sig själv. Det var dags. Han kunde inte låta bli att följa hennes bröst med blicken när hon gick mot dörren och öppnade den. Det var dags.
Peter hade inte tagit någon notis om honom alls, ignorerade honom totalt. Björn förstod honom. Med Karin naken och villig i Peters famn fanns det annat att fokusera på. Björn svalde tungt och tvingade tillbaka blicken, såg på när de kysste varandra. Han såg hur Karin ställde sig lite på tå för att nå att kyssa den andra mannen. Han kunde föreställa sig hur hon kände hans kuk pressas mot sin mage. Peter drog av sig sina kläder mellan deras kyssar. Björn kunde inte låta bli att betrakta hans vältränade och muskulösa kropp och jämföra sig. Björn var lång och bredaxlad, men inte tränad på det där muskulösa sättet. Fast han var längre än Peter såg Karin mindre ut i Peters famn, försvann nästan bakom honom. För en sekund bröt hon kyssen och såg på Björn. Ett litet leende spelade i hennes mungipor när de fick ögonkontakt. Så sjönk hon sakta ned på knä framför den andra mannen.
Björn gnydde till av frustration, både för att han inte kom åt sin egen hårda kuk och för att han egentligen inte kunde se vad som pågick där alldeles framför honom. Även om han förstås förstod, och kunde höra de blöta ljuden från hennes mun och Peters andetag. Han blundade och lyssnade, föreställde sig hur hon tog honom i munnen. Han visste hur Karin brukade göra; hon var bra på det, väldigt bra. Herregud vad han saknade hennes mun nu. Svartsjukan brann i honom och han kände sig illamående. En del av honom hatade allt som hände.
Efter en stund tittade han upp och samtidigt lösgjorde sig Karin från Peter. Han hjälpte henne upp och de kysstes igen samtidigt som de tog några steg mot sängen. Peter satte sig tungt och drog med sig Karin över sig. Han sa något och de skrattade tillsammans där på sängen. Karins leende och skratt, att hon delade det med någon annan i den situationen, Björn stod knappt ut med att höra det. Han kunde se hur deras kroppar pressades mot varandra. Karin såg åt hans håll igen, försäkrade sig om att han såg dem. Så gled hon sakta ned för Peters kropp för att återgå till det hon nyss gjort.
Nu kunde Björn se varenda detalj. Han förstod att Karin ansträngde sig för hans skull och han både hatade och älskade henne för det. Han visste att Peter var stor men blev ändå förvånad över hur grov hans kuk såg ut. Karins hand såg så liten ut när hon tog honom i sin hand. Hon runkade den hårda kuken och sjönk ned och tog honom i munnen igen. Björn såg hur hon fick anstränga sig för att få in Peter i sin mun. Han tänkte på hur hon brukade ta hans kuk med lätthet. Skillnaden var uppenbar och tydlig för alla inblandade.
Han var både fascinerad och förtvivlad av det han bevittnade. Karin sög Peter långsamt, passionerat, verkade njuta så mycket av att ha sin mun runt hans kuk. Björn kunde se hur hon gav Peter långa ögonkast och glittrade med ögonen. Hon inte bara sög kuk, hon älskade med hans kuk. Och Björn kunde förstå henne, vilket var en insikt som gjorde att det kändes som att få en dolk i hjärtat. Han klarade inte att titta mer. Han kände hur tårarna nästan var på väg när han var tvungen att titta bort. Ändå stod hans kuk hård som ett spett.
En stund senare drog sig Karin uppåt i sängen och de började kyssas intensivt och låta sina händer utforska varandras kroppar. Björn kunde inte låta bli att se hur Peters hand kramade om Karins bröst och försvann in mellan hennes ben. De fortsatte så en stund innan Karin skrattade till åt något Peter sa. Björn hörde hur de pratade och skrattade med varandra, lågt, tyst, höll honom utanför. Svartsjukan rev genom hans kropp.
Karin lösgjorde sig från Peter, fortfarande med ett leende på läpparna, och mumlade ett ”jag kommer strax”. Så reste hon sig och tog några steg fram mot Björn. Deras ögon möttes och Björn slogs av hur intensiv hennes blick var. Hon böjde sig fram och pussade honom på kinden.
”Jag älskar dig” viskade hon i hans öra. Han tänkte på var hennes mun nyss var. Hon sjönk ned på knä framför honom och Björn flämtade till när hon tog honom i munnen. Hennes varma mun omslöt hans ollon, hon tog honom djupare, sög honom upp och ned några gånger. Han stönade högt, hennes varma mun kändes fantastisk. Så försvann hon lika fort igen, reste sig upp.
”Björn förtjänar också att ha det skönt” sa hon till Peter, och han visste inte om han skulle skratta eller gråta när hon la sig på sängen och tog Peter i munnen igen. Hon lät som om hon menade det, men han hade inte ens förtjänat trettio sekunders kontakt med henne innan hon återgick till Peter.
Fortfarande med känslan av hennes läppar runt sitt ollon såg han nu på hur hon tog Peters betydligt större ollon i sin mun. Det var svårt att ta in, att förstå, vad han såg. En del av hans hjärna kunde inte processa att det var hans egen fru han tittade på, hans egen älskade livskamrat som sög en annan man. Den delen av hans tankevärld kunde också fascineras av hur han för första gången såg en avsugning på riktigt, inte bara på film eller när det hände honom själv. Men den delen av hans förstånd som visste att det var hans Karin grät tyst inombords.
Peter sa något till Karin och hon lösgjorde sig och vred långsamt runt sig så att hon stod på alla fyra med ansiktet mot honom. Björn svalde tungt. Nu skulle det ske. Han ville skrika högt och protestera, men insåg det meningslösa i det. Peter såg på honom.
”Jag kommer knulla din fru nu. Som du aldrig gjort det”
”Var inte taskig nu!” fnittrade Karin och gav honom en lekfull smäll på låret. ”Bara gör det. Knulla mig”
Peter ställde sig på knä bakom henne. Björn kunde se hur hans väldiga kuk vilade mot hennes höft.
”Jag vill att han ska veta” Peter tittade intensivt på honom.
”Han vet” sa Karin och hennes ögon mötte hans. De såg på varandra. ”Knulla mig nu”
Peter rörde lite på sig och Björn förstod vad som hände. Han började tränga in i henne. Deras ögon var fortfarande fästa vid varandra. Så var det som om en slöja drogs över hennes ögon; hon var fortfarande där, men ändå inte. Han förstod att Peter var i henne, tog hans fru. Hon gnydde till, stönade lågt och sjönk ned med huvudet i madrassen.
”Ååååh guuud…” nästan skrek hon. Björn bet ihop tänderna, hårt. Han såg hur Peter tittade på honom med ett överlägset leende. Han försökte återfå ögonkontakten med Karin, men det var hopplöst. Så fort Peter trängde in i henne var hon som i en annan värld.
Svartsjukan rev i honom och han försökte stänga ute det som hände, men även när han blundade hörde han ljuden; deras upphetsade andetag, de blöta ljuden av hur Peter trängde in i henne. Björn öppnade ögonen och såg hur Karin skakade till av varje hård stöt, hur hennes bröst gungade i takt med hennes älskares påsättning. Trots smärtan han upplevde insåg Björn att han var kåtare än någonsin förr. Att han inte kunde röra vid sig själv gjorde att den overkliga känslan av att vara utanför, utesluten, förstärktes än mer.
Han kunde inte säga hur länge de höll på, men efter en stund bytte de ställning. Karin la sig ned på sidan med ansiktet mot honom och log stort samtidigt som Peter tog plats bakom henne. Från där Björn satt hade han bästa tänkbara utsikt över vad som skedde. Hon log mot honom och lyfte sitt ben. Björn kunde se varje veck av sin frus våta fitta, och strax den hårda kuken som placerades mot hennes varma öppning. Peter hade tagit ett resolut grepp om hennes ena bröst och trängde nu in i henne. Björn kunde se hur den stora kuken försvann in i hans fru, centimeter för centimeter. Han gnydde av svartsjuka när han såg hur spänd hon var, hur mycket hennes älskare fyllde upp henne. Karin gjorde gutturala ljud han aldrig hade hört från henne förr. Han visste att han inte fyllde henne så här, inte kunde ta henne på det här sättet. Karin började flämta allt högre och gav ifrån sig små skrik. Björn kunde knappt tro att det han såg var sant, men han insåg att hans fru höll på att få en orgasm. Med honom behövde någon av dem använda händerna, men nu… Han kunde inte sluta stirra på hur hon allt mer förlorade sig i njutningen. Hennes ben började skaka och så kastade hon huvudet bakåt och skrek högt.
Björn kunde knappt ta in vad som hände. Hans fru hade just kommit i en annan mans armar, på ett sätt som hon aldrig ens varit nära att göra med honom. Han visste förstås inte om en sådan här orgasm var bättre eller annorlunda, men han visste att det var något som han inte ens varit nära att frambringa hos henne. Han såg ned på sin kuk och kunde inte låta bli att jämföra sig med vad Peter hade att erbjuda henne. Det var en jämförelse han inte gick vinnande ur.
Med en sorgsen suck tittade han upp på paret på sängen. De hade vänt sig igen så att Karin låg på mage med Peter över sig. Peters muskulösa kropp omslöt henne, de hade fingrarna inflätade i varandra och Karin tog emot Peters kyssar över sin nacke och hals. Det såg intimt ut, det var inte bara rått sex utan något djupare. Björn kände sig förlorad. Men på något sätt också glad. Det var som att i all svartsjuka fanns det också en djup och genuin glädje över att Karin fick uppleva detta. När han lyckades stänga ute svartsjukan var det nästan som om han kunde uppleva det hon upplevde, dela hennes njutning och glädje.
Han kunde höra på Peters andetag att även han var nära. Hans stötar blev allt ivrigare samtidigt som Karin efter ytterligare en orgasm kollapsat i en hög där hon passivt tog emot honom djupare och djupare. Peter gav upp ett plötsligt vrål och tryckte sig in i Karin och höll sig stilla. Björn visste att han just nu kom djupt in i henne, fyllde henne med sitt sprut. Björn klarade inte att se mer. Han sänkte sin blick och stirrade ned i golvet. Tillintetgjord.
Avlägset, som i en dimma, hörde han dem småprata och skratta med varandra. Han visste att de delade det ömma ögonblicket efter sex, kysste varandra och njöt av varandras närhet. Björn kände sig fjärran, långt bort. Han klarade inte att se det, dem. Han hatade sig själv för att hans kuk fortfarande var hård och redo. Han visste att han aldrig skulle kunna ge Karin det han just sett henne uppleva.
Efter en stund insåg han att de tystnat. Karin rörde mjukt vid hans kind. Han klarade inte att titta på henne. Han kände hur hon kysste hans panna, smekte hans hår.
”Jadå” hörde jag henne säga, ”han kommer vara ok. Vi behöver bara lite tid här” Björn antog att hon svarade på något, något han inte ens hade uppfattat. Någonstans i bakgrunden hörde han sovrumsdörren stängas. Karin fortsatte hålla om honom, kyssa hans huvud, smeka hans hår. Efter en lång stund bröt hon tystnaden.
”Jag älskar dig lika mycket som innan” viskade hon i hans öra.
”Jag… jag kommer aldrig kunna…”
”Nej” viskade hon. ”Nej, och det är ok. Jag är din ändå”
Även om smärtan låg kvar där, upplevde Björn i den stunden en märklig frihetskänsla. Han var inte mindre svartsjuk än förut, men han insåg att hon hade rätt. Att hon var kvar där hos honom. Trots allt som just hänt, trots det han sett. Efter en stund vågade han lyfta sitt huvud och se på henne.
Han såg oron i hennes blick, men också hur tillfredsställd och lycklig hon såg ut. När han tittade upp kysste hon hans läppar ömt. Till slut klarade han av att besvara kyssen. Hon sjönk ned i hans knä, kysste honom girigt, strök hans kinder. Björn satt fortfarande fastbunden och kunde inte annat än ta emot hennes kärlek.
Efter en stund la hon sin hand över hans kuk. Björn kunde inte hålla emot ett lågt stönande vid hennes beröring. Hennes hand kändes sval och mjuk mot hans bultande hårda kuk.
”Vill du att jag ska ta hand om dig?” frågade hon. Han nickade till svar. Karin fortsatte kyssa honom samtidigt som hon började runka honom med små, lätta drag. Hon ville dra ut på stunden och han hade inget annat val än att följa henne. Men trots hennes lätta beröring kände han snart hur orgasmen började närma sig. Karin märkte det också; hennes kyssar blev allt djupare, hennes händer rörde sig allt hastigare över hans kropp.
”Kom för mig” viskade hon, och Björn kunde inte annat än göra som hon sa. Med ett plötsligt skrik kände han hur orgasmen slog över honom och hur hans kuk ryckte till. Sprutet formligen flög ur honom och Karin skrattade till när hon märkte kraften i hans orgasm. För en sekund kändes det som om han skulle svimma, så stark var orgasmen.
Efter några sekunder tittade han upp på henne. Hon skrattade till och log mot honom samtidigt som hon visade hur han sprutat ned hela hennes arm och bröstkorg. Hon gav honom en sista puss innan hon reste sig upp.
”Jag måste nog tvätta av mig lite” flinade hon.
”Jag…” flämtade han. ”Jag då?”
Hon tittade på honom och hans nu halvslaka kuk, sperman som rann ut över hans lår. Så ryckte hon lite på axlarna.
”Behöver du något?”
Han ryckte symboliskt med armarna för att visa att han fortfarande satt fast. Hon skrattade till och tittade nästan förvånat på honom.
”Men vännen, du trodde väl inte att vi var klara redan?”
Fler noveller av samma författare
