Björn och Karin, en cuckolding-novell del 21
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:08:14
Läst:
2 609 gånger
Betyg: 3 (6 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 21
”Ring mig”
Björn tittade på meddelandet på sin mobil. Inga varma hälsningsfraser, bara pang på. Han tänkte verkligen inte följa uppmaningen.
Han hade knappt hunnit stoppa undan mobilen och återgå till sitt arbete innan det ringde. Han visste vem det var. Han funderade på att inte svara, men insåg att det inte var någon idé.
”Hallå där” hörde han Peter när han hade tryckt fram samtalet. ”Läget?”
”Jo” svarade Björn, ”det är väl… jag är på jobbet”
”En öl efteråt?”
”Nja, jag vet inte det. Ska nog hemåt”
”Kom igen”
”Jag och Karin ska väl…”
”Mmm, men du hinner med en öl eller två efter jobbet. Kom igen.”
Björn suckade.
”Ok då”
”Samma ställe?”
”Visst”
”Halv fem”
Peter hade lagt på. Björn tittade på mobilen och skakade på huvudet. Men vid halv fem stod han ändå i baren och beställde en öl. Han rationaliserade det med att Karin ändå hade bilen, han skulle inte komma från stan innan hon var klar med sin träning och kunde hämta upp honom. Det viktiga var att inte, under några omständigheter, få Peter att bjuda dit henne. Han ryste till vid tanken på att de tre skulle ses ihop ute på stan.
Han hade precis satt sig vid ett tomt bord när Peter kom in och strax hade slagit sig ned med en öl.
”Något intressant?” sa Peter och nickade mot närmaste tv-skärm. Björn skakade på huvudet. Det hindrade inte Peter från en utläggning om matchen de såg, och Björn hummade med och svarade ibland fast skärmen bara visade en repris. Halvvägs ned i sin andra öl insåg han att han faktiskt hade kopplat av en stund.
”Så” sa Peter på sitt typiska sätt, ”hade ni ett bra snack?”
”Det vet du väl redan”
Peter såg genuint förvånad ut.
”Jag? Nog för att jag knullar din fru, men det betyder inte att hon berättar allt för mig”
”Hm” svarade Björn först, och en lite stel tystnad lägrade sig mellan dem. Han harklade sig. ”Jo, det var väl bra. Varför undrar du?”
”Ville bara veta. Vill ju att ni ska ha det bra”
Björn tittade på honom, och fast hans rationella del av hjärnan protesterade mot slutsatsen insåg han att Peter faktiskt lät som att han genuint menade det.
”Så vad säger du, känner du dig lite tryggare nu?”
Björn tänkte efter.
”Jo, lite kanske. Men vi behöver nog prata lite mer”
”Jag förstår det” sa Peter och nickade samtidigt som han tog en klunk öl. ”Det är klart”
”Jag frågade inte, för övrigt. Så nu behöver du inte fundera på det”
”Om?”
”Frågade om… att se på. Det gjorde jag alltså inte.”
Peter flinade mot honom.
”Du får göra det nästa gång”
”Skulle inte tro det du”
Ett sällskap hade slagit sig ner två bord bort, och Peter sänkte rösten lite. Björn sände honom en tacksam tanke.
”Vet du vad jag gjorde i tisdags?”
Björn skakade på huvudet. Vet du vad jag gjorde i tisdags? tänkte han. Ingenting. Jag gick runt där hemma och mådde dåligt och var kåt och undrade vad du och min hustru gjorde just då. Ingenting gjorde jag.
”Jag fick Karin att suga av mig på parkeringen bakom torget du vet”
Björn skakade på huvudet åt tanken. Det var helt otroligt. Men ändå…
”Inte för att det i sig var något” sa Peter, ”men sen. Hon promenerade hem till mig med min sats rinnande nerför kinderna”
”Jag tror dig inte” sa Björn och kände hur han styvnade och fyllde upp sin kukbur. ”Inte en chans”
Peter ryckte på axlarna åt honom.
”Hon har nog inte sett det innan, men hon har en undergiven person i sig. En undergiven slampa, om jag ska vara ärlig. Och jag har precis börjat plocka fram den sidan hos henne.”
”Vad vill du att jag ska säga? Jag vet inte ens om jag tror dig”
”Tro vad du vill” sa Peter och svepte det sista av sin öl. ”Jag fixar en sista runda åt oss, så kan du ju fundera på det”
Han var strax tillbaka utan att Björn var det minsta klokare. Inte skulle väl Karin…
”Fråga henne om du vill” sa Peter som svar på hans tankar, ”men min poäng är denna… Hon är undergiven, och hon behövde någon som plockar fram de sidorna hos henne. Precis som du är det och behöver det”
”Jag är inte…”
”Ge dig” sa Peter och viftade med handen mot honom. ”Nu är du bara fånig. Och min poäng som sagt, skillnaden är att hon omfamnar den sidan av sig själv. Du däremot, du stretar emot. Låt henne hjälpa dig precis som jag hjälper henne”
”Vi löser nog det själva tack” sa Björn mellan sammanbitna tänder. Han drack av ölen och njöt av tystnaden som uppstod mellan dem.
”Gör ni?” sa Peter till sist. ”För fan Björn, du kan väl vara ärlig mot dig själv i alla fall”
”Vad vill du? Egentligen? Vad fan sitter vi här för?”
”För att jag genuint gillar dig. Och verkligen ville ta en öl. Snacka. Vi har ju en del gemensamt, det får du ändå acceptera. Både fotboll” - han nickade mot tv:n - ”och andra saker… personer”
”Mmm”
”Så jag tänkte väl, fan vi tar en öl. Snackar lite. Men du verkar ha parkerat röven i din offerroll ikväll, så jag rör väl på mig”
Han reste sig upp och det var Björns tur att vifta avvärjande med handen.
”Förlåt. Sorry. Visst, du har väl rätt. Jag bara… jag orkar nog inte ta det idag, ok?”
”Ok, visst” sa Peter och satte sig. ”Och jag måste faktiskt gå snart, ändå.”
”Alright. Sorry”
”Du kan ju fråga henne ikväll”
Björn tänkte på Karin. Han kunde inte ens föreställa sig hur det skulle se ut om hon tog emot ett ansiktssprut. Det brände till i honom vid tanken, det var något hon aldrig hade låtit honom göra. Han försökte föreställa sig henne på knä, sperman som rann nedför hennes ansikte, hur hon låter den fortsätta droppa samtidigt som hon reser sig upp och de promenerar genom stan… Herregud.
Peter drack en sista klunk av sin öl.
”Ses på lördag då. Försök att cheer up tills dess, va?”
”Ok, det gör vi. Jag ska rycka upp mig. Ses”
Han tittade på Peter där han gick iväg, och tankarna återvände på en gång till Karin. Han kände att han var irriterad. Riktigt irriterad. Björn reste sig och beställde en öl till, och satte sig med en tung och arg suck. Jävla Peter.
Det jävligaste var, tänkte han samtidigt som han tog en klunk öl, det jävligaste var att Peter hade helt rätt. Han kunde erkänna det för sig själv. Men bara där. Han älskade att underordna sig Karin. Och, om han skulle vara ärlig mot sig själv, underordna sig Peter. Åtminstone sexuellt. Men han var inte där än. Han visste att hon visste, att de visste, men att säga orden… nej.
Han tog en klunk öl till och skakade på huvudet åt sig själv. I över ett halvår hade han fantiserat om att få se dem ihop. Det värsta med kukburen, var att han inte längre kunde runka och föreställa sig hur de såg ut tillsammans. Han saknade fantasin, och han klarade inte att stirra verkligheten i ögonen.
Jävla Peter.
Fler noveller av samma författare
