Björn och Karin, en cuckolding-novell del 14
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:07:01
Läst:
2 846 gånger
Betyg: 3.3 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 14
Björn sträckte på sig och reste sig upp ur soffan. José och de andra kollegorna var djupt involverade i någon diskussion om lokalpolitiken i Uppsala, och han kände att han verkligen inte kunde bry sig mindre.
”Slutfikat för mig” sa han med en ansträngt lättsinnig röst, fast han egentligen var uttråkad in i märgen av deras halvtimme ihop och inte kunde vara mer angelägen om att komma iväg.
”Ah, redan?”
”Mmm” svarade han, ”jag har lite att stå i och tänkte gå tidigt, så…”
Han log lite och nickade för att understryka sitt eget uttalande, innan han vände om och gick tillbaka till sitt kontor. Herregud, jobbfika. Denna klassiska svenska företeelse. Han hatade det innerligt.
Väl på plats stängde han dörren om sig och suckade nöjt. Han kunde vara väldigt social i rätt sammanhang, och han älskade sitt jobb. Men det var inte rätt sammanhang för att vara social, den saken var klar.
På Posten hade han gillat att slänga käft med gubbarna och tjejerna, men här… Var det inte skitnödigt så var det skittråkigt. För det mesta i alla fall. En och en var de ok, men sånt här klarade han sig utan.
Han tryckte igång sin dator och såg på sitt lilla kontorsrum. Det var inte mycket för världen, men han gillade att ha sitt eget. De flesta delade rum och verkade gilla det, men här inne var hans trygga punkt. Bokhyllorna dignade av böcker och pärmar, och de flesta av dem hade han ingen som helst nytta av. Men han gillade att ha dem där. Han tittade ut genom fönstret och insåg att det var snö blandat med de tunga regndropparna. Vintern var på väg.
För tusende gången kikade han på sin telefon, men inget från Karin. Han hade hört av henne alldeles efter presentationen, hört hennes utläggning om vad som gått bra och vad hon oroade sig för. Det är klart det hade gått bra, det visste han ju att det skulle göra. Och hon var nöjd, så då var han nöjd. Men det var snart ett dygn sen och nu ville han få ett livstecken, en rapport från Visby. Men han visste också att hon antagligen var upptagen med annat.
Han hade ljugit för kollegorna. Skulle sanningen fram hade han inte alls bråttom hem. Tanken på att komma hem till ett tomt hus lockade inte särskilt, och ännu mindre ändå när han visste att han skulle vara alldeles för rastlös för att kunna göra något vettigt med all sin ensamtid.
Kanske borde han ha förstått det på en gång. Varför skulle han alltid vara så naiv? Frågan var väl om Karin någonsin hade planerat att ta med honom till Visby, eller om hon hade tänkt på Peter på en gång. Han suckade åt sig själv.
Lika bra att försöka få något gjort. Han loggade in på datorn och skulle precis komma igång när telefonen lystes upp.
’Hej vännen! Är du hemma?’
Han svarade som det var; att han satt på jobbet, inte direkt såg fram emot att åka hem, undrade hur hon hade det och vad de gjorde.
Svaret dröjde och han skulle precis ge upp när hon svarade.
’Du kanske ska låsa dörren. Har en video åt dig’
*
Efteråt kände han sig alldeles tom. Han torkade av sig och satte sig tungt i kontorsstolen igen. I bakgrunden kunde han svagt höra ljudet av hur kollegorna var på väg hem. Ingen prövade hans dörr; de förutsatte väl att han var hemma redan, med sin unga vackra fru. Istället satt han där och stirrade tomt framför sig.
Han visste att det var vanligt att känna sig lite låg och tom efter orgasmen, men det här var något annat. Något mer. När han tittade på videon och runkade var han helt uppe i den erotiska dimman, men nu efteråt insåg han vad det var de gjorde. Vad han såg på, upplevde, var en del av. Hans Karin med en annan man.
Den hade inte varit lång, bara några korta sekvenser. Karin på knä på golvet, skakigt filmad från sidan. Den andre mannen som klev fram och erbjöd henne sin enorma kuk. Hennes ansikte, hur hon filmade sig själv och sitt ansiktsuttryck när hon blev tagen. De daskande ljuden. Klipp till hur sperman rinner över hennes höfter och lår.
Plötsligt blev det så märkligt, så sjukt. Nästan mer verkligt än när han låg där ute i gäststugan och hon ”hade besök”. Han visste att det var för att han nu sett mer än någonsin innan. Där ute kunde han låta fantasin skena, men nu… Nu var det inte fantasi. Det var verklighet. Verkliga bilder. Precis just nu i denna stund låg hon där på ett hotellrum i en annan stad, med en annan man.
Björn suckade. Han tittade på sin suddiga spegelbild på datorskärmen. Ned på telefonen i hans hand. Det gick inte att låta bli. Han tryckte på play igen.
Fler noveller av samma författare
