Björn och Karin, en cuckolding-novell del 16
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:07:23
Läst:
3 210 gånger
Betyg: 4.2 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 16
Björn suckade tungt och startade bilen. Han kastade ett sista ögonkast på torpet, där det fortfarande var mörkt och tyst. Karin sov och skulle säkert få sova några timmar till. Själv var han på väg till jobbet, fast det var lördag. Han trummade irriterat med händerna på ratten. Det ingick verkligen inte i hans jobb att behöva göra sånt här. Det visste hans chef mycket väl, och hon hade varit oändligt ursäktande när hon ringt tidigt på morgonen. Vikarie som inte dök upp, ingen annan som kunde täcka upp, kunde han tänka sig att…?
Det hade slutat med att han kunde tänka sig det, mest för att han inte kom på någon ursäkt tillräckligt fort. Han klämde för tiotusende gången på den hårda metalltingesten i sitt skrev. Ingen ursäkt som han kunde säga till sin chef, i alla fall. Björn visste inte säkert, men han trodde att den här dagen skulle innebära ett i alla fall tillfälligt slut på plågorna. När Peter väl lämnat dem trodde han att Karin skulle plocka fram den lilla nyckeln.
Men det skulle definitivt inte kunna ske om han inte ens var där. Han rullade ut från gårdsplanen och räknade i huvudet. Om han skarvade lite och struntade i några detaljer som ingen ändå brydde sig om, så borde han kunna åka hem efter lunch. Senast framåt två-tiden. Det skulle i alla fall ge honom en chans att landa innan… innan de fick besök.
Björn log vagt åt sig själv där han satt. Han var så van att hela tiden tänka på det som hände mellan dem, att han för en stund hade slutat tycka att det var konstigt. Sen kom han på sig själv och påminde sig om att nej, detta är inte normalt. Varken att behöva jobba på helgen eller att ha den förbannade kukburen på sig är normalt.
Han hade varit fortsatt skeptisk till hela idén, och kunde inte ruska av sig känslan av att han blev straffad för något han inte hade gjort. Att bli berövad möjligheten att runka, eller att överhuvudtaget få ta på sin egen kuk. Att bli berövad att ha stånd, det var att bli berövad en del av sin manlighet. En ganska stor del. Och därför hade han stretat emot. Ändå. Dag för dag hade hon fått honom att pröva lite mer. En timme, sen två. Sen att spendera en eftermiddag med buren på. Sen var det plötsligt en arbetsdag - ’det blir kul, tänk vad kåt du ska vara, jag tar hand om dig ikväll’ - och sen var det en dag till. Och två dagar i sträck. Och hon hade faktiskt tagit hand om honom, det fick han ge henne. Jämfört med de tidigare kyskhetsperioderna var det här ändå nån slags förbättring.
”Bara några dagar” muttrade han för mig själv. Det var väl sant, men det var några av de mest plågsamma dagarna på länge. Han visste inte vad som var värst; den ständiga kåtheten, värken som började mola i hans pung när han var upphetsad, svårigheterna att sova eller förnedringen i att inte ha kontroll över sin egen kuk. Han visste bara att han såg fram emot morgondagen mer än på länge.
Björn svängde av motorvägen och stannade till vid ett rödljus. Knappt en enda annan bil var ute så här pass tidigt. Nånstans där ute kunde han höra ett godståg passera. Han rullade ned rutan och den kalla morgonluften strömmade i bilen. Det tickade från trafikljuset vid övergångsstället. Vardagliga ljud, normala ljud. Men särskilt normal kändes inte situationen.
Han tänkte att det var i de här situationerna det kändes som mest komiskt, absurt. Han kunde känna buren krama om hans kuk, men i övrigt var det vilken lördagsmorgon i mars som helst.
För tusen gången förde han ned en hand över bulan på jeansen och kände efter. Det gick inte att vänja sig vid den känslan. Att inte ha fri tillgång till sin egen kuk, det … det var märkligt. Oroande och lite upphetsande samtidigt.
Han hade ändå vant sig så sakta, men samtidigt blivit mer och mer desperat över att få slippa ur den och komma. Bli hård. Men Karin hade hållit på det tänkta schemat, vad det nu var. Hon lät sig inte övertygas. Ju mer han bad om att få ta av den, desto mer retades hon med honom. Det gick inte en dag utan att hennes händer eller tunga var där och drev honom till galenskap. Men det gick inte längre än så.
Och han visste varför, och den insikten var nästan det svåraste att acceptera. Ja, han hade tjatat och bönat och bett, men han hade inte sagt ifrån. Inte så där på riktigt. Istället detta. Det bultande behovet av att få komma följde med honom som en känsla vad han än gjorde. Till och med nu, till och med när han rullade in på den tomma parkeringen vid jobbet en tidig lördagsmorgon.
Han satt kvar så ett ögonblick och funderade. Började återigen tänka på Karin. Hur hon hade skrikit högt igår när han tog hand om henne. Han hade alltid älskat att slicka henne, men nu hade det växt till ett brinnande behov. Det var frustrerande att ligga där och ta henne till orgasm efter orgasm och känna hur kukburen tryckte mot hans bultande kuk. Men det var i alla fall något, och han längtade efter det. Vilket Karin inte verkade ha något emot alls. Varje kväll hade han gått ned på henne och tagit hand om henne, och sen legat där med smaken av henne i munnen och försökt somna.
Han slog av motorn och klev ur bilen. Det skulle bli en lång dag.
Halv fyra klev han ur bilen igen, förhoppningsvis för sista gången denna helg. Han kände en gnagande stress över att dagen bara försvunnit, men intalade sig att det inte var någon riktig fara. Han skulle hinna ta en dusch innan det var dags att börja fundera på middag och annat han skulle fixa. Han insåg att han snarare hade varit ivrig. Ivrig? Han skakade på huvudet åt sig själv.
När han klev in genom dörren mötte Karin honom nästan direkt. Hon nästan dansade in i rummet och gav honom en puss på kinden. Hon var insvept i sin morgonrock och luktade nyduschad och underbart. Han höll om henne ett ögonblick innan han motvilligt släppte taget. Hon log stort mot honom.
”Hur har det varit idag?” frågade hon samtidigt som hon frenetiskt började torka sitt hår med en handduk.
”Jodå, det… det har väl varit ok. Surt att jobba en lördag, men…” Han ryckte lite på axlarna innan han satte sig och tog av skorna.
”Jäkla surt alltså”
”Mmm”
”Jag är glad att du hann hem i god tid i alla fall!”
Han log lite mot henne. Det slog honom att han antagligen hade skyndat sig hem för att passa upp på dem några timmar och sen bli inlåst i en dragig gammal gäststuga.
”Jag med. Så… vad, vad är planen för ikväll?”
Hon svarade inte först, tittade bara på honom en stund med en intensiv blick.
”Jag vet inte riktigt, om jag ska vara ärlig”
”Nä…nähä?”
”Jag kanske… jag fick väl lite dåligt samvete inför tanken på att du skulle ha skyndat hem för att sitta där ute i gäststugan. Så nu vet jag inte riktigt.”
Han ställde sig upp och gav henne en snabb kram, tacksam både över att hon och han ibland tänkte så lika, och över att hon uppenbarligen brydde sig om hans välbefinnande också. Hon skrattade förvånat till.
”Vad tror du om… om det där vi pratade om, att du kan vara lite som en… vad kallade du det, som en betjänt?”
”Åh, jo… det kan vi väl prova om du vill?”
Hon log och nickade lite. Det ville hon.
”Om det är ok med dig?” frågade hon. ”Det kan ju vara ganska förnedrande?”
”Karin” sa han och både suckade och skrattade samtidigt, ”hela den här situationen är det. Jag vet inte om en detalj till gör så stor skillnad.”
”Sant” svarade hon och log mot honom. ”Då gör vi så.”
En stund senare hade han tagit en dusch och bytt om. Precis när han drog på sig en tröja kom Karin in i sovrummet. Hon satte sig på sängen, fortfarande i sin tjocka morgonrock.
”Du kanske kan ta ut din kudde till vardagsrummet sen” sa hon och han såg hur ett leende spelade i hennes mungipa och ögon.
”Jaså?”
Hon nickade först till svar. Sökte och fick ögonkontakt med honom.
”Jag tror det är dags.”
”Att…?”
”Att låta Peter stanna över natten”
*
Karin log lite för sig själv. Hon visste inte varför, men hon njöt lite av att märka hur Peter subtilt men bestämt bossade runt hennes make. Kanske var det den latenta feministen i henne som gillade att se en normalt så bestämd man mjukna lite. Eller så var det tvärtom, något primitivt och ursprungligt i henne som gillade att se två hanar kämpa om hennes gunst. Herregud, vilka fåniga tankar hon tänkte. Ändå, när Björn reste sig och gick för att hämta en whisky till deras gäst så kunde hon inte hålla emot ett leende.
Peter lutade sig tillbaka i soffan och såg ganska nöjd ut med situationen han med. Hon lutade sig in i hans famn och gav honom en kyss. Hans näve tog ett stadigt grepp om hennes hår när han besvarade kyssen. För en sekund ville hon bara att de skulle slita av varandra kläderna, men kvällen var lång. Samma tanke slog antagligen honom för han lossade sitt grepp och hon drog sig undan lite.
Hon var överraskad över hur bra allting hade gått hittills. Allt från deras situation på det stora hela, till detta nu, att Björn så fort fann sig i att de kunde säga åt honom vad han skulle göra. Inte för att de direkt drivit honom som några slavdrivare, inte ännu. Det hade ändå varit underförstått att han skulle laga maten, och hon ville minnas att han passat upp ganska bra på dem förra gången också. Men det var ändå en viss skillnad ikväll. Även om det hittills inte hänt mer än att Peter sagt åt Björn, snarare än vänligt frågat, att han ville ha ett glas whisky så var det tydligt att maktbalansen mellan dem var mer tydlig och mer uttalad.
Han kom tillbaka med ett glas och ställde ned framför Peter, som nickade till tack. För en sekund stod Björn där och såg bortkommen ut, innan han kom på sig själv och slog sig ned i fåtöljen. Hon såg hur han darrade lätt på handen när han tog en klunk öl. Hon kunde inte gärna förebrå honom för att han var spänd och nervös.
”Så” sa Peter och log nöjt mot henne innan han tittade på Björn, ”hur tycker du att det fungerar då Björn?”
”Med…?” Karin trodde nog att hennes man visste vad Peter pratade om.
”Med att låta Karin ha nyckeln till din frihet”
”Åh.” Hon såg hur Björn rodnade och kunde inte låta bli att fnittra till lite, fast hon kände sig elak. Hon kunde se hur rodnaden blev värre. Han gav henne en snabb blick. ”Det…”
”Ja, berätta nu” fyllde hon på. Björn ryckte lite på axlarna.
”Det är jävligt frustrerande”
”Kan tänka mig det” sa Peter. ”Det är väl meningen också”
”Jo…” svarade Björn osäkert. Hon bestämde sig för att delvis komma till hans räddning.
”Jag tror att Peter egentligen menar att han förstår och tycker det är imponerande” sa hon och gav Peter en bestämd blick. Han hade vett nog att förstå att han skulle nicka instämmande. ”Du behöver inte förklara det Björn, jag tror vi båda förstår. Men i alla fall jag kan tycka att det är … hur ska man säga … det för oss närmare varandra också”
”För att ni delar på den hemligheten?” frågade Peter.
”Lite så. Men också för att det gör mig glad att Björn vill ge mig den… den gåvan liksom. Att han vågar lita så på mig. Det är ju väldigt mycket tillit”
”Ja” svarade Peter. ”Jag förstår precis hur du menar. Och det gör mig glad att det fungerar för er.”
De tystnade en kort stund.
”Vad skulle du säga om att visa den för oss Björn?” frågade Peter. Karin kunde se hur Björn bleknade inför tanken. Men den här gången tänkte hon inte rädda honom. Hon log istället uppmuntrande åt vad Peter hade sagt och sökte ögonkontakt med sin man.
”Vet du vad älskling, jag tror vi skulle behöva både lite påfyllning i våra glas och kanske något litet tilltugg. Du kan väl ordna det? Och om du verkligen inte vill så… men det vore fint om du kanske lämnade byxorna där i köket när du serverar oss?”
Hon såg hur han tänkte säga något och hur han krampaktigt höll fast vid fåtöljens armstöd. Så bet han ihop käkarna och nickade stumt inan han försvann iväg.
”Tror du han kommer göra det?” frågade Peter. Karin fnittrade till.
”Jag har faktiskt ingen aning”
Han bara flinade till svar. Det gick någon minut där det enda som hördes var hur han strök handen över hennes lår, och Karin väntade ivrigt för att se om Björn skulle vilja och våga. När han kom tillbaka log hon sitt största och varmaste leende mot honom och undertryckte skrattet som bubblade till inom henne.
Han hade mycket riktigt dragit av sig på underkroppen, men av någon anledning valt att behålla tröjan på, vilket tvärtom vad som antagligen var hans ambition bara förstärkte det nakna och utlämnade uttrycket. Det lilla hänglåset klirrade svagt när han rörde sig och det slog mot burens kanter. Hon kunde på flera meters håll se att han var upphetsad och att hans kuk tryckte mot burens spjälor. Hans antagligen välfyllda pung svängde fram och tillbaka så gott det gick. Allt stod i bjärt kontrast till hur han uppenbart rodnade och slog undan blicken.
Hon tog emot vinglaset han sträckte henne och fortsatte le sitt allra varmaste leende för att göra honom så trygg som möjligt. Även Peter tog emot ett glas och lyckades se både avslappnad och nyfiken ut samtidigt. Björn ställde ned en bricka med lite kex och ost på bordet och började direkt dra sig tillbaka mot köket.
”Kom och sätt dig istället” sa hon, och efter en sekunds tvekan gjorde han som hon sa. Det var uppenbart av hur kukburen lyfte lite från hans skrev att han var upphetsad. Hon tog det som intäkt på att åtminstone någon del av honom inte helt ryggade för det som hände.
”Det var modigt av dig” sa Peter och hon fyllde på med ett ”ja, verkligen”. Sen för att avdramatisera situationen lite styrde han in samtalet på oskyldigare ämnen. De satt så en stund och pratade om alldagliga saker och Karin kunde känna hur situationen var så märklig att hon satt med ett konstant leende i ansiktet.
”Skulle det kännas mer avslappnat om Karin också klädde av sig lite?” frågade Peter. Hon kände hur en behaglig rysning av förväntan gick längs hennes kropp och fortplantade sig ned i hennes underliv av vad han sa. Björn log ett finurligt leende.
”Roligare i alla fall” sa han, med leendet kvar i hela ansiktet. Gud vad hon älskade den mannen, trots allt hon gjorde mot honom.
”Ska du inte hjälpa henne hitta något lite mindre diskret att ta på sig?”
Karin förundrades än en gång av hur fort Peter hittat in i rollen, som om han instinktivt förstod vad som förväntades av honom. Hon reste sig upp och sträckte ut sin hand mot Björn.
”Kom” sa hon och han reste sig upp med ett nästan pojkaktigt, ivrigt leende och tog hennes hand.
*
’Jag är en gudinna’ tänkte hon en stund senare. En omoralisk gudinna, en gudinna med tveksam dygd och etik, men en gudinna likväl. Hon slöt ögonen och njöt av känslan. Hon kände sig uppvaktad och älskad och så förbannat kåt.
Inte bara kåt på det där dunkande sättet; det var som att hon var hög. Omsvept av en erotisk dimma. Hon sträckte ut armarna så att Björn kom åt att dra ned hennes klänning. Hon stod där naken och blundade och njöt av hur den svala luften i rummet fick hennes bröstvårtor att stelna. Björn rörde vid henne, mjukt och försiktigt, drog av hennes trosor och smekte hennes kropp med mjuka fingrar. Hon hörde på hans tunga andhämtning hur upphetsad han var.
De hade valt ut hennes klädsel gemensamt, nästan på ett andaktsfullt sätt. Nu kände hon hur han knäppte fast strumpebandshållaren över hennes höfter, och hon öppnade ögonen och såg hur det lilafärgade tyget ramade in hennes höfter. Hon gillade vad hon såg. Hon kände sig oerhört sexig. Björn knäböjde bredvid henne och hon lyfte på fötterna så att han fick på sig först den ena och sen den andra strumpan.
Han var oändligt långsam och klumpig, men hon lät honom ändå hållas när han skulle fästa spännena i strumporna. Hon visste att den här stunden betydde mycket för honom, och hon skickade en tacksam tanke till Peter som hade förstått det. Till sist var han klar och reste sig på darriga ben. Strax hade han - med viss hjälp, även hennes tålamod hade sina gränser - fått på henne BH:n, så tunn i sitt tyg att den inte dolde något alls.
”Då… då var det bara blusen då” sa han med darrig stämma. Hon kunde inte låta bli att skratta till och ge honom ett stort leende samtidigt som hon rufsade honom i håret.
”För hundrade gången, det är ett babydoll-linne” skrattade hon. Han mumlade ett ”jaja” men fick i alla fall tag i rätt plagg.
Samtidigt som han fick på henne linnet strök hon med handen över hans mage och ned till hans skrev. Hennes hand fann hans inspärrade kuk och hon drog fingrarna över spjälorna och kände hur hans varma kuk där under försökte pressa sig upp och känna mer av hennes lätta beröring. Hon fnittrade till igen och fortsatte retfullt stimulera honom.
”Har du det ok?” frågade hon samtidigt som hon kysste hans hals där han stod bakom henne.
”Mmm” sa han lite tveksamt. ”Jobbigt också”
”Det klarar du nog” sa hon och kysste honom. Hon drog fingrarna över hans kuk igen.
”Och hur har den här det då?”
”Trångt” svarade han med ett flin.
*
”Wow!” sa Peter när hon nästan lite blygt kom ut i vardagsrummet igen. ”Du övertrumfar dig själv Karin!”
Hon kunde se på hans leende och utbuktningen i hans byxor att han inte ljög. Hon log som svar och gled ned i soffan, men ändrade sig i sista stund och satte sig istället i hans knä. Peter la en arm runt hennes midja och hans fingrar lekte med strumpebandshållaren. Hon sneglade åt Björns håll och såg att hennes val av plats hade önskad effekt på honom. Han stod lite handfallen några sekunder innan han rörde sig bort mot fåtöljen.
”Vet du vad Björn” sa Peter och hon såg hur han stelnade till, ”det kanske egentligen passar bättre om du sitter på golvet?”
”På golvet?”
Peter nickade. Björn gav honom en konfunderad blick men gjorde långsamt som han sa. I samma sekund verkade det slå honom vilken tung symbolik som låg i hur han nu satt. De satt så, tysta och i varierande grad nöjda, och sippade på sitt vin.
”Så, vad tror du om Sirius chanser i år då?” frågade Peter och hon hajade till över hur han växlade mellan så fundamentalt olika roller och samtalsämnen. Men Björn nappade på betet och de började inleda en lång diskussion om fotboll. Efter en stund var hon märkbart uttråkad och lutade sig demonstrativt in i Peters famn. Samtalet tystnade.
”Jag börjar bli väldigt sugen på att ligga med din fru nu” sa Peter, och hon kände mot sitt lår att han inte överdrev, ”men jag tycker också vi har en fin stund ihop så jag tycker vi väntar lite till.”
”Eh… ok” svarade Björn mellan sammanbitna tänder.
”Vi pratade ju lite om er senast, hur ni blev ihop och sådär…” Peter vände sig mot henne. ”Har du varit otrogen innan nån gång? Mot Björn eller någon annan?”
Karin skrattade till, mer av förvåning än något annat.
”Nej, det kan jag inte påstå. Definitivt inte mot Björn” Hon gav honom en lång och tydlig blick. ”När jag var femton eller sexton, full och kåt, men det räknas knappast va?”
Peter log.
”Nej, det är nog preskriberat nu. Så, hur har ert sexliv varit då?”
Karin tänkte först protestera, tyckte att han ställde alldeles för snokande frågor och dessutom i en högst märklig situation. Fast så ändrade hon sig. Frågorna skulle vara märkliga i en vanlig situation, men så här? Hon nickade lite åt sig själv. Det kändes tvärtom helt ok, att han frågade och att de öppnade upp sig lite skapade en intim och tillitsfull stämning. Det verkade som om Björn också kände av det. Det var i alla fall han som svarade först.
”Helt ärligt … bra. Men…”
”Det finns nästan alltid ett men” sa Peter.
”… Men bra på det där varit-ihop-länge- sättet om du fattar hur jag menar”
Peter nickade, samtidigt som Karin funderade på vad han sagt. Hon höll med honom. De hade haft det bra. Inte spännande direkt, men… tja, bra. Tills hon fick smak på skillnaden mellan ’bra’ och ’bättre’.
”Det är väl en ganska bra sammanfattning” sa hon och log mot dem båda. ”Björn är en bra älskare, tänker på mina behov. Men det är klart att det inte alltid är så … spännande efter flera år.”
”Så han är en bra älskare?”
Karin nickade med emfas.
”Verkligen.” Hon tog ett ögonblicks paus för effektens skull. ”Inte som du förstås” fortsatte hon samtidigt som hon log för sig själv.
”Han kan förstås inte hjälpa att han är mindre. Eller hur Björn, visst kan du inte det?”
”Eeh…” Karin såg på sin man, hur han rodnade. Hon skämdes nästan över vad de sa. Nästan.
”Gjorde ni något för att … ni vet, liva upp det? Sexlivet?”
De såg på varandra och skrattade till båda två.
”Ja” svarade hon, innan Björn fyllde på med ett ”herregud, handbojorna!” Karin fnissade till igen.
”Såna där, du vet, luddiga, rosa…” sa hon med ett stort leende och skakade på huvudet. Hon tog en stor klunk vin och kände att hon började bli ganska berusad. Hon kände också att Peters hand slutat leka med hennes strumpeband och istället med en helt annan intensitet klämde över hennes höft och skinka.
”Det låter ju oerhört naivt…” mumlade hon.
Peter log åt dem och deras samtal.
”Då får man väl säga att ni kommit ganska långt nu” sa han. Hon nickade instämmande och såg på Björn där han satt på golvet med kukburen tungt hängande mellan sina ben. Hon blev plötsligt oerhört medveten om sin klädsel och om Peters hand som börjat lirka sig fram mellan hennes ben.
”Ställ dig upp” sa Peter lågt till henne. Med viss möda gjorde Karin som han sa. Hon stod på vingliga ben framför soffan, fortfarande med hans hand på sin höft.
”Vill du ta ett kort idag också Björn? Så att du i alla fall har något att titta på sen, i brist på annat?”
Karin kunde se på Björn att han uppfattade den allt annat än subtila förolämpningen, och hon kunde förstå vad han kände. Hon upplevde en märklig känsla, där hon tyckte synd om honom och samtidigt ville att Peter skulle fortsätta.
”Eh… ja” fick Björn till sist fram.
”Då får du fråga om lov”
Björn tittade ned i golvet och mumlade något, sen skakade han på huvudet liksom åt sig själv.
”Karin, kan jag…?”
”Nej” avbröt Peter honom. ”Du får fråga mig om lov”
Karin såg hur Björn rodnade, av både skam och återhållen ilska. Ändå kunde hon inte hålla tillbaka ett litet skratt. Hon kunde föreställa sig hur hennes skratt lät i hans öron. Hon såg hur han svalde tungt. Hon borde känna sympati, men istället kände hon hur hennes fitta dunkade av kåthet.
”Det är Peter som är mannen i huset ikväll” sa hon istället. Hon såg hur Björn såg på henne med en sårad blick. Men hon kände sin man.
”Kan jag…” Han kämpade med orden. ”Peter, kan jag få ta en … en bild till sen?”
Peter nickade och Björn tog fram sin mobil. Karin log åt honom och ställde sig på snedden och svankade så att han skulle få en bild av hennes höfter och skinkor och strumporna. Hon ansträngde sig och försökte tänka på hur hon stod och hur ljuset föll, ville ge honom en så bra bild som möjligt. Det var hon åtminstone skyldig honom. När hon bytt pose några gånger log hon åt honom igen och satte sig i Peters knä på nytt. Björn stod lite handfallen kvar och tittade på dem. Hon såg hur han fyllde ut sin kukbur, hur upphetsad han var.
”Säg mig Björn, är det något du … något du har fantiserat om, velat göra med Karin?” frågade Peter plötsligt.
”Eeh…”
”Något du kanske inte vågat fråga om? Eller som hon sagt nej till?”
Hon såg hur Björn tvekade och inte ville, eller vågade, säga något. Hon förstod plötsligt instinktivt varför Peter frågade. Varför han lirkat fram dem till den här punkten i samtalet. Hon kände ett nervöst pirr i magtrakten. Förväntan eller oro? Hon kastade de funderingarna åt sidan och bestämde sig för att pusha på Björn.
”Visst är det väl något älskling.”
Han tittade bort, men hon såg hur hans bur höjde sig några millimeter. Visst var det något.
”Det där vi pratade om häromveckan..?”
Hans enda svar var att ta en stor klunk vin.
”Att du vill komma i mitt ansikte. Eller hur?”
Han nickade nästan omärkligt. Hon kände hur Peter styvnade mot hennes lår. Åh, din underbara djävul.
”Har du aldrig fått göra det?” frågade Peter, och lyckades nästan låta genuint förvånad. ”Det är en helt fantastisk känsla ska du veta. Har du aldrig… på någon kvinna?”
Björn skakade på huvudet och fick fram ett ”nej”. Hon såg hur plågad han var. Men också, det såg hon lika tydligt, hur kåt han var. Hon bet sig i läppen och pressade sig mot Peter. Han förstod signalen.
”Karin, vad säger du? Vill du att jag kommer över ditt söta ansikte ikväll?”
Hon nickade och undslapp sig ett lågt stönande.
”Säg det högt. Säg det så han hör dig.”
”Ja…” nästan stönade hon fram. ”Ja, det vill jag väldigt gärna”
Hans hand sköt fram under henne och hittade hennes blöta fitta. Hans fingrar rörde vid henne.
”Och efteråt… Kommer du låta någon annan…? Kommer Björn få?”
Hon bet sig i läppen igen, ville nästan hålla tillbaka orden, men ändå inte. Ville att han skulle höra henne.
”Nnnn… nej”
Peter log om möjligt ännu större.
”Då så. Björn, vi ska dra oss tillbaka nu. Du kan väl låta bli att störa oss, är du snäll”
Han reste sig upp och på något sätt som Karin inte riktigt förstod lyfte han henne med sig i samma rörelse. Hon flämtade förvånat till men slog armarna om hans hals och lät sig bäras in i sovrummet. I ögonvrån såg hon Björn, hur han tittade på dem med en desperation i blicken som hon aldrig sett förr. Med sina sista krafter blåste hon honom en slängkyss.
Fler noveller av samma författare
