Björn och Karin, en cuckolding-novell del 3
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-07-06 13:37:59
Läst:
20 597 gånger
Betyg: 4.3 (13 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Kapitel 3
Karin ställde sig upp och sträckte på sig samtidigt som hon borstade jord från händerna. Ryggen värkte, men det var det värt - att få ta några timmar med att jobba i trädgården hade rensat tankarna, åtminstone för en stund.
Hon kunde höra hur Björn fortfarande höll på att gräva nere vid det gamla potatislandet. Han var precis som hon för tillfället uppslukad av att ha något praktiskt och konkret att ta tag i. Hon kunde bara föreställa sig hur förvirrad Björn måste känna sig. Med tanke på hur förvirrad hon själv kände sig kunde hon tänka sig att han hade minst lika svårt att förstå vad som hände emellan dem. Fortfarande hade de inte sagt något rakt ut om vad som skulle hända nu. Hon ville inte driva på för hårt framåt. Hon visste att hon behövde vara försiktig med Björn och påminde sig än en gång om att hon var tvungen att ta ett litet steg i taget.
Samtidigt som hon började samla ihop spadar och verktyg fortsatte hon fundera på deras situation. Även om hon var tvungen att ta det försiktigt var hon samtidigt den som behövde driva på dem. Björn visste ju inte ens i vilken riktning de skulle. Om hon väntade för länge kanske han trodde att det var över.
Det dåliga samvetet slog till hårt, som en knytnäve i magen. Vad gjorde hon egentligen med honom, med dem? Samtidigt, tanken på att bara gå tillbaka till som det var förut lockade inte det minsta. Karin lyssnade på ljuden från sin make. Ville han ens gå tillbaka till som det var förut? På ett sätt hade de varit lyckliga. Samtidigt hade det skavt ganska ordentligt de senaste åren. Visst, alla par går igenom en period där de måste vänja sig vid att sexlivet inte är som förr. Nästan alla par i alla fall. Men det hade påverkat dem och suttit som en tagg i sidan. Hon märkte det på honom också. Hon märkte hans frustration och hur han ibland försökte vara den sorts älskare som han inte var.
De hade det bra, när de väl hade sex. Björn var en ömsint älskare som prioriterade hennes behov. Han slickade fitta med en intensitet och begåvning som hon aldrig stött på hos någon annan man. Men hon tänkte inte lura sig själv. Trots allt det där, trots att det var… bra. Det var inte samma sak, det var inte vad hon behövde. Hon tänkte på hur Peter tog för sig, tog över, tog henne. Björn skulle aldrig kunna behandla henne så. Hon älskade honom för det, men hon behövde samtidigt något han inte kunde ge henne.
Hon gick in i det lilla köket och tvättade av sig. Genom köksfönstret kunde hon se honom där borta i andra änden av trädgården. Hon stod där och betraktade honom och njöt av att hon fortfarande kände så mycket kärlek. Oavsett både nya och gamla problem så fanns det ingen tvekan där. Hon älskade honom och skulle fortsätta älska honom vad som än hände.
Men det var dags att börja ta steg framåt. Hon påminde sig om att det var han som ville veta mer, som hela tiden återvände till vad de hade gjort, hur de knullat, hur stor han var, om det var skönt. Hon hade ryggat undan de första gångerna, men hade till sist börjat inse att det kanske fanns en väg framåt här. Och hon var tvungen att styra in dem på den vägen; han skulle aldrig våga.
Någon timme senare hörde hon hur han stampade av sig jorden utanför ytterdörren och sedan kom in. Hon stod kvar och fokuserade på att hacka grönsaker och förbereda middagen. Hon kunde nästan känna hur han tittade på henne, och hon svankade lite extra för honom och hans blick. Det kunde hon ändå bjuda honom på.
Björn gav henne en puss i nacken.
”Vad fin du är” viskade han i hennes öra. Karin vände sig om med ett leende och besvarade hans komplimang med en lätt kyss. Hans hand strök över hennes höft och klämde över hennes skinka. Hon log mot honom.
Han satte sig tungt ned i soffan bakom henne och pustade ut.
”Jag tänkte vi gör spagetti idag” sa hon. ”Men det är nog det sista vi har hemma. Sen måste vi handla, typ i morgon”
Fokusera nu på att få detta rätt, tänkte hon. Karin visste att hon var tvungen att börja närma sig elefanten i rummet på något sätt. Hon märkte på hans lite tysta, undrande sätt att han behövde vägledning, nånting. Hon kunde nästan känna besvikelsen från hans håll när hon istället ville prata veckohandling.
Han suckade till och mumlade ett ”ok” och hon såg i ögonvrån hur han tog fram papper och penna. Halvt för sig själv började han prata om sådant de behövde; svartpeppar och diskmedel, spolarvätska till bilen… Hon log för sig själv åt det oerhört vardagliga.
”Så, vad vill du äta i veckan då?” frågade han. Karin torkade av händerna och satte sig bredvid honom i soffan. Ordentlig som alltid hade han spaltat upp veckans dagar och börjat fylla i vad de skulle äta när. Hon slogs av en våg av kärlek inför hans lite löjliga ordningssinne och strök honom kärleksfullt över nacken. Han tittade förvånat upp och log mot henne.
”Bestäm du” svarade hon, ”men gärna fisk nån dag.”
Han hummade med och började skriva ned rätter och ingredienser.
”Förresten” sa hon, med en nervös klump i magen. ”Jag äter nog inte hemma på tisdag. Inte på fredag heller”
Hon kunde se hur han stannade upp och slutade skriva och kunde känna hur han stelnade till där bredvid henne i soffan. Hon försökte andas lugnt. Oerhört försiktigt fortsatte hon stryka handen över hans skuldror och nacke.
”Ok” sa han till sist mellan sammanbitna läppar. ”Träning eller?”
Hon kände hur pulsen steg. Tystnaden mellan dem kändes som den varade en evighet. Hon visste att det var nu hon verkligen testade honom.
”Nej” svarade hon bara. ”Ingen träning”
Han satt tyst en sekund till. Sedan nickade han, kort och stramt. Hon vågade knappt tro på det.
”Du kan ju passa på att göra något som du är extra sugen på, kanske en fin köttbit? Unna dig lite älskling, se till att få en skön kväll för dig själv”
Hon visste att han visste. Hon kanske bara pratade om att han skulle köpa sig en fin köttbit, men egentligen kunde hon lika gärna ha sagt ”unna dig vad som helst, jag har så förfärligt dåligt samvete över att du ska sitta själv en fredagskväll samtidigt som jag knullar med min älskare”. Hon kunde lika gärna ha sagt det så, för hon visste att han hörde det underliggande budskapet.
Är det så här man berättar för sin make att man tänker fortsätta vara otrogen? Hur brukar folk göra? Karin visste inte, visste bara att situationen kändes absurd, att hennes puls rusade över en diskussion om att veckohandla.
”Ja…” sa han till sist, tyst, nästan lite uppgivet. ”Ja, jag kanske ska göra det”
Hon kysste honom ömt på huvudet.
”Det tycker jag du ska”
Hon reste sig upp och gick bort till spisen samtidigt som hon försökte avgöra något om hans reaktion. Luften hade gått ur honom lite, det märkte hon. Samtidigt verkade han på något sätt acceptera vad hon just förmedlat till honom. Efter en stunds tvekan fortsatte han skriva och hon insåg att samtalet var avslutat. Var det så lätt? Pastavattnet började koka våldsamt och hon insåg att det bubblade inom henne också. Av lättnad och glädje, men också, där nånstans i bakgrunden, kände hon den. En berusande känsla av makt.
Långt senare låg hon och försökte somna. Hon hörde på Björns lugna andetag där bredvid henne att han redan somnat in, men själv kunde hon inte få någon ro. Hon hade precis informerat sin älskade make om vad hon tänkte göra, och allt det som kommit ur den diskussionen var några ord om vad han skulle köpa för kött. Var det så lätt? Kunde det vara så lätt? Vad sa det egentligen om honom?
De fundersamma tankarna blandades upp med en känsla av lättnad, av makt och av kåthet. Karin insåg att hon såg fram emot tisdag ännu mer än innan. Dels för att hon kunde tillåta sig själv att se fram emot sexet. Dels för att hon såg fram emot att se Björns reaktion. Hon kände sig elak som tänkte så, men hon vägrade vara allt annat än ärlig mot sig själv. Någon del av henne ville gnugga hans ansikte i det. Hon hade fantiserat så länge om det här, och nu var situationen där framför henne, så nära att hon nästan kunde greppa den. Ja, han skulle få det gnuggat i ansiktet, men hon var tvungen att vara försiktig.
Hon lyssnade på Björns andetag och tänkte på allt hon skulle kunna göra med honom, mot honom. Hon kände hur blodet började pulsera. Hon sträckte ned sin hand och letade in fingrarna innanför trostyget.
*
Måndagen hade varit som vilken dag som helst. Nästan i alla fall. På väg till jobbet hade hon och Björn bara småpratat om inget särskilt, och hon märkte inget speciellt på honom. Samma sak under middagen. Men sen var det som om det slog honom vilken dag det var i morgon. I alla fall gissade hon att det var det som hände; Björn var inte den typen som frivilligt delade med sig av alla sina känslor hur som helst. Men hon märkte att han blev alltmer spänd och tyst. Nästan lite nervös.
Hon satt och försökte titta på tv samtidigt som Björn oroligt vankade av och an. Ena sekunden satt han bredvid henne, nästa sekund skulle han ut på en promenad. Strax var han tillbaka med samma rastlösa och oroliga sätt. Började stöka med något i köket, försvann in i sovrummet, tillbaka ut till soffan bredvid henne i nästa stund.
Karin tittade på sin man där bredvid sig och log stort mot honom och skrattade till. Han mötte hennes blick och log lite osäkert tillbaka.
”Rastlös?” frågade hon honom med ett roat leende.
Han skrattade till och nickade åt henne.
”Ja, jo, jag är nog ganska rastlös ikväll”
Hon gav honom en kyss, plötslig, djup och innerlig.
”Var inte orolig”
Han tittade nästan lite förvånat på henne, ställd både över den plötsliga kyssen och hennes raka kommentar.
”Var inte…” Han skrattade till. ”Lätt för dig att säga!”
Hon hade inget bra svar på det; det var lättare för henne att inte oroa sig, självklart var det så. Istället lutade hon sig in i Björns famn och försökte visa honom att hon fanns kvar där hos honom, med honom. Han satt och strök henne över håret och pussade henne i pannan, men hon märkte att han fortfarande var långt borta i tankarna.
”Jag tänkte…” sa hon tyst, nästan för sig själv. ”Det kanske kan göra dig mindre orolig. Att, om… jag tänkte att vi, jag och han, vi tar det steg för steg nu i början”
Björn svarade henne inte, men hon visste att hon hade hans uppmärksamhet.
”Imorgon, alltså. Jag kommer inte… inte stanna över eller något sånt. Vi ska bara gå på en dejt. Ok?”
Fortfarande inget svar, men hon kunde känna och förstå att han nickade svagt åt henne. Fortfarande långt bort i tankarna.
Precis som hon oroade sig som mest över vad han tänkte så märkte hon de första, nästan osynliga tecknen på vad som hände. Hur han omedvetet började röra svagt på höfterna. Hur hans smekningar över hennes hår blev mer intensiva. Herregud, tänkte hon, han börjar bli kåt. Hon sneglade nedåt och jodå, de slitna gamla träningsbyxorna han hade på sig började växa misstänkt mycket där i skrevet.
Hade hon haft fel? Hon kunde svära på att han hade suttit där och tänkt på det som redan hade hänt och det outtalade som snart skulle hända, hennes diskret uttalade information om att hon tänkte göra det igen, redan i morgon kväll. Hela hans sätt, som hon kände så väl, hade skvallrat om vad han tänkte på, oroade sig över. Och nu… detta. Hon hade inte vågat hoppas. Hon hade hoppats. Hans nyfikenhet, hans frågor om hennes älskare, de intima detaljerna. Klart att hon hade hoppats. Men man kan inte ta en sån sak för givet. Men nu. Detta.
”Tänker du på i morgon?” frågade hon utan att titta upp på honom. Han svarade inte först, men hon såg hur hård hans kuk var, hur hans byxor buktade.
”Mmm” kom det till sist från honom.
Karin började pressa sig ännu närmare honom och skulle precis till att föra ned en hand till hans kuk när han ryckte till, som om han slet sig ur sina tankar. För en sekund tittade han förvirrat på henne innan han snabbt reste sig upp. Hon hann se hur hans kuk stod hård där innanför byxorna innan han körde in händerna i fickorna som för att ge utbuktningen en annan förklaring.
”Jag…” började han. ”Jag sticker ut och joggar!”
Hon tittade förvånat upp och kunde inte låta bli att skratta till.
”Haha, va? Ja, jaha… Ja gör det du…?”
Hon såg hur han rodnade och förläget slog han bort blicken innan han mumlade något och gick in i sovrummet. Karin tittade länge efter honom, som om han skulle ha lämnat någon ledtråd till sitt beteende kvar i rummet när han gick.
En stund senare stod hon i duschen och lät vattnet forsa över henne. Karin kände sig splittrad, som om hennes tankar var på tusen ställen samtidigt. Det var exakt vad de var, korrigerade hon sig. Allt kändes lätt overkligt, surrealistiskt. Allt som hänt på bara några veckor. Hon tänkte på Björn, på hur han mådde, vad som hände i honom. Hon funderade över sig själv och om det hon gjorde var rätt. Och hela tiden återvände tankarna dit, till Peter, till hur han knullat henne. Hans kuk.
Hon visste att hon inte var förälskad. Ett tag hade hon nästan trott det, innan hon plötsligt insett hur löjlig tanken var. Det där pirret hon hade i magen hade inget med honom som person att göra. Inte egentligen. Det fortplantade sig omedelbart ned i mellangärdet, fick hela hennes sinne att bara fokusera på kåtheten, på fittan och vad den behövde. Hon var inte förälskad; hon var kåtare än hon varit i hela sitt liv.
Bara hon tänkte på honom nu kände hon hur hon ville igen. Det var som om det fanns en oändlig källa till kåthet, som om det aldrig tog slut. Hon förde ned en hand och kände hur blöt hon var. Inte ikväll, tänkte hon. Spara dig. Med en sista viljeyttring drog hon undan handen och fokuserade på att tvätta av sig. När hon letade efter schampot kom hon att tänka på rakhyveln som låg där, som hon brukade ha för att fixa till benen och bikinilinjen. Om hon skulle…
Björn skulle bli tokig om han märkte det, det visste hon. Som han tjatat och frågat och antytt under åren. Han skulle bli så oerhört svartsjuk om hon gjorde det. Och det var precis den insikten som fick henne att ta beslutet. Det var inte bara tanken på Peter och hans kuk som gjorde henne så här kåt; det var lika mycket tanken på att Björn nu visste, och accepterade, och allt det innebar för dem. Hon sträckte sig efter rakhyveln.
Fler noveller av samma författare
