Den här dagen döpte han till "Schakalen's dag". Dagen då han skulle utföra sitt jobb.I över en månad hade han gjort förberedelser,och nu var det dags.
Tidigt, redan någon minut över fem, gick han upp ur sängen och klädde sig som vanligt. Han åt frukost, läste den engelska tidningen och duschade. Det var en solig dag och fåglarna nynnade oupphörligt på sina melodier. Schakalen såg på sitt anteckningsblock. Allt var överstruket, förutom de tre orden "Arthur Welld, död".
Viveka Karlsson låg och sov. Bredvid henne låg Henrik Dunér. Klockan var någon minut över sex på morgonen. Den här dagen var den viktigaste på hela året - dagen då Arthur Wells åker genom staden och hälsar på invånarna. Hon ruskade på Henrik Dunér.
- Henrik! viskade hon. Du måste gå upp nu!
- Jaja, muttrade Henrik Dunér. Någon minut till bara.
- Nej, nu, sa Viveka Karlsson bestämt.
Hon vred honom så att han låg på rygg och satte sig sedan grensle över honom. Han var naken under täcket och hon var iklädd ingenting. Hon kände att hans kuk ännu var slak, efter nattens vilda samlag.
- Om jag får knulla dig, sa Henrik Dunér och tindrade med ögonen.
- En snabbis,sa Viveka Karlsson.
- En snabbis, upprepade Henrik Dunér.
Hon hoppade av honom för ett ögonblick och drog undan täcket. Där blev en slak kuk synlig och hon grep vant om den.Efter att ha runkat några sekunder stod den och hon stoppade den i munnen. Först så cirklade hon bara med tungan över ollonet men tog sedan hela i sin mun. Någon minut senare var han redo att komma men hon lade ett finger över hans läppar och slutade suga.
- Kom i mig,sa hon.
- Kondom?
- De är bara i vägen.
- Men...
- Håll käften nu, sätt på mig. Knulla mig. KNULLA MIG!
Henrik Dunér blev omedelbart mycket kåt och lade henne på rygg, med benen brett isär. Sedan så förde han lugnt in sin kuk i hennes savande fitta. Sedan ut och sedan in. Han knullade henne våldsamt, nästan brutalt och varje gång han stötte in i henne så svartnade det för henne ögon.
Till slut blev upphetsningen enorm och Viveka Karlsson skrek tillsammans med Henrik Dunér ut den längsta och mest intensiva orgasm någonsin. Hon gjorde hårda motjuck och han försökte febrilt att tillfredsställa henne på bästa sätt.
Ingen av dem kunde ana att de snart skulle vara en hårsmån från döden....
Halv nio på morgonen så var Schakalen i full gång med att packa ner sitt vapen. Han plockade även isär det och lade delarna på sina respektive platser i en specialgjord väska som såg ut som en resväska.
En timme senare så ordnade han med olika flyktvägar och flyktfordon. Den här dagen var den mest intensiva av dem allihop, tyckte han.
Men till sist var han färdig. Han såg på klockan. Halv tolv skulle paraden gå igenom Halmstad och passera utanför det fönster han skulle skjuta ifrån.
Tjugo minuter i elva så promenerade Schakalen uppför trapporna till den lägenhet han valt ut. När han kommit in och låst om sig så tog han fram en stol som stått undangömd i hörnan och satte den vid bordet. Sedan skruvade han ihop vapnet, satte upp det på bordet och provsköt en gång, utan patroner naturligtvis. Sedan satte han sig tillrätta i stolen och såg ut över Halmstad. Det var en vacker stad. Synd att deras landshövding snart skulle bli mördad.
Klockan kvart över elva så satte sig Arthur Wells sig tillrätta i den bil som han skulle vara i under paraden. Bredvid honom satt Viveka Karlsson och Henrik Dunér.
- Då kör vi igång, sa han och såg bak mot det totalt trehundra meter långa tåget av människor i uniform som paraden skulle bestå av. Sedan började de långsamt att röra sig framåt.
Exakt halv tolv passerade de utanför det fönstret där Schakalen satt. Ingen hade lagt märke till det slutstycke som syntes i fönstret. Han tvekade inte en sekund, utan sköt Arthur Wells med tre skott, mitt i pannan. Sedan försvann han ut ur lägenheten, efter att ha torkat av vapnet med en trasa.
Två timmar senare satt han i säkerhet på ett flygplan till Bryssel. Schakalen hade utfört sitt uppdrag och var nu tjugo miljoner rikare.
Inne på ett kontor i Rådhuset i Halmstad satt Viveka Karlsson och suckade. Deras landshövding var död. Vad skulle hända nu? Skulle det bli ett medborgargarde i Halmstad? Vem skulle ta över efter Arthur? Frågorna var många, men den som hon undrade mest över det var frågan : "Vem var han egentligen?" Det skulle dom nog aldrig få svar på.