Schakalens innersta tankar
Författare: Schakalen Datum: 2004-06-08 10:32:30
Kategori: Heterosex
Läst:
7 785 gånger
Betyg: 2.4 (156 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Det finns vissa saker i livet som utspelar sig och sedan tar plats i minnet. Händelsen blir till ett minne, ett minne som fastnar innanför pannbenet tills man dör. Personligen, så är jag övertygad om att en människas första sexakt är en sådan sak.
Det finns ingenting som är skönare för en kvinna, än när hon känner mannen djupt inne i sig för första gången och hur han sprutar henne full av säd, eller hur han cirkulerar med tungan kring hennes klitoris.
För mannen så kan det inte finnas något skönare än att känna hur kvinnan sluter sitt varma sköte om honom för första gången, hur han känner hennes svettiga kropp landa på sin egen, att höra hur hon stönar och kvider av välbehag... Detta är min åsikt, ingen annans. Ni kanske inte tycker som jag, då får ni naturligtvis kommentera.
Orgasmen, ja. Det är då som allt tynar bort. När man sluter ögonen och känner hur mannen en sista gång stöter in i henne, innan hennes kvinnliga muskler dras åt, hennes kropp låser sig och skakar sedan våldsamt, när hon tvingas grimasera och hålla tillbaka tårarna som kommer i kåtångesten, då är livet underbart. Då existerar inget annat än deras två kroppar, deras röster och upplevelser. Synfältet försämras, ögongloberna vänder på sig och man försvinner i en våldsam våg av extas.
För mannen finns det inget skönare än när de båda kommer samtidigt. Att känna hur hans penis sprutar säd in i hennes slutna sköte, känna hur hennes slidmuskler sätter honom i ett skruvstäd, känna hur hennes händer river honom på ryggen om de kör missionären, höra henne skrika alldeles intill hans höra, höra henne viska upphetsande ord...
När man känner sig riktigt utpumpad efter en sexakt, då vet man att det inte hade kunnat bli skönare. Man känner sig helt slut, man kan inte röra sig. Kvinnan ligger ovanpå dig, med sin bröst vilande på din kinder och hur gärna du än vill, så orkar du inte ta in det ena bröstet i munnen och börja om igen.
Enligt mig, så kan en lång, blöt tungkyss vara precis lika romantisk som en vild, het sexakt. Det finns stunder då man känner för att älska lugnt och romantisk, smeka varandra i håret och bara flämta, lite försiktigt. Sedan finns det stunder, när man känner sig som en tiger. Man vill älska hårt och intensivt, skrika ut all sin kåthet och inte tänka på allt vad "moral" innebär. Men så finns det också stunder då man känner sig helt torr. Tänk er till exempel Maurit Pålson i en svart, tajt baddräkt. Där får fanimig inte jag några vibbar i alla fall.
För mig är sex något vackert, något som inte ska missbrukas i trakasserier eller våldtäkter. Utan sex, hade mannen inte varit det den är idag. Det är jag övertygad om. Eftersom jag är man så kan jag inte skriva för kvinnan, trots att jag tagit mig friheten att göra det vid några tillfällen i den här skriften. Men jag antar att ni kvinnor inte skulle varit lika kärleksfulla och vackra utan sex.
Egentligen så vet jag inte varför jag skriver det här. Ända sedan jag blev av med min oskuld, för cirka 5 år sedan (jag är inte så gammal...=) så har jag arbetat med den här skriften. Jag har lagt den på diskett och fört den med mig när jag flyttat, bytat dator, överallt... Ifrån början så var naturligtvis inte den här skriften räknad som novell, därför har ett antal förändringar fått göras. Men ingen utom jag själv, har skrivit dessa, kanske för er, meningslösa rader. Många rader har blivit raderade, många har blivit tillagda. Om jag hade lagt ihop alla rader som blivit nerplitade till den här skriften, så skulle jag nog fått ihop en hel bok. Med dessa ord så sätter jag en provisorisk punkt.
Nu, i efterhand, så inser jag att den långa tiden är enda anledningen till att skriften har blivit så kort.
Fler noveller av samma författare
Jag blev indragen av den här lilla texten. Den känns som svamlet till en nyvunnen vänskap man låter hållas på en efterfest. Jag menar det i all välmening. Den nyvunna vänskapen är en romantiker som testar sina associationer.
Detaljen om disketten fick mig att tänka på hur samhället förändrats, men också på hur en ofärdig text kan följa med en genom livet. Såhär 18 år senare kan jag inte låta bli att fantisera lite om vem du var, vem du är och vad som hände där emellan.