Arthur Wells satt i möte klockan halv nio på morgonen. Tillsammans med Joakim Nilsson, Henrik Dunér och Viveka Karlsson satt han inne i Halmstad slott runt ett ovalt bord. Genom Halmstad skulle det gå en parad om exakt två veckor. Nu höll de på att planera inför den. Invånarna i Halmstad var bara medvetna om att den skulle bli av, inte när eller hur. De skulle vara tvungna att gå ut med det i tidningarna senast i morgon.
- Då gör vi så, sa Arthur Wells och sträckte på sig.
- Ni är inte rädda för attentatrisken? undrade Viveka Karlsson. Hon slängde sina långa hårlockar över axeln och satte händerna i armhålorna. Hennes små,f asta bröst framstod som mycket fina.
Hon log när Henrik Dunér inte kunde slita blicken ifrån henne. De hade varit tillsammans i tre år, men Henrik Dunér var fortfarande lika blyg. Joakim Nilsson skakade på huvudet.
- Men för säkerhetsskull så är han omringad av livvakter medan han åker igenom staden. Viveka Karlsson nickade. Hon var nöjd.
- Då avslutar vi det här, sa Arthur Wells. Joakim, du ser till så att tidningarna får reda på tid och plats för paraden. Henrik och Viveka, ni gör förberedelser. De nickade och log sedan.
- Saken är biff, sa Henrik Dunér.
Femton minuter senare...
- Åååh..åååh...mmm...ja...längre in..k...knull..knulla..
Viveka Karlsson tivngade fram orden samtidigt som Henrik Dunér trängde in i henne. Det ovala bordet som de hade haft möte runt för bara en kvart sedan knarrade nu ljudligt på grund av Viveka Karlsson's och Henrik Duner´s vilda samlag. Hon låg på rygg på bordet och hade saxat sina ben runt hans midja. Nu stötte han allt längre in i henne. Han nöp henne i bröstvårtona och då stönade hon högre.
Henrik Dunér påminde sig förnöjt att rummet var ljudisolerat. Viveka Nilsson närmade sig extas. Hon skrek till varje gång han kom in i henne. Hennes lust gick inte att beskriva. Henrik Dunér hade aldrig sett sin vackra flickvän så här förut. Hon var som en våldsam tiger, helt enkelt. Men hon var en mycket god älskare och tillfredsställde honom. Och han trodde att han gjorde det samma för henne. Hennes lust gick i alla fall inte att ta miste på.
Sedan kände han att hon var på väg. Hennes fittmuskler slöt sig om honom och hennes ben började vibrera kraftigt. Han smekte hennes klitoris. Sedan kom hon.Hennes kropp fick genomgå otaliga orgasmkramper och det tog nästan en minut de sista vågorna hade sköljt genom hennes kropp. Hon märkte att han hade börjat att runka.
När hon ville ta över så nickade han. Först så slickade hon honom bara på ollonet. Sedan tog hon alla hans nitton centimeter i munnen och sedan ut den.I n och ut. In och ut. Efter tjugo sekunders intensiv avsugning så kom även han.
- Jag vill ha det i ansiktet, viskade hon. Han nickade och grep om sig själv. Han runkade febrilt och då kom den första strålen. Han skrek fram den. Den träffade henne på överläppen. Nästa stråle varade länge och träffade henne på hennes vänstra kind. Den trejde fick hon i munnen. Efter ett antal strålar till så föll han utmattad över henne. Hans mun hade en av hennes bröstvårtor i sig. Hon höll honom om huvudet och tryckte honom mot sitt bröst som ett nyfött barn. Hon log.
Då öppnades dörren till rummet. Joakim Nilsson kom in.
-Eeeeh... hej, sa Viveka Karlsson och vinkade.
Nästa morgon vaknade Schakalen tidigt.(Dagen efter att Arthur Wells, Joakim Nilsson, Henrik Dunér och Viveka Karlsson hade haft möte.) Han gick upp och åt en god frukost. Sedan gick han ut på Stora torg. Det var en fin dag. Det var lite drygt sjutton grader i luften. Inte så varmt, men inte heller kyligt. Det var lagom, helt enkelt. Solen sken och fåglarna nynnade på ett otal melodier.
Han köpte en tidning i en kiosk som stod mitt på torget och log när han hade läst förstasidan. "ALLT OM DEN ÅRLIGA PARADEN", stod där. Nu hade han utsett en tid för mordet. Han hade tidigare funderat på ett annat tillfälle, men det hade inte varit säkert att det skulle fungera. Nu log han stort. Han nickade åt två attraktiva kvinnor som promenerade förbi och de låg mot honom. Han kraftiga bröstkorg avtecknades tydligt mot den vita t-shirt han bar. I övrigt hade han på sig ett par chinos.
Han satte sig på en parkbänk och läste om paraden, samtidigt som små droppar av vatten från fontänen träffade honom.
I tidningen stod där att paraden skulle gå tvärs över Stora Torg. Schakalen visste att det skulle vara enklast att slå till när den passerade Stora torg. Han såg upp mot ett hus med lägenheter. Där fanns ett antal fönster som skulle kunna vara möjliga att använda.
Han gick fram till huset och ställde sig att titta på det. Där fanns gott om flyktvägar, märkte han. Frågan var bara vilken som var säkrast, och enklast.
Han gick upp i huset. När han kom upp till den första dörren på andra våningen så var han övertygad om att den skulle kunna användas. Till hans stora förvåning satt där en lapp som var fäst på väggen. "TILL SALU" stod där.
Han såg på dörrlåset. Det skulle kunna gå att dyrka upp. Han tog fram ett gem och satte det i låset. Efter en stunds snurrande och skickliga rörelser så gick dörren ljudlöst upp.
-Tjusigt,tänkte han.
Inne i lägenheten så fanns där ingenting annat än golv, väggar och tak. Där fanns inga möbler, förutom ett bord. Inga mattor, inga tavlor. Han såg på bordet. Sedan kände han på det. Det skulle kunna orka med ett vapen. Han förde fram det till fönstret. Det enda som skulle behövas var en stol och ett vapen. Sedan skulle han kunna skjuta vem som helst.
Han log. Den här fick det bli. Fast för säkerthets skull så tittade han in i de andra lägenheterna också. Men ingen av dem passade honom. Han gick ner och ut på gatan igen.
Sedan gick han in till en mäklare. Det var en ung kvinna. Hon log mot honom när han kom in.
- Kan jag hjälpa till med något?
- Jo, det är så här, sa Schakalen. Att jag ör intresserad av en lägenhet, men jag är inte säker på att jag vill köpa den ännu. Skulle ni kunna...hålla den åt mig? Någon vecka, bara?
- Naturligtvis. Vilken lägenhet är det? Schakalen tänkte efter.
- Den som bodde där innan hette Karlström. Det är det fönstret där borta som hör till lägenheten. Han pekade mot fönstret.
- Åh, ni menar den. Jo, den kan jag hålla. Hon skrev hastigt ner en adress på en lapp. Ert namn?
- Vasser. Jim Vasser. Han log.
Hon ställde sig upp och satte upp lappen på en anslagstavla. Då åkte hennes korta kjol upp och han kunde se hennes trosor. Utan att hon hörde det så smög Schakalen fram och grep om hennes midja. Han höll om henne bakifrån. Sedan förde han långsamt, nästan retfullt upp händerna och lade dem över hennes bröst. Hennes tajta linne avtecknade de små bröstvårtorna.
- Jag har inte bråttom, sa han.
Samma kväll så satt Schakalen och såg på nyheterna. Han log när det berättades om paraden som skulle gå i Halmstad. Trots att han inte förstod vad mannen i tv-rutan sade så förstod han att det rörde sig om paraden.
Han hade strukit alla ord utom en mening på sin tankekarta.
Orden var:"Arthur Wells,död."
Fortsättning följer...