Fem minuter senare…
-Åååååh,mmmmm… aa… k.. kn…. ull..a!! Carmen Sorón skrek nästan fram orden och Schakalen försökte inte att tysta henne. Hon låg på rygg på ett gammalt träbord på övervåningen som knakade och gungade så fort han kom in i henne, och han var mycket förvånad över att inte Michael Gristjenkov kom upp och undrade vad som försigick. Nu märkte Schakalen att hon snart skulle komma. Han förde kuken med vrålfart ut och in i henne savande fitta.
Hennes ben började skaka och hennes fittmuskler slöt sig om honom varje gång han stötte in i henne. Till slut så kunde hon inte hålla tillbaks den längre utan lät den bara komma. Hon vred sig i orgasmkramper och Schakalen smekte febrilt hennes klitoris för att hennes orgasm skulle bli utdragen. Michael Gristjenkov kunde bara inte undgå att höra dem. När hon började närma sig slutet av extasen så log hon mot honom.
- Du vet hur man tillfredsställer en kvinna, sa hon belåtet. Schakalen började att runka och han blev snart avbytt av Carmen Sorón som tog över. Hon runkade honom snabbt och hon kände att han var nära nu. När han till slut kom så riktade hon den första strålen in i munnen och sedan ritkade hon den andra mot brösten.
Efter ett antal kraftiga strålar mot hennes bröst så slaknade hans kuk och hon slickade nöjt i sig dropparna som blev kvar. Han hjälpte henne att smörja in i brösten i hans egen sperma och då log hon varmt mot honom.
- Jag måste gå igen, viskade han till henne.
- Varför då??
- Jag måste hem, förlåt.
- Men…
- Jag ringer dig imorgon. Nu ljuger jag, tänkte han. Hon kommer inte ens att vara möjlig att träffa dagen efter.
- Okej, sa hon nedslaget.
- Jag ska bara tvätta av mig, sa han och log.
- Badrummet är andra till vänster.
- Har ni två badrum?
- Just det.
- Förresten, är din kusin döv eller något??
- Nej, men han hör mycket, mycket illa. Han nickade till svar, men tänkte att Michael Gristjenkov inte hade verkat särskilt lomhörd när han mötte honom i dörren.
Schakalen tog med sig sin väska, som han hade haft med sig, in i badrummet. Väskan innehöll en specialbyggd pistol, som bara fanns att köpa i Bryssel. Men till henne hade han bara sagt att den innehöll kläder. Det gjorde den ju också, men den innehöll även en pistol som var fullt kapabel att ta en människas liv. Schakalen gick in i badrummet, tvättade av sig och klädde om.
Sedan tog han fram sin pistol. Den var liten och smidig, vägde inte mer än tvåhundra gram och den var byggd av lättmetall. Den hade en specialbyggd arm som kunde förlänga den, det var bara att fästa armen på skaftet. Det var för krypskytte. Men pistolen var inte lämpad för krypskytte utanför närstrid. Den hade också ett kikarsikte, men även det var avsett för krypskytte.
Schakalen skruvade på en ljuddämpare på pistolen, drog på sig sin sommarjacka igen och lade sedan pistolen i fickan på jackan. Med ljuddämpare så var pistolen lite drygt tolv centimeter lång. Det syntes att han hade något i fickan, men det brydde han sig inte om. Han tog tag i sin träningsbag med andra handen och öppnade även dörren med samma hand. När han kom ut så satt Carmen Sorón och tillfredställde sig själv. Med sina vänstra hand masserade hon sin vänstra bröstvårta och med den högra sitt klitoris. Schakalen kände på nytt att det ryckte till i sina jeans, men han behöll lugnet och gick sakta fram till henne.
Hon log mot honom. Han satte ner träningsbagen på golvet och vände sig med ryggen mot henne. Han drog fram sin pistol. När han vände sig om och riktade den mot henne, så såg hon på honom med skrämda ögon.
- Gode Gud, tänkte hon. Han tänker döda mig. Hjälp mig. Gode Gud, hjälp mig.
Schakalen tryckte till på avtryckaren och sakta, mycket sakta så föll Carmen Sorón till golvet. Hon hade ett rött, nästan svart märke mellan ögonen. Det hela hade skett med ett litet "Piom" som hördes när patronen lämnade pistolen.
Han tog tag om Carmen Sorón’s vader och drog henne in i badrummet. Bad-rocken som hon hade haft om sig lade han vid foten av trappan, så den var synlig för Michael Gristjenkov och det skulle fungera som ett lockbete. Nu behövde han bara invänta Michael Gristjenkov.
Efter två minuter så blev Michael Gristjenkov orolig. Han hade inte hört något från henne på nästan fyrtiofem minuter. Även om han hade mycket dålig hörsel, så kunde han på något vis höra Carmen Sorón ändå. Hon fanns alltid där. Han gick försiktigt ut ur köket och såg upp mot trappan. Där låg Carmen’s badrock. Nu var han fullt övertygad om att något hade hänt henne. Men vad? Hon kanske bara hade lagt sig att sova en stund, men han hade inte hört att den där blonde mannen som var på besök hade gått.
Han gick tyst uppför trappan. När han kom upp så såg han först åt vänster. Där var tomt. Sedan till höger. Där satt en man och riktade en pistol mot honom.
Efter femton minuter så hade Schakalen gjort sin grundliga undersökning av huset. Först och främst så hade han lagt Carmen Sorón och Michael Gristjenkov nere i källaren. Han hade lagt dem på ett säkert ställe, då de var osynliga för någon som stod utanför och tittade in. Han hade även gått igenom varenda vrå av huset.
Det hade varit perfekt. Schakalen såg på sin digitala klocka. Den stod på fem minuter i sex på kvällen. Nu hade han fått det han ville. Han gick in och tog ett kollegieblock från köket och satte sig i tv-rummet och slog på tv:n. Sedan tog han fram sin penna. Han gjorde en grundlig genomgång av vad han skulle göra imorgon. Sedan valde han ut den dag då mordet skulle ske. Och hur. Femton minuter över sju var hans tankekarta färdig.
Fortsättning följer....