I förbrytarens spår, del 8
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-13 01:08:33
Kategori: Heterosex
Läst:
4 060 gånger
Betyg: 2.6 (216 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Tidigt nästa morgon telefonerade Schakalen till en vapenaffär där han tydligen hade någon bekant och bad om att få det vapen Miller igår kväll hade utsett.Efter ett par minuters samtal lade Schakalen på luren och vände sig till Miller.
-Du har det här inom tjugofyra timmar.Du har tur också,det ska du veta.Han hade bara ett exemplar kvar.Det skickas med express och du har det förmodligen ikväll.
-Bra,sa Miller och nickade.
Under dagen så lärde sig Miller hur han skulle hantera olika situationer. Han och Schakalen tillbringade dagen nere i Framskijs källare, och något som förvånade Miller var att Framskij knappt brydde sig om han själv och Schakalen,han gick runt i huset,satt och läste,såg på tv och så vidare.
Han kanske vill låta oss vara ifred,tänkte Miller.
-Okej,sa Schakalen.Jag är Günther.Du är dig själv.Jag har just fått övertaget och håller dig om halsen och riktar en pistol mot din tinning.Vad gör du?
-Jag lyder dig,svarade Miller.Jag säger inte emot en enda gång,utan gör bara som du säger.
-Bra,sa Schakalen.Om du någon gång stretar emot så kommer Günther eller någon annan inte att tveka.De dödar dig på fläcken.Hur gör du om du har övertaget?
-Jag har två valmöjligheter,sa Miller,den ena är att binda honom med någonting och tillkalla polisen,eller att döda honom själv.I mitt fall så väljer jag nog det första.
-Bra.Och pistolen använder du endast som ett hot,såvida inte fienden går till attack.Du ska försöka vara så tyst som möjligt.
-Jag är med,sa Miller och nickade.Och om jag nu skulle ha valt den andra möjligheten?
-Då hotar du direkt med att skjuta honom,men inte förrän han har gett dig all information du behöver ha om Essensa.
-Okej,sa Miller.Jag är hungrig,kan vi inte äta?
-Du ska inte ha någon mat på tjugofyra timmar,sa Schakalen kallt och betraktade Miller.
-Va?
-Du hörde.Om du blir tillfångatagen av Essensa så kommer de förmodligen att svälta ihjäl dig,eller skjuta dig.
-Är det för sent att backa ur?muttrade Miller.
Hemma i Millers vanliga bostad låg Gertrud och löste korsord.Hon låg på sängen och hade inte en enda tygbit på sig.Genom fönstret hade hon tidigare kunnat se hur någon tjuvtittade på henne.
Varför inte?tänkte hon och log.Hon lämnade rummet och kom tillbaks med den matkasse hon hade handlat full för någon timme sedan.Hon letade fram en morot ur kassen,lade sig på rygg med benen uppdragna och brett isär och förde moroten mot hennes kön.
När den vidrörde henne kändes det som om hon hade kommit till himlen. Först nu insåg hon hur mycket hon saknade Michael.Hans varma tunga som alltid tillfredsställde henne på bästa sätt,hans varma dolme och hans leende läppar.
Långsamt började hon föra moroten ut och in och sneglade i smyg mot den som tjuvtittade på henne.Samtidigt som hon började föra moroten snabbare så letade hon fram ännu en ur kassen och förde den till fittan.Två oranga morötter inne i henne,en som tjuvtittade på henne,en man förmodligen,och längtan efter Millers varma kuk blev för mycket.
Efter några minuter så ryckte det till i henne och hon gjorde motjuck mot sina egna händer.
-Mmm....mmmmm...aah..aaaah...ooooh...aaaaah...
Hon stönade fram orden och hennes ansikte förvreds i kramporna som uppenbarades vid orgasmens början.
Orgasmen blev kort och intensiv och efteråt så fortsatte hon att föra morötterna lite förstrött in och ut ur hennes nu våta sköte. När hon kände sig nöjd så tog hon ut morötterna och tog en tugga av var och en.Sedan la hon dem åt sidan och letade vidare i kassen.
Om man nu hade stått närmare den skugga som hela tiden betraktade henne skulle man ha kunnat se hur handen fördes fram och tillbaka. Eller som Miller en gång hade sagt: "Med handen i sin ficka spelar han pingis rätt diskret".
Hon hittade en purjolök som hon förde till skötet och förde den mot
klitoris.
Samma kväll låg Linda Bauer i sin säng tillsammans med sin man,Boris. Hennes täcke var uppdraget till hakan,hon låg på rygg och snusade förnöjt.
Boris var vaken och kröp nu under sitt täcke,under Lindas och började att ge Linda kyssar över låren och i höjd med hennes midja. Hon fnittrade till och vaknade med ett ryck.Boris hade nu vänt sig 90 grader ifrån sin ursprungsställning.Han kysste hennes lår,hennes knän, hennes midja.
Linda började att sära på benen och lite smått vända sig till samma ställning som Boris låg i.När Boris kände hur hon började vända sig var han inte sen att börja slicka hennes fitta.
Just när hans tunga vidrörde hennes klitoris första gången mindes hon Felicia.Den där omåttligt vackra kvinnan som hon hade älskat med igår. Hon försökte känna efter om Boris var en skönare älskade,men kom inte fram till det svaret.
Naturligtvis var Boris en mycket varm och snygg karl och dessutom en underbar älskare,men Felicia hade varit något speciellt. Linda kopplade bort tanken för en sekund när hon började känna hur Boris tunga förde henne till orgasm.
Hon bet ihop tänderna för att inte skrika ut sitt välbehag varje gång hans tunga nådde hennes klitoris,men till slut kunde hon inte hålla emot.Det var också då orgasmen kom.Hennes ansikte ändrade utseende från sött och vänligt till något som liknade argt.Men Linda var naturligtvis inte arg.
Det var bara hennes man som gjorde henne så upphetsad att hon när orgasmen till slut kom började hon snyfta av välbehag.Hon kunde inte beskriva hur fruktansvärt skön känslan var.En tunga.En enkel tunga gjorde att hon kände sig som den ende i hela världen.
När orgasmen äntligen började ta slut så var hon så utpumpad och slut på krafter att hon var tvungen att hålla sig i Boris huvud för att inte falla bakåt och ramla ur sängen.
-Du är bäst gumman,sa Boris under täcket och Linda var övertygad om att han log.
-Detsamma,sa Linda med trött röst och det var nog tur,för annars skulle Boris ha hört hur tveksam hon lät.
När Gertrud slutligen var klar så gick hon fram till fönstret och vinkade åt skuggen som stod där i fönstret. Något förskräckt försvann skuggan ifrån fönstret.
Gertrud själv log.Hon hade aldrig haft för avsikt att låta den där skuggan komma henne in på livet,men hon tyckte inte att man skulle tjuvtitta på folk,så därför hade hon antagligen givit honom en läxa han inte skulle glömma.
Gertrud log och gick in på toaletten för att torka och klä på sig. Därefter gick hon ut till sovrummet för att städa.
-Nu kommer vapnet,sa Framskij och nickade ut mot parkeringen utanför hans hus.
-Bra,sa Schakalen.Miller,gå ut och möt honom.Miller nickade och gick ut ur huset för att ta emot paketet.
-Hur mycket?frågade han brevbäraren,eller vad det nu var för något.
-För paketet?Fyrtio mark.
-Varsågod,sa Miller och betalade.
Han återvände in i huset och Schakalen tog paketet för att öppna det.
När han hade tagit av det papper som omgav den lilla svarta låda där vapnet låg förvarat log han.Lådan var ungefär tjugotre gånger femton centimeter.
Schakalen lyfte på "locket" och såg där hur vapnet låg nedanför en del frigolit.Han lyfte bort den och då syntes vapnet.Det material som fanns inne i lådan var röd sammet och mitt i lådan låg vapnet,väl placerat.Nere till vänster fanns ett dussintal patroner och dessutom en lapp från vapenförsäljaren.Ungefär i samma höjd,nere till höger låg ljuddämparen.
Skicka räkningen
till min hemadress.
Lycka till.
Lappen var undertecknad "Jonathan" och de två meningarna var skrivna med en spretig handstil som nätt och jämnt gick att läsa.
-Jag betalar räkningen,sa Miller och nickade.
-Okej,sa Schakalen.Låt mig visa dig hur vapnet fungerar.
Komar Framskij lämnade nu Miller och Schakalen ifred.
-För att du ska kunna döda någon måste du i det här fallet ha en ljuddämpare.Schakalen hade lyfte upp vapnet och höll det nu i sin hand.
-Du skruvar på ljuddämparen så här,fortsatte han.Det är inte svårt.Du skruvar på den som du skruvar på en kork till en stor Cocacolaflaska.
-Får jag?undrade Miller.
-Naturligtvis,sa Schakalen med lika uttryckslös röst som innan.Men innan han gav pistolen till Miller skruvade han av ljuddämparen igen. Miller tog vapnet i sin hand och förvånades över hur lätt det var. Det vägde knappast med än tvåhundra gram och verkade lättmanövrerat.
Miller tog ljuddämparen i vänster hand och började att skruva på den på pistolen.När han var klar så nickade Schakalen åt honom.
-Bra.När du ska ta av ljuddämparen gör du på samma sätt,fast skruvar åt motsatt håll.
Miller nickade,trots att han redan visste det.Han var ju polis.Även om han inte var särkilt skicklig på vapen kunde han i allafall en del.
-Är du bra på vapen?undrade Schakalen.
-Jag vet inte,erkände Miller.Jag testsköt med en av polisens pistoler för ett par veckor sedan och fick väl ett hyfsat resultat,men...
-Men vadå?
-Hur stor skillnad är det på polisens vapen och det här?tillade Miller.
-Inte särkilt stort skillnad.Förutom att den här är lättare och enklare att skjuta med.
-Hur stor är skotthastigheten?
-Fyra skott i sekunden,svarade Schakalen.Du kan avfyra två skott innan det första ens har nått målet.
-Det låter ju som ett helt jävla gevär,sa Miller.
-Nej,sa Schakalen.Det är det inte.Jag ska skicka efter mitt gevär så ska du få provskjuta.
-Var ska vi skjuta?undrade Miller.
-I ett skogsparti några mil österut,svarade Schakalen.
-När?
-Så fort mitt gevär har kommit.Jag ska skicka efter det nu.
-Oooh...aaaah..mmm...snyftade Felicia medan hon låg på britsen i samma massagerum som för någon dag sedan.Linda Bauer arbetade med hennes klitoris och hade gjort så i snart fem minuter.
Felicia låg på britsen i samma ställning som en gravid kvinna när hon ska föda,och Linda låg lutade över hennes plaskvåta sköte. Felicia kastade bakåt med huvudet och kände hur Lindas varma tunga gjorde allt för att få henne till största njutning.
-J-jaa..jjjaaaaa..jaaaaa..aaaaaaaaaaaaaaah!skrek Felicia.
Linda,som innan hade tvekat om Felicia eller Boris var bäst,var nu övertygad om att Felicia var bäst.Hon kunde inte beskriva det.Det var bara så,helt enkelt.
Felicia kom i en lång och uthållig orgasm som till slut avtog och hon kunde falla utmattad bakåt.Under tiden kröp Linda upp och lade sig på henne och de började kyssas,djupa tungkyssar.
Linda tryckte sitt underliv mot Felicias och Felicia borrade in fingrarna i Lindas varma och ganska svettiga skinkor. Om någon hade sett de två älskande kvinnorna skulle de utan tvivel ha fått orgasm.
Båda kvinnorna var brunbrända och oerhört vackra,de hade långt vågigt hår,de hade varma ögon och längtande läppar. Deras kroppar var mer eller mindre perfekta och passade perfekt tillsammans.Kropparna var genomsvettiga och ljuset som föll över massagebordet gjorde att det blev mycket varmt.Svetten glänste på kropparna och tillsammans såg de ut att kunna älska hur länge som helst.
-Okej,sa Günther trött.Hur går försäljningen?
-Som smör i solsken,svarade Gorbafov,Essensas matematiske geni.Vi har sålt för över trettio miljoner mark redan,och vi har inte sålt hälften.
-Bra,sa Günther.Du kan gå nu.
Gorbafov lämnade kontoret och in kom Makarov.
-Hej,sa Günther.Vad gäller det?
-Jag är orolig,chefen.
-Varför?
-Miller,svarade Makarov.Vi har inte hört något om honom på länge,han har liksom försvunnit.
-Han har inte försvunnit,han gömmer sig antagligen någonstans.
-Jo,men var?
-Vad fan,det är väl det du ska ta reda på?
-Jo,men...
-Vadå?
-Jag har redan försökt!Det går inte.Han är..borta med vinden.
-Skitsnack!fräste Günther.
Två dagar senare anlände Schakalens vapen.Det var inte alls lika modernt som Miller hade förväntat sig,snarare ålderdomligt.
-Det är ifrån sent sextiotal,sa Schakalen.Möjligen tidigt sjuttiotal.
-Är det bra?
-Det går att skjuta bort ett mynt ifrån två fingrar på trehundra meters avstånd.Räcker inte det?
-Jo,sa Miller.Det räcker.Ska vi åka ut till den där platsen och träna, då?
-Ja,sa Schakalen.Det gör vi.Komar vet var vi är.
Efter trettio minuters bilfärd svängde Schakalen av från motorvägen och in på en smal grusväg som inte var mycket bredare än den bil de åkte i.Schakalen fortsatte ytterligare fyrahundra meter framåt innan han vred om startnyckeln och motorn slutade att arbeta.
-Okej,sa Schakalen.Vi tar pistolen först.
-Varför ska jag lära mig att använda ett gevär?undrade Miller.
-Du kommer förmodligen att få provskjuta när du tränger in i Essensa.
-Okej,sa Miller.
-Nu ska vi,sa Schakalen.Du kommer nog inte behöva skjuta ifrån större avstånd än hundra meter.
Schakalen återvände till bilen och kom tillbaks med en stor vattenmelon som han på något vis Miller inte kunde förstå,spikade fast i ett träd.Sedan mätte han ut hundra meter genom att stega upp avståndet, därefter drog han en linje med hälen.
-Okej,sa Schakalen.Varsågod.Miller nickade och ställde sig i position, med vapnet höjt.Schakalen ställde sig några meter åt sidan för att inte stå för nära.
Miller avlossade ett skott mot melonen med bara ett "Pjuing":ljud och direkt efteråt gick de framför att inspektera det.
-Ingen träff,konstaterade Schakalen.
-Hur lång räckvidd har den här?frågade Miller.
-Hundratjugo meter,svarade Schakalen.Skjut igen.
Miller sköt igen och missade ännu en gång,men tredje skottet satte han i melonens mitt.
Efter ytterligare fem skott med bara några centimeters mellanrum tyckte Schakalen att han nu var bra med vapnet.
-Nu tar vi geväret,sa Schakalen.
Fortsättning följer....
Fler noveller av samma författare
