I förbrytarens spår, del 3
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-13 00:59:48
Kategori: Heterosex
Läst:
3 874 gånger
Betyg: 2.6 (207 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Michael Miller lyfte luren.
-Det är jag,sa en röst.
-Hej älskling,sa Miller.Jag sitter här och fantiserar om dig.
-Det var ju trevligt,men jag har något märkligt att berätta.
-Prata på,sa Miller förbryllat.Vad kunde vara så viktigt att det inte kunde vänta tills det att han kom hem?
-Du är avlyssnad,började hon,jag hittade en mikrofon i en av dina tavlor.
-Vilken tavla?
-Den med rapsfälten och bondgården på,svarade Gertrud. Jag vet inte vad det är som händer Michael, men jag är rädd. Den här telefonen kan också vara avlyssnad.
-Antagligen, sa Miller kort och tänkte febrilt.
Gjorde det någonting om någon avlyssnade telefonen? Vad skulle det isåfall innebära? Varför var han avlyssnad? Hade detta något med mordet på John Bauschmann att göra? Michael Miller tvivlade.Och han tyckte inte om tvivel.
-Vad gör vi nu?undrade Gertrud.
-Jag vet inte, sa Miller. Jag arbetar som vanligt, så får vi talas vid ikväll. Det kan ju vara någon som bara vill jävlas. Nu ljuger jag, tänkte Miller. Det finns ingen som placerar en mikrofon bakom en tavla så skickligt att man knappt kan se att den finns där, som bara vill jävlas.
-Vad var det för fantasier du hade om mig? frågade Gertrud. Hon ville prata om något annat.
-Jag visar dig när jag kommer hem, sa Miller och log inom sig.
-Snälla? försökte Gertrud.
-Nej, sa Miller. Vi ses ikväll. Jag älskar dig.
Han tryckte ner klykan. Sedan släppte han den igen och slog numret in till Habermann.
-Kan du söka i dina register efter någon som heter Günther? frågade han och kliade sig på kinden.
-Naturligtvis, sa Habermann. Gäller det dagboken?
-I allra högsta grad,sa Miller.Vi håller ett möte klockan nio i kväll.
-Det har varit en lång dag,sa Habermann och gäspade.
-Så är det att vara polis,sa Miller.
I Moskva satt Andrejkov och Günther framför varsitt stort glas öl. Günther smuttade på ölen och vände sig sedan till Andrejkov.
-Mikrofonen är borttagen och upptäckt,började Günther.Vi kanske skulle avlyssnat Millers telefon.
-Det var den där jävla Malkovic,muttrade Andrejkov.Vi skulle ha låtit Makarov göra det istället.
-Gjort är gjort,sa Günther.Det är inte mer med det.
-Nej,sa Andrejkov surt.Det är visst inte det.
-Jag ska ringa till Bombay och höra efter om Jung kan flyga över varorna redan om tre dagar.Vi har inte tid att vänta.
-Nej,sa Andrejkov igen.Vi har väl inte det.
-Åååh...mmmm...aaah...längre upp..där ja..ååååååh!Slicka mig!stönade Felicia.
Imar Gunajev,näst efter Günther,världens farligaste man,arbetade just nu oupphörligt med hans flickväns klitoris.Han gjorde henne kåt, fruktansvärt kåt och i det dagliga arbetet räckte det med att hon tänkte på hans varma,dunkande dolme för att det skulle rinna till mellan benen och en ilning sprida sig längs ryggraden.
Just nu så var hon i extas.Hennes kropp vred sig i orgasmkrampor och hennes bröst var röda av utslag,vilket är vanligt hos kvinnor under orgasm.Hennes bröstvårtor pekade rakt upp och hennes ben var uppdragna och isär.Hon låg på rygg på golvet,och han låg framför henne,med ansiktet djupt begravt i hennes varma sköte.
När orgasmen avtog så försvann även de starka ljud som kom ifrån Felicia.Inga mer skrik eller stön,bara flämtningar.Hennes bröst var fortfarande rödblommiga och hennes ben låg kvar i samma ställning.
Imar Gunajev lade sig bredvid sin flickvän och började bearbeta bröstvårtorna.Han sög i dem,bet i dem och kramade om hela bröstet. Det dröjde inte länge förrän det på nytt kom små ljud ifrån Felicias varma och röda läppar.Hennes korpsvarta hår var vått och glänste. Hennes brunbrända kropp var täckt av svettdroppar och Imar Gunajev kunde inte se sig mätt på henne.Benen var långa och slanka. Men det som hade väckt hans uppmärksamhet när de först träffats var händerna.Hon hade varma och mjuka händer.Han kunde inte hjälpa det,men han tyckte att ett par snygga händer nästan var snyggare än ett par bröst.
Hon rufsade honom i håret och böjde huvudet bakåt.Hon hade nu satt sig upp och Imar Gunajev låg i samma ställning som ett litet barn gör när det ska ammas.Hon höll hans huvud och övre delen av ryggen i sin famn och lät honom smeka och utforska.
I en annan del av världen,i Hamburg satt en före detta medlem av Essensa,och läste morgontidningen. Förstasidan avslöjade att ett mord blivit begånget. Han suckade.Men när han sedan såg att Michael Millers namn togs upp så blev han genast intresserad.
Före detta Essensa-medlemen Komar Framskij hade gjort militärtjänstgöring tillsammans med Miller.De hade blivit mycket goda vänner, men när de hade muckat,så gick de åt olika håll. Vad Komar Framskij inte kunde förstå var hur tidningarna kunde gått ut med artikeln redan.Mordet hade bara blivit begånget för sjutton timmar sedan.Journalister är och förblir ett mysterium,tänkte han surt.
Telefonen ringde.
-Komar,muttrade han sömnigt.
-Hej,det är Miller.
-Tjena Michael.Hur är läget?
-Du har ju läst tidningarna.
-Jo,började Komar Framskij,men kom inte längre för han blev avbruten av Miller.
-Jag skulle behöva din hjälp.
-Jaså?Varför det?
-Du är ju före detta medlem av Essensa.Om inte jag minns fel?
-Jo det stämmer,svarade Framskij.Och nu vill du ha information av mig.
-Något sånt,sa Miller.
-Jag kan tyvärr inte hjälpa dig.Innan jag fick dra mig ur Essensa blev jag torterad.De sa att om jag någonsin avslöjade deras existens så skulle jag dö.
-Men Essensa är ju inte okänt?Det finns många som känner till det.
-Du förstår nog inte,sa Framskij.
-Nej,sa Miller envist.Men jag vill förstå.Kan vi talas vid?
-Jag har avlagt tystnads-ed.
-Ingen kommer att få veta det,envisades Miller.För min skull.
Komar Framskij tvekade.Skulle han avslöja hemligheten?
-Klockan elva i morgon förmiddag.Du vet var jag bor.Jag ska berätta allt jag vet om Essensa.Men tills dess,var försiktig.Akta dig.
-Vad ska jag akta mig för?frågade Miller.
-Essensa.När du lämnar mitt hus i morgon kommer du förstå varför.
Klykan trycktes ner.Förbryllad lade Miller på luren och återvände i sina tankar till Gertruds varma kropp.De trevande händerna längs hans lem,hennes varma och mjuka bröst.
Återigen tvivlade han.
-Oooh...mmm...iiih...aaaaaaaaaaaaa!
Felicia satt ovanpå Imar Gunajev och red honom ursinnigt. Hennes lår slog mot hans och hans pung slog i hennes bak. Hon skrek åt honom att han var en jävligt bra älskare,att han skulle knulla henne så att han nästan skadade henne.
Han höll händerna på hennes skinkor och borrade in fingrarna i dem så att de nästan orsakade rivmärken på henne.Men hon verkade inte bry sig utan fortsatte att skrika. När hon fick orgasm så kändes det som om någon vred ur henne sina safter.Hon ylade,sträckte sitt huvud mot skyn och grät så tårarna rann nerför hennes kinder.Även Imar Gunajev skrek och han tömde sin säd djupt inne i henne.Deras utlösning möttes på vägen och han välsignade ännu en gång den person som hade uppfunnit kondomen.
När hans orgasm nått sin ändpunkt så hade Felicia nått toppen på sin orgasm och gjorde hårda och starka motjuck samtidigt som det svartnade för hennes ögon. Hon föll utmattad över honom och efter någon minut så ställde sig Imar Gunajev upp på skakiga ben och gick för att hämta en trasa att torka av dem med.
När han kom tillbaks så hade Felicia slumrat till en aning och Imar Gunajev beslöt sig för att inte väcka henne. Istället tog han trasan och började sakta att föra trasan över hennes kropp.Över halsen,cirklade i åttor kring brösten och fortsatte sedan nerför magen.Han anade att hon redan hade vaknat men att hon låg kvar för att se vad han gjorde med henne.
Han placerade trasan över hennes kön.Då ryckte hon till och öppnade ögonen.
-Din jävel,mumlade hon sömnigt.
-Jag älskar dig också,flinade han tillbaks.Han tog bort trasan och förde in i ett finger i henne.
-Sluta,sa hon.Jag orkar inte mer.
Han slutade inte.
-Sluta,upprepade hon,med högre röst den här gången.
Han fortsatte att pulla henne.
-Slu...började hon,men avbröt sig tvärt när han vidrörde hennes klitoris.
Mötet i Hamburgs polishus slutade inte förrän klockan tolv på kvällen,eller snarare natten. Vid den tidpunkten hade hela gruppen gått igenom olika strategier som de skulle använda sig av.
Miller hade begärt att få ta ut två veckors ledighet för att göra en del efterforskningar kring Essensa och Günther.Just innan mötet avslutades ställde Müller den frågan som de alla gick och bar på,men aldrig hade frågat sig.
-Kan vi utgå från att det var den här Günther som dödade Bauschmann?
-Vad ska vi annars utgå ifrån?frågade Dan Bausch.
-Han har rätt,sa Miller.Vi får utgå ifrån det.Jag tänker ta ut ett par veckors ledighet,om det händer något får ni underrätta mig.Om det skulle vara något som är så in i helvetes viktigt så återgår jag i tjänst.Ingen hade protesterat.
Klockan fem minuter över halv ett parkerade Miller sin bil utanför hyreshuset.I dörren till lägenheten möttes han av Gertrud.De kramades och kysstes en stund innan de gick till sängs.
-Visa mig nu vad det var du fantiserade om,sa Gertrud och tryckte sina bröst mot varandra.
Ett stön.Sedan ett skrik.Därefter flera skrik.
Det var allt som hördes ifrån den lillga fyran i hyreshuset i Hamburg,någon halvtimme senare.
Günther lade sig att sova med en olustig känsla av att han inte var ensam i rummet.Trots livvakterna utanför hans hus,så återkom känslan hela tiden. Sedan blev han medveten om att han trots allt var ensam. Just innan han somnade kom han på vad det var som hade gjort honom orolig. Det var ett namn.
Michael Miller.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
