Läs gärna del 1 innan, det ger läsaren lite sammanhang kring personerna.


Sommaren släpper dem inte. Den byter bara rum.
Kvällen innan nästa gång sitter de vid köksbordet igen. Fläkten surrar. En kall ölburk svettas mot vaxduken.

– Inte analt, säger Ingemar. Det är mitt.

Lisa fnissade, log sedan.

– Det har du sagt förr.
– Och han ska komma i dig. Inte på brösten. Inte i munnen. I dig. Så jag vet att det hänt.

Hon vred på glaset.

– Du vill känna honom när du tar tillbaka mig.
– Jag vill återerövra min hora med bevis. Det är skillnad.

Lisa skrattade till.

– Du är fan sjuk.
– Du är du med….
– Ja. Det är jag med.

Han lutade sig fram.

– Lär pojken två saker. Slicka fitta. Och inte komma för fort. Han sprutade ju som en skolpojke bakom ladan. Det kanske var sött. Nu ska det sluta vara sött.

– Hårig tantfitta är en chock för såna som han, sa Lisa och drog ett bloss på cigaretten.

– Precis därför.

Nästa eftermiddag är Lasse borta för att hämta packningar inne i stan. Telefonen ringer två gånger. Joakim svarar båda. Rösten håller.

Cadillacen står bakom den röda ladan, skymd av Amazon. Lisa öppnar passagerardörren till Joakim som om hon lånade ut ett rum.

– Hoppa in.

Han gör det. Overallens dragkedja redan nerdragen. Lisa sätter sig bakåtlutad, kjolen uppfälld innan dörren stängs. Inga trosor. Det mörka håret mellan benen ligger tätt. Doften slår emot honom. Läder. Cigg. Kvinna.

Lisa tar fram bysten ut sin topp. Hon smeker dem, medan hon börjar instruera Joakim.

– Titta. Inte bara kika. Titta ordentligt.

Han tittar. Öronen bränner. Det ilar från nacken och hans kuk har redan svarat.

Hon särar på sin buske för att han ska se bättre. Makten som hennes kropp har över den unge mannen gör henne väldigt våt.

– Du ska lära dig slicka det här. Inte leka. Inte slåss med tungan som en hundvalp. Långsamt. Platt. Här uppe först.

Hon tar honom i håret med högerhanden, bestämt. För ner honom.

Joakim har aldrig haft ansiktet där. Håret kittlar näsan. Han slickar för fort. Lisa andas ut genom näsan.

– Lugnare vännen. Du äter inte glass.

Hon rättar till hans mun. Två gånger. Tre. När han träffar rätt släpper hon ett litet ljud som inte liknar skratt.

– Där. Stanna. Inte mer tryck. Cirklar.

Han försöker. Låren darrar. Kuken ligger hård i overallen redan av doften. Lisa märker det.

– Händerna bakom ryggen. Du får inte ta i dig själv.

Han lägger händerna bakom ryggen. Pannan mot hennes mage. Han slickar. Tappar takten. Hittar den igen. Lisa håller honom där tills hon blir blöt på riktigt, tills det låter. Sedan släpper hon upp honom, och ler:

– Andas.

Han andas. Läpparna blanka.

– Nu vill jag att du knullar mig. Du måste komma i mig, men inte för fort. Om du sprutar när jag bara tar fram dig är lektionen underkänd och jag berättar det för Ingemar ord för ord. Ok?

Hon knäpper upp honom. Tar honom. Han biter ihop så hårt att det värker. Hon väntar. Rör knappt. Bara håller.

– Titta på mig, säger Lisa och nyper sina stora bröstvårtor.

Han tittar. Det är det som är svårast.

– In nu.

Hon sätter sig över honom i framsätet. Styr in honom. Trångt, varmt, hårigt mot magen. Lisa tar det långsamt. Inte för hans skull. För att han inte ska få sluta.

– Håll. Räkna skruvarna i cabtaket om du måste.

Han räknar inte. Han tänker på Ingemar. På reglerna. På att han ska lämna något efter sig som en annan man ska leta efter. Det hjälper inte.

Det gör det värre.

Lisa rör sig. Brösten tunga framför hans ansikte. Jeansjackan fortfarande på. En fluga slår mot rutan.

– Du får komma när jag säger, förstår du?

Hon säger det inte med en gång. Hon tar sin tid. När hon själv är nära lutar hon sig fram, kysser honom och säger mot hans mun:

– Nu, spruta!

Han kommer i henne med ett ljud han skäms för. Lisa håller honom inne. Andas. Känner hur hans kuk rycker. Låter det ske, njuter.

– Bra. Underkänt på tålamod. Godkänt på slutet.
Hon torkar sig inte. Rättar till kjolen. Tänder en cigg.

– Bäst du går och jobbar nu? Så inte Lasse ger sig sparken när han kommer tillbaka, säger hon och ler förföriskt mot honom, men brösten fortfarande i det fria.

Hemma en stund ligger Lisa redan på rygg när Ingemar kommer in från hallen. Hon har inte duschat. Med flit.

– Nå, säger han och knäpper upp byxorna. Finns det några bevis över din lektion med pojken? säger Ingemar och ler.

– Kom hit och känn efter själv, din sjuka jävel.

Han skrattar. Smutsen och skämtet i samma andetag. Han för in två fingrar. Hittar det han letar efter. Log.

– Pojken har gjort läxan.
– Han slickade som om han drunknade först.
Jag fick hålla honom i lugg. Sen fattade han. Nästan.

Ingemar är redan hård. Bultande. Han trycker in sig i henne utan krusiduller, återerövrar det som fortfarande är blött av någon annan. Lisa stönar till och skrattar samtidigt.

– Jesus Ingemar. Du blir ju galen av det här!
– Berätta. Och sluta inte prata bara för att det känns.

– Han hade händerna bakom ryggen. Som du sa. Nästan. Jag tror han fuska med ena.

– Du kanske skulle varit strängare?
– Det är din elev. Jag lånade bara ut skolan, säger Lisa och stönar.

Han knullar henne djupt, långsamt först, sen hårdare. Hans kuk blir våt och hal av det som finns i Lisa.

– Min härliga slampa kommer hem med sommarjobbarens säd i fittan och bara fortsätter.
– Ja du… Jag tänker njuta…. åhh
– Sade han något?
– Han räknade nog skruvarna i cabtaket under tiden. Stackars pojke. Han höll på att spruta när jag bara öppnade gylfen. Han är så kåt på mig.

Ingemar stönar i skratt.

– Så jäkla grön.
– Inte lika grön nu. Han kom där du ville. Du kan få smaka om du är snäll.

– Jag är inte snäll.
– Nej. Du är gift med mig.

Han tar henne tills hon kommer, med hans namn i munnen den här gången, och tömmer sig i henne efteråt som om han stämplade tillbaka ett papper. De ligger kvar. En lastbil dundrar förbi på riksvägen. Lisa tänder en cigg i taklampans sken.

– Du. Jag tänkte på midsommar. Vi kan ta med honom?
– Självklart. Jag vill se om lektionen satt.

Midsommar. Ljus natt. En äng bakom bygdegården. Stången. En transistor mot myggen. Doft av bränd korv, nubbe och nyklippt gräs. Lisa i för kort sommarklänning. Ingemar i skjorta som redan är svettig. Joakim i för fina byxor han ångrar.

Berit står vid staketet och röker. Femtio. Nykter. Solglasögon uppe i håret. Hon ser Joakim komma med ett pappersfat jordgubbar han inte vet vart han ska göra av.

– Sommarjobbaren.

Han stannar. Fatet väger plötsligt.

– Berit.
– Du minns namnet. Flitig pojke.

Hon röker ut åt sidan. Tittar mot dansbanan där Lisa skrattar för nära Ingemar.

– Jag körde för att någon måste vara nykter. Inte för att jag är helgon, du vet.

Joakim vet inte vart han ska ta vägen med händerna.

– Jag såg var du hade fingrarna. Under kjolen. Två stycken. Hon rättade till dem åt dig.

Han blir varm i ansiktet.

– Jag…
– Du behöver inte förklara. Jag sa inget då. Jag tänkte spara det.
– Varför?
– För att Lisa inte ska få allt. Hon får redan för mycket. Folk tror hon är den enda i bygden som tar vad hon vill ha.

Berit log lite. Inte snällt. Inte elakt heller. Bara vetande.

– Kom.

Hon tar hans handled. Inte hårt. Fatet blir kvar på en pall. Jordgubbarna sjunker i saften.
Bakom dansbanan står en släpvagn och en hög med stolpar. Musiken finns kvar, bara tjockare. En fiol. Skratt. Gräset är långt. Det klibbar mot vaderna.
Berit släpper handleden först när de är skymda. Tar av sig solglasögonen. Blicken är nykter på riktigt. Det gör det hela ännu värre.

– Du är rädd för henne va?
– Lite.
– Bra. Då fattar du att det här inte är en lektion.

Hon kysser honom. Det smakar nubbe, cigg och läppstift som inte är Lisas. Hennes tunga ibland mun, hans tunga i hennes. En hand i hans nacke, den andra rakt på gylfen. Hon känner efter och fnyser tyst.

– Jävlar vad de har släppt lös dig. Redan hård. Står du så här varje gång någon kvinna tar i dig?

– Jag vet inte.
– Jo. Det vet du.

Hon vänder sig mot släpvagnen, lyfter sommarkjolen med en hand. Inga trosor. Hon är också hårig, men ansat kort, mörkare än Lisa, doften annorlunda. Mindre parfym. Mer hud och sommar.

– Inte slicka. Inte nu. Jag är inte din lärarinna. Ge mig din hand.
Hon sätter hans fingrar där hon vill ha dem. Trycker bara på.

– Två. Inne. Böj.

Joakim gör det. Berit andas ut mot hans kind.

– Precis. Hon har lärt dig något i alla fall.

Hon knäpper upp honom, tar fram honom, stryker en gång längs kuken som om hon jämför.

– Inte lika lätt som första kvällen. Synd. Jag gillade hur du nästan kom i sätet när jag körde.
– Förlåt.
– Sluta be om ursäkt. Det är det barnsligt.

Hon lyfter ett ben mot släpvagnens hjulhus, styr in honom. Stående. Trångt. Varmt. Joakim greppar plåten bakom henne. Den är kall under fingrarna. Hon är det inte.

– Titta på mig. Inte mot danstillställningen. På mig.

Han tittar. Hon håller hans blick medan hon tar takten. Inte Lisas långsamma skola. Kortare stötar. Aptit.

– Hon tror du är hennes sommarprojekt. Ingemar tror du är hans. Jag vill bara knulla med dig.

Joakim håller igen. Något av det Lisa pressat in i honom sitter kvar. Han räknar inte skruvar den här gången. Han lyssnar på fiolen och på hennes andning och på hur släpvagnen knakar svagt.

– Du håller igen, säger Berit överraskad, nästan irriterad, men samtidigt retsamt och mjukt. Vem fan har sagt till dig det?
– Lisa.
– Självklart.

Hon drar honom djupare. En hand i rumpan på honom, inte mjukt.

– Kom inte förrän jag säger. Kan du det, sommarjobbaren?
– Jag kan försöka.
– Försök då.

Hon kommer först. Tyst. Bara munnen öppen och naglarna i hans skjorta. Står kvar kring honom och andas. Sedan nickar hon.

– Nu.

Han kommer i henne. Inte lika skamset som i Cadillacken. Fortfarande med ett ljud han inte vill kännas vid. Berit håller honom inne några sekunder extra, för att få med sig allt han lämnar.
Sedan släpper hon kjolen ner. Rättar till honom. Tänder en cigg. Röker ut mot den ljusa himlen.

– Du går först. Inte samma håll som du kom. Lisa tittar redan.

Joakim sväljer.

– Såg hon?
– Hon såg nog tillräckligt. Det var meningen.
Berit log rökigt.

Hon puffar honom lätt i bröstet.

– Det är nog bäst du går nu. Innan jag tar dig en gång till och då hör fan hela midsommarfesten.

På dansbanan har Lisa vänt sig. Ingemar ser vart hon tittar. Lisa ser släpvagnen. Ser kjolen. Ser pojkens ryggtavla. Något skär till i henne som inte är kärlek. Ägande. Hennes elev. Hennes bevis. Hennes sommar.

– Hon tog honom, säger Lisa.

Ingemar dricker.

– Ja, men låt henne?
– Nej.

Han log.

– Nu var det du som blev svartsjuk?

Lisa går. Inte springer. Går. Hittar dem när Berit just släppt kjolen ner. Joakim står med röda öron och byxorna halvvägs upp. Lisa tittar på Berit först.

– Han är min.

Berit tänder om.

– Jag har redan tagit det jag vill ha.

De två kvinnorna mäter varandra en sekund för lång. Joakim vill sjunka genom gräset. Lisa tar honom i armen.

– Du dansar med mig nu.

Hon dansar för nära. För långsamt. Händerna på hans rygg som stämpel. Ingemar ser från fatet med sill och ser ut att njuta av båda sakerna på en gång: att någon annan tagit pojken, och att Lisa inte tålde det.
Ingen fler scener bakom släpvagnen. Inte den natten. Svartsjukan räcker. Den är hetsigare än ännu ett knull.

Dagen efter sitter Joakim på bussen.
Sätet klibbar. Radion rasar mellan Mauro Scocco och ett sommarprat som ingen riktigt lyssnar på. Myggbett i nacken. Doft av gräs som inte går att tvätta bort.

Verkstaden väntar. Lasse. Telefonen. Vrak.
En vit Cadillac kör om bussen på raksträckan. Tutar inte. Lisa i passagerarsätet. Fönstret halvvägs ner. Hon tittar ut. Möter honom en sekund genom två lager glas. Inget leende. Inget tecken.
Sedan är de förbi.

Joakim lutar huvudet mot rutan. Han är inte oskuld längre, inte ens nästan. Han är inte heller någon som vet vad han är. Bara en artonåring på väg till ett svartjobb, med två kvinnors doft fortfarande någonstans i skinnet, och en sommar som inte tänker ta slut bara för att midsommaren är över.