Sommaren 1988. Inga mobiler. Ingen som filmar. Bara rykten, landlinor och det som sägs över en kaffemugg på en nersölad verkstad.

Joakim är arton. Alla hans kompisar har sommarjobb. Han har inget- ett kvitto på misslyckande.

Via en kamrat till pappan får han chansen att slita svart på en liten, lantligt belägen bilverkstad en timme med buss hemifrån. Bussen är varm, sätena klibbiga, radion spelar somehow och Mauro Scocco om vartannat.

Jobbet är enkelt och smutsigt: montera loss delar från en stor mängd bilvrak som står huller om buller på gården. Rostiga Volvos, en bucklig Amazon, två SAAB 96:or med sönderslagna rutor, en Chevrolet som sjunkit på ena sidan.

Högsommar. Luften står stilla. Gräset är bränt gult mellan bilarna. Joakim går i en grön overall som är för stor över axlarna och har bara kallingar under. Overallens dragkedja är halvvägs ner när det blir för hett. Svett rinner längs ryggraden.

Inne i honom sitter en ständig, låg nervositet. Inte bara för jobbet. För att han är den som inte fått något riktigt sommarjobb. För att de andra redan har pengar och historier. Han vill göra rätt. Vill inte verka grön. Samtidigt är han grön, och han vet om det. Dessutom oskuld.

Lasse, som äger stället, är ofräsch på det där sättet som inte går att tvätta bort. Grått skägg som aldrig blir jämnt, naglar svarta av olja, en lukt av gammal rök och oljig smuts. Han har aldrig haft en kvinna, åtminstone inte en som stannat. Det går rykten om honom att han föredrar män. Joakim bryr sig inte.

Inne i verkstaden är det nedgånget. Oljefläckar i betongen som aldrig släpper, en kaffekokare med bränt botten, gamla kalendrar med barbystade kvinnor som hänger snett över arbetsbänken. En är från 1984. Brösten på bilden är blanka av lack. En annan visar Miss Circa 86 med håret som en hjälm.

När Lasse är borta får Joakim sköta ruljangsen. Ta emot kunder. Svara i den smutsiga vridtelefonen. Låtsas som att han vet vad ett knackande ljud från en växellåda betyder. Varje gång luren ringer hoppar han till. Varje gång en raggarbil rullar in över gruset känner han hur magen drar ihop sig.

Verkstaden är ett tillhåll. Raggare från bygden kommer dit, dricker kaffe ur spruckna muggar, pratar och lånar verktyg och billyft. Många har med sig flickvänner eller fruar. En av de mer framträdande är Ingemar- Bred över bröstet, tatueringar som bleknat, alltid en cigarett bakom örat, högljudd och bullrig. Han tittar på Joakim som man tittar på en sak man redan räknat ut.

Ingemar känner ingen svartsjuka av det vanliga slaget. Det är inte så det sitter i honom. Det som sitter i honom är en het, tyst upphetsning inför tanken att se sin fru Lisa ta någon annan – särskilt någon ung, osäker, villig. Det ger honom en känsla av kontroll. Av att äga spelet. Av att hon är hans just därför att hon kan ges bort en stund. Han gillar hur hon ser ut när hon vet att han tittar. Gillar ordet slampa i munnen. Gillar att hon inte skäms för det.

Lisa är fyrtiosex. Hon har rykte om sig att vara karltokig, och hon bär det som en jacka hon själv valt. Hon går alltid utmanande klädd och överdrivet hårt sminkad. Blond, sliten i toppen, mörk i rötterna. Ingen perfekt skönhet och hon vet det. Stora, hängande bröst som hon stoppar in i för små toppar så att bysten ligger tung och synlig i urringningen. Jeansjacka. En väldigt kort jeanskjol som rider upp när hon sätter sig på en stötfångare.

I Lisa finns en hunger som inte längre ber om lov. Inte kärlek, inte planer. Bara värme, blickar, det lilla extra som får en dag att kännas. En artonåring som tittar för länge är bränsle. Hans nervositet är bränsle. Att Ingemar vill se är inte ett hinder. Det är en extra ström genom kroppen. Hon känner sig sedd från två håll samtidigt, och det gör henne kåt på ett sätt som det stillsamma livet hemma aldrig gör.

Kvinnorna i sällskapet visslar efter Joakim.
– Titta på sommarjobbaren, wow!

En hand nyper honom i baken när han går förbi med en gammal startmotor. Han blir röd om öronen. Inne i honom blandas skam med något annat, något som slår mot revbenen. Han hatar att de ser att han märker det. Han hatar att han vill att de ska se.

Han har hört ryktena om Lisa. Att hon tar vad hon vill ha. Att Ingemar vet om det och bara skrattar. Joakim kan inte låta bli att titta lite för länge, han är nyfiken. När hon möter hans blick känner han hur halsen blir torr. Hon håller kvar en sekund extra, slickar sig om läppen och vänder sig om som om ingenting hänt.

Han står kvar med skiftnyckeln i handen och tänker att han borde skämmas. Han gör det. Han tittar ändå. På kvällarna när han tillfredställer sig själv är det Lisa han tänker på. Inte för att hon är den snyggaste kvinna ha sett, utan för att hon är erotisk, villig och slampig på ett sätt som Joakim aldrig mött.

En eftermiddag står han bakom ladan och skruvar loss delar på en gammal SAAB 96. Solen ligger tung över plåten. Lacken är matt och varm under handflatorna. Lisa kommer ut till honom. Hon röker. Röken hänger kvar i den stilla luften. En Sommar i P3 hörs svagt från en radio inne på verkstaden.

– Jobbar du alltid så här hårt, eller är det bara när någon tittar? säger hon, och tar sista blosset på cigaretten. Hon kastar fimpen på marken, Joakim hinner se det mörkröda läppstiftet på den innan hon trampar ut glöden.

Joakim slutar skruva. Händerna blir klumpiga. I bröstet slår hjärtat för fort, som om han blivit påkommen med något han inte ens gjort än.

– Lasse sa att de här ska vara klara….
– Lasse säger mycket, avbryter Lisa, och skrattar lätt.

Hon stannar tätt intill. Doften av rök, billigt parfym och varm hud. Lisa tar av sig jackan och slänger den på huven. Lyfter upp bysten med båda händerna, nyper i bröstvårtorna genom tyget så att de styvnar och blir synliga.

I henne är det redan bestämt. Hon gillar hur han inte vet var han ska ta vägen. Gillar att hon kan styra det med en mening.

– Gillar du mina pattar?

Joakim sväljer. Får fram ett ”ja.” Rösten sviker honom. Han känner sig yngre än arton och äldre på samma gång.

– Säg det då? Säger hon och ler retsamt.
– Ja. Jag gillar dem.
– Vill du känna på dem?

Han nickar. Hon tar hans handleder och lägger hans händer över bysten. Mjuka, tunga, varma. Han känner hur bröstvårtorna trycker mot handflatorna. En blixt av skuld. En blixt av begär. Båda samtidigt.

– Inte så försiktigt. Jag går inte sönder, du vet.

Han kramar hårdare. Hon stönar tyst. Sedan kysser hon honom. Tungt. Det smakar cigarett och läppstift. Hennes tunga är varm. Hans overall är plötsligt för trång i grenen. Han tänker att han borde släppa. Han släpper inte.

Ingemar kommer bakom ladan. I honom slår det till direkt. Inte ilska först. Hetta. Han ser händerna på hennes bröst, ser pojkens röda öron, ser hennes mun. Något i honom ställer sig rakt.

– Vad fan håller du på med då, Lisa?

Hon släpper inte Joakim med en gång. I henne finns ett litet leende hon inte visar helt.

– Ingenting. Bara pratade.

Ingemar tar henne i armen. Inte hårt, men bestämt. Kontroll. Hans kontroll.

– Kom nu.

Lisa tittar bakåt en gång. Joakim står kvar med hjärtat i halsen, händerna tomma, kuken hård mot tyget, och en känsla av att ha klivit över en linje han inte kan backa över.

Hemma den kvällen sitter de vid köksbordet. En fläkt surrar. TV:n står på låg volym i rummet intill. Ingemar tar en klunk öl. I honom har bilden inte släppt. Pojkens händer. Hennes ljud.

– Du såg hur han tittade.
– Jag såg hur du tittade också, säger Lisa.

Hon känner sig inte anklagad. Hon känner sig träffad på rätt ställe.

– Det vore rätt upphetsande. Se dig bli tagen av en ung, villig artonåring. En som nästan kommer bara man tar på honom, säger Ingemar och skrattar.

I Ingemar är det en fantasi som redan fått kropp. Han vill se. Vill höra. Vill säga orden efteråt.
Lisa ler. I henne blandas kåthet med något nästan ömt mot pojkens osäkerhet. Inte kärlek. Mer aptit.

– Han är söt när han blir röd.
– Vi tar med honom i bilen i helgen. Du gör resten?
– Han kommer att säga ja, säger hon. Han är redan halvvägs där.

Dagen efter på verkstaden frågar de honom. Ingemar slår honom lätt på axeln. Gesten är kamratlig. Under den ligger något annat.

– Du- Vi åker ut på fredag. Cadillacen. Du hänger väl med?

Lisa står bakom, armarna i kors under bysten. Hon tittar på Joakim som om hon redan vet hur hans mun kommer att smaka.

– Det blir kul, säger hon. Bara åka. Ingenting konstigt.

Joakim tackar ja innan han hunnit tänka efter. Direkt efteråt slår ångesten till. Vad har han sagt ja till? Samtidigt slår också något annat till, tyngre, varmare. Han vill dit. Han skäms för att han vill dit.

Fredag kvällen kommer. De hämtar upp honom vid en busshållplats. Joakim vill inte att hans föräldrar ska se. En Cadillac –57 cab, vit med rött inre, kromet blankt i kvällsljuset. Fem personer i bilen. Bara chauffören, en kvinna i femtioårsåldern med solglasögon uppe i håret, är nykter. I bandspelaren går det rockabilly. Doft av cigaretter, alkohol, läder och billig aftershave.

– Hoppa in då, grabben, säger hon.

Joakim sitter i mitten av framsätet. Lisa, berusad, till höger. Hennes lår mot hans. I honom är allting för skarpt: musiken, hennes parfym, vetskapen om att Ingemar sitter bakom och vet.

Hennes hand glider in i skrevet på honom över tyget. Hon känner hur han redan är hård. I Lisa väcks ett skratt långt ner i magen. Han är så jäkla lätt att tända. Så ärlig i kroppen.

– Redan? viskar hon. Stackars pojke….

Han är så oerfaren att han nästan kommer av bara beröringen. Han biter ihop. Skammen bränner. Begäret bränner hårdare.

– Andas, säger hon. Inte än.

De erbjuder honom alkohol. En flaska går runt. Han smakar lite. Bränner i halsen. Vågar inte mer. Han vill inte tappa greppet. Samtidigt har han redan tappat det.

Lisa kysser honom igen, långsamt den här gången, medan handen arbetar. Tar sedan hans hand, för den under jeanskjolen. Hon är hårig. Inga trosor. Varm och blöt.

I Joakim slår det runt. Han har aldrig haft handen där på en kvinna, nu händer det i en bil, mitt bland folk. Han tänker att de andra måste märka. Tänker att han borde dra bort handen. Han gör det inte.

– Två fingrar, viskar hon. Inte en. Två.

Hon rättar till hans hand. Han känner hur hon sluter sig om fingrarna. Hon andas ut mot hans öra. I henne är det rent och enkelt: hon vill ha det här, nu, med honom, med maken bakom ryggen.

– Precis så. Rör dem!

Chauffören ser det i ögonvrån. Säger ingenting. I Joakim blir blicken från chauffören en extra skam. En extra hetta.

De åker runt en stund. Stannar i en skogsglänta. En lada med röd, flagande färg. Varm, ljus sommarkväll 1988. Flera bilar uppställda. Folk. Skratt. En transistor. Doft av grill och bensin.

Lisa tar hans hand.
– Kom.

Bakom ladan är det tystare. Barr under fötterna. Hon trycker honom mot väggen.
I Joakim är nervositeten nu så tät att den nästan gör ont. Han vill. Han är rädd för att vilja. Rädd för att göra fel. Rädd för att Ingemar ska komma. Rädd för att Ingemar inte ska komma.

– Du är nervös?
– Lite.
– Det gör inget. Jag är inte det, säger Lisa samtidigt som hon vant sticker in sin tunga i hans mun och kysser honom.

Ingemar smyger i skogen. I honom är det rent begär nu. Han andas genom näsan. Ser henne. Ser pojken. Känner sig stor av att ha ställt fram det här.

Hon knäpper upp Joakims shorts, drar ner dem tillsammans med kalsongerna. Tar fram honom, sedan länge bultande, ådrig och hård. Sätter sig på huk. Hinner precis sluta läpparna om ollonet när han kommer. Alldeles för tidigt. Varmt, stötvis, rakt i munnen. Lisa sväljer.

I Joakim rasar det. Förnedring. Lättnad. En känsla av att ha misslyckats som man. Han blir ännu mer nervös.

– Förlåt. Jag…

Lisa skrattar bara vänligt, med munnen fortfarande mot honom. I henne finns ingen besvikelse. Bara värme och ett slags makt. Hon gillar att han inte klarar av att hålla. Gillar att hon får honom så fort.

– Förlåt? Det är det sötaste jag hört på länge!

Hon slickar i sig. Fortsätter suga, långsamt nu, tills han blir hård igen. Han håller sig i väggen. Benen darrar. Skammen släpper inte. Kuken lyssnar inte på skammen.

I skogen har Ingemar tagit fram kuken. Runkar tyst medan han tittar. Ser hur hustruns huvud rör sig. I honom blandas ägande och utlåning till samma hetta.

När Joakim är hård igen reser hon sig. Lösgör de tunga, hängande brösten ur toppen, drar upp den så att han ska få. Lägger hans ansikte mot dem.

– Slicka. Känn. De är dina en stund.

Han gör som hon säger. Salt hud. Tungt kött mot kinden. I honom finns en nästan barnslig tacksamhet blandad med vuxet begär. Han tänker att han aldrig kommer att glömma hur de känns.

Sedan drar hon upp kjolen, vänder sig mot ett träd och tar ett steg isär.

– Nu knullar du mig. Kom hit.

Hon får hjälpa honom till rätta. Tar om hans kuk, styr in den. Han sjunker in i henne. I Lisa slår det ut. Vetskapen om att Ingemar står i skogen gör henne blötare, öppnare, mer. Hon vill bli sedd just så här: tagen, använd, nöjd.

– Djupare. Du behöver inte vara rädd för att ta i.

Han tar i. För fort. För ivrigt. Han kommer i henne innan hon hinner själv. Varmt, stötvis, inne i henne.

I Joakim kommer först tomheten, sen paniken: hon kom inte? Han har gjort fel igen.
Hon andas ut. I henne finns ingen ilska. Bara eftervärme och en vilja att ta det hon fortfarande behöver.

– Det gör inget. Hörde du? Det gör inget.

Med ena benet uppe på en sten smeker hon den våta, spermakladdiga fittan. Två fingrar, cirklar, tryck. Hon tittar honom i ögonen medan hon gör det. Hon vill att han ska se. Vill att han ska förstå att det här inte är slut för att han kom.

– Titta på mig. Precis så.

Hon kommer med öppen mun, tyst men hela kroppen slår. Han smeker henne över höften, kysser henne, känner sin egen väta mot fingrarna. I honom blandas vördnad och förvirring. Han har aldrig sett en kvinna så nära.

Ingemar smyger fram. Byxorna fortfarande öppna. I honom är det nästan högtidligt. Det här var vad han ville se.

– Var min slampa till fru skön grabben?

Joakim, förvirrad, får fram ett ja. Ordet slampa skär i honom och tänder honom på samma gång.

Ingemar för in ett finger i henne, tar ut det glänsande och håller det mot hennes mun. Hon slickar av det utan att tveka. I Lisa är det enkelt: hon tar det. Hon gillar att ta det. Hon gillar att de båda ser henne ta det.

– Ställ dig mot trädet, grabben.

Joakim gör det. Lisa sätter händerna på hans axlar, pannan mot hans. Ingemar tränger in i den nyknullade fittan och knullar henne hårt, rytmiskt. Joakim och Lisa kysser varandra. Hennes fläskiga pattar gungar i takt med stötarna, slår mot hans bröst.

I Joakim är världen smal nu: hennes mun, hennes bröst, ljudet av Ingemar bakom henne, barr under skorna. Han vet inte om han ska känna sig använd eller utvald. Han känner båda.

I Ingemar är det rent och mörkt och skönt. Han tittar på pojkens ansikte medan han tar sin fru.
– Min sköna hora, muttrar han mot hennes nacke. Spermahink. Titta hur hon tar det, bara älskar att få kuk i fittan. Min underbara sköna slampa.

Lisa kommer igen, orden av Ingemar gjorde vägen kortare, den här gången med ett dovt ljud mot Joakims mun.

I henne slår det ut en andra gång, tyngre, med vetskapen om båda männen mot kroppen. Till slut stönar Ingemar till, trycker in sig och tömmer sig i henne. Står kvar en stund. Drar ut sig långsamt.

Det rinner längs hennes lår i kvällsljuset.

Bakom ladan doftar det barr, olja och sommar. Från andra sidan hörs röster och en motor som startar. Ingen kommer dit. Inte den här gången.
Lisa rättar till kjolen, inte särskilt noga. I henne finns en mätthet. En liten ömhet mot pojken. Inget löfte.

– Du klarade dig fint, säger hon tyst till Joakim. För att vara första gången.

I Joakim sitter allting kvar: skammen, kåtheten, förvirringen, den märkliga stoltheten. Han nickar. Vet inte vad han ska svara.
Ingemar slår igen gylfen. I honom är det stilla nu. Nöjt. Som efter ett jobb som blivit precis som han tänkt.
– Vi kör tillbaka om en stund. Vill du ha en öl nu, eller är du fortfarande för snäll?