Denna är en en fortsättning på en tidigare novell, men kan läsas för sig självt.

Sara hade sagt det över kaffet, med samma röst som när hon bad honom köpa mer diskmedel.

– Markus kan väl sova över. Det blir väl lugnare?

Johan hade nickat. Sedan hade han handlat som om han skulle imponera på en släkting. Vitlök. Grädde. Det vin Markus nämnt i förbigående. Han visste att Lina såg att han kom ihåg. Hon sa ingenting om det.

Markus kom sju. Johan öppnade. Handslaget var torrt, kort. Markus doftade duschtvål och nattluft. Jackan var tung i Johans händer.

Sara stod i köksdörren. Mörk tröja, inget under, brösten tunga och fria mot tyget. Håret uppsatt slarvigt så nacken låg bar. Hon gick fram och kysste Markus utan att titta på Johan. Munnen öppen. En hand mot Markus skrev. När hon släppte var läpparna blanka.

– Hej du! sa hon bara och log förföriskt.

De åt det Johan lagat. Samtalet höll sig uppe en stund. Jobb. En serie. Markus var artig på det sätt som inte ber om lov. Johan fyllde glas och skar bröd och tänkte att han klarade det här. Svartsjukan förstärkte kåtheten, i en intensiv helhetskänsla.

Sen gick Saras gaffel ner.
Det började med Markus knä mot hennes. Sara särade på låren under duken, långsamt, som om hon bara ändrade sittställning. Johans blick fanns kvar på tallriken. Hon kände det ändå. Hon ville att han skulle sitta kvar.

Markus hand var stor och varm när den släppte duken och gled in under kanten, över strumpan, upp mot bar hud. Sara hade kjolen i knävecket. Inget mer. Hon hade duschat innan, rakat sig, stått i badrummet och hållit isär blygdläpparna med två fingrar och tittat. Redan då hade hon varit blöt. Nu, vid bordet, kändes det plötsligt obekvämt, klibbigt mot stolen.

Markus två fingrar fann henne utan att leta. Pekfingret längs springan, sen in. Sara sög in luft genom näsan. Vin glaset stod orört. Hon log mot Markus, en liten, artig sak, medan han böjde fingrarna och tryckte uppåt.

– Såsen är bra, sa Markus samtidigt till Johan. Verkligen!
– Tack, sa Johan.

Under duken drog Markus ut fingrarna, särade på henne och tryckte in två. Sara var så våt att det lät. Ett litet, skämmigt klick mot hennes egen hud. Hon pressade ihop knäna en sekund – inte för att stoppa, för att hålla honom där. Markus tumme fann klitoris. Rörde den sakta, utan brådska, som om de hade hela middagen.

Sara tänkte: Han sitter en halvmeter bort och skär upp mer kött. Han hör inte. Han hör kanske. Jag skiter i det….

Hon kom nästan där. Inte helt. En kramp i magen, ett ryck i låret som sparkade i Markus vrist. Hon bit sig i kinden. Markus log mot henne, bara med ögonen, och släppte inte.

När Johan reste sig för att hämta peppar lät Sara huvudet sjunka en bit. Markus drog ut fingrarna, höll upp dem under duken så bara hon såg: blanka, tjocka. Sen förde han dem till hennes mun. Hon sög av dem. Salt. Sig själv. Hon höll hans blick.

Johan kom tillbaka. Pepparn ställdes ner. Saras servett låg ihopknycklad i knät. Hon kände hur det rann ur henne mot stolen, en rännil som svalnade mot innerlåret.

De klarade desserten.

Johan bar ut tallrikarna. Vattnet i diskhon. Ryggen mot rummet.
Stolarna skrapade.

Ingen sa tack för maten. Sara tog Markus i handen redan i dörröppningen. I hallen tryckte hon honom mot väggen och fick upp hans byxor tillräckligt för att få handen om honom. Hon mindes förra gången. Den kändes tyngre denna gången. Varm hård och len. Hon slöt fingrarna så långt hon nådde och strök en gång, långsamt, från pung till ollon. Han andades mot hennes hår.
– Vi går upp, viskade hon.

Johan hörde stegen i trappan. Sovrumsdörren. Den stängdes nästan, men en liten glipa lämnades kvar.

Han skrubbade den ungnsäkra formen. Från ovan kom ljud. Ett bälte. En sko mot golvet. Sen Linas röst, låg:
– Vänta. Låt mig…

Ett blött ljud. Mun. Tydligt. Inte en kyss. Ett djupare slurp, sen hostning, sen samma sak igen. Johan stod med händerna i ljummet vatten och räknade. Hon tog honom i halsen?
Hon hade aldrig gjort det så länge med honom. Han visste hur hon lät när hon släppte för luft. Hon släppte. Tog igen.

Markus sa något. Bara: Så. Just så.
Sängen knakade. Sara flämtade rakt ut, inte försiktigt.
– Fuck. Vänta. Du är—

Ett långt, brutet ljud. Inte smärta precis. Den första tänjningen. Johan kände den i tänderna. Han visste hur hon lät när något gick in för fort. Den här gången dog ljudet inte. Det övergick i något öppnare, vått, i takt.

Kropp mot kropp. Hud. Varje stöt hördes. Inte bara sängen. Det andra: klickande, sliskigt, hennes fitta som inte hann sluta sig. Sara klagade och bad om mer i samma andetag:
– Djupare. Nej, vänta— jo. Fuck, jo.

Johan torkade bänken. Ställde in flaskan. Gick upp.

Sovrumsdörren stod på glänt. Man kunde få en glimt. Han såg Saras vrist, sprattlande. Markus höfter. Det räckte. Han gick inte närmare.

Han tog en kudde och la sig i det lilla rummet. Madrassen var för kort. Genom väggen kom allt ljud.

Först ryggläge. Jämna, tunga stötar. Sara kom med ett gällt, förvånat ljud, som om hon inte räknat med det så fort. Hon svor. Skrattade nästan. Sen kved hon igen, högre.
– Jag sprutar— vänta, jag—
Ett annat ljud. Blötare. Hon pressade ur sig något, stönade genom det, och Markus mutterade bra flicka så tydligt att Johan vände ansiktet mot kudden.

Tystnad. Andning. En kyss.

Sen vände han henne. Alla fyra. Det hördes på hur sängen tog i. Markus hand i hennes rumpa, ett smack. Sara sa ja innan frågan kom. Ett annat motstånd. Ett annat ljud. Tätare. Hon pressade ansiktet i täcket och lät ändå släppa igenom ett långt, tunt stön.

Lina tänkte, med kinden mot lakanet och Markus tumme mot hennes svullna klitoris: Johan hör det här. Han ligger och hör hur jag tar kuk i analen två meter bort. Jag borde skämmas. Jag är så jävla blöt att det rinner längs hans pung…

Markus kom första gången så. Djupt. Lina kände hur han pulserade, hur det blev mer, hur det började rinna redan medan han fortfarande stötte. Hon höll emot, knöt om honom, mjölkade. Hon ville ha allt.

Han drog ut. Det lät. Hon kände sig öppen, gapande, och hatade hur mycket hon tyckte om den tomheten.

De vilade inte länge. Hon red honom efter det, långsamt först, sen med händerna på hans bröst. Från det lilla rummet lät det som våt hud mot våt hud, ett slask för varje gång hon sjönk ner. Hon kom igen, skakande, och lutade sig fram så håret föll över hans ansikte.

Andra gången tog han henne på sidan, ett ben upplyft. Kortare stötar. Lina höll sig själv öppen med fingrarna och bad honom titta. Hon visste att Johan inte såg. Hon sa det ändå, högt:
– Titta hur du tar mig. Titta hur full jag är.

Markus kom i henne igen. Lika mycket. Hon kände trycket, värmen, hur det inte fanns plats. När han backade rann det ur henne i en tjock klick mot lakanet.

När Markus somnat reste sig Lina och klev upp ur sängen.
Dörren till det lilla rummet gick upp utan knackning.

Sara var helt naken, sånär som på sina stay-ups. Halljuset räckte för att Johan skulle kunna se: Låren blanka. Hon gick fram till sängen där Johan låg på sidan, tog hans handled och förde den mellan sina ben.
Först kände han svullnaden. Sen värmen. Sen det andra: trögt, halt, mycket. Hon särade på sig över hans fingrar och sänkte sig en bit, så att han gled in i det Markus lämnat.
– Två gånger, viskade hon. Båda inne. En i rumpan först. Sen här.

Hon rörde hans hand. Tvingade honom att känna efter, att spreta fingrarna, att höra det. Markus sperma rann längs hans innerhand ner mot handleden.
Sara tittade honom i ansiktet. Pupillerna stora. Inte elak. Inte mjuk heller.

– Han sover. Jag går tillbaka, sa hon och log.

Hon släppte honom. Torkade inte av hans hand. Gick.

Johan låg kvar. Doften satte sig i kudden.
Han sov lite.

På morgonen var Johan först uppe. Kaffe. Ägg. Tomat. När de kom ner hade Markus samma byxor, skjortan felknäppt nederst. Sara hade morgonrock, öppen nog att nyckelbenen syntes. Hon gick särbent, kort, som om varje steg påminde henne om nattens övningar.

De åt vid samma bord. Markus tackade för maten. Under bordet – samma duk, samma höjd – lade Lina sin nakna fot mot hans vrist en gång, sen högre. Johan såg duken röra sig. Han hällde kaffe.

Markus tittade på klockan.
– Jag måste nog åka nu.

I hallen skakade de hand, Johan och Markus. Sara kysste sedan Markus länge, med tungan, en hand i hans hår. Johan höll upp jackan och väntade.

När bilen rullat bort stod de kvar i köket.
Johan gick fram. Munnen mot hennes hals, händerna in under morgonrocken, över rumpan, fram mellan låren. Hon var het och kladdig fortfarande. Hon lät honom röra en sekund. Sen vred hon undan.

– Jag är ledsen, men jag är öm. Och trött. Hon pussade Johan på kinden.
Det fanns inget mer att förhandla.

Hon gick in i sovrummet. Morgonrocken föll. Lakanen var fortfarande skrynkliga, en fläck mitt i, mörk och torkad i kanten. Hon lade sig på mage, kinden mot hans kudde, och drog undan täcket bara över rumpan.

– Du kan få komma på mig. Inte i. Inte idag.
Johan öppnade byxorna. Han var redan hård, hade varit det sedan äggen.

Hon nådde bak med båda händerna, tog tag i skinkorna och särade. I dagsljus syntes allt. Den mörka, svullna ringen. Blygdläpparna under, tjocka, glänsande, fortfarande lite öppna. En rest, vitgrå, längst in.

Hon särade ännu mer:
– Han var så tjock att jag kände sömmen i honom mot mig. Första gången i fittan fick jag be honom stanna. Sen ville jag bara att han skulle trycka in resten. Jag kom när han var längst inne. Det sprutade mot hans mage. Du kanske hörde det?

Johan runkade. Fort. Blöt av sig själv.

– Sen tog han mig i baken. Det är tur vi har glidmedel. Jag kom av det. Jag kommer inte så av dig, Markus är mycket större.

En droppe samlades i sprickan på Johans kuk och rann mot hennes fitta.

– Sedan i min mun. Han höll mig. Jag släppte inte förrän han stötte mot halsen. Jag sväljde det jag hann. Resten fick jag på tungan och läpparna. Jag tycker om hur han smakar. Jag tycker om att slicka sperman från honom efteråt. Jag tycker om att det rinner ur både fittan och röven när jag går.

I natt när du kände mig var det hans andra sprut. Det fanns mer i lakanet.

Johan kom mot henne. Över skinkorna, ner i springan hon höll öppen, en del mot den svullna ringen. Han hörde sitt eget stön och höll inte inne det.

Sara släppte inte taget förrän han slutat rycka. Sen slöt hon skinkorna sakta om det han lämnat, som om hon bara ville hålla det där en stund.

– Det finns handduk i badrummet, sa hon in i kudden. Jag måste sova nu.

Johan torkade henne. Försiktigt. Hon ryckte till när tyget rörde den ömmaste huden, men sa inget.

I köket stod tre koppar. En med ett fett avtryck mot kanten.

Han ställde den i diskhon. Lät vattnet rinna. Från sovrummet kom ingenting mer. Bara huset, och lukten som inte gick ur händerna.




Kommentarer och PM om novellen tas tacksamt emot. :)