En berättelse i två delar, om en tankeväckande SM-relation, dock ej längre tillbaks än att den inträffade då Valter Skoog fortfarande hade illusionen om att det fanns hopp för den uppväxande generationen. Det är, som ni vet, "han den där" Valter och hans elaka skolflickor som är på tapeten igen. Som den här Nellie, t.ex.. Någon har bett mig berätta om henne - storyn ingår ju i skolarkivet! Hon var en skakande erfarenhet för en lärare - men till sist blev även hon en ganska lydig liten hona. Ja - begreppet "ganska" är ju relativt... Valter har ju vissa preferenser som han tillåter sig att utveckla - i strid mot skolans värdegrund, moral och anständighet, som okunniga medelmåttiga människor skulle ha uttryckt det. Nej - till saken! ALLA som läser dessa berättelser är otåliga - också en intressant erfarenhet för författaren.

Kl. 18.00 stod hon där på perrongen, slavslynan Nellie (som hon föredrar att kalla sig själv i dessa intrikata ärenden). Tåget var inne i tid; vid denna tidpunkt är Malmö Central alltid överbefolkad - speciellt en fredagskväll. Nå - resan från Kristianstad var inte så lång, men tillräckligt lång för att jaga upp sällsamma, förbjudna, underliga sexuella fantasier hos en 17-åring - av en art man annars inte förväntar sig hon skulle realisera förrän långt högre upp i åren. Nu skulle hon åter tillbringa en helg hos sin "kompis" - som de naivt godtrogna föräldrarna upplystes om av den förslagna dottern - men i själva verket skulle hon besöka vad hon kallade sin Master, mig, den sällsamt perverse och avvikande skolläraren Valter. Hon gick inte alls i MIN skola - men naturen har ju ibland underliga vägar att sammanföra två vilsna själar. Ett café i Köpenhamn, exempelvis, efter en annons i en suspekt SM-tidning som naturligtvis ni, anständiga läsararinnor, inte känner till. Ja, kort sagt - vi hade umgåtts en tid så jag visste exakt vad jag kunde förvänta mig... Efter sex månaders skamkänslor och en förfärlig rädsla för "vad hon antagligen var för en" så hade jag med specialistens förslagenhet lyckats omvända dessa känslor till något helt annat. En vetskap om att hon VAR lite förmer än andra flickor, "som aldrig kommer att uppleva det optimala sexuella paradiset". Lite krasst uttryckt, men sådan är naturen... Hon uppträdde som många masochistflickor som en bortskämd, slö, slapp likgiltig unge, som dock i motsats till de flesta likriktade tonårstjejer ändå var självständigt tänkande och hade begåvats med stor sexuell fantasi. En flicka som när hon accepterat sin läggning dessutom hittade på de värsta straffen själv! Kan man tänka sig! Hon hade i den första tidens sexuella upphetsning förläst sig på Historien om O. (förutsätter den är bekant för de SM-kunniga och bildade personer som delar min förfinade smak) och ibland hade jag måst avstyra de mest perversa bestraffningarna som dök upp i hennes fantasi. Hon ville vara som Natalie i denna klassiska SM-roman - flickan som ju var för ung för aktivt deltagande i SM-orgierna på slottet - men som i nåder fick lov att bevittna alla piskstraff som Sir Steven och Renée utsatte O. för - i väntan på att hon själv skulle fylla "laglig" ålder. Fantasi är en sak - den krassa verkligheten sätter gränser i vårt utslätade, likriktade samhälle där sexuell livsglädje i form av aga och fostran märkligt nog är tabuförklarad i media och bland våra mest högröstade kvinnoorganisationer. Man hör begrepp som "kvinnoförnedring" och "patriarkaliskt maktbehov..." och liknande imbecillt nonsens.

När detta kommer på tal skrattar bara Nellie åt dessa feminister tills hon blir blå i ansiktet. Nellie kallar sig pervers själv - men har kraft och intelligens nog att vända allt till det bästa - och acceptera sakernas tillstånd. Och med den inställningen hamnar hon aldrig i sjukvårdsköerna eller på psyket för "utbrändhet" eller självsvält. En intelligent och kreativ flicka som Nellie, som får vara sig själv, står skyhögt över alla pekpinnar och förmyndarprat från "kärringarna" som hon själv vanvördigt uttrycker det. "De är bara avundsjuka" säger hon glatt fnittrande, lite lagom masoupphetsad, och hade hon varit hund hade hon viftat på svansen efter att ha uttalat denna kristallklara analys. Ja - livsglädje - som cyniker och filosof kan man fundera över varför Sverige blivit tristessens högborg. Men det skall vi ändra på - vi som vet!

Ursäkta mig - Eder filosof till författare glider ibland, sin vana trogen, bort från ämnet! Nu stod hon alltså här på perrongen och väntade på mig. Den lilla markattan. Man visste aldrig var man hade henne. Sådant sätter nerverna på hårda prov hos en stackars oerfaren (nåja) lärare. Några dagar tidigare hade jag fått ett brev där hon bad mig att förfärdiga två bröstvårtsringar så hon skulle få känna på vad detta innebar i fråga om disciplinlek. Jag kan så här informellt - oss emellan - avslöja att vi på hennes initiativ en lördag åkt tillsammans in till Köpenhamn - till en av de otaliga piercingstudios som ligger längs Ströget - helt öppet. Men flickor under 18 måste också i Danmark ha målsmans tillstånd till att bröst- och blygdläppspiercing kunde ske - och jag spelade alltså här framgångsrikt rollen av hennes bekymrade pappa som till sist skrev på ett tillstånd! Vad allt måste man inte gå igenom - för dessa små slavflickors roll! Och butiksinnehavaren smålog - han förstod ju sammanhanget. Jaja - dessa svenskar... Men proceduren var mycket angenäm - för mig, vill säga, ty allt skedde utan bedövning eller nedkylning av hennes ädlare delar. Det blev en hel del tjafs innan med henne, förstås, om det där med den uteblivna bedövningen, men jag satte det som villkor för att jag skulle deltaga i detta gyckelspel. Det var ju dessutom olagligt! Men hon uthärdade allt mycket tappert nere i den intima ljudisolerade källaren, svimmade inte trots att världen för några oändligt långa minuter förvandlats till ett hav av smärtor. Men som den mycket erfarne "kirurgen" sade: "Det är inget att fästa sig vid - kvinnor tål långt långt mer än vad de själva kan föreställa sig..." Och efteråt var hon nöjd. Proceduren hade stärkt henne, sa hon, som kvinna och masochist - nu kunde hon stolt gå genom vad som helst i piercingväg - bara JAG var med, tittade på eller utförde det... Psykologin bakom detta är lite oklar - men den kan vi ju gå in på i en kommande bok, i stället. Vi hänvisar till den!

Och återvänder till perrongen där den lilla "slavinnan" nu stod och väntade...
Hon upptäckte mig och kom släntrande, nonchigt och slappt som alltid. Som om det var en slump hon kommit. Jo - de slitna blå jeansen hade hon på, de som var minst två nummer för små - det syntes tydligast över ändan. Kortklippt tös, svart jacka med nitbeslag, på fötterna slitna sandaler - som vanligt hade hon "glömt" sockarna. Det var också småtrevligt - jag älskar ju hennes små söta olydiga flickfötter... Och då hon kom närmare såg jag till min tillfredsställelse att hon bar det där breda läderhalsbandet som jag beordrat. Det var första gången hon lytt någon som helst order INNAN hon fått pisk. Kanske VAR hon nervös inför kvällen - kanske anade att det skulle bli lite hårdare - lite tuffare - utan det där stoppordet som bara finns med i början av en SM-relation. Jag tittade kritiskt på henne. "Vänd dig om!" Hon snurrade runt - lite halvhjärtat, så där - och putade med baken. Hon visste alltså Valters svagheter - hennes stora ända och söta små fötter - och hennes förtjusande sätt att vara ofin i mun, svära och skrika otidigheter bara för att jag skulle bli RIKTIGT arg. Något jag dock aldrig blir. Sådant är ett nederlag för en själsligt förfinad Gentleman med andlig mognad - sysslar man med SM-lek får man aldrig tappa självkontrollen. Dessutom hindrar ilska en från att tänka klart - och de mest smärtsamma straffen fantiserar man bara fram i koncentrerat avslappnat tillstånd. Hon vet detta mycket väl - kanske tänker hon på detta nu, när hon nonchalant släntrar efter mig på väg till min dressyrkammare. Hon vill själv i sin ovanligt tidiga masochistiska livssyn kalla den för tortyrkammare - men då brukar jag lugga henne och säga att hon ännu inte vet vad hon talar om - vill hon utsätta sig för sådant får hon åka till Köpenhamn eller Rotterdam - och då vill inte Valter bli inblandad... Men lite hemmasadism går bra!

Låt oss i en anda av humanitet och välvilja hålla oss till begreppet dressyrkammare. Det kunde bli smärtsamt nog ändå - i denna. En lägenhet jag lånat av en kollega. Bra med kontakter, ibland... Vi skall vara där hela helgen - vis av erfarenhet har jag ingen detaljplan - allt berodde på graden av hennes olydnad. Som var ovanligt stor denna gång, fick jag märka. Det började redan då vi kom in i köket. På bordet låg de två mässingsringarna - och vid sidan av dessa de tyngder jag avsett hänga i hennes bröst. Hon stirrade bara på dem - men knyckte sen på nacken och skulle vända sig om då jag stoppade henne. "Ett ögonblick min sköna. Gillar du inte mina ringar? Nåå?" "Öhh - joo - men..." "Men vadå?" Jag tvingade fram hennes huvud över bordet. "Eeh - det är ju tyngderna!" "Ja vad är det med dem? Du vet ju det måste spänna och dra i dina söta bröst!" Jag såg hur hennes ögon glänste. Naturligtvis kittlade det redan vällustigt mellan hennes ben. "Du är inte klok" sa hon. "Vem fan vill ha såna?"

Jaja. Som läsaren hör var det en verbalt mycket ofin Dam jag hade att hantera. Trotsig och fräck. Och ett annat prov på olydnad fick jag se då hon en kvart senare stod med armarna bakbundna på ryggen, med mina finaste dyraste polishandbojor. I nickelfritt stål. Piskan med de nio smidiga slingorna av svart läder låg på den smala kökssoffan - den fick hon först nu syn på, knep ihop läpparna och ryste. Säkert kom hon ihåg hur ont den gjorde sist. Och hon visste att den skulle vara hennes ständiga följeslagare, hela helgen... Jag ställde henne mitt på golvet under hennes högljudda protester (jag VILL inte ha handbojor och sånt skit - ta bort dem - hör du det!!). Sådant prat ignorerar Valter alltid. Hon stirrade ilsket på mig då jag knäppte upp hennes byxor - och drog ner dem till knäna, i ett enda ryck. Konstigt nog gick de inte sönder - så trånga som de var... "NEEEIJ - LÅT BLI - FÖR FAAAN..." Jag smålog. Hon var en riktigt duktig liten skådespelerska. Jo - den här olydnaden. Hon hade ju trosor på sig under. Något som jag strängt förbjudit henne. "Nellie, min unge" sa jag mjukt, "VAD är det här för dumheter? Trosor? Har jag inte förbjudit sådana - när du går till dressyrhelg?" "Joo - men det är ju så obehagligt att gå utan - att sitta på tåget med dom snäva byxorna..." Ja - det kunde jag möjligtvis förstå. Att det skavde på de ädlare kroppsdelarna - som hon som vanligt noga barberat så hon var slät och fin. Men lite mer disciplin kan man begära av en tränad slavinna. Jag fortsatte med något bullrande tal: "Och sådana osexiga tant-trosor sen - man kan bli impotent för mindre. Jag tror du skall ha pisk i rumpan med en enda gång - före maten här, som DU skall laga till. Kom här - in i sovrummet! På mage över sängen - åååja - du vet mycket väl mina regler..."
Lystet hämtar jag det lilla korta ridspöet från min verktygsväska. Jag kallar den så. Den innehåller alla nödvändig ting för att bibehålla en slavinnas tuktkänsla och disciplin. Även ganska smärtsamma sådana, men helgen skall ju bli lång... En tukthelg för Nellie är alltid lång.

Jag rev av hennes mycket osexiga underbyxor och märkte hur våta de var. Faktiskt riktigt sjöblöta... Kladdungen. Det nästan rinner ur henne bara hon tänker på Piskan, och jag funderade på att sätta blöja på henne då vi skulle promenera på stan, på lördag f.m. och hon har den där riktigt tjocka stumma dildon uppkörd i baken. Hon går så försiktigt då, illröd i ansiktet - tänk om folk visste! Men den HÄR masokvinnan är alltid sjöblöt mellan benen, och orsakerna till detta är väl kända bland dem som läser sådana här noveller...
Hon ligger förunderligt stilla - märkligt - det brukar alltid bli bråk och tjafs när ridspöet kommer fram. Så inte nu. Jag har ju till och med befriat henne från handbojorna. Lugn andhämtning - huvudet nedborrat bland kuddarna. "Stjärten upp!" lyder mitt kommando. Mmm - det fungerar - men slött som vanligt. Men vilken söt flickrumpa! Jaja - det är ju ALLA kvinnorumpor i Valters ögon - men i stundens hetta inbillar man sig alltid att man har den sötaste framför sig... Jag pillar lite försiktigt på hennes kissfitta mellan låren - villigt särar hon på dessa så mina fingrar kan göra kvällens första inspektion. Och hon visste vad hon var för en - lydigt hade hon hemma själv försett sig med ringarna i fittläpparna - lite tjockare och grövre ringar än de i brösten... och säkert fingerpullat sig till en olydig första-orgasm genast efter ditsättandet. Hon kan bara inte låta bli! Och jag är tyvärr inte där för att stoppa sådant ofog. Alla hennes ringar - i bröst och fitta - skall emellertid kunna bära tunga vikter - redan i natt skall jag njuta av en annan sorts sadistisk träning för hennes kropp och psyke, när hon får stå upp i timmar, bunden med alla tyngderna dinglande...
Ett intressant sociologiskt och kroppsligt experiment. Valter är ju vetenskapsman också...

"UPP MED RUMPAN!" Raskt stack hon upp skinkorna i vädret - den där sällsamma darrningen i dem var ingenting en Fostrare kan ta fel på. Jag fortsatte känna henne mellan benen - förundrades över hur hon kan bli så savande våt bara av längtan till Piskan... För en del kvinnor tar det mycket längre tid. Icke så för henne... "SVANKA MED RYGGEN BÄTTRE - SÅÅÅJA! SÅ SÄRAR DU PÅ RUMPAN FÖR MIG - DU VET VAD DIN SADIST VILL TITTA PÅ!" Hon var så betagande fin. Och förunderligt välartad och lydig - förutom i munnen. "Varför skall du jämt glo din gris - har du aldrig sett en flickröv förr??" Hon kåtar upp sig själv genom obscent tal - men vet samtidigt att en lärare måste gripa in med full kraft mot sådant verbalt missbruk av språket. Ändå - trots detta tal håller hon lydigt isär sina skinkor - den breda flickröven med sin långa fina ännu opiskade skåra är hon angelägen att demonstrera för sin sadist - den röda rynkiga stjärtöppningen ser ut att längta efter besiktning - jag ser svaga ryckningar i den som tecken på att stjärtmusklerna vill leva ett eget sällsamt ljuvligt liv. "Titta då om du måste!!" skriker hon högst ogenerat och oanständigt. Jag petar i det lilla rynkiga rumphålet med ett finger - samtidigt som jag bestraffande drar lite i hennes fittringar... "Aaaaaah" hörs det från den njutande "perversa" hyndan och hon svänger behagligt med rumpan för att låta mitt nyfikna finger tränga in en bit... De där vällustiga maso-böljorna i kissen får henne till fräckheter...
Världen är bara vi två nu. Vardagen börjar försvinna i ett töcken för oss - och den intensiva lyckokänslan av att ha nästan två dygn tillsammans i Piskans tecken invaderar våra psyken. På lite olika sätt - men komplementerande och synnerligen angenämt. Ingenting - absolut ingenting går upp mot förfinad skön SM-lek. Jag drar ut fingret efter en stund - och befaller henne slicka av det. "Din gris" säger hon igen - men hennes kåta simmiga ögon avslöjar henne. Lydigt öppnar hon munnen och utför kommandot - aaah så gott... Fy en sån grisunge... Jag skall kanske påpeka för den som är känslig för dylikt att Nellie är en mycket renlig och fräsch unge - och vet mycket väl vad hon måste göra hemma för att hålla sig redo för inträngande anala undersökningar.
Låt oss inte närmare beröra detta anala procedur - ni läsare är ju finkänsliga, som Valter...
Hennes egen saliv skall senare utgöra det perfekta glidmedlet - under nattens senare timmar... "NELLIE - DU HAR EN MYCKET STYGG RUMPA - JAG MÅSTE TUKTA DEN MED MITT RIDSPÖ HÄR FÖRST - LIGG ALLDELES STILLA SÅ LÄNGE - OCH HUVUDET NER I SÄNGEN - SÅJA. HÖR JAG FLER SVORDOMAR MÅSTE JAG TÄPPA TILL DIN MUN. OCH DÅ KAN DU INTE SKRIKA STOPPORDET HELLER. FATTAR DU? ALLTSÅ INGA SVORDOMAR! UPPFATTAT!"
"Uuh - ummm - men slå inte så jävla hårt med det förbannade spöet, som du brukar..."
Vad ger ni mig för det? Kan den här flickans attityd missförstås? Naturligtvis inte. Det tog bara ett ögonblick att vrida hennes armar bak ryggen och sätta på handbojorna igen. Hon gjorde inte ens motstånd. Säkert var det skönt för henne att någon tog hårt i henne - någon som begrep... Jag hämtade den där uppblåsbara gummibollen jag har och tryckte in den i hennes mun... "MMMNNN MMMHHRRMMFF" lät det bara som protest - svårt att beskriva flickläten, men den som själv varit med förstår nog min beskrivning. Bollen var monterad i en bred läderrem som jag drog åt hårt kring den söta, men syndiga munnen - i hennes ögon läste jag lite ångest - hon hade vett att vara rädd, åtminstone. Det fanns små hål vid sidorna av remmen så hon hjälpligt kunde andas - man måste tänka på allt som Fostrare... Nå - detta var något nytt - tidigare som munkavle hade hon fått nöja sig med sina egna blöta trosor, överbundna med en liten smal rem. Nu var det annorlunda. Hon skakade på huvudet i en slags protest - men hennes halvslutna ögon var dimmiga, och jag förstod att den sällsamma vällusten i att vänta på pisk ökades genom att bollen pumpades upp hårdare och hårdare... När hennes mun var tillräckligt uppspärrad och hon nästan hade tårar i ögonen slutade jag att pumpa och tryckte ner hennes huvud i sängen...
"KAN DU LIGGA STILLA NU TJEJEN NÄR DU FÅR STRYK, UTAN ATT JAG BINDER DIG - DET BLIR LITE TUFFARE I NATT FÖRSTÅR DU, MIN LILLA RÄKA... KAN DU??"
Plötsligt är hon den spakaste av spaka. Underligt. Måste vara gummibollen som hon njuter av. Kan vara skön att bita i då det börjar svida. Ivrigt nickar hon - joo - hon KAN ligga stilla...

Det tror hon bara. Det går bra så länge jag bara stryker med spöet över hennes söta rumpa - då darrar hon vällustigt i hela kroppen - sina långa ben sträcker hon rakt ut bakåt och spänner lår- och vadmuskler - innan de slappnar av och benen far ännu längre isär i det att hon samtidigt putar upp rumpan i väntan... Jag älskar hennes små smala fötter - smeker dem så att hon stönar av välbehag. En maso-flicka vet ända hur hon skall behaga sin Master... Ibland räcker ett pikant vickande med tårna - det är rent förunderligt... Och kelandet med spöet över hela hennes kropp får henne att darra ännu mer. Vetskapen om att det där stoppordet, för att få smärtorna att upphöra, är omöjligt att skrika genom den där förbannade bollen, gör henne paradoxalt nog ännu kåtare. Jo, skrika det kommer hon att göra ändå, i hopp om att jag ändå uppfattar det - men se det gör jag inte... Det kommer hon att förstå om någon kvart så där, när ändan håller på att brinna upp... Prövande drar jag lite bryskt i hennes fittringar för att få rumpan bättre upp. IIIIajajajaj - se det gör ju ont i den lilla plaskvåta kissen - men jag hör bara ett skräckslaget stönande. Ja - lite hemmasadism skadar inte den här sortens olydiga små damer... Och min egen hjärtklappning bara ökar - snart så, snart skall hon få lida, som den masochistflicka hon bekänt sig vara i de mest uppriktiga personliga brev jag mottagit... De vill jag inte återge för er, moraliska läsare...
Men rumpan åker upp - hon förstår ögonblickligen. Och förstår också att jag har repen till hands om hon försöker rymma från mitt fina lilla ridspö - som hon ju har smakat på förr... Fast aldrig utan sitt stoppord. Inte för att hon använt det nån gång. Mina flickor är i regel mycket tappra...

Jag låter henne vänta. Otåligt tuggar hon på bollen och rör lite på fötterna. Tittar på mig under lugg med sina kåtsimmiga ögon. Inget att ta fel på, DE blickarna. Jag läser hennes tankar:
"Varför börjar du inte ditt nöt - ser du inte vad jag behöver??" Jo - jag ser - men Valter är en filosofiskt lugn figur och älskar att dra ut på de subtila högsta njutningarna. Jag går bakom henne - stryker med fingrarna över och i hennes stjärtfåra. Ser hur hon särar på låren ännu mer... "Lilla underbara flicka" tänker jag och känner vansinnet nalkas. "10 rapp först", säger jag. "Och gör de inte tillräckligt ont får du tio till - hårdare..."
Jag vet - jag ser det framför mig på den darrande varelsen på sängen - att flickan känner allt detta. Att hon överlämnat sin kvinnokropp till sin Herre. För att åter få uppleva den svidande glödheta smärtan i lår och rumpa - den lyckokänslan ingen kan förklara, men som förslavar henne. Och gör henne till världens kåtaste kvinna - under några helgdagar... Jag prövar med spöet i luften framför hennes ögon - svischandet framkallar en egendomlig glans i dem. Den här väntan - den ÄR outhärdlig... Och som ni vet är det allra första rappet i en serie viktigt - det som får henne att inse att nu är det dags igen - i regel har hon glömt hur ont det gjorde sist - eller förträngt det. Och så var det nu också - jag drar in det i flickskinnet så det bränner ordentligt. Hon har en härdad rumpa, men ändå svullnar en illröd rand upp tvärs över skinkorna - och sen det där härliga stönandet bakom munkavlen, då spöets stingande kraft biter sig fast i flickans medvetande och uttränger alla andra tankar. "AAAAAAHHHH MMMMMMM NNNNMMMMMNNNN..." Energin i ett hårt piskrapp - sekunders outhärdlig het sveda - som ger ett vansinnigt kåtsug efter nästa rapp. Nellie vet hon - och sprattlar riktigt lyckligt med fötterna under detta sugande och pockande begär...

Ja - det här skall bli en trevlig fredagskväll... Och i köket ligger de där bröstringarna och väntar på sin unga ägarinna - men de tänker jag inte sätta dit förrän hon är genompiskad. Och har kroppen genomsyrad av de sällsammaste piskorgasmer... Och dessa tar det hela DEN kvällen att uppnå...
Beror lite på hur mycket den lilla vällustingen svär åt mig när munkavlen försvinner...

Om allt detta i del 2 - för er som är roade av detta. Och ni ÄR ju några stycken sådana snuskflickor. Ingen vet detta bättre än Valter. Moraliska personer läser inte sånt här. Å andra sidan - denna helgs alla pikanta och intressanta detaljer FÖRTJÄNAR denna kommande speciella redogörelse, vilken bör läsas även av människor utanför smiskskolans värld, i avsikt att upplysa om en kittlande skön verklighet vi alla kan uppnå. Om modet och den personliga karaktären tillåter dessa subtila utsvävningar, vilket tyvärr inte alltid är fallet.
Eder jourhavande smiskterapeut Valter Skoog.