Valters Smiskskola del 4
Författare: valter skoog Datum: 2005-04-08 19:52:31
E-post: valterskoog@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
21 817 gånger
Betyg: 2.8 (277 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Valter betraktade henne med spänning. Hon var pionröd i ansiktet och sneglade nervöst under lugg på honom då hon osäkert (dessa slavtöser - tänk att ALLT de gör skall gå så slött och långsamt!) fumlade kjolkanten upp en bra bit ovanför knäna, stretade lite och blottade sina eggande lår - visst ville hon (eller den inom henne som bestämde). Han såg hur hon skämdes alldeles förfärligt - lite hut i kroppen hade hon kanske ändå. Han andades ut. Jaha. Det var det, det. Den vanartiga flickan hade fått en sista chans att backa ut men valde Straffet - nu var allt oundvikligt. Blodet rusade till det ställe där det skulle stanna kvar hela kvällen - det kände han... Underbart. Emellertid ändrade han inte en min - hans pokerface var berömt i skolan. Han smekte henne över strumporna, nöp till lite och konstaterade att låren VAR kraftiga, men fina och fasta. Just sånt som han älskade att se hos en liten hona. Han njöt då han märkte att hon automatiskt särade mer på knäna, då han sakkunnigt med lätt lätt hand smekte längs insidan av hennes mjuka lår. Fostraren inom honom levde rövare: "Sicken en liten slyna! Att bjuda ut sig så med en gång - det kan ju BARA bli hård bestraffning!" Han betraktade henne noga ur olika vinklar - klämde, vred och nöp henne överallt under kjolen. Strängheten steg inom honom då han dessutom såg rädslan i hennes ögon. På frågan om hon VAR rädd för att prova pisk viskade hon: "Mmm - det är klart..." Han sa att det var bra, det var precis som det skulle vara - det skulle hon inte tänka på mera. Så daskade han till henne över ena låret, drog henne i örat (iiiaajaaj) och sade strängt åt henne att dra ner kjolen igen och sitta fint som en väluppfostrad ung dam - åtminstone försöka, även om hon inte var en sådan. Än. Men det var en sak till... Han befallde henne att vrida ryggen mot honom. Hon lydde häpet - vad nu? I en fart hade han gripit tag i hennes armar och fört dem bakom hennes rygg - ett klickande och så satt handbojorna där. En snabb manöver - som tagit henne med överraskning. Nu var hon fast... Han startade bilen igen - ett lystet, nästan sadistiskt småleende lekte i hans ansikte, och så var de på väg...
Åsa:
Bilturen var pirrig, skrämmande, panikskapande - det började redan då Valter kom in och satte sig. Han var behärskat lugn som alltid - Åsa fattade inte hur han kunde se så oberörd ut. Det pirrade i magen och något odefinierbart skönt kröp ner längs hennes ryggrad och kittlade i stjärten då han klappade henne på kinden. Beröringen - bara den... Att äntligen HA en sträng Magister... Hon blev nervös då han plötsligt körde in bilen till en parkeringsficka och stannade. Vad nu då?? Då hon förstod av hans tal att hon fått ett ultimatum tvekade hon inte. Hon måste ju lyda rösten inom sig: "Dra upp kjolen över knäna genast - visa Sadisten i honom att du ÄR hans lilla smiskflicka. Så skall du få dig lite gott i kissen - fort - visa låren nu och sära lite på dem också, det tycker Fostrare om. Såååja - härligt hemsk, va??" Åsa gjorde som rösten sa - och fick omedelbart osannolikt sköna pirrningar längst fram och uppe i fittan, ilningar som vände tillbaka, sköt rakt in och upp i magen. Gud så härligt perverst att skamlöst hissa upp kjolen och streta inför Valter. Inför honom, den där halvgamle "smiskgubben", som tyckte om att piska flickor i bara rumpan. Var hon riktigt klok, egentligen? Njutningen då han knep lite i hennes lår var blandad med rädsla - men rädslan pirrade också mellan hennes lår, på ett skönt, kyligt, egendomligt lockande sätt. Den känslan var också helt ny. Vad VAR hon för monster, egentligen! Lydigt drog hon ner kjolen över knäna igen då hon skarpt blev tillsagd - jo, hon VILLE bli väluppfostrad dam - fast vägen dit skulle innehålla smärta, tårar och skrik efter lindring. Det visste hon... Hon kröp ihop av undergivenhet när han höll under hakan och betraktade hennes ansikte. Då hon sedan så oväntat blev bakbunden med handbojor höll hjärtat på att stanna - sedan märkte hon fenomenet - att det egentligen var ganska självklart. En fånge skall ju alltid bindas. Hon tänkte på sin dröm om ön - och sakta började de där obeskrivbara pirrningarna sjuda runt i kissen igen - som om hon blev spolad över och in i fittan av en mjuk varm dusch. En dusch, stickande härliga strålar av konstig vällust. Vilken känsla!
Och så var de framme. Hennes hjärta bankade. Lugnt tog han tag i henne och förde henne genom dörren - med ett stadigt grepp i hennes ena öra. Det kändes ordentligt - men greppet gav en underbar känsla i magen. Och hon mjuknade i knäna, lydde - följde med... Strängheten - att någon "sån" typ tog tag i henne... Han var själv oklanderligt klädd i kostym, skjorta och slips, mörka skor och en Gentleman i varje detalj - utom i sin perversa smak för flickrumpor. Hon kände den angenäma känslan av att vara till för Honom, med varje fiber av sin kropp. De kom in i hallen - häpet och skräckslaget tittade hon på alla svarta läderremmar som hängde från krokar i väggen, och på det knippe av långa tunna ridspön som stod upprätt i en korg i hörnet. Vad VAR detta egentligen för ett hus?? Och där på den stängda dörren till stora rummet hängde en handmålad skylt med sirligt utformad text - för att pigga upp henne: VALTERS SMISKSKOLA och SM-AKADEMI
Tillträde förbjudet då röd lampa lyser.
Under texten fanns en fin färgfotoförstoring av en mycket hårt piskad flickbak. Rödblå flammande skinkor, illröda upphöjda strimmor och med bulor och svullnader. Oooh vad denna tös måste ha fått det hårt! Bilden gjorde Åsa knappast lugnare - men med iskallt lugn tog han hand om hennes känslor, talade om att hon nu skulle bara acceptera - inte tänka, inte fundera - allting skulle hon överlåta till honom. Så skulle allt gå bra. Valter låste upp bojorna - tillfälligt, sa han, och skickade in henne på gästtoaletten - skönt, det behövdes ju. Såg han det på henne? Vilken typ! Efteråt kontrollerade hon i spegeln så strumpor och kjol satt rätt, upptäckte igen det sköna suget i rumpa och fitta av att nu på riktigt VARA hans olydiga skoltös. Inga fantasier längre. Vilket innebar att rädslan steg samtidigt - den låg som en klump i magen. Visst gjorde det väl ont ändå - att få ris och spö? Skrika skulle hon kanske göra; det vore väl också skönt egentligen, så förlösande skönt - att vara sig själv inför en som VET... Darrande gick hon sen in till sitt oundvikliga öde - genom dörren med den målade skylten och den hemska bilden, förd i ett nytt stadigt grepp i örat av sin obeveklige, älskade Magister Skoog...
Valter:
Jaha. Nu satt hon här, hans slappa, slöa, hafsiga filosofielev. För att få disciplin i kroppen. Så perverst - skönt. Så fint hon var klädd - precis så som han skrivit. Efter att hon på nytt bryskt blivit försedd med handbojor (hon lade själv lydigt armarna på ryggen) la han tryggt armen om henne i soffan - kände hennes rädsla, men också nåt annat hos henne, en atmosfär av annorlunda sexualitet som endast förfinade själar av hans typ uppfattar. Två glas stod framför dem på soffbordet - han hällde upp av vinet och förde ett glas till hennes mun - jodå, hon öppnade munnen och svalde villigt, klädsamt röd i ansiktet. Vilka påhitt han kom med! Ibland matade han sina bakbundna flickor med sked också, eftersom han ansåg detta vara en gemytlig och trevlig sed. En sked för Pappa - en sked för Mamma - och utskällning om de inte svalde fort nog. Nej, han var nog inte som andra lärare! Så tryckte han på videons startknapp. Han hade laddat med en engelsk privatvideo - spanking av skolflicka i hemmamiljö, stryk av sträng inhyrd Faster. Denna tillämpade gammal god engelsk rottingdisciplin. Gråt och tandagnisslan - fint hårt smisk och underbara närbilder på en rumpa som fick alltmer svullna och rödblå ränder. Valter visste att skrik av rädsla och smärta från flickan på filmen hade en välgörande inverkan på Åsas psyke. Ibland backade han tillbaka för att reprisera särskilt hårda rapp. Hon (Åsa) kunde inte sitta stilla - darrade, ögonen var runda och uppspärrade, munnen halvöppen; han såg hur hon insöp varje detalj av bestraffningen. Lite småprat efter filmen fick henne att slappna av ytterligare - och Valter såg att olydnaden stigit. Hon var inne i rollspelet - det var dags att agera. Han hade enorm erektion - pungen kändes överfull av kokande sperma och begär - men Valter var en man som lärt sig att dra ut på de subtila njutningarna. Visst skulle hon få avsmaka hans starka seniga kropp på alla sätt och vis - men NÄR fick hon givetvis inte bestämma själv Och en liten, men viktig detalj återstod. Ett kodord för stopp. För ordningens skull - så hon inte skulle ha nåt att skylla på. Han förklarade för henne att om någonting blev fel inom henne - om hon absolut inte stod ut längre - så skulle hon skrika hans förnamn: "VALTER!" Det gällde som stopp på leken. I alla andra tilltal skulle hon använda hans titel, "Magistern". Fast han förbjöd strängt missbruk av stoppordet. Om hon använde det i tid och otid "bara för att slippa fler rapp" eller om han vid kontroll fann att hon skojade, så blev det ännu värre tuktan. Han sa också att han var övertygad om att hon verkligen ville lära sig smärtans hemlighet - och det var viktigt för henne att hon redan denna första kväll härdade ut allt som hände henne. Han strök henne över kinden - hade hon förstått filosofin bakom, och stoppordet? "Ööh - mmm". Han luggade henne, och en lätt örfil var passande. "Svara ordentligt Åsa! Titulera som jag sagt!" Röd i ansiktet lydde hon: "Ja - Magistern!" Ja, SÅ skulle det låta, ynkligt och ödmjukt. Valter var mycket nöjd.
Handsmisk på hennes nakna ända först. Så stjärten blev blodfylld och huden lite varmare och känsligare. En princip, för att rottingen senare skulle vara smärtsammare. Allt det här förklarade han för henne då hon bakbunden stod i givakt framför honom på golvet medan han forskande kontrollerade hennes klädsel. Händer som tog hårt i henne. Fingrar som knep barskt. Han tyckte om att ta i henne hårt - kände hur han älskade det - kände att HON älskade det -kände hur hon mjuknade i knäna av det. Han tog av henne handbojorna - la dem på soffbordet, redo vid behov... Snart låg hon över hans knän - det gick lättare än han trott - det räckte med ett enkelt kommando. Han rös av längtan. Huvudet hade hon borrat ner i soffan - ja, det var kanske lika bra. Säkert skämdes hon ordentligt. Filosofieleven. Hahaha. Ja - ämnet passade ju. Detta var ju en slags livsfilosofi, endast för de två... Han kände lystet på hennes stjärt under kjolen - höll kvar handen över de underbara runda halvkloten och njöt. Tyckte han att hon tryckte sig extra hårt mot handen? Slynan. Han blev varm i underlivet... Han drog med van hand upp hennes kjol, och drog sedan med nästan religiös andakt ner hennes trosor - tillräckligt långt så skinkorna spratt ut och blev blottade. Darrande, vita men lite knottriga - kanske gåshud. Hon var kall om ändan också - knep hon ihop den av rädsla? Jaså - nå, det skulle han snart ändra på! De första daskarna var lätta - all sveda skall byggas upp långsamt. Nivå för nivå. Valter var en principfast man. När hon blev orolig och började häva och röra på höfterna förbjöd han detta ofog. Först skulle hon lära sig att ligga still under handsmisk - och inte minsta pip ville han höra. Bara klatscharna mot knottrigt flickrövsskinn hördes - de ekade i rummet och förhöjde stämningen. Hon kunde ändå inte ligga stilla då det började svida ordentligt - vid flera tillfällen fick han bryskt ta bort hennes hand från ändan - klart hon ville gnida sig då det sved - men sådant är nu absolut förbjudet. Han sa till henne att ligga absolut stilla med fötterna - inte sjåpa sig som en barnunge, hon var ju en stor flicka nu! Skrika och sprattla fick hon göra sen, där inne i rummet intill, när riset och rottingen kom. Emellan daskarna roade han sig med att kommendera henne att lyfta upp ändan (vilket hon ögonblickligen lydde) och inspektera hennes vidöppna nyrakade sköte som rödaktigt glänste av en tunn matt hinna av fukt, de skära flikiga blygdläpparna var ytterst tilltalande för en finsmakare som Valter. Alla skrynklor och pikanta veck kunde han se, vilket gjorde honom halvt vansinnig av välbehag. Venusberget var högt och angenämt bullformat - han kunde nästan kupa handen över fittan som om den varit en mjuk kramig boll. En plaskvåt boll. Ty han kände hur ångande het och våt hon var. Nästan klistrigt våt - han ville smaka och äta på hennes släta bulle - och "inga hårstrån i maten", det bästa av allt. Han var inte bara BÖDEL - han var estet också... Valters känsliga kunniga fingrar spelade nu på och i hennes underliv som på ett instrument. De särade, bände, vred och knep - med fostrarens självklara rättighet. Flickan blundade, stretade i masochistisk kvinnonjutning och stack upp rumpan allt hon kunde mot Valter - säkert arbetade hennes inre med att ge henne sköna ilningar och kramper i slidmusklerna och längst upp i fittöppningen... Ytterligare orsak att hon inte kunde ligga lugnt... Han fick lugga henne ett par gånger i nackhåret för att stilla henne. Det hjälpte - ett tag... sen kunde inte rumpan ligga stilla. Omöjligt. Hon kunde inte styra kroppen längre. Ja - dags att upplysa henne om ett och annat!
Lugnt berättade han, med lugna trygga smekningar över hennes svidande skinkor, att den fostran hon skulle få under vårterminen, i detta hus, var nödvändig för hennes utveckling, den stärkte viljan att lyda auktoriteter, stärkte viljan att vara ordentligt förberedd inför lektionerna i skolan, viljan att lyssna uppmärksamt på sina lärare, viljan att bli en riktigt duktig elev. Allt detta skulle smärtan i hennes kropp åstadkomma - varaktiga spår i hennes själ. Det var tyvärr nödvändigt för magistern att GE denna smärta - och att det var hans tunga plikt som han var uppriktigt ledsen åt. Och förstod hon nu detta?? Nerifrån soffan hördes mumlandet: "Uhuu uumm - jooo Magistern." Han berättade vänligt och informativt om sin agafilosofi - hårda svidande rapp med 15 sekunders intervall - så smärtan hinner sjunka in i flicksjälen - och hennes smärtskrik hinner nå Fostrarens själ som ett kvitto på att svedan är tillräckligt intensiv, skarp och fin. Så hon glömmer tid och rum och bara tänker på nästa brännande snärt. Detta stränga tal fick henne att ängsligt sprattla med fötterna inför honom - men han tryckte ner dem - höll fast henne. Egentligen kämpade hon inte emot på riktigt - det visste båda så väl...
Åsa:
Nu sitter hon där i soffan hos Magistern och ser en ny film som gör henne prillig - att se en annan skolflicka dra ner sina trosor, bindas och få stryk - visserligen av en kvinna, en äldre barsk engelsk Aunt - men oooh vad det kittlar därnere när hon hör flickan på filmen skrika och tigga om nåd - och ändå inte få nån sådan. Eller lindring. "Oooh Guud - precis så - precis så - mmmm så hemskt - ont..." flämtar den vanartiga maso-Åsa inom henne. Dessutom blir det ju bara värre ju mer hon tjuter. Begriper hon inte det - eller är det just det hon begriper? Ja, Åsa vill lära sig mer och mer om den himmelska SM-världen och är nästan grön i ansiktet av avund, på flickan i filmen. Den stränga äldre kvinnan använder en slags böjlig käpp - the Cane - en lång tunn hemsk historia. En sån "sträng" kvinna skulle nog vara skön att gå till också. Åsa tittar i smyg på Magister Skoog som sitter tillbakalutad, med den glimt i ögonen hon redan lärt sig frukta - och älska. Så iskallt oberörd han ser ut. Vardagsmat för honom. Och HUR visste han vilka scener han skulle spola tillbaks till för att se igen - HUR kan han läsa hennes psyke så? Handbojorna gör henne också så egendomligt mjuk och foglig, så matt och lydig. En obeskrivligt skön känsla. Att bindas hårt, av någon hon är trygg hos... Ja, hon har nog mycket att upptäcka hos sig själv... Under filmen får hon en stigande insikt om att denna värld skulle hon vilja tillhöra för hela sitt liv framöver. Och när filmen var slut kom det oundvikliga - ordern att lägga sig över hans knän - där i soffan. Hon var yr i skallen - inte bara av vinet. Skräckslaget lade hon sig tillrätta - hon kände hur stjärten darrade av rädsla och iver. Och det som var inom henne, masojaget, den röst som hon varken kunde eller ville tysta, var förtjust:
"Såja - du KAN ju lyda - nu skall han slå dig i stjärten! Känner du att han älskar att piska den? Se då till att puta upp rumpan riktigt - du är till för detta, inget sjåp! Att visa Magistern rumpan är ju fullständigt självklart - det har vi ju tjatat om..." Då Valter bryskt drog upp hennes kjol och drog ner hennes (sjöblöta) trosor gick det ilningar av skam genom flickkroppen - men samtidigt ytterst angenäma förnimmelser i både fitta och anusöppning - NU såg han rakt in i hennes nakna särade bak, NU var allt igång, äntligen var hon hos sin stränge Magister Valter... Och naturligtvis upptäckte hon att hon älskade det. Älskade känslan - älskade rädslan, älskade att ligga blottad inför honom - älskade att visa stjärten och den vidöppna kissen, alldeles som hon var skapt. Vilken subtil njutning att känna hans hårda fingrars knipande, vridande och töjande! Och de första daskarna - först lätta - sedan alltmer svidande. Handsmisk var värre än hon anat - hon fick efterhand tvinga sig att ligga stilla. Gud vad hans handflata sved - vad sträng han var - skinkorna blev hetare och hetare och hon borrade ner huvudet i soffan - hon måste stå ut, måste stå ut. Fast då han gjorde paus upptäckte hon på allvar fenomenet - att hon längtade efter nästa dask - att sugande längtan efter mer smärta var det största och konstigaste tvång hon nånsin upplevt. Var hon sinnessjuk - eller var hon kanske den klokaste kvinnan i hela världen?? Till sist kunde hon inte ligga stilla - men det var så sköööönt när Valter sade åt henne på skarpen - orden gjorde henne så förunderligt mjuk i kroppen - hon längtade efter fler hårda ord. Kommandon. Att han skulle kalla henne för allt möjligt, lugga henne, tukta henne - smiska henne för att sexuellt njuta av hennes skrik. Ååh, måtte hon duga åt sådana män och kvinnor, åt deras stränghet... Till sist var hennes stjärt en enda brinnande centralpunkt av sveda - men suget efter mer gjorde henne nästan svimfärdig. Det GJORDE ju för ont - men ändå - iiih vad gott mellan benen... Så slutade han - sa att det räckte för ögonblicket. Hon njöt av att han efteråt pysslade om hennes svidande rumpa, särade på den, tittade närmare på hennes stjärthål (så genant - vilken gris han var, men det var ju hon också!) nöp och smekte skinkorna - sa att hon varit riktigt duktig. Men att detta bara var en förövning - det riktiga straffet kom i rummet bredvid, där redskapen finns... Så drog han upp hennes trosor och fällde ner kjolen. Kommenderade henne att sitta upp igen, fint och anständigt. Skönt. Och hans tal (när hon lugnat ner sig lite och de tagit var sitt glas vin till) lyssnade hon till i den allra största underkastelse. Hon tillhörde ju denna värld som nu tedde sig ännu mer bisarrt lockande:
"Åsatösen (hon älskade att höra honom säga så) - du är en mycket undergiven liten flicka. Det har jag vetat länge. Du har nu fått stjärten lite fostrad - men bara lite. Lyssna noga nu. Med hänsyn till att du är i lära och skall disciplineras till att bli den bästa elev jag haft så har jag vissa krav - rent allmänna. Du skall genomföra ett program för att hålla dig i form psykiskt och fysiskt - jag har det nedskrivet så du kan läsa när du kommit hem. Detta skall du utföra hemma för dig själv - naturligtvis kontrollerar jag med jämna mellanrum dina framsteg på lydnadens område - så jag vet att du verkligen tränar det dagliga programmet. Så - kom fram här nu och ställ dig mitt på golvet. Ta av dig kjol och tröja. Att alltid vara naken hos din Fostrare skall du vänja dig vid. Och kom ihåg - efter varje order jag ger så knäpper jag med fingrarna. Då skall du utföra det jag sagt. Inget prat, inga frågor..."
Valter knäppte med fingrarna. Ängsligt, på vingliga ben, gick Åsa ut på golvet, darrande av spänning. Hon försökte låta bli att titta på den vassa rottingen som låg på bordet (fast rösten inom henne tjatade, pockade och lockade henne att tänka på hur smärtsam den nog var). Fumligt började hon knäppa av kjolen och drog sedan av den trånga tröjan - under hade hon en flick-BH som hon egentligen skulle ha slängt för att den var alldeles för liten. Men den spände skönt hårt kring de ostyriga brösten - hon hoppades han skulle tycka om dem. Kanske straffa dem lite - huuu! Hon stod stilla - lyssnade spänt efter nästa order. Det sjöd förväntansfullt i fittan. Nervöst såg hon Valter komma fram. Han betraktade henne kritiskt - smekte med kunniga fingrar över hennes lår, knän, ända och mage. Åsa blundade då han raskt drog ner hennes strumpbyxor och de plaskvåta trosorna till knäna. Hennes stora skinkor spratt igen ut i full frihet och hon kände hur de darrade av rädsla när han långsamt strök henne över den smiskröda rumpan, nöp och särade. Vilken egendomlig känsla - spelet dem emellan var fullständigt självklart! Så klappade han henne på kinden. "Du duger - stjärten är röd och fin!", sa han hest. Och fortsatte sedan han svängt henne runt ett varv och inspekterat även framsidan: "Koncentrera dig noga på allt jag säger nu. Av med resten av kläderna. Alltsammans. BH, skor och strumpor. Håll ögonen på mig då du strippar - hela tiden - du får inte släppa din Fostrare med blicken, inte för en sekund. Du är MIN nu - förstår du det??"
Åsa gjorde allt han sa i en sorts skön berusning - och den var inte av vinet hon fått dricka även om det tagit bort den värsta rädslan - det började långt innan hon fick det inledande mjuka smisket med handen. Hon var - på ren svenska - kåtare än hon nånsin varit i hela sitt unga liv. Att beordras klä av sig allt inför den stränge Magister Skoog - hur ofta hade hon inte fantiserat om detta! Röd i ansiktet tog hon av sig gympaskorna och sedan sockarna - för varje plagg hon drog av sedan steg spänningen i rumpan och fittan - inte minst av att hon hela tiden tittade på honom och såg lusten i hans ögon - såg hans lust att tukta henne - ge henne smärta... Sist knäppte hon av sin BH - de ganska stora päronformade flickbrösten spratt ut i full frihet och hennes stenhårda bröstvårtor darrade då Vargen tittade på och smekte dem med beslöjad sado-blick. Hennes kropp förrådde henne - hennes tvång att få pisk växte då han sade:
"Du skall nu lära dig den grundläggande underkastelsen så riset och rottingen sedan gör avsedd verkan. Nu sätter du dig på huk, böjer huvudet framåt, särar på knäna och lägger dina händer med handflatan uppåt på var sitt knä. Denna ställning skall du inta varje gång jag säger Ett och knäpper med fingrarna - så här." Åsa lydde direkt - rösten inom henne spann belåtet att hon måste göra ALLT han säger... Så skönt det var att lyda, alldeles naken och blottad till kropp och själ! Undergivet darrande, och med glansiga ögon lyssnade hon vidare på Valters underbart stränga och rappa befallningar: "Nu reser du dig upp och ställer dig med benen brett isär - tittar upp mot taket och och lägger händerna bakom nacken. Alldeles rak i ryggen skall du stå - inte som en hösäck. Detta är ställning Två och du skall omedelbart inta den - när jag säger Två." Valter knäppte med fingrarna. Åsa lydde - vilken underbar känsla att lyda, egentligen! Kan nån förklara sånt? "Nu skall vi träna nästa. Vänd dig om med ryggen mot mig, lägg dig på knä, böj dig framåt, tryck pannan mot golvet, baken upp i vädret - såååja - dra knäna bakåt så benen blir lodräta - träna detta hemma - det är fin gymnastik - sära benen mer - knä och fötter skall vara lika långt från varandra, sära på skinkorna med händerna så jag bättre kan se stjärthålet - såååja! Fin flicka - stå exakt så, håll balansen - raka ben." Illröd i ansiktet lydde hon - så raffinerat skönt att själv sära på skinkorna inför Honom - och hon såg hon ur ögonvrån att Valter slickade sig om munnen... "Detta är ställning Tre. Varje gång jag säger Tre, var vi än befinner oss, skall du vördnadsfullt visa Magistern rumphålet i denna ödmjuka ställning. Dina händer skall hålla isär skinkorna kraftigt, och du skall hela tiden tänka på att jag kan se rakt upp i dig, där bak... Alla andra tankar är förbjudna då. Nu skall vi se om du lärt dig - eller om rottingen måste fram redan. Ett!" Åsa letade i minnet - jovisst - ängsligt och yr satte hon sig på huk enligt instruktionerna. Tittade upp mot sin Master - var det bra? Gud så skönt med dressyr, lydnad - underkastelse... "Två!" Valter knäppte med fingrarna. Åsa reste sig upp och kände att hon var våt, svullen och vidöppen i kissen då hon stretade allt hon kunde inför honom. Hon blundade och sköt fram underlivet så han skulle se hennes fitta ordentligt - det var så perverst härligt. Att stå så alldeles naken inför Magistern. Men gick det inte lite långsamt att inta ställningen? Hon darrade när hon hörde hans röst: "Du är läraktig - men de här tre ställningarna räcker för i kväll. Emellertid är du på tok för långsam i rörelserna - jag vill se omedelbar action då jag knäpper med fingrarna. Inget söl. Därför, unga dam, skall du få stifta smärtsam bekantskap med piskbänken. Eller rättare - din rumpa skall få göra det. Lite ris. Lite hassel. Lite rotting. Det är tyvärr nödvändigt med denna korrektion. Så du vet vad som händer då du är slö och senfärdig här i mitt hus. Och jag tror du måste bindas lite grann för att inte rymma. Du vet ju varför du är här! Åååja - stå still när Magistern pratar till dig! Rakare i ryggen - titta upp i taket! Alldeles stilla - tänker du på riset nu? I ställning Två skall du ALLTID tänka på det - bara det och inget annat..." * * * *
Ja - några avsnitt återstår av denna sedelärande och djupt moraliska sexberättelse. "Varför så mesigt och tamt - varför är Valter inte strängare mot henne?" frågar en tjej i mail. Författaren lovar att han BLIR det, framöver. Ni gillar ju sånt. F.ö häpnadsväckande så många vanartiga flickor det finns i Sverige, förutom Åsa. Ni som läser sånt här t.ex. Nå - mera följer...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Dina noveller är ju skitbra! =) jag är själv bara 16 år... Jag har även turen att ha en man som fostrar mig :P
Klart vi läser sånthär.. helt underbart :) Ännu bättre blir det med ditt fantastiska sätt att skriva.. väntan på nästa novell bygger upp kåtheten ännu mer.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Underbart