Han betraktade henne fundersamt. Lite till i kväll skulle hon allt ha. Rackarungen. Så kom han ihåg.
"Efter varje rapp skall du säga -Tack, Magistern." Valter stack in en hand under hennes ena bröst och vred till i bröstvårtan - knep och drog hårt uppåt, utåt, ordentligt så det skulle kännas. Hon försökte vrida undan överkroppen men Valters grepp om bröstvårtan var obevekligt. "Oooaaajaaaj - knip inte knip inte så - iiaaj - neeeeiiij" Musik i hans öron - ljuva ilningar från pungen upp i magen och tillbaka igen...
"Busungen min - sånt tal vill jag inte höra. Säg att Åsatösen MÅSTE ha det hårt. Säg det! Nåå?" Han knep till igen och hon tjöt: "IIaaj - Jooo Åsa MÅSTE ha det hårt, ouah - aiaj - MAGISTERN!!!" Hon hade lärt sig spelet snabbt. Synnerligen snabbtänkt tös.
Valter njöt. Fostraren inom honom väste i sin mest insmickrande och vällustiga ton:
"Ser du - NU är hon visst riktigt piskkåt igen - tukta henne nu, fort - spara inte på rappen!!"
Valter strök med spöna lätt över hennes putrumpa. "Så fin hon är!" tänkte han igen, förnöjt - det svirrade behagligt i hans tjocka och hårda lem när han drog till med det första kraftiga rappet. Nu skulle det kännas igen i den söta flickrumpan. Han njöt då hon flämtade till och knep ihop ändan. "TACK MAGISTERN!" Hennes rädsla inför nästa stickande snärt låg i rösten, den låg i hennes hävande på stjärten - och hennes vånda gick rakt ner i hans pung i sköna ilningar. Lystet piskade han till igen och njöt av reaktionen - lydigheten - underkastelsen inför bestraffningen. "Oooh iiaj iiaj - TACK MAGISTERN!" En fin unge att piska upp. Han såg att hon kämpade med att ta in begreppet smärta i samband med sex - detta nya sexuella beteende hon valt - eller rättare insett hon var till för. Han strök bort några tårar från hennes kind - och snärtade till en tredje gång - tvärs över de ömma skinkorna. Hårt. Snabbt. Klatschigt. Som Fostraren inom honom sagt: "Inget mjäk..."
"AUU AUUJHUU IIIIajajajaj - oooh så hårt inte så hårt Magistern..." Rösten dog i en snyftning. Men Valter VAR sträng. Det visste hon mycket väl. Därför var hon där. Behovet...
"Vad säger du?? Jag hörde inte... En gång till, min lilla slyna - vad heter det?"
"Ooh - TACK MAGISTERN..." Hennes röst avslöjade att kissen åter sjöd av vällust - efter mer. De söta fötterna sprattlade vilt i smärtan då slagen kom - vilken tillfredsställelse att se detta. Valter njöt. Han skulle inte spara henne - hans uppgift var ju att smiskträna henne. Få henne foglig och inse att Valters pedagogik var den allra bästa. För flickor som henne...
"Såå Åsa - vilka var det du skulle läsa på om tills nästa gång? Svara!" Hårt rapp. "AUURGH TACK MAGISTERN - har glömt..." Hårt rapp igen. "Neeeij aauuurgh aauhh aj - TACK MAGISTERN - Kant - KANT" "Rätt min unge. Och vem mer?" "Ohh - vet inte snälla - det gör för ont". Hårt dubbelrapp. "AAUURGH NEEEIJ - SARTRE var det SARTREEE IIIIIAAJAJAJAJAJ... TACK MAGISTERN!!!" "Duktig flicka - seså var inte pjåskig nu - det SKALL göra ont att lära!"
Återigen tänkte Valter att det nog inte var många yrken som gick upp mot hans...

Åsa:
Egentligen fattade hon ingenting - att våga ligga och skrika dessa hemska ord till honom. Naken förutom gördel och nätstrumpor, alldeles hjälplös inför en Sadist. Och på det mest perversa sätt fått rumpan uppborrad, inspekterad och knullad. Hon var säker på att stjärtöppningen skulle vara smärtande öm ett bra tag framöver - så som pluggen och Valters tjocka kukhuvud öppnat den. Fast Gud så skönt det var - då smärtan domnat bort och ilningarna kom i fittan - de som fick henne att nästan svimma. Tänk om han med tiden ville tänja och töja ut henne där bak riktigt smärtsamt, så hon kunde få in vad som helst i rumphålet! HUR kände han till alla hennes fantasier som hon haft sen barndomen, alla drömmar om "fula gubbar" som hennes mamma varnat för? En varning som i stället hade lockat henne... Visste han hur snuskig hon var, egentligen? Var det förresten HON som låg där och i den allra högsta vällust visade honom ändan? Eller Maso-Åsa?? Hade denna tagit befälet - jo, naturligtvis var det så. Åsa lät allt ske som skulle ske. Då hon bett om det hårda pisket var det som hon hört sig själv långt ifrån, någonstans. Hennes inre röst viskade lustfyllt: "Tänk på mig nu när det gör ont - bara på mig - oooh så skönt det skall bli gumman..." Dåsigt väntade hon nu på första vinande rappet. Hon sköt upp ändan lite - särade på låren så långt remmarna tillät. Så våt i kissen hade hon aldrig varit - hon tyckte det rann redan, och de första fittilningarna skvallrade om att hon nog skulle kissa på sig igen då det riktigt sköna suget kom - det som hon upptäckt låg i längtan och tvånget efter nästa outhärdligt plågsamma rapp. Inte just i den hemska smärtexplosionen då spöet träffade bart skinn - utan sekunden precis efter rappet, i himmelskt skön längtan efter mer sån hemsk sveda... Nu skakade hon av längtan - nu slet hon i remmarna, blundade, försökte hålla kvar ilningarna när de kom - fullständigt uppslukad av sitt behov av sexuell lustfylld smärta hos den allvetande Valter... Hennes smärtsamme Tuktare, som han skrivit i brevet...
Det första rappet kom - det var hårdare än hon anat - hon kippade efter luft och tårarna steg direkt i hennes ögon - men inget skrik - än. Fast inom henne tjöt Maso-Åsa av lycka - en mycket klar förnimmelse. Med blanka ögon sneglade hon bak mot Valter. "Tack, Magistern!" sade hon högt och tydligt - fast rösten VAR lite brusten. Rädslan efter nästa rapp. Nu visste hon hur ont det gjorde. Det var MYCKET värre än då hon hade smiskat sig själv. Han lät henne inte vänta - ett svischande ljud och KLATSCH - de två tunna slanorna högg nu till en bit ned mot hennes lår - omedelbart rann en blåröd strimma upp i den svettfuktiga huden och Åsa kände smärtexplosionen som blixtrade rakt upp i hjärnan. Det hettade och brände - men klingade av ganska fort. "Oooh Tack Magistern!" flämtade hon - men hon hade inte skrikit än - hon skulle ju vara duktig och härda ut! Arton rapp kvar... NEEIJ - det skulle hon aldrig klara! Tredje rappet bet till tvärs över skinkorna, nu lite snärtigare - omedelbart knep hon ihop dem och kastade med rumpan i det hon stönade. Intensiv brännande hetta - och svedan efter rappet höll nu i sig lite längre. Inget skrik. "Tack Magistern!" gnällde hon bara och slet i remmarna. Han dröjde lite med nästa rapp - Åsa kände hur längtan vällde upp i henne, långa sugande förväntansfulla böljor genom kissen ut i baken. Smärtlängtan. Samtidigt rädslan för svedan som skulle komma igen och igen - totalt tjugo tuktande, fostrande smärtexplosioner...
Hon skrek högt och gällt för första gången på allvar, efter det fjärde rappet - både av den outhärdliga brännande svedan i skinkorna som Valter nu inte tillät klinga av riktigt - och av den hemska längtan efter nästa smärtvåg. Trots att hon var ohyggligt rädd för den. Trots all vånda glömde hon inte att tacka efter varje disciplinärt rapp - hon vågade inte tänka på vad som skulle hända om hon inte lydde... Svisch - ekande smäll mot bart skinn - de här käpparna gjorde ont inte bara i ytskinnet utan under, någon mm ner i flickhuden och Åsa skrek hysteriskt och sprattlade, tackade och njöt intensivt då vällusten sköljde runt i underlivet - mellan smärtvågorna. Kittlande mjuka, vällustiga böljor som pulserade, sög och lyfte henne mot DET - den där pendeln av glödande njutning hon hade mellan kisse och rumphål. Rösten inom henne viskade lystet att för att orgasmerna skulle bli ännu ljuvligare krävdes det mer och hemskare sveda av de två spöna. Så fasansfullt - ooooh - hon visste alltför väl vad som krävdes - Åsa hade totalt sjunkit in i denna värld. Hon anade att denna kväll var en slags förlösning för henne - många års smärtlängtan som hon inte fattat vidden av eller begripit vad det var, fick nu sitt utlopp - och då brast alla känslor för henne. Och Valter den filuren, hade givetvis kommit underfund med hennes rätta jag. Om han inte vetat innan så hade hon med sitt fria skamlösa beteende nu verkligen visat honom! Och det var SKÖNT - att plågas och piskas av en äldre karl som vet hennes hemlighet - och som dessutom njuter sexuellt av det, lika intensivt som hon! Hon hade tappat räkningen på rappen - var bara koncentrerad på nästa smärtvåg - bet ihop tänderna, höll andan tills den kom så hon gallskrek och slet i remmarna. Sekunderna efteråt skrek hon lika besinningslöst av vällusten i kissen strax innan nästa rapp kom. Om hon inte kunde hålla sig utan åter kissade ner hans bänk - skulle han bli arg och piska hårdare då?? Hon visste att blev det tillräckligt outhärdligt skönt så KUNDE hon inte hålla sig. Det hade ju hänt nyss. Och den där Valter som tydligen visste allt - då och då mellan slagen så fingerpullade han henne ljuvligt skönt, med två fingrar som letade upp hennes våta oljiga klitoris, gned och tryckte och frågade om kissen njöt av pisket. "Ooooo JAAAA" hörde Åsa sig själv tjuta högt. "Då snärtar vi till lite bättre - det går ju inte an att du njuter,din slyna." Och så ett hemskt bitande smärtfyllt rapp - så hårt att tårarna rann. "AAAAUUURGH AUUA INTE SÅ - INTE SÅ MAGISTERN!!" Sån smärta hade hon inte kunnat föreställa sig och rädslan för att den skulle återkomma fick henne att överväga stoppordet. Men det behövdes bara fem sekunder så var längtan där igen i mage och stjärt - paradoxalt ännu starkare, med nya intensiva och ljuvligare ilningar, nu ännu mer pockande och krävande. Trots att hon nu snyftade och grät hade det sexuella tvånget henne i ett järngrepp. Svetten rann och hon stod nästan upp i bänken och svankade så rumpan skulle puta ut mot honom så högt som möjligt - och så utspänd som möjligt. Vad det sved i stjärten! Oooh - måtte han se det! "Du är vacker i rumpan nu - fina rödblå svullnader. Vill du ha mer?" Valters mjuka listiga röst fanns långt borta i smärtdimmorna. Han visste naturligtvis att hon skulle be och tigga om mer sveda. Han visste ju allt om henne. Allt om denna längtan som förslavade henne - dessa osannolika njutningar i kisse och stjärt - som förhöjdes av rädslan inför mer hemsk smärta. Hon ville visa honom med hela sin själ hur härligt hemskt det var då hennes konstiga kropp längtade efter mer dressyr. Med tårarna rinnande snyftade hon:
"Joo Magistern - snälla Magistern - piska mera så där riktigt hårt så jag blir foglig och bara din lydiga lilla flicka..."
"Har du förstått nu att du behöver det ganska hårt?" "Jaa Magistern - JAG VET." "Faktiskt ännu litet hårdare?" Flickan darrade. Rädsla, förtvivlan - förväntan... Så kom ett ynkligt: "Joo - hårdare - piska mig ännu hårdare min MASTER." Äntligen sa hon det - iiii så rädd hon var - NU skulle det nog bli så hårt att hon äntligen kunde komma - i de där härliga utlösningarna Maso-Åsa hade lovat. Dessa tankar gjorde henne lugn och dåsig. Ingenting fick hindra deras lek nu - ingenting. Detta hade hon längtat efter i hela sitt liv - det var så skönt att äntligen få bekräftat den hemska brutala sanningen. Sanningen om hennes uppgift här i livet - att hon fötts till äkta masoflicka. Oooh så härligt att hon hittat Valter - eller han henne... Så gick hennes tankar under den paus han nu gjorde - en paus så hon fick tillfälle att samla krafterna igen inför fortsatt lidande. Åsa njöt av sin brinnande stjärt och försjönk i nya fantasier - kanske han måste sätta munkavle på henne innan han ökade smärtnivån... Så hon inte kunde skrika stoppordet heller - bara ligga och kämpa emot den förfärliga smärtan ända tills fittan barmhärtigt nog exploderade och bar henne bort i den allra mest perversa och himmelska vällust, tills kisset rann och Valter lystet tittade på... Oooh så gott att vara en sån gris!
Ur ögonvrån såg hon att han hämtat risknippet - smala tunna hemska kvistar - de var säkert hemskare än tusen spön tillsammans när alla de borrade sig in i flickhullet... Hon spände skinkorna i panik - nej nej nej... det var FÖR mycket... stjärten skulle brinna upp - han fick inte!

Valter:
Valter betraktade sitt offer. Hon tycktes aldrig få nog - en varningsklocka ringde inom honom att han måste besinna sitt ansvar. Han ville då rakt inte fördärva hennes skinn mera - hon var sannerligen tillräckligt vacker med sina rödblå strimmor, bulor och svullnader över skinkor och lår. Upphöjda strimmor som inte tålde mycket mera. Att piska henne till blods var inte hans melodi. Det var smärtan som var huvudsaken - inte svårläkta sår av piskan... Därför stålsatte han sig då hon skrek efter mera - lät henne ligga en stund för att återhämta sinnena. Men visst skulle hon få mera - riset var ju kvar, och så mycket smärta krävdes nog inte nu för att hon skulle komma över gränsen - till orgasmernas värld, det tillstånd han älskade att se sina flickor i. Och veta att det var HAN som fört dem dit... Han smekte henne ömt över baken - petade intresserat på speciellt upphöjda röda strimmor. "IIIIIAAAUH AIIJ AIIIJ" - jo, hon VAR öm. Bra. Valter njöt. Fostraren inom honom njöt. Det dunkade i pungen när han intresserat särade hennes skinkor och betraktade hennes söta stjärthål. Det öppnades och slöts då han petade med fingret - tydligen var hennes muskelkontroll i underlivet helt ur funktion. Stjärthålet levde sitt eget liv, öppnades och stängdes - flickan visade med all önskvärd tydlighet hur bra rumpan mådde då han petade i den, omväxlande bryskt och mjukt. Han insåg att han älskade denna varelse. Insåg att han måste vara mycket rädd om denna ädelsten. Han hade mött ytterst få kvinnor som haft denna förmåga att i verkligheten våga både lida och njuta - det ena förhöjde det andra. Den här flickan var fullständigt unik - och det var HAN som lockat fram det perversa i hennes själ, något som alltid funnits där.
Hennes gråt då han visade henne risknippet var äkta och kom från djupet av hennes inre. Kanske hon ändå FÅTT för mycket - Valter smekte henne igen över rygg, lår och ända, hans ena hand letade sig in under hennes ena bröst och kramade det. Hon kråmade sig och gned sig mot hans hand - han kände bröstvårtan styvna och njöt av att hennes kropp förrådde henne - visst ville hon att svedan skulle fortsätta - tills finalen... "Du är min fina piskflicka." sa han grötigt. "Nu. Men du är snart färdigpiskad. För i natt. Men lite ris skall du ha - så du har nåt att sova på. Seså - upp med ändan! Svanka! Nåå? Sååja. Tala nu om vad du har blivit - vem du är nu. Du vet vad jag vill höra, min unge. Nåå??"
"Jag är din lilla flicka - skall alltid vara det - det är så skönt - piska mig lite till, snälla Magistern. Jag blir aldrig färdigpiskad - det är det som är så hemskt... skönt... och det är Magistern som gjort mig sån. Tänk att Magistern väntade på mig..." Orden forsade ur henne. Valter undrade över hennes sista egendomliga yttrande - hon verkade vara i en annan dimension, en annan värld. Han visste ju ingenting om hennes återkommande dröm om den där ön - det skulle hon berätta för honom långt senare.
Flickan stod nästan upp i bänken - baken rörde sig upp och ned och hon ansträngde sig verkligen för att han skulle kunna se allt. Han fattade om hennes hår och böjde hennes huvud bakåt - så lät han risknippet vina ner strax under stjärten, i vecken där låren började... Hårt. Skriket som omedelbart kom gav honom nästan utlösning - Gud så skönt det var att piska henne. Flämtande gungade hon upp och ner, vände och vred på skinkorna - skrek igen då nästa rapp svepte in. Med ett finger letade han vant upp flickans klitoris och tryckte till - joo, hon förstod, följde med och skrek av hänförelse. Sakkunnigt förhöjde han hennes njutning i den plaskvåta blodfyllda kissen - försökte leva sig in i hennes känslor i ett anfall av avundsjuka över kvinnans överlägsna sexuella förmåga och översinnliga njutning. Han ville att hon skulle passera gränsen - väntade avsiktligt med nästa rapp och drog hennes huvud bakåt. "Nååå?" "Oooh mer mer mer snälla - det är så nära - snälla Magistern piska piska piska mig fortsätt fortsätt - du får ALDRIG sluta - hör du det - ååååh så härligt - ooh MAGISTERN!!"
Duktig unge, tänkte han. Han var nära spontan utlösning själv. Det hade aldrig hänt förr. Fostraren inom honom var i fullt uppror: "Ge henne nu vad hon tål - fortsätt för Guds skull - sluta vara snäll mot henne och bry dig inte om hur hon skriker - det är betydelselöst - skonar du henne nu är du såld - då kommer hon aldrig att förlåta dig för att du var feg. Tro mig - jag känner dessa kvinnor..."
Valter själv:
"Ja men för faaan - rumpan är ju snart sönderpiskad - inte kan jag lämna henne hemma i ett sånt tillstånd. Hade hon stannat här hos oss så några dar så - men lite sans får det vara..."
Fostraren Valter:
"Du är en hopplös mjukis. Titta på henne bara - ser du inte att hon är i den ANDRA världen?"
Valter tittade. Åsa hade släppt alla tyglar, flåsade och flämtade - försökte själv nå över gränsen genom att gunga upp och ner med ändan. Det var mycket tillfredsställande att se henne i det tillståndet - att hon inte skämdes inför HONOM - utan bestämt sig för att leva ut sin sexualitet och lust utan hänsyn. Men nu - mmm - ett rapp till - sååådärja - han lät det ramma tvärs över skinkorna, över de redan plågsamma bulnaderna - ett till - och ett till i snabb takt så hon inte kunde hämta andan mellan smärtsticken. Ett kompletterande finger i hennes kisse var effektivt - äntligen kom ett nytt slags skrik - ett befriat sådant - och den ena orgasmen övergick i den andra med all önskvärd tydlighet med våldsamma ryckningar i flickkroppen. Och hennes lilla egenhet förnekade sig inte - han noterade med tillfredsställelse att njutningen var så extrem att alla muskler i hennes underliv slappade - hon kissade på sig igen - utan att vara medveten om det! Det var förunderligt - Valter hade sett det förr - men sällan så här våldsamt. Det var MYCKET angenämt att vara lärare - ibland... Ja - den här flickungen skulle nog skämmas ögonen ur sig efteråt så som hon burit sig åt - det var en detalj han måste ta hand om under bilfärden hem. Att få dessa skamkänslor ur hennes kropp...

Åsa:
Åsynen av riset var avgörande. Nu visste hon sin mening i livet - en förfärande, skrämmande klar visshet om att hon var född till allt detta hemska. Roten till hennes återkommande dröm var ju detta - och förklaringen till att hennes kropp så våldsamt åtrådde risets och piskans makt. Det var inbyggt från början i hennes själ - så som det är för de flesta M-kvinnor från födseln. Det var BARA Valter som förstod detta - det visste hon nu - och att dela denna vetskap enbart med honom var den största befrielse hon hade upplevt. Han var ju lika tokig och pervers själv - vad gjorde det då att hon släppt alla hämningar och blev sig själv hos honom??
Hon putade demonstrativt rakt upp med stjärten - försökte skruva den mot honom så han skulle eggas att slå riktigt riktigt hårt - så hon kunde passera den där ohyggliga gränsen. Gränsen där smärtan övergår i himmelska orgasmer - såna hon läst om och som hennes inre maso-jag ivrigt förespeglat. När riset kom var hon beredd - så skönt det var att puta upp rumpan mot sin älskade sadist - tårar och saliv forsade ner från hennes kinder och haka då hon kämpade med den intensiva svedan som kom som en glödande blixt, stannade kvar i kroppen innan den dök ner i fittan som en glödande pil av vällust. Hon hörde sig själv skrika och tigga (oooh snälla Magistern piska mig - oooh) - sedan exploderade världen igen i ett hav av smärtor. Någonstans ur sin smärtdimma såg hon Valter svinga riset igen - nu kom det tätt - hon kände vansinnet nalkas - SÅN sveda trodde hon inte fanns... Skinkorna brann ju upp - Inte mer snälla - inte meeer - åååh... Valters finger mellan hennes ben lindrade perfekt - åååh vilka smärtfyllda sköna ilningar - antingen skulle hon dö nu eller så skulle de sköna orgasmerna komma... Hon var nära nu. Landet Ingenstans. Smärtan hade henne i ett järngrepp och när vällusten till sist exploderade i hennes plågade kropp var den våldsam - och befriande. Det fanns ingen smärta längre - allt var bara njutningar som rann ur henne i långa obeskrivligt sköna vågor. Valter fanns inte längre - rummet fanns inte längre - det var bara HON, kvinnan, urkraften som upplevde paradisiska böljor av sexuell kraft. Långt borta som ur en dimma hörde hon gälla skrik - det gick oändlig tid av perversa njutningar i stjärt och fitta innan hon märkte att det var hon själv som skrek. Hon uppfattade att kisset runnit ur henne under de sista våldsamma kramperna - vad brydde hon sig - nu kunde Han ju se själv hur skönt det var för hennes syndiga kropp... Vilken pervers typ, den där läraren! Fast så skönt det var allting - tänk om hon fick leva så här resten av sitt liv - tänk om Han kunde ge henne en smärtorgasm som varade i all evighet...
Aldrig i hela sitt unga liv hade hon tänkt sig att pisk som gjorde SÅ ont gav ett så underbart resultat. Hon visste att det var hon själv som eggat honom och skammen kom över henne med full kraft. Då hon senare fick vila ut, sittande i Valters knä grät hon som en barnunge. Han lät det ske. Han vaggade henne utan några ord, med hennes tårvåta ansikte tryckt mot sitt bröst. De satt så en kvart innan han började tala till henne. Nu var hans röst lugn, tröstande, mjuk och alldeles trygg igen. De behövde lugna ner känslorna - bägge två. Åsa tog mod till sig och frågade hulkande om han tyckte hon varit ryslig. Han försäkrade att hon varit den allra finaste smisktös han nånsin fått äran av att ta hand om. Det var mycket egendomligt - hela hennes kropp var fortfarande genomsyrad av de extremt sköna ilningarna hon hängett sig åt - minnet av DEM var konstigt nog mycket starkare än minnet av den fruktansvärda svedan. Fast detta var fullt naturligt, förklarade Valter senare. Visste han allt? Hon klev darrande upp på det lilla inspektionsbordet Valter hade i ytterrummet - han behövde inte ha beordrat henne - fast det VAR skönt att bli kommenderad... Lugnt stod hon på alla fyra och svankade oanständigt och fräckt - svängde lite med baken och njöt av Fostrarens blickar - benen lätt isär så Valter kunde besiktiga sitt verk, smörja in de värsta svullnaderna med olja och pyssla om hennes sargade rumpa. Strimmorna hon hade överallt på låren brände också ohyggligt - men de skulle också läkas snart - sa Valter. Jo - det förstod hon. Hon lovade att inte visa märkena för NÅGON annan. Bara för Valter - om han ville se i skolan eller nåt. Hon fick vara beredd på att kallas in till hans lärarrum för att dra ner trosorna för inspektion. Det hörde till hennes fortsatta fostran. Och nästa gång i stugan skulle hon få lära sig mer hur en Master skulle betjänas - det här hon upplevt nu var bara början! Åsa darrade då hon hörde detta. Visst ville hon bli en riktig "slavflicka" nu när hon visste att det var hennes livsuppgift. Från det hon hade läst om kvinnlig underkastelse och längtan till aga visste hon att hon var mycket ovanlig - att så ung ha insett den ljuva (bittra) sanningen. En sak var fullständigt klar - detta ville hon inte vara utan! Där hon stod på bänken och lät sig betittas av Magistern tänkte hon ett ögonblick på sina klasskamrater och deras världsvana skryt om jämngamla killar och om sexuella äventyr - vilken torftigt liv hade inte DE framför sig egentligen - jämfört med henne... Insikten gjorde henne lycklig, stolt och som om Valter läst hennes tankar frågade han mjukt i det han smekte henne i baken: "Nå Åsa - ikväll har du blivit medveten kvinna på något vis - är det inte skönt att få vara det - hos din Lärare?" Odygdigt svängde hon mer på rumpan - tryckte skinkorna hårt upp mot hans fingrar och svarade grötigt men lydigt: "Joo - Magistern - så sköööönt..."
"Vill du vara det i framtiden också?? Kom ihåg att du är i lära tills jag släpper dig!"
"Joo Magistern - lär mig mer även om det blir hemskt - jag lovar att vara DIN snälla Åsa..."
"Du är mycket mer passionerad masoflicka än vad jag väntat. Det innebär att vi här i kväll har hunnit med mer än jag planerat. Du får fjorton dagar på dig att hämta dig mentalt och vi tar en ny fredagskväll härute. Då skall du få smaka min hundpiska och få lära dig att krypa på allvar. Bokstavligen och andligt, och sen skall du få lära hur en flickmun behandlar sin Härskare - över hela kroppen... Nu när vi kör hem skall du få den där dildon jag nämnde - den skall töja här så att du är redo för din Magister..." Valter stack in två fingrar i hennes ändtarmsöppning - långt in och vispade runt. Åsa flämtade av smärtan - fast att töjas var nog jätteskönt - om det var Valter som ofta ofta skulle borra in sin tjocka sak i henne tills hon sprängdes...
"Aiiij - ooh - auuuiij - Magistern - det gör ont - neeeiij..." Valter slutade och klappade henne ömt över baken. "Du är min lilla stjärtflicka också - den finaste lilla otäcking som jag haft..."
Han tog henne med till sängen, lade upp hennes ben på sina axlar, kysste och bet i hennes bröst, särade hennes våta kisse - knullade henne länge, skönt, varmt, vått tills de tillsammans, med sina tungor lekandes med varann i munnarna skrikande gungade bort i den sällsamma njutningen igen. "OOOOH MAGISTERN STANNA I MIG - ÅÅÅH - KUUUUKEN - AAAAH"... Ord som en sedlig liten kvinnovarelse aldrig skulle ta i sin mun. Men han brydde sig inte...
Valters enda tanke var enkel. Sammanfattande. Åååh om han bara kunde stanna kvar i hennes lilla våta varma flickfitta, i all evighet! När de kom till sans igen var klockan över midnatt...

Valter avslutade orgien med att förse henne med handbojor, klä av henne helt och tvätta av henne i badkaret - rodnande stod hon alldeles stilla med armarna uppbundna på ryggen, särade ben och lät sig spolas och sköljas av. "Iiih - fyy det är ju KALLT, Magistern!!" Ändå neg hon lite och särade på låren så han ordentligt kunde se hennes fitta och rödsvullna rynkiga stjärthål - ja, allt - igen... "Reservpappa", tänkte hon förvirrat och njöt då han tvättade av henne ömt och försiktigt. Han kunde varit hennes reservpappa - var fick hon NU en sån vansinnig tanke från?? Kanske för att han sagt att hon var HANS egen flicka nu och för alltid - alldeles oavsett vem hon flyttade ihop med eller vad hon valde för vuxenliv. Hans smiskflicka och lydiga elev var hon ALLTID för all framtid i hemlighet - det var en hisnande tanke - men den fyllde henne med en stormande lyckokänsla. Eufori, om man så vill... I bilen hem satt de båda tysta. Vad fanns att säga? Satt förresten - hon hade fått en slags gummiring att sitta på, ytterst försiktigt - rumpan gick inte att röra vid utan att det sved outhärdligt - det skulle nog ta den där veckan innan hon kunde sitta ordentligt. När han släppte av henne såg de länge efter varann - de tänkte samma tanke - att den där typen var den mest perversa de hade mött - men också den viktigaste. Två själar som sammanföll - yin och yang, motpoler som mötts.
Åsa kramade dildon hon fått, dold i en tygpåse, innan hon gick ur bilen. "I natt redan", tänkte hon sömnigt. "I natt..." Hon smög in i huset - men som mödrar plägar göra då döttrarna är på vift, så vaknade även Åsas, och frågade genom sovrumsdörren om allt gått bra. "Ja, Mamma" svarade Åsa nervöst. "Mycket bra..." Det var ju ingen lögn! Men tänk om Morsan sett rumpan! En halvtimme senare låg hon i sin säng, på mage, med den tjocka staven skönt inborrad i stjärten. Egendomliga sensationer ilade genom kroppen - sedan somnade hon utmattad från alltsammans. Drömde om ön igen - fast nu blev hon inte besviken då hon vaknade - känslan av pluggen som töjde henne där bak, spände, smärtade, var hoppingivande. Ett finger över hennes ömma kärleksknopp tillsammans med insikten om att en Fostrare ägde hennes stjärthål gav henne plötsligt spontant en ny hisnande skön orgasm. Egendomligt så lätt det gick - minnet av kvällen gjorde sitt liv - hon var ju genomsyrad av njutning... "Om fjorton dar", tänkte hon behagligt slött och sömnigt, medan vällustilningarna i fittan sakta ebbade ut. "Om två veckor - allt detta hemska smärtfyllda igen - underbara... Fast jag ÄR ju piskflicka - och det är inte HAN som gjort mig sådan - han har ju bara fått mig att hitta mig själv..." Och hon somnade igen efter denna uppiggande hemska tanke, nu till en skön drömlös dvala...

På måndagen var allt som vanligt i skolan - som det skall vara i den VANLIGA världen. Den som Valter och Åsa nu i stället betraktade som rollspelet. En mycket vis livsfilosofi...
DE visste ju var deras verkliga värld fanns... Och de såg tämligen ljust på framtiden...

Se - det var en riktig saga - som H C Andersen brukade säga. Många frågar om den var sann eller inte. Endast två personer vet något om detta - och deras munnar är förseglade...
Vissa av er har förstått att den ÄR sann - om än inte i alla detaljer. Författaren tackar för den stora mängden mail i ärendet - och alla dem som FÖRSTÅTT denna värld. Möjligtvis kommer en uppföljning - vem vet?
Eder förtrogne Valter...