Valter var nu i kommandotagen. Varje barsk uppmaning med hans Fostrarröst var ljuvlig. "Kom nu hit! Gå ner på knä och sträck fram armarna! Nå - lyd nu - och låt det gå undan! Du har mycket att lära i kväll." Åsa som nästan blivit hysterisk av hans ord gick ner på knäna - de darrade oroväckande och hon kände sig alldeles matt, medan hjärtat dunkade av masochistisk spänning - så högt att Valter måste höra det! Och HAN - tog han inte fram ur ett skåp såna där rysliga läderremmar med öglor i - såna hon sett i hallen - hu så hemskt. Maso-Åsa inom henne uppmanade henne att genast sträcka upp armarna (nu skall du vara en riktigt modig flicka) - så han kunde knäppa på bindslena. Då han rörde vid henne och kraftigt tog tag i hennes händer var det som elektricitet hade strömmat genom flicksjälen. Att få dessa dressyrremmar kring handlederna - alla dessa nya känslor av olika slag gjorde henne så matt och konstig... När han spände åt med sin mest oberörda min ("Nå - stå stilla!") sjöd vällusten angenämt i fittan - den steg med den där särskilda, kyliga masokänslan, som denna kväll kommit krypande ur hennes själ, fastän hon ju aldrig varit med om sånt "på riktigt". Hon blundade - hon skulle låta det ske hur hemskt det än blev - hon VILLE ju vara hans lydiga skolflicka. Och då finge det väl göra lite ont. Att använda stoppordet blev det inte tal om, tänkte hon trotsigt - han skulle minsann få se att hon tålde mer än vad han trodde! Han skulle få se! Stoppord? I helsike! Åsa, som andra kvinnor, kunde vara en mycket envis dam - också...
Hennes vrister fick också läderremmar - under denna procedur fick hon ligga ner på rygg och sträcka upp ett ben åt gången - raka ben, rakt upp i vädret. Finsmakaren Valter passade på att i det läget krama, nypa och massera hennes söta nakna fötter - sedan vristerna och smalbenen - han hade med oberörd min daskat till hennes vader med remmarna så hon skulle sträcka upp benen fort och ordentligt inför hans ögon. Naturligtvis förstod hon och lydde direkt. När han spänt fotremmen kring hennes vrister bet han och kysste lite i hennes fötter och tår, små sköna vällustbett som långsamt flyttade sig nedåt till vaderna och knäna. "Gud vilken pervers typ", tänkte hon med benet rakt upp i vädret, fylld av bisarr masonjutning - men så skönt RÄTT han gör allting - den obeveklige livsnjutaren Magister Skoog. Han tyckte nog om HELA henne - vilken lycka!
Valter:
Som den ärade läsaren ser, var Valter Skoog alltså perfektionist. Både i sitt skolämne och som nu, då den allra underbaraste flickröv kråmade sig inför honom och tiggde pisk. Just tiggandet var skönt att se - att hon var fullständigt besatt av tanken på att prova detta med att bli piskad till extas. Smärtfyllda orgasmer - vilka enligt urgammal asiatisk kunskap var det skönaste av all kvinnlig utlevelse - när det lyckades. Fast det var naturligtvis ingen rättighet för henne - endast en belöning om HAN var nöjd med smärtnivån han gett henne. Perfektion, som sagt. Det innebar att hon muntligt skulle få tigga också - krypa, kräla, tigga och be Magistern på sina bara knän om den förlösning och befrielse som endast ett bra ris eller smidig rotting kunde ge. Det var så mycket nya känslor hon måste ta in, denna kväll... Och han måste vara rädd om henne. Valter älskade redan denna lilla varelse som så frimodigt och självklart hade visat äkta vilja att lära. Det var ju själva FAN att hon i verkligheten också var hans elev i skolan - det skulle komplicera deras framtida SM-förhållande. Han ämnade nämligen inte släppa denna masotös vind för våg när han ställt till det så för henne känslomässigt - nå, den delikata planeringen fick komma senare! Nu var det NU! Nu stod hon här i den framkommenderade ställningen Tre - en mycket intressant och lärorik position för dem bägge. Den intelligenta flickan hade också märkt fenomet - för att kunna hålla balansen måste hon ju hålla isär benen så brett hon nånsin kunde. Vilken underbar syn! Valter hade full inblick i flickans uppåtputande stjärt och fitta i det beslöjade rödaktiga lampskenet. Och hon VAR fräknig överallt! Så pikant! Han ville SMAKA på henne med mun och tunga - men insåg att han måste behålla sin värdighet och kyla. Ännu litet till. Hon andades ansträngt - då hon slappade benmusklerna det allra minsta och kroknade var han genast framme med svidande rottingrapp över hennes lår och skinkor. "AAAAAUHAAIIJ". Rottingen för första gången - av en sträng Magister... "Raka ben Åsa - upp med rumpan!" befallde han myndigt, och flickan lydde genast, yr och dåsig av smärtan - vars intensitet och verkliga innebörd hon först nu började ana. Disciplin. Hon lär sig förunderligt snabbt, tänkte han, och njöt av att dominera henne - vällusten fortsatte att stiga i pungen. "Min flicka" tänkte han ömt, "vad är du med om i kväll, egentligen?" Hans händer daskade nu underifrån hennes ganska stora bröst som lustigt dinglade och svängde - en syn som roade och förnöjde hans Lärarnatur. När han fattade tag i och vred om hennes hårda svullna bröstvårtor skrek hon för första gången: "Neeeeij - Magistern - inte så hååårt - IIIIAAJ -AAIJ - AAAUH" - vilket fick hans kärleksinstrument att svälla ytterligare. Hade jäntan känsliga bröst? Mmm - det här blev ju bara bättre och bättre!
Han provade med att ömsom knipa i hennes bröstvårtor, och ömsom snärta till med rottingen över låren och rumpan. Så smärtan i hennes kropp skiftade plats på ett för honom underhållande sätt. Bröst - rumpa, bröst - rumpa. Omväxlande. Så härligt vällusten steg i pungen när hon drog efter andan och skrek lite. Naturligtvis rappade han inte till hårt - ooohnej - bara så hon tjöt i högan sky och tårarna steg i hennes simmiga ögon. Då hon snyftande vred undan baken och hennes händer olydigt ville gnida bort den hemska svedan tog han genast bort dem och dirigerade henne tillbaks till positionen. "Åsatösen - sluta upp att vara en sån barnunge! Vänta bara tills du ligger fastbunden på min bänk - då skall du få smaka riset också. Och det svider och hettar som tusen spön tillsammans. Lite rotting nu skadar dig inte - lite märken får du finna dig i - upp med stjärten, unge - sååååja - Åsas lilla kisse vill ju - seså, låt mig känna!" Han kände lystet i hennes vidöppna plaskvåta fitta; tummen och två fingrar som först lätt, lätt, men sedan strängare särade, nöp, drog och tryckte - på exakt rätta ställen. "Mmmm - oooh MAGISTERN", hörde han flickan belåtet stöna. Fast till ogasmens höjder ville han inte föra henne. Inte nu. Han särade därför hennes skinkor och petade nyfiket i och kring flickans lilla rynkiga men högst söta stjärthål. Han märkte att han fått Åsa in i en annan värld när hon driven av de allra ljuvaste ilningar skruvade sin ändhål mot fingret för att villigt låta sig öppnas. Hon var varm, trång, han kände hennes njutning då hon knep ihop ringmuskeln kring fingret. Så trång hon var! Men vad han än gjorde tycktes hennes perversa fitta njuta! Fan också! Fanns det NÅNTING slynan inte blev kåt av? Hans erigerade pick var nära att sprängas av längtan efter just detta stjärthål - men lugn, lugn, tänkte han. Allt har sin tid och plats... Han klarade rösten:
"Du är trång här, Åsa, din stygga ända måste nog tyvärr utvidgas. Min metod är enkel. Du skall få en tjock dildo av mig när du åker hem i kväll. Den skall du sticka in i rumpan varje kväll när du lagt dig, och ha den där. Den pressar, tänjer och töjer ut ditt stjärthål medan du sover. Så du är riktigt öppen för mig de gånger du kommer hit till stugan. Du förstår säkert varför. Om inte så får du veta - i sinom tid." Han tryckte in fingret en bit till - så hon skulle få en vision... "Aau - AAAJ - MAGISTERN!!" Han fortsatte tala strängt - rappade till svidande hårt då och då - och njöt av hennes kastande med kroppen för att undkomma rottingen - men då han gjorde paus sköt hennes ända otåligt upp (mer mer mer, oooh, för Guds skull - Magistern - det är SÅÅÅ skönt i fittan). Hennes kroppsspråk var mycket tydligt. Och skriken var spontana och äkta: "AAUUURGH AAAUH ÅÅÅH NEEEIIIJ SLUUTA, MAGISTERN - IIAIAIAIJ!" Men han var obeveklig - Åsa SKULLE lära sig dressyrens hemligheter. Så kommenderade han fram ställning Ett. Hon verkade lagom yr och omtumlad. Valter lade undan rottingen. För ögonblicket... Nu skulle hon sitta så här på huk en kvart minst - i sina egna tankar... Och hon lydde, noterade han med tillfredsställelse. Han strök med fingrarna och handen över hennes plaskvåta underliv, smekte över och nöp i hennes våta skrynkliga fittläppar. Varmt och blött.
"Du är en riktig kladdfitta, Åsa" sa han grötigt. "Inte sant?" "Mmmm". Jag vill höra dig själv säga det - kom igen!" Tystnad. "Nåå - säg ordet!" Sen kom det han ville höra från henne - undergivet, mumlande: "Jag är en kladdfitta, Magistern..." Han såg med gillande att hon rodnade klädsamt - ja, det hade hon vett till, åtminstone. "Älskar du att vara det?" "Ooooh jaaaa - MAGISTERN!" "Och att du alltid måste piskas för detta, lite grann?" "Mmmm - alltid..." "Bra - rid nu mina fingrar lite..." Han höll två fingrar uppsträckta under henne - lydigt sjönk hon ner över dem - lät dem tränga in i slidan - gungade sedan lyckligt. Upp, ner - upp, ner... Han njöt av muskelspelet i hennes underliv - kände slidmusklerna krama fingrarna i brist på riktig vara... Efteråt fick hon lydigt slicka av hans fingrar - med kåtsimmiga ögon tittade hon sedan hängivet på Magistern...
Då han kontrollerat att hon satt på huk så snällt som hon skulle, klappade han henne på kinden, lämnade henne ensam och gick in i rummet bredvid där piskbänken stod. Han satte sig i rummets enda fåtölj och pustade ut. En sån märklig liten slyna slumpen fört i hans väg. Eller VAR det slumpen? Makterna stod i alla fall honom bi - Moder Natur hade sammanfört två halva sökande själar. Som tillsammans blev en helhet. Ja - han måste introducera de Sades teorier i sin filosofiundervisning. Det vill säga, enbart för speciella elever. Som Åsa. Hon var den enda flickan i hans filosofiklass som han ansåg besatt denna intellektuella kapacitet - och som dessutom sexuellt hade förmågan att anamma dessa teorier. De andra flickorna i hennes klass betraktade han med skepsis - söta, sexiga och välsminkade - men ack så ytliga och begränsade mentalt. De flesta av dem skulle aldrig få uppleva livets sexuella höjdpunkter, vilket t.ex. Åsa, den lilla blyga oansenliga flickan längst bort i klassrummet, var på väg att göra. Han hade ansvar för den här Åsa och hennes udda begär efter stränga upplevelser, och åtminstone HON skulle nå sina första sexuella livsmål. Så vitt det kom an på honom... Fast det uppnås inte över en kväll i stugan - efter denna första träff skulle hon få några böcker om smiskfilosofi med hem att studera - böcker som inte fanns i bokhandeln. Bara hon gömde dem väl och inte var en slarva som lät dem ligga framme på sitt rum, så Mamma eller Pappa upptäckte dem. Syskon hade hon inga - och Valter förstod att det hade haft en viss betydelse. Ensambarn vet ofta lite mer än andra - de har tid att fundera i lugn och ro. Precis som den här Åsa hade gjort!
Upptänd av dessa tankar tittade han på bänken - snart, snart så skulle hon få pisk så hon skrek igen för honom. Inte bara av smärta (den verkade hon stå ut med, satungen), utan också av kroppens perversa längtan efter ännu hårdare behandling. Det var det underligaste av allt. Att höra henne tigga och be Magistern om mer ris och spö - trots att smärtan bara ökar och ökar. Att se henne övervinna sig själv på det sättet... Att veta att det uteslutande är HAN som kan föra henne till de där smärtfyllda orgasmerna som aldrig tycktes ta slut när de väl börjat... Valter hade sett det hända. Och han ville se det igen, med den här lilla nybörjaren som var den yngsta han haft i sådana här ärenden. Steg för steg skulle han tämja henne - vänja henne vid de metoder han ansåg bäst. Utan att skada henne...
Ett faktum som i melankoliska stunder gjorde Valter fruktansvärd avundsjuk är kvinnans överlägsna sexuella uthållighet och extremt långvariga njutningar - ibland timmar av upprepade orgasmer, där hon inte vet var den ena slutar och den andra börjar. Ett slags kontinuerligt Nirvana - där tiden står helt stilla. Mycket få män uppnår dessa stadier - även om han hört talas om sådant från Indien, från Yogautövare eller självplågare. Många filosofer har skrivit om detta ojämlika faktum, även många läkare och forskare. Valter hade egna teorier om detta - vilka han noga behöll för sig själv. Emellertid - till detta Nirvana, om vilket sexualundervisningen i skolan ej berättar, älskade han att smärtsamt föra sina flickor, och förutom extasen av att se flickorna lida så njöt han av att betrakta deras extrema njutning. Om han lyckades ge dem denna. Det berodde så mycket på flickan. Om hon vågade övervinna sina rädslor och lämna sig med kropp och själ till den trygge, men stränge Fostraren... Tänk om Åsa redan förstått sin uppgift - varför hon finns till - och för VEM. Det skulle göra det enklare - annars visste han sin förmåga som Lärare i dessa ämnen, bara han fick tillräckligt tid att forma och fostra henne... Lämpligt nog, innan kvällens fortsättning, dök den inre rösten upp igen, lystet som alltid:
Fostraren Valter:
Nåå - vad var det jag sa? Hon ÄR ju osedvanligt smisksugen - den lilla kattan. Hon är dessutom modig nog att VÅGA prova smärta. Inte som den där mesen Linda senast - som grät och ville hem redan innan hon fick smaka riset. Kåt efter filmen, visst - men feg då det gällde. En sån unge som bara är rädd är inte rolig att smiska. Nej - den HÄR plantan skall du vårda...
Valter själv:
Japp. Du har rätt. Hon är masochistjej ända ut i fingertopparna och lite till - fast hon försöker vara anständig utåt och i skolan. Skall bli skönt att lära henne tukt och fason. Den där kåtvåta kissen vill jag förresten både smaka på och bita i när hon är färdigpiskad. Men jag undrar hur hårt pisk hon tål? Bäst att ta det lite lugnt, ändå.
Fostraren Valter:
Det skall du inte alls. Glöm det. Hon skulle aldrig förlåta dig efteråt om hon inte fick det ordentligt. Du känner ju dessa flickors natur. Och färdigpiskad? HA! DET blir hon aldrig. Tro mig. Förresten - har du glömt nästa lektion innan bänken - att lära henne hur en skolflicka behagar sin Master före straffet, med lite lydnadsprov? Hon är till för sånt, kåtslinkan. Så skall vi sätta oss tillrätta och dirigera den här fina Åsa. Så lovar jag dig himmelska njutningar i pung, pick - tja, du vet... Hennes ENDA plikt är att ge sin Master sån njutning. Och att älska det.
Valter själv:
Javisst vet hon om sin drift. Bara att VÅGA komma hit, till lejonets kula. Jag trodde inte mina ögon när jag såg henne i bilen. Förresten har du rätt som vanligt angående kvällens schema. Först en lektion i hyfs och ödmjukhet - sedan sanningens minuter på piskbänken...
Fostraren Valter:
Hon VÅGADE ju inte, ditt nöt. Måste jag upplysa DIG om sånt? Hon är den räddaste av rädda - men masokänslan och hennes inre jag har tvingat henne hit. Hon var tvungen. Suget i en äkta masofitta övervinner ALLTID rädslan. Förlåt mitt vulgära ordval, men det är det rätta i denna situation. Och bind henne för tusan - det gör henne bara gott i musen. Det är vad JAG anser...
Nu spillde Valter inte mer tid. Han återvände till Åsa som fortfarande lydigt satt på huk. Otroligt. Han gick runt henne med den långa rottingen i handen - petade på henne med den, strök över hennes lår, skinkor, mage och höfter med den, daskade lätt, lätt. Flickan darrade av rädsla och förväntan - men fortfarande satt hon tyst, skönt lydig, med böjt huvud. Han kände ilningarna i magen. Snart skulle han straffa henne - först lätt, sen allt värre. Ingenting - absolut ingenting gick upp mot denna njutning. Så kommenderade han 10 min kisspaus - skickade ut henne i badrummet med en order att hon sen skulle klä på sig det som låg på en stol därinne. Gördel och röda nätstrumpor, riktig slynklädsel! Så hon skulle bli riktigt fin inför sin Magister när hon neg för honom och bad om hård aga i rummet intill. Jo - hon SKULLE niga fint och be på sina bara knän. Inget tjafs! Röd i ansiktet försvann hon in på toan. Magistern och hans påhitt!
Valter kände sig behaglig till mods. Nu skulle hon först tränas i ämnet underdånigt uppförande inför sin Magister. Han klatschade lite i handflatan med rottingen. Jo den var också perfekt. Svidande perfekt. Fåtöljen vände han så han sittande skulle ha uppsikt över skådespelet - nu skulle hon undervisas i det filosofiska begreppet "underkastelse". Högst angenämt...
Åsa:
Det var skönt att få gå på toa. Tre glas vin krävde att få komma ut - hon var yr i bollen, men mest av de säregna ljuvliga masoilningarna - som hon visste förslavade henne. Öm i baken var hon också - hon tittade sig i spegeln och strök över de röda ytorna, stickande brännheta. Darrade lite av rädsla då hon förstod att denna sveda var ju ingenting mot vad som skulle komma. Fyyy så grym han var. Fast det var skönt att visa Valter hur undergiven och pervers hon egentligen VILLE vara. Hon hoppades han såg hur rädd hon var - det sjöd ljuvligt i kissen då hon förstod att han blev kåt då hon var rädd - och då skulle bli hårdare. Hon rös av spänning. Vilket påhitt att lära henne olika disciplinställningar - men så sköna de var att inta precis efter ett hårt kommando - iiih - det var ju också sådant fittan längtade efter - hårda barska snärtiga kommandon. DÅ blev hon så mjuk i knäna - DÅ kom de där sköna perversa ilningarna i kissen - DÅ ville hon bara krypa framför hans fötter i all oändlighet och snyfta, tigga, be om PISKAN... förnedra sig att be, tigga, kräla (snälla Magistern - var sträng) Och FÅ den - så hon fick stillat sin längtan efter de smärtsamma, men obeskrivligt sköna orgasmerna hon läst om. Hon ville känna den där brännande hettan rottingen jagar upp i flickskinnet - smärtan som mjukt och hemskt närmar sig det outhärdliga, men som också förde henne närmare DET. Att förödmjuka sig till detta, att BE - så hemskt det skulle bli! Men det var så pirrande skönt att tänka på att hon struntade i allt annat. Nu var det bara hon och Valter - de enda riktiga människorna på jorden, tyckte hon... Då hon drog på sig gördeln och knäppte på de röda nätstrumporna strömmade samma känslor genom kroppen som under den magiska söndagen hos hennes farmor - då hon upptäckt DET. Lusten att underordna sig stränga, äldre erfarna Herrar - att visa sin verkliga sida för dem. I dessa tankar gick hon darrande ut till honom - njöt av hans blickar på hennes klädsel. Och oberörd frågade han bara: "Nå - du vet vad du skall anhålla om!" Det svirrade och pirrade skönt i kissen då hon lydigt neg för honom och mycket trånande BAD att få hård aga så hon alltid var snäll. Hon var helt hysterisk själv - det var Maso-Åsa inom henne som fick uttala de vansinniga, hemska orden. Hon hörde sin mun tigga (herregud - vad är det jag säger - jag är ju inte riktigt klok!). Då hon underdånigt sedan nigit för honom igen kom den där ljuva masopirrningen, och njutningen i att vara klädd i dessa mjuka sköna strumpor som spände och stramade skönt kring de kraftiga låren fick henne att blunda, posera, puta ut med skinkorna ordentligt. Ungefär som då hon stått framför spegeln i farmors hus. Samma härliga känsla. Skillnaden var nu att hon hade den stränge Valter att kråma och sjåpa sig inför; skamlöst vicka och vrida på den nakna rumpan allt under det att han kommenderade och dirigerade. Så han kunde se allt. Gud så skönt. En sträng äldre karl som förstod och uppskattade denna kvinnliga underkastelse till fullo. Flickan lyssnade ivrigt till hans barska ord (ååååh dessa kommandon - vad GJORDE de med henne?): "Kom hit! Ställning Två (han knäppte med fingrarna)! Sååja. Streta lite mer så din lärare kan se fittan - böj knäna, sära lite - sååja! Just så! Bra! Du kan nog - men du är fortfarande lite långsam med att inta kommenderad ställning. Nåja, det går att åtgärda. Lyssna nu. Du är filosofielev. Din uppgift till nästa privatlektion här i stugan är att lära dig ett delmoment i filosofi, som kallas Moral och Etik. Det har du försummat hela hösten, slöfock. Du skall kunna redogöra för Kants filosofiska pliktetik, och ställa den mot Sartres existensialism. Böckerna har du fått. Läs på tills dess. Jag kommer att ställa några frågor om detta med Moral (hon tänkte: Jo, det var just den rätte!). Rottingen här kommer att friska upp ditt minne - om det sviker. För att du skall få lära dig hur ont sånt gör, hur effektiva mina metoder är och rätta dig därefter, skall du nu krypa in i rummet här bredvid och lägga dig på piskbänken. På magen. Seså - marsch iväg! Nååå?"
Att tänka på Kant och Sartre nu - när hon väntade på mer fostran - hur kunde han begära det av henne? Det fick allt vänta - fast givetvis förstod hon att piskan nog var en bra metod för henne. Åsa kände underkastelsen stiga där hon stod med händerna lydigt i nacken, rak i ryggen med benen brett isär, men rädslan steg samtidigt. Men det var en underlig rädsla - den pirrade konstigt angenämt i stjärthål och kisse - speciellt när hon tänkte på den brännande svedan hon skulle uthärda. Jo - hon var nog masotjej, på allvar nu! Hon lydde och kröp lydigt på alla fyra - funderade på hur det skulle ha varit att alltid få lyda och krypa. På heltid. Fast det var ju omöjligt. Så kände hon några stickande brännade rapp i ändan. "ÅÅÅÅÅ AAAUURGH" "Låt det gå undan!" Och hon ökade farten... Väl inne på hans hemska rum fick hon ett helt glas vin att dricka - det var gott och hon behövde nog lite lugnande medel. Hon förstod ju att han inte ville supa henne full - i så fall hade hon nog varit plakat redan. Då den stränge Magister Skoog pekade på piskbänken - "UPP!" - klättrade hon darrande av förväntan upp på denna. Det var så självklart. HAN gav ordern - så underbart att visa att hon VAR hans lilla flicka och väldigt väldigt lydig... Valter var snabbt framme och band henne. DET var både skönt och hemskt. Armar och vrister fästa till öglorna i bänken - med hennes ben brett särade - hon vred hjälplöst på de söta fötterna och spretade lyckligt med tårna. Gud så skönt hemskt att bindas. Han skrattade och klappade henne ömt i baken. Insikten om att hon nu låg med ändan i vädret hos en slags Bödel förstärktes, då hon upptäckte ett gigantiskt risknippe i ett hörn, insvept i vått tidningspapper. Två smala hasselkäppar låg på en liten bänk - tillsammans med något som såg ut som ett lång blank vass käpp av något slag. The Cane? Neeeij... Ångesten steg - GJORDE det kanske ändå för ont?? Tårarna stod redan i ögonen - måtte han vara snäll och inte slå så hårt. Det var ju första gången! Vågade hon be honom? Nej - hon skulle vara tapper - hon hade ju själv gett sig in på detta! Och stoppordet "Valter" skulle hon bara skrika om det blev riktigt riktigt hemskt. Nej - förresten - hon SKULLE inte skrika det - hon skulle stå ut - han förväntade sig nog detta... Förresten - tänk om han tejpade för hennes mun - hur skulle hon DÅ kunna skrika hans namn?? Skulle då i stället hennes tårar och ångestfyllda ögonkast stoppa honom?? Hon trodde inte det - hon HOPPADES egentligen inte det. Därför att om hon fick munkavle vore hon ju tvungen att uthärda all smärta han önskade ge henne - utan att kunna skrika eller protestera. Huu vilken tanke... Men hon blev KÅT av den - oooh om han bara visste! Hon hade blivit rädd för sig själv då hon upptäckt att hon framöver VILLE bli helt hjälplös. Inga stoppord. Ingenting. Om det var Valter, ingen annan, så fick han göra precis vad som helst. Ingenting var viktigare än detta - att få krypa inför just Honom. Tanken kittlade så skönt i magen - nu som i alla hennes tidigare onanifantasier... Hon slet i remmarna och erinrade sig vad rösten inom henne hade sagt - de hemska, men ytterst lockande orden: "Och han slutar inte bara för att det gör ont och för att du skriker, åååånej - han VET vad en stygg skolflicka måste ha för att det skall ila riktigt gott och skönt i kissen - vi kommer att älska det, du och jag..." Detta förlöste henne. Så lugn hon blev plötsligt. Äntligen skulle hon få veta sanningen. Få stillat sin längtan efter pisk. Skrika, ja det visste hon redan att hon både skulle och VILLE göra. Hon bet sig i läppen då hon såg Valter lägga av kavajen (alltid propert klädd - en Gentleman i bästa engelska stil) och kavla upp skjortärmarna. Åsynen av hans seniga, och som det verkade starka armar gjorde henne matt av både kåthet och ängslan. Alldeles stilla låg hon - njöt av det pulserande suget i mage och kisse - suget efter hans händer! Och nu närmade han sig - med de två hasselkäpparna tätt ihop i handen. Hon svalde. Oh Gud! Och känslan då han strök med käpparna över hennes rumpa, retfullt, mjukt och pirrigt - ja den hade hon haft förr - i den återkommande drömmen...
Valter:
Jaha. Dags för lite tuffare tag. Valter slickade sig om munnen igen. Men - som den perfektionist han var ämnade han utsätta henne för ännu en trevlig överraskning - före pisket. Hon låg lugnt och stilla då han strök med hasselknippet över den rädda rumpan, mjukt och fint. För att låta henne fantisera om hur det skulle kännas sen - då smekandet skulle förvandlas till ett hav av smärtor - då de riktigt hårda snärtarna kom, hade han en bra metod. I ena handen hade han en klocka, ett tidur som han kunde ställa in - och då tiden var ute skrällde detta fruktansvärt. Han lät henne höra - på prov. En skrällande, hemsk gäll ringsignal. Han såg hur det gick runt i skallen på henne - vad för raffinemang hade han nu planerat? Lystet klappade han henne på kinden - lät henne kyssa hans fingrar (det gjorde hon hängivet - skönt) och förklarade:
"Åsa, slynan min - du är här i lära och skall vänjas vid mina regler. Den här tiduret ställer jag in på ett antal minuter - innan det ringer. Du får självfallet inte veta hur många. En minut - fem minuter - en timme - ja, du får se. Eller rättare sagt höra - jag ställer den på golvet här, bredvid dig. Urtavlan bortvänd. Tills den ringer skall du ligga och tänka över din situation - och på hur ont det skall göra då jag skall tukta dig på riktigt. Ingen misshandel - men din stjärt skall få lida lite grann. Det börjar då klockan ringer. Då kommer jag tillbaka endast iklädd min svarta kappa. Jag är endast klädd så när du skall ha det RIKTIGA pisket. Det vet du från och med nu. Jag har ingenting under. Du kan ju fundera på varför. Och jag börjar med vinterfräscht hassel. Du kan betrakta verktygen så länge - de ligger framför dig så du kan se. Hassel, ris, rotting. Fundera över vilket du tror du mår bäst av. Eller vilket som är smärtsammast. Svaret får du senare. Du är min smiskflicka nu, och jag gör vad jag vill med dig. Du kan bara hoppas att jag är något så när snäll i kväll. Inte fler än sextio, sjuttio rapp, så där. Haha. Vi får se hur duktig din stjärt är. Såå, Åsatösen, nu ställer jag klockan här på tid. Ha det så bra, min lilla kanin. Vi ses. Förresten - en sak till."

Och här lämnar vi de två - forts. i del 6 (sista?) - vad var det Valter hade glömt????????