Ekvationer del 2
Författare: tovalinden82 Datum: 2021-09-06 09:11:54
E-post: tovalinden82@protonmail.com
Läst:
5 675 gånger
Betyg: 3.5 (5 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
*** Tjugoett ***
Tova hade fått en ny lyster, en slags skinande aura. Emelie såg beundrande på henne. Vad hade hänt? De hade bara några dagar kvar innan det var dags för tentan och de räknade nu igenom de sista uppgifterna tillsammans. Till Tovas förvåning hade Emelie frågat rakt ut om hon ville träna med henne. Det hade gått ett par veckor sedan deras senaste gemensamma besök på gymmet. Under dessa veckor hade Tovas liv hade blivit nästan outhärdligt hektiskt.
Förutom studierna, träningen och teatern gjorde hon också täta besök hos läraren. Det var sömnen hon hade fått dra ner på. Så, nu såg hon verkligen fram emot att få avsluta kursen och få lite mer tid med honom. Men visst kunde hon väl hinna med ett pass? De gjorde upp om att ses sen eftermiddag.
Emelie jublade inombords. Hon skulle få en stund själv med Tova på gymmet. Hon hade insett att det var kanske det enda sättet för att säkert att få tid med henne. Så Emelie hade själv börjat träna mycket hårt för att kunna hålla jämna steg. Hur orealistiskt det än var. När Tova cyklade mot träningen tänkte hon tillbaka på den första gången han tagit hand om henne. De hade börjat försiktigt och han hade hållit i hennes armar.
Det hade under en stund utvecklat sig till en kamp mellan dem där de båda testat gränserna. Men han hade vunnit och hållit kvar henne. Det spelade ingen roll för Tova om hon egentligen kunnat ta sig ur hans grepp. För hon ville inte. Men hon hade upptäckt en ny aspekt. Hon ville göra motstånd. Det var som att det triggade ännu mer av den hemliga energi som han släppt lös hos henne. Efter detta hade hon för första gången blivit bunden. Han hade tagit fram rep som han lindat varv på varv kring hennes handleder och sedan fäst med prydliga knopar i sänggaveln. Han hade sedan lämnat henne fullt påklädd men fastbunden i sängen och själv gått ut i köket.
Där låg hon, helt utlämnad till sig själv och drog lite i repen och undrade ganska nervöst vad som skulle hända härnäst. Hon kämpade med sig själv för att inte ropa efter honom. Han hade kommit tillbaka efter nästan outhärdliga femton minuter och åter satt sig på sängen bredvid henne. Utan ett ord hade han sett på henne en stund. Tova var vid det här laget oerhört upphetsad och frustrerad. Hon ville be om hans händer på sin kropp. Nu, direkt. Men på instinkt bet hon ihop. Så började hans händer massera hennes bröst utanpå kläderna. Stora cirklar utan att komma i närheten av bröstvårtorna. Rysningar när fingrarna smekte sidorna av brösten.
Så flyttades handen och fingrar smekte upp och ner mellan brösten och upp längs halsens nakna hud. Rörelsen var provocerande, sensuell, farlig. Tova var lite förvånad över att han inte ens försökte klä av henne. Hon hade tröja och jeans på sig och hans händer var utanpå kläderna. Och hur skulle han kunna klä av henne när händerna var bundna? Så hade han börjat smeka hennes ansikte och hår. När hans fingrar rört vid hennes läppar hade Tova nafsat efter dem. Då hade han med en avog blick avbrutit det hela och lämnat henne igen i fem oerhört långa minuter. Tova förstod omedelbart hans ordlösa kommunikation. Hon hade brutit mot reglerna. Hon skulle vara lydig och ta emot.
Behandlingen var oerhört upphetsande. När han kom tillbaka gick han direkt fram till henne och knäppte hårdhänt upp hennes jeans. De och trosorna drogs av med ett ryck. Tova fick använda all sin viljestyrka för att inte skreva mot honom. Att fortfarande ha tröjan på sig, armarna bundna och underlivet naket var underbart utsatt. Hon längtade nu våldsamt efter att något skulle hända. Vad som helst. Att bli påsatt. Att få hans fingrar uppkörda i sig. Bara något.
Nya fjäderlätta massagerörelser med fingrarna, nu på hennes nakna höfter och nedre delen av magen. Händerna gled upp och ner ända till knäna. Men för Tova var det nu omöjligt att ligga still trots all hennes viljestyrka. Hennes höfter vred henne i riktning mot hans händer. Men han skakade på huvudet och såg med sin skarpa blick på henne.
Tillrättavisningen var tillräcklig. Hon fick kämpa varje sekund med sig själv. Hon vek undan. Så hade han helt oväntat knäppt upp och tagit av sina byxor. Hon betraktade honom. Han var uppenbart redo. Och hon ville ha honom. Det rann ur henne av den utdragna upphetsningen och det hade bildats en liten fläck i sängen under henne. Han kunde komma in i henne så lätt. Tova gav till ett tjut av befrielse när han pressade in sig, ända in till botten. Han höftben hade kommit mot henne och stimulerat henne precis där hon behövde. Äntligen. Och han gjorde fem djupa drag i henne. Och så drog han sig ur. Först trodde hon kanske att han kommit. Eller att något var fel. Men så såg hon hans ansikte. Han hade fortfarande den genomträngande och sammanbitna blicken som hon nu älskade.
Tova stönade högt för att be om mer. Men han klev ner från sängen. Han gick fram till henne och med två fingrar drog ner hennes haka så att munnen öppnades. Med en del lirkande såg han till att komma in i hennes mun. Han gjorde små rörelser in mellan läpparna. Tova försökte suga på och stimulera honom så mycket som hon kunde med bara läppar och tunga. Händerna var frustrerande inaktiva. Okända smaker av honom och från henne själv kittlade hennes smaksinne.
Han nöjt uppenbarligen av behandlingen och fortsatte en stund. Tova blev modigare och tog honom lite längre in. Så stoppade han upp. – Jag tänker inte be dig svälja idag, konstaterade han. Men att reflexmässigt svälja var just vad Tova gjorde i det ögonblicket, men av ett helt annat skäl, nämligen spänning och upphetsning. Att låta en man komma i munnen var något hon aldrig gjort. Osäkerhet, lite äckel och … upphetsning. När skulle det ske? Inte nu?
Vad han sagt om detta spelade suveränt på hennes utsatta position.
Han var nere mellan hennes ben igen. Oväntat så kysste han henne rakt på det ställe där hon nu helst ville ha honom. Hon kände hur två fingrar pressades in i henne. Och så kom hans tunga fram och påbörjade långsamma små cirklande massagerörelser. Sekunder senare hade Tovas värld exploderat.
Tova var framme vid gymmet ungefär samtidigt som hon hunnit gå igenom sitt mest älskade minne med honom för tusende gången.
Hon hade ett fånigt leende på läpparna när hon såg Emelie vänta på insidan av glasdörren. Emelie försökte hänga med i Tovas oerhörda energi. Det var som att hon fått en helt ny växel. Emelies försök att närma sig de vikter Tova använde orsakade sådan smärta att tårarna rann. Men de doldes bland svettdropparna och Tova såg inget av detta. Träningen gick bra ända till Emelie fick en låsning i vaden.
Hon ramlade ihop och greppade kring benet snyftande. Tova som sett det hända förut visste att benet behövde rätas ut. Hon tog tag i vaden och foten och hjälpte Emelie. Emelie skrek. Skrik av smärta men också frustration över att den så efterlängtade beröringen skulle komma just i det ögonblick hon inte kunde njuta av den.
*** Tjugotvå ***
De hade systematiskt utforskat repens olika möjligheter. Hon hade villigt låtit honom binda henne i olika positioner. En del hade fungerat, andra inte. Men spänningen dem emellan hade varit elektrisk. Tova hade nästan permanenta röda ränder kring handlederna från att var och varannan dag blivit bunden. Hon brydde sig inte ett dugg om någon såg dem. Hon hade också successivt insett hur lite hon kunde om sex. Innan hon träffat läraren hade hennes karta omfattat klämma lite här och där som förspel, kanske slicka och sen avslutning. Men häpen insåg hon hur mycket det fanns i varje steg hon inte visste något om. Att få ge och ta emot sex med munnen var nästan ett helt nytt område för Tova. I alla fall i relation till hennes tidigare erfarenheter.
Det var klart att hon hade provat med sina tidigare killar. Men hans kunskaper och erfarenhet var långt från vad de någonsin kunnat åstadkomma. De hade fokuserat omväxlande på varandra. Han hade noga förklarat för henne vad hon skulle göra – och inte. Så hade hon fått visa honom vad hon lärt sig. Han hade korrigerat henne när hon inte riktigt hade förstått hur han menade. Han hade visat hur hon kunde alternera med händer och mun. Efter en stund av sköna rörelser hade han kommit.
Det var spännande. Tova var rejält upphetsad efter detta. Och stolt över vad hon kunde. Han hade berömt henne och sagt att hon var lite av en naturbegåvning. Han tänkte att det nu kunde vara ett bra tillfälle att ta nästa steg. Hon var rejält upphetsad och det är alltid ett bra tillfälle när tabun skulle brytas.
- Jag tror det är dags för dig att få uppleva något nytt, förklarade han. Tova reagerade direkt med lyfta ögonbryn. Hon var som en valp som hört ljudet av konservöppnaren.
– Innan vi sätter igång så ska du veta att du kan sätta stopp när som helst. Men jag ber dig att inte bryta för tidigt utan att verkligen pröva att uppleva detta fullt ut. Först då kan du bestämma dig för om detta betyder något för dig. Ibland är det här en nyckel till starka krafter i vårt undermedvetna.
Tova såg förväntansfullt på honom utan att riktigt förstå. Han tecknade att han ville ha hennes händer. Givetvis. Han band ihop dem.
Han satte sig på sängen. Han tecknade åt henne att lägga sig över hans knän. Nu insåg hon vad som skulle komma. Magen drog ihop sig till en klump. För första gången tvekade hon. Hur skulle detta vara? Obehaget kröp i armarna. Men han hade förutsett hennes reaktion. Istället för att övertala henne väntade han bara tålmodigt ut hennes tvekan.
Frånvaron av signaler från honom gjorde att hon till slut tvingade sig själv att lägga sig ner som han önskat. Hennes mycket välformade rumpa putade rakt upp. Han lät handen göra cirklar över trosorna. De var vita, glansiga och mjuka. Han kunde känna hur hennes puls var skyhög och hon andades snabbt, snabbt. Han lät det gå någon minut. Så sakta, sakta drog han av trosorna. Som vanligt hade Tova i upphetsning lämnat en liten fläck i dem. Han log över detta påtagliga bevis på hennes åtrå.
Han lät fingrarna glida upp och ner i skåran från ryggen och ner mellan benen. Han tryckte försiktigt till varje gång passerade rumpan. Tova stönade till. Det var sköna känslor men okänd mark för henne. Så återgick han till stora cirklar över skinkorna med handflatorna.
Så stannade han upp. Lyfte handen och utdelade en lätt dask, rakt över rumpans nedre del. Vid den första smällen ryckte hon till, men inte vid de efterföljande. Han fortsatte att ge henne lätta smiskar med ganska långa pauser emellan. Inte hårt, bara tydligt. Ljusa, röda fläckar började etablera sig på skinkorna.
Så stannade han upp. För något oväntat hade hänt. Tova snyftade och hulkade där hon låg. Han kände hur hennes magmuskler drog ihop sig men väntade ut hennes reaktion. Han visste att detta skulle kunde hända. Det var omöjligen smärta som fått denna elitidrottare till tårar. Hon hade säkert dagligen under tio år upplevt smärta av mjölksyra som var hundratals gånger större. Nej, det var något annat som pågick. Något större.
Hon gjorde ingen ansats att flytta på sig från honom. Han strök henne försiktigt över nacken, över håret. Han visste redan svaret på den fråga han skulle ställa härnäst.
– Tova, vill du att jag ska fortsätta? Det blev ett ögonblicks tystnad.
Sen nickade hon, energiskt.
– Ja, fortsätt, kom det hest och viskande från henne.
Han prövade nu att öka intensiteten. Det kom strax ett ljud från henne som han kände igen. Det var hennes upphetsningsljud. Han pausade smiskandet och lät fingrarna glida ner och massera henne mellan benen. Ett finger i henne några ögonblick.
Så hjälpte han henne upp och att sätta sig på sängen. Hon var nu i perfekt höjd för att han knästående skulle kunna tränga in i henne. Hon la de sammanbundna händerna på hans nacke. Han såg hur av tårar runnit längs hennes kinder. De kom snart tillsammans. Tova kände sig som hon hade simmat en mil när han löste upp repen. Hon darrade och var totalt emotionellt och fysiskt slut.
– Jag vet inte varför jag grät, försökte hon omedelbart förklara sig.
Han strök henne ömt över kinden med handen. Den var strimmig av tårar.
– När man upplever det du just upplevt första gången kan det komma starka reaktioner. Det är absolut inget konstigt.
Tova skämdes. - Det var så skönt och jag njöt av vad du gjorde. Men sen kom det som en flodvåg inom mig som jag inte kunde stoppa. Jag förstår inte. Är det så varje gång?
- Nej, inte varje gång. Men det finns en kraft i detta som man måste uppleva. Det går liksom inte att förklara. Alla upplever det olika.
Det strömmade ut endorfiner i Tovas kropp. Samma värme som hon känt den första gången han höll om hennes handleder fyllde alla hennes underlivsmuskler. Varje nervsensor i kroppen skickade signaler och gav upphov till kaos i beröringscentrum. En stark lyckokänsla lyfte henne och upplevelsen var att hon flöt viktlöst centimetrar över täcket.
- Jag förstår fortfarande inte vad som hände med mig. Hon var inte riktigt klar med ämnet. - Jag vet bara att jag älskade det.
- Så bra, för jag gör det gärna för dig igen. Han log. Det här hade gått över alla förväntningar. Tovas undermedvetna hade belönat henne våldsamt för upplevelsen.
Hon låg stilla bredvid honom och försökte sortera sina känslor och tankar. Hon, Tova Lindén, hade upptäckt något spännande och mycket oväntat hos sig själv. Hon tänkte redan på nästa gång.
*** Tjugotre ***
Gruppen satt redo i tentasalen och väntade på att skrivningen skulle delas ut. Det fanns inga fönster förutom högt uppe vid taket. Annars hade hon drömmande tittat ut. Tentan var givetvis inget hon hade ägnat annat än flyktiga tankar.
Skrivvakten la papper på hennes bänk och hon vände direkt på skrivningen. Hon fingrade lite på en bit rep som han knutit som ett armband kring hennes handled. Som en liten lyckoamulett inför tentan hade han sagt. Den gav henne trygghet. Hon snurrade några varv på det och luktade på repet. Det doftade svagt av honom. Och så började hon skriva.
Utanför tentasalen stod en liten grupp av eleverna och pratade och jämförde sina svar. De ville direkt veta vad Tova svarat. Hon hade inte brytt sig om att spara några papper men gick snabbt ur minnet igenom sina svar.
Några av ansiktena bleknade när hon rabblade upp dem. De hade inte alls fått samma resultat.
- Hur kom du till pi fjärdedelar på nian, frågade en blond flicka.
– Ehm, det var lite besvärligt, men om man använde substitionsmetoden kunde man hoppa över att klyva polynomet. Sen kunde man ganska enkelt utesluta andra lösningar eftersom det skulle vara ett irrationellt tal, erinrade sig Tova. Flickan skakade på huvudet. Hon hade missförstått uppgiften.
Ljudlöst hade Emelie glidit upp vid Tovas sida. Gruppen splittrades och Tova och Emelie gick med cyklarna över grusgången mot Ångström. De tog höger, över fältet och in bland husen i Glunten. Tova hajade till. Hon var säker på att kvinnan som haft sex på restaurangen cyklade förbi henne med svart jacka och hjälm. Hon kunde givetvis inte säga något till Emelie.
- Vi är några som tänkte gå ut ikväll, försökte Emelie.
- Åh, sa Tova, drog efter andan och försökte hitta en orsak att tacka nej. Men han skulle göra annat ikväll. Och det var nu paus i teaterrepetionerna eftersom det var tentaperiod. Nej, det fanns egentligen inga skäl att inte säga ja.
- Åkej, visst, log Tova och kände redan en diffus ånger.
- Vill du komma hem till mig innan?
Emelie hade fått något vilt i blicken.
*** Tjugofyra ***
Putsen höll på att lossna från fasaden på huset där Emelie bodde. Tova fick skuldkänslor av att hon var väldigt priviligierad. Trapphuset var ostädat och mindre trevliga dofter gick inte att undvika. Cigarettrök. Men när Emelie öppnade dörren möttes Tova av ett så stort leende att hon omedelbart glömde sin upplevelse utanför. Tova sträckte fram armarna för att ge Emelie en kram. Emelie tog ett tveksamt steg framåt och besvarade den försiktigt.
Tova hängde av sig jackan på den klassiska hallmöbeln i metallrör. Typisk studentlägenhet. Men det fanns inte ett dammkorn eller fläck någonstans över huvud taget. Alla skor i prydliga rader, varje sak i en egen liten låda. De gick in vardagsrummet med mestadels okända ansikten.
- Hej alla, jag heter Tova! Hon vinkade till de som satt och stod i sofforna och möttes av leenden och skratt. Emelie var snabbt vid hennes sida och undrade om hon ville ha något att dricka? Vin, öl, en drink?
Tovas relation till alkohol var ganska osofistikerad. - En öl vore gott. Emelie nickade och sträckte fram en Carlsberg. Hon öppnade locket och smakade på den. Känsla av frihet och fest. Tova gick fram till bokhyllan. Hon hade sett något som intresserade henne. Det såg ut som att Emelie hade en del äldre böcker, en samling? Just som hon skulle läsa titlarna hade en ung tjej med långt rosa hår och rakade sidor kommit fram till henne och knackade försiktigt på axeln.
– Ursäkta, började hon. Tova vände sig om. Flickan hade en ganska stor piercing rakt genom näsan som fick Tova att haja till.
- Är du den Tova Lindén? Flickan såg storögt på henne.
– Haha, ja sist jag kollade, så var jag det. Tova ryckte på axlarna med ett leende. Det ringde på dörren igen och skratt hördes. Mer människor rasade in.
– Alltså, Emelie har inte sagt något om att det var du. Hon tog ett grepp om sitt rosa hårsvallet, justerade sin tofs och la huvudet på sned.
– Jag har också simmat, inte alls på samma nivå som dig förstås.
– Roligt, sa Tova. Är du härifrån? Uppsala simsällskap är bra. Men hon skakade på huvudet, nej från Linköping.
– Hur känner du Emelie då, ville Tova veta. Flickan såg på henne och svaret kom lite dröjande.
– Vi är ett … litet gäng som brukar umgås och hänga på Kalmars klubb. Hon menade nationen. Tova var helt utanför nationslivet och det sa henne inget.
- Ähm, alltså, du kanske inte vill, fortsatte det rosa håret, men jag undrar en sak. Tova började redan känna sig lite berusad. Det kändes skönt. En sekundsnabb bild där hon fick smisk på rumpan av läraren for förbi i hennes medvetande.
- Visst, vad funderar du på, svarade Tova lite frånvarande. Hennes ögon hade fastnat på två personer i soffan. Två mycket unga och söta killar som höll hand och såg kära ut. Gulligt.
- Jo, jag undrar om du skulle kunna skriva din autograf. Flickan log. Jag är en stor beundrare.
– Absolut. Visst. Autografskrivandet var inte så stort i simsporten. Över huvud taget var fansen ganska timida. Om de ens fanns.
- Emelieeee ropade det rosa håret och vred runt huvudet för att upptäcka henne. Emelie dök snabbt upp eftersom hon stått på lite avstånd och noga följt samtalet.
– Har du en tuschpenna? Tova ska skriva sin autograf. Hon hade ett stort leende på läpparna och Tova visste inte riktigt om flickan drev med henne eller inte. Pennan dök upp.
– Vad ska jag skriva på, undrade Tova. Utan att tveka drog flickan av sig linnet. Fniss från andra sidan rummet. Två ganska små bröst tittade fram. Tova stirrade storögt på henne. Hon hade sett bröst förut. Men någon som helt otvunget drog av sig tröjan bland människor var något nytt. Det kom ett underligt ljud från Emelie samtidigt hon sträckte fram pennan. Flickan pekade på sitt vänstra bröst.
– Skriv här, nära hjärtat.
– Är du helt säker på detta? Tova kände att det kändes helt fel att skriva med tuschpennan på hennes hud.
– Ja, skriv nu! Flickan skrattade.
Tova närmade sig med pennan men insåg att det skulle bli svårt att skriva på huden. Hon la ena handen på bröstet för att få fäste och började skriva med den andra. Emelie och det rosa håret utväxlade blickar. Autografen blev kladdig och inte snygg. Men flickan var nöjd. Kanske mer med beröringen av bröstet än själva autografen. Men det kunde ju inte Tova veta. Linnet kom på igen och flickan betraktade sin nya artefakt genom att dra i urringningen och kika ner.
– Åh, tack. Hennes tacksamhet renderade också Tova en kram. Så försvann hon in bland människorna i lägenheten igen. Kvar stod Tova och Emelie.
– Det där var inte lite oväntat sa Tova, fortfarande lite ur balans. Emelie ryckte på axlarna, åh, hon är sån. Hon gör vad som faller henne in.
Tova var fortfarande nyfiken på böckerna tittade på hyllan. Hon lät fingret hamna på en vackert sliten bokrygg. - Vad är detta? Karin Boye - Kallocain, läste hon.
– Jag samlar lite på hennes böcker, förklarade Emelie. Tova var hemma i matematik och naturvetenskap, men hennes litteraturkunskaper var grunda. Hon skulle just fråga Emelie om boken när de båda unga killarna från soffan dök upp vid henne.
- Hej! De sträckte fram händerna i tur och ordning och presenterade sig som Pontus och Daniel.
- Michelle sa att du är kändisen Tova Lindén. Fniss. Vi undrar om du inte ville komma och sitta i soffan med oss? Vi har tusen frågor.
Det var väldigt roligt och Tova fick lust att skratta högt. Killarna var som en karikatyr av ett gaypar i 20-årsåldern, fnittriga, pratiga och snygga. De drog i henne mot soffan och hon följde med. De satte sig på var sin sida om henne. En mobil åkte fram.
– Är det ok om jag tar en bild med dig? Visst, det kunde Tova bjuda på.
- Alltså, sa den kille som presenterade sig som Pontus, du är det enda skälet till att jag inte är helt ut gay. Detta renderade honom ett hårt nyp i armen av pojkvännen.
– Aj men sluuutaaa. Du vet att jag ääälskar Tova. Hon är ju en gudinna.
Tovas kinder blossade. Det var en märklig situation. Men deras uppmärksamhet var smickrande.
- Kan du inte låta mig få uppfylla en livslång dröm, bad Pontus. Kan jag få känna på dina muskler? Sen ska jag gå tillbaka och vara gay igen. Tova spände lekfullt och sina biceps som i en segergest. Pontus tjöt som ett brandlarm och kastade sig över hennes arm.
- Akta dig, han biiits vrålade Daniel och ett lekfullt ett tumult utbröt i soffan. Tova skrattade så att tårarna rann. Det var bara för mycket. De satte sig i soffan igen. Pontus kunde inte riktigt hålla händerna borta från henne.
- Tova, du är så vacker! Han retade Daniels svartsjuka skickligt. Pontus hade lagt handen över Tovas handled för att provocera honom. Så tittade han ner då han hade känt en välbekant känsla. Fingrarna hade rört kring repet som var bundet kring hennes handled. Han fick något chockerat i blicken. Deras blickar möttes. Han såg ut som ett rådjur som fångats i en strålkastare. När han återfått fattningen lutade sig fram och viskade i hennes öra.
– Jag vet vad det där repet betyder. Och i hans blick förstod Tova att trots att deras världar var totalt skilda delade de något gemensamt. Tova nickade knappt märkbart tillbaka.
- Åh gud, jag hade aldrig kunnat ana. Han slog händerna för munnen. Du är verkligen underbar, fick han stapplande fram.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Ekvationer del 4 | Bdsm | 3.5 | 4/12-22 |
| Ekvationer del 3 | Heterosex | 4.5 | 24/9-21 |
| Ekvationer del 2 | Heterosex | 3.5 | 6/9-21 |
| Ekvationer del 1 | Heterosex | 4.4 | 6/7-21 |
