Interenemy del 12
Författare: Bill Persson Datum: 2004-07-26 15:17:44
Kategori: Heterosex
Läst:
2 962 gånger
Betyg: 2.5 (146 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
I solidaritet med
Lngs en dalgng i det fagra landskapet Utopia vandrade Daimon, Pater, HP och Ambi. Ovetande om fasan som vntade dem drute.
Bara HP hnfrdes ver hur grafiken gjorts: Skogen, daggbladen, solljuset!
- Visst r hr vackert, men hr finns ocks mnga faror, upplyste Pater. Vi mste hlla ihop.
- Visa solidaritet med varandra, pikade Daimon.
- Ja, vad r det fr fel med solidaritet? undrade Pater. Den behvs!
- Felet r att den inte finns. Var och en tnker bara p sig sjlv.
Bde Pater och HP ogillade Daimons sikt om subjektets natur. Som en osynlig kraft drogs de bort frn Daimon med internt prat om honom. Till slut var han frsvunnen.
Ambi strvade avsides fr att meditativt plocka blommor; funderade p hur hon skulle kunna fnga HP:s uppmrksamhet. Varfr envisas han med den dr andra kvinnan? frgade hon sig: Vad har hon som inte jag har? Lnge gick hon och ltade sitt krleksproblem nr tv skrmmande varelser dk upp.
- Tror du p att jag kommer utifrn? avkrvde HP svar frn Pater.
- Unge man. Bara Gud vet? Men utnyttja det, till gagn fr oss alla.
- Nu fattar jag inte?
- Bli en profet hr! Frkunna det rtta! Kanske har Gud snt dig?
HP klargjorde att han varken var speciellt god eller ond.
- Du mste ssom alla vlja, sa Pater. Har du visdom av en annan vrld vi inte knner, s frkunna om den. Gemenskapen behver dig.
Erbjudandet frestade HP - en Messias!? Han bar ju faktiskt p erfarenheter som ingen annan hade hr; men nd:
- Sanningen r nog att min vrld r ganska ond, frklarade HP.
- D s! stannade Pater upp. Rj hur vi inte ska gra. Frls oss frn ondo!
Daimon saknade inte sitt flje utan fann egna stigar. Nyfiket klev han in i en grotta. Lngst in stod en skattkista av klassiskt snitt. Han ppnade, sg dess innehll: Guld - fylld med renaste guld!
"Jag skulle vilja veta vad ni gr. Tack!" ld hackern Linux koncisa frga p sitt E- mail till professorn p det labb som han gjort intrng i.
De otcka varelserna sprrade Ambis vg. Utan ord stod de bara och blngde p henne.
Lngt senare kom Daimon tillbaka till de andra:
- Jag vill att ni hjlper mig med en sak, bad Daimon.
- Var och en skulle ju bara tnka p sig sjlv? sa Pater. Inte sant?
- Ska vi visa solidaritet med dig? skrattade HP.
Efter det inledande gnabbet beslt HP och Pater sig fr att hjlpa Daimon trots allt. Frvntansfulla fljde de med honom till grottan dr de verraskades av hans upptckt.
- Hjlper ni mig att bra, fr ni en tredjedel var? erbjd Daimon.
Det passade HP som ville bli ekonomiskt fri frn Pater.
- r vi en kropp eller har vi en kropp? frgade Professorn sin assistent.
Alla kom verens, och med mdosamt slit fick de i sinom tid hem Daimons kista. De delade som avtalat skatten i tre lika stora delar.
- Jag r imponerad av dig, pustade Pater ut mot Daimon. Du delar med dig till oss. Du visar solidaritet. Fint.
- Jag visar vl ingen solidaritet med er? bet Daimon ifrn sig.
- r en kropp eller har en, undrade Assistenten, varfr frgar du det?
- Jag funderade p din frga om fienden r en eller flera, sa Professorn: r vi individer eller ett kollektiv? Cellerna i vr kropp kan ses som enskilda individer. Men ingr i en helhet - kroppen. Vi r celler i ett samhlle. r bits individer, eller gr grnsen vid instruktionerna? Och i s fall; var r d HP?
- Dr han kan reflektera ver frgan?
- Men var? Solidaritet med helheten eller delarna? Om jag raderar HP:s instruktioner, som vilka instruktioner som helst, har jag d ddat?
- Om jag inte delat med mig till er, redde Daimon ut, hade jag inte ftt ngon del av skatten alls med hem. Nu fick jag en tredjedel. En tredjedel r mer n inget alls. Jag tnkte bara p mig sjlv, ha, ha, ha!
"Tack fr ditt brev, skickar hr en dokumentfil om vrt arbete. Besk ven vr hemsida", samt lnkarnas namn. Det var svaret som Linux fick. Uppenbart ett frkltt autosvar. Ett provocerande mste nu till.
Ingen hrde Ambis desperata skrik. Varelserna fick fart, tog tag i flickan! Brutalt frdes hon genom skogen till ett pompst sagoslott dr hon fstes in i borgsalen:
- Du r fnge hr nu! dundrade en annan varelse som liknade en kung.
Ambi kunde inte se varelsens ansikte dr han satt p en hg tron.
- HP:s hemlighet! rungade kungen och vste ter: Hemligheten.
- Vilken hemlighet? stammade Ambi.
- HP vet. Om jag inte fr den - dr du hr.
- Undvik den drren, varskodde Pater nr de p kvllen ntt staden och gick frbi en drr med vldsemblem. Bara vld och otcka lror. Vldsideologier.
- Ah, vi kan vl glnta p drren, utmanade Daimon, se vad det r.
- Han ska inte g in dr! Jag ska hindra honom, med alla medel.
- ven med vld? skrattade Daimon.
Pater ansg att HP mste ta avstnd frn vld. Daimon sa bara:
- Och hur ska han kunna ta avstnd frn ngot han inte vet?
Ut genom drren kom en helt silverplterad figur fram till sllskapet. En neonskylt blixtrade "DU KOMMER ALDRIG TILLBAKA" som bara HP sg.
Det bastanta metalltstycket hade en min som antydde trkiga nyheter:
- Ambi r bortrvad, mullrade han till HP, bara du kan frige henne.
"Jag vet att ni skickat ut en mnniska p Ntet", ld Linux E- mail.
Artigt svarade Professorn: "Vi sysslar med att lsa problemen p Ntet, men s avancerade r vi inte".
Ambi! erinrade HP: Hur hade de kunnat glmma henne kvar i skogen?
- Var r hon? darrade HP.
- Dit du nr, bara om du avsljar din hemlighet. Annars dr hon, fastslog muskelknippet i metall fr att raskt frsvinna in igen.
Kvar stod Pater, Daimon och HP frvnade; gapande:
- Vilken hemlighet syfta han? frgade Pater.
- Jag vet inte, rligt, jag vet inte?
- Vi ska dda de djvlarna! eldade Daimon p och fattade revolvern.
- Nej, nej! lugnade Pater. Vi mste frhandla fram en lsning.
Linux frstod att Professorn ljg. Drfr mste han lgga fram bevis. Beviset bestod av HP:s ID- kod som damp ner p Professorns E- mail. Ingen oinvigd hade tillgng till denna kod. Nsta drag var Professorns.
- Jag tror jag vet var hon r, sa Daimon. Vi ger oss ivg i natt.