Bara för att komma ifrån det otäcka, irrade HP och Ambi omkring. En dörr ledde till en stimmig marknad.
Ett torg av artificiell lycka. Precis som i den verkliga, tänkte HP.
HP:s själ skulle få ett fett bud. Därtill kunde död schackras här.
- Symboler! hörde de någon månglare skrika genom sorlet.
Överallt skrek de efter symboler, symboler! HP fattade inget, var tvungen att fråga en i vimlet vad dessa symboler var:
- Symboler? svarade den tillfrågade. Det är dem vi lever för. Vi gör allt för dem. Jagar dem hela livet, älskar, kämpar och till och med dödar för dem.
Vansinnig värld man kommit till, tänkte HP och frågade vad det var som gjorde dessa symboler så begärliga.
- De har inget värde egentligen, svarade han som ingenting.
Hur kan de göra allt för något som saknar värde? spekulerade HP i samma ögonblick som han kom på det. I hans gamla värld kallades de pengar.
- Vad säljer du? frågade HP en månglare.
- Allt! Vad vill du ha?
- Ett lyckligt liv, avspisade HP.
- Allt jag säljer gör dig lyckligare, ha, ha, ha! Mat, sex, knark!
Även denna värld styrs av pengar, filosoferade HP och gick vidare. Ett öde som drabbar alla världar? Eller var det människan som präglat?..
- Symboler är djävulens verk! predikade Pater från ett upphöjt tabernakel.
Daimon dök upp ur massan och angrep genast Pater:
- Hur skulle du kunna prata skit om ingen gav dig symboler?!
- Det är ett nödvändigt ont! pläderade Pater och kom ner. Blott ett medel.
- Därför ser du individer blott som medel, summerade Daimon.
HP lyssnade på deras ordväxling, kände igen dispyten från sin egen värld. Allting föreföll vara samma här. Bara mer tydlig.
- Jag för ut en moral! fortsatte Pater. Du söker lyckan i symboler!
- Ja, det är min moral. Vad säger att din är bättre? Åtminstone är min mer lönsam, skrattade Daimon.
Retoriskt frågade Pater HP om han tyckte att symboler ska styra.
- Nej, absolut inte! Det är som du säger, ett medel, ett nödvändigt ont.
Triumferande log Pater mot Daimon.
- Ingen moral är bättre än att den kan köpas, retades Daimon.
- Hörde du omoralens apostel? Allt kan köpas, köpas, köpas!
- Nej, övervägde Daimon, inte allt kanske?
- Så det finns något som inte kan köpas? förvånade sig Pater.
- Ja, dina floskler. Han påtvingas eller blir pålurad dem.
- Jag behöver pengar till ett nytt abonnemang, pappa! bad Linux.
- Till vad? Till att upptäcka fler tomtar på Nätet? Inte en slant till!
Som sista drag ville Professorn ta fram en ny avancerad sökmotor. Den skulle gallra bort alla AI- instruktioner från Internet. Det fanns bara ett hinder:
- Inte ett nickel till, har jag sagt! skrek ministern till Professorn.
- Jag måste ha pengar. Annars kan vi inte använda Internet mer.
- Jag kan inte få loss mer pengar från departementet. De undrar vad du gör. Vad ska jag säga? Att ni kört ut en snubbe på Nätet?
Lismande typer erbjöd alla sorters produkter. Förtvivlat gjorde Pater sitt bästa för att hålla HP borta från krämarnas lockelser.
Ambi fastnade för ett halsband i rent guld som hon knappt kunde slita sig från. Men utan symboler tvingades hon dystert avstå.
- Precis som hemma, noterade HP när de gick förbi smyckehandlaren.
- Ja... det kan inte ha varit så bra då? suckade Pater.
Den ende som förhöll sig positiv till kommersen var Daimon:
- Här finns ju allt! Allt kan köpas!
- Vi går ut härifrån, varnade Pater. Jag har en sak att säga dig, unge man. Gå med i Gemenskapen, så vi kan få väck månglarna. Vi arbetar för det.
HP visste inte riktigt. Visst sålde de allt möjligt, även fördärvliga ting. Dessutom stod ju Pater helt för den obemedlade HP:s uppehälle. HP var ju hur som helst även han beroende av symboler.
- Ska oskyldiga offer köpa deras skräp? fortsatte Pater. Barn, sjuka?
- Nej. OK! Jag går med.
- Vänta! ropade Daimon och gick tillbaka till smyckehandlaren.
Efter ett kort samtal med smyckehandlaren återkom Daimon:
- Ska du gå med i Paters Gemenskap?
- Ja, jag har bestämt mig, tillkännagav HP. Det är viktigt att vi håller rent.
- Du får det här halsbandet till flickan, om du avstår, smilade Daimon och krängde det på Ambi som bedårades.
Förlägen hade HP inte hjärta att låta den förtjusta Ambi lämna ifrån sig sitt halsband. Med ett beklagande till Pater föll han till föga.
- Hur kunde du! vredgades Pater mot Daimon. Hur kunde du?
- Lätt! Jag sa, "om jag inte får halsbandet, stoppar du handeln". Så sant.
När föräldrarna somnat steg Linux upp till datorn. Föräldrarlåset innebar inget problem. I dunklet förtrollades han av spaningen efter den overklige och ändå verklige existensen därute.
Den fattige hackaren loggade in på pappans konto. Han fick rata röststyrning med screenglasögon mot knappmanual och skärm för att inte röja sig.
Oroligt knappade han in koden till figuren. Det kändes som söka kontakt med en rymdvarelse från en annan värld. Och var det inte det?
"Är du där?" utgjorde första frågan till vännen på andra sidan efter att deras kodnyckel öppnat upp. Väntan... Väntan... evig... dyrbar väntan...
Så småningom visade skärmen: "Ja, jag är här. Tror du mig nu?"
Kontakt! Linux nervositet övergick i koncentration:
"Ja. Men ingen annan tror mig och MIT förnekar din existens".
"Kolla med min flicka, Valent. Be henne även skicka över symbo... pengar..."
"OK!" bekräftade Linux och grunnade över HP:s suspekta begäran.
Med iver slog han in Valents personkod. Inte på någon position fanns hon registrerad. Var det en lögn ändå? undrade Linux: En människa finns ju registrerad på tusentals ställe, varför fanns hon inte någonstans?
Bara ett återstod: Registret över avförda filer. Där, bland personer som existerat, fanns alla data, precis de som HP uppgett: Födelsedatum, jobb, bostad plus något annat - dödsdatum. Inte bara på henne, utan också på HP? Den han chattade med var död?..
- Om det kommer ut, backar våra sponsorer ur, sa Professorn till sin assistent. Departementet har redan backat ur. Var får vi pengar ifrån?
- Öppna en betalsite?.. Pay the Bill to pass the Gates!
- "Hittar du henne?" ivrade HP på chatten.
Hur skulle Linux säga det? Ett meddelande kom upp om att kontot höll på tömmas, Linux fick bråttom:
"Nej. Verkar som myndigheterna döljer något", ljög Linux.
"Överge mig inte nu", såg han på sin dator.
Nej, Linux skulle inte överge honom, det lovade han. Samtidigt skämdes han över att han ljugit honom rakt i skärmen.
Marknaden gick mot kvällning. På en undanskymd plats smusslades det. En summa symboler överlämnades till två figurer för ett uppdrag:
- Mer! fordrade den ene mottagaren. Tänk på riskerna.
- Nåväl, föll givaren till föga. Ni kanske blir tvungna att döda offret...