I Arkadia är livet ett spel
- Vi går in i spelhallen, föreslog Daimon till HP och Pater.
- Spela inte! manade Pater HP. Spel är ett djävulens påfund.
- Ah, skitsnack! sa Daimon Livet är ett spel. Spänningen!
- Tänk på alla förlorare, förfäktade Pater. De flesta förlorar.
- Han kan väl vinna för det? Den som aldrig satsar, förlorar alltid.
Ibland tillbringade Linux tiden med ren förströelse. Favoriten var att köra bilbanespel på Internet. Det kunde vara med någon annan likasinnad i världen eller ett AI- program som utgjorde kombattanten. Man kunde aldrig så noga veta vem man tävlade med.
Startfältet formerades allteftersom de olika deltagarna slöt upp. Realismen i grafiken var enastående och gick knappast att skilja från verkligheten.
Väl inkommen på spelhålan Arkadia drogs HP in i ruljangsen. Påhejad av Daimon lyckades han vinna en hel del på allahanda spel.
- Satsa mer bara! uppmanade Daimon.
Avlägset hörde han Pater utanför böna att han skulle sluta medan tids var. Men på något sätt ville han inte höra.
- Satsa på sjuan, nej, tvåan, kom igen! sporrade Daimon. Satsar du nu allt, kan du vinna storkovan. Bli rik; oberoende. Välj själv?..
HP lockades - försjönk i tankar: slippa leva på Pater, hans nåd. Med djärvhet satsade HP allt, och förlorade också allt. På ett ögonblick förvandlades HP till en utfattig virtuell. Hans nöd.
- Kom igen, jag vet ett annat spel, frestade Daimon: Interenemy! Ett maktspel där det bara finns en regel: vinna med alla medel. Välj fritt spelform: Flygplan, schack, bilar, och det vapen du är bäst på. Satsa allt, ingen vet ju dina odds. Men fienden vill slå dig...med alla medel.
Inte skiljde det sig nämnvärt från livet i övrigt, tyckte HP. Särskilt inte i denna värld där allt föreföll mycket skarpare. Via headset skulle Daimon hjälpa HP, som inskärpte: "vinn med alla medel!"
Hela Internet kunde delta i Interenemy - en kompott av samtliga spel på Nätet. Men allvaret förstod nog inte HP då han först valde bilbanan.
Efter att ha synat banan anskaffade HP en riktig monsterbil, ställde sig vid startlinjen, inväntade. Sekunderna drog ut. Koncentration.
Lamporna tändes: Rött, gult, grönt. Med ett vrål brände alla iväg! Han kunde se de andra virtuella förarnas hatiska anleten, stridsivern, dödsångesten, tävlingsinstinkten.
Asfalten rusade fram några centimeter under honom; i kurvorna slängdes kroppen brutalt mot sätets kanter. Efter en viss inkörning visade HP sin skicklighet. Han låg nu i täten, jämsides med bil 13.
Linux kunde inte fatta att föraren i bil 7 var så mycket bättre än de andra. Den uppförde sig också annorlunda - mystiskt.
Efter viss tvekan beslöt sig HP för att försöka preja bilen som låg jämsides. Det var ju ändå bara ett spel. Bilen lydde men giren resulterade i en våldsam sladd där HP själv for av banan.
- Skit i bilen, ta dig till flygbasen! hörde han Daimon skrika.
Med ett triumferande tjut såg Linux motparten försvinna ut ur spelplanen. Nu måste han efter och ge honom en match.
- Ta ett plan i hangaren och försök bomba de djävlarna! vrålade Daimon i headsetet.
Daimon verkade mer absorberad av spelet än han själv. Ibland visste inte HP vem som styrde. Men han litade på sin skyddsängel.
I planet som nu bullrade fram utefter startbanan sitter HP. Han försöker sätta sig in i manöverdonen. Med ett brak stiger planet upp i lufthavet. Marken tumlar runt och faktiskt kände han det i magen. Fiendens bas syntes tydligt bland bergen, han satte kurs mot målet.
Plötsligt kom något emot honom. En missil!
- Släng ut en värmefackla! röt Daimon.
Snabbt fann han reglaget, ut kom en fackla som skulle vilseleda den anfallande roboten. Det gjorde den, med en hårsmån, men fler kom! Spelet blev hetsigare, till slut fick han order av Daimon att landa - HP höll på att förlora slaget.
Nere på marken anföll fienden direkt. De sköt med laservapen mot honom då han sprang från flygplanet in i hangaren.
- Det finns en kraftig sak i en låda, ropade Daimon, använd den!
Den kraftiga saken var ett gevär av ansenlig storlek.
- Var är de nu? bävade HP bäst som han fumlade med vapnet.
- Bara en kvar, fäller du den har du vunnit. Bakom skjutdörren!
Spänningen steg hos HP. Nu såg han skuggan sakta komma fram; alltmer detaljerad, skrämmande. Spelet hade blivit allvar. Det han såg var inte en vanlig spelfiende, utan en riktig. Den ställde sig helt öppet, tittade honom i ögonen. Så skulle aldrig en spelpjäs göra?
- Skjut för fan! skrek Daimon. Skjut!
- Du kommer aldrig tillbaka, sa den slemmiga varelsen, medan Daimon upprepade sitt "Skjut!".
Varelsen tar upp sitt vapen. Siktar, samtidigt som han ler åt HP:s förvåning och skräck efter den oväntade kommentaren. Sedan small det.
Febrilt arbetade Linux med att slå sin rival. Där fick han! tänkte han. Något mer levande spel hade han aldrig spelat. Det kunde väl inte...
På marken låg en orörlig kropp och blödde ymnigt.
- Hurra! Du vann! jublade Daimon i headsetet.
Men HP är chockad över den talande spelpjäsen, vad den sagt. Blodpölen växer. Död? Den är död! In kom Daimon och grattade:
- Det kunde gått åt helvete det där.
- Hur fan kunde du rekommendera mig att välja!..
- Ah! avfärdade Daimon. Alla kan väl göra fel.
- Så... du kan göra misstag? Vad har jag för nytta av dig om du inte?..
- Du har väl också begått misstag ibland? Inte är du diskvalificerad för det?
En desillusionerad HP: Daimon var inte den ofelbara gestalt han trott? För ett ögonblick glömde han bort vad han just utfört:
- Men... men...är det en riktig varelse? stammade HP.
- Visst; ja, nu är det inte mycket med fanskapet, förstås.
Alldeles förstummad stod HP: stirrade ömsom på den hemska kroppen, ömsom på Daimons uppsluppna min:
- Menar du att pjäsen var levande? Jag har alltså dödat, på riktigt!?
- Ja, vad då? Vore det bättre om han stod här och du låg död?
HP kunde inte fatta. Hur kunde Daimon lura in honom i ett spel där riktiga varelser deltog? Digitala, som han själv, men riktigt liv som kände och levde. Nu hade han dödat på riktigt. Det mest fasansfulla en människa kan göra.
- Din djävla! Du lurade mig! Fattar du inte? Jag har dödat! Dödat ett liv!
- Han anföll ju? lugnade Daimon och tittade på liket. En ful fan är det också; en missprydnad för sina bajskorvar, ha, ha, ha!
- Var det han? sa Linux för sig själv. Tack gode Gud för att jag inte vann! Hade jag dödat honom då?
Förvirrad kunde han inte lufta sina tankar med någon i hela sin värld.
- Du vann spelet, tadlade Pater som kommit in. Men nu är du förlorad.