Är digitalmänniskan funnen?
Efter operationer som Linux praktiserat sedan barnsben kom han in bakom webbsidan på MIT- universitetets AI- laboratorium.
Fältet fritt att syna labbets filer; men inga spår fick lämnas. Det var dock lättare sagt än gjort. Instinktivt förstod han att här dolde sig saker.
Ett irrande bland programfiler för allahanda dokument, siffror, matematiska formler, och - digitaliserade DNA- profiler? Varför sådana på ett laboratorium för AI- forskning?..
Hon stod där blygt, tittade intresserat på HP och själv kunde han inte låta bli att blänga; Daimon såg deras ögondialog:
- Stick in den där, vet jag! En riktig jungfru.
- Du är så vulgär, avvärjde HP. Jag har redan en flicka, en riktig flicka.
- Rätt talat, unge man, sa Pater. Man ska vara sin käresta trogen...
- Äsch, visade Daimon som vanligt med händer och höfter, jucka, jucka!
Med avvaktande steg kom hon fram till HP och hon såg verkligen vilsen ut. Daimon tillika Pater drog sig respektabelt undan:
- Ursäkta, pep hon, är du ny här?
- Ja, ganska så. HP kallas jag. Och du är?..
- Vet inte riktigt. Eller...jag vet inte alls. De kallar mig Ambi. Jag verkar ha varit här länge, ändå känner jag mig ny. Vilka var dina vänner?
- Jag vet inte vilka det är, inte ens om de är mina vänner. Här är så mycket konstiga, så kallade vänner, som man inte känner.
- Ja, fast du verkar vara en vän. En riktig vän. Jag kände det bums!
HP kände likadant. Hans virtuella hjärnas instruktioner kände en dragning till en lika virtuell hop instruktioner. Men det ville han inte visa. Visst var flickan söt, otroligt söt, fast han hade ju redan en flicka. Kan för övrigt virtuell åtrå vara möjlig? tänkte HP: Vad är åtrå?
- Jag blir inte klok, påfrestade assistenten sin nu trötte Professor. Är hela Nätet en hjärna eller är fienden vi bekämpar flera?
- Jag vet inte längre; vad är vi själva? Spöken som jagar andra spöken?
Ingen på chatten tror på HP:s desperata försäkran om att han är virtuell. Inte kan han hitta hackern Linux heller; den ende som visat respons.
Ambi fattar inte vad han gör, tror han försöker tala med andar. På Nätet fanns det ingen längre som trodde på HP:s värld - den riktiga.
Beredd på att bli förlöjligad, sa HP att han kom från världen utanför.
- Vilken värld? undrade Ambi.
- Den som konstruerat denna världen.
Ambi var den första som inte tillbakavisa eller log åt HP. I stället blev hon nyfiken och frågade om den andra världen.
- Faktiskt mycket lik denna! engagerade sig HP. Men det beror på att vi gjort den till vår avbild. Allt är tydligare här, både visuellt och...
- Jag förstår inte, avbröt Ambi, har någon värld gjort världen?
- Javisst? Hur tror du annars att den skapats?
- Berätta hur den är.
Efter en lång tids sökande fann Linux utgångsloggen till Internet. En kryptofil till en HP. Han loggade in sig med en tidsbegränsad kodfil så ingen skulle upptäcka intrånget i efterhand.
Sökandet tog tid. Filer som verkade intressanta visade sig vara skräp. Kodade filer fick brytas med kryptogram och brandväggarna var svårforcerade. Stor möda hade lagts ned på att skydda något där inne.
När han så öppnade upp deras inloggningsprogram med hjälp av HP:s identifieringskod stod sanningen klar: Den mest fantastiska sanningen i den unge hackern Linux liv.
HP drog hela sin historia om det krånglande datornätet. Om hur han scannats in från labbet. Betagen följde flickan hans fantastiska historia likt ett barns entusiasm för en saga.
Berättelsen blev lång då HP hemföll åt nostalgi: Förlusten av den egna kroppen, om hur han tagit farväl av sin älskade. Ambi rördes så av HP:s skildring att hon började gråta. Själv kunde han inte begripa att han lämnade ut sina känslor så för henne.
Något fanns som fick honom att lita på henne. Få människor lämnar man ut sitt innersta för. Ja, "människor"? Hon var ju inte ens människa. Men HP hade alltmer kommit in i denna artificiella värld. Stundtals glömde han bort att den inte fanns mer än som datainstruktioner.
- Det ordnar sig säkert, tröstade Ambi. Vilken fantastisk historia.
- Den är sann! intalade HP.
Uppenbart förstod Ambi att han menade allvar. Inte kunde han ha hittat på sagda berättelse med ett sådant engagemang. Inte med den sorg han visat när anförtrodde henne. Omöjligt.
Samtidigt förstod hon också att hans historia inte kunde vara verklig. Allt prat om "de inplanterade" var vedertagen skrock och inget att tro på. Fantasierna hade knäckt honom, men hon förmådde inte gå i polemik.
- Jag ska hjälpa dig här, om du vill? ömkade hon.
- Du tycks vara den enda här som förstår mig och mina problem, tackade HP. Aldrig mer får jag komma hem, aldrig mer återse den jag älskar. Minnena från min tid utanför jagar mig ständigt.
- Här finns mycket att glädjas åt i denna världen också - om vi hjälps åt, tröstade Ambi. Kanske var inte allt bra i förra världen heller?
Båda var främlingar i den digitala tillvaron: Hon, visste inte sitt ursprung men kunde orientera sig i den nya. Han visste inte mycket om den nya och för mycket om sitt ursprung. Alldeles för mycket.
Hela projektet låg framför Linux. Utförligt om hur en inscanning gått till. En del hade förstörts, men programmet DIPS restaurerade fram resten - sanningen: En man som kallas HP låg inne på Nätet - levande!
- Jag vet vad mannen vill, sa Ambi plötsligt.
- Visst vill jag, men du förstår inte. Jag älskar en annan kvinna.
Ambi tittade ner, urskuldade sig:
- Jag menar... Ni män vill alltid vara den förste. Visst betyder det något att en flicka är en orörd lustgård? Jag väntar på dig. Ingen annan.
- Jag är smickrad, men det betyder inget...
- Jo, det gör det, avbröt hon. Innerst inne vill alla män ha en jungfru. Ni delar in oss i jungfrur och horor.
HP visste inte vad han skulle säga. Det fanns en charm i hennes förening av barnslighet och vulgaritet som attraherade honom.
Hur kan hon, som egentligen inte finns, påverka mig? tänkte HP: Jag är virtuell, precis som hon? Vem ska jag vara lojal mot? Valent, människan - binära tal? Vad är vi för något? brottades han med då hon fortsatte:
- Visst vill du, att den kvinna som du slutligen överlåter all din kärlek till, som du ska bli ett med, aldrig befläckats av någon annans lust? Den man som säger att han inte vill det, hycklar.
Den väna Ambis rättframma attityd skakade om HP. Efter en paus drogs de som magneter till varandra; påbörjade en kyss, men HP avbröt:
- Nej! Vi får inte. Jag älskar en annan kvinna.
"Är Digitalmänniskan funnen på Nätet?" löd rubriken i InterNews:
"Ryktet om en levande människa inscannad digitalt på Internet (en Homo digitus?) förnekas av ansvarige professorn vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, som 'skrock'. Är auktoritetstro bättre?" frågade InterNews