Bland osorterade filer
Medan Linux var totalt uppslukad av datorn och sin upptäckt kom hans pappa in:
- Måste du sitta där dagarna i ända?
- Jag har upptäckt en sak som du inte tror är sant.
Vad pågick? Hade fienden slagit ut förbindelsen? Mina signaler når fram, varför i helvete svarar de inte? tänkte HP.
- De svarar inte! ropade han till Pater och Daimon som satt där och blängde misstänksamt mot varandra.
- Vilka åsyftar du? förvånade sig Pater.
- Labbet!.. På andra sidan. Ah, ni förstår ändå inte.
- Den andliga världen? undrade Pater. Den svarar bara då Den högste vill.
HP förklarade att han menade den verkliga.
- Tycker du inte denna världen är verklig nog? begrundade Daimon och polerade lugnt sin alltid medhavda revolver.
Visst tyckte HP att den virtuella världen erfors lika verklig som den han tidigare bebott. Men ändå visste han, att den han nu vistades i inte var verklig. Inte i den begreppsvärld han mentalt fortfarande befann sig.
- Tror ni mig, trevade HP mot Pater och Daimon, om jag påstår att människan skapat bitsen ni består av?
- Gud har skapat bitsen, unge man, menade Pater.
- Det är människan! förbittrades HP. Människan!
- Ja, ja. En del kallar vår Skapare Människan.
Daimon verkade bara irriterad över dialogen:
- Gud, Människan, vad fan då? Vi är här och nu. Lev livet, det har vi ju.
- Fresta inte honom till lättsinne! röt Pater. Du är en ond djävul!
- Och du är en tråkig djävul, mumlade Daimon.
- Du upptäcker allting på det där förbannade Nätet, suckade pappan. Det är bara skit, inte ens går det att använda när man måste längre.
- Vet du varför det inte längre går? sa Linux. Det finns liv därute!
Pappan förstod inte vad sonen upptäckt. Än mindre skulle han förstå pojkens påstående om att en människa fanns på Nätet.
Efter dagar av försök satte sig HP ner, begrundade tillvaron. Fanns den verkliga världen mer? tänkte han: Eller fanns verkligheten där man mentalt befann sig? Även drömmen upplevs ju som verklig?
Tankar mola när Pater kom ut från en dörr och uppmärksammade:
- Du ser betryckt ut?
- Fienden jagar mig, sa HP. Jag har inte fått fatt i felet - mitt uppdrag.
- Gå med i Gemenskapen, där får du trygghet.
- Var kom du ifrån? frågade HP.
Krystat låtsades Pater inte förstå HP:s fråga.
- Du kom ut genom den där dörren, insisterade HP. Vad finns där?
Pater hade kommit från ett rum som HP inte varit i.
- Gå inte in där, avfärdade Pater. Där finns inget...
- Det kan ju inte vara något omoraliskt om du varit där, eller hur?
- Hur länge tror du att de uppfattar det som ett skämt? frågade Assistenten Professorn. Hela Internet chattar just nu om HP.
- Vi måste köra ut desinformation, pläderade Professorn.
- Nätmedborgare är kritiska. De vill misstro etablissemanget.
- De är också lättrogna. Vi måste bevara det som en myt. Annars...
Med både tveksamma och bestämda steg gick HP mot rummet där Pater kommit ifrån. På dörren stod det: "OSORTERADE FILER".
- Gå inte in! Gå inte in! Jag ber dig, bönade Pater när HP drogs mot dörren som av en tvingande kraft.
Linux kunde inte släppa den fascinerande, skrämmande tanken på figuren - inne på Nätet! Kunde det vara sant? Även om han försökte göra invändningar, så förstod han: De bottnade alla i förutfattade beslut om hur världen var beskaffad.
Nu var ju världen inte alls enkel längre, om den någonsin varit det. Internet och artificiell intelligens hade en gång för alla förändrat världen. Därmed definitionerna på vad som kunde betraktas som liv.
En tvivlets makt drev honom ut på Nätet i jakt på sanningen. Han både trodde och inte trodde på sina aningar: Fanns det någon därute som levde - tänkte, inte kunde komma därifrån? En helvetisk situation om den var sann.
Labbets websida informerade artigt om experimenten de företog. Men inget om en HP utlagd på Internet. Bakom denna läckert designade sida doldes sanningen.
Nu gällde det att ta sig in obemärkt. Han hade ju talangen och kunskaperna att forcera. Den hitintills ende som känt kunde ta sig förbi ett analogt gap.
I jakten på fienden, vad den ville och på vad som hänt labbet öppnade HP. Han lät öppna dörren till OSORTERADE FILER.
En brant sluttande trappa ledde honom ner till ett svagt upplyst källarvalv. Allahanda gångar och prång gjorde det svårt att orientera sig.
Gamla dammiga dokument om kelter, de första kristna och alkemistiska regler låg uppslagna. Allt som genom åren lagrats på Internet i illustrerad grafik, men inget om... En spöklik stämning slumrade: knakningar, skuggor och - någon rusade förbi i en gång!
Det var ingen synvilla. HP ropade efter varelsen. Började jaga hetsigt bland de trånga valven där fladdermöss förskräckta flög upp. Snodde in sig i spindelnät, sprang rätt in i en återvändsgränd. Steg närmade sig. Skräcken tilltog när de tunga hasandet kom närmare.
Fienden gick aldrig till attack direkt, vilket den lätt kunnat. I stället verkade den vilja skrämma eller ringa in sitt offer. Metoden var raffinerad i sin djävulskhet, vare sig den skedde medvetet eller utan motiv. Stegen tystnade.
En varelse i munkkåpa kom fram; ställde sig i gången så HP inte kunde smita. I handen bar varelsen en nyckel i glas? Inget ansikte syntes, bara ett mörkt hål i kapuschongen.
- Vem är du? jämrade sig HP. Är du fienden?
- Om jag är din fiende, beror på hur du agerar mot mig.
HP förklarade sitt ärende: ta reda på vem som försöker döda honom hela tiden. Detta efter att den skumma varelsen inte visade tecken på att omedelbart vilja attackera:
- Varför angrips människans värld? undrade HP.
- Av samma anledning som varför våran angrips.
- Så... jag kommer vara en fiende för er, för alltid?
- Så länge du vill förstöra oss. För du kommer aldrig tillbaka, sa han, släppte eller tappade glasnyckeln i golvet med ett kras och försvann in i ett prång.
HP följde efter men tappade bort figuren. På en dörr såg han: FÖRSTÖRDA FILER.
Misstankarna stegrades om vad han skulle möta därinne. Han både ville veta och inte. Efter att ha kommit in, bläddrade han igenom fil efter fil. Slutligen såg han en journal från labbet, den han tvångsmässigt sökt hela tiden. Filen han inte ville se.
Försök hade gjorts att förstöra den, men det som fanns räckte. Länge stod HP och stirrade på raderna.
Det är inte sant? tänkte han: Nej. Instruktionerna kodade för ett diagram från en kardiograf med HP:s kroppsfunktioner som avslutades med en linje.
Hans kropp var död! Enligt labbet fanns han inte längre?