Världen är ansluten
- Vad är en människa? fnittrade Valent.
HP undrade vad hans flickvän avsåg med sin djupa fråga vid datorn.
- Ja, jag menar; en samling nervtrådar som sammanstrålar i huvudet och blir ett medvetande, sa hon och la av sig sina screenglasögon. Det verkar ju den här datorn också ha. Du som är dataoperatör får kolla, den gör som den vill igen.
_
Året är 2017. Människan hotas av osynliga väsen som är henne överlägsen. Gudar som människan själv skapat i sitt oförstånd.
I slutet av 1900- talet började datornätet Internet byggas ut. Dator efter dator anslöts. Snart låg hela världens samlade information på Nätet; allt som hade hänt kunde tas fram på någon sekund.
Vad som sedan hände vet ingen riktigt. Kanske var det någon som planterade ett muterande virus i systemet. Kanske bildar komplexa system själv en intelligens. I vilket fall som helst började märkliga saker hända på Internet som ingen kunde förklara. Vissa menade att det var Gud som ingrep, andra att någon satt och spelade Gud.
Systemet verkade ha utvecklat en självbevarelsedrift, en egen vilja och av allt att döma ett medvetande. Problemet var att den såg människan som en fiende. Problemet var också att alla maskiner och apparater var anslutna till Nätet. Denna intelligens styrde alltså allting på jorden. Och den verkade bara ha ett mål: Att krossa sin skapare.
_
- Vi har använt allt, suckade professorn vid laboratoriet för AI- forskning på MIT- university i Boston: Antivirus, anti- antivirus, anti- anti- antivirus, vaccin, trojaner. Inte ens analoga gap hjälper. Den vet vad vi gör... och tänker göra.
- Djävla hackers, sa HP, de fattar inte att de förstör för sig själva.
- Är du säker på att det är hackers? frågade Professorn.
- Vad skulle det annars vara?
- Vi har anlitat de bästa hackarna som världen känner och de förstår inget. På något sätt tycks den vara överlägsen. Hur kan den annars ändra i våra CPU?
Försjunken i några papper kom Assistenten in:
- Jag har använt Gödels teoremprogram och Turingtestet. Det är en kognitiv existens... ett medvetande?
- Är det möjligt? undrade HP, trots att han kände till teorierna bakom.
- Ja, sa Professorn, kaosteorin gör det just möjligt. Jag har länge väntat på första tecknet. Kommer ni ihåg botanikern Thomas S Rays försök att simulera en evolution i datorn? I början höll han det isolerat. Nu finns det på Nätet.
HP frågade om ett virus kanske löpt amok. Medan Assistenten sa att det bara är någon som spelar ett spratt från en terminal.
- Absolut inte, avfärdade Professorn. Det är ingen människa.
- Kan det vara John Conways spel Life som utvecklats? frågade HP. Ni vet spelet som skapar avancerade former med bara tre logiska regler?
- Jag tror varken Life eller Rays försök har med det här att göra, avvisade Professorn. Nej, det är något annat.
- Vad menar du, har du gått och blivit religiös?
- Nej. Jag är i högsta grad rationell; när jag säger att där finns en intelligens därute.
Någon mumlade om vad som egentligen utgjorde intelligens.
- Hade jag haft tillräckligt av den varan skulle jag veta, sa Professorn.
- Du menar att det tänker? tvivlade HP. Att det lever? Nej...
- Vet du exakt vad liv är? avfordrade Professorn.
Alla tittade på varandra utan att kunna svara.
- Då så. Vad säger att liv måste vara kolbaserat? Det kan lika gärna baseras på ettor och nollor.
- Det politiska livet är ju baserat på enbart nollor, försökte Assistenten lätta upp det.
Professorn tittade allvarligt och fortsatte:
- Om ett system blir tillräckligt komplext, finns en gräns där vi inte längre vet vad som sker inom systemet; inte ens teoretiskt. Det bildas återkopplingsslingor: villkoret för liv - intelligens. Ett mer komplext system än Internet finns inte. Ett gigantiskt neuralt nätverk, större än vår hjärna. Betänk att all mänsklig kunskap finns där; och vi har sedan länge tappat kontrollen.
- Kan det vara en agent som muterat? undrade HP.
- Visst, vi vet ju inte. Men förstår ni vad det betyder?..
Tystnaden inväntade Professorns pondus:
- Att människan håller på att förlora makten...
- Ah, fnyste Assistenten, vi kan ju alltid dra ut sladden!
- Det som förr var det simplaste, är idag en utopi, smålog Professorn. Något mer orealistiskt finns inte. Instruktionerna kan gömma sig överallt. I din TV, radio, i din bil, på elnätet, i någons protes. Allt är idag kopplat till Nätet, och det är lika bra att inse: vi kan inte längre logga ut. Försök att tänka bort Nätet? Försök tänka bort elektriciteten?.. Världen är ansluten.
Professorn fortsatte efter att alla förstått vidden av problemet:
- Om liv spontant har skapats, är det näst intill omöjligt att utrota; det spelar ingen roll om det livet är digitalt. Vi är fördömda om inte...
- Om inte, vad?
- Det är nästan lika orealistiskt, men det är enda möjligheten.
Samtliga väntade på vad Professorn skulle säga:
- Någon måste in på Nätet, bokstavligen. Alltså, bli digital; bekämpa fienden på dess egna nivå. Hjärnan och DNA- profilen scannas av, för att rekonstrueras digitalt på Nätet, medan kroppen sövs ned; tekniken finns. Men den är riskabel.
_
- Du vet vad du ska göra, du vet faran. Eliminera fienden, vad det än är, sa Professorn. Vi kommer iaktta absolut sekretess. Inget får komma ut!
_
Positronkameran ställdes in över HP:s ögonrörelser. Han tittade emellanåt lugnande mot Valent, trots att han inte alls var lugn. Vad hade han gett sig in på?
_
Valent var inte glad över HP:s beslut. Efter långa överväganden dem emellan gav hon slutligen med sig.
- Jag vet att det är svårt, älskling, övertalade HP. Men någon måste och jag är bäst lämpad - ung och frisk. Jag kan inte svika. Om vi inte lyckas, är det ute med inte bara Nätet. Kanske också hela civilisationen.
- Du betyder mest för mig, vad du än gör, sa hon. Jag är bara så orolig.
- Allt går bra. Jag är snart hemma, lugnade HP samtidigt som han såg en tidningsflik med en ofullständig text: "du kommer aldrig tillbaka".
_
- Avscanningen kommer ta tid, förklarade Professorn. Den ska mata in hela din hjärnarkitektur, men då sover du lugnt.
- Räcker det inte med innehållet? avdramatiserade HP.
- I människohjärnan är mjukvara och hårdvara ett. Tankarna formar hjärnan och hjärnan formar tankarna. Alla vindlingar och vrår är dina tankar, din personlighet. Ett och ett halvt kilo själ.
_
Han kysste henne, medveten om att han kanske aldrig kommer kyssa henne igen. Vad drev honom att riskera sitt liv och sin kärlek för att reparera ett datornät? Kyssen fick honom nästan att ångra sig, men drev samtidigt på honom att lyckas. Vad driver en människa? tänkte HP.
- Sköt om dig, sa hon. Jag väntar på dig.
Valent böjde sig ned, viskade i hans öra:
- A T L. Access to love. Deras hemliga kod för att komma i kontakt.
I det kala nedsövningsrummet på laboratoriet somnade HP:s kropp stilla in i koma. Allt medan hans "ande" var på väg ut i cyperrymden.