Sofias äventyr del 1
Författare: Ylva Datum: 2004-07-25 21:27:48
Kategori: Heterosex
Läst:
17 660 gånger
Betyg: 2.5 (203 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Berättad av Ollie, nedtecknad av Ylva.
-”Skit!” Sofia var störtförbannad. Hela festivalen var misslyckad. Vad var det nu för fel på henne då? Conny hade ju varit så angelägen att de skulle åka. Visserligen hade Sofia tänkt åka i vilket fall som helst, men Conny hade inte snackat om någonting annat den sista månaden. Och så släpar han med sig sin jävla kusin eller syssling eller vad fan hon nu är. Cecilia från Stockholm. En jävla mallgroda som inte nånting passar åt. Och Conny ägnar henne all sin uppmärksamhet! Man kunde nästan tro att det var dom som var ihop! Släktingar och allt, det luktade nästan incest!
Sofia hade verkligen förberett sig för en upplevelse, som hon skulle minnas hela livet. Hon hade tänkt att Conny äntligen skulle få ligga med henne, för första gången! Han skulle få ta hennes oskuld och hon hade förberett sig med p-piller och friserat sin lilla buske, så att han riktigt skulle kunna se vad han gjorde! Blygdläpparna var släta som en baby-fitta, precis som hon hade sett på pappas hemliga p-rullar att stjärnorna gör! Och så gick Conny bara och höll sin jävla kusin om midjan och snackade bara med henne hela kvällen! Den jävla mallhoppan från storstan, som inte fattar hur man uppför sig bland vanligt folk! Hon hade aldrig förut i hela sitt 16-åriga liv blivit så förolämpad.
Tre hela dar skulle festivalen pågå och hade det inte varit för den härliga musiken och alla andra människor, hade säkert Sofia dragit hem igen. Nu strosade hon runt själv och försökte njuta av folklivet. Vid tretiden på natten började allt mattas av och Sofia gick till tältet. Hon drog upp dragkedjan och skulle just kasta sig in, när hon upptäckte vad som pågick! Cecilia låg på rygg, spritt naken, med Conny, lika naken, mellan benen! Det första hon såg var Connys bleka rumpa som rytmiskt pumpade upp och ner. Stockholmshoran gnydde och skrek: -”Meer... hårdare... jaaaaaaa, knulla mig så hårt du kan!” Detta var bara för mycket! Sofia gav den bara rumpan en rejäl klatch med handflatan, så hårt hon kunde, drog sig ur tältet och sprang därifrån utan att bry sig om att stänga tältet.
Gråtande irrade hon runt på festplatsen. En vakt fick syn på henne och frågade: -”Men lilla vän vad har hänt? Har du gjort illa dig, eller... ?”
-”Jaa, jag har jätteont! I hjärtat, min kille ligger och knullar med sin kusin i vårat tält! Nu har jag ingenstans att sova!”
-”Sovplats kan jag ordna, men killen får du hantera själv.” Så tog han Sofia i handen och drog ner mot älven nedanför festplatsen. Där stod ett stort militärtält. Sofia fick låna en filt och sov snart som en stock.
Framåt tiotiden vaknade hon upp. Ont i hela kroppen efter att ha sovit utan liggunderlag eller madrass. Ett långbord var dukat med frukost och Sofia slog sig ner bredvid en äldre man, med sitt kaffe och sina mackor. Han nickade åt henne och efter en stund började han prata med henne:
-”Förekommer sånt här jämt, här ute i obygden?”
-”Men vet du inte det?” svarade hon. ”Den här festivalen är ju varje år. Kommer du från månen eller... Det vet väl varenda människa!” Sofia ryckte på axlarna och skyfflade in ännu en macka.
När hon var färdig med frukosten, mådde hon lite bättre, men samtidigt blev hon ännu mer förbannad på Conny. Efter att ha lämnat igen filten och betalat den ”tjuga” som nattlogi och frukost kostade klättrade hon uppför nipan till campingen igen. Utanför hennes tält satt Conny och Cecilia tätt omslingrade och pussades.
-”Jävla skitstövel!” skrek Sofia. ”Du kan betrakta vårt förhållande som avslutat! Nu tar jag mitt tält och drar någon annanstans. Jag vill inte se er mer!”
Så började hon dra upp tältpinnarna i en rasande fart.
-”Men snälla Sofia, var ska vi sova då?”
-”Det skiter jag i. Det finns kollektivboende nere vid älven. Fast där kan ni väl inte knulla förstås, bland alla andra!”
På något sätt fick hon ihop sina grejor och marcherade iväg. Var skulle hon nu slå upp sitt tält, för hon tänkte inte åka hem! Hon lade sina grejor under en vagn vid entrén och gick för att försöka hitta en ny plats att slå upp sitt tält på. Så långt från Conny och hans Stockholmshora hon kunde komma. Musikframträdandena hade inte börjat ännu, så hon hade gott om tid att hitta en ny boplats. Lite längre nedströms älven hittade hon ett idealiskt ställe. Nedanför den branta skogklädda nipan var det en äng med kort gräs. Nästan helt plan och med en sandstrand sista biten mot älven. Det stod redan ett tält här men det fanns gott om plats för hennes också. Det andra tältet, var stort och såg ut som ett indiantält. Hon ville minnas att det kallas tipi. Det fanns ingen där, men Sofia ryckte på axlarna och lyckades få upp sitt tält i skogskanten en bit från tipin.
När hon inrättat sig, klättrade hon uppför nipan till festivalen igen och resten av dan och kvällen gick hon runt och njöt av att bara vara där. Hon skulle gärna velat ha en öl eller ett glas vin, men hon var ju inte 18 så det gick inte att köpa något i stånden. Dom var stenhårda på leg. Skit samma, musiken kunde ju få en hög, så det fick räcka. När konserterna var slut för kvällen och det började tunna ut på festplatsen klättrade hon nerför nipan till sitt tält. Den där jävla Conny och hans brutta hade hon inte sett till på hela kvällen.
I tipin pågick någonting, som gjorde Sofia nyfiken. En eld brann därinne och färgade tältduken orangegul och ur öppningen upptill steg en tunn, rak rökpelare mot natthimlen. Ett entonigt trummande drog Sofia närmare det stora tältet. Hon gläntade på öppningsfliken och tittade in. Runt elden satt några människor på renskinn. De såg alldeles borta ut och Sofia undrade om dom var påtända eller nåt. På en stubbe satt en kvinna i lappkläder. Hon höll en stor platt trumma i ena handen. Med en krokig pinne slog hon på det mönstrade trummskinnet. Det var ingen rytm som Sofia kände igen. Det var ju helknäppt! Sofia skulle just dra sig tillbaka när kvinnan tilltalade henne:
-”Kom in min vän! Slå dig ner och följ med oss på en resa i tiden!”
Sofia tyckte inte hon kunde dra, nu när hon var upptäckt. Och vad fan... Det kanske fanns något drick- eller rökbart. Folket runt elden verkade ju klart påverkade av något. Hon klev in och slog sig ner på en av fällarna. Kvinnan räckte henne en kåsa med något att dricka i. Sofia smuttade försiktigt. Det smakade sött, som av honung och örter. Det verkade inte särskilt starkt, så hon tog en rejäl klunk. Det kändes som om nånting varmt spred sig från magen ut i hela kroppen och hon slappnade av.
Kvinnan tog en näve med någonting ur en påse och slängde på elden. Det gnistrade till och en märklig doft spred sig i hela tältet. Det luktade inte som något Sofia kände igen. Det var inte hasch, det visste hon hur det luktade, men det hjälpte till att få henne ännu mer avslappnad. Kvinnan fortsatte trumma och sjöng entonigt på ett språk, som inte Sofia kände igen. Det kändes lite knäppt men inte trist eller farligt så Sofia slöt ögonen och gungade med till trummans rytm. Alla tankar på Conny var borta och för sitt inre såg hon bara en massa färger som böljade fram och tillbaka. Lite som ett norrsken! Fast så värst mycket tidsresa kunde hon då inte känna av.
Sofia hade inte en aning om hur länge hon setat där i tipin och druckit av det goda söta och lyssnat till den entoniga musiken. Men nu var hon sömnig och kände mest för sitt eget tält och den varma sovsäcken. Hon reste sig upp, vinkade lite till kvinnan, som nickade tillbaka utan att avbryta sig och trasslade sig ut i det svala nattmörkret. Det var kolmörkt och det var knappt att hon hittade sitt tält. Till slut låg hon i sin sovsäck. Hon kände sig märkvärdigt lätt och varm. Hon hade bara trosorna på sig och hon smekte sig sakta över brösten. Vårtorna var styva och hon rullade dem försiktigt mellan fingrarna. Så lät hon ena handen vandra ner till skötet. Hon lät pekfingret smeka klittan lite. Hon visste precis att hon skulle komma på sekunden, om hon gnuggade den på ett visst sätt och det tog inte lång stund förrän hennes kropp skakade av en djup orgasm. När hon återhämtat sig kände hon sig totalt avslappnad. Och till shamantrummans rytm långt borta somnade hon.
-------
Solen stod högt på himlen när Sofia vaknade. Hon sträckte på sig och kände sig ovanligt utvilad. Fåglarna kvittrade utanför tältet och hon drog ner dragkedjan i sovsäcken och sträckte på sig. Kvickt drog hon på sig en T-shirt och jeansen. Hon brydde sig inte om att byta trosor, fastän dom hon hade på sig fortfarande var blöta i grenen!
-’Jag sticker upp till badhuset och duschar sen, så jag kan byta då,’ resonerade hon. Någon BH hade hon över huvud taget inte tagit med sig. Det var sällan hon använde någon. Hennes bröst var fortfarande bara en handfull var och tillräckligt fasta för att inte skvimpa omkring ens om hon sprang. Lite förargligt var det, i och för sig att hennes bröstvårtor så lätt styvnade vid beröring eller om hon såg en snygg kille!
Så drog hon upp dragkedjan i tältet och tittade ut. Solen sken och av tipin syntes inte ett spår.
-’Dom måste ha dragit tidigt,’ tänkte hon och stoppade på sig det viktigaste: Ciggarna, tändaren och mobilen. Vattenfallet i älven hördes extra tydligt och det kändes nästan, som om hon var alldeles ensam i hela naturen. Hon stängde till tältet och gick bort till platsen där tipin stått. Inte ett spår! Gräset var inte ens nertrampat! Konstigt. Hon vände sig om för att gå upp till festplatsen.
-”Vad i helvete!” skrek hon. Hennes tält var borta! Hon sprang bort till platsen där det hade stått. Inte ett spår! Gräset växte lika orört där, som ute i gläntan där tipin stått! Hon tittade upp mot skogen och blev plötsligt rädd. Vad betydde det här? Hade den där trollkäringen från igår något med det här att göra? Sofia skakade på huvudet, men inte hjälpte det. Tältet var och förblev borta! Hon kastade en blick upp mot den klarblå himlen, utan att bli ett dugg klokare.
Fundersamt klättrade hon uppför nipan mot spelplatsen. När hon kommit upp en bit, kände hon inte igen sig. Hon tittade ner mot kraftverket. Det var borta också! Nu blev hon riktigt orolig. Hade hon blivit knäpp? Hon strövade sakta ner mot älven. Hon stod vid stranden, ganska precis där bron över kraftverket hade legat. Nedanför hennes bara fötter spelade älven över klipporna, som den måste ha gjort för hundratals år sedan. Alla husen, järnvägen, stationen, vägarna, allt var borta! Det såg ut som rena vildmarken! Om det inte funnits vissa saker som hon kände igen, så hade hon trott att hon gått vilse. Hon beslutade sig för att klättra upp till byn och försöka hitta någon att snacka med om det här. När hon kom uppför nipan kände hon inte igen sig alls. Hon befann sig i en tät tallskog! Av byn syntes inte ett spår! Bara tät skog.
Nu var hon nästan grinfärdig. Hon bestämde sig för att klättra ner till tältplatsen igen. Kanske tältet hade dykt upp igen och det bara var en dröm. Snart stod hon i den lilla gläntan igen. Tältet var fortfarande borta! Hon nöp sig i armen, men det gjorde ont, så det var nog ingen dröm. Var hon alldeles ensam i skogen? Hon gick ner till älvstranden och satte sig på huk, för att skölja av ansiktet med det kalla, friska vattnet. Längre ner efter älvstranden såg hon något som rörde sig. Under festivalen brukade en del ungdomar klä ut sig till stenåldersmänniskor och försöka leva på stenåldersvis i enkla hyddor vid älvstranden. Hon reste sig upp och spanade nerför stranden. Jo där var hyddorna och det steg en smal rökpelare mot himlen!
-’Äntligen nånting som är normalt!’ tänkte hon och slog vattnet från händerna. I vanliga fall ledde en trägång utefter berghällarna bort till stenåldersbyn. Den var också försvunnen, så hon fick klättra och krypa för att ta sig fram.
Snart såg hon byn och ungdomarna som rörde sig fram och tillbaka mellan de små eldarna och hyddorna. När hon var helt nära och nästan skulle till att ropa, såg hon att det var något som inte stämde. Det var fler hyddor än hon kom ihåg. Bland annat en lång, torvklädd hydda som inte fanns där förut. I vanliga fall var det bara ungdomar som lekte stenålder där, men nu såg hon både gamlingar och små barn.
-’Det kanske har hänt någon slags katastrof, medan jag sov, så att hela festivalen har flyttat hitner,’ funderade hon, medan hon sakta avancerade framåt, försiktigt.
Nästan ända framme, tvärstannade hon och gömde sig bakom en buske. I ett träd hängde ett vildsvin! En man höll på och karvade i det, med vad som såg ut som en vass sten! Det här kan inte stämma. Stenåldersfolket var ju veggisar och var tusan fick man tag i ett vildsvin, så här långt norrut? Hon satt en lång stund och tittade fascinerat på mannen. Han skar ut stora köttstycken, som han lade i en hög på ett skinn. Om han inte varit så himla långhårig skulle han varit riktigt snygg, funderade hon. Han var inte särskilt lång, men muskulös. Kunde väl vara runt 20. Håret var blont och dreds-tovigt. Han hade bara en kort kjol av något hårigt skinn runt höfterna.
-’Undrar om han har kallingar under?’ fnissade Sofia. En tanke som fick hennes bröstvårtor att styvna! Hon skulle just till att resa sig och gå fram till honom, när han fick syn på henne och stelnade till. Med ett rop släppte han köttbiten på marken och sprang iväg mot byn.
-’Vafan nu då? Så jävla farlig ser jag väl inte ut?’ tänkte hon och reste sig upp. Den unge mannen hade nu samlat en mängd folk runt sig och stod mitt på planen mellan husen, vilt fäktande med armarna och pekade mot Sofia. Ur gruppen steg en äldre kvinna fram. I handen höll hon en lång stör eller ett spjut. I sakta mak rörde sig så hela gruppen mot Sofia.
-”OK, är det nån slags rollspel ni håller på med, så får man väl hänga på,” mumlade Sofia och gick sakta emot gruppen. När bara en fyra-fem meter skilde dem åt, stannade gruppen och Sofia gjorde detsamma. Kvinnan tog ett par steg framåt och petade på henne med spjutet.
-”Aj, lägg av! Vet ni vad som har hänt med byn och festivalen och kraftverket?” frågade hon, men möttes bara av ett mummel från gruppen. Kvinnan gav ifrån sig ett skarpt ljud och petade med spjutet så att hon tvingades vända sig runt.
-”OK, titta då!” skrek hon och vände sig runt som en mannekäng. När hon återigen stod vänd mot gruppen frågade hon:
-”Lägg av! Vad är det som har hänt?” Nu var det inte roligt längre och Sofia var nära att ta till lipen. Den äldre kvinnan klev fram till henne och sade någonting obegripligt.
-”Nämen sluta nu. Jag menar allvar. Det har hänt nånting därborta, som är jättekonstigt!”
Kvinnan sa ytterligare något, som bara lät som konstiga ljud. Så sträckte hon ut handen och nöp i Sofias T-shirt. Hon gned tyget mellan fingrarna och mumlade för sig själv. Så gjorde hon samma sak med jeansen. Mera mummel. Alla såg avvaktande på kvinnan, som nu övergick till att stryka med sin sträva hand över Sofias bara arm.
När detta pågått en stund pekade kvinnan mot byn och manade Sofia att gå dit.
-”Men kan ni inte snacka som folk?” skrek Sofia, som nu började bli desperat. Hade stenåldersbyn befolkats av dårar eller... Hon vågade inte tänka tanken till slut. Hade hon själv förflyttats till stenåldern? Sofia gick framför gruppen. Först nu upptäckte hon att det bara var kvinnor och flickor som kommit för att kolla henne. Männen och pojkarna stod och gömde sig bakom hyddorna och tittade förskrämda fram. Medan hon gick stigen mot byn, tänkte hon intensivt på vad hon skulle göra. Så kom hon på att hon ju hade mobilen!
-’Jag ringer hem, så får farsan komma och hämta mig!’ hon tog upp telefonen och slog kortnumret hem. Två signaler gick fram och så svarade en röst, som hon inte kände igen:
-”Hej Sofia, äntligen kom du på att använda telefonen!”
-”Vem fan är du? Jag vill snacka med pappa!”
-”Han är inte här, jag sitter i tipin nedanför festplatsen. Det var jag som trummade inatt.”
-”Va!” skrek Sofia. ”Är tälten tillbaka igen?” Hon vände sig om och tittade bortåt gläntan. Inget tält, ingen tipi och inget kraftverk! ”Du ljuger! Jag är vid stenåldersbyn och jag ser tamejfan ingen tipi och inget kraftverk heller för den delen! Dessutom ringde jag hem och inte till dig! Vad är det som har hänt?”
-”Aj fan, det lyckades!” svarade shamanen. ”Sofia, jag är hemskt ledsen men du har blivit tidsförflyttad till stenåldern! Jag trodde inte jag kunde! Du måste ha varit extra mottaglig. Jag har aldrig lyckats förut!”
-”Jamen hur kan du svara på mobilen? Hur länge skall jag behöva vara kvar här? Jag vill ju höra Stefan Sundström ikväll!”
-”Vi är på samma plats, bara i olika tid. Jag gissar att det bara är jag som kan svara på dina telefonsamtal. Bara jag som har kontakten med tiden, på något vis. Jag har ju inte ens telefon! Jag bara hör dig ändå.”
-”Det här är ju helknäppt! Hur länge skall jag behöva vara här då?”
-”Antagligen tills de magiska drogerna från röken gått ur din kropp! Det kan gå på några timmar eller ta flera dar, i värsta fall veckor. Har du tur hinner du till Stefan Sundström ikväll, har du otur så kommer du att få uppleva något som ingen före dig har upplevt! Ta i så fall vara på det! Nu måste vi spara på batterierna, så stäng av telefonen och ring bara i nödfall. Jag stannar här i Näsåker tills du dyker upp igen. Även om det tar ett par dar eller någon vecka. Jag har lite ansvar för att det här har hänt!”
-”OK, men jag måste veta vad du heter?”
-”Jag heter Tarja. Lycka till min vän. Det skall bli spännande att höra dig berätta när du kommer tillbaka!”
Sofia kopplade ner och stängde av mobilen. Hon smög ner den i fickan igen. Ingen hade sett den, eftersom den var så liten, att den doldes i handen. De hade väl bara trott att hon gick och höll sig för örat och snackade med sig själv! Nu var de framme i byn och kvinnan ropade något åt en av männen. Strax kom han rullande på en stubbe, som han reste upp. Kvinnan gjorde en åtbörd, som Sofia tolkade som att hon skulla sätta sig. Det var nu inte riktigt vad kvinnan hade tänkt sig. Hon tog Sofia i armen och visade att hon skulle kliva upp och ställa sig på stubben!
-”OK, OK, vad skall det nu bli för spektakel?” muttrade Sofia och klättrade upp på stubben. En efter en kom byinvånarna fram och kände försiktigt på tyget i hennes kläder och luktade på henne.
-’Skit, jag skulle såklart ha duschat och bytt trosor, om jag vetat om det här!’ tänkte hon och kände rodnaden stiga uppför kinderna. Först var det kvinnorna, så flickorna och till sist männen som kom fram. När de yngre männen började sniffa på henne, kände hon att det rann till i fittan igen!
-’Helvete, vad skickar jag nu ut för signaler?’ tänkte hon desperat, i det att hon försökte knipa ihop allt vad hon orkade.
Nu kom den unge mannen från slaktplatsen fram. Han stod en lång stund och tittade upp på Sofias ansikte. Han tog försiktigt byxbenet mellan fingrarna och kände på tyget. Så lutade han sig framåt och drog in andan. Hans näsa befann sig precis mittför Sofias sköte och hon kände att hon rodnade ännu djupare, samtidigt som hennes bröstvårtor gjorde sig väl synliga genom det tunna tyget i T-shirten! Den unge mannen stod kvar längre än de andra och luktade. Till slut drog näste man i tur bort honom och upprepade proceduren, dock snabbare.
När granskningen var över tilläts hon sätta sig ner och kvinnan som tycktes vara ledare för byn kom fram med en lerskål med någonting som såg ut som köttsoppa. Sofia luktade försiktigt på den. Jodå det var köttsoppa med en markant doft av enbär och någon slags annan krydda som hon inte kände igen. Det vattnades i munnen och nu kände hon att hon var hungrig. Girigt sörplade hon i sig av soppan och köttbitarna fick hon fiska upp med fingrarna. Ingen sked här inte. Medan hon satt och åt kom en yngre kvinna fram och kände på hennes svarta, färgade hår. Alla byborna var blonda eller ljust cendréfärgade, ingen var mörkhårig, så Sofia förstod att hon var lite exotisk.
När hon ätit färdigt, tog den unga flickan henne i handen och ledde henne runt i byn. De tittade in i kojorna, där det såg ut ungefär som i stenåldersbyn, under festivalen. Till sist gick de in i det största huset. Sofia bedömde att kvinnan vid hennes sida nog inte var mer än ett år äldre än hon själv. Hon var nästan huvudet kortare än Sofia, som ändå inte var särskilt lång. Hennes hår var nästan vitt och hennes nyfikna ögon djupt blå. Hon kände hela tiden på Sofias kläder och hår och pratade på sitt obegripliga gutturala språk. Själv hade hon, liksom alla de andra kvinnorna, en kolt som såg ut att vara av tunt skinn. Hon hade hela tiden ett frågande uttryck i ansiktet och Sofia kunde gott förstå, att det var mycket hon undrade över.
I det långa huset låg det fällar överallt längs väggarna. En ring av stenar utgjorde eldstad mitt på jordgolvet. Sofia slog sig ner på en fäll och halade upp sitt cigarettpaket. Flickan vid hennes sida tittade storögt på paketet. Sofia räckte det till henne och försiktigt vände hon på det. Det som tycktes fascinera henne mest var folien som stack upp innanför omslaget. Sofia tog upp sin tändare och tände cigaretten. Detta blev för mycket. Flickan släppte cigaretterna och sprang skrikande ut!
-’Ojsan,’ tänkte Sofia. ’Man kanske måste tänka sig för lite, så man inte blir kallad för trollkarl. Nu gäller det bara att bli accepterad som gäst, tills det här går över.’
När hon rökt ett par bloss till, fimpade hon och gick ut i solen. Utanför stod chefskvinnan och väntade på henne och bakom henne, stod hennes vägvisare och darrade. Med ena handen härmade hon Sofia, när hon tände tändaren och med den andra pekade hon på elden som brann mitt på tunet. Sofia tog upp tändaren och gav den till kvinnan. Hon vände och vred på den och till och med luktade på den, så gav hon tillbaks den till Sofia. Sofia drog på flinthjulet och tände. Kvinnan ryggade tillbaka och en ström av upprörda ord kom över hennes läppar. Ögonen var stora som klot. Sofia ryckte på axlarna och stoppade ner tändaren i fickan igen. De båda kvinnorna drog sig tillbaka en bit, ivrigt överläggande med varandra. När de pratat färdigt, kom flickan fram till Sofia igen och tog henne i handen. De gick ner till älvstranden och satte sig på varsin sten.
Fortsättning nästa vecka….
Fler noveller av samma författare
