Göken Askelands memoarer del 5
Författare: Ass Slam Master Datum: 2004-07-16 12:06:51
Kategori: Heterosex
Läst:
8 670 gånger
Betyg: 2.6 (191 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Uppvisning i baksätet
Göken Askeland, undertecknad alltså, återfinns i sjunde himlen. I det trånga båset penetrerar jag den mulliga servitrisen Fia Kronsteth av alla krafter. Jag håller henne med armarna i knävecken och hoppas på att ryggen håller för hennes tyngd.
- Åh! Jösses! Det känns som om det går för mej igen!! Jag hoppas innerligt, att min norske halvbror Bjarne har vett att spela någon högljudd låt på jukeboxen ute i kafélokalen, för det gemensamma vällustvrålet, ifrån djupet av våra lungor, skulle kunna väcka döda. Jag håller Fia Kronsteth med händerna runt hennes mjuka skinkor och har henne spetsad på min styva påle i toalettbåset. Nu sprutar jag kondomen full av sädesvätska. Det blir flera sprut efter varandra och när det väl slutar, så skulle nog kondomens innehåll kunna fylla ett helt Dry-Martini-glas. Flickan fortsätter med sitt astmaliknande stönande och jag klarar inte av att hålla henne längre. Innan jag tappar henne, glider hon självmant ur mitt grepp och klackarna slår i golvet. Själv står jag kvar framåtböjd och lutar mig med handflatan mot toalettbåsets väggar. Jag kontrollerar med andra handen, att ryggen fortfarande fungerar efter det kraftmässiga stordådet. Jodå, det verkar bra. För tillfället tror herr Askeland, att det hela är över, men man kunde inte ha mera fel.
Fia greppar tag under mina svettiga armhålor, lyfter mig några centimeter från marken och släpper ner mig på toalettlocket igen med en smäll av tunn plast mot människohud. Hon blinkar vansinnigt med sina blåa ögon och verkar nästan vara besatt av någonting. De vita tänderna är hopbitna som en mur och det sipprar hela tiden ut saliv mellan dem. Hon dyker ner mot min lem igen, sliter av gummit med fumlande fingrar och öppnar den stora munnen igen. När läpparna stängs igen, så är min kuk inne i den sköna och våta värmen igen. Den rycker till och börjar långsamt röra på sig igen. Jag skrevar med benen och sätter mina händer på Fias bakhuvud. Den första tanken var, att hålla i henne och sedan stöta hela underlivet framåt, men jag avfärdar kvickt tanken.
Visserligen har hon stor mun, men svalget är väl inte lika stort. Dessutom kunde hon ju kväljas. Nej, hon får själv bestämma det hela. Jag smeker istället hennes hår som ett tecken på ömhet och tacksamhet. Fingrarna är inne i det mjuka bruna och jag låter min egen hand föras fram och tillbaka i den tjocka hårmanen ner till själva tofsen. Kondomen ligger på kakelgolvet bredvid oss. Den är fuktig på utsidan av könssafter och ifrån själva gummiringen rinner det en liten rännil av sädesvätska. Fia kanar upp och ner med de våta läpparna över kuken och snabbt måste jag tänka på något avtändande, för att inte fyra av en tredje laddning in i hennes orala värme. Jag pressar ihop ögonen, böjer huvudet bakåt så jag blir liggande med bakhuvudet mot spolingsknappen på toaletten och där försöker jag samla ihop mina tankar. Hjärnverksamheten jobbar snabbt fram en dimmig bild av den store oxen Yngve Vilander och något mer avtändande finns inte. Jojo men, skjutjärnsgalningen kan faktiskt vara till nytta ibland. Ilningarna i pungen avtar med en gång och går tillbaka till utgångspunkten. Fia får börja om från början med sitt sugande, fast det vet hon ju inte. Och det man inte vet, har man inte ont av.
- Bra! Bra! Bra! Man låter som en stor idiot, men jag kommer faktiskt inte på någonting annat, att säga. Hon vispar runt med tungan inne i munnen och kittlar ollonet, så jag får knottrig hud över hela kroppen. Sedan drar hon ut staken och börjar dra förhuden upp och ner över den våta svullna toppen. Det smaskar till, varje gång skinnen dras upp över ollonet. Min apparat känns sliten, men klart duglig och mer kan man ju inte begära efter två utlösningar. När hon låter munnen komma tillbaka runt den, så kan jag inte hålla tillbaka mer. Det är slitsamt och jag är inte van att slita. Det vrids till i pungen på det vanliga behagliga sättet och spasmerna värmer upp underlivet och jag sprutar med ett stånkande läte, som jag försöker göra så dämpat som möjligt. Fia suger ur det som kommer ut från ollontoppen. Jag gör egentligen mycket väsen för lite, för det kommer inte mycket säd den här gången. Fast nog räcker det, för att Fia Kronsteth skall få sälta munnen. När hon väl slutar, så har hon också en rejäl spermaklatt på överläppen. Min lem har också fått del av hennes läppstift, fast det är nog inte farligt, vad jag vet. Jag ler lyckligt mot henne och hon ler tillbaka.
- Ska vi ta oss en kopp kaffe, föreslår hon. Jag nickar leende och pekar på hennes överläpp.
- Ja, du har ju redan hämtat grädden ser jag, flinar jag. Sedan skrattar vi bägge och samlar ihop våra kläder, jag sköljer mitt ansikte med kallt vatten och ser, enligt spegeln, ganska presentabel ut igen. Det vill säga, om man nu tyckte, att jag gjorde det före samlaget samt avsugning. Fia slänger kodomen i papperskorgen och rör runt på pappren, så den inte syns. Hon har snart rättat till kjolen, som hon trär runt de svällande skinkorna, som ett fodral. Den har blivit lite skrynklig, tycker jag nog, men det får väl både hon och jag leva med. Läppstiftet är kladdigt, så hon torkar bort det med lite papper och ser mer neutral ut på de fylliga läpparna. Sedan återvänder vi ut till kafét, där står Bjarne borta vid Jukeboxen och gnäller.
Det är tyst som i graven, utan musik, men tystheten bryts av några ljudliga svordomar och min kära toleranta broder sparkar till den färgglada musikmaskinen med kanten av sin sko.
- Den snodde min peng, gnäller han och skall precis motta ett knytnävsslag mot instrumentbrädet med knapparna, när Fia hinner fram och hindrar honom.
- Mycket väsen för ingenting, fräser hon och tittar ner på urvalet. ”Vilken låt skulle du ha?” Bjarne pekar.
- Beachboys, Surfing. Jag sätter mig ner vid bordet igen och jämnför honom med en liten pojke, som skall välja smaker av kulglassen. Fiaspelet står forfarande kvar på bordet och jag plockar ihop pjäserna, då jag inte orkar med en ”vinst” till. De små plastpjäserna förpassas ner i den fyrkantiga lådan ihop med spelplanen och locket läggs på. Fia stjärtvickar bort till glasdisken, öppnar kassapparaten och plockar en tjugofemöring ur kassan. Det kan hon mista jobbet för, har hon många gånger predikat om. Fast Bjarnes gnäll och eventuella åverkan på den dyra jukeboxen är uppenbarligen värre. Själv tittar jag lite slött ut genom fönstret. Gorillan och hans skyddslingar har lämnat bersån och kvar står bara en massa tomma Coca-colaflaskor, några skrynkliga papper efter kanelbullar, söliga kaffekoppar och smulor efter mazariner. De har dessutom slängt några missfärgade servetter på marken. Är det ett gott exempel för ungdomen och medelsvensson? Skall de höga herrarna göra så? Man bara frågar sig själv i tysthet. Fia kan i alla fall med ”Helvetesapparaten”, som Bjarne kallade den för, och snart strömmar den efterlängtade surflåten ut från högtalarna, den senaste landsplågan från ”Strandpojkarna”. Efter min generösa bjudning på njutning, så bjuder gärna Fia på nytt fika. Kaffepannan står och puttrar dagarna i ända, så det är väl inte av bästa kvalité, fast nog går det ner. I ett tidningsställ hängande direkt på väggen bredvid fönstret plockar jag ner dagens nummer av lokaltidningen och bläddrar lite i den. Fia fyller de tre kopparna med nytt kaffe, brorsan lägger huvudet på sned, där han står borta vid jukeboxen:
- Bjuder du på en bulle också, frågar han försiktigt.
- Ni båda är fortfarande skyldig mej sju kronor sedan sist, svarar Fia vresigt. Ändå plockar hon upp tre bullar från bröddisken och lägger dessa på ett fat av porslin. Bullarna levereras varje morgon från Klamphyttans kända bageri: ”Kringelknådaren”. De är färska, men har nyligen svalnat och har inte riktigt den där EXTRA goda smaken, som kanelbullar man får direkt från plåten, bakplåten alltså. När vi allihop har parkerat oss vid det lilla bordet igen, så får Bjarne överta tidningen, då jag inte finner något intressant i den.
- Inget intressant, utbrister Fia. ”Om tre dar, så går avsparken mellan Klamphyttan och flickorna från grannkommunen Vindelfors.”
- Ääääh! Damfotboll, fnyser jag och försöker ta en första munfull kaffe. Det är dock alldeles för varmt, så jag bränner tungan istället.
- Vad är det för fel på damfotboll, fräser Fia och hennes dåliga humör visar sig igen.
- Har jag sagt, att det är nått fel då?
- Nä, inte rakt ut, men det måste ju vara så, eftersom du sa Ääääh!”
- Jag säjer väl för tusan: Ääääh! Så mycket jag bara vill.
- Det beror vilket sammanhang du använder det till, säger hon.
- Hur menar du? Bjarne är försjunken i sin blaska och diskussionen är ultrafåning, om det nu finns något sådant ord. Fia ger sig inte. Hon pekar i sin handflata och försöker på så sätt sära på det olika betydelserna. Först är pekfingret mitt i handflatan.
- Säjer du så i samband med kommunalrådet, så kan jag godkänna ett Ääääh! Fingret flyttas till tummen på den andra handen.
- Men när du uttrycker dej, att damerna inte skulle vara bättre på fotboll än herrar, så ska du fanken i mej inte säja nått Ääääh! Jag suger på min brända tunga och tar det som ett lämpligt straff, efter att ha sagt: Ääääh! På helt fel ställe och förnedrat det motsatta könet.
Bjarne är försjunken i läsning. Han dricker kaffe, hur varmt det än är. Jag förstår inte hur han bär sig åt. Min egen näve drar sig bort mot Fias bullar (Hm…inga snuskiga tankar) och griper tag i den, som jag med ögonmått, mätt till den största. Då klingar det till från den lilla klockan vid dörren. En besökare har kommit in på fiket. Inte så ovanligt, tänker säkert läsaren, men det är en besökare som ingen utav oss känner till. ”A stranger”, som John Wayne brukar säga i sina Westerfilmer på biorama. I småkommuner känner alla, alla, eller åtminstone vet man vem det är. Jag kan inte riktigt bedöma hans exakta ålder ens med mycket träning, men jag gissar, att han är yngre än mig. Väldigt välrakad och luktar gott av herrparfym, gör han i alla fall. Håret ligger i en mittbena och är någonstans mellan lång och kort och likadant något mellan mörk och blont. På sina ställen verkar det lite tunt, speciellt längst fram, men det kan bero på hårpomadan. Näsroten verkar sluta för tidigt och eftersom näsvingarna då hamnar högt upp, så får han en mycket utdragen markerad överläpp. Tänderna är korta, små som pärlsocker, men bländande vita. Den unge mannen är klädd i vit kostym, har röd slips och en portfölj under armen samt en indigofärgad hatt i ena handen och talar en dialekt som jag gissar är någon byvariant av småländska. Han rör sig väldigt stelt, när han sätter sig ner på sin stol. Fia tittar speciellt ner på mannens ärmar. De är alldeles för korta och hans smala handleder syns tydligt.
- God dag, hälsar den unge mannen vänligt.
- Hej du, svarar jag. Jag smakar på bullen och varseblir, att det är kardemumma i och inte kanel.
- Mitt namn är Joakim Furuhagen och jag kommer ifrån Köpingjournalen. ”Köpingjournalen” är en av de två tidningarna, som ges ut i Klamphyttan. Den andra är ”Hänt i Hyttan” och styrs av en redaktion av moderater. Den unge mannen ser mer förvirrad ut än erfaren. Han försöker dölja alltihop med en fin klädsel, gissar jag.
- Jag skall skriva en artikel om en raggares vardag, så nu undrar jag, om jag fick intervjua någon utav herrarna. Bjarne kisar med ögonen.
- Intervjua?
- Jo, jag är här på prov och måste göra ett bra jobb, för att kunna få fast anställning, fortsätter mannen. ”Om jag inte får någon sådan, kanske jag inte får behålla mitt jobb.”
- Verkligen, svarar jag. ”Vad får vi i betalt då?”
- Betalt?
- Jo, det är ju våran dyrbara tid som går åt. Skall vi visa, vad raggare gör, så måste vi väl få en liten slant för besväret. Jag menar ”soppan” är inte gratis.
- Hur mycket skulle ni tänkas ta för det då, undrar reportern blygt. Fia skall ju naturligtvis argumentera.
- Hörru, Göken, måste du jämt vara så himla snål. Du hör ju, vad grabben säjer! Det är hans jobb det handlar om. Du kan väl bjuda på lite bensinpengar.
- Ja, det kan vi väl göra, håller plötsligt Bjarne med. Kaffet droppar från hans mustasch och gör fläckar på tidningen. Två mot en.
- Du håller truten, muttrar jag. ”Drick ditt kaffe och låt mej sköta pratandet.”
- Men det är ju lika mycket min bil som din, kontrar Bjarne. Jag funderar ett tag och tittar en stund på Fias läpprörelser, när hon berättar för den unge journalisten, vilket odjur jag är. Min lem börjar på nytt vakna till under bordet. Det räckte, att jag synade de stora läpparna som nyss sög musten ur den. En ny djävullusisk plan tar form innanför min keps. ”Fia med Knull” var påhittigt, men jag kan nog sno åt mig lite mer av servitrisen Fia Kronsteth. Jag tuggar i mig den sista smulan av bullen och suger bort pärlsockret från fingrarna.
- Okej, vi gör väl det gratis, men då måste du ställa upp också, Fia. Servitrisen smakar på sin bulle och tittar på mig förundrat. Med rösten dämpad av ”mat i mun” säger hon:
- Men JAG kan inte köra bil.
- Nja, du skall inte köra. Bara ta emot, viskar jag i hennes öra. Fast ändå hör unge herr Furuhagen och rodnar och skruvar på sig generat. Den brunhåriga servitrisen blir rasande.
- Jo, du skulle må då? Ditt lilla äckel!! Du har inget annat i huvet! Framför en väletablerad medborgare också! Att du inte skäms! Det tar mer än en kvart, att övertala Fia till detta, men hon följer med ganska motvilligt. Tillsammans sätter vi oss i ”kärran” och åker iväg till Västra Sjöviken, där traktens största badställe finns.
Många barnfamiljer är där hela dagen, har picknick och badar i det klart barnvänliga vattnet med en flytande brygga, som skiljer det djupa från det grunda. Givetvis kan vi inte demonstrera en baksätespåsättning i största folkvimlet, utan Bjarne styr kosan in på en liten väg avsides från huvudleden. Ett gammalt utedass, tillhörande en närliggande ödekåk. Ett taggtrådsstängsel hängbar in ett stycke vildvuxen gräsmatta fram till själva kåken, men tyvärr kan vi inte köra in där. Bjarne svänger istället in på baksidan, där ett staket spärrar vägen med mossig stengrund, rostiga spikar och plankor som är skeva. Jag sitter med Fia i baksätet av ”sketvrålet” och har handen vid hennes skrev. De härligt breda låren är så mycket isär de bara kan och hon gör små, små, motjuck mot mina fingrar, som redan har glidit in i hennes varma våta hål. Bjarne stannar tvärt framför staketet och lägger i handbromsen.
-…Men ska ni verkligen g…göra, stammar den blyge journalisten och sväljer mycket tungt.
- Jajamensan, svarar Bjarne och tar upp en femöring ur bakfickan på byxorna. ”Leif, ska vi singla slant om´na? Jag vinner och klär snabbt min styva påle i plastförpackning. Medan jag och Fia lägger oss över skinnklädseln i baksätet, så sätter Bjarne på ett kassettband i bilstereon. Vi stönar ikapp med Bill Halleys låt: ”Se you later Aligator”. Sedan är det full fräs igen. Vi pippar som kaniner i baksätet. Efter diskussionen bland träden, så försöker vi hinna med så många olika ställningar som möjligt. Först en gammal hederlig: ”Missionär”. Anledningen till, att jag valde just denna ställning först var, att det är väl den, som mest är förknippade med oss raggare. Bruden på rygg i baksätet och ”föraren” liggandes över och pumpandes. Fia har inte blivit varm ännu, för då låter det som, om någon försökte döda henne. Hon stönar, skriker och vrålar. När min stake far in och ut genom hennes varma grotta, så hörs det än så länge bara några ansträngda andetag. Exakt som, om hon var ute på en kraftig joggingtur i skogen. Hennes trosor svajar för vinden. Bjarne har roat sig med, att hänga upp kvinnoplagget på antennen till bilstereon. En lätt fuktig flagga. Den unge journalisten har helt glömt bort, att han skall skriva. Han stirrar på oss med blossande kinder. Bjarne flinar och fumlar med någonting, som jag inte kan se från min position. Bildörren är i vägen. Ändock är det nästan 100¬äkert, att han står och runkar. Själv försöker man prata:
- Bra…F…Fia, kläm åt med fittan…så…d…där jävla skönt! SÅÅÅÅÅ JAAAAA! En olycka händer så lätt! Jag tjuter till, biter mig i tungan, men kan ändå inte stoppa flödet ur mitt ollon. Jag sprutar, sprutar och tömmer mig totalt inne i gummit. Automatiskt slutar jag jucka och blir liggande stilla över henne med svettig panna.
- VA? Kom du redan, flämtar Fia i mitt öra.
- Ja, du klämde ju åt så jäkla härligt. Jag kunde inte hjälpa det! Sakta reser jag mig och drar mig ur, trots att hon protesterar. Besviken på mig själv, öppnar jag bildörren och sliter av mig kondomen. Den slänges in i ett utav buskagen nära omklädningsrummen. Den hittas väl av någon moraltant, som säkerligen får hjärtattack vid den hemska upptäckten. Fröken Kronsteth ligger fortfarande kvar i baksätet, de nylonstrumpebeklädda låren vilt särade och med fittan rinnande av safter.
- Bjarne, hjälp mej, flämtar hon med sin stora röda mun. Brorsan öppnar glatt bildörren med brallorna redan nere vid knävecken. Ett gummi slits upp från sin förpackning och träs på den norska furan. Han gör det snabbt och valhänt, men lyckas, utan att rispa sönder det tunna fodralet med naglarna. Fia utropar:
- Men vilken lösaktig brud man är. Låter sej knullas av flera grabbar efter varandra… Bjarne stöter ollonet mot hennes hala öppning och glider in i härligheten.
- …Tänk om mamma såg mej, gnäller Fia. Mer hinner hon inte säga, för brorsans vildvuxna könshår retar hennes klitoris, så hon får orgasm i ett vilt tjut. Storebror Askeland torkar av de blandade könssafterna från sina fingrar, drar på sig kalsonger och byxor, och blir sedan hängande med armbågarna på bildörren.
- Gör inte samma misstag, som jag gjorde, ropar jag till Bjarne medan denne knullar för fullt. Han kör inte lika snabba juck, som undertecknad. Han verkar ta riktigt med sats för varje skjut och pressar på av alla krafter. Det är inte alla som pallar, men Fia Kronsteth är inte någon liten oskuld, så det går alldeles utmärkt. Hans håriga arsle rör sig upp och ner och han flyttar upp flickans ben på sina egna axlar. Reportern vågar fortfarande inte skylta med det, fast man kan tydligt se, att hans pitt pressas styv och hård mot hans ena lår i kostymbyxorna.
- Vänd på henne, Bjarne. Du får inte spruta redan nu. Han stöter till en sista gång och drar sig ur. Fia har fortfarande inte riktigt hämtat sig efter den förra utlösningen. Hon ligger och pustar och verkar helt vimmelkantig.
- Va sa du, frågar brorsan och torkar svetten från pannan.
- Visa herr journalisten en annan ställning. Kör en 69! Bjarne blinkar ansträngt med ögonen och hans brist på intelligens visar sig snart. Konfunderat tittar han på våran bil och gläfser:
- Hur då? 69:ans modell har ju inte kommit ut än! Fia har vaknat till och gillar inte, att Bjarne har avbrutit samlaget.
- Vad i helvete sysslar du med, norrbagge?! Hur vågar du dra ut kuken! Fortsätt! Fortsätt! Ge mej mer!!
Spännande fortsättning följer!
Fler noveller av samma författare
