DAMKLUBBEN Kapitel 8
Författare: damklubben Datum: 2010-05-06 03:23:22
E-post: damernasklubb@live.se
Läst:
37 476 gånger
Betyg: 3.9 (7 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
FÖRFATTARENS ORD:
För nytillkomna läsare av denna historia, kan rekommenderas att skumma igenom tidigare kapitel först för att få ett sammanhang. Och för framtida avsnitt för den intresserade, så kan ett kapitel vara kort eller lite längre. Helt beroende av händelseutvecklingen.
Det stormar inombords hos alla kvinnorna av allt, men när de andra ser på Helena, ser de att hon verkar vara nära ett totalt nervöst sammanbrott. Hon, som alltid var deras starka klippa som de kunde luta sig mot. Kvinnorna utbyter nervösa blickar av denna syn och de känner panik trycka undan ilskan av de vidriga orden som de sett och hört uttalas av den avskyvärda mannen som förnedrat dem mer än någon kvinna kunde tänka sig. Helenas ögon är tårade då hon ser på dem, innan hon viker ned blicken i bordet och börjar tänka på sin fruktansvärda dumhet, allt tack vare hennes ärelystnad.
Hon hade fått nys om ett nytt patent för datorer som nära på var lika revolutionerande som datamusen. Genom sitt nätverk kom hon i direktkontakt med uppfinnaren som även uppvaktades och nästan hade allt klart med det stora multinationella bolaget som stigit som en raket i databranschen på bara några år. Bolaget drevs med järnhand av den enda ägaren som hade blivit som en levande legend i branschen, då han gjort till någon slags gimmick att verka i det fördolda och lät bulvaner och höga chefer sköta allt yttre publikt arbete. Ingen hade någonsin sett honom, det enda folk visste var att han kallade sig Javier. Med tiden hade ett rykte börjat florera i branschen att denne Javier egentligen inte ens existerade, utan bara var en skapad myt av företagsledningen för att få mer gratispublikation. Men i denna stund var Helena 1000% säker att det var just denne Javier som satt där i stolen på skärmen och ingen annan!
Hon hade givit sig ut på riskabelt uppdrag då hon bestämde sig för att lägga vantarna på detta patent. Med en massa olika, inte helt lagliga och definitivt omoraliska, knep och finter hade hon lyckats. Hon hade tagit hjälp av alla kvinnorna i DAMKLUBBEN, som spelat mindre eller större roller i det hela. Hon hade varnat dem att det kunde vara farligt, men de hade ryckts med av hennes iver. Och Helena hade aldrig rakt ut avslöjat vilka ömma tår det egentligen det var som de kunde komma att trampa på. Succén för Helena var total och hon hade som över en natt blivit ett namn i hela databranschen. Inom kort skulle hon till och med intervjuas i riksradion på grund av denna affär. Och hon var väl medveten hur mycket hon och hennes väninnor i DAMKLUBBEN hade kostat denne Javiers bolag.
Hon bara stirrar chockad på den smokingklädde huvudlöse mannen på den stora TV-skärmen.
-Herregud..hur kunde jag vara så dum??!!
Men hon rycks ur sina tankar och tvingas tillbaka till det hemska nuet då Javier tar till orda igen:
-Men innan vi börjar lektion ett i Dressyrskolan, mina vackra damer, tycker jag vi ska klara av de tråkiga juridiska och formella sakerna.
Kvinnorna skruvar nervöst på sig och ser frågande på varandra. De känner instinktivt att detta är ytterligare något totalt förödande för dem alla!
Fem minuter senare sitter de alla och ser sammanbitet och förtvivlat ned på varsitt avtal som de undertecknat. Avtalen hade de alla funnit i ett kuvert fastklistrat under bordet vid respektive plats. De bara ryser av förtvivlan då de tvingas läsa igenom orden igen:
AVTAL
Enligt DAMKLUBBENS anda och stadgar att öka kunskapen om, och främja kvinnors möjlighet, till ett tillfredställande liv såväl privat som i yrkeslivet, ansluter sig undertecknad på dagens datum till det vetenskapliga projektet DRESSYR som kommer att pågå under sex månader. Projektets syfte är att utforska den kvinnliga sexualiteten. Undertecknad godkänner att till fullo leva helt enligt projektets regler under denna ovan nämnda tidsperiod. Inga yttre påtryckningar har funnits och undertecknad frånsäger sig alla möjligheter till krav eller ifrågasättande av detta projekt varken nu eller i efterhand.
Under denna text finns deras namn och personnummer och plats för deras namnteckning där de nu alla tvingats signera. Den undre halvan av papperet är fyllt med juridiska ord som de alla förstår är sammanställt av en ytterst skicklig advokat. Ord och punkter som verkligen gör dem totalt bunda till detta kontrakt utan på minsta sätt kunna ifrågasätta det i domstol eller någon annanstans, varken nu eller senare.
De ser förtvivlat och sammanbitet på varandra då de inser vad de alla precis har tvingats underteckna. Under sex långa månader ska de tvingas underkasta sig denna avskyvärda skamlösa karl! Och efter vad de redan utsatts för, vill ingen ens tänka tanken på vad detta så kallade ”vetenskapliga” projekt kommer att innebära i praktiken. Mannens röst rycker dem tillbaka till nuet:
-Såja, mina damer! Ni kan lägga alla påskrivna avtal mitt på bordet, tack! Och sen i kuvertet tar ni ut den lilla hörsnäckan och sätter den i örat!
Nervöst börjar de leta i det stora kuvertet och finner varsin liten hudfärgad hörsnäcka som de med lätt darrande händer pressar in i örat.
-Bra! Denna hörsnäcka ska ni alltid ha i örat. Den är helt vattensäker och det är även en mikrofon i den.
De ser på varandra förtvilat då de inser de kommer vara som avlyssnade dygnet runt, samt även kunna bli nådda överallt av denna vidriga man. Helena hade ju sett liknande snäckor användas i dessa orealistiska thrillerserier på TV, men i denna stund tvivlar hon inte en sekund på att dessa små snäckor kommer att fungera exakt som mannen säger.
-Då kan jag äntligen hälsa mina vackra damer välkomna igen till DAMKLUBBENS DRESSYRSKOLA lektion 1! skrockar den avskyvärde mansgrisiga mannen.
De hatar höra dessa ord som skär som knivar inom dem. När de ser på varandra med blossande kinder inser de alla att de kommer hata varenda sekund av detta och det kommer vara förödande för deras stolta kvinnliga själar. De ser mannen knacka lite på blädderblocket med den långa pekpinnen och de ser att det tydligen står ytterligare en man vid andra sidan som tar tag i första bladet och viker upp det över stativet för att få fram blad två. ”ALLMÄNNA ORDNINGSREGLER” står det överst på sidan.
-Eller snarare välkomna, mina slynor ska jag väl säga då det är vad ni är från denna stund! hör de mannen säga.
De känner ilskan stinga till av att de kallas slynor, men ingen varken kan eller vågar säga något. Mannen pekar på den nya sidan där den under rubriken är två bokstäver som sitter ihop, ÄS. Det är exakt i samma design som klädmärket YSL..
-Som alla små slynor säkert har märkt så har slynorna fått ett halsband runt halsen med en liten medaljong med dessa två bokstäver. Dessa halsband ska slynorna bära dag som natt, alltid! Och bokstäverna står för ÄGD SLYNA!
Deras kinder börjar koka av raseri och förnedring då de sammanbitet ser på varandra. I deras upprörda tillstånd och allt som hänt är det så de helt glömt bort halsbandet som hängts kring deras smäckra halsar. Nu ser de alla hur de glänser i guld. Egentligen ärr det nästan vackert designade smycken, men vetskapen av betydelsen av dem får dem att bränna som eld nära på. Mannen knackar igen på blocket på bokstavskombinationen under, SÄ.
-Och dessa bokstäver står för SLYNANS ÄGARE! fortsätter mannen. Och varenda man som uppvisar en sådan här ring är SLYNANS ÄGARE och alla slynor lyder denna mans minsta order utan att tveka.
Mannen håller fram en klackring i guld mot skärmen där de alla kan se bokstäverna som de bara på några sekunder lärt sig hata, SÄ!
-Och slynorna ska veta att det är många män som har köpt in sig i detta projekt!
Det är så de flämtar till och bara stirrar i panik på varandra. Många män??!! Vilka då!? De tror inte sina öron, men tyvärr tvivlar de inte en sekund på att vartenda ord är sant från denna avskyvärda karl efter allt han utsatt dem för under kvällen.
-Åh gud..nej nej nej! ekar i deras inre.
Men mannen bara går vidare:
-Från och med nu kallar slynorna mig och alla andra män med ägarringar för MIN MASTER!
Alla vill bara skrika rakt ut i en mun att de kallar minsann ingen man för Min master, men de inser det är omöjligt. Trots deras förtvivlan, börjar ilskan stiga mer och mer för varje sekund av vad denna avskyvärda mansgris kommer med.
-Slynorna får aldrig se sin Master i ögonen utan tillstånd. Ej heller får slynorna tala utan tillstånd. De gånger slynorna tilltalar sin Master så säger slynan Min Master varje gång! Och slynorna kallar sig från och med nu Slynan plus sitt dopnamn. Inget ”jag” eller annat!
Kvinnorna ser på varandra med nu blossande röda kinder av raseri.
-Har slynan Helena förstått?
De vidriga orden ekar ut i rummet som en pisksnärt. Alla sneglar mot Helena, som precis som de andra blivit allt mer rasande trots hennes förtvivlan. Hon vill bara skrika ut sitt raseri, men inser det är omöjligt. Alla hoppas hon ska skrika ut sin avsky, men de ser förtvivlat hur Helena slår ned blicken och sväljer tungt innan hon får fram med lätt ostadig röst:
-..ja, min..min..Master!
Hon fullkomligt hatar kalla denna man Min Master. Känns som om hon får en avskyvärd smak i munnen. Hon rycker nästan till då nya ord ekar ut hårt som piskrapp:
-Vem har förstått, slyna?
Hon hatar kallas slyna! Hon hatar dessa avskyvärda, fåniga, förnedrande ”ordningsregler”. Och hon tvivlar tyvärr inte på det ska komma än mer. Hon sväljer tungt innan hon sammanbitet får fram med sänkt blick:
-..sl…slynan..Helena..har förstått..min Master!
Det är så det skär som knivar i hennes stolta kvinnliga själ uttala dessa ord till denna avskyvärda mansgris. Hon skäms inför sina älskade väninnor att hon inte kan vara starkare och vägra. Men de inser alla det tyvärr är omöjligt! Sekunden efter är det så de alla ryser till av fasa då de hör mannens röst som är iskall och hotfull:
-Jag skulle nog passa mig med detta tvekande och stammande om inte alla slynor vill bli bästsäljande filmstjärnor eller få känna på piskan igen! Har slynan Helena förstått?
De sista orden uttalas denna gång än mer som svidande pisksnärtar. Helena känner hur hennes kinder blossar då hon nästan skriker ut militäriskt:
-Ja, min Master, slynan Helena har förstått!
Hon, precis som alla andra, slår ned blicken då de inser att de är så totalt besegrad och fast i denne avskyvärda mansgris så skickligt spunna nät.
-Duktig slyna! säger mannen med en sån vidrig tonfall att det skär i dem alla. Då kan vi gå vidare i dressyrskolan!
En kvart senare sitter de med än mer blossande kinder av raseri, förnedring och vanmakt av vad de har tvingats få höra. Och inse att de från denna stund ska tvingas memorera och åtlyda varenda vidrig förnedrande ordningsregel de fått höra utan minsta tvekan! Det skär som knivar i deras stolta kvinnliga själar av insikten. Deras kinder blir än mer röda då de inser att de alla snart ska tvingas åka hem till sina män med dildon och den förnedrande pluggen kvar i deras ömmande underliv och de har ingen chans att inte göra så då de kan bli kontrollerar var, när och hur som helst. Och tyvärr tvivlar de inte på detta! Och rodnade på kinderna får än mer mörkare ton då de inser att de alla kommer vara så förödmjukande helt renrakade på sina sköten då de imorgon går till jobbet med samma porriga underkläder under sina korrekta affärsdräkter. Och trots ingen kommer se hur de ser ut under, så inser de vilen uppståndelse deras hårda sminkning och höga klackar kommer väcka. De fasar över hur deras liv kommer att gestalta sig från denna stund. Och hur ska de överhuvudtaget kunna dölja allt detta för deras älskade män??!! I sex månader??! De kvider till allihop av deras uppfyllda underliv då de får tillåtelse att ställa sig upp. Alla känner de att de aldrig mer vill återkomma tilldenna deras tidigare så älskade DAMKLUBBEN. Men de inser tyvärr att de alla kommer vara på plats imorgon igen prick klockan fem för lektion två av den redan så hatade DRESSYRSKOLAN!
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Denna novellserie är en av de bästa jag har läst, jag väääntar otåligt på fortsättningen.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Blir det någon fortsättning?