Fiskarens kontrakt del 1 kap 13
Författare: jonas sunesson Datum: 2007-05-16 13:45:29
Kategori: Heterosex
Läst:
11 420 gånger
Betyg: 4.1 (12 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 13 - Pascha
- Hallå där? Badar ni nakna eller? Hördes plötsligt Julias glada röst inifrån båthuset.
Hon kom ut på bryggan iförd en röd bikini och hade en handduk slängd över axeln. Julia log med hela ansiktet mot sin mor. Marianne blev genast högröd i ansiktet och detsamma hände mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men Marianne fann sig snabbt.
- Det har vi ju alltid gjort här. Sa hon helt självklart. Inte behöver man ha baddräkt på sig bara för att man har vuxna gäster. Det har vi aldrig behövt här i alla fall. Jonas har säkert sett en naken kvinna tidigare, inte sant Jonas?
- Mmm… Jo-jovisst. Svarade jag, nervöst och simmade lite närmare för att visa hur naturligt det kändes.
- Och förresten har vi ju bastat ihop förr om åren, så det är ju inga nyheter. Fortsatte Marianne. Så att tvätta av sig lite inför varann kan ju inte vara någon fara.
- Okej, men då tar jag väl av mig jag med. Sa Julia. För jag vill också bada.
Sagt och gjort, i ett huj hade hon knäppt av sig bikiniöverdelen och lät sina vackra bröst hänga fritt i luften, och strax därefter klev hon ur sina bikinitrosor. Sen såg hon upp frågande och mötte min säkerligen förvirrade blick.
Julia hade rosor på kinderna och hennes bröstvårtor stod rakt ut. Om jag kände henne rätt hade hon stått därinne i skuggorna en stund och tittat på Marianne precis som jag.
- Det är väl inga problem med dig? Frågade Marianne, som följt hennes blick.
- N-nej, visst inte. Svarade jag, och repade mod.
- Bra. Avgjorde Julia och dök tjusigt i vattnet.
- Varför bara bada naken med en, när man kan bada naken med två vackra kvinnor? Sa jag när Julia kommit till ytan.
Marianne gav mig en undrande blick men skrattade när jag skrattade. Och Julia skrattade också efter att ha tittat förvånat på oss båda. Jag stänkte vatten på dom och simmade ut en bit, stänkte lite mer och simmade igen. Efter en liten stund förstod de vad jag ville göra och simmade efter för att stänka tillbaks.
Jag tog mig runt dom och stänkte ännu mera vatten på dom medan de stänkte tillbaka allt vad de kunde.
- Nu tar vi honom! Skrek Marianne och började simma mot mig.
Julia hängde på och snart var de ikapp mig och höll fast mig i varsin arm. Till en början lyckades jag ta mig loss och försöka komma undan men snart hade de fångat mig. Jag ställde mig så stadigt jag kunde på botten och Julia klängde upp på min rygg så att hon satt som en ryggsäck, men armarna om min hals och benen om mina höfter. Jag kände Julias toppiga bröst mot mina skuldror. Marianne höll sig på lite mer avstånd och nöjde sig med att försöka dra omkull mig. Till slut lät jag henne lyckas med det, eftersom Julia försökte smeka min kuk med sin fot och det började bli svårt med både det ena och det andra.
Jag föll baklänges med Julia och under vattnet lyckades jag ge hennes stjärt en ordentlig smekning.
- Du verkar gilla vattenlekar? Frågade Marianne, en bit bort, när jag återfått balansen.
- Det gör jag. Sa jag, med återvunnen självsäkerhet. Om jag får leka med er.
- Hmm...? Sa Marianne och log mot sin dotter.
- Ska vi ha en simtävling? Frågade Julia.
- Okej. Sa jag.
- Den som vinner blir dagens pascha! Sa Julia.
Det här känner jag igen, tänkte jag.
- Jonas är redan dagens pascha. Sa Marianne. Vi tävlade om vem som kom sist i.
- Okej. Sa Julia. Vad ska vi tävla om isåfall?
- Jag kan lämna ifrån mig titeln som pascha. Sa jag snällt.
- Vet du vad en pascha gör? Undrade Marianne. Du vet inte vad du lovar bort nu, och Julia simmar jättesnabbt.
- Vad gör en pascha, då? Frågade jag.
- En pascha gör ingenting. Sa Julia. Det är det som är själva grejen. En pascha har sina tjänare att göra allt åt dem. Det är nån sorts bortskämd arabisk kung.
- Turkisk, tror jag. Sa Marianne ursäktande. Men om du vill kan vi tävla igen om vem som blir dagens pascha, Jonas. Nu när du vet vilken makt det innebär.
Det sista sa hon med en blinkning avsedd för bara mig, och som jag tror att jag förstod innebörden av.
- Ja, nu får du ju chansen att ha mig som tjänare också. Sa Julia glatt och oskuldsfullt.
Det var ju iochförsig ett intressant prospekt.
- Okej, men vart ska vi simma då? Frågade jag.
- Runt Strömbergs boj och tillbaks, sa båda kvinnorna i kör.
Marianne pekade, det såg ut att vara ungefär hundra meter dit. I den här familjen hade man lekt pascha en hel del, gissade jag. Och oftast var det nog simtävling som avgjort.
- Det här är inte första gången ni två simmar ikapp om paschadömet. Konstaterade jag.
- Man ska nudda båtskrovet så är man i mål, sa Julia upphetsat.
- Och först i mål blir alltså pascha? Frågade jag.
- Ja, precis. Sa Julia. Vi börjar på bryggan.
- Egentligen borde vi börja uppe vid huset. Sa Marianne. Det har vi brukat göra förut.
- Det är okej med mig vilket som. Sa jag för att hålla mig utanför.
- Då börjar vi från bryggan. Mamma, du får fem sekunders försprång, för att jag är snabbare än du, okej? Julia var verkligen igång nu.
Jag stannade kvar längst i vattnet och fick därför se både Mariannes och Julias härliga våta kroppar komma upp ur vattnet, blänkande i solen. Jag kanske dröjde lite för länge.
- Vad glor du på Jonas? Kom upp nu! Sa Julia, nästan argt.
Jag klev upp och ställde mig bakom dom på bryggan. Det gick inte att dölja mitt stånd.
- Är du säker på att han verkligen sett nakna kvinnor förut, mamma? Frågade Julia, fnittrande.
- Jag börjar också tvivla. Svarade Marianne leende. Men vi får väl ta det som en komplimang.
- Okej, är ni klara? Frågade Julia och utan att vänta fortsatte hon. Färdiga… Gå!
Marianne dök snabbt ner i vattnet. Ett lika snyggt dyk som tidigare. Om inte snyggare, sett från mitt nya perspektiv.
- Vad håller du på med? Var allt jag hann fråga innan Marianne dök upp och började crawla mot bojen.
Julia bara log illmarigt tillbaks och sa högt:
- 1003… 1004… 1005! Nu kommer vi mamma!
Och så dök jag i, fortfarande lätt förvirrad av omständigheterna. Jag hörde Julia dyka i när jag fortfarande var i vattnet. Jag tog inte i med alla krafter, för min kropp var inställd på helt andra aktiviteter. Marianne rundade bojen ungefär samtidigt som Julia crawlade förbi mig. Jag var skapligt trött när jag nådde fram till bojen och det såg ganska mörkt ut för mig därifrån. Jag stannade upp och trampade vatten en stund medan slutstriden avgjordes av Julia som klådde Marianne med några meter. Sedan simmade jag långsamt framåt mot bryggan.
- Okej, pascha Julia, grattis! Sa jag.
- Ja, grattis Julia, du klådde mig precis på en välbehövd lång vila. Sa Marianne och kramade om sin dotter i vattnet.
- Du får också krama din pascha! Sa Julia i halvt befallande ton till mig. Kom och visa mig din vördnad, tjänare.
Jag simmade fram och kramade henne snabbt och lätt där hon stod på botten, i skuggan av båthuset. Men som allting som sker i vattnet gick kramandet lite långsammare än jag tänkt mig och Julia hann smeka min kuk under vattnet som av någon anledning hårdnat en aning. Julias bröst var mjuka och hårda samtidigt och jag såg undrande på henne.
- Oj, ska du hålla på så hela dagen? Sa Marianne.
Jag drog mig snabbt bort från hennes dotter och rodnade nog ordentligt.
- Bara en oskyldig kram, Sa Julia och log mot sin mor.
- Jag menar det där med vördnaden. Sa Marianne. Jonas har säkert inget emot att kramas. Men måste vi betyga dig vår vördnad hela dagen?
Jag drog en lättad suck.
- Det är klart att ni måste. Sa Julia. Jag är ju pascha nu. Få se nu…
- Det här kan bli jobbigt. Sa Marianne. Hon brukar vara en mycket krävande ung pascha.
- Jag förstår. Sa jag, utan att riktigt verka förstå.
- Nu har jag det! Sa Julia. Vad var det ni två gjorde när jag kom?
- Vi svalkade oss med ett bad. Sa Marianne. Jag höll som bäst på att tvätta av mig för att gå upp när du kom springande.
- Just det! Sa Julia kryptiskt. Fortsätt med det. Men nu vill jag se Jonas hjälpa dig med att tvåla in dig på ryggen.
- Menar du verkligen…? Sa jag. Det kan jag väl inte göra, kan jag det?
Jag försökte att inte låta alltför motvillig och det verkade fungera. Marianne såg bedjande på mig men jag förstod inte vad hon ville.
- Det är klart du kan! Sa Julia. Jag såg ju med egna ögon hur du glodde på henne nyss. Jag är alldeles säker på att du får plats på stegen för att tvåla in henne på ryggen.
- Men… började jag dröjande.
- Fåna dig inte Jonas, det är väl inget att skämmas för! Utbrast Marianne helt oväntat. Det märktes ju att du gillade att bada naken med oss två, nog kan du väl lyda paschans vilja och tvåla in mig lite?
- O-okej… stammade jag fram.
- Bra. Sa Julia. Jag vill att ni båda tar det lugnt försiktigt. Bli inte för ivrig nu, Jonas. Och Mamma, låt honom komma åt ordentligt.
Marianne klättrade uppför stegen med dröjande steg. Hon vände sig om och såg ner på mig i vattnet, och sedan ut mot Julia som stannat ute i vattnet. Marianne ställde sig så att vattnet nådde hennes knän och höll i sig med båda händerna i den stegens räcken. Jag tvekade.
- Seså, Jonas, upp med dig bakom mamma nu. Manade Julia på mig. Och så tar du tvålen som ligger framför henne. Nej, mamma inte hjälpa honom! Han når säkert själv.
Det var omöjligt att undvika kroppskontakt när jag klättrade upp på stegen bakom Marianne. Jag ställde mig ett steg lägre än henne och min halvslaka kuk hängde rakt fram mellan hennes lår ovanför vattnet. Marianne genomfors av en rysning som knottrade huden, när jag lutade mig fram och sträckte mig efter tvålen. Min arm nuddade Mariannes bröst och jag kände hur hon nästan omärkligt lutade sig framåt för att få mer av smekningen. Samtidigt kom baken ut och hon svankade med ryggen. Det här var otroligt sexigt. Och säkert ganska upphetsande att se för Julia också.
Nu var det trångt på badstegen. Våra våta kroppar gneds mot varandra och Marianne suckade lätt när jag klev upp ett steg så att min kuk kom upp och reste sig mellan hennes skinkor. Det var svårt att hålla balansen och samtidigt tvåla in Marianne på ryggen, när jag bara hade en hand att hålla i mig med och en att jobba med.
- Längre ner! Ropade Julia, när jag började bli klar. Längre, längre, längre…
Jag visade med handen och såg frågande på Julia. Men hon gav sig inte förrän jag var nere på rumpan. Marianne flämtade till när jag greppade om hennes ena skinka med min tvåliga hand och började knåda den. Jag kände hur det ryckte i kuken när jag hörde Marianne bli andfådd.
- Bra! Sa Julia. Resten får hon göra själv. Kom hit istället.
Jag stannade kvar på stegen och min hand lämnade inte Mariannes bak.
- Tack så mycket Jonas, du är klar nu. Sa Marianne. Akta på dig, jag ska skölja av mig.
Jag hoppade baklänges ner i vattnet igen och njöt av dess svalka. Och simmade långsamt ut till Julia. Jag stannade och ställde mig på botten en bit ifrån henne. Det kändes alldeles för riskfyllt.
- Förstår du nu vad det innebär att vara pascha, Jonas? Frågade Julia mig.
- Jag börjar ana. Sa jag. Man får plåga sina tjänare.
- Du såg inte ut att plågas så värst mycket. Svarade Julia. Vad tyckte du Marianne? Gick det bra att Jonas tvålade in dig? Var han duktig? Inte verkade han plågas?
- Nej, det gick bra. Och han var duktig. Svarade Marianne glatt.
Hon var på väg upp på stegen igen. Det hördes på rösten och syntes på kroppshållningen att hon var rejält uppkåtad.
- Vart är du på väg? Frågade Julia med låtsad ilska. Du får inte gå upp än, ni är inte klara här.
- Vad önskar ni av mig, o pascha? Frågade Marianne med en lätt bugning.
- Jag vill att du tvålar in Jonas. Sa Julia. För han har väl inte tvättat sig än?
- På ryggen menar du?
- Hela kroppen. Förklarade Julia.
Jag trodde jag skulle dö. Julia menade på fullaste allvar att jag skulle låtsas som ingenting medan Marianne tvålade in mig och Julia såg på. Det kunde bara inte fungera. Men jag visste ju redan att Julia njöt av att se oss två hålla på. Det hade hon sagt och det hade jag märkt själv också. Men nu blev det förvirrat, eftersom Marianne inte kunde veta att jag visste. Och inte heller kunde hon veta att jag och Julia varit intima med varann även om hon kanske förstått det.
- Jag kan tvåla in mig själv och så får hon hjälpa mig med ryggen. Sa jag, lite irriterad på Julia nu.
- Så får det bli. Sa Julia. Upp med dig och sätt igång.
- Okej. Sa jag och simmade tillbaks till bryggan.
- Oh mäktiga pascha, får jag tvätta håret under tiden? Frågade Marianne.
- Javisst, gör det. Sa Julia. Du har säkert sett nakna män förut, men det har ju inte jag.
- Okej, det är en anatomilektion det här, alltså? Skrattade Marianne. Låt gå för det då.
Jag satte igång med att tvåla in mig, och försökte att spara kuken till sist. Jag brukar annars ta den först och göra den ren ordentligt, men nu sparade jag den till sist, för att Julia skulle få lite mer show.
När jag väl började tvåla in organet hade jag båda kvinnornas totala uppmärksamhet. Jag stod vänd mot dem och de hade kommit närmre och stod nu båda i vattnet alldeles nedanför mig. Julias bröst var ovanför vattenlinjen och jag försökte låta bli att titta åt hennes håll, men Mariannes bröst såg helt underbara ut där de hängde. Hennes hår låg i blöta slingor ner över brösten och vårtorna var precis i vattnet och lika styva som jordgubbarna vi ätit tillsammans under morgonen. Jag såg att Julia sneglade på sin mamma också. Och min kuk kunde inte låta bli att växa. Jag drog undan förhuden och lät min tvåliga hand runka ett par drag. Tänk om jag skulle kunna spruta ner dem där de stod, tänkte jag, det vore härligt. Nu hade jag ett praktfullt stånd. Jag drog med fingret bakom flänsen runt hela ollonet.
- Har ni trevligt? Frågade jag efter en liten paus. Lär ni er något?
Jag bytte ett ögonkast med båda och Julia rodnade kraftigt. Marianne såg mer avspänd ut nu, men nickade åt mig.
- Jodå. Kraxade Julia hest. Men fortsätt nu.
- Jag är klar. Sa jag. Förutom ryggen.
- Just ja. Sa Julia. Skölj av dig då och sen ska mamma tvåla in dig på ryggen.
Jag gled ner i vattnet och kände hur svalkan långsamt slaknade min kuk. Under min lilla uppvisning hade jag hunnit tänka lite. Vi hade passerat gränsen för det omöjliga, vi tre tillsammans. Nu skulle det kunna bli lite mjukt gruppsex alldeles säkert, utan skyddande ögonbindlar, bara jag skötte mina kort rätt. Men vad hade Julia i kikarn med allt det här? Jag beslutade mig för att försöka ha en reserverad inställning så långt det räckte, från och med nu, om jag kunde. Om saker och ting utvecklade sig åt det hållet, så skulle inte jag driva på utvecklingen, som tidigare, utan följa med vad som än hände.
- Men först vill jag ha något att dricka. Sa Julia. Mamma kan du hämta något att dricka, utan alkohol för min del?
- Visst, min pascha. Sa Marianne och klev uppför stegen.
- Lämna den här, mamma. Sa Julia när Marianne sträckte sig efter morgonrocken. Du är finare utan den.
- Ja, min pascha. Svarade Marianne och gick naken in i båthuset och upp mot huset.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
