Fiskarens kontrakt del 1 kap 1
Författare: jonas sunesson Datum: 2007-05-07 15:56:53
Kategori: Heterosex
Läst:
20 828 gånger
Betyg: 4 (25 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Fiskarens kontrakt
Det här är en lång novell. Tidvis ganska tuffa tag. Så nu är ni varnade.
Kapitel 1 - Intro
Det var en vanlig tisdag eftermiddag på jobbet. Jag satt med mina ritningar och såg ut genom fönstret mesta tiden. Ute var sommaren i full blomning och Stockholm var en svettig storstad. Jag satt och längtade till fredagen då Peter och jag skulle till hans sommarställe på Värmdö och fiska. Peter är min chef och han är ganska precis tio år äldre än jag. Han startade ritbyrån med en äldre kollega och har nu tagit över den. Vi är sex anställda. Fem killar som ritar, Annika sköter bokföringen och Peter är chef och sköter affärskontakterna. Annika är 39 år och en tjusig kvinna med god smak och ett trevligt sätt. Jag tror att hon och Peter hade en liten affär för flera år sedan men det är nog över nu. Hon är ganska flirtig och rolig på firmafesterna men jag hoppas att hon för egen del numera nöjer sig med den uppmärksamhet hon får av mig och killarna på jobbet.
Peter och jag kommer bra överens och jag är andre man på firman. Jag har varit med sedan han tog över och vi känner varandra rättså bra. Det går bra för firman och vi tar jobb i hela Norden numera.
En lätt knackning hördes på dörrkarmen.
- Du, Jonas… Har du tid en stund?
Det var Peter och han lät lite besvärad.
- Jovisst, vad är det?
- Det har dykt upp en grej, så jag måste åka till Danmark på det här stora jobbet, imorgon.
Jag anade att det låg något annat bakom. Jag visste nämligen att han hade träffat en ung danska på en mässa i Köpenhamn i februari och jag anade att Peter for dit för att träffa henne.
- Åh fan. Betyder det att du är borta över helgen?
Jag hade svårt att dölja min besvikelse.
- Ja det gör nog det, dessvärre.
Peter är en bra chef, men han hade lite svårt att ge klara besked. Och det var just en sån här gång som det märktes tydligt. Han hade säkert bestämt sig för länge sedan och nu kom jag i kläm därför att han inte meddelade mig direkt att han inte ville fiska i helgen. Själv hade jag jobbat hårt för att få undan så att vi kunde sticka ut redan på torsdagen och vara borta fredag till söndag. Så jag var ganska så sur över den här vändningen.
- Så hur blir det med fisken då? Ska jag ta upp den själv?
Jag frågade mest för att plåga honom lite extra. Och han såg på mig med en lite uppgiven min och frågade om vi inte kunde skjuta på det till helg om två veckor.
- Nej men för fan Peter, det går ju inte, det vet du! Jag ska fara upp till Norrland då och hälsa på syrran. Det har jag ju sagt, och sedan har jag ju semester i tre veckor.
- Okej. Jag vet att du har sett fram emot den här helgen och jag har också gjort det. Men vad sägs om det här då. Du lånar stugan och båten och så tar du med dig nån av dina polare och åker dit ut över helgen. Hur verkar det? Det är ju kanske inte som vanligt, men du kan väl tänka på saken.
Jag höll med. Inte samma sak som att sitta i bastun och snacka gamla fiskeminnen och jobb och brudar med Peter. Men i alla fall, det kunde ju vara nåt. Inte för att jag trodde att någon av mina polare skulle vilja hänga på. Men jag funderade på det.
Dagen efter åkte Peter till Danmark. Det var ganska tomt på firman, alla hade semester utom jag och Kurt och så hade vi en sommarvikarie från Västerås som hette Sofia. Hon gick i pluggade i vanliga fall men sommarvikade som alltiallo på kontoret. Jag skulle gissa att hon var 23 år eller så, lite knubbig, med fräknar och brunt lockigt hår och glasögon. Hon hade välväxt kropp med breda höfter och tunga stora tuttar som hon gärna visade genom att klä sig i åtsittande tröjor och vita blusar. Sofia var ganska pratsam men det var inte jag, så hon pratade mest med Kurt eller i telefon. Då och då kunde jag sitta och titta på hennes stora bröst som gungade under tröjan när hon pratade.
Kurt sa en gång för ett par veckor sedan att han tyckte Sofia verkade lite slampig. När jag frågade vad han menade med det så berättade han om en liten händelse som utspelat sig dagen innanpå hans kontor. Hon hade kommit in på hans kontor och frågat om han kunde visa henne hur man utförde vissa räknefunktioner i ritprogrammet. Och så hade hon ställt sig bredvid honom vid hans höga skrivbord, där han stod upp och ritade för tillfället. Han sa att hon hade lagt sin hand på hans och fört musen i ritprogrammet. Så hade hon ställt sig framför honom så att hon kommit att stå mellan honom och hans skärm. Han hade kunnat se rakt ner i urringningen på hennes blus. Hennes tuttar stod rakt ut, berättade han. Jag antar att han menade vårtorna. Och hon hade böjt sig framåt och tryckt sin stora bak mot honom och rört sig i sidled något. Han hade inte låtsats om något, sa han.
Jag trodde han hittade på den gången men nu såg jag hur mycket tid de tillsammans ägnade åt att ’leta’ i arkivet i källaren och vilka flirtiga blickar hon gav honom. Så nu förstod jag att Kurt hade krupit ut ur sitt skal och tagit saken i egna händer så att säga. Han är en ganska tystlåten och försiktig kille i min ålder med lite töntigt utseende och väldigt speciell humor. Nog kunde han behöva en liten sommaraffär med ’lilla’ Sofia. Under onsdagen och torsdagen stängde jag in mig på mitt kontor och lät dem böka runt bäst de ville.
På torsdag eftermiddag ringde jag till Peters mobilsvar och sa att jag bestämt mig för att åka till hans stuga och att jag inte tog någon kompis med mig. Jag packade mina fiskegrejer och min ordentliga verktygslåda och körde till Peters hus för att hämta nyckeln till hans stuga.
Det lyste i huset och jag såg att det var folk hemma så jag ringde på dörren. Marianne, Peters fru öppnade och hon såg som vanligt strålande glad ut. Hon är en riktig goding, mörkt lockigt långt hår, ganska lång, kanske 175 cm, och lagom kurvig. Hon var klädd i en lång mörkblå sommarklänning med korta ärmar och en tunn uppknäppt kofta. Klänningen smet åt om bysten och innanför någon sorts snörning syntes tydligt klyftan mellan brösten. Håret var uppsatt i en sorts knut och hon log varmt.
Hon bjöd in mig i huset, och erbjöd mig ett glas vin men jag tackade nej. Så hon satte på kaffe istället eftersom jag skulle köra ut till Värmdö senare. Vi småpratade lite om jobbet och Danmark och om deras sommarstuga. Det var verkligen väldigt trevligt att sitta där i köket hos Peter och prata bort en timme med hans fantastiska fru Marianne. Hon drack lite konjak till kaffet och gjorde en del ganska vågade antydningar om att hon gärna hade haft en lite yngre man som ägnade henne mer uppmärksamhet. Och trots att hon nästan verkade försöka föra samtalet in på hetare ämnen lyckades jag styra båten väl undan och avböjde en middagsinbjudan med att jag hade tänkt äta middag ute i stugan. Det var ju ändå Peters fru det här var frågan om. Peter och jag står ju varandra ganska nära som sagt. Även om jag just nu var besviken på honom för att han dels var otrogen mot en sådan underbar fru och dels föredrog sällskapet av en 20-åring en helg framför vår årliga fisketur. Även om det senare var fullt förståeligt. Jag hade ju själv hellre legat och haft händerna fulla med ett par fasta unga tuttar än skitat ner mig med en trasig båtmotor och fiskslem.
När jag kom ut till stugan var det halvmörkt och lite svalt i luften. Efter att ha packat ur bilen tände jag i öppna spisen och slog upp ett glas av den medhavda Glenmorangien. Stugan var sig lik. Vi hade brukat vara här och fiska tillsammans en helg varje sommar, jag och Peter. Det hade blivit lite av tradition att vi åkte hit ensamma. Den första gången var min dåvarande flickvän Charlotta med och Marianne och deras barn Julia och Johan också. Men den gången kände vi knappt varann. Jag var nyanställd och nyss fyllda tjugofem och åldersskillnaden var påtaglig i och med att de hade halvstora barn. Det här skulle blivit åttonde året i rad som vi var på tu man hand.
Jag tänkte en hel del på Marianne, Peters fru, som varit nästan väl tydlig i sin önskan om att jag skulle göra henne sällskap till middagen tidigare på kvällen. Visst, det hade kunnat bli väldigt trevligt. Kanske det var dumt av mig att jag inte stannade där. Men hon hade druckit några glas vin och var nog inte riktigt sig själv. Det hade kunnat bli mycket komplicerat om jag stannat, eftersom hon är en så vacker varelse och eftersom hon är Peters fru. Dessutom verkade hon vara på humör för att fresta mig med sina subtila antydningar. Han har god smak Peter, när det gäller kvinnor.
När jag gick runt i huset och kollade lite, så fick jag se en sak som gav mig nya tankebanor. I stora sovrummet på övervåningen, där jag antog att Peter och Marianne sov, hängde det i sänggaveln en mörkröd sidensjal. En sådan sjal på ett sådant ställe kunde bara betyda en sak. Det här fyndet var onekligen fantasieggande och jag funderade ett slag på om jag skulle låta den hänga kvar. Men jag tog ner den och stoppade den i byxfickan.
Peter hade verkligen haft tur. Marianne är en av de mest naturliga och charmiga kvinnor jag känner. Och hon är skön att vila blicken på dessutom. Och just ikväll hade min blick inte kunnat låta bli att vandra ner mot hennes stora runda bröst, eftersom de spetsiga bröstvårtorna avtecknat sig genom klänningstyget när hon tog av sig koftan. Just nu var Peter alldeles säkert i säng med den snygga blonda danskan, som enligt antydningar var en riktig vildkatt. Jag undrade stilla om Peter verkligen kunde klara av henne. Men det kanske var det som var poängen.
Jag kokte några Bullens pilsnerkorvar och öppnade en ljummen öl. Efter middagen tog jag med en handduk och gick ner till båthuset och bryggan och för ett skönt kvällsdopp. Peter hade låtit bygga en lång brygga på pålar som gick ut från båthusets ena sida och från insidan kunde man regla av en stor dubbeldörr och öppna båthuset så att man fick ut den lilla båten. Jag dök i från bryggan och förvånades över hur varmt det var i havet redan i början på juli.
Morgonen därpå var jag snabbt igång efter ett morgondopp och en liten frukost. Jag gjorde i ordning fiskegrejerna och en liten matsäck och gav mig av ner till båthuset. Peter hade berättat att motorn på båten behövde gås igenom och han hade skämts lite över att det inte var gjort nu när jag skulle dit. Idag var det stilla i viken och på radions väderrapport hade de lovat varmt väder, ingen vind och med åska fram emot eftermiddagen. Jag tänkte att repa motorn det får jag göra när åskan kommer. Så jag rodde ut båten och la mig vid ett grund där det alltid är ganska säkert.
Jag fiskar inte så mycket för fiskens skull som för avkopplingen och lugnet. Efter några kast satte jag mig att betrakta omgivningarna. Solen gassade, luften darrade och det var inte mer än några krusningar på vattnet. Efter många tankar och kast rodde jag hem igen med fyra mellanstora abborrar i lådan. Himlen hade börjat mörkna av moln en bit ut och jag var rejält hungrig.
När jag kom iland såg jag att klockan hade hunnit bli tre på eftermiddagen. Jag plockade fram grillen och ställde den på verandan mot vattnet, hittade lite kol och hällde just på tändvätska när jag hörde en bil närma sig på grusgången på andra sidan huset. Verandadörren stod öppen och jag hörde hur dörren till stugan öppnades från andra sidan. Lätta steg som gick runt lite och sedan två ljusa kvinnoröster som samtalade.
- Han verkar inte vara här, sa den ena.
- Nej, han kanske är på sjön än, men han kommer väl snart, sa den andra och jag kände igen rösten. Det var Marianne.
- Joo, vädret såg ju inget vidare ut, sa den första.
- Verandadörren är ju öppen.
En kort stund senare uppenbarade sig Marianne och hennes väninna på verandan. Väninnan var betydligt yngre, strax över tjugo. Blond och mycket tilldragande, ganska lik Marianne i anletsdragen. Välsvarvad kropp i en ljus kortärmad sommarklänning som räckte ner över halva låren. Marianne kom ut just efter sin väninna…
- Hej Jonas, sa den okända unga kvinnan.
Hon hade en mjuk röst ganska lik Mariannes fast yngre.
- Hmm… Hej, svarade jag lite osäkert.
Hon tittade lite utforskande på mig, med ett klurigt leende lekande i mungiporna. Det verkade som hon väntade på nånting. Så kom jag på det och rodnade. Det måste vara deras dotter.
- Jäklar Julia, jag kände inte igen dig först… Vad trevligt att ni kom på besök…
Och trevligt kändes det verkligen. Jag var nära att säga något om hur stor hon blivit men tyckte att det skulle låta så töntigt. Oavsett hur länge de tänkt stanna så var lite kvinnlig fägring alltid välkommen. Och här var det ju fägring så det stod härliga till.
- Jo vi tänkte titta ut och se så att du har det bra, sa Marianne. Så att du inte har det för ensamt. Och så kom jag på att vi inte hade städat här, så vi tänkte göra det lite, så att det blir trevligare för dig att vara här…
Rodnade hon lite när hon pratade? Nej, hon hade nog bara varit ute i solen lite idag. Marianne var klädd lite mer sedesamt idag än under gårkvällen. Hon hade en enkel lång mörkblå klänning som framhävde hennes smala midja men som gick högt upp i halsen och med korta ärmar.
- Har du fått nån fisk då Jonas? frågade Julia.
- Jodå, jag tänkte grilla ett par abborrar som jag tog ute vid grundet för ett par timmar sedan. Vill ni smaka eller har ni just ätit?
- Tack det vore jättegott, jag kan sätta på lite potatis. Mamma, jag hämtar matkassarna.
Matkassarna..? Hmm, de hade nog tänkt stanna över helgen. Marianne dröjde kvar lite och såg urskuldande ut.
- Jag tog med mig lite jobb och Julia tyckte att vi behövde komma från stan lite. Vi ska inte vara i vägen och vi lovar att låta dig vara ifred om du vill det, Jonas. Om du vill att vi åker tillbaks till stan imorgon är det bara att du säger det, okej?
- Ingen fara, Marianne. Det här är ert ställe. Det är jag som är gäst här. Och om värdinnan och hennes dotter vill vara i sin stuga, så är det jag som ska hålla mig undan och inte ni.
- Lägg av Jonas, svarade hon med ett litet skratt. Jag vet hur kul ni grabbar brukar ha härute på era fisketurer. Jag förstod på dig igår att du var besviken på honom att han inte kunde slita sig från jobbet. Så fåna dig inte, det här är din helg här och vi är glada om vi bara får snygga till det lite och hålla oss ur vägen.
Ibland var hon onödigt artig, men hon sa ju ändå tänkvärda saker. Problemet var att medan vi pratade kunde jag inte låta bli att tänka på hur det skulle bli att ha dessa två skönheter omkring mig hela helgen. Avslappnat? Nej inte direkt.
Julia kom ut med en kastrull med vatten och en påse färskpotatis. Jag log mot henne och hon log mot mig utan att säga något. Marianne ursäktade sig och gick in för att packa upp. Jag hämtade en kniv och satte mig ett trappsteg nedanför Julia tillräckligt nära för att kunna sträcka handen upp till potatiskastrullen. Medan jag hjälpte henne med potäterna berättade jag om min sköna dag och hon lyssnade intresserat men samtalet var inte direkt självgående. Istället kändes det som om vi prövade varann med blicken. Jag såg ut mot vattnet och på grillen där kolen började ta sig, men kunde inte låta bli att snegla lite på hennes ben.
Klänningen hade åkt upp och blottade halva låren. Och när jag gång efter annan fick böja mig fram och ta en potatis ur kastrullen mellan hennes bara knän kom jag närmare henne än jag kanske borde. Då och då fångade hon min blick och höll den kvar och jag kände hur färgen steg och det ryckte lite i lemmen. Det blev en paus i samtalet varje gång jag tog en potatis och efter en sån där sugande blick så tyckte jag mig höra hur hon suckade lätt, precis när hon vände bort sin blick. När jag böjde mig fram den sista gången för att ta en oskrubbad potatis ur kastrullen fastnade min blick på ett födelsemärke högt upp på insidan av hennes lätt solbrända lår och handen grävde runt i kastrullen väl länge innan jag till slut fann den sista lilla knölen. Vid det laget rodnade jag ordentligt av den pinsamma situationen.
Jag frågade om hon ville ha en kall öl och hon tackade ja. Det var en lättnad och ett välkommet avbrott. Luften hade tätnat på verandan och jag behövde samla tankarna. Marianne stod i köket och packade in maten i kylskåp och skafferi.
- Vill du äta ute eller inne? Frågade Marianne.
- Jag äter helst ute på verandan, svarade jag.
Men i samma stund hördes ett inte alltför avlägset muller och vi såg menande på varandra. Marianne skrattade lite och sa att det vägde nog tyngre vad vädret ville.
När jag kom tillbaka ut hade Julia dragit ner klänningstyget och jag tittade vågade knappt se åt hennes håll men tänkte att det nu nog var slut på det roliga medan jag hällde upp ölen i ett glas. Hon fnissade till och höjde glaset i en skål. Och den blicken hon gav mig i det ögonblick vi skålade, den behåller jag mitt minnes innersta rum. Hon måste veta precis vilken effekt hon kunde ha på män i sin omgivning, tänkte jag.
Julia reste sig och gick in med potatiskastrullen och stannade därinne. Jag hörde Marianne säga att de skulle försöka hjälpas åt båda två för att det skulle bli så trevligt som möjligt för mig. Jag smålog för mig själv medan jag gjorde iordning fisken och lade på foliepaketen på grillen.
När vi väl satt oss brakade åskan och regnet loss utanför. Vi skålade och jag hälsade dem välkomna till sitt eget ställe, på ett skämtsamt högtidligt sätt.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
riktigt bra :)