Fiskarens kontrakt del 1 kap 12
Författare: jonas sunesson Datum: 2007-05-15 16:40:10
Kategori: Heterosex
Läst:
12 245 gånger
Betyg: 4 (15 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Kapitel 12 - Morgondopp
- Jag är inte sån här i vanliga fall... Började Marianne.
- Det vet jag ju. Sa jag. Du är en otroligt tilldragande, charmig och intelligent kvinna.
- Spar på smickret. Sa Marianne, men log varmt mot mig.
- Jag menar vartenda ord. Sa jag. Jag är en av dina största beundrare, och har alltid varit det.
- Tack, Jonas. Sa hon, blygt och rodnade.
- När man har sex, när man är allra närmast sig själv, djuret inom en, sån som man är då, sån är det inte många som känner en. Sa jag.
- Mmm… Precis. Svarade Marianne tankfullt.
- Vad tänker du på? Frågade jag när hon var tyst en stund.
- Jag tror att du just nu känner mig bättre än vad min egen man gör. Svarade Marianne.
- Peter? Tror du? Frågade jag förvånad. Vad glad jag blir när du säger så.
- Blir du? Frågade hon, hennes tur att bli förvånad.
- Det är klart jag blir. Sa jag. Smickrad liksom…
Vi skrattade båda två. Marianne log och tittade ut genom fönstret. Hon såg glad ut nu, hon hade sett lite orolig ut nyss. Jag kysste henne på munnen. En lång varm våt kyss. När vi slutat tog jag till orda.
- En sån här helg får man nog inte flera av i livet. Sa jag. En sån här njutningsfull helg.
- Det kan du nog få, om du kommer hit igen. Sa Marianne och skrattade.
Sen blev hon plötsligt allvarlig.
- Du, Jonas? Jag har inget emot det här vi gör… Började hon.
- Men? Undrade jag.
- Men, det skulle vara skönt om vi kunde ligga med varann på lite mer normalt sätt…
- Du menar att du vill att vi älskar med varann emellanåt? Sa jag. Det hade jag hoppats att du skulle vilja.
- Vilken tur… Sa hon och kysste mig igen.
Sen satt vi tysta en stund och tittade ut genom fönstret.
- Jag ångrar ingenting. Sa hon.
- Vad skönt. Sa jag. Inte jag heller. Fast Peter…
- Peter har sitt på sitt håll. Det är jag säker på. Sa Marianne. Visste inte du det?
- Man kan ju undra ibland. Sa jag och försökte att inte vara alltför tydlig.
- Jag är säker på att han har haft minst två affärer på sidan om sen vi gifte oss. Sa Marianne. Och nu i helgen skulle han säkert till nån ung flicka.
- Jag trodde han skulle på nåt möte med jobbet. Sa jag undfallande.
- Jaha, till mig sa han att det var du och han som kommit överens om att han skulle fara och inte du. Till Tyskland, var det, eller hur?
- Njae, så var det väl inte riktigt, trevade jag.
- Försök inte med mig. Sa Marianne dystert. Du har väl också dina frillor, Jonas?
- Inte nu, faktiskt. Sa jag. Jag har vad jag behöver här. Och vad jag längtat efter länge.
Marianne rodnade igen.
- Vi kanske inte alltid kan ha det så här, hördu?
- Jag förstår om du inte vill ha mig när jag blir gammal och utsliten. Sa jag.
Marianne vände bort ansiktet, med en skrämd blick. Jag ångrade mig genast. Ålder var ett känsligt område.
- Jag menar att vi kanske inte kan ses så ofta.
- Men då vi ses kan vi få desto mer av varann. Föreslog jag hoppfullt.
- Du, Jonas?
- Jaa?
- Tyckte du verkligen om att göra allt det som du gjorde med mig nu på morgonen?
- Vad menar du? Sa jag förebrående. Det är klart jag gjorde.
- Ja men, var det inte lite avtändande, eller rentav äckligt att jag var så upptänd och ville ha din hand…
- Du menar att du ville bli knullad med handen? Sa jag.
- Jaa… Sa Marianne tveksamt.
- Men ville du det då? Det var jag inte alldeles säker på. Sa jag.
- Det ville jag ju. Suckade Marianne. Men tyckte inte du det var äckligt?
- Nej, för fan. Det var ju jättehärligt. Sa jag, helt ärligt.
- Menar du verkligen det? Undrade hon.
- Ja, jag skulle göra det igen vilken stund som helst. Sa jag, sanningsenligt.
- Du är alldeles otrolig. Sa hon då och satte sig upp för att ge mig en kyss.
Jag bara myste. Det var ju inte alls jag som hade haft handen i Marianne, utan hennes kåta dotter. Som jag ju samtidigt hade knullat. Jag njöt av den kittlande tanken att få göra fler liknande eskapader framöver.
- Din skurk! For Marianne plötsligt ut och satte sig tvärt upp.
Jag blev rädd och tänkte att hon hade förstått alltihopa. Kanske sett mitt leende och förstått att hon var grundlurad.
- Va-vad då? Stammade jag.
- Du njöt av att göra det med mig för att du trodde att jag inte ville! Sa Marianne.
Jag pustade ut.
- Det är klart att jag gjorde. Det var ju mer spännande då. Sa jag.
- Hurdå spännande? Marianne verkade plötsligt arg. Du band fast mig och stoppade tyg i munnen på mig och sen njöt du av att göra något som du inte trodde att jag var med på!
- Det gjorde jag inte. Sa jag, buttert. Men jag tog tillfället i akt och dessutom ville du ha det, det sa du ju nyss.
- Igår då? Trodde du att jag ville bli fastbunden och förnedrad i båthuset sådär? Med allt vad du gjorde… Och i sängkammaren här när du…
- När jag invigde dig i analsex och tog din oskuld i röven? Jag vet att du ville att jag skulle ta för mig, så det gjorde jag. Och du gjorde inget motstånd, varken i båthuset eller i sängkammaren.
- Du får det att låta så snuskigt, Jonas. Sa Marianne med rynkad näsa. Men hade det hjälp då, om jag gjort motstånd?
- Det vet man inte förrän man provat. Sa jag retsamt. Men det var väl inte så att jag gjort något mot din vilja, Marianne?
- Nej, det kan jag nog inte skylla på. Svarade hon med ett litet skratt.
- Du måste säga ifrån om du inte vill. Sa jag
Marianne sa inget men såg lite tankfull ut. Jag fick lite dåligt samvete när jag kom ihåg att hon faktiskt hade gjort det i båthuset. Hon hade bett mig sluta.
- Tänk om hon hörde oss och vaknade. Sa hon sen. Lät jag mycket?
- Det gjorde du. Du verkar alltid låta ganska mycket när du njuter. Det var ju därför jag stoppade in tyg i munnen på dig.
- Vad var det där för nåt egentligen?
- Det var dina trosor från igår. Ljög jag helt utan skrupler.
- Det var det värsta! Sa Marianne och blev blodröd i ansiktet.
- Ingen fara. Sa jag. Jag ska inte berätta för nån. Smakade dom bra?
Marianne fnös ljudligt. Jag tänkte nu intensivt. Vart hade trosorna hamnat? Låg de kvar under sängen? Hade jag tagit dom? Vart hade jag isåfall lagt dom… Om Marianne hittade dom nu så var jag en rutten sill. Om inte värre.
- Tänk om hon hörde oss? Sa Marianne.
- Ja tänk… Sa jag. Det får vi nog aldrig veta.
- Vad ska hon då tänka om sin morsa? Att jag är en riktig slampa, förstås. Otrogen mot hennes far och riktigt lösaktig…
- Jag tror inte hon hörde nåt, och om hon mot all förmodan gjorde det så kanske hon smög upp här och tittade på när vi höll på. Hon kanske njöt av det, eller så tog hon bilder på oss.
- Det tror jag inte. Sa Marianne och tystnade. Men tänk om hon gjorde det?
- Det är ingen fara. Sa jag. Jag skulle ha märkt det i så fall och det är jag alldeles säker på, att några bilder var det ingen som tog härinne.
- Ett tag trodde jag faktiskt att hon var härinne, Jonas. Sa Marianne allvarligt. Jag tyckte jag hörde henne flämta till.
- Om hon var här, så skulle hon nog flämtat till av det hon såg… Sa jag.
- Tror du att det var hon? Frågade Marianne.
- Jag vet inte, men jag tror inte det. Ljög jag.
- Du, Jonas, du måste vara jättetrött, men orkar du… Började hon, med en glimt i ögat.
- Nej, jag orkar nog inte en gång till är jag rädd. Sa jag.
- Orkar du… Ta ett litet morgondopp med mig kanske? Frågade hon.
- Ja det tror jag att jag orkar.
Vi gick upp båda och klädde på oss. Marianne drog bara på sig sin sidenrock och jag dröjde mig kvar i hennes sovrum för att försöka hitta Julias trosor. Snart fick jag ge upp och klä på mig mina kläder. Marianne tog fram en ren handduk ur ett linneskåp och i köket fångade hon mig i armen och stoppade mig med en kyss.
- Du Jonas, du har gett mig så mycket. Sa hon. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig för allt.
Jag kysste henne tillbaka och smekte med handen utanpå hennes stora runda bröst, genom det tunna tyget i hennes morgonrock.
- Jag är bara glad att stå till tjänst, du vet, nöjd kund kommer tillbaka. Svarade jag med ett trött leende och gick ut på altanen.
Marianne kom också ut och vi stod en stund och förvånades över hur varmt det var och hur långt dagen verkade ha gått.
- Klockan i köket visar halv ett, men det kan väl inte stämma? Sa Marianne.
- Nej, det kan det nog inte. Sa jag tvekande. Men nu badar vi så får vi ligga och slappa sen, va?
- Japp, först i är dagens pascha! Ropade Marianne.
Jag förstod snabbt att det var bra att vara pascha så jag sprang så fort jag kunde förbi Marianne som kom på efterkälken. Längst ut på bryggan slet jag av mig byxorna och tröjan och väntade på att hon skulle komma ifatt, men hon var inte särskilt snabb i den snäva morgonrocken. När hon var några steg ifrån mig så dök jag ner i vattnet i kalsongerna.
Marianne stod fortfarande kvar på bryggan med morgonrocken på när jag kom till ytan. Hon stod och pratade med ett grannpar som jag inte såg. Jävlar vilken tur att jag inte näckade helt! Då hade grannarna fått nåt att prata om. Men det var illa nog som det var. Och Marianne var ju naken under morgonrocken så hon behöll den på. Grannen verkade vara på väg för jag hörde en bildörr gå igen och sedan sa Marianne.
- Jag och Julia och hennes kille far hem i kväll. Sa Marianne.
Nu var jag alltså officiellt Julias kille. Den var inte dum, tänkte jag roat.
- Ha det så skönt! Ropade grannfrun.
- Hälsa Peter! Ropade grannen. Vi ses väl nån helg!
- Tack och detsamma, svarade Marianne. Hälsa barna!
- Det var då en förbaskad tur att du är så snabbtänkt Marianne! Sa jag när de hade åkt.
- Tack. Och bra att du behöll kalsingarna på! Sa Marianne och såg sig om innan hon graciöst gled ur morgonrocken som föll ner på bryggan.
- Men nu får du ta av dom, för annars räknas det inte.
- Okej, sa jag.
Snabbt som ögat var jag ur kalsongerna och kastade upp dem blöta på bryggan. Marianne klev sakta ner i vattnet på badstegen.
- Så du anförtror utan vidare din dotter till mig, bara sådår? Skojade jag. Jag trodde du kanske ville ha mig för dig själv.
- Äsch, det var bara vad som dök upp i huvudet. Sa Marianne.
- Så det ligger ingenting i det då?
- Det borde väl du kunna svara på bättre än jag! Skrattade hon. Du måste medge att hon är snygg.
- Ja hon är riktigt läcker. Sa jag. Men hon ligger ändå i lä när du är med.
Marianne bara skrattade. Vi lekte och tjoade i vattnet en stund, fastän vi båda var ganska trötta. Marianne blev märkbart uppiggad av att bada naken med mig och hon antydde att hon skämdes lite för det som hänt även om hon inte ångrade sig. Jag sa att det var härligt att se henne blomma ut ordentligt och att man skulle passa på att få det som man ville, när man hade chansen. Jag sa också att det här livet, att få vara härute med henne, och till och med få bada naken tillsammans, det kunde jag inte drömma om i mina vildaste drömmar.
- Och dina drömmar verkar vara ganska vilda dessutom… Skrattade Marianne och kysste mig.
Jag simmade ut en bit. Marianne simmade efter. Vattnet var verkligen varmt, det kändes som om man kunde vara i hur länge som helst.
- Simma förbi mig och blunda, sa jag till Marianne. Men inte för fort, jag vill komma ifatt dig.
- Okej. Sa hon och gjorde som jag sa.
Jag simmade ifatt henne precis bakom henne och gled upp ovanpå henne i vattnet. Min kuk mellan hennes skinkor, hennes ben isär med långsamma simtag. Det gick inte att göra så mycket mer avancerade rörelser men vände sig om och pussade mig på kinden.
- Nu är det min tur. Sa hon. Lägg dig och flyt på rygg och blunda.
Jag gjorde som hon sa, och först hände ingenting. Sen kände jag hennes händer på min kropp och hennes varma och sköna mun runt min slaka kuk.
- Åhh… Stönade jag. Ta det försiktigt, den är öm.
- Nu måste vi tvätta oss. Sa Marianne och avbröt plötsligt vad hon höll på med.
Det var som om hon kommit på vart min kuk senast hade varit. Inte visste hon om att hon redan fått känna smaken från sitt eget anus på sin dotters fingrar. Det var lika bra så, tänkte jag och log där jag simmade efter henne till bryggan.
- Jag ska bara hämta tvålen, så kan vi tvätta av oss ordentligt. Sa Marianne och klättrade upp på stegen.
Hennes tunga bröst hängde ner som två saftiga fullmogna frukter och vattnet rann ur hennes hår och ner längs ryggen. Jag trampade vatten en bit ut och njöt av åsynen. En stund senare kom hon ut ur båthuset med schampoflaskan i ena handen och tvålkoppen i den andra.
- De här var inte alldeles lätta att hitta efter gårdagens övningar. Sa hon skrattande.
Så la hon ner grejerna på bryggan och dök ner i vattnet. Ett snyggt dyk, utan minsta magplask. När hon kom upp till ytan var hon alldeles bredvid mig.
- Du tittar på mig hela tiden. Sa hon.
- Jag gillar vad jag ser. Sa jag.
- Åh, inte kan väl jag vara mycket att se på… Skrattade hon och log med hela ansiktet.
- Tvätta dig nu, jag vill se på när du gör det. Sa jag. Du är så otroligt vacker när du har tvål överallt och schampo i håret.
- Okej, men du måste lova mig en sak. Sa Marianne.
- Vadå?
- Ingen repris från igår, den här gången va? Sa Marianne halvt på skoj. Jag vill inte bli fastbunden och förnedrad bara för att du tycker om mig med svidande schampo i ögonen!
- Inte? Nej, okej då, jag lovar väl det då. Sa jag med spelad motvillighet. Den här gången.
- Bra. Sa Marianne och klev upp på stegen.
Jag nådde botten och ställde mig för att njuta av anblicken. Marianne började med att tvåla in axlar och armar, sedan halsen och brösten. Hon log mot mig när hon knådade sina stora bröst och tvålade in dem mycket omsorgsfullt. Speciellt vårtorna. En lätt suck hördes när hon sjönk ner i vattnet och sköljde av tvålen.
När hon kom upp igen gick hon högre upp och ställde sig med med sidan mot mig och ena foten på bryggkanten. Utan att släppa ögonkontakten med mig så tvålade hon in sin fot och sedan vaden och knät. Långsamt sedan upp längs låret. Jag stod som i trans och bara glodde. Sen var det dags för andra benet…
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Snuskigare historia som på samma gång är riktigt välskriven har jag sällan läst! Fortsätt!