Sista dagen i pisten går för fort. Vi åker hårt, skrattar med tjejerna, njuter av solen och snön. Men hela tiden tänker jag på det, det outtalade mellan Hanna och mig. Varje gång våra blickar möts, varje gång vi står nära varandra i liftkön – det pirrar i luften.

“Sista dagen!” säger Mia sorgset vid lunch. “Jag vill inte hem.”

“Vi får göra detta igen nästa år,” säger Lisa. “Men kanske längre. Två veckor?”

De andra instämmer, men jag lyssnar knappt. Jag tittar på Hanna över bordet, och hon tittar tillbaka. Något har förändrats mellan oss, något som de andra inte ser men som vi båda känner.

Afterskin blir intensivare än någonsin. Vi dricker mer, dansar mer vilt. Killarna är överallt, händer och kroppar pressade mot oss.

“Sista kvällen!” skriker Mia över musiken. “Vi måste fira ordentligt!”

Anna och Sara står vid baren och delar shots med en grupp killar. “Kom hit!” ropar de åt oss. “En sista runda innan klubben!”

Vi samlas alla sex vid baren, skrattar och skålar. “För bästa tjejhelgen någonsin!” ropar Lisa och vi alla dricker.

Men när vi ska gå till klubben söker jag efter Hannas hand. Och hon tar min.

På klubben senare blir jag översköljd av ljud och värme och kroppar. Min klänning är grön idag, ännu tunnare än de andra dagarna, kjolen kortare och urringningen djupare. När jag rör mig kan jag känna tyget glida över min nakna hud, påminner mig om att jag bara är ett tunt lager från att vara helt naken.

En kille drar mig till sig på dansgolvet nästan direkt. Han är äldre, kanske fyrtiofem, välklädd och självsäker på ett sätt som yngre killar inte är. Hans händer hittar mina höfter, drar mig mot sig.

“Hej vackra,” säger han med ett leende.

Vi dansar, och hans händer börjar utforska. Uppåt längs mina sidor genom tyget, ner över mina höfter. Känner konturen av min kropp, hur tunnt materialet är. När han känner att det inte finns något under stannar han upp och ler mot mig.

Hans ögon mörknar. “Kom med mig.”

Han tar min hand och leder mig genom dansgolvet. Jag följer, nyfiken på vart vi ska. Vi hamnar vid ett bord i ett hörn, lite avsides från dansgolvet. Han sätter sig på en stol och drar mig ner i sitt knä, så att jag sitter med ryggen mot dansgolvet.

“Bättre,” säger han och hans händer är redan under min klänning, på mina bara lår.

Från dansgolvet ser det säkert oskyldigt ut – en tjej som sitter i en killes knä och pratar. Men under bordet, i skydd av bordsskivan och mörkret, händer något annat.

Hans händer glider uppåt längs mina lår, långsamt, retande. Jag särar på benen lite, en inbjudan jag knappt kan tro att jag ger. Hans fingrar hittar högre upp, stryker lätt över mitt sköte.

“Mmm,” viskar han mot min hals. “Du är redan våt.”

Jag är det. Genomblöt efter kvällens dans och raggning. Hans fingrar stryker lätt över mina veck, utforskar försiktigt.

“Säg till om du vill att jag slutar,” mumlar han.

Men jag säger ingenting. Jag bara lutar mig bakåt mot honom och särar på benen lite mer.

Hans fingrar hittar min knopp, börjar röra sig i små cirklar. Jag biter ihop läpparna för att inte ge ifrån mig ett ljud. Från dansgolvet ser vi säkert ut som vilka två människor som helst vid ett bord. Men under bordet fingrar han mig, och jag låter honom göra det.

“Du är så jävla het,” viskar han. “Så våt.”

Hans fingrar rör sig snabbare nu, pressar hårdare. Jag känner hur något börjar byggas upp inom mig, värmen sprider sig från mitt underliv. Men precis när jag äntligen ska få komma saktar han ner, byter till lätta, retande beröringar.

“Inte än,” mumlar han mot min hals. “Vi har tid.”

Jag vill protestera men kan inte hitta orden. Min kropp skriker efter mer, men han bestämmer takten.

Han börjar om. Långsamma cirklar runt min klitoris, så lätta att det nästan är plågsamt. Sedan lite hårdare, lite snabbare. Ett finger som smyger in i mig, sedan två. Han böjer dem uppåt, hittar den rätta punkten inuti mig, och jag stönar högt, tur att ingen är jättenära oss och att musiken är hög.

“Ja, där,” viskar han när han känner hur jag reagerar. “Precis där.”

Hans fingrar arbetar inuti mig medan hans tumme fortsätter cirkla min knopp. Jag börjar byggas upp igen, snabbare den här gången. Mina inre muskler börjar dra ihop sig runt hans fingrar.

Och sedan saktar han ner igen.

“Fuck,” viskar jag desperat.

Han skrattar lågt. “Ännu inte. Jag vill att du ska få en riktigt bra orgasm och så behöver du vänta lite till.”

Det pågår i evigheter. Fem minuter. Tio. Femton. Jag förlorar helt känslan för tid. Allt som finns är hans fingrar mellan mina ben, hur han bygger upp mig till gränsen och sedan släpper tillbaka, om och om igen. Varje gång blir det mer intensivt, mer plågsamt. Jag är så våt nu att jag känner det rinna, känner hur det samlas på hans hand.

“Snälla,” viskar jag till slut, kan inte hålla det inne längre. “Jag behöver…”

“Vad behöver du?” frågar han, hans röst fylld av kontroll.

“Komma,” flämtar jag. “Jag måste få komma.”

“Snart,” lovar han, men hans händer fortsätter sin magiska tortyr.

Jag börjar röra mig mot hans hand, desperat efter mer friktion, mer tryck. Men han håller kontrollen, bestämmer exakt hur mycket jag får.

Sedan, genom dimman av lust och begär, ser jag henne. Hanna. Hon står vid bardisken, kanske tio meter bort, och tittar rakt på mig. Hon vet. Hon ser exakt vad som händer, även om hon inte kan se hans händer under bordet.

Våra blickar möts, och något går mellan oss. Hennes ansikte är rött, hennes mun halvöppen. Hon är upphetsad av att se mig så här, av att veta vad som händer.

Jag ser hur hennes hand griper hårdare om bardisken, hur hennes kropp är spänd. Hon tittar inte bort. Hon står bara där och tittar på mig, och det gör mig ännu mer upphetsad.

Killen bakom mig känner min reaktion, hur min kropp spänns ännu mer. “Känner du någon?”

“Min vän,” viskar jag, ögonen fortfarande låsta på Hanna.

“Vill du att hon ska se?” frågar han lågt.

Jag nickar, kan inte tala.

“Bra,” viskar han. “För nu ska jag låta dig komma.”

Hans fingrar börjar röra sig snabbare, hårdare. Två fingrar inuti mig som stöter mot den rätta punkten, hans tumme som arbetar mot min knopp med perfekt tryck. Efter all stimulering är jag redan så nära, så desperat nära.

Plötsligt hör jag röster närma sig. Jag tittar upp och ser Mia, Lisa, Anna och Sara komma gående mot vårt bord. De har varit på dansgolvet, svettiga och berusade.

“Linn!” ropar Mia. “Vi letade efter dig!”

De stannar vid bordet, alla fyra, precis när jag är sekunder från att komma. Killens fingrar slutar inte röra sig, fortsätter sitt arbete under bordet. Ingen kan se, men jag vet att de skulle märka om de tittade noga på mitt ansikte.

“Hej,” lyckas jag pressa fram, försöker hålla min röst stabil.

“Är du okej?” frågar Lisa och tittar på mig. “Du ser… konstig ut.”

“Jag är bara varm,” flämtar jag.

Killen bakom mig ökar intensiteten. Hans fingrar rör sig ännu snabbare, tummen pressar ännu hårdare. Jag är så nära nu, kan knappt hålla det tillbaka.

“Vi skulle gå och…” börjar Anna, men jag hör knappt vad hon säger.

Jag tittar förbi dem, hittar Hanna vid bardisken. Hon ser det i mitt ansikte, vet exakt vad som händer. Hennes blick är intensiv, fylld av längtan.

“Kom för mig,” viskar killen så lågt att bara jag hör det. “Kom i mitt knä medan dina vänner tittar på dig.”

Det är allt som krävs. Orgasmen exploderar genom mig, så intensiv efter all beröring att jag nästan svimmar. Jag pressar läpparna hårt mot varandra, försöker hålla inne, men små ljud slipper ut ändå. Mina inre muskler drar ihop sig runt hans fingrar i kramp efter kramp, våg efter våg av njutning som fortsätter och fortsätter.

“Linn?” säger Mia bekymrat. “Är du säker på att du är okej?”

Jag nickar bara, kan inte tala, medan orgasmen fortsätter pulsera genom mig. Killens fingrar fortsätter röra sig, drar ut det så länge som möjligt.

“Hon ser inte okej ut,” säger Lisa till de andra.

“Jag… jag är bara… trött,” lyckas jag till slut få fram när det värsta lagt sig.

Sara tittar misstänksamt på killen bakom mig, sedan på mig. Ett litet leende börjar sprida sig över hennes läppar.

“Okej då,” säger hon långsamt. “Vi ses senare.”

De andra börjar gå, men Sara stannar kvar en sekund längre, böjer sig ner och viskar i mitt öra:

“Du är fan galen. På ett bra sätt.”

Sedan går hon också, skrattande.

När de är borta sitter jag kvar i hans knä, darrande och utmattad. Hans hand har dragit sig tillbaka, vilar nu oskyldigt på mitt lår. Jag känner min egen väta på hans fingrar, känner hur min klänning har blivit fuktig där jag sitter.

“Herregud,” viskar jag.

“Bra flicka,” mumlar han mot mitt öra. “Du var perfekt.”

Jag reser mig på skakiga ben, mina lår darrar fortfarande. “Jag måste…”

Han bara ler, en självsäker, vetande blick. “Gå till din vän. Hon väntar.”

Jag går genom mängden, allt känns overkligt. När jag når Hanna står hon fortfarande där, fortfarande tittar på mig.

“Linn,” säger hon, hennes röst hes.

“Hanna.”

Vi bara tittar på varandra. Musiken dunkar omkring oss, kroppar rör sig överallt, men det är som om vi är ensamma.

Sedan, utan att någon av oss säger något mer, börjar vi dansa. Tillsammans. Hennes händer hittar mina höfter, mina händer hittar hennes axlar. Vi rör oss i takt med musiken, kropp mot kropp.

Hennes fingrar glider uppåt längs mina sidor, brännande heta genom tyget. Jag låter mina händer glida ner längs hennes rygg, känner varje kurva.

Vi dansar närmare, tätare. Hennes lår mellan mina, mina bröst mot hennes. Jag kan känna hennes hjärta slå.

“Linn,” viskar hon. “Det där… du kom va…?”

“Mmm,” svarar jag. “Jag såg att du förstod.”

“Det gjorde mig så…”

Hon säger inte mer, men jag vet. Jag känner det i hur hennes kropp pressar mot min, i hur hennes händer griper hårdare.

Mina händer hittar ner till hennes höfter, sedan smyger fingertopparna försiktigt in under kanten av hennes klänning från sidan. Hennes hud är het och len.

Som svar glider hennes händer in under min klänning bakifrån, fingrarna sprider sig över min bara rumpa. Direkt kontakt. Det känns som elektricitet.

Vi rör oss tillsammans, händer under varandras klänningar, kroppar tätt sammanflätade.

“Ska vi gå hem?” viskar hon.

Jag nickar.

Vi säger hejdå till tjejerna snabbt, tar varandras händer och går ut.

Hela vägen hem håller vi i varandra, säger ingenting.

Inne i stugan är det tyst. De andra kommer stanna kvar längre.

“Bastun?” frågar Hanna.

Jag nickar.

Vi klär av oss i omklädningsrummet, medvetet, sakta, tittar på varandra.

Hennes kropp är vacker i det dämpade ljuset. Jag vill röra vid henne.

Vi går in i bastun nakna. Värmen slår mot oss. Jag sätter mig på den övre bänken. Hanna sätter sig bredvid mig, våra lår rör vid varandra.

Vi sitter tysta en stund. Svetten börjar samlas på vår hud, droppar bildas och rinner långsamt ner.

“Ikväll,” säger hon till slut, lågt. “När jag såg dig i hans knä. Jag såg ditt ansikte när du kom.”

Jag möter hennes blick. “Det gjorde dig upphetsad.”

“Ja.” Hon drar efter andan. “Att se dig… höra dig… det var…”

Hon säger inte mer. Behöver inte.

Hennes hand hittar mitt lår. Nu är det ingen klänning i vägen, bara hud mot hud.

“Nu vill jag se,” viskar hon. “Inte bara höra i mörkret eller titta på avstånd. Jag vill se dig här, bredvid mig.”

Som svar låter jag min hand glida ner över min mage, långsamt, avsiktligt. Hennes ögon följer rörelsen, vidgas när mina fingrar rör sig nedåt över min hud. Svetten gör min hud hal, och min hand glider lätt.

Jag låter fingrarna hitta ner mellan mina ben, stryker lätt över mitt sköte. Jag är redan våt, har varit det sedan scenen med killen, sedan dansen med henne. Mina fingrar hittar min knopp, redan hård och svullen, och jag börjar röra mig i små cirklar.

Hennes andning förändras omedelbart när hon ser vad jag gör. Jag håller hennes blick medan jag fortsätter, vill att hon ska se allt.

“Din tur,” viskar jag.

Hon drar in andan, sedan låter hon sin egen hand glida ner. Jag följer rörelsen med blicken, ser hur hennes fingrar hittar mellan hennes lår, hur de börjar röra sig. Vi sitter där, nakna och svettiga i bastuns värme, och rör vid oss själva medan vi tittar på varandra.

Det är så mycket mer intensivt än nätterna i sängen. Nu ser jag hennes ansikte tydligt, ser varje förändring när njutningen växer. Hur hennes läppar öppnar sig lite, hur hennes ögon mörknar. Jag ser hur hennes hand rör sig, hur fingrarna arbetar mellan hennes ben.

Och hon ser mig. Ser hur jag låter två fingrar glida in i min öppning, hur min tumme fortsätter arbeta mot min knopp. Jag är så våt att det nästan inte finns något motstånd, fingrarna glider in lätt.

Hennes lediga hand på mitt lår börjar röra sig, masserar min hud. Jag gör likadant, låter min lediga hand hitta hennes lår, känna värmen och fukten från svetten. Beröringen är elektrisk, förstärker allt.

“Så vacker,” viskar hon och tittar på mig. “Jag har velat se det här… se dig så här.”

Hennes ord får mig att röra mig snabbare. Jag ser hur hennes egna fingrar arbetar mellan hennes ben, hur två fingrar glider in i henne medan hennes tumme hittar hennes knopp. Vi speglar varandras rörelser nästan, samma rytm.

Värmen i bastun är nästan för mycket nu. Svetten rinner i strömmar, samlas mellan mina bröst, i min nacke. Men jag bryr mig inte. Allt jag känner är mina fingrar inuti mig, min tumme mot min knopp, och hennes blick på mig.

“Berätta,” viskar hon plötsligt. “Vad tänker du på när du gör det här?”

Jag drar efter andan. Ska jag säga det? Men hennes ögon är så fulla av längtan, så fria från dömande.

“Johan,” viskar jag. “Jag tänker på Johan… med dig.”

Hennes ögon vidgas, hennes mun öppnar sig. “Verkligen?”

“Ja.” Mina fingrar rör sig snabbare nu, drivna av bekännelsen. “Jag föreställer mig hans händer på dig. Hans kropp mot din. Att jag tittar på när han tar dig.”

“Fuck,” viskar hon, och jag ser hur hennes egen hand börjar röra sig mer intensivt. “Det är… det är så…”

“Upphetsande,” avslutar jag. “För mig är det det mest upphetsande jag kan tänka mig.”

Hon nickar, hennes andning är hackig nu. “Och för mig… att veta att du tittar. Att du ser mig få njutning. Det gör mig galen.”

Vi fortsätter, händerna mellan våra egna ben, händerna på varandras lår. Jag känner hur min orgasm börjar byggas upp, hur spänningen växer i mitt underliv. Men jag vill inte komma än. Vill dra ut på det.

Jag saktar ner, byter till lättare rörelser. Hanna ser det och förstår, gör likadant. Vi bygger upp varandra, långsamt, låter det växa.

“Linn,” flämtar hon efter en stund. “Jag kan inte… jag måste…”

“Inte än,” viskar jag. “Lite längre.”

Hon stönar frustrerat men lyder. Vi fortsätter i den långsammare takten, bygger och bygger. Jag ser hur hennes kropp darrar, hur hon kämpar för att inte komma. Jag känner likadant, min egen kropp på gränsen.

Hennes hand på mitt lår krampar till. “Nu,” viskar hon desperat. “Nu måste jag.”

“Ja,” andas jag och ökar takten. “Nu.”

Vi båda börjar röra oss snabbare, hårdare. Mina fingrar arbetar febrilt inuti mig, tummen pressar hårt mot min knopp. Jag ser hur hon gör likadant, hur hennes kropp börjar spännas.

“Linn,” flämtar hon. “Jag kommer… jag…”

“Jag med,” viskar jag. “Titta på mig. Jag vill att du ser.”

Hennes ögon låser sig på mina, och sedan brister det för henne. Jag ser allt – hur hennes kropp späns som en sträng, hur hennes mun öppnas i ett ljudlöst skrik innan stönen kommer, djupt och intensivt. Hennes hand på mitt lår krampar, fingrarna gräver in i min hud så hårt att det nästan gör ont. Hennes andra hand fortsätter röra sig mellan hennes ben, drar ut orgasmen i våg efter våg.

Synen av henne, ljudet av hennes njutning, hennes grepp om mitt lår – det fäller mig. Min egen orgasm exploderar genom mig, kraftigare än någonsin tidigare. Jag håller kvar blicken på henne, vill att hon ska se allt. Mina inre muskler drar ihop sig runt mina fingrar, pulserar i takt med mitt hjärta. Våg efter våg sköljer över mig, och jag stönar högt, bryr mig inte om att hålla inne längre.

Vi fortsätter titta på varandra medan det pågår, delar varje sekund av njutningen. Hennes kropp som darrar, min som skakar. Hennes stön som blandas med mina.

När det äntligen börjar lägga sig sitter vi kvar, händerna fortfarande mellan våra egna ben, händerna fortfarande på varandras lår. Andhämtningen kommer långsamt, våra bröst som höjs och sänks i takt.

“Herregud,” viskar Hanna till slut, hennes röst sprucken.

Vi sitter tysta en stund innan vi tvingas gå ut ur värmen.

Vi duschar i varsina bås. När vi är klara står vi där i handdukar.

“Vi åker hem i morgon,” säger jag.

“Ja.”

“Och sedan…”

Hon möter min blick. “Vi skulle börja springa tillsammans. Det pratade vi om innan vi åkte hit, minns du?”

Jag nickar. Det hade vi. En oskyldigt planerad löpträning, något vi sagt skulle vara kul. Men nu… nu betyder det något helt annat.

“Johan har ju barnen på klättring på lördagarna,” säger hon långsamt, och jag ser något i hennes ögon. Vet hon vad jag tänker? Anar hon?

“Ja,” säger jag, och mitt hjärta slår snabbare. “Fyra timmar varje lördag. Så jag är ensam hemma då.”

“Perfekt för löpträning,” säger hon, och det finns något i hennes röst, något som antyder att hon vet att det handlar om mer än bara löpning.

Jag får en förhoppning, vågad och farlig. Kanske… kanske kan det som börjat här fortsätta hemma. Kanske kan fantasin, den jag haft i två nätter nu om Johan och Hanna, bli något mer. Inte verklighet kanske, men… något närmare.

“Lördag?” säger hon.

“Lördag,” bekräftar jag.

Vi ser på varandra. Detta är inte slut. Och kanske, bara kanske, är det bara början på något större än vad vi vågar säga högt.

På morgonen packar vi, åker hem. I bilen pratar vi som vanligt.