Hela dagen ligger känslan där, precis under ytan. När vi åker lift tillsammans, när vi pausar för lunch, när hon skrattar åt något jag säger. Jag ser det i hur hon möter min blick en sekund för länge, i hur hon vänder bort den en sekund för snabbt.

Vi pratar om allt möjligt – barnen, jobbet, en film hon sett – men det vi inte pratar om fyller luften mellan oss mer än orden vi säger.

Afterskin blir en upprepning av igår. Samma täta dansgolv, samma berusade stämning, samma killar som pressar sig mot oss. En mörkhårig kille drar mig intill sig, hans händer på mina höfter genom skidbyxorna, och jag låter det ske. Njuter av uppmärksamheten och känner upphetsningen i hela kroppen.

“Du är sjukt het!” ropar Mia till mig från andra sidan dansgolvet. Hon har själv två killar omkring sig.

Lisa dansar bredvid, hennes kille har händerna under hennes jacka. “Detta hade jag inte planerat men fan va jag älskar uppmärksamhet!” skriker hon.

Vi skrattar alla, berusade och fria. Anna och Sara står vid bardisken och raggar med en hel grupp killar. Vi sporrar varandra, hejar på varandra. Alla är vi vinnare ikväll.

Men jag söker hela tiden efter Hanna med blicken. Och varje gång jag hittar henne tittar hon redan på mig.

Kvällen på klubben eskalerar snabbare än igår. Vi har druckit mer, vågar mer. Min klänning är mörkblå idag, lika tunn som gårdagens, lika bar under. Ingen BH, inga trosor. Bara ett tunt tyg som knappt döljer något.

Killen som dansar med mig är yngre, kanske trettio. Vältränad, tatuerad, självsäker. Hans händer glider över min kropp genom det tunna tyget, känner konturen av mina höfter, mina sidor. När han når midjan och känner genom tyget att det inte finns någon resår – inga trosor, inget annat – stannar han upp och tittar på mig med mörknade ögon.

“Inga…?”

“Inga vad?” Svarar jag och drar honom närmare för att bekräfta hans tanke.

“Fuck,” mumlar han och hans händer är överallt nu. Gnuggar mina bröst genom tyget, mina hårda bröstvårtor. Glider ner över mina höfter, känner konturen av min kropp.

Han pressar sin bula mot mig, och jag känner exakt hur hård han är. Tjock, pulsande, desperat. Hans hand pressar mot mitt sköte genom det tunna tyget.

“Du är genomblöt,” viskar han mot mitt öra. “Jag kan känna det genom klänningen.”

Jag blir våt omedelbart. Så våt att fukten tränger igenom tyget. Min kropp reagerar innan mitt sinne hinner ikapp.

Jag ger ifrån mig ett kvävt ljud och hans grepp om mig hårdnar.

“Vill du…?” frågar han, men jag skakar på huvudet.

“Inte här,” viskar jag, fast det nästan är en lögn. En del av mig vill att han ska fortsätta, att han ska röra mig mer.

En annan kille dyker upp bakom mig. Hans händer hittar mina höfter, drar mig bakåt mot honom. Jag känner hans bula pressa mot min rumpa, hård och krävande. Nu är jag klämd mellan två igen. Tittar på honom, det är samma kille som igår.

Fyra händer utforskar varje kurva av min kropp. Han framför gnuggar mina bröst genom tyget, mina bröstvårtor är så hårda att det nästan gör ont. Han bakom smyger in händerna under min klänning bakifrån, tar tag om min nakna rumpa. Hans kropp döljer vad han gör.

Jag blir ännu våtare. Hans fingrar knådar mina skinkor, sedan gör han som igår, smyger sig längre fram med fingrarna. Jag särar lite på benen och hans fingertoppar når in mellan mina ben bakifrån, stryker över mitt våta sköte innan han plötsligt trycker in två fingrar djupt.

“Fan,” viskar han mot mitt öra. Hans fingrar känner fukten, hur genomblöt jag är. Allt dolt av hans kropp bakom mig.

Jag tittar upp och hittar Hanna. Hon står längre bort och tittar på mig. Inte dansar, bara står där och tittar. Hon är också klämd mellan två killar, deras händer överallt på hennes kropp, men hennes ögon är låsta på mig.

Killen bakom henne har händerna synliga på hennes bröst genom klänningen, knådar dem öppet. Killen framför har armarna runt henne, och från hans position kan jag ana att hans händer är någonstans mellan hennes ben. Jag ser hur hennes mun öppnar sig, hur hennes kropp svarar.

Men hon tittar fortfarande på mig.

Våra blickar möts över dansgolvet, och något går mellan oss. Något elektriskt och förbjudet. Vi ser varandra få njutning, ser varandras kroppar reagera på främmande händer.

Killen framför mig pressar sin bula hårdare mot min mage. “Du driver mig galen,” mumlar han.

Killen bakom har flyttat upp händerna till höften igen och juckar nu mot min rumpa, rör sig rytmiskt. “Jag vill ta dig,” viskar han mot mitt öra.

Men jag skakar på huvudet igen. Inte mer än detta. Men det här… det här är nästan för mycket ändå.

Jag känner hur något börjar byggas upp inom mig. Värmen sprider sig från mitt underliv, mina muskler börjar spännas. Jag är nära att komma, här, mitt på dansgolvet, klämd mellan två främmande killar.

Men jag stoppar det. Andas djupt, försöker lugna ner min kropp. Inte här. Inte så.

“Titta på Linn och Hanna!” hör jag Sara skrika någonstans. “De är helt sjuka!”

De andra tjejerna skrattar och hejar på, men jag bryr mig inte. Allt jag ser är Hanna, hennes upphetsade ansikte, hennes kropp mellan två killar, och vetskapen att hon ser mig på samma sätt.

Någon gång senare lyckas jag vrida mig loss. Killarna protesterar men jag går redan, söker mig fram genom mängden. Jag måste röra mig, måste ta mig bort innan jag gör något jag ångrar.

Jag hamnar vid bardisken, beställer vatten. Mia dyker upp bredvid mig.

“Du är ju helt galen,” säger hon och skrattar. “Två killar samtidigt?”

“Du med,” säger jag och nickar mot hennes egen situation.

“Jo, men fan.” Hon fläktar sig. “Jag är så jävla kåt att jag skulle kunna dö.”

“Jag med,” erkänner jag.

Lisa kommer också, hennes ansikte är rött och svettigt. “Hallå, är det bara jag eller är de här killarna helt galna i år?”

“Det är vi som är galna,” säger Anna som också dyker upp. “Inga trosor, inga BH:ar. Vi är ju ute efter trubbel.”

Vi skrattar alla, men det är sant. Vi tigger om trubbel.

När kvällen är slut och vi ska hem söker jag efter Hanna. Hon står redan vid utgången och väntar. När jag kommer fram tar hon min hand helt naturligt.

På vägen hem säger vi ingenting. Men hennes hand i min känns brännande het, och jag vet att vi båda tänker samma sak.

Nu, tillbaka i stugan, står vi i sovrummet. Luften känns tjock, laddad.

“Jag är så varm,” säger Hanna och drar klänningen över huvudet.

Jag klär av mig också, långsamt. Det tunna nattlinnet känns nästan för mycket idag, men jag drar det över huvudet.

Hanna står kvar helt naken och letar efter sitt nattlinne. Svetten glänser fortfarande på hennes hud. Sedan vänder hon sig mot mig, håller ögonkontakt medan hon drar på sig sitt vita linne.

“Sov gott,” viskar hon när vi kryper ner i sängen.

“Du med.”

Jag släcker lampan. Mörkret faller över oss, men spänningen finns kvar.

Jag ligger på rygg under mitt täcke. Mitt hjärta slår redan snabbare. Jag är fortfarande upphetsad från kvällen, fortfarande våt mellan benen.

Tystnaden är tjock. Jag hör hennes andning, lite för snabb, lite för hackig.

Sedan hör jag det. Prasslet från hennes täcke. Men denna gång är det inte försiktigt. Det är tydligt, öppet.

Hennes andning förändras omedelbart, blir djup och tung. Ett litet ljud slipper ut, fritt och öppet.

Min kropp reagerar. Värmen exploderar i mitt underliv. Jag låter min hand glida ner under mitt täcke, drar upp linnet. Inga trosor i vägen.

Jag är genomblöt. Så våt att mina fingrar glider genom fukten utan motstånd. Min knopp är svullen, känslig, och när jag rör vid den ger jag ifrån mig ett ljud.

Hannas andning hackar sig när hon hör mig. Prasslet från hennes täcke ökar.

Vi är medvetna nu, båda två. Vi vet att den andra vet. Men vi fortsätter.

Jag låter två fingrar glida in, känner hur jag pulserar runt dem. Jag är så våt att de glider in utan motstånd, men jag rör dem ändå försiktigt först. Långsamma rörelser in och ut, medan min tumme hittar min knopp och börjar cirkla.

“Ah,” hör jag Hanna viska.

Det får något att explodera inom mig. Igår höll vi inne så mycket vi kunde. Men nu… nu är det annorlunda. Vi vet båda att den andra hör, att den andra vet. Det finns ingen anledning att gömma sig längre.

Min hand rör sig snabbare, fingrarna arbetar djupare. Jag låter ett litet ljud slippa ut, testar gränserna. Hanna svarar omedelbart med sitt eget ljud, lite högre än igår.

Vi kommunicerar genom ljuden nu. Varje stön, varje flämtning, driver den andra vidare.

Jag tänker på killarna från ikväll, på deras händer, deras bulor. Hur killen bakom mig smög in händerna under min klänning, kände min våthet direkt med sina fingrar. Hur desperat han var efter mig.

Men mest tänker jag på Hanna här bredvid mig. Och på Johan.

Igår var tanken ny, skrämmande nästan. Men nu kommer den lättare, mer detaljerad. Jag föreställer mig Johan mellan Hannas ben, hans händer som sprider hennes lår. Inte försiktigt, utan bestämt. Han vill henne.

Jag låter ett tredje finger glida in, fyller mig mer. Börjar stöta dem in och ut i en stadig rytm. Min tumme pressar hårdare mot min knopp.

I min fantasi böjer Johan sig ner, kysser Hannas lår, smeker uppåt. Hans tunga hittar hennes sköte, smakar henne. Hon stönar – precis det ljudet jag hör bredvid mig nu – och griper tag i hans hår.

Jag ger ifrån mig ett djupare stön, låter Hanna höra hur upphetsad jag är. Hon svarar med sitt eget, längre, mer intensivt. Vi driver varandra högre.

Min hand arbetar snabbare nu. Tre fingrar som stöter in och ut, tummen som cirklar min knopp. Jag är så våt att jag hör det, hör det fuktiga ljudet varje gång mina fingrar glider in.

I fantasin tar Johan sin tunga från Hanna, ställer sig på knä mellan hennes ben. Hans kuk är hård, tjock. Jag ser den tydligt framför mig – inte som en abstrakt tanke utan som en verklig bild. Jag känner den, vet exakt hur den ser ut, hur den känns.

Han sätter ollonet mot hennes öppning. Glider in, centimeter för centimeter. Hennes kropp tar emot honom, hennes veck sluter sig om hans längd. Hon ger ifrån sig ett långt, utdraget stön när han fyller henne helt.

“Fuck,” viskar jag ofrivilligt.

Bredvid mig ökar Hannas ljud. Jag hör hur hennes kropp arbetar mot madrassen, hur hennes täcke skiftar i en allt snabbare rytm. Hon är nära, jag känner det.

Men jag vill inte komma än. Jag saktar ner, tar bort ett finger, går tillbaka till mjukare rörelser. Bygger upp mig igen. Drar ut på det.

I fantasin börjar Johan röra sig. Långsamma stötar först, drar sig nästan helt ut och glider sedan in igen. Jag ser varje detalj – hur hans kuk glänser av hennes väta när han drar ut, hur hennes veck följer med hans rörelse, hur hon öppnar sig för att ta emot honom igen.

Hanna ger ifrån sig ett frustrerat ljud bredvid mig. Hon var nära, och ska jag få henne att vänta. Jag ler i mörkret.

“Inte än,” viskar jag så lågt att jag knappt kan höra det själv.

Men hon hör. Jag hör hur hon också saktar ner, hur hennes andning kämpar för att inte bli för intensiv.

Vi bygger upp oss tillsammans nu, medvetet. Drar ut på det. Gör det till något mer än bara att komma.

Mina fingrar arbetar igen, två nu, långsamt in och ut. Min tumme cirklar min knopp med lätta, retande rörelser. Det är nästan för lite, nästan plågsamt. Men det är vad jag behöver.

I fantasin ökar Johan takten. Hans stötar blir snabbare, hårdare. Jag ser det framför mig så tydligt – hur hennes bröst studsar med varje rörelse, hur hennes ben sluter sig hårdare om hans höfter, hur hennes händer griper hans rygg, naglarna gräver in i hans hud.

Jag ser det framför mig. Hur hans rumpa spänns när han stöter in i henne. Hur hans kuk glider in och ut, blank och hal av hennes våthet. Hur hennes ansikte förvrängs av njutning varje gång han träffar rätt djupt inne i henne.

Jag ser hennes kropp reagera på hans. Ser hur hennes inre muskler griper om honom, försöker hålla kvar honom. Hur hennes höfter stöter upp för att möta hans.

Och jag hör dem. Hans djupa stön när hon kniper hårt om honom. Hennes skrik när han träffar den perfekta punkten. Ljudet av hud mot hud, våt och intensiv.

Tanken gör mig ännu våtare. Jag vill se det. Vill sitta där och titta på när min man tar henne, när han får henne att komma. Vill höra henne skrika hans namn precis som hon skriker nu, här bredvid mig.

Jag låter tre fingrar glida in igen, fyller mig helt. Börjar röra dem snabbare, stöta hårdare. Min tumme pressar mot min knopp med perfekt tryck.

Bredvid mig ökar Hannas ljud igen. Vi är synkroniserade nu, bygger upp oss tillsammans. Jag hör varje förändring i hennes andning, vet exakt var hon är.

“Mer,” viskar hon plötsligt, så lågt men så tydligt.

Jag svarar genom att öka min egen takt. Mina fingrar arbetar febrilt nu, stöter in och ut i en desperat rytm. Min tumme cirklar min knopp hårt, snabbt.

I fantasin är Johan nära. Jag ser det i hur hans kropp rör sig, hur hans stötar blir mer oregelbundna. Hanna känner det också, drar honom närmare, vill ha allt av honom.

“Johan,” viskar jag ofrivilligt, förlorad i fantasin.

Bredvid mig blir Hanna plötsligt helt tyst. Ett ögonblick av absolut stillhet. Sedan hör jag henne ge ifrån sig ett litet, överraskat ljud.

Hon hörde. Hon hörde mig säga hans namn.

Men istället för att sakta ner ökar hon. Hennes ljud blir högre, mer intensiva. Hon vet nu. Hon vet vad jag fantiserar om.

Och det gör henne ännu mer upphetsad.

Tanken fäller mig nästan. Att hon vet, att hon hör mig fantisera om Johan med henne, och att det gör henne upphetsad…

Mina fingrar arbetar desperat nu. Jag är så nära, så nära. Mina lår darrar, mina tår kröker sig. Svetten rinner över min kropp.

I fantasin kommer Johan. Jag ser hur han stöter djupt in en sista gång, hur hans kropp spänns, hur han fyller henne. Och Hanna kommer samtidigt, hennes kropp drar ihop sig runt honom, mjölkar honom på allt.

“Hanna,” viskar jag desperat.

Hon svarar med ett djupt stön, och sedan hör jag hur hon kommer. Hennes kropp som arbetar mot madrassen, hennes ljud som fyller rummet, helt fria nu. Hon gömmer sig inte längre.

Det fäller mig. Orgasmen slår genom mig i vågor, kraftigare än igår. Jag låter mig själv stöna, låter ljuden komma fritt. Mina inre muskler drar ihop sig runt mina fingrar i kramp efter kramp, våg efter våg. Det fortsätter och fortsätter, starkare och längre än jag trodde var möjligt.

Vi kommer tillsammans, ljudet av våra stön blandas i mörkret. Ingen gömmer sig längre. Vi delar det helt.

När det äntligen börjar lägga sig ligger vi tysta, båda andas tungt. Jag drar långsamt ut mina fingrar, känner hur utmattad min kropp är.

Jag hör hur hon rör sig, vänder sig mot mig. Jag gör likadant.

Hennes ögon glänser i mörkret. Vi bara tittar på varandra.

Till slut vänder hon sig bort. Jag gör detsamma.

Men denna gång känner jag hennes värme tydligare, som om avståndet minskat.

“Linn,” viskar hon plötsligt.

“Ja?”

“I morgon…”

Hon tystnar.

“I morgon åker vi ut igen,” säger hon. “Sista kvällen.”

“Ja.”

Tystnad. Sedan, så lågt:

“Jag ser fram emot det.”

“Jag med.”

Vi säger inget mer. Men jag vet att något kommer hända i morgon. Något som kommer förändra allt.

Till slut kommer sömnen, tung och djup.

På morgonen vaknar jag av att hon rör sig. Hon står redan vid fönstret, fortfarande i sitt nattlinne, och tittar ut över snölandskapet.

“God morgon,” säger hon när hon märker att jag är vaken.

“God morgon.”

Vi klär oss i tystnad, båda medvetna om vad som hände i natt.