Sanna stod i klassrummet igen. Harry stod med ryggen vänd mot henne vid katedern och fifflade med några papper på skrivbordet, bakom honom såg hon hur den sista klasskamraten lämnade salen.
Hej, hälsade hon.
Harry vände sig om. Hans breda, långa kropp kastade en skugga över henne när han rätade på ryggen, han var så mycket större än henne. Inte bara längden — han tornade upp sig som en vägg av auktoritet, tyngd och självsäkerhet.
"Hej, Sanna," hälsade han, rösten lika jämn som alltid.
Hon såg hur hans blick svepte över henne. Hon hade valt med omsorg den här morgonen: sandaler som blottade hennes fötter, en vit urringad klänning med blå blommor som framhävde hennes generösa former utan att se för uppenbart ut.
Hon ville att han skulle titta, och nu gjorde han det — en snabb, bedömande rörelse över hennes bröst, hennes midja, hennes ben.
"Jag... uhm, tyckte om vad som hände igår," sa hon, och kände hur nervositeten smög sig in i rösten trots hennes försök att låta samlad.
"Vad bra," sa Harry, och ett litet leende drog över hans grova, skäggiga ansikte.
Åh, frustrerande man. Han gav henne inget. Inte en antydan om att han hade tänkt på henne, inte ett erkännande av att det hade varit något särskilt. Han kunde väl åtminstone säga att det var ömsesidigt. Ge henne lite bekräftelse, något att hålla sig fast vid.
"Tyckte du om det?" frågade hon, och hörde hur patetiskt behovet lät i hennes egen röst.
"Jo, tack," svarade han, som om hon hade frågat om kaffet i fikarummet.
Hon svalde och tog modet till sig. Ett steg framåt, sedan ytterligare ett, tills hon stod mindre än en halv meter ifrån honom. Hon kunde känna doften av honom. Hennes fingrar trevade fram hans slips, mörkt siden som kontrasterade hans vita skjorta, och hon fingrade på den med ett leende hon hoppades såg självsäkert ut.
"Kan vi kanske göra det igen?" sa hon, och gav honom sitt bästa leende — det som brukade få män att göra vad hon ville.
Harrys hand rörde sig snabbt. Han fattade tag om hennes höfter, och hon pep till av överraskning när han flyttade sig bakåt och satte sig på skrivbordet bakom sig. Hans grepp drog med henne, och hon tog ett par stapplande steg, hamnade mellan hans ben, stod i hans famn.
När Harry satt var han lika lång som henne. Hans stora mage pressade mot hennes, och hennes stora bröst lade sig som en hylla ovanpå hans mage. Hon såg in i hans blå ögon, såg hur skuggorna från skrivbordslampan dansade över hans ansikte. Hennes hjärta slog snabbare. Hans parfym invaderade henne, fyllde hennes näsborrar, trängde in i hennes medvetande. Han luktade fantastiskt.
"Vad vill du få ut av det här, Sanna?" frågade han.
Samtidigt som han talade gled hans högerhand ned över hennes svank, en långsam, ägande rörelse, och fortsatte ned mot hennes rumpa. Hennes klänning gled lätt upp när hans hand följde tyget.
Hon svalde. "Eh... vad menar du?"
"Vad är din agenda här och nu?"
Vad skulle hon säga? Hon tyckte om honom, mer än så — hon ville ha sex med honom, ville känna hans händer på sig igen, ville förlora kontrollen som hon aldrig förlorade den. Hon tyckte om hur han tagit kontrollen över henne, hans självsäkerhet, hans stil, hans lugn.
"Jag skulle vilja lära känna dig," fick hon fram, orden klumpiga i hennes mun.
Samtidigt började Harrys vänsterhand smeka hennes bröst utanpå klänningen, en lätt, nästan nonchalant beröring som fick hennes bröstvårtor att hårdna mot tyget.
"Mmm... du vill bli min vän?"
"Eh, ja... eller jag..."
"Du vill bli min älskarinna..."
"Ja, det vill jag," bekräftade hon snabbt, alltför snabbt, och kände hur hon rodnade vid sin egen ivrighet.
Harry kramade om hennes ena skinka hårt, fingrarna grävde sig in i köttet. "Jag har inga älskarinnor, Sanna."
Nej, tänkte hon, hjärtat sjönk. Blev hon nekad?
Men hans hand som smekt hennes bröst förde han upp till hennes ansikte, och hans pekfinger rörde sig vid hennes läppar. Utan att tänka sög hon instinktivt in det, kände hur hans hud smakade salt.
"Tar jag mig en flicka är hon min slampa eller än mindre," sa han, rösten lika lugn som om han diskuterade tentamensfrågor. "Hon får vad jag ger."
Harrys högerhand letade sig in under hennes klänning, bakifrån, upp längs hennes ben. Hon hade inga trosor på sig — hade inte haft det på hela dagen, ett litet trick hon hoppats skulle ge henne fördelar.
"Och jag tar vad jag vill ha."
Hans hand nådde hennes troslösa sköte, och hon särade på benen utan att han bad om det, utan att hon kunde hejda sig. Hans fingrar möttes av våthet, av hennes uppenbara upphetsning, och hon skämdes nästan över hur kåt hon var, hur lite det hade tagit.
"Mm, åhhhh," stönade hon, fortfarande sugandes på Harrys stora finger.
"Du är en sådan kåt liten stygg flicka, Sanna."
Harrys tumme trycktes in mellan hennes skinkor, pressade lätt mot hennes bakre öppning, samtidigt som pekfingret från hans andra hand gled in i henne. Hon var så våt att det inte fanns något motstånd, bara en smidig glidning in i hennes hetta.
Hon skämdes nästan över hur våt hon var, hur kåt, hur mycket hon ville det här trots — eller kanske på grund av — hans ord.
"Fnnnmm," stönade hon, och kände hur knäna började vekna.
"Jag förväntar mig lydnad, Sanna," sa han.
Hans finger i hennes fitta började röra sig in och ut, en långsam rytm som fick hennes andning att gå tung.
"Är det förstått?"
"Mmm," mummade hon, nickade så svagt att hon nästan inte visste om han märkte det, fortsatte suga på fingret som fortfarande vilade mellan hennes läppar.
"Jag tränar och utmanar. Vill du bli tränad? utmanad?"
Sanna var oförmögen att riktigt ta in orden. Hon ville inte ge honom en anledning att sluta fingerpulla henne, ville inte riskera att denna underbara, förnedrande, upphetsande behandling skulle upphöra.
"Mmm," nickade hon igen.
"Jag kommer använda din kropp för min egen vinning."
Han drog ut fingret ur hennes mun, och hon kände hur tom den kändes utan det. Hans vänsterhand förde han ned mot hennes rumpa, och snart kände hon hur tummen som masserat hennes rövhål flyttades, ersattes av hans grova, plaskvåta pekfinger som trycktes upp i hennes alltför tajta stjärt.
"Ahhhhjjj," hon bet sig i läppen.
Det gjorde ont. En brännande, stretande smärta som fick henne att spänna sig.
"Slappna av," kommenderade Harry.
Samtidigt tryckte han långsamt men skoningslöst fingret djupare, och hon kände hur hennes kropp ville protestera, ville stöta bort honom, men hon stod stilla, lydde, tog emot.
"Aaaahh, åååhhh." Sanna var kluven mellan den absoluta, underbara njutningen som fingret i hennes mus förmedlade — snabbare nu, hårdare — och smärtan från rumpan som stretade och brann.
"Du är vansinnigt tajt i rumpan, Sanna," konstaterade Harry, som om han kommenterade hennes tentaresultat. "Brukar du inte låta pojkarna stjärtknulla dig?"
"Ahh, nej, jag tycker int..."
"Nej!" sa Harry bestämt, och fingret i hennes stjärt tryckte till som en varning. "Här ska hon inte tycka. Sanna ska lyda och ta emot."
"En riktig kvinna" Hans röst mullrade som att det han nu sa, var av stor vikt, "kan ta bra mycket mer än ett finger i röven. Och! Med en röv som din Sanna är det förväntat av mig att du lär dig att sära på skinkorna för att välkomna mig och de mina.
Hon svalde. Vad menade han? Men hon kunde inte fråga nu.. än mindre protestera.. inte när han hade henne så här, inte när hennes kropp skrek efter mer trots — eller på grund av — förnedringen.
"Är det förstått?" frågade han.
Hon svalde igen, kände hur fingrarna i hennes båda hål rörde sig i olika takt, skapade en disharmoni av sensationer som fick hennes tankar att splittras. "Ja," fick hon fram.
"Duktig flicka."
Nu var hans finger hela vägen upp till knogen begravt i hennes bak, och hon kände hur han rörde fingertoppen inne i henne, en liten cirklande rörelse som fick henne att stöna högt.
Samtidigt ökade fingret i hennes hungriga mus tempot, pumpade in och ut snabbare.. Hårdare, mer bestämt.
Harry kände hur flickans motstånd — om det så funnits något från början — smälte undan. När han lutade sig fram och kysste henne öppnade hon ivrigt munnen, och hans tunga fann hennes. Hennes tunga var ivrig och oerfaren, slickade mot hans som om hon letade efter godkännande.
Samtidigt blev hennes stön högre.
"Åååååååhhh." Sanna började skaka.
Hon kom. Hennes ben började krampa ihop, musklerna spändes i vågor av utlösning, men hans stora, starka händer lät henne inte komma undan. Han höll henne fast, fingrarna fortsatte arbeta i henne, och hon kom igen, och igen, och igen. Orgasmerna avlöste varandra som vågor mot en strand, och hon kunde inte stoppa dem, kunde inte kontrollera dem, kunde bara ta emot.
Harry hade aldrig varit med om något liknande.
Han insåg plötsligt att ingen av dem hade låst dörren, att vem som helst kunde komma in, att risken som tagits, varit nog. Han drog sig ur henne — båda händerna lämnade hennes kropp samtidigt, och hon kved av förlusten — och flyttade hennes fortfarande krampande kropp så att hon låg på mage över skrivbordet. Hennes bröst pressades mot det kalla träet, hennes klänning hade åkt upp och blottade hennes runda, stora rumpa.
Han gav henne en dask — hård, bestämd, ett klatschande ljud som ekade i det tomma rummet — konkluderade han mötet.
"Vi ses," sa han, och lämnade salen.
Sanna Larsson låg kvar över skrivbordet, benen fortfarande skakande, hennes kön pulserande av ouppfylld hunger. Hon kände sig som en slampa, men fyfan vad skönt det varit!