En julaftons ritt, del 3
Fick feeling så här kommer del 3 av "En julaftons ritt".
--------
Nyårsafton
Det hade gått fem dagar sedan julafton. Gunnar hade inte hörts av - inga sms, inga samtal, inga oväntade besök. Stina hade nästan börjat tro att det hela var en dröm. En våt, skamfull dröm som hon kunde lägga bakom sig.
Men nu var det nyårsafton och Martin hade bjudit över sin pappa, och Emma och Olivia var bjudna sedan långt tillbaka. Elsa sov hos sin mormor över natten.
Gunnar kom vid 18, Emma och Olivia var redan där. Han var klädd i en mörkgrå skjorta, uppknäppt i halsen, och mörka byxor. Hans blick svepte över Stina när han klev in, inte uppenbart, men med en intensitet som fick hennes hud att hetta. Han tog hennes hand i ett fast grepp, tummen strök över hennes handrygg innan han släppte.
Kvällen flöt på. De åt middag, skålade, skrattade. Gunnar var artig, närvarande, självsäker. Men hela tiden kände Stina hans blick på sig. Inte uppenbart. Bara då och då. En sekund. Två sekunder. Lång nog att hon skulle märka det. Lång nog att hennes kropp skulle svara.
När klockan var 23.30 var det dags att förbereda för fyrverkerier. Martin, Emma och Olivia tjoade exalterat.
- Jag måste byta om bara, sa Stina medan dom knäppte jackorna.
- Skynda dig, men glöm inte champagnen! sa dom i munnen på varandra och försvann ut i trädgården för att förbereda fyrverkerierna.
Stina hörde dörren slå igen. Hon stod kvar i vardagsrummet och såg hur Gunnar också tog på sig jackan. Han nickade mot henne.
- Vi ses där ute.
Stina andades ut. Hon gick in i sovrummet. Hon behövde byta om, klänningen var för tunn för att stå ute i kylan i en halvtimme.
Hon öppnade garderoben och plockade fram ett par tjocka strumpbyxor och en varm, lång, stickad klänning. Hon drog av sig klänningen och stod i bara trosor och bh.
Hon såg inte Gunnar i dörröppningen men hon kände närvaron.
Hon vände sig om. Jackan var fortfarande på. Han såg på henne, på hennes nästan nakna kropp, med en blick som fick hennes mage att vända sig.
- Gunnar... började hon och sträckte sig efter klänningen för att täcka sig.
- Släpp den, sa han lågt och stängde dörren bakom sig. Du behöver den inte.
Han låste dörren. Ljudet av regeln som gick i lås ekade i rummet.
- Jag trodde du gick ut med dom andra, sa hon och backade mot sängen.
- Jag tänkte gå ut, sa han och gick mot henne med långsamma, självsäkra steg. Sen ändrade jag mig.
Stina backade ännu mer. Hennes rygg mötte sängkanten.
- Dom kan komma in, viskade hon.
- Dom är upptagna, sa han. Och dörren är låst.
Gunnar ställde sig precis framför henne. Hon satt nu på sängkanten, med honom stående över sig. Hans blick svepte över hennes kropp, bh:n som knappt täckte hennes bröst, trosorna som var hennes enda skydd.
Han rörde vid hennes axel, lätt, nästan ömt. Sedan gled hans hand ner över hennes nyckelben, över bröstets överdel, ner mot bh:ns kant. Stina rös av hans beröring, vad den gjorde med hennes kropp. Hennes fitta. Hon var plaskvåt. Hon ville inte, ändå ville hon inget annat.
Han såg på henne. Hennes bröst, hennes nakna hud, hennes blossande kinder. Hon kände hur fukten samlades mellan benen, hur hennes kropp svek henne.
Gunnar puttade henne bakåt. Hon föll ner på sängen med honom över sig. Hans ena hand smekte hennes bröst, fingrade på bröstvårtan. Den andra handen gled ner över hennes mage, ner mot trosorna.
Hon kved svagt.
- Gunnar nej. Vi borde inte..
- Öppna benen, sa han.
Hon gjorde det. Långsamt, skamset, men hon gjorde det.
Hans fingrar sökte sig innanför trosorna. Han kände hennes blöta fitta. Hans finger gled in i henne, långsamt, djupt. Lätt.
Hon vred på huvudet och bet sig i läppen. Njöt av hans beröring men skämdes för att visa det.
- Du är så blöt, skrockade han. Så redo.
Gunnar drog av hennes trosor i en enda rörelse. De hamnade på golvet. Sedan reste han sig och drog av sig byxorna. Hans kuk var redan hård, redo.
Han knäböjde på sängen mellan hennes ben. Hans händer grep hennes höfter och drog henne mot sig.
- Jag vill höra dig, sa han. Stöna för mig Stina. Men inte för högt.
Och sedan pressade han in sig i henne. I ett enda, djupt, långsamt tag. Hon stönade ett lågt, dämpat ljud som hon knappt kände igen som sitt eget. Hans kuk var så skön i hennes fitta. Hon ville inte erkänna det men hon hade längtat efter den.
Gunnar började röra sig. Hårda, intensiva, djupa stötar som fick henne att känna varenda millimeter. Hans ansikte var över hennes, hans blick intensiv. Hans ena hand höll hennes höft, den andra smekte hennes bröst. Sängen gungade och gnisslande högt.
Stina kände hur han fyllde henne. Hur hans rytm blev ännu snabbare, hårdare. Hon slöt ögonen. Skammen var där, brinnande, kvävande, men njutningen var starkare. Hennes höfter mötte hans rörelser. Hennes fingrar grävde in i hans rygg. Hennes orgasm kom plötsligt och hon nästan skrek ut sin njutning men hann hejda sig.
Gunnar skrockade nöjt och ökade farten. Hårda, bestämda stötar som fick hennes kropp att skaka. Hans andedräkt var tung. Han viskade något men hon hörde inte vad. Hans röst fick henne dock att hetta ännu mer.
Hon kände en ny orgasmen byggas upp. Djupt i magen. Växande. Oundviklig. Gunnar måste ha sett det för han greppade hennes höfter hårdare och pumpade ännu intensivare.
- Kom, sa han frustande. Kom för mig.
Och hon gjorde det. Hon exploderade med ett dämpat skrik och hennes kropp krampade runt hans kuk. Gunnar tryckte in sig en sista gång och kom i henne, hårt och med ett lågt stön innan han föll ihop bredvid henne.
De låg stilla en stund sedan reste sig Gunnar. Han drog på sig byxorna och tittade på Stina som låg kvar, darrande, med benen fortfarande isär, med hans säd som rann ur henne.
Han gick bort till dörren och låste upp den. Sedan vände han sig mot henne.
- Du har fem minuter på dig att byta om, sa han. Sen kommer dom undra vart vi tog vägen.
Han öppnade dörren och var borta.
Stina låg kvar. Hennes kropp skakade fortfarande. Hon kände sig tom, fylld, skamsen, upphetsad, allt på en gång. Hon hade kommit två gånger. Det hade aldrig hänt med Martin.
Hon reste sig till slut med darrande ben och torkade av sig. Hon drog på sig strumpbyxorna och den vsrma, stickade klänningen. I spegeln såg hon sina röda kinder, sitt röriga hår, sina blanka ögon. Hon drog ett djupt andetag och gick ut i kylan.
Martin stod på uppfarten med tändaren. Han log när han såg henne.
- Där är du! Kom! Men, var är champagnen? Vad gjorde du där inne, det tog ju jättelång tid.
Hon gick fram och ställde sig bredvid honom. Han lade armen om henne och tittade frågande på henne.
- Är du andfådd?
Gunnar stod på andra sidan Martin. Han såg på Stina över Martins axel.
Kyrkklockorna började ringa. De räknade ner. Tolvslaget kom. Fyrverkerier smällde på himlen. Martin kysste henne.
- GOTT NYTT ÅR, skrek Emma och Olivia i kör.
Stina kände fortfarande Gunnars blick på sig. Och hon visste att detta bara var början.
Hans läppar formade orden, för tyst för att någon annan skulle höra.
- Jag sover över inatt..
--------
Nyårsafton
Det hade gått fem dagar sedan julafton. Gunnar hade inte hörts av - inga sms, inga samtal, inga oväntade besök. Stina hade nästan börjat tro att det hela var en dröm. En våt, skamfull dröm som hon kunde lägga bakom sig.
Men nu var det nyårsafton och Martin hade bjudit över sin pappa, och Emma och Olivia var bjudna sedan långt tillbaka. Elsa sov hos sin mormor över natten.
Gunnar kom vid 18, Emma och Olivia var redan där. Han var klädd i en mörkgrå skjorta, uppknäppt i halsen, och mörka byxor. Hans blick svepte över Stina när han klev in, inte uppenbart, men med en intensitet som fick hennes hud att hetta. Han tog hennes hand i ett fast grepp, tummen strök över hennes handrygg innan han släppte.
Kvällen flöt på. De åt middag, skålade, skrattade. Gunnar var artig, närvarande, självsäker. Men hela tiden kände Stina hans blick på sig. Inte uppenbart. Bara då och då. En sekund. Två sekunder. Lång nog att hon skulle märka det. Lång nog att hennes kropp skulle svara.
När klockan var 23.30 var det dags att förbereda för fyrverkerier. Martin, Emma och Olivia tjoade exalterat.
- Jag måste byta om bara, sa Stina medan dom knäppte jackorna.
- Skynda dig, men glöm inte champagnen! sa dom i munnen på varandra och försvann ut i trädgården för att förbereda fyrverkerierna.
Stina hörde dörren slå igen. Hon stod kvar i vardagsrummet och såg hur Gunnar också tog på sig jackan. Han nickade mot henne.
- Vi ses där ute.
Stina andades ut. Hon gick in i sovrummet. Hon behövde byta om, klänningen var för tunn för att stå ute i kylan i en halvtimme.
Hon öppnade garderoben och plockade fram ett par tjocka strumpbyxor och en varm, lång, stickad klänning. Hon drog av sig klänningen och stod i bara trosor och bh.
Hon såg inte Gunnar i dörröppningen men hon kände närvaron.
Hon vände sig om. Jackan var fortfarande på. Han såg på henne, på hennes nästan nakna kropp, med en blick som fick hennes mage att vända sig.
- Gunnar... började hon och sträckte sig efter klänningen för att täcka sig.
- Släpp den, sa han lågt och stängde dörren bakom sig. Du behöver den inte.
Han låste dörren. Ljudet av regeln som gick i lås ekade i rummet.
- Jag trodde du gick ut med dom andra, sa hon och backade mot sängen.
- Jag tänkte gå ut, sa han och gick mot henne med långsamma, självsäkra steg. Sen ändrade jag mig.
Stina backade ännu mer. Hennes rygg mötte sängkanten.
- Dom kan komma in, viskade hon.
- Dom är upptagna, sa han. Och dörren är låst.
Gunnar ställde sig precis framför henne. Hon satt nu på sängkanten, med honom stående över sig. Hans blick svepte över hennes kropp, bh:n som knappt täckte hennes bröst, trosorna som var hennes enda skydd.
Han rörde vid hennes axel, lätt, nästan ömt. Sedan gled hans hand ner över hennes nyckelben, över bröstets överdel, ner mot bh:ns kant. Stina rös av hans beröring, vad den gjorde med hennes kropp. Hennes fitta. Hon var plaskvåt. Hon ville inte, ändå ville hon inget annat.
Han såg på henne. Hennes bröst, hennes nakna hud, hennes blossande kinder. Hon kände hur fukten samlades mellan benen, hur hennes kropp svek henne.
Gunnar puttade henne bakåt. Hon föll ner på sängen med honom över sig. Hans ena hand smekte hennes bröst, fingrade på bröstvårtan. Den andra handen gled ner över hennes mage, ner mot trosorna.
Hon kved svagt.
- Gunnar nej. Vi borde inte..
- Öppna benen, sa han.
Hon gjorde det. Långsamt, skamset, men hon gjorde det.
Hans fingrar sökte sig innanför trosorna. Han kände hennes blöta fitta. Hans finger gled in i henne, långsamt, djupt. Lätt.
Hon vred på huvudet och bet sig i läppen. Njöt av hans beröring men skämdes för att visa det.
- Du är så blöt, skrockade han. Så redo.
Gunnar drog av hennes trosor i en enda rörelse. De hamnade på golvet. Sedan reste han sig och drog av sig byxorna. Hans kuk var redan hård, redo.
Han knäböjde på sängen mellan hennes ben. Hans händer grep hennes höfter och drog henne mot sig.
- Jag vill höra dig, sa han. Stöna för mig Stina. Men inte för högt.
Och sedan pressade han in sig i henne. I ett enda, djupt, långsamt tag. Hon stönade ett lågt, dämpat ljud som hon knappt kände igen som sitt eget. Hans kuk var så skön i hennes fitta. Hon ville inte erkänna det men hon hade längtat efter den.
Gunnar började röra sig. Hårda, intensiva, djupa stötar som fick henne att känna varenda millimeter. Hans ansikte var över hennes, hans blick intensiv. Hans ena hand höll hennes höft, den andra smekte hennes bröst. Sängen gungade och gnisslande högt.
Stina kände hur han fyllde henne. Hur hans rytm blev ännu snabbare, hårdare. Hon slöt ögonen. Skammen var där, brinnande, kvävande, men njutningen var starkare. Hennes höfter mötte hans rörelser. Hennes fingrar grävde in i hans rygg. Hennes orgasm kom plötsligt och hon nästan skrek ut sin njutning men hann hejda sig.
Gunnar skrockade nöjt och ökade farten. Hårda, bestämda stötar som fick hennes kropp att skaka. Hans andedräkt var tung. Han viskade något men hon hörde inte vad. Hans röst fick henne dock att hetta ännu mer.
Hon kände en ny orgasmen byggas upp. Djupt i magen. Växande. Oundviklig. Gunnar måste ha sett det för han greppade hennes höfter hårdare och pumpade ännu intensivare.
- Kom, sa han frustande. Kom för mig.
Och hon gjorde det. Hon exploderade med ett dämpat skrik och hennes kropp krampade runt hans kuk. Gunnar tryckte in sig en sista gång och kom i henne, hårt och med ett lågt stön innan han föll ihop bredvid henne.
De låg stilla en stund sedan reste sig Gunnar. Han drog på sig byxorna och tittade på Stina som låg kvar, darrande, med benen fortfarande isär, med hans säd som rann ur henne.
Han gick bort till dörren och låste upp den. Sedan vände han sig mot henne.
- Du har fem minuter på dig att byta om, sa han. Sen kommer dom undra vart vi tog vägen.
Han öppnade dörren och var borta.
Stina låg kvar. Hennes kropp skakade fortfarande. Hon kände sig tom, fylld, skamsen, upphetsad, allt på en gång. Hon hade kommit två gånger. Det hade aldrig hänt med Martin.
Hon reste sig till slut med darrande ben och torkade av sig. Hon drog på sig strumpbyxorna och den vsrma, stickade klänningen. I spegeln såg hon sina röda kinder, sitt röriga hår, sina blanka ögon. Hon drog ett djupt andetag och gick ut i kylan.
Martin stod på uppfarten med tändaren. Han log när han såg henne.
- Där är du! Kom! Men, var är champagnen? Vad gjorde du där inne, det tog ju jättelång tid.
Hon gick fram och ställde sig bredvid honom. Han lade armen om henne och tittade frågande på henne.
- Är du andfådd?
Gunnar stod på andra sidan Martin. Han såg på Stina över Martins axel.
Kyrkklockorna började ringa. De räknade ner. Tolvslaget kom. Fyrverkerier smällde på himlen. Martin kysste henne.
- GOTT NYTT ÅR, skrek Emma och Olivia i kör.
Stina kände fortfarande Gunnars blick på sig. Och hon visste att detta bara var början.
Hans läppar formade orden, för tyst för att någon annan skulle höra.
- Jag sover över inatt..