Slaveri på bondgård - 5.
Författare: Bondpigan. Datum: 2004-11-29 17:26:31
Kategori: BDSM
Läst:
29 754 gånger
Betyg: 2.5 (197 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Slaveri på bondgård - 5.
Sedan veterinär Angelica Jönsson åkt, tog Matmor Ida till orda: ”Nu har vi lekt färdigt, det får vara nog med rollspel nu ett tag. Vi har mycket arbete att utföra. Först går vi ner till sjön och tvättar oss rena, sen vidtar livets allvar!” Så blev det. Efter badet åt vi en god måltid i köket, sen togs korna in. Nu fick jag äntligen spela min omvända roll, alltså mjölkpigans, den som drar i spenarna.
Jag hade inte mjölkat sen jag var i Ydre för mer än två år sen. Men mjölkningsgreppen fanns ännu i händerna. Har man lärt sig mjölka riktigt en gång, så sitter det i. Och mina underarmar hade kvar sin väl utvecklade muskulatur. Men Ida var försiktig med mig. ”Jag vill inte att du ska få mjölkerskekramp med detsamma, så till en början är fem kor nog. Sen ökar vi antalet efterhand. Du har många år framför dig på mjölkpallen!”
Nu är det inte så, att handmjölkning bara är att krama ur spenar, dvs hydromekanik. Inte alls. Det ingår mycket psykologi också. Ko-psykologi. Man måste vara god vän med kossan, rättare underordna sig henne. Enligt gammal uppfattning blir kvinnor lättare accepterade som mjölkerskor än män. Därför måste manliga mjölkerskor verkligen lägga an på att behaga kon. Om inte kon känner välbehag, startar inte nedsläppnings reflexen. Det är alltså så, att när kon känner beröring av spenarna, frigör hennes hypofys hormonet oxytocin i blodet. Via blodbanorna når oxytocinet juvret, där den ansamlade mjölken pressas ner mot spenarna och kan kramas ut. Detta alltså under förutsättning, att kon känner välbehag. Annars går lätt hela nedsläppsprocessen i baklås. Kon håller mjölken. Mjölkning är erotik ! Ammande kvinnor känner till de här sakerna. Även hos mannen är oxytocinet verksamt när erektion uppkommer.
Mjölkning är en oerhört emotionell process. Att sitta på en mjölkpall med en hink mellan knäna , pannan tryckt mot den varma koländen och händerna rytmiskt kramande spenarna, är en könsakt! Mjölkstrålarnas sprut i hinken är musik. Mjölkens värme leds över i hinkens metall och fortplantar sig till knän, lår och könsorgan. Resultatet blir blöta och till sist ejakulation. Därför är det bäst att mjölka med bart underliv. Hinkens ytterväggar blir lätt slippriga. Det är lämpligt att stötta upp hinkens botten med hälarna för att inte tappa den. Ställa hinken på golvet under kon, som vissa gör, är förkastligt. Kojuvret bör tömmas medan oxytocinflödet är kvar , dvs inom 6-7 minuter. Detta fordrar högt uppdriven mjölkningstakt. Om allt fungerar väl, är ko och mjölkerska som en enda varelse. Det känns hur kon njuter, och kon känner hur mjölkerskan njuter. Så sprutar man (dvs ejakulerar), och drar ut det sista ur spenarna. En förstärkning uppnås , om någon sätter sig bakpå mjölkpallen och manipulerar mjölkerskans könsorgan och bröstvårtor! Dubbelmjölkning eller trekant kallas detta. Om man har en hel rad kor att mjölka, går det naturligtvis inte att hålla uppe fiktionen av könsakt. Men man måste hela tiden tänka sig att man är slav till kon och Ägarinnan.
Vi startade mjölkningen, och jag klarade av mina fem kor.Det gick utmärkt. Jag hade alltså inte glömt mitt mjölkningskunnande och någon mjölkerskekramp kände jag inte av. Gunilla satt bakpå pallen och runkade mig vid första kon. Hon sprutade min mjölk i hinken när det kom så långt.
Sommarveckorna förflöt långsamt. Jag ökade ut antalet kor efterhand och nådde till slut tolv. Men vi hade mer än korna att syssla med. Innan jag anlände, hade gräset slagits och hängts upp på hässjor. I det varma vädret torkade höet snabbt och omedelbar inkörning var av nöden. Ingen kan ju veta när det börjar regna.
Vi arbetade nu hårt dagarna i ända. Gunilla körde traktorn som drog höskrindan, Ida och Rigmor lastade ute på fälten och Inger och jag sprutade upp höet på skullen med hjälp av höfläkten. Vi arbetade träget och till sist var allt inne. Då började det regna. Vi alla fem slet av oss kläderna och lät regnet duscha våra genomsvettiga och ömma kroppar. Vi bara låg i gröngräset och njöt. Men plötsligt hände något. Grinden till den intilliggande kalvhagen gick upp, och fram till oss rusade ett helt gäng kalvar i olika åldrar. De hoppade på oss och började slicka våra nakna kroppar. Anloppet var våldsamt, och vi hade svårt att freda oss. Fast det skulle bli värre. Spädkalvar började nafsa på kvinnornas bröst och min penis. En tjurkalv försökte spänna på Inger. Men nu var måttet rågat. Ida blev rasande. Hon grep en käpp och jagade kalvskocken tillbaka in i kalvhagen. ”Någon ordning får det vara. Såna frivoliteter tillåter jag inte. Vid djursex går gränsen!” ”Jamen, det var väl inte så farligt, kunde dom inte fått hållas?” Undrade flickorna. Och jag höll med. ”Aldrig i livet! Så långt som till mjölkning går vi, för det är vedertaget sen årtusenden, men inget mer. Nu är det slutsnackat!” Vi suckade, men måste lyda.
Sommarveckorna gled iväg och vi arbetade hårt. Jag var sysselsatt med hushållssysslor förutom mjölkning och fältarbete. Efterhand vande jag mig vid de olika uppgifterna och fann mig väl tillrätta med dem. Mer och mer insåg jag, att detta skulle bli mitt framtida liv, och det accepterade jag. Smisk, hårt arbete och sex ingick i min livsföring. Jag insåg, att bondpigans lott kom att bli min i framtiden. Och detta gladde jag mig åt liksom ett par år tidigare, innan jag fritogs.
En kväll framåt sensommaren låg jag på alla fyra i ett trädgårdsland och rensade ogräs, fastfäst i en halskedja, som slutade i ett cementblock. Kvinnfolken var på annat håll. Då körde en VW-buss upp och två fruntimmer sprang ur och kom fram till mig.”Nu ska du med hem, ” klargjorde den ena. Den andra klippte av kedjan med en bultsax nära cementblocket. Så grep hon kedjan, och båda kvinnorna föste in mig i bussen och gjorde en rivstart. Vi susade iväg mot Stockholm.
Till en början var jag så chockad, att jag inte fick ur mig ett ljud. Men så började jag argumentera. ”Vad är ni för ena, som rövar bort mig från min syssla? Jag är ju slav här hos Ida.” Båda kvinnorna gapskrattade. ”Känner du inte igen oss? Jag är Ulrika, chefens sekreterare, och detta är Kristina, chefens fru. Hon är numera VD på firman, och du ska tillbaka på din plats som labchef. Din semester är slut nu!” ”Jamen ni släppte ju iväg mig på försommaren och tog tillbaka lägenheten och betalade avgångsvederlag och godkände mitt avhopp!”
”Hahahaha,” skrattade båda kvinnorna. ”Det var ett practical joke. Vi tyckte, att du arbetat så bra, att du förtjänade en innehållsrik semester. Och det har du ju fått!” Sa Ulrika. ”Vi hade hela tiden kontakt med Ida, och allt har skett i samarbete med henne. ’Avgångsvederlaget’ är hennes förtjänst på affären. Du är så värdefull, så dig vill vi inte mista. Men när vi insåg din läggning, beslöt vi att arrangera något extra spännande! Och det lyckades vi väl med ? Aktiv personalvård kallas sådant här!” Ulrika var en mycket sofistikerad kvinna. Medellängd, blonderat hår, solbränna som kom från sydliga länder, vältränad. Jag hade beundrat henne på avstånd under min tid på firman. Chefens fru Kristina, var jag bara flyktigt bekant med. Men hon gick inte av för hackor heller. Fyllig barm, medellängd, tjockt svart hår, svarta ögon. Två fullblodsbönor, som nu hade mig i sitt våld. ”Du luktar ko,” sa Ulrika. ”Nu stannar vi till och badar vid Roxen!” Det blev så, att vi badade på samma ställe som på nedfärden för flera veckor sen. Kvinnorna skrubbade mig, sen de tagit av min halskedja. Så fick jag kläder, som jag kände igen. ”Vi hämtade ut kläderna från din våning, som i övrigt är orörd. Ja, vi har ju vattnat blommarna och tagit hand om posten. Nu kör vi dig direkt dit, så får du vila några dagar innan du börjar jobba.” ”Ja, det är nog gott och väl, men det här är ju inte rätt mot Ida. Hon hade mig som sin slav!” Båda kvinnorna tittade på varandra och skrattade. Kristina tog till orda: ” Som du hörde, är jag VD numera. Min make, den tidigare chefen behöver något års ’retreat’ , och det blir hos Ida. Ett års slaveri med mjölkning och sträng behandling, så Ida blir inte lottlös! Troligtvis får han stanna för gott. Jag behöver honom inte mer. Och Idas gård kommer framöver att bli firmans behandlingshem för motspänstig personal. Så du kanske blir skickad dit igen! Och även du Ulrika! Förresten, se dig på mjölkpallen vore festligt, Ulrika!” ”Ja, jag vill gärna pröva!” Blev svaret.
Här slutar ”Slaveri på bondgård”. Eftersom jag påbörjat berättelsen, ville jag avsluta den också. Sen är det finito.
Fler noveller av samma författare
hej hoppas det kommer fortsätning del 6 med den är ju helt suverrän ju